Film- & Musikbloggen!

01 - Ravenna Strigoi Mortii / 02 - Enriched By Evil / 03 - Thy Legions Come / 04 - Evil Prevail / 05 - Slava Satan / 06 - The Black Wnged Horde / 07 - Vobiscum Satanas / 08 - Ineffable Kings Of Darkness

Producent: Dark Funeral & Peter Tägtgren Skivbolag: No Fashion

Jag gillar Dark Funeral! Och du tror garanterat inte på mig när jag säger att under den otroligt massiva vägg av ljud som rusar mot dig i 220 km/h finns det störtsköna melodier. Här på deras andra fullängdare fortsätter dom såklart på den inslagna vägen med ett helvetiskt rensande utan pardon. Grabbarna stampar gasen genom golvet på en gång med "Ravenna Strigoi Mortii", inget tjafs med "läskiga" intron här inte! Och så fortsätter det hela skivan igenom. Och särskilt bra tycker jag sångaren Emperor Magus Caligula är, vilka fantastiska avgrundsvrål han drar iväg! Lyssna på "Thy legions come" och njut. Lungor (och strupe) av järn, minsann! Den enda låt som ger dig en liten (väldigt liten) andningspaus i det kompakta tordönet är titellåten "Vobiscum Satanas" (oh, crucified Nazarene, where are your powers now...) med aningens långsammare tempo och tuff, halvviskande sång. Särskilt den låten gick på repeat några gånger när jag lyssnade igenom den här skivan, sataniskt bra! Och som alltid när det gäller Dark Funeral är det en sketasnygg digipackutgåva, blått färgschema även den här gången och med bilder på oändliga, dimmiga skogar och en ylande varg på uppviket.

"Ego vos benedictio
In nomine magni dei nostri satanas
Ave Satanas
Ave domini inferi" (Vobiscum Satanas)

Läs mer:
http://www.darkfuneral.se/
http://en.wikipedia.org/wiki/Dark_Funeral

Yipee! It´s Toy Dolls-time! Det finns inget annat band som får mig att plocka fram det fånigaste leendet och luftgitarren lika snabbt som plojiga trallpunkarna Toy Dolls! Det går helt enkelt inte att bara sitta och lyssna, efter några sekunder står man där med (luft)gitarren runt halsen, en knuten näve i luften och skrålar med i kanonlåtar som "Fred Olivier", "Bored housewife", "In Tommy's Head", "She´s a leech" och den hysteriska The Proclaimers-covern "500 miles". Den spelar vi förresten (Toy Dolls-versionen) med coverbandet Big Red Machine där jag spelar trummor (http://www.brm.nu/). Tror också att det här är enda skivomslaget där leksaksdockorna inte har solglasögonen på sig?!

Läs mer:
http://www.thetoydolls.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Toy_Dolls

Senaste nytt i filmhyllan min är en spoken word-DVD med den tatuerade hardcorelegenden Henry Rollins. Hur kul som helst för farbror Henry har varit med om mycket, kan jag säga! Rollins skulle stå på klubben Luna Parks scen en gång i veckan under två månader och berätta om olika saker varje gång, haken är bara det att Rollins brukar prata cirka 3 timmar varje gång på sina spoken word... Han berättar små historier om t.ex att man INTE ska lyssna på Slayer när man kör bil, vådan av att upptäcka att han var sminkad på ett gym i Houston och om hur man trixar sig förbi kön vid passkontrollen i Moskva. Särskilt extramaterialet där han berättat om hur han (förgäves) försöker vara mera punk och ösa mer på scen än punkfarfar Iggy Pop är helt kramp-i-magen kul! Tyvärr är det här bara en 76-minuters sorts "best of" av hans Luna Park-framträdanden, hade gärna hört ännu mer. Får väl köpa nån annan Spoken Word-DVD, han har ju gjort ett helt gäng. Nån som har ett tips vilken som är bra?

Läs mer:
http://en.wikipedia.org/wiki/Henry_Rollins
http://21361.com/

Och här kommer en skiva med idolerna Rush från 1984, jag har mycket Rush! Fösta sidan på den här LP:n är löjligt bra, jag spelar lufttrummor som besatt (vadå, gör inte alla det...?) till "Distant early warning", "Red sector A", (som handlar om Geddy Lee´s mammas minnen från koncentrationlägret Bergen-Belsen) och "The enemy within". "The enemy within" är ju även "Pt I of Fear" där del II är på "Signals"-skivan, del III finns på "Moving Pictures" och del IV återfinns på "Vapor Trails" från 2002. Lufttrummandet fortsätter på sidan två med "The body electric" och "Kid gloves" med ett störtskönt trumkomp från trumgudarnas trumgud Neil Peart. På "red lenses" (det ska vara små bokstäver) blir det (tyvärr) för mycket synthar och percussion på refrängen så jag lyfter försiktigt pickupen förbi den låten och landar istället i början på "Between the wheels" med sina feta synthmattor. Som tur är så funkar det skitbra, en bra avslutningslåt på en mycket bra skiva.

"1-0-0-1-0-0-1 S.O.S
1-0-0-1-0-0-1 In distress
1-0-0-1-0-0" (The body electric)

Läs mer:
http://www.rush.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Rush_(band)
http://www.neilpeart.net/

Låtar:
01 - Radio song
02 - Losing my religion
03 - Low
04 - Near wild heaven
05 - Endgame
06 - Shiny happy people
07 - Belong
08 - Half a world away
09 - Texarkana
10 - Country feedback
11 - Me in honey









Och nu är det dags för ännu en CD från min enorma R.E.M-samling! Det är skivan "Out of time" från den tiden (1991) när Michael Stipe fortfarande hade hår på huvudet och med hitlåtarna "Losing my religion" och "Shiny happy people". Men dom två låtarna har jag hört till leda genom åren, så dom hoppade jag över när jag lyssnade igenom skivan. De bästa låtarna är istället "Low", "Half a world away", "Endgame" och avslutande "Me in honey". Ganska bra skiva, men "Automatic..." är bättre!

Läs mer:
http://www.remhq.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/R.E.M._%28band%29

Innehåller bara fem låtar, bland annat den fantastiskt betitlade "Bottlefield" och den fingerfärdiga, instrumentala avslutningslåten "What´s up". En helt crazy grej är att det står "Stereo 33" på skivan men den spelas på 45 rpm, tokigt va?! Och sångaren låter precis som han i Raven (nån som kommer ihåg dom?) när han sjunger. En rätt så schysst skiva men inte riktigt my cup of tea, men ett otroligt snyggt omslag är det i alla fall, visst?

"We are going to attack, another barrel´s cracked tonight!
On the banner beer and booze, we rape the bottles on the loose"
(Bottlefield)

Läs mer:
http://www.rage-on.de
http://en.wikipedia.org/wiki/Rage_%28band%29

01 - Kawazu / 02 - Summoning redemption / 03 - Ageless, still I am / 04 - He who sleeps / 05 - To the victor the spoils / 06 - At one with nothing / 07 - Opening of the gates / 08 - Secured limitations / 09 - Awakening / 10 - I / 11 - God of the forsaken

Och efter hård hiphop med Eminem kommer en gammal, hederlig (och stenhård) deathmetalskiva med husgudarna Morbid Angel. Business as usual förutom att Erik Rutan är tillbaka med de morbida änglarna som som gitarrist, Rutan var  med på både "Domination" och "Entangled in chaos", men inte på "Formulas fatal to the flesh". Han hade väl fullt upp med att bilda egna projektet Hate Eternal (som är kanonbra, kolla upp dom). Och här har också "nya" sångaren/basisten Steve Tucker blivit riktigt varm i läderbrallorna, då han knåpat ihop alla texter utom en. På "Formulas..." var det Trey Azagthoth som knåpade ihop hela rasket, med extremt trixiga texter som följd. Eller vad sägs om den här textsnutten: "Bil Ur-Sag Lul-Lu Nig-Hul Tur Ha-Elm Zalag Za-A-Kam Me-Lam-Ma-Bi-Du Ki-Bal-A Su-Sa..." Va? Försök att growla det i 220 bpm och samtidigt spela bas... Nåja, efter den instrumentala introt "Kawazu" så mullrar den långsamma, tunga "Summoning redemption" igång. Även "Ageless, still I am" (titeln låter precis som när Yoda pratar, hmm) och "He who sleeps" är långsamma historier. Men sen brakar det loss och tempot höjs med stänkarna "To the Victor the spoils" och "The opening of the gates". Trivia: visste du förresten att Trey är en riktig dataspelsnörd och har egenhändigt gjort en karta till dataspelet Doom (Chambers of Dis, kallas den) som du kan ladda ner här. Kommer det nån skiva som börjar på bokstaven "I" snart?