LP: Rainbow - Rising!
Låtar:A1 - Tarot Woman 5:58
A2 - Run With the Wolf 3:48
A3 - Starstruck 4:06
A4 - Do You Close Your Eyes 2:58
B1 - Stargazer 8:26
B2 - A Light in the Black 8:12
Producent: Martin Birch
Skivbolag: Polydor
Utgivningsår: 1976
HELVETES VAD BRA!! Ännu mer gammal hårdrock från min LP-hylla nämligen Rainbows gamla stänkare "Rising" från 1976. Och kan en skiva vara mer klassiker än den här? Inspelad på mindre än en månad (ungefär den tid det tar för valfritt rockband att numera ställa in trumljudet...) och med enbart sex låtar, men vilka låtar sen! Säger bara "Stargazer"! Och "Starstruck", herrejösses vad det var bättre förr! Hade också totalt glömt bort att "A Light in the Black" var en sån kanonlåt! Vilket ruggigt, ruggigt soloparti det är på den låten, fan halva låten är ju egentligen ett solo. Först ett keyboardsolo (heja Tony Carey!), sen gitarr OCH keyboard i skön harmoni och som avslutning ett helskönt gitarrsolo av Blackmore. Kasta av dig dom där medeltidspaltorna och kom tillbaka Ritchie, allt är förlåtet! Har det förresten nånsin funnits nån coolare trummis än Cozy? Få se nu, när är nästa skivmässa här i Umeå? Måste köpa "Ritchie Blackmore's Rainbow" och "On Stage" också, på vinyl såklart! R.I.P Cozy Powell.
"High noon, oh I'd sell my soul for water
Nine years worth of breakin' my back
There's no sun in the shadow of the wizard
See how he glides, why he's lighter than air?
Oh I see his face!"
Läs mer:
http://www.ritchieblackmore.com/
http://www.ronniejamesdio.com/
http://www.cozypowell.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Rainbow_(band)
Har aldrig förstått storheten med Rainbow. Det finns dock en riktigt bra grej med den här skivan, och det är Cozy Powells brutala inledande trumattack i Tarot Woman. Men sedan tycker jag nog att den svalnar.
Fantastiskt snyggt omslag!
Well, här snackar vi om en av de bästa hårdrockplattorna genom tiderna. Den är nog så nära perfekt man kan komma. Run With the Wolf är väl kanske den låt som drar ned betyget något. Det intressanta är att Stargazer är en låt som de aldrig lyckades få att låta bra live.
En grundbult i hårdrockshistorien. Otroligt bra driv som håller än idag. På sin tid var den epokskapande och horder av unga avgudade den mytomspunna -Man in black- Ritchie Blackmore. På konserthuset drog Cozys trumsolo ned åskapplåder.
Jodu, jag önskar att jag hade fått se Rainbow live (och den här sättningen, tack) live nån gång.
Den här platta än en av de största hårdrocksplattorna genom tiderna och ett måste i skivsamlingen