LP: Kim Larsen - 451023-0637! (1979)
Låtar:A1. Moderne tider
A2. Dagen før
A3. 682A
A4. Blip-Båt
A5. Ud i det blå
A6. Forever young
B1. Sikken en følelse
B2. Køb bananer
B3. Tutta
B4. Ole's fjerner
B5. Monkeymand
B6. De blå sirener
Producent: Nils Henriksen
Skivbolag: CBS
Tidigare inlägg om Kim Larsen:
- Masser af succesér (2-LP)
Jag bloggar iväg ännu en LP från nådens år 1979 när jag ändå har farten uppe. Hittade den här gamla skivan med den dejlige dansken Kim Larsen, sångare och basist i kultbandet Gasolin´på senaste skivmässan, en skiva som jag har haft en gång för länge sen, sålt iväg och givetvis ångrat mig. Och för en sketen tjuga blev den min igen! Sitter med ett leende brett som Jokern när jag lyssnar på den här igen efter alla dessa år, varken den satans saxofonen som tutar genom hela "Sikken en følelse" eller blipblopdico-låten "Monkeymand" kan rubba mitt breda flin. För det fullkomligen vimlar av sköna låtar här, som den maskindunkande "682A", eller varför inte den helcoola "Blip-Båt"? Och glöm inte bort "Kop bananer" som trots det ihärdigt tutande munspelet är en grymt skön melodi och förstlåten "Dagen før", och "Ud i det blå" och... Fattar inte ett ord vad karl´n sjunger om, men det är så jävla bra. Det står förresten stämplat "Promotion Copy - Not for sale" med guld på baksidan av omslaget och en lite lattjo pryl är att på mitt omslag står det 451023-0637 (danska utgåvan på bilden ovan), men på själva LP-etiketten står det 231045-0637, (som såklart är Kims personnummer), det är troligtvis ett feltryck och min skiva är garanterat värd tusen och åter tusen kronor! Jaså, inte det....
Länkar:
http://www.kimlarsen.dk/
http://www.kjukken.dk/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Larsen
LP: Dag Vag - Scenbuddism! (1979)
Låtar:
A1. Dimma 3.40
A2. Tjockhult 4.10
A3. Egyptian Reggae 2.10
A4. Pär i Hagen 5.30
A5. Veckan / Vild Sak 3.53
B1. Fattiga & Rika 3.10
B2. Törst 3.50
B3. Mot Solen 3.37
B4. Tokna & Galna 8.35
Producent: Stig Vig
Skivbolag: Silence
Tidigare inlägg om Dag Vag:
- 7 lyckliga elefanter (LP)
Vi dammar iväg en gammal LP till när vi ändå håller på, eller hur? En jättebra liveskiva med Dag Vag inspelad 1979 i Tjockholm, Ärebro och Jätteborg (det står så) och innehållandes goa låtar som "Tjockhult", "Dimma, "Törst, "Mot solen" och "Pär i hagen". Med på skivan är även två covers, "Egyptian Reggae och "Vild sak" som såklart är den svenskspråkiga versionen av "Wild thing". Ännu ett fynd från senaste skivmässan och den här fick jag för en sketen tia, nu snackar vi fynd! Jaja, lite knastrig är den allt men lite sånt får man tåla när man köper begagnade LP-skivor. Grabbarna i bandet känner sig lite skojfriska och spelar på skivan så skiftande instrument som mammuthierta, stajköj, malmbergsjulle och rymdgurka. Kolla in videon med "Tjockhult" inspelad 2007, visst tusan svänger det fortfarande ganska bra om Dag Vag?
Läs mer om Dag Vag:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dag_Vag
http://www.dagvag.se
CD: The Kovenant - Animatronic! (1999)
01. Mirror's Paradise / 02. New World Order / 03. Mannequin / 04. Sindrom / 05. Jihad / 06. The Human Abstract / 07. Prophecies Of Fire / 08. In The Name Of The Future / 09. Spaceman / 10. The Birth Of Tragedy
Producent: Siggy Bemm Skivbolag: Nuclear Blast
Här kommer en sån där skiva som åkte in och ut ur spelaren på rekordtid. Har faktiskt ingen aning varför jag köpt den här skivan, det kan dock bero på att trummis på skivan är ingen mindre än en snubbe vid namn Von Blomberg mera känd under namnet Hellhammer, taktfast takthållare i norska blackmetallegenderna Mayhem. En riktig arbetsmyra som även svingat stockarna i orkestrar som Arcturus, Dimmu Borgir, Shining, Winds, Emperor, Immortal och Thorns... puh! En småspejsig industri/metalhybrid och en sån där skiva där medlemmarna inte spelar vanliga instrument utan trakterar "synthetic messiah", "electric mind mutation" och "metric construction", vad nu det är. Efter några låtar blir jag dock apless på sångaren Lex Icon (vars sång låter som Dani Filth genom ett stuprör), och de alldeles för montoma låtarna och det slutar med att jag bara duttar mig igenom skivan på rekordtid. Men "The human abstract", "New world order" och "In the name of the future" är trots allt tre ganska (men bara ganska) schyssta låtar. Skivan innehåller förresten även en cover på Babylon Zoo´s "Spaceman".
Film på VHS: Arachnophobia! (1990)
Eller "Imse, vimse spindel" som den heter i Sverige men visst låter det lite tuffare med Arachnophobia? En gammal ex-hyrfilm som jag shoppat på nån videobutiksutförsäljning nångång för länge sen här i Umeå. Det här är en suveränt mysrysig spindelskräckis producerad av mysfarbrorn Steven Spielberg, som är mest känd som regissör och regisserad av Frank Marshall som mest är känd som producent. Han har bl a producerat filmer som de tre filmerna om agenten Bourne, Shyamaln-rysarna "Signs" och "The sixth sense" och ett helt gäng andra. Och han producerar just nu en liten lågbudgetindierulle om en arkeolog med hatt och piska som kommer på en bio nära dig nästa sommar. Som regisseras av Steven Spielberg. Fattade du förresten min ruggiga ordvits? Indie? Indy? Aargh! Men nu är det som regissör Frank Marshall är aktuell här på bloggen, och har du inte sett den här är det verkligen dags för det. Som sagt en mysrysig liten historia om spindlar som får det att krypa i skinnet på en och så är ju John Goodman med som ivrig insektsutrotare, bara en sån sak. Och du, det är riktiga spindlar som är med i filmen, inget CGI-trams.
Regi: Frank Marshall, 103 minuter
I rollerna: Jeff Daniels, John Goodman, Julian Sands
Handlingen:
En fotograf blir under en expedition till Venezuelas djungel biten av en okänd spindel. När fotografens lik transporteras hem till USA följer spindeln med. Spindeln parar sig med en lokal spindel, och snart har hela den lilla staden Camaina i Kalifornien blivit invaderad av spindlar. Den nyinflyttade läkaren Ross Jennings har redan mycket få patienter, och ryktet försämras ännu mer efter att hans patienter dör av spindelbett. Självklart är detta inte Jennings fel, och han inser snart att något är på tok. Den extremt spindelrädde Jennings, pestutrotaren McClintock samt spindelexperterna Dr. James Atherton och Chris Collins ger sig därför ut på spindeljakt.
Läs mer om Arachnophobia:
http://www.imdb.com/title/tt0099052/
http://en.wikipedia.org/wiki/Arachnophobia_(film)
CD: Pearl Jam - Vitalogy! (1994)
Låtar:
01. Last Exit
02. Spin the Black Circle
03. Not for You
04. Tremor Christ
05. Nothingman
06. Whipping
07. Pry, To
08. Corduroy
09. Bugs
10. Satan's Bed
11. Better Man
12. Aye Davanita
13. Immortality
14. Hey Foxymophandlemama, That's Me
Producent: Brendan O´Brien, Pearl Jam
Skivbolag: Epic
Pearl Jam var ju ett band som var svåra att undvika när grungen sköljde som värst över , så följdaktligen har jag ett par skivor med Seattlebandet stående i CD-hyllan. Och som jag skrivit förut i ett annat inlägg, när jag ska blogga ut en skiva så lyssnar jag ju givetvis på den först. En del skivor återupptäcker jag (Faith no More t ex) och dom går på repeat i evigheter, medans andra skivor blir väldigt snabbt genomlyssnade och jag förstår varför dom står där längst bak i hyllan och dammar. Sen finns det en tredje kategori också, det är skivorna som innehåller ett par, tre sjukt bra låtar och jag lyssnar bara på dom låtarna på repeat i evigheters evigheter. Det här är en sån där skiva som sorteras in under kategori tre. För jag kan fortfarande inte lyssna på de där mer skrikiga, skräniga låtarna med Pärlsylt-bandet utan det är dom där softa, halvakustiska låtarna som jag diggar allra hårdast till. Inledande "Last exit" är väl ganska OK, men högljudda punkhyllningen till vinylskivan "Spin the black circle" och de följande låtarna "Not for you" och "Tremor christ" hoppar jag nästan alltid över. Även den här gången, för jag fastnar alltid på den underbara "Nothingman", kanonlåt. "Whipping" och introsnutten (?) "Pry, to" är nästa två låtar jag hoppar över innan den helsköna låten "Corduroy" med slidegitarr och allt kommer. Djävulskt bra! Knarkiga dragspelslåten (!) "Bugs" och tröttsamt upprepande "Satan´s bed" säger jag alltid nej tack till för bakom de två så ligger ju "Better man" med helt fantastiskt sväng. Sen hoppar jag över "Aye davanita" för nu är det "Immortality"-dags". Ännu en skönt svängig, halvakustisk melodi med skönt, avslappnat spel av dåvarande trummisen Dave Abbruzzese. Sista "låten" "Hey Foxymophandlemama, That's Me" vete jag fan vad det är för nåt, snacka om uytfyllnad. Den har jag aldrig nånsin hört hela av. Inte den här gången heller Så när jag då och då slänger på den här CD:n, brukar jag alltså programmera den så jag lyssnar på låt 5,8, 11 och 13. Bra, va? Nä, nu lyssnar vi på "Better man" i en skön liveversion. Skitcool CD-förpackning förresten i form av en bok.
Läs mer om Pearl Jam:
http://www.pearljam.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Pearl_Jam
http://www.twofeetthick.com/tft/mainMenu.action (sajt som listar alla, ja alla spelningar PJ gjort...)
CD: Immortal - Sons of northern darkness! (2002)
One by one / Sons of northerns darkness / Tyrants / Demonium / Within the dark mind / In my kingdom cold / Antarctica / Beyond the north waves
Producent: Peter Tägtgren Skivbolag: Nuclear Blast
Konstigt, jag hade för mig att jag redan skrivit om den här skivan för länge sen, har väl deletat det inlägget av nån anledning. Nåja, det betyder bara att jag får lyssna på och blogga om den här fantastiska skivan en gång till! För det här är verkligen min alldeles egna "Sgt Pepper", "Exile on main street", "Quadrophenia" eller nån liknande tidlös så kallad klassiker (har dock varken gillat Beatles, Stones eller Who) för herrejesus vilken skiva det här är! Den norska powertrion Immortals sista skiva innan uppbrottet 2003 är en klockren klassiker producerad av Hypocrisy-Peter och där Horghs trummor mullrar som åskan, gitarr-riffen skär som knivar genom det kompakta mörkret och Abbaths sång har aldrig låtit tuffare och elakare. Du kan nog inte förstå hur många gånger jag lyssnat på den här och njutit av goa låtar som "One by one", "Tyrants", "In my kingdom cold", "Within the dark mind" och "Beyond the north waves". Sjukt snygg digipackutgåva som man kan veckla ut till ett plustecken (faktiskt) med blåsvarta bilder på bandet (kolla knäskydden på Horgh, det är METAL!) viftandes med allehanda vapen och med flygande fåglar mot natthimlen. Abbath spelar även i Motörhead-tributebandet Bombers (när han inte krossar allt med Immortal) och dom kallar sig Killminister, Fast Tore och Party Animal! Det ryktas att det ska komma en ny skiva nästa år med det numera återförenade Immortal, vadå jag längta?
CD: Fear Factory - Archetype! (2004)
01. Slave Labor / 02. Cyberwaste / 03. Act Of God / 04. Drones / 05. Archetype / 06. Corporate Cloning / 07. Bite The Hand That Bleeds You / 08. Undercurrent / 09. Default Judgement / 10. Bonescraper / 11. Human Shields / 12. Ascension / 13. School
Producent: Fear Factory Skivbolag: Liquid Records
Raymond Herrera, trummis i industrimetallgänget Fear Factory kan fan inte vara mänsklig. För precis som Tomas Haake i Meshuggah tillhör han den speciellt framavlade art av trummisar som till synes helt obehindrat kan smattra med baskaggarna i takt med gitarristens riff samtidigt som händerna håller takten i de mest udda taktarter du kan tänka dig. Och det är också helt oberoende av hastighet för gitarristen kan mangla ut riff i vilken hastighet han vill så är den gode Raymond där med ett baskaggeslag fortare än du hinner säga "triggat". Ett gäng tuffa låtar men lite mastigt är det dock och efter ett tag infinner sig en lätt "har-jag-inte-hört-den-här-låten-redan"-känsla och jag blir lite (men bara lite) less på sångaren Bells mässande rensång. Men låtarna där det rensas är de bästa som den tuffa "Act of God" (jösses vilket fett intro!), "Slave labor", "Cyberwaste" (full patte framåt), "Drones" (där kom det där trixiga baskaggesmattret jag menar) och "Bonescraper" (och där också). Som sista låt på skivan kommer förresten helt oväntat en metallisk cover på Nirvanas "School". Det följer även med en 1-timmes DVD med "vuxna män fjantar sig framför kameran", fulla FF-fans som skriker och pekar in i kameran och ett par liveuppträdanden från FF:s turné i Japan, Syd-Korea (!) och Australien samt videon till "Cyberwaste". Hela rasket ligger förpackat i en apsnygg digipack med ett coolt benknotepentagram under själva CD:n. Och på tal om ingenting så är sångaren i Static-X med på DVD:n och han ser verkligen helt vrickad ut med sitt jävla "ståhår" och helskägg.
Musiktips: D.E.P, Rev. Bizarre, Nugent, Tarja!
Dillinger Escape Plan - Ire works. Hur kan man spela så här fort?
Reverend Bizarre - Harbinger of metal. Hur kan man spela så här långsamt? Grymt bra!
Ted Nugent - Love grenade. Mycket mer metal än de flesta.
Tarja Turunen - My winter storm. Soloskiva av ex-Nightwish-Tarja. Mer opera åt folket.
LP: Cheap Trick - At Budokan! (1979)
Låtar:
A1 - Hello There
A2 - Come On Come On
A3 - Look Out
A4 - Big Eyes
A5 - Need Your Love
B1 - Ain't That a Shame
B2 - I Want You to Want Me
B3 - Surrender
B4 - Goodnight Now
B5 - Clock Strikes Ten
Producent: Cheap Trick
Skivbolag: Epic
Tidigare inlägg om Cheap Trick:
- Cheap Trick (LP)
- Heaven tonight (LP)
Här kommer ännu en sån där klassisk liveskiva som alla borde ha hemma. Gott om kanonlåtar här, på första sidan på LP:n ligger dom som ett pärlband efter varann "Hello There", "Come On Come On", "Look Out" och "Big Eyes", ja utom evighetslånga (8,30 min!) sömnpillret "Need your love" förstås,som jag nog aldrig nånsin orkat lyssna igenom helt och hållet. Gick inte den här gången heller, för efter ca 3 minuter gäspar jag nästan käken ur led och med en överhängande risk att somna framför stereon så vänder jag på skivan, och där blir det genast mycket bättre! Efter ett pyttelitet trumsolo och en liten instrumentalsnutt så kommer en cover på Fats Dominos gamla örhänge "Ain't That a Shame" och efter det är det full fart framåt som gäller med klassiker som "I Want You to Want Me", "Surrender", "Goodnight Now" och extranumret "Clock Strikes Ten". En gammal hederlig gatefold-LP med massor av livebilder på uppslaget som jag haft i evigheters evigheter, jag har gillat Cheap Trick länge you know. Lyssna på en annorlunda och outgiven (?) version av "I Want You to Want Me" här nere.
Läs mer om Cheap Trick:
http://www.cheaptrick.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Cheap_Trick
CD: Crowbar - Equilibrium! (2000)
Låtar:01. I Feel the Burning Sun
02. Equilibrium
03. Glass Full of Liquid Pain
04. Command of Myself
05. Down into the Rotting Earth
06. To Touch the Hand of God
07. Uncovering
08. Buried Once Again
09. Things You Can't Understand
10. Euphoria Minus One
11. Dream Weaver
12. Bonus track
Producent: Keith Falgout, Kirk Windstein
Skivbolag: Spitfire
HEAVY! Det här är nog den tyngsta skiva jag har hemma. Den går knappt att lyfta, så tung är den. För du vet det finns ju tuffa band med feta riff som Chimaira och Hatebreed, och sen finns det TUFFA band med FETA riff som Crowbar! För hela det här Crowbargänget ser ut som mänskliga pitbulls hela högen. Och hårdast och den som står stadigast på jorden av dom alla är gitarristen och sångaren Kirk Windstein som vänder ut och in på lungorna och skriker och vrålar ut sin ilska mot allt det elände som livet har att erbjuda. Se på låttilarna bara, det är inte direkt hopp och skutt precis. Alltihop kompas av den som sagt tyngsta stoner/sludge-hybrid du kan uppbringa på denna jord. Usch vad bra! Kirk Windstein är förresten tillsammans med forne Panteramedlemmarna Rex Brown och Phil Anslemo medlem i alldeles utmärkta orkestern Down. Lyssna bara på kalastunga sommarhiten "I Feel the Burning Sun" här nere, har du nånsin hört något så överdjävulskt tungt?
Du gillar absolut Crowbar om du redan gillar:
Down (USA)
Läs mer om Crowbar:
http://www.crowbarmusic.com/
http://www.myspace.com/crowbar
http://www.down-nola.com/
http://www.metal-archives.com/band.php?id=235
Film på DVD: Bad boys II! (2003)
OK, here goes mitt rykte som påläst filmkännare (nåja) rätt åt skogen men jag tycker den här filmen är bra. För när du ser den här kan du verkligen koppla ur hjärnan helt och hållet, gå in i reptilläge (bara andning och tuggande igång) och njuta av de totalt over-the-top actionsscener som ligger som ett pärlband hela filmen igenom. För varför göra en enkel biljakt då man istället kan göra spärra av en motorväg i Miami och göra en biljakt där bovarna släpper bilar (!) från en långtradare på de förföljande poliserna. Och båtar. Och sen givetvis spränga hela skiten så det bara dånar. Hela tiden. För det är ju Michael "Let´s blow shit up" Bay som regisserat och som vanligt när det gäller filmer av honom är det massor av snygg, glättig yta och lite substans. Men bra är det, sjukt överdrivet overkligt men kul som fan. Handlingen då? Vilken handling? Jaså den, ja det går fort att berätta. Ny knarkkung i Miami. Våra två polisvänner jagar honom. Och skjuter och spränger sönder allt i sin väg. Hela tiden. Och så är ju Peter Stormare med och gör en subtil, lågmäld tolkning av en rysk knarklangare. Har faktiskt sett den här flera gånger och tjoar högt av skratt varje gång. Japp, jag är lättroad. En jättebra film och alla andra har fel. Stäm mig.
Regi: Michael Bay, 146 min
I rollerna: Will Smith, Martin Lawrence, Peter Stormare
"Marcus Burnett: You see that?
Mike Lowery: They throwin' cars. How'd I not see that.
Marcus Burnett: Hey, Mike, I'm just trying to be helpful.
Mike Lowery: Hey, you'd know what would be fuckin' helpful, Marcus? Just shut the fuck up and let me drive,
let's try that."
Extramaterial:
- Borttagna scener
- Stunts - minidokumentär
- Visuella effekter - minidokumentär
- Musikvideo: "La-la-la" - Jay-Z
- Bakom kulisserna från filminspelningen
- Storyboards
- Manus
- Produktionsdagbok - minidokumentär
- Trailers
Tidigare inlägg om Michael Bay på bloggen:
- Armageddon (DVD)
Läs mer om Bad Boys II:
http://en.wikipedia.org/wiki/Bad_Boys_II
http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Bay
http://www.imdb.com/title/tt0172156/
LP: Atheist - Unquestionable presence! (1991)
A1. Mother Man / A2. Unquestionable Presence / A3. Your Life's Retribution / A4. Enthralled In Essence
B1. An Incarnation's Dream / B2. The Formative Years / B3. Brains / B4. And the Psychic Saw
Producent: Scott Burns Skivbolag: Active Records
Vi drämmer väl iväg ett sista inlägg med jazziga deathmetalbandet Atheist, när vi ändå håller på? Det är deras andra skiva från 1991 som ska avhandlas lite grann. Och på den här skivan (vinyl, såklart) är det ett mera pårökt och spejsat Atheist än på debuten och som i tacklistan uppmanar alla att stödja kampen för legalisering av marijuana via en organisation (som 1991) kallades för N.O.R.M. En snabbsökning på Google visar att nu betyder N.O.R.M "National Organization of Restoring Men" som hjälper omskurna män med eventuella problem och frågor... nä, jag tror inte det är samma gäng, va! Okej, det var väl ett sidospår som heter duga, tillbaks till själva skivan! Och som vanligt när det gäller Atheist är det jazzig deathmetal med halsbrytande taktbyten, slingriga solon och texter om att rädda miljön ("Mother Man"), utomjordingar på jorden ("Unquestionable Presence") och att gamla och unga borde prata mer med varann ("The Formative Years"). Faktiskt. Tyvärr avled basisten Roger Patterson innan inspelningen hann börja då bandet var med om en biloycka 1991 och skivan är dedikerad till honom. Tony Choy spelar bas på skivan men det är Roger som skrivit de överjordiskt invecklade basslingorna. Även Napalm Death, Suffocation och Death har dedikerat skivor till Rogers minne. Till sist, i nåden år 2005 släppte mitt favoritskivbolag Relapse de tre skivor Atheist gjorde i en remastrad nyutgåva med bonuslåtar och dylikt. Japp, det var det, nu sätter vi oss tillsammans i en ring och lyssnar på "An Incarnation's Dream" som börjar väldigt lugnt men sen brakar det loss å det väldigaste vill jag lova!
Tidigare inlägg om Atheist på min blogg:
- Piece of time (LP) / - Elements (CD)
LP: Whitesnake - Live... in the heart of the city! (1980)
Låtar:
A1. Come On
A2. Sweet Talker
A3. Walking In The Shadow Of The Blues
A4. Love Hunter
B1. Fool For Your Loving
B2. Ain't Gonna Cry No More
B3. Ready 'N' Willing
B4. Take Me With You
C1. Come On
C2. Might just Take Your Life
C3. Lie Down
C4. Ain't No Love In The Heart Of The City
D1. Trouble
D2. Mistreated
Producent: Martin Birch
Skivbolag: United Artists
Tidigare inlägg om Whitesnake:
- Ready and willing (LP)
- Lovehunter (LP)
Grymt bra dubbel-LP med superduperbandet Whitesnake från den tiden då dom var ett skönt rockande hårdrocksband och inte den Tawny Kitaen-utsmyckade MTV-orkestern dom senare tyvärr förvandlades till. Sidan ett och två på LP:n är inspelad 1980 på Hammersmith Odeon med Ian Paice på trummor och sidan tre och fyra är från samma ställe men då från 1978 med David Dowle på trummor, men hans namn står inte nånstans på omslaget?! Sid tre och fyra är förresten tidigare släppt som "Live at Hammersmith", men bara i Japan, innan de två liveupptagningarna samlades på den här utgåvan. Alla de gamla goa Whitesnakelåtarna är med plus tre covers, "Mistreated" och "Might just Take Your Life" av Deep Purple och "Ain't No Love In The Heart Of The City" som är skriven av två snubbar vid namn Michael Price och Dan Walsh. Lite konstigt är det att dom plockade med låten "Come on" två gånger, (fanns det inte nån annan låt att slänga in?) men annars en klockrent klassisk liveskiva som alla borde ha hemma. Och jag har sagt det förut men jag säger det igen: Whitesnake har den utan konkurrens absolut fulaste hemsida jag sett på länge. Ett helcoolt målat omslag, förresten.
Läs mer om Whitesnake:
http://www.whitesnake.com/
http://hem.passagen.se/snowblnd/sof/index.html (fullmatad fansite)
http://en.wikipedia.org/wiki/Whitesnake
LP: Thrasher - Thrasher! (1985)
Låtar:
A1. Hot And Heavy 04:26
A2. Ride The Viper 03:47
A3. Widowmaker 05:20
A4. Black Lace And Leather 05:47
B1. She Likes It Rough 03:31
B2. Slipping Away 04:23
B3. Burning At The Speed Of Light 05:15
B4. Bad Boys 04:43
B5. Never Say Die
Producent: Carl Canedy
Skivbolag: Music for Nations
Tidigare inlägg om The Rods:
- The Rods (LP)
- Wild dogs (LP)
- In the raw (LP)
- Live (LP)
- Let them eat metal (LP)
- Heavier than thou (LP)
- Hollywood (LP)
Ett inköp från den tiden då Akademibokhandeln här i Umeå sålde skivor och et riktigt egoprojekt för den ludne Rods-trummisen Carl Canedy. En del trummisar går ju verkligen igång på att få vara i centrum (säger bara Lars Ulrich) och Carl Canedy från amerikanska kultbandet The Rods verkade också vara en aning lagd åt det hållet. Här har han dragit ihop ett helt gäng kända (och för all del mindre kända) musikerkompisar som var och en drar ett solo eller sjunger en låt. Carl Canedy har producerat skivan och skrivit alla låtar tillsammans med gitaristen Andy "Duck" McDonald (Blue Cheer) och dom kompas av den snabbfingrade basisten Billy Sheehan (Mr Big, David Lee Roth), basisten och studioräven Kenny Aaronson (Foghat, Bob Dylan, Sammy Hagar m fl), trummisen Gary Driscoll (ex-Rainbow), Dan Spitz (Anthrax) och Jack Starr, exgitarrist i Virgin Steele. För sången står Rhett Forrester, (ex-Riot), Maryanne Scandiffio, (Blacklace), Dan Beehler (ex-Exciter) och Canedys Rods-kompis Rick Caudle. Det brokiga gänget bränner iväg nio låtar högoktanig amerikansk metal, tuffare med snabbare riff och mera dubbeltramp på trummorna än med Canedys huvudband The Rods. Eller åtta egentligen då den avslutande "Never say die" inte är så mycket till låt utan det är bara låttiteln som skriks ut till såna där "We will rock you"-trummor i en och en halv minut. Snacka om utfyllnad. Kuriosa: på låten "Black Lace And Leather" spelar Carl Canedy trummor i vänster högtalare och Gary Driscolls hörs i den högra, har jag aldrig hört på nån annan skiva. Och allas vår bashjälte Billy Sheehan drar iväg ett stentufft bas-solo på dubbeltramps-snabba "Widowmaker där han hänger på gitarrsolot ton för ton. Baksidan av konvolutet pryds såklart av bilder på mer eller mindre lättklädda damer på besök i studion och vuxna män som fjantar sig med elefantsnabelkalsonger och dylikt. 1987 mördades Gary Driscoll och 1994 sköts Rhett Forrester ihjäl vid ett rån. R.I.P.
Läs mer om Thrasher:
http://www.carlcanedy.com/
http://www.metal-archives.com/release.php?id=46946
CD: Dream Theater - Train of thought! (2003)
Låtar:
01. As I Am
02. This Dying Soul
03. Endless Sacrifice
04. Honor Thy Father
05. Vacant
06. Stream Of Consciousness
07. In The Name Of God
Producent: John Petrucci, Mike Portnoy
Skivbolag: Elektra
Tidigare inlägg om Dream Theater:
- Metropolis 2000 Scenes
from New York (DVD)
Jag har ett par skivor med progmetalgänget Dream Theater hemma också, vet du! Ovanligt hårda tongångar från drömteatern är det på den här skivan, tungviktaren "In The Name Of God" låter ju som nånting Candlemass skulle kunna köra utan problem. Fläskig progdoom. Efter den inledande "As I am", som är en rak rockrökare (nåja, det är ju trots allt DT det här) med sjukt snabbfingrat och långt gitarrsolo dubbeltrampar hårdmetallen igång på riktigt med "This dying soul" med sina crazy rösteffekter, ett megatrixigt solo och ruggigt fett moshparti. Faktiskt. 12-minutaren "Endless Sacrifice" är nästa på tur och börjar väldigt lugnt, har ett tufft gitarrgnissel på refrängen innan ett långt instrumentalt parti tar vid med keyboard- och gitarrsolo kors och tvärs i överljudsfart. Mycket bra. "Honor Thy Father" har nog det tyngsta riff DT nånsin gjort tror jag, rena Meshuggah på min ära. Jättelugna 3-minuters pianoballaden "Vacant" drar ner tempot å det väldigaste (förövrigt den enda låt på skivan sångaren James LaBrie skrivit texten till, hela 37 ord lång...) innan den 12 minuter långa instrumentallåten "Stream Of Consciousness" går igång. Visst är det härligt med långa instrumentallåtar? Måste nog slänga på "La Villa Strangiato" med Rush nu, tror jag. Sen är det då dags för den ovan nämnda "In the name of God". Kalasbra låt, 14 minuter lång och med ett helcoolt (och helvetes snabbt) gitarr- och keyboardsolo i sambatakt. Och om man pluggar in CD:n i datorn startar en sida som hänvisar till extramaterial på Dream Theaters hemsida, men det är nog borttaget vid det här laget. Undrar vad det var för något?
Powered by Podbean.com
Läs mer om Dream Theater:
http://en.wikipedia.org/wiki/Dream_Theater
http://www.progarchives.com/artist.asp?id=378
LP: Dag Vag - 7 lyckliga elefanter! (1982)
Låtar:
A1. Ge Bullen Ett Ben 3:30
A2. Som En Jojo 4:49
A3. Byttebytt 5:22
A4. Min Pappa 3:40
B1. Dansar Med Mej Själv 3:55
B2. Damm 6:10
B3. Atomsviten:
a) Vagördudå?
b) Ännu Fler Gånger
c) The Brand-Nu-Clear-Stomp Totalt 8:30
Producent: Anders Lind, Stig Vig
och Bumpaberra
Skivbolag: Silence
Hur bra är den här då? För endast sketen tjuga köpte jag denna svenska klassiker (på vinyl, såklart) på skivmässan här i Umeå för ett par veckor sen. Snacka om ett fynd! Dag Vag, denna alldeles eminenta orkester bestående av Stig Vig, T.Z. Dirty, Zilverzurfarn och Bumpaberra har jag inte lyssnat på på evigheter men så fort tumpiano-introt till "Ge bullen ett ben" går igång så står man där och storflinar och dansar i baktakt. Och hur kan man nånsin glömma goa låtar som "Byttebytt", "Vagördudå?", "Dansar Med Mej Själv " och turnébeskrivningen "Som en jojo"? Fruktansvärt bra. Och har du nånsin i ditt liv hört så djävulskt coola artistnamn? Gubbsen är här på skivan förstärkta med Per Cussion på eeh.. percussion och blåsaren Kopp Te. Du missade väl förresten inte Dag Vag när dom lirade här i Umeå. Herregud, va det svängde, Stig Vig kan verkligen vrida fram en fet basgång och Zilversurfarn är nog den absolut softaste och coolaste gitarrist jag nånsin sett. Och tänkte bara tillägga att eftersom jag är så innihellvittes gammal såg jag Dag Vag (och Ebba Grön) redan 1980 (1981?) då dom var ute på gemensam turné och spelade på Sporthallen här i Umeå. Det var en riktig stänkare till konsert må du tro!
När allting har gått snett och inte ens morsan har rätt
Mjölken den är sur och fogden står på lur
Repet har gått av och du är drabbad av skoskav
Ge Bullen ett ben!
Läs mer om Dag Vag:
http://www.dagvag.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dag_Vag
LP: Status Quo - Whatever you want! (1979)
Låtar:
A1. Whatever You Want (4:03)
A2. Shady Lady (3:03)
A3. Who Asked You (3:57)
A4. Your Smiling Face (4:27)
A5. Living On An Island (4:50)
B1. Come Rock With Me (3:18)
B2. Rockin' On (3:27)
B3. Runaway (4:38)
B4. High Flyer (3:50)
B5. Breaking Away (6:40)
Producent: Pip Williams
Skivbolag: Phonogram
Tidigare inlägg om Status Quo:
- Rockin´all over the world (LP)
- Quo Live! (2-LP)
- Blue for you (LP)
- On the level (LP)
- Quo! (LP)
- Hello! (LP)
- If you can´t stand the heat (LP)
Hahahaha, du trodde väl inte på fullt allvar att jag hade slut på Quo-plattor? Tänkte väl det, för jag har lika många skivor (minst) kvar att blogga om är jag rädd, OK? Bakom det här apfula omslaget (en pingvin på röda mattan?) så döljer det sig ännu en helschysst skiva från de boogierockande farbröderna. Och om man bara lyfter nålen förbi den gräsliga trubadurballaden "Living on an Island alltså. För titellåten kan väl ingen människa undgått att höra, "Shady Lady" svänger finfint och resten av skivan, ja det svänger ju hur bra som helst. Kolla bara på klippet här nere från 2001 där dom river av "Whatever you want" live på Bingolotto av alla ställen.
Läs mer om Status Quo:
http://www.statusquo.co.uk/
http://en.wikipedia.org/wiki/Status_Quo
CD: Crashdiet - Rest in sleaze! (2005)
Låtar:
01. Knokk ém down
02. Riot in everyone
03. Queen obscene/69 shots
04. Breakin´ the chainz
05. Needle in your eye
06. Tikket
07. Out of line
08. It´s a miracle
09. straight outta hell
10. Bakk on trakk
Producent: Chris Laney, Anders Ringman
Skivbolag: Stockholm Records
Hörru Kenneth, du som har efterlyst nåt med Wrathchild på bloggen, här kommer det närmaste i musikväg som jag kan erbjuda, för ibland har man tur och vinner grejer! För första gången jag skickar in ett svar från tidningen Close-Ups tävlingssida så vinner jag en CD och T-shirt med svenska sleazegänget Crashdiet, thank you very much! Gratis är gott. Och ganska bra, faktiskt. Brukar väl inte lyssna så mycket på sån häringa musik i vanliga fall men "Riot in everyone" och "It´s a miracle" är två helt klockrena hitlåtar, särskilt den förstnämnda är sjukt catchy och sångaren/gitarristen Dave Lepard har ett jävla riv i rösten. Och jag skakar också gärna huvud till "Breakin´ the chainz", "Straight outta hell" och "Tikket". Såg faktiskt Crashdiet på Hultsfredfestivalen 2005 och det var ett jäkla röj på den där lilla scenen. Men jag fattar inte varför det ska vara så mycket "KK" överallt i låttitlarna när det ska glammas och sleazas? Det är precis som det att det alltid ska vara ett "Z" i ett dansbandsnamn, som "Kentahz", "Jannez" och "Curt Mortenz"? Som alla finns på riktigt. Faktiskt. Oj, helt plötsligt saknar jag min Wrathchild-LP "Stakk Attak" (där kom det "KK" igen), varför sålde jag den? R.I.P Dave Lepard.
Du gillar absolut Crashdiet om du redan gillar:
Mötley Crue (USA), RATT (USA), Wrathchild (UK)
Läs mer om Crashdiet:
http://www.crashdiet.org
http://en.wikipedia.org/wiki/Crashdiet
Bok: Special Effects - An oral history!
I väntan på inspiration för nästa inlägg om en skiva eller film kommer här några (nåja) rader om en bok som jag efter att ha lånat den två gånger på bibblan utan att ha hunnit läsa ut den till slut gav upp och skickade efter en egen från Amazon. Varför jag inte hann läsa ut den? Jo, det här, kära barn är en riktig kloss till bok med 560 sidor och över 1100 bilder och illustrationer. Japp, du läste rätt, 560 sidor och 1100 bilder. Boken handlar såklart om specialeffekternas historia på film och TV, och bland de dryga tusentalet bilder finns före/under och efterbilder som visar hur effekterna gjordes i filmer som E.T, Alien, Lord of the Rings, Men in Black, Spider-Man, Matrix, Planet of the Apes, Star Wars, The Exorcist, Terminator, Godzilla, X-Men och Gladiator. Och såklart TV-serier som Star Trek, Månbas Alpha (kommer du ihåg den?), Battlestar Galactica, Mission: Impossible och många, många fler. Även massor av svartvita skräckisar som Frankenstein, Phantom of the Opera, Godzilla, Dr Caligaris Cabinett och Nosferatu avhandlas. Och med specialeffekter menas allt från monstersminkning, till datoranimering á la Pixar och liknande, CGI och kameratrick med speglar och perspektiv. Den här boken tar jag fram titt som tätt och bara förlorar mig i den sanslöst massiva mängden information och yrkeshemligheter som avslöjas här. Det finns en hel hop intervjuer här också, bland andra så frågas FX-legender som Dick Smith, Douglas Trumbull, Nick Park, Ed French, Rick Baker, Stan Winston, Jim Henson, Robert Short, John Dykstra och Ray Harryhausen ut. Boken avslutas med en 100 (!) sidors bildsmäckad genomgång av temaparker från hela världen, alltså Disney World, Sea World, DisneySea Tokyo och allt vad dom heter där det används specialeffekter på olika sätt för att lura publiken. Herrejösses, vilka prylar det finns! Och till slut även massor med tips på FX-späckade filmer du borde se. Det bästa av allt är att hela klumpen inte kostade mig mer än 130 spänn!
Andra inlägg om liknande böcker på min blogg:
- Bruce Campbell - if chins could kill
- The Deep Red Horror Handbook
Läs mer om den här boken:
http://www.amazon.com/Special-Effects-History-Interviews-Masters-Spanning/dp/0810955911/ref=sr_1_1/105-7415702-2474061?ie=UTF8&s=books&qid=1194200392&sr=8-1
CD: Defleshed - Fast forward! (1999)
01. The Return Of The Flesh / 02. The Heat From Another Sun / 03. Fast Forward / 04. The Iron And The Maiden / 05. Proud To Be Dead / 06. Snowballing Blood / 07. Wilder Than Fire / 08. Feeding Fatal Fairies / 09. Lightning Strikes Thrice / 10. Domination Of The Sub-Queen / 11. Speeding The Ways
Producent: Defleshed Skivbolag: WAR Music
Herregud vilka lappkast det blir ibland. Från att ha bloggat om klassisk amerikansk rymdopera med snälla robotar, hologram och grymtande, håriga 2-meterskillar (alltså Stjärnornas Krig, vad trodde du?) ska man helt plötsligt ställa om hjärnan och skriva några rader om dödsmetall med Uppsalatrion Defleshed. Och här smattrar det finfint, för helt utan andningspaus vräker sig bandet igenom sig stänkare som "The Return Of The Flesh", "Fast Forward" och "Proud To Be Dead" vars refränger sitter som den berömda yxan i skallen och de ettriga thrashriffen fräser som inoljad taggtråd genom öronen, jag menar helvetes vad han riffar! Gitarrsolo, vad är det? Inte ett enda finns det. Suveräna namn på låtarna är det också, "The Iron and the Maiden" och "Proud To Be Dead"är ju klockrent! Platsar lätt på min lista över crazy/roliga låttitlar. Tyvärr har den avköttade trion numera lagt ner verksamheten och den övermänskligt snabbe trummisen Matte Modin smiskar numera trumskinn i hardcoreorkestern Raised Fist. Snygg omslagsmålning med tre skelettriddare av den inte helt oävne Chad Michael Ward som även kluddat omslag till Soilwork, Hatesphere, Deranged, Origin, Naglfar och Darkane.
"Impressed by the brightness one starts to wonder
if that's the lightning, how loud is the thunder?
Impressed by the loudness one starts to wonder
How is my power if this is the thunder?" (Lightning strikes thrice)
Tidigare inlägg om Defleshed på min blogg:
- Royal Straight Flesh (CD)
Film på VHS: Stjärnornas Krig! (1977)
Vadå klassiker? Har precis grävt fram George Lucas rymdopera Stjärnornas Krig ur gömmorna, släppt på en gammal hederlig köp-VHS och med den gamla versionen av filmen innan George klåfingrigt "förbättrade" de digitala effekterna i vissa scener och släppte en ny version 1997. Jag menar va, så får man väl inte göra eller? Och visst heter den "IV - A new Hope" eller nåt numera? Jag kallar den Stjärnornas Krig och inget annat. Kom ihåg när jag såg den här på bio 1977 (yep, I´m that old...) och vilken otrolig grej det var när Luke Skywalker flög fram där i diket på Dödsstjärnan. Jag satt ju och bara gapade och så helvetiskt spännande det var! Darth Vader, som enligt legenden betyder "fader" på holländska, var den ondskefullaste, tuffaste bad guy jag nånsin sett på film och det där hesa andningsflåset lät ju aptufft. Astma? Och Harrison Ford är ju klockren i rollen som den småbusige rymdsmugglaren Han Solo i denna del fyra av (hittills) sex filmer om kampen mellan det goda och The Dark side, Imperiet och rebeller och stormtrupper och eeh, ewoks... Nä, nu kollar vi in sprängningen av Dödsstjärnan igen, tror dock att det här klippet är från den nya versionen av filmen, tror inte det är en såndär fin ljusbåge runt den när den exploderar på min VHS-version. Ska kolla upp det och återkommer om jag har fel. Men jag tror inte det.
Regi: George Lucas, 121 min
I rollerna: Mark Hamill, Harrison Ford, Carrie Fisher, Peter Cushing, Alec Guinness
Darth Vader: I've been waiting for you, Obi-Wan. We meet again, at last. The circle is now complete. When I left you, I was but the learner; now I am the master.
Obi-Wan: Only a master of evil, Darth.
Läs mer om Star Wars:
http://en.wikipedia.org/wiki/Star_Wars
http://starwars.wikia.com/wiki/Main_Page
http://www.starwars.com/
http://www.imdb.com/title/tt0076759
http://www.ugo.com/games/star-wars-trivia