Film- & Musikbloggen!

 

Venomous Concept - Poisoned apple! Shane Embury, Dan Lilker, Dan Herrera, Kevin Sharp. Måste jag säga mer? http://www.myspace.com/venomousconcept

Cryptopsy - The Unspoken King! Oj, det var en stiländring som hette duga må jag säga! Deathmetallegenderna Cryptopsy spelar numera metalcore och har fixat ny sångare med (fläckvis) ren sång och även en tjej på keyboards. Faktiskt. Tack och lov inga slingriga In Flames-gitarrer (det hade varit läskigt) utan bara skönt rensande jag säger bara Flo Mounier, herrejösses vad han spelar snabbt! Lyssna bara på "Worship you Demons" och "Anoint the Dead", där lättar han nästan från trumsetet. Men det finns även låtar med låtar ("Contemplate Regicide", "Bound Dead", "Exit the few") med "rymdiga" andningspauser som låter lite som Dillinger Escape Plan. Och kanske lite Nine Inch Nails. Men oroa er inte, skivan är ruggigt bra. http://www.myspace.com/cryptopsy

John Correli: There's no smoking in this building, Miss Tramell.
Catherine Tramell: What are you gonna do? Charge me with smoking?

 

Läs mer om Basic Instinct:
http://www.imdb.com/title/tt0103772
http://en.wikipedia.org/wiki/Basic_Instinct

Låtar:
A1. Shout
A2. Battlefield
A3. Black Star Rising
A4. Below the Belt
B1. Force
B2. Hard Times
B3. Rampage
B4. Free Kick

Producent: Bodine, John Smit
Skivbolag: Rhinoceros

 Sånt här tycker jag är ganska kul! Hittade den på Burmans Musik här i Umeå, tror jag betalade 15 spänn för den. Jag har haft den här skivan förut men sålt iväg den och sånt ska man ju aldrig göra, man ångrar nämligen sig alltid, i alla fall jag. Men vad är det här Bodine för nåt då? Jo, det är ett holländskt hårdrocksband vars enda claim to fame torde ha varit att Arjen Anthony Lucassen, mannen bakom fantastiska rymdproggproggarna Ayreon, var medlem i bandet ett par år och spelade gitarr på två skivor nämligen den här och svanesången "Bold as brass". Den har jag också haft, men den är sen länge long gone, tyvärr. Bäst: Instrumentaldängan "Below the belt", "Hard Times" och "Ramapge". Sämst: Trumsolot (!) på "Free Kick". Trumsolo på en studioplatta. Hur tänkte ni då? Och bandfotot på baksidan, jag menar nätbrynja och leopardbrallor, hallå! Men OK, det var ju 1983, då såg massor av band helt crazy ut... Men hur metal är det inte med borrar och en skruv i bandloggan?

Sådärja, nu gäller det bara att hitta Stakk Atakk (Wrathchild), "Guardians of the Flame" (Virgin Steele), "Evil Invader" (Razor), "Humungousfungusamongus" (Adrenalin O.D), och "Rrröööaaarrr" (Voivod) för en billig peng. Och en hel hop annat smått och gott som jag under årens lopp sålt iväg och ångrat bittert. Och givetvis på vinyl, vad trodde du?

Läs mer om Bodine:
http://en.wikipedia.org/wiki/Bodine_%28band%29

Japp, såhär ser omslagsbilden ut på min Ju-On The Grudge, läskig eller hur? Inköpt från den alldeles utmärkta sajten YesAsia och det för endast 80 bagare. "Not suitable for young persons and children" står det förresten på omslaget och antingen är dom tuffare än man kan tro i Japan eller så är det bara jag som är lättskrämd för det här är knappt suitable för vuxna heller! För jösses vad läskig den är! Den första långfilmen i filmserien om det hämndlystna spöket och som vanligt i regi av den outtröttlige Shimizu Takashi som här alltså filmar samma historia för tredje gången. Men hörru vadå tredje gången, sa du inte att det här var den första långfilmen? Jo, men det finns två korta filmer (50 min. vardera) som gjordes före den här och som gick direkt till video i Japan och som blev så poppis så att det såklart skulle göras en långfilm. Som sagt en mycket läskig rulle, jag måste helt klart komplettera min Ju-Onsamling och köpa den japanska uppföljaren också. Och nej, jag tänker inte köpa de två amerikanska remakes som på tal om ingenting såklart också är regisserade av Shimizu Takashi.

Handlingen: För länge sedan blev en kvinna och ett barn mördat i ett hus som nu hemsöks av onda övernaturliga krafter. Om man går in i det huset som de bodde i så kommer man att dö. Det sägs att kvinnan och barnet kommer till en och man dör en plågsam död.

Regi: Shimizu Takashi, 92 min

I rollerna: Megumi Okina, Misaki Ito, Misa Uehara, Takako Fuji

Tidigare inlägg om Ju-On på bloggen:
- Ju-On (DVD)
- Ju-On 2 (DVD)

 

Läs mer om Ju-On The Grudge:
http://www.imdb.com/title/tt0364385
http://en.wikipedia.org/wiki/Ju-on

01. Pink bubbles go ape
02. Kids of the century
03. Back on the streets
04. Number one
05. Heavy metal hamsters
06. Goin´ home
07. Someone´s crying
08. Mankind
09. I´m doing fine, crazy man
10. The chance
11. Your turn

Producent: Chris Tsangaarides
Skivbolag: EMI

Tidigare inlägg om Helloween:
- Walls of Jericho (LP)
- Keeper of the seven keys Pt. II! (CD)


Eeeh, måste nog göra en liten pudel här och ändra mig för jag har alltid tyckt att den här skivan var helt värdelös men nu efter upprepat lyssnande har jag ändrat mig. Men bara lite. "Mankind", "Heavy metal hamsters" (va?), och "I´m doing fine, crazy man" (vad menas med I´m trying to climb my pencil to get high?) är fortfarande helt värdelösa. Och som av en händelse upptäckte jag när jag bläddrade i CD-häftet att de två sistnämnda låtarna är inspelade och producerade av bandet själva i en studio i Tyskland, utfyllnadslåtar tro? Det här är förresten första skivan utan Kai Hansen i laguppställningen, det är kanske kanske förklaringen till  varför dom hade ont om låtar, han tog nog med sig ett helt gäng goa och tralliga låtar till sitt Gamma Ray. Resten av låtarna på skivan är inspelad i danska PUK-studion där storheter som Judas Priest, D.A.D, MSG, Tiamat och Sissel Kjyrkebø har spelat in skivor.

Nåja, tillbaks till skivan där låtar som "Kids of the century", "The chance", "Someone´s crying", "Back on the streets" (med kort trumsolo minsann) och till och med den stråkbeströdda balladen "Your turn" (som skulle passa i Melodifestivalen när som helst) inte är så jäkla dåliga faktiskt. Det mer än lovligt skumma omslaget har Storm Thorgersen gjort som även fixat omslag till bland andra Pink Floyd, Genesis, 10CC, Anthrax och Mars Volta. R.I.P Ingo Schwichtenberg

Läs mer om Helloween:
http://www.helloween.org/
http://www.myspace.com/helloween
http://en.wikipedia.org/wiki/Helloween

Handlingen: "Mad" Max Rockatansky (Mel Gibson) kör omkring i öknen och letar efter bränsle och mat tillsammans med sin hund. Han träffar på en pilot i en Autogyro som han övermannar efter att piloten försökt stjäla hans bil. När Max skall döda honom så berättar han om en plats där det finns massor av bränsle och tar honom dit. Väl där visar sig det vara ett fort som är tillverkat av skrot och en bränslepump, som är omringat av ett banditgäng anförda av ledaren Lord Humungus som vill ta över det.

Regi: George Miller, 91 min

I rollerna: Mel Gibson, Michael Preston, Bruce Spence, Vernon Wells, Kjell Nilsson

The Gyro Captain: No! It's *my* snake, I trained it, I'm going to eat it! I got a recipe for snake. Delicious. Fricassee of reptile. You are what you eat.

Tidigare inlägg om Mel Gibson:
- Apocalypto (DVD)

 

Läs mer om Road Warrior:
http://www.imdb.com/title/tt0082694
http://en.wikipedia.org/wiki/Mad_Max_2:_The_Road_Warrior

Läs mer om Rob Zombie och The Devil´s Rejects:
http://www.imdb.com/title/tt0395584
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Devil's_Rejects
http://www.robzombie.com

A1. Armed And Ready
A2. Cry For The Nations
A3. Attack Of The Mad Axeman

B1. But I Want More
B2. Victim Of Illusion
B3. Into The Arena

C1. On And On
C2. Never Trust A Stranger
C3. Let Sleeping Dogs Lie

D1. Courvoisier Concerto
D2. Lost Horizons
D3. Doctor Doctor
D4. Are You Ready To Rock

Producent: MSG
Skivbolag: Chrysalis

Oj, den här hade jag glömt att jag hade! Men den här är väl ganska frän, eller hur? En dubbel-LP med den tyska gitarrfantomen Michael Schenker och hans Group inspelad 1981 på den klassiska arenan Budokan. Michael Schenker började ju lira i Scorpions endast 16 år gammal och spelade på deras debutskiva "Lonesome Crow" (1972) tillsammans med storebrorsan Rudolf. Han blev senare värvad till alldeles utmärkta engelska rockbandet UFO men hoppade tillbaka till Scorpions lagom till skivan "Lovedrive" (1979) men där spelade han bara på tre låtar. Han hoppade av skorpionerna (igen, han ville hellre spela eget material) och bildade MSG 1979.

Bonusinfo 1: Schenker blev tydligen erbjuden plats som gitarrist i både Aerosmith och hos Ozzy Osbourne efter Randy Rhoads död 1982.

Jaja, men den här skivan då? Jotack, ganska bra. Som sagt en gammal hederlig dubbel-LP och på uppviket är det massor av coola livebilder på sångaren Gary Barden, basisten Chris Glen, keyboardisten/gitarristen Paul Raymond (även i UFO) och hårtslående trummislegenden Cozy Powell. Som liksom mig spelar på Yamaha-trummor med Paiste-cymbaler och som har spelat med nästan alla stora band i hela världen. Bäst: UFO-covern "Doctor, Doctor", "Armed and Ready", (tufft riff!) "Victim of Illusion (tufft riff här också!) och instrumentalen "Into the Arena". Sämst: "Attack Of The Mad Axeman" med Spinal Tap-varning och falsettsång av en kraxig Barden. Kan för mitt inre öga se ett mini-Stonehenge komma ner från taket (och möjligen dansande dvärgar) i det där falsettiga mittpartiet.

Bonusinfo 2: när det är dags för bandpresentation före låten "Into the Arena" så är Gary Barden spårlöst borta så Paul Raymond får presentera bandet. Schenker själv var väl inte så vass på det engelska språket.

Som avslutning så körs det lite stapplande "ARE YOU READY TO ROCK"-allsång på lagomt rockiga eeeh... "Are you ready to rock" innan Cozy kör ett pyttekort dubbelkaggesmattrande trumsolo och bandet säger "Goodnight Tokyo, we love you". 1982 fick sångaren Gary Barden kicken och in från vänster kom istället James Dean-kopian Graham Bonnet, som i sin tur fick kicken pga av ett par tappade byxor men det är en annan historia. R.I.P Cozy Powell.

Läs mer om Michael Schenker:
http://www.michaelschenkerhimself.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Schenker

Handligen: Laura spenderar sin barndoms lyckligaste år på ett barnhem vid havet, där personalen tar hand om henne och där hon älskar de andra barnen som sina syskon. Trettio år senare återvänder Laura med sin man Carlos och deras sjuåriga son Simon, med en dröm att rusta upp det sedan länge övergivna barnhemmet för att driva det som förr. Deras nya hem och de mystiska omgivningarna väcker Simons fantasi och pojken börjar alltmer dras in i ett universum fylld av fantasifulla sagor och inte helt oskyldiga lekar. Simons värld bekymrar och skrämmer Laura och väcker dunkla och otäcka minnen från hennes egen barndom till liv. När invigningen av det nya barnhemmet närmar sig är familjens band ansträngda. Carlos förblir skeptisk och tror att Simon hittar på allting för att få uppmärksamhet. Men Laura blir långsamt övertygad om att något gammalt, glömt och fruktansvärt lurar i det gamla huset...

Efter ett gräl med Laura så försvinner Simon spårlöst och ett medium kallas in för att lösa mysteriet med hans försvinnande och vem eller vad som smäller i dörrarna och lever djävul på nätterna... Skönt läskig film med ett föredömligt långsamt tempo där man verkligen får lära känna mamman och hennes sorg och desperation över sitt förlorade barn, och sen helt plötsligt kommer det ett... BUU!! Fan, jag åker dit varenda gång. Särskilt läskigt blir det när mamman är ensam kvar i huset, vafan är det som står där i mörkret? Jag säger bara 1, 2, 3... Ost!  Brrr, va bra den va!

Läs mer om The Orphanage:
http://www.theorphanagemovie.com/
http://www.imdb.com/title/tt0464141

01. Once Upon The Cross / 02. Christ Denied / 03. When Satan Rules His World / 04. Kill The Christian / 05. Trick Or Betrayed / 06. They Are The Children / Of The Underworld / 07. Behind The Light Thou Shall Rise / 08. To Be Dead / 09. Confessional Rape

Producent: Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Hoppsan hejsan vad det går undan när den jättearga farbror Glenn och hans långhåriga kompisar fräser sig igenom nio nya Kristus-hatande hits! En av deras bättre skivor om du frågar mig, den här har jag spelat mycket må du tro. Man kan rent av säga att den är djävulskt bra om man vill vara lite crazy. Och som vanligt när det gäller Deicide-skivor är skivan kort, bara 28 minuter och jag har läst nånstans att grabbarna avskydde att ligga på Roadrunner så till den milda grad att dom inte ville ge skivbolaget en ton mer än vad som stod i kontraktet.

Bäst: "Kill The Christian" (här hymlas det inte...), titellåten "Once Upon The Cross", "When Satan Rules His World" och "Behind The Light Thou Shall Rise". Men alla låtar på skivan handlar inte om Gud, Jesus och deras hantlangare på jorden utan på t ex "Confessional Rape" avhandlas prästers sexuella övergrepp på barn ("molesting innocent children you´re trusted with...") och på "They Are The Children Of The Underworld" går dom nästan in på Morbid Angels område (The Elder Ones) då texten handlar om de gamla gudarna "Anu" och "Mashu".

Omslaget? jo, det har också en liten historia såklart. För där ville bandet ha en bild på en obducerad Jesus med inälvorna hängande utanför men Roadrunner tyckte det var en aning magstarkt (nähä!) och la en tunn vit duk över alltihopa. Men den magstarka bilden (men med magen utanför så att säga) finns att beskåda i CD-häftet om du är nyfiken. Och till slut, samplingarna i början på "Once Upon the Cross" ("FATHER, why have you forsaken me!!") och "Trick Or Betrayed" är från Scorsese-rullen "The Last Temptation of Christ".

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Legion (CD)

[in the Bronx VA hospital]
Ron Kovic: This place is a fuckin' slum!
Marvin: You want out of here, man? Fine. We take that leg of yours, and we can get you out of here in two weeks!
Ron Kovic: I want my leg.
Marvin: Why?
Ron Kovic: I want my leg!
Marvin: Why? You can't feel it no how!
Ron Kovic: It's my leg! I want my leg, you understand? Can't you understand that? All's I'm sayin' is that I want to be treated like a human being! I fought for my country! I am a Vietnam veteran! I fought for my country!
Patient: [off-camera] Shut the fuck up!
Ron Kovic: And I think that I deserve to be treated... decent!

Tidigare inlägg om filmer av Oliver Stone:
- J.F.K (DVD)
- Natural Born Killers (DVD)



Läs mer:
http://www.imdb.com/title/tt0096969/
http://en.wikipedia.org/wiki/Born_on_the_Fourth_of_July_%28film%29

Tidigare inlägg på bloggen om KISS:
- Hotter than hell (LP)
- Kissology vol. I (DVD)
- Kissology vol. II (DVD)

- KISS in Las Vegas (DVD)
- The Second Coming (DVD)
- KISS-dockor
- KISS behind the mask (bok)

- KISS (LP)

Fantastisk tredjeskiva från mina sminkade idoler KISS. Svårt att fatta att de här slynglarna kunde klämma ur sig såna jätteklassiska låtar som "Rock Bottom", "C'mon And Love Me", och inte minst allsångsskrålaren "Rock And Roll All Nite" bara sex månader efter releasen av "Hotter than Hell"-skivan. Det var så brådis att Gene och Paul slängde med två låtar ända från Wicked Lester-tiden - "She" och "Love Her All I Can" - på skivan. Bandet blev i princip hemjagade från "Hotter than Hell"-turnén och inlåsta i studion, för det var en ny skiva var 6:e månad som gällde på den tiden, kids! Och av nån anledning är skivan producerad av skivbolagsbossen Neil Bogart i egen hög person, det var väl som sagt så brådis att få ut den så det fanns väl ingen tid att leta reda på en "riktig" producent.

Enligt den alldeles utmärkta boken "KISS - Behind the Mask" satt Gene och Paul i studion från tidig morgon och skrev låtar så pennan glödde och när Ace och Peter kom insläntrande fick dom helt enkelt veta att "...dagens låt heter "Rock And Roll All Nite" eller "...idag ska vi spela in en sång som heter "Room Service". Det enda som Ace skrivit på skivan är det gitarrplockande introt på "Rock Bottom" och den bortglömda (?) rockpärlan "Getaway", som skrovelrösten Peter fick sjunga då Ace ännu inte kände sig bekväm som sångare. Värdelöst vetande: det är precis samma ackord i början på "Two timer" som på "Detroit Rock City". Bara kanonlåtar på skivan och ett coolt omslag med ordet "KISS" i relieftryck i en ram runt omslagsbilden med grabbarna i lånade kostymer, säger bara Gene i träskor! Bilden är förresten knäppt i hörnet av 23:e gatan och 8:e Avenyn om du råkar vara i New York nångång och vill känna lite KISS-vibbar från förr.

Läs mer om Kiss:
http://www.kissonline.com/
http://www.kissarmysweden.com/
http://www.kissasylum.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Kiss_%28band%29

Mixa Blair Witch och Cloverfield och släng ner ett gäng blodsugna zombies så har du den spanska filmen [REC] och caramba, vilken djävulsk adrenalinkick! En zombierysare där vi får följa ett TV-team från showen "Medans du sov" bestående av en reporter och hennes kamerakille som följer med ett gäng brandmän på ett nattligt rutinuppdrag att få ut en en vilt skrikande kvinna som är inlåst i sin lägenhet. Väl inne i lägenheten attackeras dom av den skogstokiga, blodiga kvinnan och en polis blir svårt biten. Dom flyr ut i trapphuset och ner till bottenvåningen bara för att upptäcka att hälsovårdsmyndigheterna spärrat av hela huset av säkerhetsskäl och ingen släpps ut...

Och för att göra saker än värre så smittar det där som gjorde kvinnan sådär blodtörstig och innan du hinner säga olé! är jakten (och slakten) genom hyreshuset igång! Genom kamerakillens ständigt filmande kamera för vi följa hela historien från första parkett så att säga när do springer, smyger och gömmer sig från zombies. Och när lamporna slocknar i huset och kamerans mörkerbelysning slås på blir det riktigt, riktigt otäckt... Och som av en händelse är också nästa film jag ska se spansk, nämligen barnhemsspökhistorien "The Orphanage", återkommer med ett inlägg om den senare. Viva España!



Läs mer om [REC]:
http://www.rec-movie.com
http://www.imdb.com/title/tt1038988
http://en.wikipedia.org/wiki/REC_(film)

01. Learning to fly
02. Kings highway
03. Into the great wide open
04. Two gunslingers
05. The dark of the sun
06. All or nothing
07. All the wrong reasons
08. Too good to be true
09. Out in the cold
10. You and I will meet again
11. Making some noise
12. Built to last

Producent: Jeff Lynne
Skivbolag: MCA

Tidigare inlägg om Tom Petty:
- Full moon fever (LP)

Den andra Petty-skivan i ordningen som producerades av ELO-idolen Jeff Lynne (Pettys soloskiva "Full moon Fever" var först) och det hörs, tror att jag skulle känna igen Lynnes lager på lager med tamburiner, handklapp, "ooohhh" och "aaahhs" när och varsomhelst. "Highway Companion", den tredje Petty-skivan med Lynne i producentstolen har jag aldrig hört, har du? Är den bra? Efter den här skivan gick Tom Petty och The Heartbreakers skilda vägar (igen) och Petty gjorde en skiva under eget namn kallad "Wildflowers" med den halvkände och notoriskt orakade snubben Rick Rubin som producent. Bäst: "All the wrong reasons", "Learning to fly" (där samma fyra ackord rullar genom hela låten, både på vers och refräng, genialiskt). Titelåten "Into the great wide open" är också en kanonbra låt med en kul text ("...and a roadie named Bart") om en kille som drar till Hollywood och blir rockstjärna och där man tydligt hör Jeff Lynne sjunga med på refrängen. Bra är också "Making some noise" med tufft gitarriff. Men jag undrar om jag inte gillar den lite mer avskalade "Wildflower"-skivan bättre.

Läs mer om Tom Petty and the Heartbreakers:
http://www.tompetty.com
http://www.myspace.com/tompetty
http://en.wikipedia.org/wiki/Tom_Petty