LP: Yngwie J. Malmsteen - Rising force! (1984)
A1. Black Star 4:53
A2. Far Beyond the Sun 5:52
A3. Now Your Ships Are Burned 4:11
A4. Evil Eye 5:14
B1. Icarus' Dream Suite Op. 4 8:33
B2. As Above, So Below 4:39
B3. Little Savage 5:22
B4. Farewell 0.48
Producent: Yngwie J. Malmsteen
Skivbolag: Polydor
Tidigare inlägg om Yngwie Malmsteen:
- Alcatrazz - No parole for rock´n´roll (LP)
- Steeler - Steeler (LP)
Min one and only Yngwie-skiva, ja Yngwie-soloskiva alltså, jag har som du ser på länkarna ovan ett par andra skivor där han flyger fram med fingrarna över strängarna men det här är första skivan under eget namn. Ganska bra skiva faktiskt om den inte bara var så fisigt producerad, basen (spelad av Yngwie själv) hörs knappt, trummorna låter som tunn papp och kompgitarren har inget klös och bett. Men sololjudet hörs såklart loud and clear och gitarrsolon är det gott om må du tro för av skivans åtta spår är sex av dom instrumentallåtar, det är bara sång (av Sverige-bekantingen Jeff Scott Soto, ex-Talisman och en miljon andra band) på de Rainbow-iga "Now Your Ships Are Burned" och "As Above, So Below". Keyboarden på skivan hanteras såklart med den äran av Jens Johansson ,numera i finska Stratovarius och lillebror till Hammerfall-trummisen Anders Johansson. Bäst: ganska många faktiskt: "Far Beyond the Sun" (med cool gitarr/orgelduell), "Now Your Ships Are Burned" (tuff sång), proggiga "Evil Eye", "As Above, So Below" (med fett orgelintro), den småtrixiga "Sweet Savage" och softa "Icarus' Dream Suite Op 4" som faktiskt är tillägnad Yngwies då nyligen avlidna katt Moje. Sämst: "Farewell". Coolt hårdrockigt omslag.
Sådärja, då var 2008 års sista inlägg klart och jag som dubbeljobbar här på kansliet både för Film- & Musikbloggen! och min lite mer odygdiga blogg Eddie Meduza - Dåren é lös! önskar alla mina läsare och lyssnare ett Gott Nytt År!
Läs mer om Yngwie J. Malmsteen:
http://www.yngwiemalmsteen.com/http://en.wikipedia.org/wiki/Yngwie_J._Malmsteen
Filmtips: Brain Dead! (2007)
Nej, det är inte Peter Jacksons "Braindead" utan det här är stjärnregissören (nåja) Kevin Tenneys zombierulle "Brain Dead". Filmen börjar med att vi till tonerna av såndär låtsashårdrock á la Nickelback får följa en meteroit genom rymden på väg mot jorden. Den smäller så småningom i pannan (det är en liten meteroit...) på en fiskare som slås till marken med ett golfbollsstort hål i pannan. Han förvandlas såklart till en grönhyad zombie och sliter sin polares skalle i två bitar och äter upp hjärnan. Smaskens!
Men är verkligen en film där alla fyra kvinnliga skådespelerskor inom de första 15 minuterna visar sig topless nåt att ha? En film där skådisarna ser ut att läsa replikerna från skyltar? En film som innehåller replikeskiften som "- I´ve been shot! - Oh shit, is it bad? - Have you ever been shot when it was good?", kan det vara nåt att slösa en värdefull lördagkväll på? Jajamän! För efter att tjejerna visat brösten och lite till färdigt så bröstar (sorry, kunde inte låta bli...) filmen upp sig rejält och det skvittrar och skvätter å det våldsammaste hit och dit. Ja, det skvätter blod alltså, vad trodde du? Toppa allt med massor av helsköna oneliners som fick mig att skratta högt i soffan och en soft Troma-feeling på hela spektaklet så har du en schysst hjärndöd (häpp!) rulle som varmt rekommenderas till alla blodtörstiga gorehounds där ute.
Läs mer om Brain Dead:
http://www.10ebrothers.com/BrainDead.html
http://www.imdb.com/title/tt0914799
12"-EP: Ultravox - Dancing with tears in my eyes! (1984)
Producent: Ultravox
Skivbolag: Chrysalis
Sida 1: Dancing with tears in my eyes / Buildings
Sida 2: Dancing with tears in my eyes (extended remix)
Hahaha, Ultravox trodde du nog aldrig skulle dyka upp på den här bloggen men här kommer minsann en gammal tolvtummare med dom som står och dammar hemma hos mig! Innehåller "Dancing with tears..." i två versioner, den på sidan två är tio minuter lång... Med i skivfodralet följer även en poster på bandet i tuffa rockposer eller jag menar såklart tuffa synthposer, alltså kortklippt och fin och helst stående i skarp profil. Konstigt nog tycker jag Ultravox är helt OK, får man tycka så? Trivia: Sångaren och gitarristen Midge Ure var under 1979-80 medlem i hårdrocksikonerna Thin Lizzy och skrev tillsammans med Phil Lynott (RIP) låten "Get Out Of Here" som är på Black Rose-skivan. Han ersattes som gitarrist av sömnpillret Snowy White. Han skrev förresten tillsammans med Bob Geldof den välmenta julplågan "Do they know it´s Christmas" som såklart betyder att Ure inte behöver lyfta ett finger för resten av sitt liv. Trots det så ska Ultravox återförenas och drar ut på stor turné 2009.
Läs mer om Ultravox:
http://www.ultravox.org.uk/
Film på DVD: Cloverfield! (2008)
Här kommer ett nytillskott på min filmhylla och vilken kanonrulle det här är! Ett gigantiskt monster av okänd sort klampar runt på Manhattan och förstör allt i sin väg och alltihop dokumenteras skakigt och skumpande (såklart) av en snubbe med videokamera som tillsammans med sina kompisar försöker rädda livet på både sig själv och en instängd kompis. Outhärdligt spännande, jag satt som på nålar när jag såg den på bio och jag var precis lika speedad i TV-soffan när jag den för andra gången på DVD. Producerad av J.J Abrams, snubben som klurat ut TV-serierna "Alias" och "Lost" och som även regisserat "Mission Impossible III" med Tom Cruise och den kommande Star Trek-filmen som kommer på en biograf nära dig under sommaren 2009. Inköpt för endast 39 riksdaler och otroligt nog är filmen inspelad på endast 34 dagar och det är en sällan skådad adrenalinrush som du bara måste se. Och med en speltid på ynka 81 minuter är det inte så mycket dötid, kan jag lova. Vansinnigt bra!
Handlingen (ryms på ett frimärke): Filmen följer fem unga personer under en avskedsfest på Manhattan i New York samtidigt som staden attackeras av ett stort monster.
Regi: Matt Reeves, 81 min
I rollerna: Lizzy Caplan, Jessica Lucas, T.J Miller
"Rob Hawkins: Listen, we need your help. Our friend, she's hurt, she's trapped in her building right by here. Columbus Circle?
Soldier: That is not where you want to be right now.
Lily Ford: Do you guys know what it is, out there? Do you know what that thing is?
Soldier: There ain't nobody telling me. Whatever it is, it's winning.
Extramaterial på DVD:
- Kommentar av Matt Reeves
- Cloverfield - tilläggsfiler
Läs mer om Cloverfield:
http://en.wikipedia.org/wiki/Cloverfield
http://www.imdb.com/title/tt1060277
http://www.cloverfieldmovie.com/
CD: Finntroll - Nattfödd! (2004)
01. Vindfärd / Människopesten / 02. Eliytres / 03. Fiskarens Fiende / 04. Trollhammaren / 05. Nattfödd / 06. Ursvamp / 07. Marknadsvisan / 08. Det Iskalla Trollblod / 09. Grottans Barn / 10. Rök
Producent: Trollhorn & Tundra Skivbolag: Spinefarm
Den här skivan passar väl bra att slänga på nu när det julas och det är tomtar överallt. Det är nämligen den finska trollorkestern Finntroll som spelar en blandning av black metal, finsk humppa (!) och folkmusik, allt toppat med en stenhård trollimage. Man kan riktigt se för sitt inre öga hur trollen kommer lufsande genom granskogen när man lyssnar på den. Bäst: "Fiskarens Fiende" (klisterrefräng, HEY!), "Eliytres" (hej vad det går undan!), "Nattfödd" (dragspel), "Grottans Barn" (tunggung med mungiga), "Trollhammaren" (ännu mer dragspel) och rökaren (röksvamp?) "Ursvamp" med ett ursnabbt mellanspel. Sämst: Tvåminutersrensaren "Marknadsvisan" (varav 1½ min. är radioteater) och instrumentallåten "Rök". Hela härligheten är förpackat i ett skitnyggt omslag och med ett av tecknade troll översållat CD-häfte, alltihopa målat av den minst sagt teckningsbegåvade gitarristen Skrymer. Och på tal om absolut ingenting så tackar bandet flygbolaget SAS för "oceans of alcohol and lost luggage" och rockikonen Lemmy för "parental advisory" i tacklistan, tror dock inte att Lemmy är den bäst lämpade för såna råd...
"Bland skuggor rider en odjur. Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar. Ut för svaga kristna blod.
TROLLHAMMAREN!"
7"-singel: Gillan - Mutually assured destruction! (1981)
Producent: Hugh Padgham
Skivbolag: Virgin
Sida 1: Mutually assured destruction
Sida 2: The Maelström
En skithäftigt paketerad 7"-singel med de gamla idolerna Gillan innehållandes på A-sidan den alldeles utmärkta "Mutually assured destruction" (bonuslåt på "Future Shock"-skivan) och på B-sidan den outgivna "The Maelström". Och som inte det vore nog så är hela omslaget ett 16-sidigt häfte med stora, fina bilder på bandmedlemmarna, texten till M.A.D och som grädde på moset även en 5-sidig historia, "Ivan and Reg - The last two men on Earth" skriven av Ian Gillan. Den handlar om de två sista människorna på jorden efter ett kärnvapenkrig, en ryss och en amerikan, som beskyller varandra för att vara den som tryckte på knappen först. Storyn slutar (såklart) med att ryssen berättar att han har förgiftat amerikanens kaffe men eftersom jänkaren har en pistol så dör ryssen också... Trivia: A-sidan är enligt singeletiketten 3.13 min lång, B-sidan är enligt densamma "Longer than A-side", tokigt va? Observera att på videon nedan är det Janick Gers som struttar runt å det väldigaste med gitarren, på singeln är det Bernie Tormé som spelar.
LP: King Diamond - Them! (1988)
A1. Out From The Asylum 1:44
A2. Welcome Home 4:36
A3. The Invisible Guests 5:04
A4. Tea 5:15
A5. Mother's Getting Weaker 4:02
A6. Bye, Bye Missy 5:08
B1. A Broken Spell 4:08
B2. The Accusation Chair 4:21
B3. "Them" 1:56
B4. Twilight Symphony 4:10
B5. Coming Home 1:11
Producent: King Diamond, Roberto Falcao
Skivbolag: Roadracer
Tidigare inlägg om King Diamond:
- The spider´s lullaby (CD)
- Conspiracy (CD)
- The Eye (LP)
- Abigail (CD)
- The puppet master (CD)
- Voodoo (CD)
En LP gjord i USA på den allra lövtunnaste vinyl där bandmedlemmarna heter Anders Allhage, Peter Sunden, Michael Delaouglou, Hal Patino och Kim Bendix Petersen, kan det vara nåt för herrn? Jaså inte det. Men om jag säger att dom på helgerna brukar förvandla sig till Andy La Rocque, Pete Blakk, Mikkey Dee, Hal Patino och King Diamond, vad säger du då? Jajustdet, tänkte väl det! Det är ju så klart det dansk/svenska hårdrockslegenderna King Diamond vi pratar om och deras klassiska skiva "Them" från 1988 som handlar om King själv som barn och om hans mormor som kommer hem från ett sinnessjukhus. Hon pratar om att hon kan tala med "Them" och att hon kan höra dem sjunga... Brr, läskigt må du tro. Bäst: Ja allt egentligen: "Welcome Home" (tjosan vilken falsett!), "Bye bye Missy"; blytunga "Tea", "The Accusation Chair" (läskigt mellanspel), "The Invisible Guests" och "A Broken Spell". Har dock förtvivlat svårt för de intron och snuttar som genomkorsar skivan som men dom behövs ju såklart för själva historieberättandet men jag brukar för det mesta hoppa över dom. Och det där vändandet av takten hit och dit i slutet av "Bye bye Missy" är lite småcoolt, klappa takten till den så förstår du. Sämst: Ja det skulle väl vara alla dom där snuttlåtarna "Out From The Asylum", "Them" och "Coming Home" då. Annars är allt bara bra, tackar som frågar. Trivia: sista skivan med trummisen Mikkey Dee då han hoppade av bandet efter denna skiva. Konstigt nog är han tillbaka och spelar på nästfäljande skiva "Conspiracy" från 1989 (och som är del två i den här "Them"-historien), men då endast som inhyrd trummis, vad nu det kan göra för skillnad. Skitsnyggt omslag är det i alla fall där man på baksidan av konvolutet ser en bindgalen King Diamond uppklängd i en gammal rullstol med en kopp te i handen och träskor (!) på fötterna. Jätteklassiker. Finns på Ginza för 79 bagis!
Läs mer om King Diamond:
http://www.covenworldwide.org/
http://en.wikipedia.org/wiki/King_Diamond_%28band%29
12"-EP: Venom - Warhead! (1983)
Producent: Venom
Skivbolag: Neat Records
Sida 1: Warhead (extended version) / Lady Lust
Sida 2: Seven gates of Hell
Efter den där hemska apupplevelsen jag nyss hade passar det väl bra att rensa hjärnan med en gammal tolvtummare med Venom, eller va? En EP som det var evigheter sen jag lyssnade på den sist och som innehåller den blytunga kanonlåten "Warhead" (otroligt bra) och vindsnabba snuskdängan "Lady Lust" på A-sidan och på B-sidan är det minsann Venoms progklassiker "Seven gates of Hell". Mycket bra, men varför är inte texten till "Warhead" utskriven på baksidan, bara texten till de andra två låtarna? Skumt. Trivia: Nerkrafsat i vinylen längst in på B-sidan står det: "Have you seen the receptionist at Utopia?". Man kan inte låta bli att undra hur hon såg ut?
Film på DVD: Apornas planet (2001)
Skrattretande usel remake av klassikern "Planet of the Apes" i regi av den i vanliga fall pålitlige Tim Burton och som jag av nån anledning har stående i filmhyllan. Här har Burton-killen totalt gått vilse i pannkakan med Mark "jag har bara ett ansiktuttryck" Wahlberg i huvudrollen som aptränande astronaut som åker fel i tiden (typ) och hamnar på en planet där aporna styr och människorna hålls som husdjur. Han blir såklart tillfångatagen men som tur är har han Helena Bonham-Carten i rollen som Michael Jackson... eeh f´låt som aktivistapan Ari som hjälper honom att fly undan och särskilt från den genomelaka människohataren general Thade (Tim Roth). Undrar hur Burton & Co lyckades hålla masken (ha!) under filminspelningen, nån av dom måste ha tänkt nångång att "fan va det här är värdelöst, vad gör jag här egentligen..." Efter den här så klev Burton in i lite mer hemtama filmteman då han först gjorde "Big Fish" (2003) och sen "Kalle och chokladfabriken" (2005) med polaren Depp.
Bäst: apmaskerna av legendariske FX-snubben Rick Baker är helt sjukt verkliga. Kul också att se countryhjälten Kris Kristofferson försöka hålla sig för skratt i sin Nickelback-frilla. Missa inte heller Charlton Heston korta cameo som den döende gammelapan Zaius. Sämst: ja det skulle vara hela filmen då, se originalet (med just Charlton Heston) istället, som verkligen rockade min värld när jag såg den på vår kvartersgård på Berghem i mitten av 70-talet. Och ja just det, för att vara en tillfångatagen kvinna som kämpar för sitt liv så är snyggingen Estella Warren synnerligen välsminkad, vältvättad, vältränad och välfriserad och precis lagom mycket (läs lite) klädd...
Handlingen: På rymdstationen OBERON tränas schimpanser till piloter för rekognoseringsuppdrag i yttre rymden. Under ett sådant uppdrag förlorar man kontakten med schimpansen och farkosten försvinner från radarn. Den orädde astronauten Leo Davidson (Wahlberg) beger sig ut på ett räddningsuppdrag, men något går fel & han landar på en djungellik planet, inte helt olik jorden. Till Leos förvåning är planeten bebodd av engelsktalande apor och primitiva människor. Leo blir tillfångatagen av aporna, men lyckas fly. Han samlar en liten grupp upproriska människor och sympatiska apor för att försöka återuppta kontakten med OBERON, men en oväntad upptäckt förändrar Leos fokus. Beväpnad med denna nya information leder han ett rebelliskt uppror mot en emorm aparmé vars utgång kommer att bli frihet eller total förintelse...
Regi: Tim Burton, 115 min
I rollerna: Mark Wahlberg, Tim Roth, Helena Bonham-Carter
"Daena: What tribe are you from?
Captain Leo Davidson: United States Air Force, and I'm going back."
Läs mer om Apornas Planet:
http://www.imdb.com/title/tt0133152/
CD: Coheed and Cambria - Good Apollo I'm Burning Star IV, Vol. 1- From Fear Through the Eyes of Madness! (2005)
02. Always & Never
03. Welcome Home
04. Ten Speed (Of God's Blood & Burial)
05. Crossing the Frame
06. Apollo I: The Writing Writer
07. Once Upon Your Dead Body
08. Wake Up
09. The Suffering
10. The Lying Lies & Dirty Secrets of Miss Erica Court
11. Mother May I
12-15. The Willing Well:
I: Fuel for the Feeding End
II: From Fear Through the Eyes of Madness
III: Apollo II: The Telling Truth
IV: The Final Cut
Producent: Michael Birnbaum, Chris Bittner
Skivbolag: Columbia
Tidigare inlägg om Coheed & Cambria:
- Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow (LP)
Bakom den evighetslånga skivtiteln (djupt andetag) "Good Apollo I'm Burning Star IV, Vol. 1- From Fear Through the Eyes of Madness" döljer sig 2005 års bästa skiva, en skiva som jag totalt nötte ut i min Mp3-spelare men eftersom jag gärna vill ha en skiva att hålla i och ett CD-fodral att läsa i så köpte jag såklart skivan på riktigt, för det ska man ju göra eller hur?
Som du kanske redan förstått så tycker jag det här är en helt underbart bra skiva, när jag hade den i Mp3-spelaren så lyssnade jag inte på nån annan musik i en månads tid (ja, det är sant) och när den riktiga CD:n till slut kom från Amazon så snurrade den i sin tur i stereon på repeat i två veckor... Jag har lusläst CD-häftet som är fullt med kanonfina bilder av spöken och diverse bad guys och och försökte förstå de kryptiska texterna (if hello only could drop it´s "O"...?) som avhandlar historien om paret Coheed & Cambria och The Amory Wars.
Den här skivan är del ett av kapitel fyra i en planerad 5-skivors svit, 2007 släppte bandet del två av kapitel fyra, betitlad (djupt andetag) "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow", läs mer om den via länken ovan, den skivan är förresten om möjligt ännu bättre.
"The Amory Wars" (och nej, jag orkar inte översätta): Man and wife Coheed and Cambria are used as the centerpiece to enable Supreme Tri-Mage Wilhelm Ryan's attempt at destroying his archrival Mage, Mariah Antillarea. Due to a memory swiping years ago, the couple are led to believe that their former lives have now come back to haunt them. They're told by General Mayo Deftinwolf (Ryan's Right hand) that they were long ago implanted with a great threat to Heaven's Fence, The Monstar Virus. A virus with the ability to turn its host (Coheed) into a being powerful enough to drain the Keywork's energy sources to spark Armageddon, while their dear old counterpart, Inferno was given the only means to unlock it. Through more lies, they are led to believe their children have genetically acquired a mutated form of the virus, the Sinstar. This new strain only requires its host to mature to a certain age, and has no antidote unlike the Monstar. Their children cannot be saved and time will not side with them. Coheed and Cambria are faced with an unimaginable dilemma: to murder their own children or face Armageddon. Spännande va!
Nu när jag ska blogga ut detta mästerverk har jag lyssnat på den igen (och bara den här) i en dryg vecka. Sjukt bra skiva.
Bäst: Allt. Men allra bäst är nog "Ten Speed (Of God's Blood & Burial", "Crossing the Frame", "Welcome Home" (tungt), "The Suffering", (..."you´ve been the most gracious of hosts"), megasofta balladen "Wake up" "Once Upon Your Dead Body" (I hope you die right now), "Mother May I" (vansinnigt klistrig refräng) och "The Writing Writer". Glöm inte heller bort att lysnna på den löst sammansatta och drygt 30 minuter långa avslutande "The Willing Well". Ha! 30 minuter, progmetal don´t you just love it!
Sämst: Är du helt galen, vadå sämst? Här finns fan inget som är sämst!
Såg såklart Coheed & Cambria när dom spelade på Sweden Rock i somras, sjukt bra och basisten såg btw precis ut som Chuck Norris! Det är köptvång på den här skivan grabben!
7"-singel: Gillan - Restless! (1981)
Producent: Steve Smith
Skivbolag: Virgin
Sida 1: Restless (3:19)
Sida 2: On The Rocks (6:38)
En systersingel till Gillan-singeln "Nightmare" (som jag skrivit om tidigare) då B-sideslåten "On The Rocks" precis som B-sidan på den singlen är en liveinspelning från Reading den 29/8 1981. Det som är extra coolt med den här singeln är att omslaget går att veckla ut till en megastor poster på allas vår idol Ian Gillan med bar överkropp och hårband sittades på huk vid en sjö. Klicka här för att se hur postern ser ut. Och på YouTube-klippet nedan kan du se grabbarna riva iväg just "On The Rocks" med Bernie Tormé på gitarr, fan vad jag saknar Bernie och hans oefterhärmeliga gitarrspel, vart tog han vägen? Och John McCoy, världens tuffaste basist ® utan konkurrens. Slänger också upp promovideon till "Restless", en kanonlåt utan dess like och som du ser är det Janick Gers (numera i Iron Maiden) som spelar gitarr i bandet. Tormé klev av skutan efter "Future Shock"-turnén 1981 och lagom till "Double Trouble"-skivan (som också kom 1981...) var det Gers som skötte gitarrspelandet.
LP: Judas Priest - Painkiller! (1990)
A1. Painkiller 6:06
A2. Hell Patrol 3:37
A3. All Guns Blazing 3:58
A4. Leather Rebel 3:35
A5. Metal Meltdown 4:48
B1. Night Crawler 5:45
B2. Between the Hammer & the Anvil 4:49
B3. A Touch of Evil 5:45
B4. Battle Hymn 0:58
B5. One Shot at Glory
Producent: Chris Tsangarides
Skivbolag: Columbia
Tidigare inlägg om Judas Priest
och relaterat:
- Metal Works 73-93 (2-CD)
- British steel (LP)
- Unleashed in the East (LP)
- Best of... (LP)
- Second heat (LP, Racer X)
Helvetesjävlariminlåda vad mycket metal den här skivan var! Första skivan med nya trummisen Scott Travis (ex-Racer X) bakom pukorna och han presenterar sig direkt med det smattrande trumintrot på första låten "Painkiller". Tyvärr är det också den sista skivan med bandets legendariske sångare Rob "Metal God" Halford, han hoppade nämligen av efter denna skivas turné och bildade egna bandet Fight och senare kortlivade projektet 2wo. 1998 kom Halford ut ur garderoben och berättade att han var homosexuell, ett avslöjande som världens metalfans unisont besvarade med en axelryckning och 2003 återförenades Halford (såklart) med sina kompisar i Judas Priest. Trivia: dödsmetallgänget Death gjorde på "The sound of perseverance"-skivan en bokstavstrogen cover på "Painkiller"-låten som jag såklart bjussar på här nedan. Svårt att tro att det är den vanligtvis vilt growlande Death-sångaren Chuck Schuldiner (RIP) som drar iväg helt klockrena falsettskrik som skulle göra Rob stolt. Omslaget till denna moderna klassiker är förresten nog det färggladaste jag nånsin sett.
Bäst: "Painkiller", "Night Crawler","All Guns Blazing", "Hell Patrol" (jösses vilken falsett), "Between the Hammer & the Anvil" (skön refräng) och slutligen "Metal Meltdown" (fram med lufttrumsetet med de dubbla luftbaskaggarna) Sämst: "Battle Hymn" (onödig instrumental) och "A Touch of Evil". Vill herrn kanske ha lite synth i sin Judas Priest? Nej tack.
Läs mer om Judas Priest:
http://www.judaspriest.com/
12"-EP: Venom - Manitou! (1984)
Producent: Keith Nichols
Skivbolag: Neat Records
Sida 1: Manitou
Sida 2: Women / Dead of the night
VENOM! MANITOU! Den där "Manitou"-låten är skittuff må du tro och till råga på allt inspelad i Abbey Road-studion minsann. Undrar vad dom som jobbar i den studion som är vana med Beatles, Pink Floyd och andra storheter tänkte när slashasarna Venom kom inhasande i deras studio? Producerad av Keith Nichol som faktiskt även producerat "Wakey Wakey" med gladpunkarna Toy Dolls. På B-sidan hörs de slamriga golåtarna "Women" och "Dead of the night", den sistnämnda med ett skojfriskt slut. Trivia: längst in på skivan närmast etiketten står det nerkrafsat "Tana Rectös Möi" och "Manibill" i vinylen, nån som vet vad det kan handla om? En förbannelse?