LP: Impellitteri - Stand in line! (1988)

A1. Stand in Line 4:34
A2. Since You've Been Gone 3:58
A3. Secret Lover 3:27
A4. Over the Rainbow 5:35
B1. Tonight I Fly 3:52
B2. White and Perfect 4:23
B3. Leviathan 3:51
B4. Goodnight and Goodbye 3:12
B5. Playing with Fire 2:40

Producent: Chris Impellitteri
Skivbolag: Relativity Records









Hahaha, man hittar som sagt en del crazy skivor när man bläddrar igenom vinylhyllan... jag menar Impellitteri! Var i jösse namn kommer den ifrån? En skiva som jag härmed sorterar in under fliken "inte jättebra men kul att ha i hyllan som kuriosa". Ja som sagt, det här är alltså debutskivan från pudelgänget Impellitteri med den extremt snabbfingrade gitarristen Chris Impellitteri i spetsen och med gamle Rainbow-bekantingen (och James Dean-kopian) Graham Bonnet på sång. Med på skivan är också keyboardisten Phil Wolfe ((WASP, Keel m fl), basisten Chuck Wright (ex-Quiet Riot) och trummisen Pat Torpey som klev av Impellitteri-skutan direkt efter inspelningen och klev ombord på den något mer framgångsrika Mr Big-båten. Innehåller förutom sju låtar av Impellitteri/Bonnet en onödig cover av "Since you been gone" (som såklart Bonnet även sjungit med Rainbow) och en ännu onödigare cover av "Over the Rainbow". Förutom att du som vanligt kan lyssna på hela skivan här nedan så måste jag bara visa er ett gammalt YouTube-klipp från 1988 från en japansk TV-show som jag hittat där grabbarna i bandet (med överdjävulska pudelfrisyrer...) blir intervjuade av en docka (!) innan dom kliver upp på scen och playbackar sig genom denna skivas titellåt. Det är underhållning! Chris Impellitteri håller förresten fortfarande på och shreddar strängar i ljusets hastighet och hans nya skiva "Good and Evil" kommer senare i år. Den väntar vi alla ivrigt på... Coolt omslag är det i alla fall i grönt och guld med relieftryck och med Graham Bonnet i fin blå kavaj (!) på baksidan, är det verkligen hårdrock? Och just det, enligt tidningen Guitar One Magazine är Chris Impellitteri världens näst snabbaste gitarrist, etta är en för mig okänd snubbe vid namn Michael Angelo. Yngwie är trea. Men enligt tacklistan på innerpåsen så lovar Chris Impellitteri att hans gitarrsolon "will only get faster..." så han är nog etta på den listan när du läser det här.


Läs mer om Chris Impellitteri och Graham Bonnet:
http://www.rapture.net/impellitteri
http://www.bonnetrocks.com


CD: Hellhammer - Demon Entrails! (2008)




























CD 1: "Satanic Rites"
01. Intro / 02. Messiah / 03. The Third Of The Storms / 04. Buried And Forgotten / 05. Maniac / 06. Eurynomos / 07. Triumph Of Death / 08. Revelations Of Doom / 09. Reaper / 10. Satanic Rites / 11. Crucifixion / 12. Outro


CD 2:  "Death Fiend & Triumph Of Death"
01. Crucifixion / 02. Maniac / 03. (Execution) When Hell's Near / 04. Decapitator / 05. Blood Insanity / 06. Power Of Satan / 07. Reaper / 08. Death Fiend / 09. Triumph Of Death / 10. Metallic Storm / 11. Ready For Slaughter / 12. Dark Warriors / 13. Hammerhead / 14. Angel Of Destruction / 15. Bloody Pussies / 16. Chainsaw / 17. Sweet Torment

Producent: Tom Warrior, Rol Fuchs Skivbolag: Century Media

Oj, nu blev jag alldeles tårögd av lycka! Tänka sig att tre slynglar med moppemustacher kunde klämma ur sig såna här låtar. Vansinnigt bra och tro´t eller ej men jag har faktiskt aldrig hört Hellhammer förut! Japp, det är sant, jag köpte Celtic Frosts "Morbid Tales" direkt då den kom 1984 men jag har faktiskt helt missat deras historia före Frost. Tokigt va? Vet dock att jag funderade på att köpa den där "Apocalyptic Raids"-skivan men det blev aldrig av då det drällde av bra musik att köpa i början av 80-talet och den försvann bland alla andra skivor på min evigt växande "skivor jag måste köpa"-lista. Men den här CD-boxen var jag ju såklart tvungen att köpa och gosse vad bra den är! Just nu är det "Satanic rites"-CD:n som går mest på repeat hemma, med kanonlåtar som "Messiah", "Buried and Forgotten", "Revelations of Doom" och "Crucifixion". På tal om ingenting så är den här precis som Ayreon-skivan inköpt nere på Sweden Rock Festival, i samma skivaffär och för samma billiga peng, nämligen 18 euro. Makalöst snygg dubbel-CD gjord som en bok med en massa tuffa (nåja) bilder på bandet, en poster och texter till alla låtar. Fan, jag borde köpt den där "Apocalyptic Raids"-skivan för 25 år sen...


Tidigare inlägg om Celtic Frost på min blogg:
- Into the pandemonium (LP) / - Morbid Tales (LP) / - Monotheist (CD) / - To mega Therion (LP)


3-LP: Ayreon - 01011001! (2008)

A1. Age Of Shadows
A2. Comatose 
B1. Liquid Eternity 
B2. Connect The Dots 
B3. Beneath The Waves
C1. Newborn Race
C2. Ride The Comet 
C3. Web Of Lies 
D1. The Fifth Extinction
D2. Waking Dreams 
E1. The Truth Is In Here 
E2. Unnatural Selection 
E3. River of Time 
F1. E=MC2 
F2. The Sixth Extinction

Producent: Arjen Lucassen
Skivbolag: InsideOut



Jajamän, den här skivan har jag precis som nya Coheed & Cambria också köpt på gammal, hederlig vinyl. För när konserten med industrimetallarna Ministry på Sweden Rock Festival för några veckor sen började kännas lite småseg (faktiskt) så släntrade jag helt enkelt in i Hot Shot Records tält och köpte denna helt fantastiska skiva med rymdproggarna Ayreon för endast 18 euro, ett så kallat jättefynd. Som vanligt är det massor av celebra gästsångare med på skivan, den här gången är det bland annat Jonas P. Renkse (Katatonia), Tom Englund (Evergrey), Hansi Kursch (Blind Guardian), Anneke van Giersbergen (The Gathering), Bob Catley (Magnum), Daniel Gildenlöw (Pain of Salvation), och Jorn Lande (Avantasia, Masterplan m fl) som luftar sina välljudande strupar. Makalöst bra och en skiva som sen dess snurrat otaliga gånger på min skivtallrik. Ja just det, sa jag förrresten att det är en trippel-LP i halvgenomskinlig vinyl med en jättefin, spejsig målning på uppslaget med bild på alla medverkande musiker och att det följer med en poster i jätteformat? Och på tal om ingenting så är "01011001" binär kod för siffran 89, vilket i sin tur är ASCII-kod för bokstaven  Y... Haha, hängde du med på det? Läs vad skivan handlar om här nedan så kanske det klarnar lite, men troligtvis inte... Som sagt, en makalöst bra skiva är det i alla fall.


Historien på skivan är som följer (och nej, jag orkade inte översätta det): Through technological advancement, 'Forever', a race of aquatic beings living on Planet Y, has found the secret of longevity. They have advanced to the point that they have become completely dependent on machines and are losing their emotions. A passing comet on a collision course with Planet Earth provides the opportunity to revitalize their race; 'Forever' harness the comet to carry their DNA to a new home on Earth. When the comet and Earth collide, the cataclysmic impact exterminates the dinosaurs (the Fifth Extinction), but from the ashes of destruction, humans arise. At first, the experiment with seeded DNA seems successful: through the humans ‘Forever' vicariously relive the emotions they experienced before the age of machines. In order to help mankind overcome their physical ailments and mental limitations, 'Forever' speeds up human evolution. But the result is tragic: people develop a similar technological dependency with their emotions waning just like 'Forever' and moral development not keeping pace with their capacity to invent. 'Forever' must find a way to save mankind from its imminent self-destruction... or should they?

Läs mer om Ayreon:
http://www.arjenlucassen.com/ayreon/ay_index.html
http://www.myspace.com/ayreonauts


LP: Trust - Savage! (1982)

A1. The Big Illusion
A2. The Savage
A3. Repression
A4. The Junta
B1. Mindless
B2. Loneliness
B3. Work Or Die
B4. The Crusades
B5. Your Final Gig

Producent: Tony Platt, Trust
Skivbolag: Epic









Säg namnet på ett känt hårdrocksband från Frankrike! Kom igen, ett enda! Nåt band överhuvudtaget? Hallå? Nä, Frankrike har väl inte direkt översvämmat världen med metal (Deathspell Omega är nog det enda jag kommer på) men Trust har jag för mig var lite halvkändisar på 80-talet. Bland annat så försökte ju shortsgänget Anthrax sprida lite Trust över världen med sina covers på låtarna "Antisocial" och"Sects". Men jag tror helt enkelt att det att dom var från Frankrike och en lite udda fågel i hårdrocksvärlden som gjorde att dom blev lite halvkändisar, för det som serveras på den här skivan är minsann inget speciellt utan bara fesljummen, halvtafflig hårdrock med lite AC/DC-stuk. Texterna däremot är väldigt politiska, här är det minsann inget "sex, drugs and rock´n´roll" som just AC/DC brukar skråla om utan här hojtas det på väldigt bruten engelska om militärjuntor ("The Junta"), hur viktigt det är att rösta ("The Big Illusion") och faran med kommunism ("Mindless") och religion ("The Crusades"). Låten "Your Final Gig" handlar förresten om bandets sista kväll med Bon Scott. AC/DC hade festat med Trust-grabbarna i Paris kvällen före avresan till London där Bon Scott fortsatte partaja i 180 knyck och dog den 19 februari 1980. Den här skivan finns förresten i en fransk utgåva också, då heter den "Marche Ou Crève" och nej jag vet inte vad det betyder fastän jag har läst franska i tre år... Och ja just det, trummis på skivan är ingen mindre än den kristne golffantasten och Lasse Berghagens bästa kompis Nicko McBrain, numera skinnplågare i Iron Maiden. Kul att ha den i hyllan, men bara som kuriosa, den är inte sådär tvärbra, tyvärr.


 

Läs mer om Trust:
http://www.trust.tm.fr/frameset_a.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Trust_%28band%29


Filmtips: The Machine Girl! (2008)



Ja som sagt, jag hade tänkt hålla dom här "Filmtips"-kategorin så kortfattad som möjligt men ibland så ramlar man över grejer som kräver en massa text för att alla ska förstå hur vansinnigt bra det är. OK, så vad har jag sett nu då som är så himla bra då? Jo, The Machine Girl, en japansk serietidningssplatterfilm som redan på första titten seglade upp på min inofficiella topp 5-lista på "De blodigaste filmer jag nånsin sett i hela mitt liv", och om jag sätter mig och gluttar på spektaklet igen så går den nog upp på topp 3, ta mig tusan! Inte sen jag såg den franska, och sanslöst blodiga "A L´interieur" (också den på topp 5) har jag tjoat lika mycket av glädje i TV-soffan. Tänk dig en japansk lågbudgetmix av Kill Bill (samurajsvärd och tjejer som ska hämnas), Braindead (blodbad med flygande kroppsdelar) och Grindhouseutgåvan Planet Terror (diverse vapen längst ut på amputerade lemmar) som har du kommit en liten bit på väg.

Filmen handlar om skolflickan Ami vars älskade bror blir mördad av ett lokalt Yakuzagäng. Efter att ha blivit brutalt torterad och fått ena armen avhuggen av Yakuzan så lyckas hon fly och börjar planera sin hämnd på Yakuzagänget. Fylld med skådisar som spelar över å det väldigaste men det glömmer man kan jag lova när det högtryckssprutar 3-metersgejsrar med blod och det trycks knivar, kaststjärnor och järnrör rakt igenom till synes melonmjuka, blodfyllda huvuden! Sen i filmen när den docksöta och i japansk skoluniform iklädda Ami klämmer fast ett gevär och rensar bland Yakuzagänget och sen byter till motorsåg på sin stump till arm blir det riktigt åka av kan jag lova, jösses vad hon slaktar och sparkar stjärt! Så är du sugen på japanskt megaultravåld (och det du du ju såklart) med enorma sprutande kaskader av blod, svärdsvingande ninjas, flygande giljotiner som knipsar huvuden på avstånd (!), BH:s med inbyggda borrar (ja, faktiskt) och tjejer med motorsågar på armarna så look no further! Nä, kolla in den blodbesudlade trailern här nere och gör sen som jag, skicka genast efter detta filmiska mästerverk från Axelmusic och det för endast 111 riksdaler. Helt vansinnig film och helt vansinnigt bra. Måste förresten kolla upp de två andra filmerna det här gänget enligt omslagsbilden gjort. Jag menar, en film som heter "Meatball Machine" kan helt enkelt inte vara dålig, eller hur?


Regi: Noboru Iguchi, 90 min




Läs mer om The Machine Girl:
http://www.imdb.com/title/tt1050160
http://www.axelmusic.com/productDetails/631595073980

CD: Opeth - Watershed! (2008)





















01. Coil 3:10 / 02. Heir Apparent 8:50 / 03. The Lotus Eater 8:50 / 04. Burden 7:41 / 05. Porcelain Heart 8:00  / 06. Hessian Peel 11:25  / 07. Hex Omega 7:00

På DVD:
- Derelict Herds 6:28 / - Bridge of Sighs 5:55 / - Den ständiga resan 4:09 / - Making of Watershed / - 5.1 mix av "Watershed

Producent: Mikael Åkerfeldt, Jens Bogren Skivbolag: Roadrunner

Jomenvisst, jag har också köpt Opeths senaste mästerverk "Watershed", har inte du gjort det? Och som vanligt när det gäller Opeth så är det enormt bra, favoritlåtarna just nu är "The Lotus Eater" (coolt med blastbeats och ren sång), "Hessian Peel", "Heir Apparent" och den klockrena 70-talsballaden "Burden". Den sistnämnda enligt låtskrivaren, gitarristen och sångaren Mikael Åkerfeldt inspirerad av en urgammal Scorpions-låt. Han älskar nämligen Scorpions medans Per Wiberg (keyboards) avskyr dom med heta fyllediskussioner mellan dom två som följd. Fräckt också att inleda skivan med den genomsofta "Coil" (med gästsång av Nathalie Lorichs) istället för att drämma iväg en ljudmatta i 290 knyck. Fick som tur var lägga vantarna på den limiterade versionen som ser ut som ett brev där det förutom själva CD:n även hänger med en fullmatad DVD med en 5.1-mix av skivan, och en "Making of..."-dokumentär där vi får hänga med bandet till replokalen där dom manglar igenom låtarna samt lyssna på när de till synes genomtrevliga Opethsnubbarna hyllar varandra. Särskilt (nya) trummisen Martin "Axe" Axenrot verkar vara en soft snubbe då han av de andra Opethianerna kallas både "confused" och "big hearted". Med på DVD.n är såklart också tre bonulåtar, den egna, Dream Theater-trixiga kompositionen "Derelict Herds", tunga Robin Trowercovern "Bridge of Sighs" (skön låt, har jag aldrig hört förut), samt en soft version av Marie Fredrikssons "Den Ständiga Resan". Opeth har visst även spelat in en version av Alice in Chains-låten "Would" som kanske kommer på nåt senare släpp. Sämst: ja, inte direkt sämst men lite bökigt är det att de tre extralåtarna är som ljudspår på DVD:n och inte på själva CD:n. Och så saknar jag sångtexterna i CD-häftet. Stämningsfulla, grönskimrande bilder i all ära men jag hade gärna läst texterna. Men det är bara små petitesser i sammanhanget, det är nämligen köptvång på den här vet du!

Tidigare inlägg om Opeth på min blogg:
- Opeth 5-CD Box / - Lamentations (DVD)


LP: Helix - Long way to heaven! (1985)

A1. The Kids Are All Shakin' 3:48
A2. Deep Cuts The Knife 4:01
A3. Ride The Rocket 3:24
A4. Long Way To Heaven 3:34
A5. House On Fire 4:15
B1. Christine 3:34
B2. Without You (Jasmine's Song) 3:40
B3. School Of Hard Knocks 4:06
B4. Don't Touch The Merchandise 2:47
B5. Bangin' Off-A-The Bricks 3:15

Producent: Tom Treumuth
Skivbolag: Capitol Records







Ojojoj, snacka om att jag hittar skumma grejer när jag går igenom vinylhyllan! Kommer ihåg att jag på 80-talet länge trodde att Helix var ett tyskt band med tanke på deras efternamn Hinz, Vollmer, Zurbrigg och Doerner och dröjde faktiskt ett tag innan poletten ramlade ner, men dom här pudelhårdrockarna är ju från Kanada och inget annat. Och det här är en skiva som snurrade massor på många, många förfester på det pudelglada 80-talet. Den svängiga "Don´t touch the merchandise" och allsångsvänliga "Ride the rocket" var särskilt poppis men även "School Of Hard Knocks" och "Bangin' Off-A-The Bricks" skakade vi hår och spelade luftgitarr till. Har förresten för mig att jag för länge, länge sen sett Helix live här i Umeå med ett gäng som kallades Madison som förband, det du! Trivia: "Deep Cuts The Knife" är skriven av Bob Halligan Jr. som även skrivit "(Take These) Chains" och "Some Heads Are Gonna Roll" till Judas Priest. Och tro´t eller ej men Helix håller fortfarande på (bara sångaren Brian Vollmer är kvar) och släppte skivan "The Power Of Rock And Roll" 2007.

"Hey whadaya say, let's ride the rocket
Climb aboard with me, it's in the pocket
Hey, lets play, lets ride the rocket
Say it's ok, reach in the pocket..." 
(Ride the Rocket)

Läs mer om Helix:
http://www.planethelix.com


CD: The Humpers - Live forever or die trying! (1996)

01. Wake up & lose
02. Soul surgeon
03. Sarcasmatron
04. Fast fucked & furious
05. Beyond belief
06. Migraine shack
07. Don't wanna be your pal
08. Losers club
09. Space station love
10. World of hurt
11. Protex blue
12. Drunk tank
13. 13 forever
14. Apocalypse girl
15. You drive me bats
16. Rockets & the retards
17. Anarchy juice

Producent: Sally Browder
Skivbolag: Epitaph


Skränig amerikanska garagepunk, kan det vara nåt för dig? Inköpt på en ren chansning för drygt 10 år sen från Ginza. Man fick välja två skivor från skivbolaget Epitaph till priset av en och fick då även en VHS med promovideos på köpet! Och då blev det den här skivan med The Humpers och en med NOFX som jag köpte om jag inte minns helt fel. NOFX-skivan är numera long gone men den här har jag minsann kvar, den är nämligen alldeles för bra för att sälja iväg. The Humpers är (var?) kanske inte det muntraste bandet i världen heller, inte nog med att det under själva CD:n är en bild på en spolande toalett, vad sägs om låttitlar som "Wake up & lose", "Losers club", "World of hurt" och "Don't wanna be your pal"? Men som sagt, rackarns bra är det och enligt Hellacopter-Nicke så var Humpers en stor inspiration för dom och visst låter det mycket tidig helikopter om det här, eller hur? Bäst: Förutom den helt klockrena skivtiteln så är det "Fast fucked & furious", "You drive me bats", "Apocalypse Girl", "Wake up & lose", "Beyond belief" och den avslutande, 50-talsinspirerade "Anarchy juice" med klinkpiano som fastnat allra hårdast i mitt rock´n´rollhuvud. Trivia: Hellacopters gör en cover på Humpers låt "I´m watching you" på senaste skivan "Head off". Upptäck The Humpers du också!

Du borde absolut gilla The Humpers om du redan gillar:
Hellacopters (Sverige), Turbonegro (Norge)


Läs mer om The Humpers:
http://www.myspace.com/theofficialhumpers

Film på DVD: Army of Darkness! (1992)


Jodu, så här ser omslaget ut på min "Evil Dead 3 - Army of Darkness"-film. Den sista (?) delen i Evil Dead-sagan och en inte helt lyckad sådan, tyvärr. Det är alldeles för mycket skoj och trams för min smak, var är allt blood´n´guts som var med i de föregående Evil Dead-filmerna? Vad är till exempel det där med en massa mini-Ash för något? Är det kul? Men visst, filmen är helt OK men inte har jag sett den här så många gånger som ettan och tvåan, det kan jag lugnt säga. Nåja, det är ju i alla fall en frän dubbel-DVD utgåva från Anchor Bay innehållandes både den 81 minuter långa bioversionen med det vanliga "S Mart Finale"-slutet, samt en 96-minuters "Directors Cut" med det (mycket) mörkare slutet "Apocalypse Finale". Men skelettarmén är ju ganska kul att se på, Bruce är ju alltid Bruce och Sam Raimi vänder och vrider som vanligt kameran både hit och dit för att hitta nya spejsiga kameravinklar. Men det borde varit mer demoner, mera blod, mer avhuggna kroppsdelar och mer omotiverat våld.

Handlingen: I denna den tredje filmen i Evil Dead-serien har Ash hamnat långt tillbaka i tiden. För att komma tillbaks till nutiden måste han hitta Necronomicon, en bok med enorma krafter. När han hittar boken måste han säga tre magiska ord "Klaatu varata nicto", vilket såklart inte går som det ska... Detta resulterar i att mörkrets armé, släpps lös och Ash får ta hjälp av sin egen människoarmé för att bekämpa ondskan.

Regi: Sam Raimi, 81 min / 96 min

I rollerna: Bruce Campbell, Embeth Davitz


Wiseman: When you removed the book from the cradle, did you speak the words?
Ash: Yeah, basically.
Wiseman: Did you speak the exact words?
Ash: Look, maybe I didn't say every tiny syllable, no. But basically I said them, yeah.


Extramaterial DVD I:
- Widescreen presentation
- Full frame presentation
- The men behind the army
- Exclusive behind the scenes featurette
- Talent bios
- Theatrical trailer

Extramaterial DVD II:
- Widescreen presentation
- 15 mins. additional footage
- Audio commentary with Sam Raimi, Bruce Campbell, Ivan Raimi
- 4 never before seen Deleted scenes
- Director´s storyboards


Tidigare inlägg om Sam Raimi, Evil Dead och relaterat:
- Evil Dead II - Dead by dawn (DVD)
- Darkman! (DVD)
- Bruce Campbell - If chins could kill, confessions of a B-movie actor! (Bok)

- Alla mina LaserDisc!

- Evil Dead (DVD)

 

Läs mer om Army of Darkness:
http://www.imdb.com/title/tt0106308
http://en.wikipedia.org/wiki/Army_of_Darkness


CD: Dimmu Borgir - Stormblåst! (2005)




















01. Alt Lys er Svunnet Hen / 02. Broderskapets Ring / 03. Nar Sjelen Hentes til Helvete / 04. Sorgens Kammer / 05. Da den Kristne Satte Livet Til / 06. Stormblast / 07. Antikrist / 08. Dodsferd / 09. Vinder Fra en Ensom Grav / 10. Guds Fortapelse / 11. Avmaktslave

Producent: Shagrath & Silenoz Skivbolag: Nuclear Blast

Konstigt, var helt säker på att jag redan hade skrivit om den här men har väl lyckats missa den på nåt vis... Nåja, då är det väl bara att damma iväg några rader om den. Det här är alltså Dimmu-snubbarna Stian "Shagrath" Thoresen och Sven Atle "Silenoz" Kopperuds nyinspelning av albumet med samma namn tidigare släppt 1995. Varför en nyinspelning? Jo, enligt CD-häftet för att skivan från 1995 inte höll måttet pga "time restrictions, budget and deadlines"... Har dock aldrig hört original-CD:n av "Stormblåst" så jag ska/kan nog inte uttala mig om hur den lät, men är det inte lite samma sak som när George Lucas går in och fipplar (och förstör?) i Stjärnornas Krig-filmerna i efterhand då tekniken blivit bättre? Är det bra? Ska man göra så? Blir det bättre? Ja, jag vet inte. Den här skivan låter i alla fall helt OK, för nu har väl dom fått all tid i studion dom behöver... och konstigt vore väl annars nu när Dimmu Borgir är storstjärnor i sin genre. Snygg digipackutgåva är det såklart också med massor av bilder på de liksminkade grabbarna som vanligt ute i den mörkaste skogen utrustade med påkar, knivar, och svärd och spottandes blod i replokalen.

Bakom pukorna sitter Mayhem-bekantingen Hellhammer och coolt också att alla låtar sjungs på klingande norska. Låter hur tufft som helst. I paketet följer det även med en 5-låtars DVD inspelad på OzzFest 2004 där grabbarna  fullt dagsljus smattrar sig igenom "Spellbound", "Vredesbygd", Kings of the Carnival Creation", "Progenies of the great apocalypse" och "Mourning palace" men då är det snabbfotade trummonstret Tony Laureano som sminkad och fin hamrar på skinnen. Bäst: titellåten "Stormblåst", långsamma "Broderskapets Ring", den svängiga "Da den Kristne Satte Livet Til", "Sorgens Kammer" med tuff robotröst och "Dodsferd". Sämst: Att det i texthäftet är skrivet samma text både till "Vinder Fra en Ensom Grav" som "Guds Fortapelse". Glömde ni korrekturläsa tro? Nu kan jag ju inte sjunga med i "Guds fortapelse"-låten...

"Svake kristne dø i natt, Jeg skal flerre din sjel i to!
Du skal føle makten jeg har fått av mørket, Din tid er omme, også din tro!
Be om nåde du stakkars faen, og min latter skal atter runge
Høyt i nattens kulde, der frosten fryser din siste tåre"


Tidigare inlägg om Dimmu Borgir på min blogg:
- In sorte Diaboli (CD)


2-LP: Coheed & Cambria - No world for tomorrow! (2007)

A1. The Reaping 1:13
A2. No World for Tomorrow 5:06
A3. The Hound (Of Blood and Rank) 4:38
A4. Feathers 4:55

B1. The Running Free 4:16
B2. Mother Superior 6:38
B3. Gravemakers & Gunslingers 4:21
B4. Justice in Murder 4:28
 
- The End Complete:
C1. I: The Fall of House Atlantic 1:04
C2. II: Radio Bye Bye 4:54
C3. III: The End Complete 7:44
C4. IV: The End Complete IV: The Road
and the Damned 3:35
C5. V: On the Brink 7:08
 
D: Keywork-logo från omslagsbilden
och skivans hela titel etsad i vinylen.


Producent: Nick Raskulinecz
Skivbolag: Sony BMG


Japp det står rätt i rubriken, jag har faktiskt köpt den här på vinyl! Och härmed tar jag ett heligt löfte att hädanefter köpa alla mina skivor på vinyl, för man blir ju alldeles tårögd när man får lägga sina vantar på en sån här godbit. En helt underbart vacker dubbel-LP med en megastor tecknad bild på uppviket föreställande en arg snubbe, änglar, zombies och exploderande världar. Det följer även med ett stort textblad med ännu fler fina teckningar och här kommer det bästa av allt: det är som sagt en dubbel-LP men det är bara musik på tre sidor, för på baksidan av skiva två är det den vita cirkel-loggan du ser på omslagsbilden ovan som är etsad i vinylen och med skivans hela l-å-n-g-a titel "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow" skrivet runt kanten. Försök få det på en CD, suckers!

Jamen musiken då? Jo, helt enkelt en av 2007 års allra bästa skivor med mängder av bra låtar som "Feathers", "The Running Free" (fantastisk refräng), "Justice in Murder" och "Mother Superior". För att inte tala om mastdontlåten "The End Complete" som breder ut sig på hela sidan tre. Jag är helt mållös. Kan bara säga att det är en helt fantastiskt bra skiva. Upptäck genast detta band om du inte redan gjort det och dom spelar förresten på Sweden Rock nu till helgen och jag ska dit!