Film- & Musikbloggen!

Och här kommer en gammal köp-VHS som bara står och dammar i min skivhylla med gamla boogierockarna Status Quo live i Birmingham i samband med bandets 25-årsjubileumsturné 1990. Bandet kör på 85 minuter igenom (nästan) alla sina hitlåtar och det är en del, kan jag säga. För du kan väl inte mena allvar när du säger att du aldrig hört klassiska låtar som "Caroline", "In my chair", "Again and again", "Dirty water", "Roll over lay down", "Mystery song m fl. Mycket bra. Tyvärr får vi också genomlida några av bandets nyare, och helt genomusla dansbandslåtar som "Living on a island", "Marguerita time" och icke att förglömma uberkräkmedlet och Bolland-covern "In the army now" som är så genomrutten att den trotsar all beskrivning. Brrr.

Till sist drar jag iväg ett gammalt, hederligt personligt påhopp: krullhårige trummisen Jeff Rich är verkligen skitful i sitt pannband och till råga på allt så är han under hela konserten filmad från samma vinkel, snett bakifrån, så allt jag ser i bild är en stor näsa och det där jävla hårbandet. Kolla bara vid 52-sekundersstrecket på videon nedan... Men trumma det kan han. Och förresten, Francis Rossi är en riktig fena på gitarr, vilka pillertrillarsolon han drar iväg! För att inte tala om hans vapendragare Rick Parfitt, finns väl ingen som kan låsa fast handen i ett barréackord som han gör.

Låtar på VHS:
Only you, Pictures Of Matchstick Men, Caroline, Roll Over Lay Down, Little Lady, In My Chair, Little Dreamer, Perfect Remedy, Mystery Song, Railroad, Most Of The Time, Wild Side Of Life, Again and again, Slow train, Hold ya back, The power of rock´n´roll, Dirty water, Whatever You Want, In the army now, Rocking all over the world, Don´t waste my time, The Wanderer, Marguerita Time, Living on a island, Break the rules, Something 'Bout You Baby I Like, Burning Bridges

Tidigare inlägg om Status Quo:

- If you can´t stand the heat (LP)

- Whatever you want (LP)
- Just supposin´ (LP)



Läs mer om Status Quo:
http://www.statusquo.co.uk/
http://en.wikipedia.org/wiki/Status_Quo

01. Satan Spawn, the Caco-Daemon / 02. Dead But Dreaming / 03. Repent to Die / 04. Trifixion / 05. Behead the Prophet (No Lord Shall Live) / 06. Holy Deception / 07. In Hell I Burn / 08. Revocate the Agitator

Producent: Deicide, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Nu när det är påsk så passar det väl jätttebra med en Deicide-skiva? Men vi kör väl en lektion i latin först, eller hur? Suicide betyder att döda sig själv. Homicide betyder att döda en människa. Patricide betyder att döda sin pappa. Deicide, betyder att döda en Gud. Och sällan har väl ett band valt ett mera passande namn då Deicides texter uteslutande handlar om deras (eller kanske mest textförfattaren Glen Benton) till synes outsläckliga hat till Gud, Jesus, Bibeln, kristendom och all kristet liv på jorden. Men om du frågar de numera avhoppade/sparkade (beroende på vem du frågar) gitarristbröderna Hoffman så spelar Benton inte bas på skivorna, är inte ett dugg satanist och har minsann gift sig i kyrkan! Glen Benton är ju i och för sig känd som mannen som har ett inbränt uppochnervänt kors i pannan så en aning satanist är han nog. 

Som vanligt när det gäller skivor med Deicide så är den ruskigt kort, på endast 29 minuter dammar bandet igenom åtta låtar, det är rena "Reign in Blood"-takter minsann. Det här är också en skiva som snurrat sjukt mycket i min CD-spelare, kan faktiskt sjunga med i läskigt många textrader på den här skivan. Bäst: "Dead but dreaming", "Trifixion", (In the name of Satan I condemn this image of god... I am a key!) , "Satan Spawn, the Caco-Daemon" och "Revocate the Agitator". Sämst: Att CD-häftet pga mitt ivriga textläsande håller på att ramla i bitar... "My name is Legion, for we are many". Djävulskt (!) bra.

" Screaming ancient incantations, Sleep unbinded by my sight
Dead but dreaming, darkloads waking, From the house of death set free

Sixty demons, bow before thy Ancient catatonia
Elder vengeance, Lord Kur take me, Darklords hear me, hung dead bleeding" ("Dead but Dreaming")

01. I wanna get high
02. I ain´t goin´ out like that
03. Insane in the brain
04. When the sh-- goes down
05. Lick a shot
06. Cock the hammer
07. Interlude
08. Lil´ putos
09. Legalize it
10. Hits from the bong
11. What go around, come around kid.
12. A to the K
13. Hand on the glock
14. Break ém off some

Producent: d.j muggs
Skivbolag: Columbia

Fan, va svårt det var att skriva och samtidigt vifta tuffa gängtecken med händerna. Och all den där röken från partytobaken som grabbarna puffar på och som sipprar fram ur högtalarna redan från första låten gör det inte direkt lättare att se tangenterna...

Jomenvisst, lite hiphop har jag allt hemma också och jag kan inte rå för det men jag tycker Cypress Hill är helsköna att lyssna på! Kanske inte direkt det hårdrockigaste (d´uh!) i min samling men ett gäng som samplar Black Sabbath-klassikern "The Wizard" i "I ain´t goin´ out like that" borde väl kvala in även på den här bloggen. Ja, vad ska jag göra, jag slänger gärna en och annan hiphopskiva på min stereo (faktiskt) men då ska det vara Cypress Hill eller tidiga Public Enemy. Eller möjligen Eminem. Annars inte.

Nåja, tillbaks till Cypress Hill och skivan. Det här gänget är så soft pårökta och tillbakalutade att dom nästan trillar baklänges och jag älskar B-Reals gnälliga, rappande röst och det där härligt knastriga vinylljudet som man hör i vissa låtar. Soft är ordet. Den hoppiga "Insane in the brain" med den gnäggande hästen i refrängen kan du väl knappast undgått men här finns såklart även helsköna låtar som "A to the K", "I ain´t goin´ out like that", "Break ém off some" och "Hits from the bong". Fräsigt omslag också med dödskallar och gravstenar och med en cypress längst uppe på the hill. PÅRÖKT!

"More than 400.000 americans die of diseaes related to cigarette smoking each year, but in 10 000 years of usage, no one has ever died from marijuana..."

Läs mer om Cypress Hill:
http://www.cypresshill.com
http://en.wikipedia.org/wiki/Cypress_Hill

Låtar:
A1. Walls Of Jericho (0:53)
A2. Ride The Sky (5:54)
A3. Reptile (3:45)
A4. Guardians (4:20)
A5. Phantoms Of Death (6:33)
B1. Metal Invaders (4:08)
B2. Gorgar (3:57)
B3. Heavy Metal (Is The Law) (3:51)
B4. How Many Tears (7:11)

Producent: Harris Johns
Skivbolag: Noise








Här kommer ännu en skiva med de tyska pumpaskallarna som jag har stående hemma i vinylhyllan, nämligen deras debutfullängdare "Walls of Jericho". Vrrr, grrr, brrr, drrr..? Jo, det är vad de olika medlemmarna i tyska Helloween enligt texten på konvolutet spelar, you figure out the rest. Och visst, jämfört med vad pumpakillarnas senare skivor låter det här mera vrrgrrbrrrdrr... mindre trall och mera metal helt enkelt. Har för mig att det här kallades för "speed metal" då det kom (när dom gjorde "Keeper of..." hette det helt plötsligt "power metal") och nog speedas det på så det räcker och blir över.

Efter introtsnutten med samma namn (vars melodislinga bergis kommer från den helt värdelösa skräckisen "Halloween III: Season of the Witch", have a happy halloween silver shamrock" du vet..") drar smattersnabba "Ride the Sky" igång med vindsnabb vers och långsam, allsångsvänlig refräng. En annan låt med en refräng av finaste klister är "Guardians" och undan som tusan går det också. 

På sidan två (det är ju en LP det här, you know) så är det "Gorgar" med det från "Bergakungens Sal" snodda mittpartiet och fusklive-låten "Heavy Metal (Is The Law)" som sticker ut mest. Kai Hansen snor precis som Per Gessle prylar till höger och vänster och återanvänder det till sina egna låtar, lyssna bara på hans numera egna band Gamma Ray så får du höra massor med grejer du har hört förut.

Sämst: Omslaget är så fantastiskt styggt så man tror inte det är sant. Fanns det verkligen ingen annan bild att ha på baksidan är den där trumpetblåsande pumpafiguren? För att inte tala om framsidan...

Läs mer om Helloween:
http://en.wikipedia.org/wiki/Helloween
http://www.myspace.com/helloween

Tänk dig ett TV-program med två programledare. Den ena, den storväxte Penn Jilette, är en ohelig blandning av en ilsken Janne Josefsson, en skitförbannad Robert Aschberg och en uppretad Sverker Olofsson. Han pratar, gormar och svär som en borstbindare precis hela tiden. Den andra snubben, Teller, säger tvärtemot vad han heter inte nåt utan håller faktiskt käft hela programmet igenom. Säger faktiskt inte ett enda pip i nåt program överhuvudtaget. Alls. Där har du "Bullshit!" i ett nötskal. I 3-DVD box så avslöjar/hänger dom ut virrpannor och bluffmakare av alla de slag och ifrågasätter kärnfamiljen, spökjägare, konspirationsteorier, tecken från himlen, omskärelse, hur vi försöker rädda utrotningshotade djur och hela konceptet med college i USA. Bland annat. Dom hinner ju också med att småtrolla lite mellan inslagen. Och det är givetvis Penn som är speakerröst under inslagen med alla de osannolika kufarna som det tydligen går tretton på dussinet i USA. Jag menar, sälja en grillad ostfralla för 20 000 dollar på Ebay för att man kan (om man kisar riktigt mycket) se jungfru Maria i den smälta osten... Eller dom som tycker att dom ser Jesus ögon i en trädörr dom har hemma i lägenheten... Men hallå!! Showen heter förresten som den gör eftersom om Penn & Teller skulle kalla nån för lögnare, bedragare eller liknande så skulle dom kunna bli stämda för förtal. Att kalla nåt för bullshit eller en snubbe för motherfucker, douchebag, asshole mm räknas tydligen bara som en personlig åsikt, så då kan dom inte bli stämda... Bullshit? Nej, skitbra!

I rollerna: Penn & Teller, 376 min

Extramaterial:
- Photo gallery
- Filmographies Penn & Teller



Läs mer om Bullshit och Penn & Teller:
http://www.pennandteller.com
http://en.wikipedia.org/wiki/Penn_and_Teller
http://www.imdb.com/title/tt0346369

01. Veil of Maya / 02. Celestial voyage / 03. The eagle nature / 04. Sentiment / 05. I´m but a wave to... / 06. Uroboric forms / 07. Textures / 08. How could I

Producent: Cynic, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

"This music represents the artists attempt at open expression of emotion. We hope you will be open to the uniqueness of these pieces. Truth, integrity and strength have been the FOCUS of Cynic... join us in our quest". Inte direkt den första textsnutt man väntar sig att hitta på en skiva som är inspelad i dödsmetallens Mekka, studion Morrisound och producerad av Scott Burns. Men nu är ju inte Cynic ett vanligt band utan dom här grabbarna spelar väldigt jazzig och jättekomplicerad och progressiv dödsmetall. De filosoferande och funderande texterna om religion, new age och meditation sjungs växelvis med growlsång (av gästsångaren Tony Teegarden) och med en mässande, robotlik röst sjungen genom en vocoder av gitarristen Paul Masvidal. Tror inte att gemene man har hört talas om Cynic sådär tvärmycket men det här är en skiva som snurrat mycket hos mig. Tyvärr den enda skiva Cynic fick ur sig innan uppbrottet 1994 men nu har Cynic-snubbarna slagit ihop sina påsar igen och det är kanske en ny skiva på gång redan under 2008, vi håller tummarna. Trummisen Sean Reinert och gitarristen Paul Masvidal spelar ju även på klassiska Death-skivan "Human", men det visst du såklart redan. Bäst: den instrumentala "Textures" är helskön med jazzigt bassolo och allt. Och när Reinert börjar trampa dubbelkagge på slutet av "Uroboric Forms" så plockar jag då fram mina lufttrummor på rekordtid och försöker hänga med. Och det bästa, bästa av allt är att Cynic ska göra en ny skiva! Cynic ska göra en ny skiva! Cynic ska... jaja, för mig är det i alla fall en stor grej.

Du gillar absolut Cynic om du redan gillar:
Spiral Architect (NO), Atheist (USA), Meshuggah (S)

Sportlov - Snöbollskrieg.
Sportlov - Offerblod i Vallabod.

http://www.myspace.com/sportlov

Eftersom det är sportlov nu så lyssnar jag traditionsenligt på skojfriska blackmetalbandet Sportlov hela veckan och skivorna "Snöbollskrieg" och "Offerblod i Vallabod". Jag menar ett band som samplar Jakob Hård kommenterandes Vasaloppet och som i låten "Bränn Holmenkollen" mässar "ia gunde, ia sixten, ia wassberg" kan aldrig vara fel. Jag drar även till fjälls för att under fem dagar kasta mig utför den svarta pisten iförd lovikka-vantar och Darkthrone-toppluva. Vi samlas här på bloggen på måndag igen.

"från det frusna helvetets inre jag skickar en spell
jag förutspår blixthalka ikväll
en ny världsordning uppstod medan kristna sov
enter the eternal sportlov..."

Så här i sportlovstider passar det väl bra att kolla lite på en gammal Toy Dolls-video eller hur? Piggar alltid upp. Innehåller 24 låtar speedad och överlycklig ADHD-punk med den extremt fingerfärdige gitarristen Michael "Olga" Algar" i spetsen. Inspelad i Japan "absolutely live with no overdubs or re-recording whatsoever" och med ett sjujäkla tempo, den genomsvettige Olga hinner nätt och jämt vräka ur sig ett "Arigato!!" innan nästa låt börjar. Det går särskilt undan på det gamla örhänget "Spiders in the dressing room" där Olga och grabbarna nätt och jämt hinner med vare vers eller refräng. Såg förresten Toy Dolls på Hultsfredfestivalen 1991 i ett absolut fullsmockat Saharatält och då gick det också undan må du tro. Och tro´t eller ej men det finns faktiskt extramaterial på den här videokassetten, nämligen en intervju med bandet, eller rättare sagt dom säger sitt namn och sen dyker det upp en skylt med lite info om respektive medlem, den lilla "intervjun" är över på 30 sekunder... Sen är det också en intervju bara med Olga som är avklarad på rekordtiden 5 sekunder. Det är sant, jag har kollat med stoppur.
Bäst: Hela konserten är kanonbra men låten "I see you" där basisten K´Cee sjunger är riktigt cool. Och "Dueling Banjos", du vet från den där "skrik-som-en-gris"-filmen,  är också bra, Olga är en riktig rackare även på banjo. Sämst: Den onödigt snabba klippningen på en del låtar, man blir ju helt snurrig i huvudet då man försöker hänga med då det helt plötsligt bara sprutar bilder i TV-rutan. Och dom där störtdykande karate-inzoomningarna á la valfri Bruce Lee-film är också lite jobbiga. Nä, enough of me yackin´... nu kollar vi in den gamla Toy Dolls-klassikern "James Bond" från just den här videon tillsammans!

Låtar på VHS:
INTRO TAPE, FAT BOB'S FEET, WE QUIT THE CAVALRY, LAMBRUSCO KID, JAMES BOND, BITTEN BY THE BED BUG, NELLIE THE ELEPHANT, BACK '79, SPIDERS IN THE DRESSING ROOM, DUELLING BANJOS, BLESS YOU MY SON, MY GIRLFRIENDS DAD'S A VICAR, RODNEY'S MEMORY, I CAN SEE YOU, SABRE DANCE, ASHBROOKE LAUNDRETTE, FIERY JACK, CLOUGHY IS A BOOTBOY, TOCCATA, GLENDA & THE TEST TUBE BABY, DRUM SOLO/ MEDLEY, LAZY SUNDAY AFTERNOON, COMIN' ROUND THE MOUNTAIN, SHE GOES TO FINOS, BLUE SUEDE SHOES

Tidigare inlägg om Toy Dolls:
- A far out disc (LP)
- Idle gossip (LP)
- Bare faced cheek (LP)
- Anniversary anthems (CD)
- One more megabyte (CD)
- Absurd-ditties (CD)
- Dig that groove, baby (LP)
- Orcastrated (CD)
- Our last album? (CD)
- Wakey wakey (LP)

 

Läs mer:
http://www.thetoydolls.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Toy_Dolls
http://www.myspace.com/olgathetoydolls