Film- & Musikbloggen!

Starla Grant: Baby, what happened to your face?
Grant Grant: It's just a bee sting.

Extramaterial på DVD:
- Slither... on the set
- Deleted and extended scenes
- Visual effects progression
- Gag reel
- B-roll footage
- Slither trailer
- Slither TV-spots
- Trailershow

 

Läs mer om Slither:
http://www.slithermovie.net
http://www.imdb.com/title/tt0439815

01. Bible Basher 2:23 / 02. Forever Hate You 3:08 / 03. Standing in the Flames 3:32 / 04. Remnant of a Hopeless Path 2:58 / 05. The Gift That Keeps on Giving 3:02 / 06. Halls of Warship 3:03 / 07. Suffer Again 2:18 / 08. Worst Enemy 2:47 / 09. Apocalyptic Fear 3:21 / 10. Refusal of Penance 4:34

Producent: Deicide Skivbolag: Roadrunner

Den sista CD:n ut på bloggen med det devildyrkande gänget Deicide och faktiskt min favoritskiva med dom. Och SATAN vad hitlåtarna står på rad här, lyssna bara på det DJÄVULSKT tunga introriffet på "The Gift That Keeps on Giving" som sedan går över till blastbeats, FAN va bra! Andra bra låtar är "Bible Basher", DJÄVLAR vilken tuff refräng det är på den, "Remnant of a Hopeless Path" och renslåten "Halls of Warship". Ett särskilt omnämnande går FÖR SATAN också till "Standing in the Flames" med ett tufft intro som jag kört på repeat en DJÄVLA massa gånger. Och eftersom jag är i trycksaksbranschen (är originalare på dagtid) ser jag också att nån DJÄVEL lyckats vika CD-häftet åt helt fel håll för låttexterna står ju FÖR FAN i fel ordning där. Omslaget är också HELVETISKT coolt med siffran "666" (såklart) sådär insnott i varann. Men vad i DJÄVULEN, varför svär jag så DJÄVLA mycket, måste fort som FAN få hit fader Merrin, känner mig nämligen en aning possessed by SATAN, AAAAARGH! Hrrm, sådärja. Nu känns det bättre. Ja, det här alltså är en jättebra CD-skiva med den amerikanska musikgruppen Deicide. Lyssna på den på egen risk.

"What you have to say about your lord don't mean a thing to me
Bash your fucking head in with this book of his insanity" (Bible Basher)

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD) / - Serpents of the light (CD)

 Vansinnigt bra bok som avhandlar historien om hur de närbesläktade musikstilarna grindcore och deathmetal uppkom. Och ja det är faktiskt musik, fastän det för gemene man mest låter som en trimmad slagborr mixat med våldsamma kräkattacker... I bokens första kapitel, "Punk is a rotting corpse" serveras det lite bakgrundshistoria från den engelska punkens andra våg, med band som Discharge, The Exploited och Crass som i sin tur influerade Napalm Death och Extreme Noise Terror.

Trivia 1: visste du att det var Napalm-trummisen Mick Harris som hittade på termen "grindcore"?

I kapitel två "Whirlwind struggle" drar vi till USA och får läsa historien om den amerikanska dödsmetallens födelse, där medlemmar från bl a Repulsion, Mantas (senare Death), Morbid Angel, Deicide och Possessed får komma till tals om sitt tröstlösa repande i garage och sunkiga källarlokaler, medlemsbyten, demoinspelningar mm.

Trivia 2: om du 1986 bodde i staden Charlotte så kunde du få din bil tvättad av Morbid Angel minsann, då alla medlemmar en period jobbade på biltvätt för att dra in pengar!

Europa och inte minst Sverige har såklart ett eget kapitel, "Across the open sea", och där intervjuas bland många andra medlemmar och ex-medlemmar från Carnage, Nihilist, Entombed, Unleashed, Grave och Treblinka, (senare klokt nog Tiamat). Och såklart dödsband från resten av Europa som Vader (Polen), Krabathor (dåvarande Tjeckoslovakien), Disharmonic Orchestra (Österrike) och grindbandet Fear of God från Schweiz. 

Trivia 3: Johnny "Unleashed" Hedlund och Nicke "Entombed" Andersson och deras 60-70 st. dödsmetallkompisar brukade partaja på nätterna i tunnelbanetunnlarna och kallade sig för "Bajsligan"!

Bokens sista kapitel "Altering the future" handlar om de nyare banden i genren deathmetal/grindcore nämligen Nasum, Pig Destroyer, Hate Eternal, Zyklon, Slipknot (!) och Arch Enemy. Bland många andra. Andra kapitel i boken handlar om när  dödsmetallen dalade en aning i popularitet i mitten på 90-talet då norsk blackmetal var lite mer i fokus och ytterligare ett annat kapitel om när de stora skivbolagen upptäckte att det kanske fanns en slant at tjäna på dödsmetall. Det gick inte bra... En fantastiskt bra bok som är sjukt fullsmockad med bilder, det är minst en bild per uppslag så att bara sitta och bläddra och glo på bilder på sina idoler är hur kul som helst. Kan inte nog rekommendera denna bok och ett helgjutet inköp för alla som är det minsta intresserad av dödsmetall och grindcore.

Författare: Albert Mudrian, 286 sidor

Andra inlägg om liknande böcker:

- Encyclopedia Metallica

Köp boken här:
http://www.amazon.com/Choosing-Death-Improbable-History-Grindcore/dp/193259504X/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1211895511&sr=1-1

Fräsig del två/uppföljare på Quentin Tarantinos Kill Bill-historia med 2-metersmadamen Uma Thurman i rollen som den hämndlystna och svärdsvingande "The Bride". Har såklart även den första bloddrypande Kill Bill-filmen, (den följde med gratis i ett nummer av  tidningen Café som jag köpte för artiklarnas skull...faktiskt) men eftersom den filmen kom i ett megabilligt pappfodral räknas den inte som fullvärdig DVD och jag lägger därför inte ut den på bloggen. Så detså. Men den här är en riktig DVD som jag köpt för skattade pengar och jag skulle gärna också vilja lägga vantarna på den japanska versionen som tydligen ska vara båda filmerna ihopklippta som en enda. Måste kolla upp det där, det låter intressant. Det var visst det som var Quentins första idé med Kill Bill-projektet, men då speltiden sprang iväg upp mot 3-4 timmar (hej hej träsmak...), så delade han på filmerna i två delar. Läste också nånstans att Quentin funderar på att knåpa ihop både Kill Bill vol. 3 och vol. 4, men först är det väl remaken av krigsfilmen "Inglorious Bastards" som står på tur.

Regi: Quentin Tarantino, 131 min

I rollerna: Uma Thurman, Lucy Liu, Daryl Hannah, David Carradine, Michael Madsen

Budd: You're telling me she cut through eighty-eight bodyguards before she got to O-Ren?
Bill: Nah, there weren't really eighty-eight of them. They just called themselves "The Crazy 88."
Budd: How come?
Bill: I don't know. I guess they thought it sounded cool.

Extramaterial på DVD:
- Making of Kill Bill vol. 2
- Chingon performance
- Deleted scene
- Tarantino trailers

Tidigare inlägg om Quentin Tarantino på bloggen:
- Jackie Brown (DVD)
- Natural Born Killers (DVD)
- Death Proof (DVD)

Läs mer om Kill Bill vol. 2:
http://www.imdb.com/title/tt0378194/
http://en.wikipedia.org/wiki/Kill_Bill#Volume_2

Hahaha, fan va crazy, kolla vad jag vann i en tävling som var i Sweden Rock Magazine! Och jag som inte ens gillar In Flames... Inte nog med att jag alltid haft oerhört svårt att orka med det där slingriga Göteborgs-gitarriffandet, jag har har alltid hakat upp mig på den där gnälliga och skrikande sången också. Tycker mest att In Flames låter som Kent men med skrikigare sång, faktiskt. Jamen hallå, lyssna bara på när Fridén börjar sjunga 2.22 min in på "The chosen pessimist", jag säger bara Kent. Case closed. Men det verkar ju funka för dom i alla fall, In Flames säljer ju en jävla massa skivor både här hemma och utomlands så more power to them, men det är inget för mig.
Men gratis är ju alltid gott och LP:n (ja, det är en vinylskiva) är hur snygg som helst med VÄLDIGT färgglatt omslag och med ett uppvik fullt med texter och en fin bild på den där tvåbenta ugglan (eller vad det nu är för nåt) och en ögonförsedd konstig hand. Sa jag förresten att det är en bild-LP jag fick, som har omslagsbilden på A-sidan och ett bandfoto på B-sidan, och att den har nummer "0508" printat på fodralet? Nummer "0508" av hur många? Ja jag vet inte, men det finns nog tusentals av den här "limiterade" bildvinylen och jag vet också att jag aldrig kommer att spela den igen... Men den är som sagt väldigt snygg! Och färgglad...

Konstigt... alltså var det nån film jag trodde jag redan hade bloggat om så var det definitivt det här. För hur många gånger tror du jag har sett den här? Det är då garanterat tvåsiffrigt, det kan jag lova dig. Och en film som jag har haft i oräkneliga kopior genom åren bara för att hitta en helt oklippt version. Först på diverse knastriga och korniga otextade tredjehandskopior på VHS inköpta av snubben A. Bruce i Mölndal, senare på VHS-kopior med grekisk och holländsk text inköpta på diverse semesterresor. Ännu senare i min "Evil Dead-karriär" som inhandlade jag filmen både som engelska och svensk köp-VHS som tyvärr visade sig vara klippta båda två. Fegisar. Men nu tror jag att jag äntligen har hittat en oklippt version som inte brusar, sprakar och har sig. Och den där ögonuttryckningsscenen som jag har för mig saknas på den svenska versionen är då med här i alla fall. Och allt det där andra gojsiga klägget såklart som när Ash mosar en hand mot väggen med sin gevärskolv. Smaskens! Bäst: Förutom att hela filmen helt enkelt är bäst är Bruce Campbells kommentarspår hur kul som helst att lyssna på. Sämst: Att det nästa år kommer en remake på den här filmen... Kan man göra sånt ostraffat?

Handlingen: Fem ungdomar som hyr en gammal stuga i skogen. Kort efter sin ankomst råkar de komma över en bok, Necronomicon, och en bandinspelning av en professor som läser ur boken. När de spelar upp bandet väcks demoner i skogen till liv och ungdomarna dödas en efter en, för att sedan själva bli zombier.

Regi: Sam Raimi, 85 min

I rollerna: Bruce Campbell, Ellen Sandweiss, Betsy Baker

"I know now that my wife has become host to a Candarian demon. I fear that the only way to stop those possessed by the spirits of the book is through the act of bodily dismemberment..."

Extramaterial på DVD:
- Kommentarspår med Bruce Campbell
- Kommentarspår med Sam Raimi och Robert Tapert
- Trailer

Tidigare inlägg om Sam Raimi, Evil Dead och relaterat:
- Evil Dead II - Dead by dawn (DVD)
- Darkman! (DVD)
- Bruce Campbell - If chins could kill, confessions of a B-movie actor! (Bok)

- Alla mina LaserDisc!

 

Läs mer om The Evil Dead:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Evil_Dead
http://www.imdb.com/title/tt0083907

Låtar:
01. We Burn 3:04
02. Steel Tormentor 5:40
03. Wake Up the Mountain 5:01
04. Power 3:28
05. Forever And One (Neverland) 3:54
06. Before the War 4:33
07. A Million to One 5:11
08. Anything My Mama Don't Like 3:46
09. Kings Will Be Kings 5:09
10. Mission Motherland 9:00
11. If I Knew 5:30
12. The Time of the Oath 6:58

Producent: Tommy Hansen
Skivbolag: Raw Power

Tidigare inlägg om Helloween:
- Walls of Jericho (LP)
- Keeper of the seven keys Pt. II! (CD)

- Pink bubbles go ape! (CD)

Nämen! Tror inte jag har ens lyssnat på den här skivan förut, kommer ihåg att jag köpte den på en skivmässa för flera år sen men den hamnade nog allra längst bak i lyssningskön och har stått där sen dess. Men nu har jag lyssnat, men så där tvärbra var den inte, tycker jag. Låtarna "Anything My Mama Don't Like" (Kiss?) och "Steel Tormentor" (W.A.S.P?) låter inte så mycket Helloween men "Kings Will Be Kings" och "Power" har jag kört på repeat massor av gånger, men så är de skrivna av ur-Helloweenaren Michael Weikath också. Resten av låtarna är i oroväckande stor del skrivna av "nykomlingarna" Deris och Kusch. Till exempel den smöriga balladen "Forever And One (Neverland)" som av helt fel anledningar sänder rysningar genom kroppen . Men Weikath får faktiskt ta på sig ansvaret för den stinkande usla balladen "If I Knew" med ett Procul Harum-liknande keyboardsolo. Jag vill icke ha såna däringa keyboardprylar på mina tralliga Helloween-skivor! Och vad gör man när man "Wake up the Mountain"? Den definitiva spiken i min Helloween-kista, nu blir det inga fler skivor köpta med det här gänget. Nä, nu lyssnar jag på "Power" en sista gång sen åker den här skivan längst bak igen.

Läs mer om Helloween:
http://en.wikipedia.org/wiki/Helloween
http://www.helloween.org
http://www.myspace.com/helloween

Låtar:
A1. March Of The Black Witch
A2. Call Of The Wild
A3. Damn Cheater
A4. Runner In The Night
A5. Devil In Disguise
B1. On The Attack
B2. Born To Raise Hell
B3. Hots For You
B4. Nightmares

Producent: Jeff Waxman
Skivbolag: Mausoleum Records

 

 Hahaha, ja herregud vilka skivor man köper på sig! Och det värsta (eller bästa) av allt är att jag har haft den här skivan förut, sålt den och nu så köper jag den igen! Tokigt va? Behövde i och för sig bara betala 15 spänn för den den här gången (men i alla fall), och troligtvis är det exakt samma skiva som jag en gång hade i min ägo, har svårt att tro att det ska finnas två stycken "Unlaced" på drift i Umeå med omnejd. Lite småtuff New York-metal ungefär som The Rods fast med en tjej på sång och med en fingerfärdig gitarrist är det som avhandlas här med låtskrivande brödraparet Fragnito på bas och gitarr. Du kan nog gissa vilka dom är på omslagsbilden ovan.
Tuffa och nitbeklädda sångerskan Maryann Scandiffio lånade även ut sina lungor till The Rods-trummisen Carl Canedys all-starprojekt "Thrasher" och skivan "Burning at the speed of light". Tre av låtarna på denna skiva (A5, B1 och B3) är förresten producerade av ingen mindre än Ross the Boss, ex-gitarrist i machometallarna Manowar. Och en annan cool grej är att ingen mindre än Ace Frehley från, ja du vet vilka, producerade 1989 en 5-låtarsdemo med MaryAnn där han även spelar gitarr och körar. Fan, vad jag kan mycket om dom här! Är det verkligen bra att ha så mycket värdelös information om Blacklace i huvudet?

Läs mer om Blacklace:
http://www.metal-observer.com/articles.php?lid=1&sid=1&id=8837
http://www.metallian.com/blacklace.php

Jo, det ska jag berätta för dig. Jag köpte allså den på Skivmässan här i Umeå för tjugo spänn. Ett fynd. Den kom i ett fränt och färgglatt pappomslag med endast kinesiska tecken på. Fortfarande ett fynd. Upptäcker i och för sig att filmen är i NTSC-format, och eftersom jag sedan mina videokopieringsdar på 80-talet vet att NTSC betyder "Never The Same Color" så blir jag lätt besviken då färgerna är aningen mattare än på den hyr-DVD jag tidigare sett av denna film men, fortfarande ett fynd. Då kommer smällen. Då min kinesiska minst sagt är rostig väljer jag engelsk textning och upptäcker när jag börjar se filmen att det är fel text! Alltså den engelska text som följer med filmen hör till en helt annan film, nämligen "Windtalkers" av John Woo! Är det bra? Det hojtas om motorcyklar och gevär och såna finns garanterat inte i "House of Flying Daggers". Är fel text på filmer ett vanligt problem? Jag har då aldrig varit med om det förut och särskilt inte på en köp-DVD. Men filmen är bra. Om jag bara fattade vad dom säger. Suck.

Handligen: Under Tangdynastin uppstår en hemlig rörelse (Flying Daggers) mot regimen. Officerarna misstänker att dansösen Mei har kontakter med rebellrörelsen och försöker locka henne i en fälla. Men båda förälskar sig i Mei ...

Regi: Zhang Yimou, 119 min

I rollerna: Takeshi Kaneshiro, Zhang Ziyi, Andy Lau



Läs mer om House of flying Daggers:
http://en.wikipedia.org/wiki/House_of_Flying_Daggers
http://www.imdb.com/title/tt0385004

01. Serpents of the Light 3:03 / 02. Bastard of Christ 2:48 / 03. Blame It on God 2:45 / 04. This is Hell We're In 2:51 / 05. I Am No One 3:38 / 06. Slave to the Cross 3:15 / 07. Creatures of Habit 3:07 / 08. Believe the Lie 2:50 / 09. The Truth Above 2:45 / 10. Father Baker's 3:36

Producent: Deicide, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Varje gång den här skivan drar igång tror jag alltid att den går på 45 varv, (hur nu det är möjligt på en CD...), för jösses vad bråttom dom har! Skivan med det färgglada omslaget är nog den Deicide-skiva jag lyssnat allra minst på, men det finns såklart bra grejer på den som till exempel "Blame it on God", "This is Hell We're In" (tuff refräng!), "I Am No One" (oj, den gick långsamt minsann!) och "Slave to the cross". Och glöm för guds skull (!) inte bort att lyssna på den svängiga titellåten "Serpents of the Light", där Glen efter ett avgrundsvrål från helvetet drar iväg världens kortaste refräng. Ännu en otroligt kort skiva från gudsdödarna med en speltid på endast 30 minuter, men vadå? Benton är fortfarande jättearg på allt och alla och blastbeatsen står som spön i backen så jag tror minsann jag drar den ett varv till i stereon!

"You are the one who killed his own son
We are the ones you're blaming it on..." ("Blame it on God")

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD)

Junior: Any other schoolyard bullshit you wanna settle, or can we get the fuck back to work?
Raoul: Don't you take no tone with me jerk-wad, 'cause I'll shove it up your ass and snap it off.
Junior: You know what? You're a bus-driver, Raoul! You live in Flatbush! So don't start spouting some Elmore Leonard bullshit you just heard because I saw that movie too.

Tidigare inlägg om David Fincher:
- Alien 3 (DVD)
- Fight Club (DVD)



Läs mer om Panic Room:
http://www.imdb.com/title/tt0258000
http://en.wikipedia.org/wiki/Panic_Room_(film)

A1. Too Hot to Handle 3:37
A2. Just Another Suicide 4:58
A3. Try Me 4:49
A4. Lights Out 4:33
B1. Gettin' Ready 3:46
B2. Alone Again Or 3:00
B3. Electric Phase 4:20
B4. Love to Love 7:38

Producent: Ron Nevison
Skivbolag: Chrysalis









Engelska UFO gillar jag, särskilt deras tidiga skivor och allra särskilt sångaren Phil Mogg som jag tycker sjunger hur bra som helst för redan i den första låtens första "shalala" är jag helt fast. En gammal, knastrig LP som såklart innehåller framtida UFO-klassikern "Lights Out", och den är fortfarande lika bra after all these years kan jag säga. Mycket stråkar är det också för både "Just Another Suicide", pianoballaden "Try Me", den avslutande 7-minutersmastodonten "Love to Love" och Love-covern "Alone Again Or" (udda låt, minsta sagt) är nerlusade av stråkar.
Bäst: Oj, det är många: "Too Hot to Handle", "Just Another Suicide", "Gettin' Ready", "Electric Phase", "Love to love" och tidigare nämnda "Lights Out". Finns väl inget som är direkt sämst men omslaget är lite konstigt (vadå en öppen overall...), men UFO har alltid haft konstiga omslag. Hela rasket är producerat av Ron Nevison som har storheter som The Who, Rolling Stones, Led Zeppelin, Kiss och Europe på meritlistan. Inte illa va? Och det som är bäst av allt är jag köpte den på Burmans här i Umeå för endast för fem spänn, how about that!

Läs mer om UFO:
http://www.ufo-music.info/
http://en.wikipedia.org/wiki/UFO_%28band%29

Usch, fy och blä! Kolla vad jag köpte på senaste skivmässan för en sketen tjuga, ett riktigt fynd om jag får säga det själv! Det här är givetvis fullängdsversionen av filmen med samma namn som ingick på DVD:n "Three Extremes". Jag har skrivit om den DVD:n tidigare, se länk nedan. Den i Asien välkända sångerskan Miriam Yeung (har släppt drygt 20 skivor) spelar Mrs Lee, en före detta skådespelerska som har gift sig rikt. Hon har en stark längtan att behålla sin falnande ungdom och skönhet för att återfå sin kroniskt vänstrande makes kärlek. Hon söker upp Aunt Mei, en kvinna som tillagar speciella degknyten (dumplings) som ska ge henne sin ungdom åter, men efter ett tag inser hon att de innehåller en fasansfull ingrediens. Men dom verkar ju fungera så...

Och jag kan på en gång säga att det aldrig kommer att göras en amerikansk remake på dennna film! Varför då? Jo, i en scen får man se Aunt Mei (spelad av Bai Ling och hon som gör alla "dumplings") utföra en abort på en 15-årig flicka som blivit gravid pga incest och nu är i 5:e månaden. Aunt Mei ser chansen att få ett lite "äldre" foster att tillaga då 5-månadersfostren är de näringsrikaste och eftersom Mrs Lee tycker att hennes föryngringskur går lite för sakta vill hon ha något starkare... När aborten är klar så lägger hon helt enkelt fostret i kylskåpet, usch, fy och blä! Ibland blir det rena "Mat-Tina" av allt då det är mycket bilder på kokande vatten, mjöliga degar och sallad, grönsaker och, ja du vet, som finhackas. Usch, fy och blä! Ett annorlunda slut är det också, den blodiga scenen i badkaret är inte med alls här. Hela den bizarra härligheten är färgglatt fotat av Christopher Doyle som även fotat "Infernal Affairs", "Hero" (makalöst vackert) samt M. Night Shyamalans "Lady in the water". Jag tänker aldrig att äta dumplings... Usch, fy och blä!

Regi: Fruit Chan, 91 min

I rollerna: Miriam Yeung, Bai Ling

"This is from the first pregnancy, very nutritious..."

Extramaterial:
- The story
- Making of...
- Trailers
- Cast and credits

Tidigare inlägg om Fruit Chan på bloggen:
- Three Extremes (DVD) 



Läs mer om Fruit Chan och "Dumplings"
http://en.wikipedia.org/wiki/Fruit_Chan
http://www.imdb.com/title/tt0472458/
http://brm.blogg.se/2006/november/film-pa-dvd-three-extremes.html

01. Wildflowers 3:11
02. You Don't Know How It Feels 4:49
03. Time To Move On 3:15
04. You Wreck Me 3:22
05. It's Good To Be King 5:10
06. Only A Broken Heart 4:30
07. Honey Bee 4:58
08. Don't Fade On Me 3:32
09. Hard On Me 3:48
10. Cabin Down Below 2:51
11. To Find A Friend 3:23
12. A Higher Place 3:56
13. House In The Woods 5:32
14. Crawling Back To You 5:05
15. Wake Up Time 5:19

Producent: Rick Rubin
Skivbolag: Warner Bros.

Tidigare inlägg om Tom Petty:
- Into the great wide open (CD)
- Full moon fever (LP)
- Traveling Wilburys vol. 1 (LP)
- Traveling Wilburys vol. 3 (CD)

Mitt seanste och sista (?) Tom Petty-inköp är den här alldeles utmärkta "Wildflowers"-skivan. Efter att Tom Petty haft den krullhårige och ständigt solglasögonprydde ljudfantomen Jeff Lynne sittandes i producentstolen på "Full moon fever" och "Into the great wide open" så bytte han producent till den långhårige och ständigt solglasögonprydde ljudfantomen Rick Rubin. Och där Lynne braskar på med lager på lager med gitarrer, handklapp, keyboards, körer och ännu mer ringande gitarrer så verkar det som om Rick Rubin bara ställa fram tre-fyra mickar och sen är det bra. Avskalat är bara förnamnet. Men bra är det, ruggigt bra, inget snack om det. På låtarna "Wildflowers" ,"It's Good To Be King" "Time to move on"och "Wake up time" så står självaste Michael "Jag har gjort massor med filmmusik" Kamen och dirigerar en liten men naggande god symfoniorkester. Och på "To find a friend" är det minsann ex-Beatlen Richard "Ringo Starr" Starkey som vevar med trumpinnarna. Fräsig CD-skiva som ser ut som en gammal, hederlig vinyl, det står till och med "Side 1" och "Long Play" på den.

Bäst: Tja, i princip hela skivan men titellåten "Wildflowers" med en knappt hörbar symfoniorkester i bakgrunden, "You Don't Know How It Feels" (let´s roll another joint..."), "Only A Broken Heart" där jag av någon anledning kommer att tänka på Foo Fighters, "It's Good To Be King" (med Kamen och orkestern igen) och den helakustiska "Don´t fade on me". Ett särskilt omnämnande går också till den sommartralliga "To find a friend" , "Time to move on" och den mysrockiga "You wreck med". Ja, tamejtusan blev det inte nästan alla låtar på skivan trots allt...

Läs mer om Tom Petty:
http://www.tompetty.com/  
http://www.myspace.com/tompetty  
http://en.wikipedia.org/wiki/Tom_Petty