CD: Satyricon - Nemesis Divina! (1996)
The Dawn Of A New Age / Forhekset / Mother North / Du Som Hater Gud / Immortality Passion / Nemesis Divina / Transcendental Requiem Of Slaves
Producent: Satyr Skivbolag: Moonfog Productions
Men nu blev det riktigt mycket hårdrock på bloggen med denna helt fantastiska skiva från norska blackmetalorkestern Satyricon. Ett band som jag upptäckte 1996 via en gratiskiva från Close-Up med låten "Forhekset" och ett band som jag älskat sen dess. Har lyckats se dom live också, dom spelade på 2007 års upplaga av House of Metal (hej Möken!) och det jag kommer ihåg bäst är från den spelningen (förutom Frosts furiösa trumspel), var hon Jonna Nikula som spelade keyboard i bandet och som headbangade som en jävla galning hela konserten igenom.
En söt liten sak som från 20 meters håll påminde litegrann om Ebba von Sydow (första och garanterat sista gången det namnet nämns här på bloggen kan jag lugnt säga) och hon helikopterbangade verkligen, inget litet viftande med luggen där inte. Kul att se.
Nå, jag tror inte hon är med på den här skivan, det är däremot Ted "Nocturno Culto" Skjellum från bekantingarna Darkthrone som här spelar gitarr under coola namnet Kveldulv.
Trivia: Gylve "Fenriz" Nagell (Darkthrone igen) har skrivit texten till "Du Som Hater Gud".
Bäst: "Mother North" (snacka om epos), "Forhekset" (sång på norska låter stencoolt), "Du som hater Gud", titellåten "Nemesis Divina" och ljudet av svärdet som dras fram 2.38 minuter in på rensiga öppningslåten "The Dawn Of A New Age".
Sämst: avslutande "Transcendental Requiem of Slaves" som är ett instrumentalt lapptäcke av olika låtidéer (?) som tonas till synes slumpmässigt in i varandra. Till sist ett skitsnyggt omslag och ett lika snyggt CD-häfte översållat med bilder på elaka trion Frost, Satyr (blond på den tiden) och Kveldulv.
"Nemesis divina splinten i øyet paa jehova
Nemesis divina kniven i hjertet paa guds sønn..."
Eddie Meduza-blogg!
Med överhängande risk att jag förlorar alla mina läsare så måste jag bara tipsa om min Eddie Meduza-blogg som nu i dagarna faktiskt firade 100-inläggsjubileum!Japp, det är sant, på den bloggen ligger just nu drygt 100 stycken mer eller mindre rumsrena Eddie Meduza-låtar för dig att lyssna på. Mest mindre rumsrena. Du är alltså varnad att ett helt gäng av låtarna kan uppfattas väldigt stötande och provocerande, så lyssna på låtarna och läs texterna på egen risk!
Så vad väntar du på? Surfa till http://eddiemeduzablogg.blogspot.com/ och bered dig på att bli både road och oroad!
RIP Errol "Eddie Meduza" Norstedt (17 juni 1948 - 17 januari 2002)
7"-singel: Gillan - Nightmare! (1981)
Producent: Steve Smith
Skivbolag: Virgin
Sida 1: Nightmare
Sida 2: Bite the bullet (live)
Ha! Tro´eller ej men nästa skiva på tur blev minsann en singel med Gillan och det är såhär det ska låta! Det här är "Nightmare" från utmärkta skivan "Double trouble" och på B-sidan så är det "Bite the bullet" inspelad live på Reading-festivalen den 29 augusti 1981. Janick Gers (numera i Iron Maiden) spelade gitarr i Gillan på den här tiden. Inte så snyggt omslag, men ohyggligt färgglatt. Bra låt skriven av keyboardsnubben Colin Towns.
LP: Ian Gillan - Toolbox! (1991)
A1. Hang Me Out to Dry
A2. Toolbox
A3. Dirty Dog
A4. Candy Horizon
A5. Don't Hold Me Back
B1. Pictures of Hell
B2. Dancing Nylon Shirt (Part. 1)
B3. Bed of Nails
B4. Gassed Up
B5. Everything I Need
B6. Dancing Nylon Shirt (Part. 2)
Producent: Chris Tsangarides
Skivbolag: EastWest
Tidigare inlägg om Ian Gillan
och relaterat:
- Ian Gillan - Naked thunder (LP)
- Gillan - Magic (LP)
- Gillan - Future shock (LP)
- Gillan - Glory road (LP)
- Gillan - Double trouble (2-LP)
- Bernie Tormé - Turn out the lights (LP)
- Deep Purple - The very best of (LP)
Buhä! Såhär vill jag inte att Gillan ska låta! Var tog den där humoristiska Gillan vägen som skrev skojfriska och snorbra låtar som "Lucitania Express", "No laughing in heaven", "Sacre bleu" och "No easy way" vägen? Jag saknar John McCoy och Colin Towns och inte minst Bernie Tormé! Det här slickade, amerikaniserade hopkoket blev jag bara deppad av och varför måste dra iväg ett solo mellan varje ackord? Ja, jag vet att Tormé gjorde nästan likadant men han hade ett mycket mera punkigare, gnisslande och mera oberäkneligt gitarrspel. Det här låter bara låtsastufft med viftande hårmanar och MTV! Puh, det var skönt att få det där ur sig. Tack och lov inköpt för endast 40 kronor via sajten bokborsen.se men jag är som sagt en aningens besviken. Gillan gjorde den här skivan efter att för andra gången hoppat av det djuplila gänget, han återvände dock lagom till Purples 25-årsjubileum 1993 och har stannat på sin post sen dess.
På "Hang me out to dry" gästas Gillan av Leslie West, gitarrist i klassiska rockbandet Mountain och taktfast trummis på skivan är minsann Leonard Haze, till vardags i Y&T. Han är bra, skivan är inte det. Coolt omslag trots allt med en närbild på farbror Ian på framsidan och hans håriga bakskalle på baksidan.
Bäst: "Candy Horizon" och "Toolbox".
Sämst: "Dancing Nylon Shirt (Part 2)", "Dirty Dog", "Pictures Of Hell", "Everything I Need" och "Don't Hold Me Back".
Läs mer om Ian Gillan:
http://www.gillan.com
12"-EP: W.A.S.P - Animal (fuck like a beast)! (1984)
Producent: Mike Varney
Skivbolag: Music for Nations
Sida 1: Animal (fuck like a beast)
Sida 2: Show no mercy
Den garanterat sista EP med W.A.S.P som jag slänger ut på bloggen och garanterat bandets mest omtalade låt. "Animal (fuck like a beast)" är enligt legenden nr 9 på PMRC:s lista över snusklåtar, snuskpellen Prince är ett med "Darling Nikki" (!) och Sheena Easton (!!) är tvåa med "Sugar walls". Är det bra eller dåligt? På plats tre blir det dock hårdrock med Judas Priest och deras "Eat me alive". Puh! Trodde vi hårdrockare hade tappat greppet totalt när det gäller att irritera och förfasa...
Läs mer om W.A.S.P:
http://www.waspnation.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/PMRC
Musik på VHS: Rush - Grace under pressure tour! (1984)
Miami Vice.
Det är faktiskt det första jag kommer att tänka på när jag klämt in den här gamla kassetten i min gamla VHS-spelare och ser grabbarna på scenen. För året är 1984, och iförda hiskeligt stygga midjekorta kavajer med axelvaddar, uppvikta ärmar och med frisyrer från helvetet (tunn hårpiska på Peart, jättefint...) står mina progidoler RUSH på scen i Toronto framför en helt aptokig publik. En publik som precis som jag spelar lufttrummor som tokiga när dom drar igång klassikern "The Spirit of Radio". För vad spelar deras klädsel och frisyr för roll (jag kommer med en rysning ihåg hur jag själv såg ut på 80-talet...) när man då serveras goa låtar som redan nämnda "The Spirit of Radio", "Red sector A", "The Enemy within", Witch Hunt" och "New World Man"? På den här tiden hade Geddy ett helt batteri synthar framför sig som han fingar på titt som tätt och Neil Peart har fått sig ett gäng synthtrummor, och när bandet drar igång "The Weapon" så sitter minsann hela publiken där med 3D-glasögon! Synd bara att Geddy lagt bort sin astuffa Rickenbacker-bas och spelar här på en hiskeligt ful huvudlös bas. En annan sak som är lite synd är att det här är (precis som den tidigare omskrivna "Exit...stage left"-videon) ännu en upphackad konsert då Lifesons gitarr byter färg lite grann hur som helst, vi bjuds inte på något trumsolo av Peart (snyft) och förresten kan jag inte tänka mig att dom bara spelade i 60 minuter. Vad fattas? Vilka låtar är strukna för att rymmas på denna VHS? Är DVD-versionen som är med i "Replay x3"-boxen längre? Kommer 80-talsmodet tillbaks nångång? Många frågor, nån som vet?
Regi: David Mallet, 60 min.
Låtar på VHS:
"The Spirit of Radio", "The Enemy Within", "The Weapon", "Witch Hunt", "New World Man", "Distant Early Warning", "Red Sector A", "Closer to the Heart", Medley: "YYZ"/"2112: Temples Of Syrinx"/"Tom Sawyer", Medley: "Vital Signs"/"Finding My Way"/"In The Mood"
Tidigare inlägg om Rush på bloggen:
- Moving pictures (LP)
- Presto (LP)
- Exit...stage left (live) (2-LP)
- Signals (LP)
- Grace under pressure (LP)
- Power windows (LP)
- Hold your fire (LP)
- A show of hands (CD)
- Counterparts (CD)
- Rush R30 (DVD)
- Anatomy of a drumsolo (DVD)
- Rush in Rio (DVD)
- Different stages (3-CD)
- Exit stage left (VHS)
Läs mer om Rush:
http://www.rush.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Rush_%28band%29
CD: Lars Vegas Trio - Lars Christmas! (1992)
01. Ritsch ratsch
02. Välkommen till skivan
03. Kalle och hans vänner
04. Bjäller klang
05. Glöggrecept
06. Hej tomtegubbar
07. Hetsig dans kring granen
08. Julspel
09. Bara en gång om år
10. Sjömansjul på Hawaii
11. Skoterljud
12. Tre pepparkaksgubbar
13. Julklappsrim
14. När får vi klapparna?
15. Julefriden sänker sig
16. Julafton
17. Farbror Friscos julhälsning
18. Tom-tom-tomte
19. Juldikt
20. Nu tändas tusen juleljus
21. Jullov
22. Julkort
23. Jag såg Mamma kyssa tomten
24. Varje dag är Jul
25. Lars Vegas önskar God Jul
Producent: Christer Sandelin
Skivbolag: Metronome
Tidigare inlägg om Lars Vegas Trio:
- På korståg för schlagerns bevarande (CD)
Huga vad mycket jul jag just genomlidigt för den här bloggen!! Haha, ja har jag nu tagit ett heligt löfte på den vita porslinguden Urbans altare att jag ska lägga ut alla, alla mina skivor på den här jäkla bloggen så blir det så här helcrazy ibland. Det här är alltså en julskiva med Östersunds stoltheter Lars Vegas Trio och den här skivan spelar jag av uppenbara orsaker bara en gång per år. Har inte en susning när och varför jag köpt den här, kanske den hängde med i når flingpaket vad vet jag? Bäst: "Skoterljud" är helt sjukt bra, hur fan kommer man på nåt sånt? . "När Får Vi Klapparna", "Kalle och hans vänner" och den extremt tungvrvickiga "Hej tomtegubbar" är också kuliga låtar, men jag vill bara höra dom en gång per år! Men bäst av allt är nog tacklistan för där tackas både James Onedin, Bon Scott, Dolph Lundgren, Boy George, The Pinks, Kojak, Adam Alsing och Entombed minsann. Sämst: "Sjömansjul på Hawaii". Nästa skiva blir nog garanterat mera hårdrock, så ge inte upp!
Läs mer om Lars Vegas Trio:
http://www.larsvegastrio.com/
7"-singel: Gillan/Bronz/Quiet Riot/Anvil! (1981)
Producent: Diverse
Skivbolag: Bronze/Epic/Attic
- Gillan: Purple sky / Gary Moore: Wishing well / Telephone: Squeeze
- Bronze Records present: Bronz: Taken by storm / Motörhead: In their own words
- Quiet Riot: Slick black Cadillac (live)
- Anvil: Forged in fire
Jahappja vad i all världen är det här då? Jo, det är minsann fyra färgglada 7"-flexidiscar som hängde med i hårdrockstidningen Kerrang nångång på 80-talet och som jag hittade häromdagen i mina gömmor. Flexidisc? Ja, dom är alltså i mjuk plast, går att vika hur som helst och tre av dom har bara musik inspelad på en sida. "Flip to play" står det på ett par av dom, coolt va? Jaså inte det... Nåja på den gröna, fyrkantiga singeln bränner Gillan iväg "Purple Sky" som vad jag vet är en outgiven låt. Konstigt nog så är låten två gånger efter varann på den sidan, skumt va? Om man vänder på härligheten så dammar gitarrhjälten Gary Moore iväg Free-covern "Wishing Well" och ett för mig helt okänt gäng vid namn Telephone spelar en låt vid namn "Squeeze". Dom var skitdåliga. Men den är producerad av Bob Ezrin minsann.
På den helt genomskinliga singeln benämnd "Bronze Records present" så är det ett för mig helt okänt band vid namn Bronz som spelar sin genomusla låt "Taken by storm" och nåt som kallas "Motörhead in their own words" som är lite snack med Motörhead men allra mest med Lemmy som svamlar och jiddrar. Dock är det snudd på obegripligt att fatta vad han säger pga hans dialekt. Konstigt nog ska den singeln spelas på 33 varv. På nästa singel, en ljusgul, halvt genomskinlig historia är det bara Quiet Riot på, och dom drämmer iväg en live-version av "Slick black Cadillac" som tydligen är en "exclusive live-recording for Kerrang". Låten bryts hela tiden likt ett radioprogram av QR-medlemmarna Kevin DuBrow, Frankie Banalli, Carlos Cavazo och Rudy Sarzo som hälsar till sina engelska fans inför deras stundande Englands-turné och berättar hur mycket dom ska ösa på scen när dom kommer över till England. Bra låt är det i alla fall. På den sista singeln (som också den bara är spelbar på ena sidan) sopar de kanadensiska thrashidolerna Anvil iväg sin klassikska låt "Forged in fire. Mycket bra. Lite knastriga att spela men kul att ha och garanterat värda tusentals kronor styck...
LP: Dave Edmunds - Twangin...! (1981)
A1. Something HappensA2. It's Been So Long
A3. Singin' the Blues
A4. (I'm Gonna Start) Living Again
If It Kills Me
A5. Almost Saturday Night
B1. Cheap Talk, Patter and Jive
B2. Three Time Loser
B3. You'll Never Get Me Up (In One of Those)
B4. I'm Only Human
B5. The Race Is On
B6. Baby Let's Play House
Producent: Dave Edmunds
Skivbolag: Swan Song
Tidigare inlägg om Rockpile och relaterat:
- Plugged in (CD, Dave Edmunds)
- D.E7 (CD, Dave Edmunds)
- Repeat when necessary! (LP, Dave Edmunds)
- Plugged in (CD, Dave Edmunds)
- D.E 7! (CD, Dave Edmunds)
- Pinker and prouder than previous! (LP, Nick Lowe)
- Labour of Lust (LP, Nick Lowe)
En USA-press av gamle pubrockaren Dave Edmunds "Twangin"-LP har jag såklart hemma, jag har mycket Edmunds you know. Ska man vara riktigt petig så är det en skiva med mytomspunna bandet Rockpile då både Nick Lowe, Billy Bremner och trummisen Terry Williams spelar på den. Rockpile spelade ju som bekant in sex fullängdare, men bara en gavs ut under namnet "Rockpile", två släpptes som Nick Lowe-soloskivor och tre som Dave Edmunds-soloskivor, men det är samma gäng som spelar på alla. Nå, det här är i alla fall en såndär Rockpile-skiva fastän det bara står Dave Edmunds på omslaget. Och en skiva där nästan alla låtar är covers skrivna av bland annat Mickey Jupp (B3), John Fogerty (A5), Ian Gomm (A2) och John Hiatt (A1). De två egenhändigt komponerade låtarna är svängiga "Im only human" med skönt gitarrsolo och balladen "(I'm Gonna Start) Living Again If It Kills Me" som är skriven av Edmunds och Lowe tillsammans med countrytjejen Carlene Carter som faktiskt var gift med Nick Lowe under åren 1979-1990. Carlene Carter styvfarsa är förresten den inte helt okände "the man in black" Johnny Cash. På "The Race Is On" är det förresten brylcremésrockarna Stray Cats som står för kompet, Edmunds producerade katternas debutskiva och dom ville väl tacka för senast. Fränt gitarrsolo också.
Bäst: pigga "It's Been So Long", Fogerty-covern "Almost Saturday Night", "I'm Only Human", "Singin´ the blues", redan nämnda "The race is on", megasofta "(I'm Gonna Start) Living Again If It Kills Me" (ja faktiskt) och gungiga "You'll Never Get Me Up (In One of Those)". Sämst: skrapiga "Baby Let's Play House" inspelad 1968 faktiskt, hade du verkligen ingen nyare låt att slänga på skivan Dave? Och ja just det, i vinylen längst in står det ristat "main man music" och "a porky prime cut" bara en sån sak.
12"-EP: W.A.S.P - School daze! (1984)
Producent: Blackie Lawless, Mike Varney
Skivbolag: Capitol
Sida 1: School Daze
Sida 2: Paint it black
Kärt barn har många namn. Jag har läst att W.A.S.P betyder både "We Are Satans People", (jo, tjena), "White Anglo Saxon Protestant" (gääsp), eller varför inte W.A.S.P-ledaren Blackie Lawless egna lätt humoristiska förklaring: "We Ain't Sure, Pal" (skulle vara kul om det var så). Men jag tror att det betyder "geting" (för det gör det ju) och det är ditlagda hårdrocksprickar mellan bokstäverna för ökad tuffhet. Eller vad tror du? Nåja, en EP är det i alla fall med wasparna och det här var kanske ett lite onödigt inköp jag gjorde 1984 för 49 spänn (prislappen sitter nämligen kvar) då A-sideslåten är från deras debutskiva (som jag såklart också köpte) och B-sidan är en stentråkig cover på Rolling Stones gamla örhänge. På skivetiketten står det förresten konstigt nog att även "Paint it black" är från den LP:n men det är väl ändå inte rätt? Möjligen att den har hamnat som bonuslåt på nån senare utgåva men den är icke med på min.
Musik på VHS: Rush - Exit stage left! (1981)
En apgammal, 60-minuters VHS som jag (troligtvis) köpt i London, och som innehåller en upphackad konsert med de kanadensiska progidolerna Rush inspelad i Montreal 1981 under bandets Moving Pictures turné. På den här tiden spelade Geddy Lee på en stor Rickenbacker-bas, en så kallad "Lemmy-bas" och trumguden Neil Peart hade inte fått syntrummor än, (det fanns väl inte helt enkelt) så hans trumset är ett gammalt, hederligt trumset i JÄTTEFORMAT med klockspel, koskällor, trianglar och hela faderullan utöver ett helt gäng pukor och cymbaler. Coolt! Som jag skrev i början så är konserten upphackad då man mellan en del låtar får höra grabbarna prata om nästa låt på tur och vad den handlar om osv. Inte så mycket livekänsla alltså, men hallå orka typ bry sig om det, jag menar va det är ju RUSH, det kunde vara reklamspottar om tvättmaskiner och dubbdäck mellan låtarna och det hade i alla fall varit världsbäst. Kul att ha den på VHS men givetvis så är den här inspelningen även släppt på DVD, den ingår i 3-DVD boxen "Rush Replay" tillsammans med "Grace under pressure" och "A show of hands" och som jag måste komma till skott och köpa nån gång. Jag har ju i och för sig redan "Grace under pressure" på köp-VHS och konserten "A show of hands" har jag liggande nånstans på LaserDisc minsann men...
Bäst: "Frewill", "The Trees" och "Red Barchetta". När den sistnämnda vevas igång så plockar jag raskt fram mina slitna lufttrummor. Grymt bra låt! Och mitt i låten får man se en dataanimerad väg som rullar, kan väl bara säga att utvecklingen på den fronten gått framåt en aning sen 1981..."Xanadu" med rök rinnande från scenen är såklart också grymt bra med Geddy och Alex spelandes på varsin jättelik dubbelhalsad, Geddy har en gitarr nertill på sin och den spelar han på när Alex drar iväg det avslutande solot i "Xanadu". Sämst: att allt utom 30 sekunder av Neil Pearts trumsolo är bortklippt och att det under den extremt korta snutten så pratas det. Inte bra. Och så får man inte höra nåt av klassikern "YYZ" för under det korta introt pratas det (igen) om just den låten och när det är färdigpratat så hoppas det tvärt över till "By-Tor and the Snow Dog" och resten av medleyt. Så det enda man alltså får höra av "YYZ" är under eftertexterna och då visas det livebilder som inte stämmer överens med ljudet, vad är det för jävla sätt egentligen? Men kanske hela konserten är med på DVD:n, nån som vet?
På VHS: Intro (includes narration, with segments of The Camera Eye live version), Limelight, Tom Sawyer, The Trees, Xanadu, (narration at the beginning) Red Barchetta, Freewill, Closer to the Heart, Medley: YYZ (segments of the studio version, with interview audio), By-Tor and the Snow Dog/In the End/In the Mood/2112: Grand Finale, End Credits (YYZ, studioversion)
Tidigare inlägg om Rush på bloggen:
- Moving pictures (LP)
- Presto (LP)
- Exit...stage left (live) (2-LP)
- Signals (LP)
- Grace under pressure (LP)
- Power windows (LP)
- Hold your fire (LP)
- A show of hands (CD)
- Counterparts (CD)
- Rush R30 (DVD)
- Anatomy of a drumsolo (DVD)
- Rush in Rio (DVD)
- Different stages (3-CD)
Läs mer om Rush:
http://www.rush.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Rush_%28band%29
CD: Down - Down II a bustle in your hedgerow! (2002)
01. Lysergik Funeral Procession
02. There's Something on My Side
03. The Man that Follows Hell
04. Stained Glass Cross
05. Ghosts Along the Mississippi
06. Learn From This Mistake
07. Beautifully Depressed
08. Where I'm Going
09. Doobinterlude
10. New Orleans is a Dying Whore
11. The Seed
12. Lies, I Don't Know What They Say But...
13. Flambeaux's Jamming with St. Aug
14. Dog Tired
15. Landing on the Mountains of Meggido
Producent: Warren Riker, Down
Skivbolag: Electra
YEE-HAW!! DOWN!! En CD som, enligt en stämpel på omslaget, är ett "Utlånat promoex, får ej vidarespridas", och som jag köpte för två tjugor på en skivmässa här i stan för en herrans massa år sen, snacka om att göra ett fynd! För bakom det skitsnygga omslaget, som uppvikt i all sin prakt visar skuggan av en hattbeklädd snubbe med en kråka på armen på en plankvägg och målat av gitarristen Pepper Keenan minsann, döljer sig ett kanonskiva utan dess like. Down kan man nog kalla för en "supergrupp" då det, utöver Pepper Keenan (även i Corrosion of Conformity), består av den inte helt okände gaphalsen Phil Anselmo (ex-Pantera och tusen andra band), basisten Rex Brown (ex-Pantera), väldigt bastante gitarristen Kirk Windstein från krossarbandet Crowbar och svängiga trummisen Jimmy Bower från Eyehategod och Superjoint Ritual.
Skivan är enligt legenden skriven och inspelad på endast 28 dagar hemma hos Anselmo i hans lada, "Nödferatu´s Lair" (ja, det stavas så), alltså den tidrymd det vanligtvis tar Lars Ulrich att stämma virveln, tänk om alla band kunde göra skivor så här lekande lätt... Det är en soft, avslappnad, inrökt (och pårökt) känsla skivan igenom, för precis som på Black Crowes "The Southern harmony and musical companion", känns det som om man sitter och lyssnar på ett band som jammar loss och har skoj i replokalen.
Bäst: Uj, det är i princip alla låtar men lyssna extra noga på "Ghosts Along the Mississippi", "The Seed", "There's Something on My Side" (skönt riff), "Stained Glass Cross" (coolt orgelsolo), "Learn From This Mistake" (skön ballad) och lägereldsdängan "Where I'm Going". Och icke att förglömma den aptunga "New Orleans is a Dying Whore", (det riffet kan förflytta berg banne mig) och den å andra sidan megasofta "Lies, I Don't Know What They Say But..." som är grymt skön. och på den avslutande sju minuter långa och flummigt betitlade "Landing on the Mountains of Meggido" så är Anselmos fruga Opal med och sjunger så fint, så fint.
Sämst: de två "låtarna" "Doobinterlude" och "Flambeaux's Jamming with St. Aug", båda skrivna av trummisen Bower. Utöver de två låtarna en helgjuten skiva som jag lyssnar på ofta. Det borde du också göra.
7"-singel: Girlschool - Wildlife EP! (1982)
Producent: Nigel Gray
Skivbolag: Bronze
Sida 1: Don´t call it love
Sida 2: Wildlife / Don´stop
Hörru, hur många band med bara tjejer i sättningen kan du räkna upp egentligen? Nä, jag menar inte Spice Girls, Sugababes och såna som bara sjunger och skuttar till en bandspelare utan riktiga musiker som spelar riktiga instrument! Alltså band som The Donnas, The Runaways, Rock Goddess, Sahara Hotnights och såklart Englands hårdrockande stolthet Girlschool. Bästa kompisar med Motörhead och mig veterligen det tjejband i världen som hållit på längst, tro´t eller ej men dom firar i år 30 år som band. Det här är i alla fall en 3-spårs vinylsingel som jag har med dom i röd och fin vinyl. Släng ett öga på videon till A-sidan "Don´t call it love" här nedan, ganska bra driv i den må jag säga och med fina gitarrslingor men kanske inte så jättemycket hårdrock. RIP Kelly Johnson som år 2007 avled i cancer.
Tidigare inlägg om Girlschool:
- EP: Motörhead / Girlschool - Motorschool! (1981)
Läs mer om Girlschool:
http://www.girlschool.co.uk/
http://www.myspace.com/girlschool1
LP: Cheap Trick - One on one! (1982)
A1. I want you
A2. One on one
A3. If you want my love
A4. Oo La La La
A5. Lookin' Out For Number One
B1. She's Tight
B2. Time Is Runnin'
B3. Saturday At Midnight
B4. Love's Got A Hold On Me
B5. I Want Be Man
B6. Four Letter Word
Producent: Roy Thomas Baker
Skivbolag: EPIC
Tidigare inlägg om Cheap Trick:
- Cheap Trick (LP)
- Heaven tonight (LP)
- At Budokan (LP)
En snorbra skiva från de hårdpoppande amerikanerna och den första med nya basisten Jon Brant i stället för den avhoppade Tom Petersson. Men lustigt nog så ser Brant precis likadan ut som Petersson så för ett otränat öga så märks inget. Och på omslagsbilden är han till hälften gömd bakom en spegel så skivköparna som köpte skivan märkte nog inget heller. Han var så färsk i bandet att hans basspel bara hörs på tre låtar, "Saturday At Midnight", "If You Want My Love" och "She's Tight", på övriga låtar är det den ständigt koft- och kepsförsedde gitarristen Rick Nielsen som sköter basen. Den lätt hårdrockigaste plattan dom gjort är det också, lyssna bara på gitarrhackandet och Robin Zanders sköna skrikande på inledande "I want you". Ruggiga lungor och stämband i den taniga kroppen minsann. Jag undrar förresten om inte den ständigt cigarettrökande trummisen Bun E. Carlos har gått samma trumkurs som Rolling Stones trumslagare Charlie Watts, för snacka om avskalat lir. Har han ens några pukor på sitt trumset? Men eftersom han som sagt ständigt har en cigg i munnen så kan man kanske inte veva runt så mycket...
Bäst: Hur mycket som helst. "Love's Got A Hold On Me", "I want you" (skrikig), titellåten "One on one" (som klister), "If you want my love" (trallig ballad), "Looking out for number one", (hårdrock) och aviga "She´s tight" med kuliga tvärstopp. Sämst: "Oo La La La" med saxofon och en aning för upprepande refräng. En annan låt som är mer än lovligt upprepande är "Time is runnin´" som är mer än lovligt upprepande, som tur är den kort för den är verkligen mer än lovligt upprepande. Eeeh, vänta nu... Efter det spektaklet så kastas man tvärt in i synthiga "Saturday At Midnight", en låt med ett minst sagt knackigt gitarrsolo, men det är nog svårare än man tror att spela ett sånt där djävulskt orytmiskt och otajt gitarrsolo. Den kantigt betitlade "I want be man" är också en bra låt där den rusar fram med ett schysst driv, Beatles-körer och ett robotröstparti. Den glider sömlöst över i skivans sista spår "Four Letter Word" med samplat publikjubel på varje taktslag och med stenhård gitarr och tunga trummor. I slutet av den låten så dras tempot upp å det väldigaste och Rick Nielsen drar iväg ett ruskigt snabbfingrat solo, han må se ut som en ärkenörd i kofta och keps men lira gitarr det kan han.
Läs mer om Cheap Trick:
http://www.cheaptrick.com/
7"-singel: Gyllene Tider - Swing & sweet! (1981)
Producent: Lasse Lindbom
Skivbolag: Parlophone
Sida 1: Gyllene tider för rock ´n roll / Vill ha ett svar!
Sida 2: Och jorden den är rund... / Ge mig inte det där
Nämen, tror du inte jag hade en Gyllene Tider-singel till! Men det här är den sista, jag lovar. Eller singel och singel, enligt omslaget är det en limiterad bonus-EP som följde med förstapressen av LP:n "Moderna Tider". Förstapressningen av den LP-skivan gick ut i hela 140 000 ex så den här lilla singeln finns nog i många svenska hem. Men inte i vårt, för "Moderna Tider"-skivan har jag aldrig haft varken förr eller nu, men singeln har jag skumt va? Nåja, singeln (eller EP:n) innehåller i alla fall fyra coverlåtar, de är i tur och ordning "Golden age of rock ´n´roll" (Mott the Hoople), "I need to know" (Tom Petty), "And your bird can sing" (Beatles) och "Girl don´t tell me" av Beach Boys, alla med svensk text av Per Gessle. Nästa singel blir väldigt mycket mera hårdrock så ge inte upp!
Film på DVD: Zombie Flesheaters 3! (1988)
Hahaha, kom tillbaka Zombie Flesh Eaters 2, allt är förlåtet! För om den filmen var ett riktigt jävla spektakel så har den inget mot den här, den listigt betitlade "Zombie Flesh Eaters 3", eller "Zombie 4: After Death" som vissa delar av världen också kallar den. En konstig grej med den är att zombiesarna som i Fulcis film var en långsamt släntrande varelse som tryckte ut ögonen på folk och var allmänt läskig, här har utvecklats till en pratande och faktiskt k-pistskjutande zombie. Och springer gör dom också, ibland sätter dom iväg som självaste Usain Bolt. Men en sak är i allafall bra med den här filmen och det är att det är helt klart den blodigaste av de tre för herrejösses vad det skvittrade och skvätte i den. Trivia: ni som är bevandrade i en helt annan sorts filmer vet såklart att huvudrollsinnehavaren Jeff Stryker (killen som i You-Tubeklippet nedan är den som kommer undan) har gjort ett helt gäng filmer i porrgenren. Du har väl inte missat klassiker som "Take me", "Cummin´ together", "Santa´s cummin´" och den fantastiskt betitlade "Can I be your bratwurst, please"? Och att Strykers signaturdildo, en exakt kopia av hans penis, är världens mest sålda? Tja, en del skådisar har egna actionfigurer så... Alltså jag visste inte det heller, jag har nyss läst det på internet.
Hrrrm nåja, med blossande röda kinder återgår vi till filmen tycker jag... som faktiskt har ett jäkla tempo, inte så många döda sekunder här inte, synd bara på den fantastiskt usla dubbningen och de faktiskt ännu uslare skådisarna, dom läser troligtvis sina repliker från skyltar... Men den är blodig, som sagt och underhållande i sin extrema uselhet. Vad jag dock inte fattar är varför zombiesarna i ena scenen hasar fram Fulci-style för att i nästa scen hoppa, kicka och slåss... Och varför har alla zombies rånarluva eller kåpor som täcker ansiktet? Spara in på smink tro? Bäst: de otroligt blodiga effekterna. Sämst: den besatta dansen av Tina turner-kopian i början av filmen som slutar med att hon sväljer ett par ljusstrålar som skjuter ut ur en bok. Sant. Men hon river av sig ansiktet snyggt och bra. Och att dom i filmen säger "I´ll blow your brains out" för att sen skjuta zombien i magen. Va? Hur tänkte ni då? Och vad menas med slutet? Hon kastar sin amulett i helvetets eld (pga filmens enorma budget en rökfylld, rödbelyst liten grop) och börjar sen riva av sig ansiktet och peta ut sitt öga. Och sen? En stillbild. Vad menas? Lite väl tvärt slut va?
Handlingen: En voodoo-präst använder en förbannelse för att återuppväcka döda på en tropisk ö. Ön kryllar snart av zombies och ett par av dem tar död på föräldrarna till en liten flicka. Cirka tjugo år senare kommer flickan, nu vuxen, tillbaks till ön tillsammans med några vänner för att semestra. En annan grupp har också kommit it för att ta reda på vad det var som hände där för länge sedan.
Regi: Clyde Anderson (Claudio Fragasso), 90 min
I rollerna: Jeff Stryker, Candice Daly
Extramaterial:
- Interactive menu
- Scene selection
- Picture gallery
- Promo trailer
Tidigare inlägg om Zombie Flesh Eaters och Lucio Fulci:
- Zombie Flesh eaters (DVD)
- Zombie Flesh Eaters 2 (DVD)
- The Beyond (VHS)
- Zombie Flesheaters (VHS)
- House by the cemetery (VHS)
Läs mer om Zombie Flesheaters 3:
http://www.imdb.com/title/tt0094620