7"-singel: Van Halen - Pretty woman! (1982)
A: Pretty woman / B: Happy trails
Producent: Ted Templeman Skivbolag: Warner
Efter det långa ELO-inlägget så håller jag det här inlägget short but sweet: En till singel med Van Halen. "Pretty woman" på A-sidan och barbershop-snutten "Happy trails" på andra sidan. Vet inte varför jag köpte den här då båda låtarna finns på "Diver down"-plattan. Som jag såklart också har köpt.
LP: Electric Light Orchestra - Time! (1981)
A: Prologue / Twilight / Yours Truly, 2095 / Ticket To The Moon / The Way Life's Meant To Be / Another Heart Breaks
B: Rain is Falling / From The End Of The World / The Lights Go Down / Here Is The News / 21st Century Man / Hold On Tight / Epilogue
Producent: Jeff Lynne Skivbolag: Jet Records
Kanonbra skiva med mina idoler Electric Light Orchestra. Hmfff, E.L.O, hör jag nån fnysa där längst bak, är inte det bara en massa jävla disco med stråkar? Jamen vadå, får man inte gilla E.L.O, Entombed, Emperor och Eminem samtidigt, jag har inga som helst problem med det. En bra låt är en bra låt oavsett genre (ja, inte blues då som alltid är sämst) och Jeff Lynne som är E.L.O:s gitarrist, sångare, låtskrivare och producent är så sjukt bra på att skriva catchy låtar att man blir alldeles rädd, allt han knåpar ihop sitter fast som en ishacka i pannan efter en lyssning.
Nå, till skivan, som tro´t eller ej faktiskt är en koncept-skiva, hur proggigt är inte det? Den handlar om en man som blir kidnappad av tidsresare år 1981 och förd till framtiden till det 20:e århundrandet. Han fascineras av de tekniska framstegen som gjorts men upptäcker också att han efter ett tag saknar sin egen tid ("With its ivory towers and its plastic flowers I wish I was back in 1981") och den kvinna han älskar. Den robotkvinna som han blivit tilldelad lyder visserligen hans minsta vink men kan han inte älska henne på samma sätt som han älskar sin käresta där hemma, ("I met someone who looks a lot like you, she does the things you do but she is an IBM") och han försöker fly tillbaka till 1981 i tidsresarnas egen tidsmaskin men infångas. Han upptäcker så småningom att hans kidnappare tagit honom till framtiden för att visa honom att alla de beslut som människan tagit under årens lopp kanske inte utvecklades till det bästa i framtiden. Han får till slut resa tillbaka till sin egen tid och har väl hemma igen lärt sig läxan såklart och blir en bättre människa som tänker igenom sina beslut. Sådeså, och du som trodde E.L.O bara var ett popband i mängden som mixade in stråkar i musiken!
Bäst: ja då räknar jag väl upp nästan alla låtarna då: "Twilight" (catchy som sagt), "Yours Truly, 2095" och "Here is the news" (genialiska bägge två) och softa och sköna "The Lights Go Down". Glöm inte heller bort balladerna "Ticket to the moon" och "Rain is falling" och de 50-talsrockiga "Hold on tight" och "The Way Life's Meant To Be" (fattas bara ett cha cha cha där i slutet). Sämst: förutom att Jeff Lynne aldrig släpper nåt nytt är ingenting sämst. Fantastisk skiva, klicka på låttitlarna ovan och lyssna på denna tidlösa klassiker på Spotify.
Tidigare inlägg om Electric Light Orchestra på bloggen:
- Out of the blue (CD)
12" EP: Rush - Closer to the heart! (1977)
A: Closer to the heart
B: Bastille day / Anthem / The Temples of Syrinx
Producent: Terry Brown Skivbolag: Phonogram
Damn, listan på mina Rush-skivor jag redan skrivit om här på bloggen börjar dra iväg till ohanterliga proportioner och är numera nästan längre än själva inläggen... Nåväl, här kommer en tuff gammal tolvtummare till med de kanadensiska proghjältarna som står så fint i en plastficka hemma hos mig och väntar på bättre tider. Skitsnygg framsida med gubben och stjärnan och på baksidan så är det utöver skivomslagsbilder en kort presentation av respektive Rush-snubbe. Om Geddy Lee kan man läsa att "Lee´s high pitched vocals cut through you like a chilling knife edge", och Alex Lifesons gitarrspel kan tydligen "shake you to the core with his razor slash licks". Det du. Om Neil Peart står det helt enkelt att han är "one of the top rock drummers in the world, alternating with ease between hard, pounding rhythms and delicate percussive work outs", men det vet ju varenda människa redan. Ett kraftigt hopkok av låtar på denna EP, "Closer to the heart" är ju såklart från den klassiska "A farewell to kings"-plattan, "Bastille Day" är från "Caress of steel", "Anthem" är från "Fly by night" och "The temples of Syrinx" är en liten snutt av megaklassikern "2112" från skivan med samma namn. Bra skit det här.
Tidigare inlägg om Rush på bloggen:
Moving pictures (LP), Exit...stage left (live) (2-LP), Signals (LP), Grace under pressure (LP), A farewell to kings (LP), Power windows (LP), Hold your fire (LP), A show of hands (CD), Counterparts (CD), Rush R30 (DVD), Anatomy of a drumsolo (DVD), Rush in Rio (DVD), Different stages (3-CD), Presto (LP), The body electric (12"), Countdown (12"),
New world man (12" EP)
CD: Austrian Death Machine - Total brutal! (2008)
Hello California / Get To The Choppa / Rubber Baby Buggy Bumpers / All Of The Songs Sound The Same / I Am A Cybernetic Organism, Living Tissue Over (Metal) Endoskeleton / Come With Me If You Want To Live / What It's Like To Be A Singer At Band Practice / Who Is Your Daddy, And What Does He Do? / You Have Just Been Erased / Broo-Tall Song Idea / Here Is Subzero, Now Plain Zero / So Far, So Good, So Let's Talk About It / Screw You (Benny) / Why? / If It Bleeds, We Can Kill It / It's Not A Tumor / Not So Hidden Track
Producent: Tim Lambesis, Adam Dutkiewicz Skivbolag: Metal Blade
THRASHMETAL!!! Sjukt kul och nyligen införskaffad promo-CD med Austrian Death Machine, a.k.a Tim Lambesis som till vardags är sångare i det för mig helt okända bandet As I Lay Dying. Men dom är säkert jättebra. Här vevar han snärtig och snortight thrashmetal i samma skojfriska anda som svenska F.K.U, och det här är ett riktigt DIY-projekt, för förutom den hysteriska sången så sköter Tim även gitarr, bas och trummor. Men jag sätter nog en slant på att trummorna är gjorda av en datamaskin, om inte så är jag ruggigt imponerad av den mannens musikaliska kunnande.
Det som är extra kul med Austrian Death Machine är att hela CD:n är en hyllning till "the greatest actor in the world" Arnold Schwarzenegger. Nästan alla låttitlar är citat från kända Arnold-filmer och titlar som "Come With Me If You Want To Live", "You Have Just Been Erased", "If It Bleeds, We Can Kill it" och "I Am A Cybernetic Organism, Living Tissue Over Metal Endoskeleton" är såklart välkända för oss Arnold-konnässörer.
Den som så klockrent och svårt skrattframkallande bra imiterar Ahhnold (som han kallas på skivan) i de olika komedisnuttarna ("Hello California", "All the songs sound the same, "Broo-Tall song idead" m fl) är en snubbe vid namn Chad Ackerman, frontman i ännu ett för mig helt okänt band nämligen Destroy the Runner.
Bäst: Allt, sjukt kul skiva och missa för allt i världen inte goa låtar som "Get to the choppa" (luftgitarrdags!), "Come with me if you want to live", Here Is Subzero, Now Plain Zero" och "If It Bleeds, We Can Kill It". Enbart den första snutten "Hello California" där Arnold, f´låt Ahhnold berättar om sina klassiska filmer "Kindergarten Cop", "The Terminator", "Total recall" och "The Terminator!" är värd pengarna. Sämst: jo, tjena. Omslaget är givetvis målat av omslagskreatören Ed Repka som gjort massor och åter massor av klassiska skivomslag. Har dock ingen aning varför bandnamnet är stavat med två "i" på omslaget och ingen annanstans, stavfel?
Du borde absolut gilla Austrian Death Machine om du redan gillar:
F.K.U (Sverige), Exodus (USA), Strapping Young Lad (CAN)
7"-singel: Van Halen - Dancing in the street! (1982)
A: Dancing in the street / B: The full bug
Producent: Ted Templeman Skivbolag: Warner
En Japan-pressad sjutummare med Van Halen har jag minsann hemma också. Två låtar från "Diver down"-skivan, du vet den med så många covers på. Och "Dancing in the street" är såklart en cover, skriven av Marvin Gaye. Kolla på YouTube-klippet av "The full bug" inspelat 1982, snickarbyxor är hårdrock och David Lee Roth är en sjujäkla frontman och han är minst lika duktig på munspel som Bob Dylan. Skitfrän singel. Nuff said.
LP: David Coverdale - White snake (1977)
A: Lady / Blindman / Goldies place / Whitesnake
B: Time on my side / Peace lovin´ man / Sunny days / Hole in the sky / Celebration
Producent: Roger Glover Skivbolag: Sonet
Groteskt snygg första soloskiva med David Coverdale betitlad "White snake" som jag har på vinyl minsann. Förutom gitarristen Micky Moody så lyser det övriga Whitesnake-gänget med sin frånvaro, här är det ett gäng okändingar som spelar. Eller ja trummisen Simon Philips är väl ingen duvunge precis, han har ju hamrat skinnen för bland andra (djupt andetag) The Who, Judas Priest, Jeff Beck, Michael Schenker, Jack Bruce, Mike Oldfield, Gary Moore, 10CC, Mick Jagger och är numera trummis i Toto.
En väldigt soulig skiva med frekvent användande av både blås och körtjejer som stönar och stånkar ikapp med Coverdale, men givetvis finns det låtar som hintar om det framtida "bandet" Whitesnake. Till exempel "Blindman", Time on my side" och "Whitesnake" (!) låter precis som bandet Whitesnake jag älskar. Men jag har lite svårare för den slöbluesiga "Peace lovin´ man" med gospelkörer och saxofonsolo (japp!) och den avslutande stinkaren betitlad "Celebration" med ännu mer saxofoner, discobas och karneval i Rio-vibbar. Bäst: hårdrockiga "Whitesnake", "Lady", jätteballaden "Hole in the sky", "Time on my side" och "Sunny days" med fräsigt slidesolo av Moody. Sämst: ja det är banne mig "Celebration". Men omslaget är ruggigt snyggt med ormskinn sådär i bakgrunden. Trivia: albumet heter "White snake" inte "Whitesnake", det är en jävla skillnad.
12"-EP: Rush - New world man! (1982)
Producent: Terry Brown, Rush Skivbolag: Mercury
A: New world man
B: Vital signs (live) / Freewill (live)
Jag tror minsann jag har hamnat i ett riktigt Rush-stim för här kommer en tolvtummare till. Och otroligt nog precis som på den förra Rush-EP:n jag skrev om så är "New world man" med på den här också. Tokigt va? På B-sidan är det först "Vital signs" (i en då outgiven liveversion) och den fantastiska låten "Frewill", här tagen från "Exit...stage left".
Tidigare inlägg om Rush på bloggen:
- Moving pictures (LP), - Exit...stage left (live) (2-LP), - Signals (LP), - Grace under pressure (LP), - A farewell to kings (LP), - Power windows (LP), - Hold your fire (LP), - A show of hands (CD), - Counterparts (CD), - Rush R30 (DVD), - Anatomy of a drumsolo (DVD), - Rush in Rio (DVD), - Different stages (3-CD), - Presto (LP), - The body electric (12"), - Countdown (12")
CD: Stonecake - In the middle of nowhere! (1995)
01. In the middle of nowhere / 02. Jessie / 03. Building castles / 04. The hole of the sky / 05. dancing on velvet / 06. Happy psycho girl / 07. See you tomorrow / 08. Desperate / 09. crack in the wall / 10. Rats / 11. The border 930519
Producent: Pär Edwardson Skivbolag: MVG
Den sista skivan i min enorma Stonecake-samling och ännu en grymt bra skiva från dessa fantastiskt underskattade dalmasar. Fattar inte hur ett band kan klämma ur sig tre helt enormt bra skivor och vara så totalt okända för alla. Trivia: "Rats" är skriven av Syd Barett, inte helt okänd Pink Floyd-galenpanna.
Bäst: som vanligt med Stonecake-skivor så finns det en hel massa, här heter dom "Jessie", "Building castles" (vilken jävla refräng!), "Dancing on velvet" (suveränt skön låt), "See you tomorrow" (störtskön låt med skönt slirigt solo) och "Desperate" som är klockren funkmetal á la Electric Boys/Dan Reed Network. Och lyssna på gitarristen/sångaren och låtskrivaren Tommy Anderssons gnisslande gitarrsolo på titelåten "In the middle of nowhere", jag menar va! Och visst är det en sitar jag hör där i bakgrunden? Sämst: ingenting. Allt är bara bäst, tackar som frågar. Skitsnyggt tecknad omslagsbild också, en såndär karikatyrbild vill jag ha av coverbandet jag spelar i.
Tidigare inlägg om Stonecake på min blogg:
- Under the biketree (CD) / - Acoustic toilets (CD)
7"-singel: Wendy & Lemmy - Stand by your man! (1982)
Producent: Lemmy, Rod Swenson, Dan Hartman Skivbolag: Bronze
A: Stand by your man / B: No class / Masterplan
Nu blev det minsann lite (halv)naket på bloggen, få se om besökssiffrorna når ett all time high eller. För vad hittar jag i min skivhylla om inte singeln som splittrade den klassiska sättningen av Motörhead. Ja inte vet jag om det är till 100% sant, men jag har läst nånstans att "Fast" Eddie Clarke blev så upprörd över Lemmys samarbete med Plasmatics-sångerskan Wendy Williams och deras cover på Tammy Wynettes gamla countrydänga "Stand by your man" att han helt enkelt hoppade av bandet. En vecka senare ersattes han av Brian Robertson och vi vet ju alla hur bra det gick...
Så Eddie är såklart inte med och spelar på singeln utan gitarrspelet sköts här av de båda Plasmatics-snubbarna Richie Stotts och Wes Beech. Men smutsgrisen "Philthy" Taylor sitter och vevar bakom trummorna och Lemmys flinka fingar kliar på basen. Djävulskt bra låt med ett jättesnyggt omslag och släng även ett öra på Motörhead-låten "No class" här med Wendy på "sång". Trivia: vid tiden för denna singel var Lemmy rena barnungen, bara 37 bast. RIP Wendy O. Williams som tog livet av sig 1998.
LP: Blue Öyster Cult - Secret treaties! (1974)
A: Career of evil / Subhuman / Dominance and subbmission / ME 262
B: Cagey cretins / Harvester of eyes / Flaming telepaths / Astronomy
Producent: Murray Krugman, Sandy Pearlman Skivbolag: CBS
Jahadu, nu får vi allt hjälpas åt lite grann för om Blue Öyster Cult kan jag inte så mycket. En gång i slutet av 70-talet (yep, I´m that fu#%in´ old) så hade jag ett kassettband som det stod "Blue Öyster Cult" på. Bara de tre orden, inte vilken skiva det var eller nåt. Och det jag minns allra bäst är att det där bandet var så jävla bra, jag spelade det om och om igen i min gamla kassettspelare och givetvis så har jag tappat bort det. Sen dess har jag vandrat gata upp och gata ner och letat efter den där skivan som var så jävla bra. Problemet är som sagt att jag inte vet vilken skiva det var, så varje gång jag har ramlat över en gammal B.Ö.C-skiva (vinyl, bara vinyl) så har jag köpt den och hoppats att det skulle vara den rätta. Nu var ju i och för sig det här inte den rätta skivan men var också jävligt skön, tror att jag fått ett nytt favvoband minsann. Typ 30 år efter alla andra.
Bäst: hur mycket som helst faktiskt; "Career of evil" (har haft den i skallen i flera dagar nu), "Subhuman", "ME 262", "Harvester of Eyes", "Flaming telepaths" och proggiga pianoballaden "Astronomy"
Sämst: ingenting egentligen förutom att kanske jag kanske borde ha sett Blue Öyster Cult när dom spelade på Sweden Rock ifjol istället för att prioritera öltältet... Men jag hörde "Godzilla" sådär lite på avstånd.
Trivia: texten till "Career of evil" är skriven av Patti Smith, dåvarande flickvän till B.Ö.C-keyboardisten Allen Lanier. Släng nu genast ett öra på detta klassiska hårdrocksband här på Spotify.
12"-EP: Rush - Countdown! (1982)
Producent: Rush, Terry Brown Skivbolag: Mercury
A: New World Man / Spirit of radio (live)
B: Intervju med Rush / Countdown
En tolvtummare med Rush som innehåller lite smått och gott blandat. På A-sidan är det "New world man" från "signals" och gamla bekantingen "Spirit of radio" tagen från "Exit...stage left". På B-sidan är det en intervju med Rush där dom småpratar lite om Neil Pearts lyrik till "New world man" och "Countdown". Och så "Countdown" såklart som handlar om när Rush-gänget fick bevittna uppskjutningen av rymdfärjan Columbia 1981. Trivia: VIP-Området där dom stod kallades för "Red Sector A". Sådeså.
Tidigare inlägg om Rush på bloggen:
- Moving pictures (LP), - Exit...stage left (live) (2-LP), - Signals (LP), - Grace under pressure (LP), - A farewell to kings (LP) - Power windows (LP), - Hold your fire (LP), - A show of hands (CD), - Counterparts (CD), - Rush R30 (DVD), - Anatomy of a drumsolo (DVD), - Rush in Rio (DVD), - Different stages (3-CD), - Presto (LP), - The body electric (12")
CD: Pantera - Far beyond driven! (1994)
01. Strength Beyond Strength / 02. Becoming / 03. 5 Minutes Alone / 04. I'm Broken / 05. Good Friends and a Bottle of Pills / 06. Hard Lines, Sunken Cheeks / 07. Slaughtered / 08. 25 Years / 09. Shedding Skin / 10. Use My Third Arm / 11. Throes of Rejection / 12. Planet Caravan
Producent: Terry Date, Vinnie Paul Skivbolag: EastWest
Tidigare inlägg om Pantera:
- Cowboys from hell (CD)
- Vulgar display of power (CD)
Ojojoj vilken skiva! En skiva som innehåller såna mängder djävulusiskt tung metal att jag fick be grannen om hjälp när jag skulle bängla in den i stereon, och tror du inte att stereobänken min hasade ut en halvmeter på golvet av den massiva ljudväggen som det här gänget genererar. Jamen det är sant! Enligt legenden den mest extrema skiva som nånsin legat på USA-listans förstaplats, jag tycker i och för sig att Michael Jackson både är extremare (och ljusår mycket läskigare) men det är kanske bara jag som tycker så.
Bäst: efter den inledande käftsmällen "Strength Beyond Strength" så radar hitsen upp sig på rad: "Becoming" (det riffet kan förflytta berg), megatunga "5 Minutes Alone" (håll fast steroebänken pojkar, för nu hasar den iväg!!), "I'm Broken" (men håll fast då!!), "Hard Lines, Sunken Cheeks", "Slaughtered", "Shedding Skin" och "Use My Third Arm" med tufft trumspel. Sämst: Hahahaha jo tjena. Djävulst fett trumljud också men så är det bastante trummisen Vinnie Paul som (assisterad av Terry Date) återigen har producerat. Trivia: Det först påtänkta omslaget med den genomborrade arslet censurerades såklart och ersattes med den blå skallen du ser här ovan, men den finns visst därute nåstans på en utgåva och är hett eftertraktad. Omslagsbilden alltså, inte arslet. Eller så kanske det bara är en skröna. Nåja, lyssna genast på denna långt bortom drivna klassiker här på Spotify.
7"-singel: Tank - Don´t walk away! (1981)
A: Don´t walk away B: Shellshock / Hammer on
Producent: "Fast" Eddie Clarke Skivbolag: Kamaflage
Här kommer ännu en 7"-singel med Tank som jag har hemma men nu är det slut med sjutummare med detta utmärkta lilla band. Producerad av ingen mindre än "Fast" Eddie Clarke, du vet i vilket band han har spelat gitarr. "Shellshock" kommer från Filth hounds of Hades"-skivan, de andra två vet jag inte. Bob Ramone, du som är regerande Tank-mästare vet du? Lyssna på Youtube.
LP: Accept - Restless and wild! (1982)
A: Fast as a Shark / Restless and Wild / Ahead of the Pack / Shake Your Heads / Neon Nights
Producent: Accept Skivbolag: Victoria
Tidigare inlägg om Accept:
- Accept - Accept (LP)
- Accept - Breaker (LP)
Japp, såhär ser min "Restless and Wild"-skiva ut, det är nämligen en spansk utgåva inköpt för en tia på loppis. Och ska jag säga en sak som är jävligt svårt? Att laga mustig köttgryta samtidigt som man lyssnar på Accept. För precis när man ska måtta upp vin att hälla ner i grytan så kommer det ett skittufft riff och man måste släppa allt man har för händer och slita fram luftgitarren. Och eftersom de tuffa riffen ligger kloss i kloss på denna skiva så blir man stående en stund med den gitarren... Och sen när jag står där i godan ro och skalar morötter som också ska ner i grytan så är det dags att plocka fram lufttrummorna. Eller så måste man helt plötsligt lägga ifrån sig allt, sträcka knytnäven i luften och bara vråla ut nån refräng för full hals. Ja som du förstår så älskar jag den här skivan från Udos första vrål på "Fast as a shark" till den avslutande, helt underbara "Princess of the Dawn". Kanonskiva.
Men kanonskiva till trots så köpte jag konstigt nog ingen fler skiva med dessa tyska giganter, så det här är tyvärr den sista Accept-skivan som jag tippar ut på bloggen, om jag nu inte hittar nån på loppis nånstans. För efter "Restless and wild" så snöade jag in totalt på Metallica och Slayer (bådas debutskivor släpptes 1983) men det är faktiskt en annan historia. Lyssna på denna väldigt rastlösa och vilda skiva på Spotify.
UPPDATERING:
Kom just på att jag kanske borde bjussa er på det smaskiga köttgrytsreceptet. Den går såklart att göra till tonerna av annan musik men jag rekommenderar starkt "Restless and Wild" annars kan det bli jävligt fel.
Ta fram 1,5 kg nötkött (t ex högrev) och skär till ca 2 cm kuber. Lägg sen ifrån dig kniven (VIKTIGT!) och spela lufttrummor med dubbla baskaggar till det aptuffa introt av "Fast as a shark".
Sen när Udo börjar sjunga kan du börja bryna köttet lite lätt. Ta sen upp köttet ur grytan. Fräs sedan 1 pkt bacon, 3 skurna morötter, 2 krossade vitlökssklyftor och en gul lök. Lyssna medan det fräser ihop på hela titellåten "Restless And Wild". Strö sen över 3 msk mjöl och späd med 3 dl het köttbuljong och 3 dl rött vin. Häll upp ett halv glas av vinet till dig själv (det är du värd) och låt det sjuda på svag värme medan du avnjuter vinet och låtarna "Ahead of the pack" och "Shake your heads".
Smaka av med salt och peppar, 1 tsk timjan, 1 burk hela tomater och 2 msk tomatpuré och lyssna klart på sidan 1 på skivan medan det kokar ihop, för det är väl vinylskivan du har? Annars blir det fan lappskojs av alltihop.
Vänd på vinylen, spela först luftgitarr till "Get Ready"-introt och tippa sen i köttet igen när Udo börjar sjunga. Låt hela rasket sen puttra i 45 minuter. TIPS: här kan du om du vill lyssna på hela skivan från början igen (den är 43:52 min lång) för att underlätta tidtagningen och kan samtidigt ta minst ett stort glas vin till. För det är du värd. Och när Udo sjungit klart den monumentala "Princess of the Dawn" är maten klar.
Före servering så tillsätter du syltlök och persilja efter egen smak. Avnjutes med ris, resten av rödvinet (+ ev. en flaska till) och såklart med "Restless and Wild" på repeat.
10" EP: Rush - The body electric! (1984)
A: The Body Electric B: The Analog Kid / Distant Early Warning
Producent: Terry Brown Skivbolag: Vertigo
Hmm, ett dilemma. Hur skriver jag ett kort inlägg om en grej som jag har hemma som är 10 tum, knallrött och runt och som står styv och fin omgiven av tunn plast utan att ni allihopa genast tänker på nåt snuskigt? Men jag gör ett försök, och tänk nu inte på nåt snusk, OK? Stående hemma i en plastficka har jag alltså en tiotums-EP med progidolerna Rush i röd vinyl. Det är alltså en skiva jag skriver om, vad fan tänkte du på egentligen? Innehåller låtar från två olika skivor, på A-sidan är det "The body electric" som kommer från det såklart utmärkta vaxet "Grace under pressure". På B-sidan så bjussar gubbsen på "The analog kid" från "Signals" och "Distant Early Warning" från det fortfarande utmärkta vaxet "Grace under pressure". Nuff said.
2-CD: Led Zeppelin - Remasters! (1990)
CD I
1. Communication Breakdown / 2. Babe I'm Gonna Leave You / 3. Good Times Bad Times / 4. Dazed And Confused / 5. Whole Lotta Love / 6. Heartbreaker / 7. Ramble On / 8. Immigrant Song / 9. Celebration Day / 10. Since I've Been Loving You / 11. Black Dog / 12. Rock And Roll / 13. The Battle Of Evermore / 14. Misty Mountain Hop / 15. Stairway To Heaven
CD II
1. The Song Remains The Same / 2. The Rain Song / 3. D'yer Mak'er / 4. No Quarter / 5. Houses Of The Holy / 6. Kashmir / 7. Trampled Underfoot / 8. Nobody's Fault But Mine / 9. Achilles Last Stand / 10. All My Love / 11. In The Evening
Producent: Jimmy Page
Skivbolag: Atlantic
Hejdå alla mina bloggläsare, det var kul så länge det varade som bacillen sa. Eller jag menar, den här bloggen ska ju vara kvar och även i fortsättningen såklart uppdateras i princip varje dag med nya skivor och filmer men jag tror inte jag har så många läsare efter det här inlägget...
Men varför inte då? Jo, såhär är det. Är ni beredda? Här kommer det: jag har aldrig nånsin fattat vad som är så märkvärdigt med Led Zeppelin. För precis som Stones, Springsteen och U2 (m fl mfl) är dom ett otroligt överskattat band. Ja, jag vet att dom räknas till hårdrockens anfäder och allt det där, men jag har otroligt svårt att se (och framförallt höra) vad storheten i denna orkester är. Så, nu har jag sagt det. Jag har konstigt nog ägt "Led Zeppelin IV" på vinyl för länge sen men den sålde jag iväg, spelade den typ en gång innan jag gäspade käkarna ur led. Och jag kan fortfarande inte se Jimmy Page med gitarr och fiolstråke utan att brista ut i skratt och tänka på Nigel Tufner i Spinal Tap. Hallå, var tog alla vägen? Hallå? Hallå?
Jaså, det är en kvar i alla fall... OK, så varför in the name of Jösse har jag köpt här skivan då om jag nu inte ens gillar orkestern ifråga? Jo, jag och min sambo backpackade oss runt i Asien och Australien två månader i början av 90-talet och då köpte jag den här på en skivaffär i Sydney av alla ställen. Hittar man en dubbel-CD för en knapp hundring med Led Zeppelin (Led Zep måste man väl ha i skivhyllan, tänkte jag då) så är det bara att slå till och köpa den. Och sen så släpade jag denna jävla dubbel-CD runt halva jordklotet för att sen tvärlyssna på den och sen ställa den längst in i skivhyllan... Nu, när jag för bloggens räkning har lyssnat igenom hela denna dubbel-CD från början till slut, är det första gången jag lyssnar på hela låtarna för har jag aldrig, och då menar jag verkligen och bokstavligen aldrig lyckats hålla ut och höra en enda låt på nån av dessa skivor från början till slut förut. Aldrig nångång. jag har pallat en stund men sen har jag antingen stängt av eller bytt låt. Eller ja, den erbarmeliga "Stairway to Heaven" har jag hört hela av förut men inte från den här skivan.
Bäst: "Communication Breakdown", "Good Times Bad Times", "Rock And Roll" och "Houses Of The Holy" är OK. Men fan inte mer. Sämst: "Since I've Been Loving You" (blues! blä!), "Whole Lotta Love" (vad är det för jävla stönparti där i mitten?), "Babe I'm Gonna Leave You" (den tar aldrig sluuuut), högtravande dravel som "No Quarter", "D'Yer Mak'er" (hårdrock?), "All my love" (Scotts ringde och ville ha sin låt tillbaka) och megadravlet "Stairway to heaven".
Lyssna på denna obegripligt upphaussade orkester här nedan och bedöm själva. Huvvaligen, det där tog på, du ska veta att jag verkligen kämpat ett par dagar nu för att tycka om det här bandet men det går förbanne mig inte. Bort! Bort! Bort! Nu vill jag aldrig nånsin lyssna på Led Zeppelin mer. Nu måste jag rensa skallen med nånting riktigt våldsamt. "Grind Finale" med Nasum borde funka.
7"-singel: Tank - Crazy horses! (1982)
Producent: Nigel Gray Skivbolag: Kamaflage
A: Crazy horses / B: Filth bitch boogie
Jomenvisstserru, jag har en Tank-singel också! Och här har vi ju bröderna Brabbs som jag saknade så mycket i det här Tank-inlägget. Kanonbra sjutummare där grabbarna grus (och skrovliga basisten Algy Ward såklart) manglar sig igenom den tuffa låten "Crazy horses" som i original gjordes av det megatuffa hårdrocksgänget The Osmonds minsann! På B-sidan är det den egna kompositionen "Filth bitch boogie" som tuffar iväg så sakteliga. Lyssna på "Crazy horses" på YouTube (länk ovan), visst är den kanonbra?
Tidigare inlägg om Tank:
- Honour and blood (LP)
LP: Dweezil Zappa - Havin´a bad day! (1986)
A: Havin' A Bad Day / Blonde Hair, Brown Nose / You Can't Ruin Me / The Pirate Song
B: You Can't Imagine / Let's Talk About It / Electric Hoedown / I Want A Yacht / I Feel Like I Wanna Cry
Producent: Frank Zappa, Bob Stone Skivbolag: Barking Pumpkin Records
Debutskiva från Dweezil Zappa, äldstpojken åt en Frank som väl är sådär halvbra. Men så går det när pappa har en egen studio ("Utility Muffin Research Kitchen", UMRK) i källaren och han låter barna hänga där helt vind för våg. Särskilt halvbra blir det i "You Can't Ruin Me" och "Let´s talk talk about it" där han har släpat in storasyrran Moon Unit i studion och låter henne "sjunga". Hennes helt obefintliga taktkänsla, kackiga sångröst och helt osvängiga textfrasering förstör de låtarna helt och hållet, tack så jävla mycket. Och nu är ju inte Dweezil nån jättesångare av rang heller men lite mer känsla för ord, sväng och text har han. Kunde inte nån sagt åt henne? Pappa Frank har ju producerat skivan, hörde inte han nåt som var fel?
Men som tur är så "sjunger" hon bara på de två låtarna och så är ju Dweezil en överdjävulsk gitarrist, hans gitarrspel räddar mycket på den här skivan. De snorsnabba gitarrsolona är precis som Eddie Van Halen och Randy Rhoads helt "outlandish" och båda tackas på innerpåsen "for the inspiration to play". Bäst: förutom de två de båda trixiga instrumentallåtarna "The pirate song" och "Electric hoedown så är "Blonde hair, brown nose" (tufft solo), "You Can't Imagine" (ett till tufft solo) och den avslutande balladen "I Feel Like I Wanna Cry" med ett skönt, soft solo riktigt bra. På "I want a yacht" så gästar förresten komikern Bobcat Goldthwait på "vocal mayhem", du vet han snubben från Polisskolan-filmerna men den låten är inte så bra men den har ett jävla coolt solo och några kul och kantiga taktändringar. Sämst: "You Can't Ruin Me" och "Let´s talk talk about it", utan tvekan.
Tidigare inlägg om Dweezil Zappa på min blogg:
- Schampoohorn (CD)
12" EP: Scorpions - Gold ballads! (1984)
A: Still loving you / Holiday
B: When the smoke is going down / Always somewhere / Lady starlight
Producent: Dieter Dierks Skivbolag: EMI
Tidigare inlägg om Scorpions:
- Tokyo tapes (2-LP)
- World wide Live (2-LP)
Hahahaha, jag ramlar verkligen över some crazy shit när jag bläddrar igenom vinylsamlingen! För vad hittar jag om inte en EP med smöriga ballader från tyska hårdrockslegenderna Scorpions! Inköpt för hundra evigheter sen (1984) enbart för att smöra på en tjej som fick den i födelsedagspresent av mig. Den presenten funkade ypperligt jättebra kan jag berätta då vi numera är sambos och har två barn ihop. Så never underestimate the power of en riktigt smörig Scorpions-ballad!
Och dom är duktiga på att skriva såna låtar firma Schenker/Meine också kom inte och säg nåt annat, och jag kommer på mig själv att sjunga med i både "Holiday", "Lady starlight" och "Always somewhere". För har man en gång fått en Scorpionsballad i skallen så sitter den där. För alltid. Låtarna på denna EP är tagna från fyra olika skorpionskivor där A-sidans inledande "Still loving you" är från den (då) nysläppta "Love at first sting" och den följande låten "Holiday" är från "Lovedrive", du vet skivan med det nakna bröstet och det kletiga tuggummit på omslaget.
På B-sidan så bjussas det på sliskiga "When the smoke is going down" tagen från "Blackout" (gaffel i ögat på omslaget) , smörkletiga "Always somewhere" från "Lovedrive" (igen) och megasofta "Lady Starlight" från "Animal Magnetism"-skivan". På det omslaget är det en tjej som står på knä framför en kille och tittar upp på honom och bredvid henne sitter det en hund som tittar lystet på.. ja vadå? Nästa inlägg: "Blonde Hair, Brown Nose"
Filmtips: My name is Bruce! (2007)
Regi: Bruce Campbell, 86 min
Hahahaha, vilket jävla spektakel! Sjukt kul skräckkomedi med allas vår idol Bruce Campbell i huvudrollen, i regi av Bruce Campbell och den handlar om... ja Bruce Campbell faktiskt. Här är allt ljus på Bruce (obs rimmet) när han tar sig an den kinesiske dödsguden Guan-Di som blivit väckt ur sin slummer av några ungdomar. Ett litet tips dock innan du sätter dig tillrätta i favoritsoffan: se alla "Evil Dead"-filmer ett par tre gånger så att du hänger med på alla injokes som haglar filmen igenom. Filmen gästas också av Evil Dead-bekantingarna Ellen Sandweiss, Dan Hicks och Tim Quill som i tur och ordning var med i The Evil Dead (som Cheryl), Evil Dead II (som Jake) och Army of Darkness (som den bastanta smeden). Raimi-brorsan Ted Raimi är också med på ett hörn som Campbells väldigt Hollywood-aktige agent. Nästa inlägg: guldballader!
Handlingen: Bruce Campbell spelar Bruce Campbell, en egotrippad och bufflig B-skådis som sjunker djupare och djupare i skräpfilmsträsket. I en liten byhåla råkar några ungdomar väcka en uråldrig kinesisk gud till liv som genast börjar ta kål på folk. En av ungdomarna är ett stort Bruce Campbell-fan och kidnappar Bruce, kör honom till byn och ber honom ta hand om problemet. Bruce tror att han hamnat på en födelsedagspresent-upplevelse och hänger på...
Bruce Campbell: You don't know fear, kid. You've never worked with Sam Raimi...
Läs mer om My name is Bruce:
http://www.imdb.com/title/tt0489235
CD: Dave Edmunds - Subtle as a flying mallet! (1975)
1. Baby I Love You / 2. Leave My Woman Alone / 3. Maybe / 4. Da Doo Ron Ron / 5. Let It Be Me / 6. No Money Down / 7. Shot of Rhythm and Blues / 8. Billy the Kid / 9. Born to Be With You / 10. She's My Baby / 11. I Ain't Never / 12. Let It Rock
Producent: Dave Edmunds
Skivbolag: RCA
Jösses va mycket Dave Edmunds-skivor jag har! Det här är dock en något halvdan sådan med den pubrockande veteranen. Jag har inte så mycket att säga om den här, förutom att av tolv låtar är tolv låtar covers och herr Edmunds lirar alla instrument själv, men det är ju inte så illa pinkat tycker jag. Bäst: "Leave My Woman Alone", "I Ain't Never", "No Money Down", "Shot of Rhythm and Blues" och "Billy the Kid". Trivia: "Let it rock" och "No Money down" är inspelade live med pubrockgänget Brinsley Schwarz som kompband, i Brinsley spelade ju som alla vet Edmunds-kompisen Nick Lowe bas. Sämst: förutom att ljudet på skivan är lika murrigt som omslaget så är låtarna när Edmunds leker Phil "wall of sound" Spector allra sämst, som "Baby I Love You", "Maybe", "Da Doo Ron Ron" och "Born to Be with You. Nästa inlägg: Bruce Campbell!
Tidigare inlägg om Rockpile och relaterat på min blogg:
- Plugged in (CD, Dave Edmunds) / - D.E7 (CD, Dave Edmunds) / - Twangin´(LP, Dave Edmunds) / - Repeat when necessary! (LP, Dave Edmunds) / - Plugged in (CD, Dave Edmunds) / - D.E 7! (CD, Dave Edmunds) / - Pinker and prouder than previous! (LP, Nick Lowe) / - Labour of Lust (LP, Nick Lowe)- Seconds of pleasure (LP, Rockpile)
7"-singel: Bernie Tormé - Shoorah shoorah! (1982)
Producent: Bernie Tormé Skivbolag: Kamaflage
A: Shoorah shoorah / Star
A: Search and destroy / Possession
Skitcool färgglad dubbelsingel med Bernie Tormé, ex-gitarrist i hårdrockshjältarna Gillan och hans kompisar The Electric Gypsises. Innehåller på första sjutummaren Alan Toussaint-covern "Shoorah shoorah" och Bernies "Star". På den andra singeln är det en stökig cover på stökiga Stooges-klassikern "Search and destroy" och den egna låten "Possession" som är från Bernies soloskiva "Turn out the lights", båda inspelade live. Mycket bra singel och jag gillar Bernies gnisslande gitarrspel skarpt. Och den är ruskigt färgglad. Nästa inlägg: "subtil som en flygande hammare"
LP: Van Halen - Van Halen! (1978)
A: Runnin' with the Devil / Eruption / You Really Got Me / Ain't Talkin' 'bout Love / I'm the One
B: Jamie's Cryin' / Atomic Punk / Feel Your Love Tonight / Little Dreamer / Ice Cream Man / On Fire
Producent: Ted Templeman Skivbolag: Warner Bros.
Jahappja, debut-LP:n med Van Halen har jag såklart hemma på vinyl, har inte du? Bandet vars första demo bekostades av självaste Gene Simmons. Dom fick såklart skivkontrakt och blev superstjärnor och sålde pallvis med skivor. Van Halen är också bandet som i sättningen både har världens bästa frontman (David Lee Roth om du inte visste det) och världens bästa gitarrist. som heter Edward Van Halen om du inte visste det... Och världens bästa basist och världens bästa trumm... nä skoja bara. Men Michael Anthony som basisten heter är en jävel på falsettskrik, det är han som skriker alla de höga tonerna you know. Trummande brorsan Alex Van Halen vad är han världsbäst på då? Tja, kanske att stapla baskaggar efter varann, har sett bilder där han haft inte mindre än fyra baskaggar på sitt trumset!
Bäst: bara klassiska hårdrockslåtar här vet du, för snorbra kanonlåtar som "Runnin' with the Devil", "On Fire", "I'm the One", "Ain't Talkin' 'bout Love", "Jamie's Cryin' "och "Atomic Punk" leker man inte bort. Djävulskt bra! Och missa inte heller den tufft svängiga coverlåten "Ice Cream Man" och Eddies magiska gnisselsolosnutt "Eruption". En helgjuten debutskiva som bandet i mitt tycke sen aldrig toppade och den skiva som sålt bäst av Van Halens alla släpp. Och ja just det, jag såg Van Halen på Råsunda 1984, gjorde inte du det? Sämst: hahaha, jo tjena. Nästa inlägg: "Shoorah shoorah!"
Tidigare inlägg om Van Halen på min blogg:
- Mina konserthalsdukar
12" EP: Slayer - Live Undead! (1985)
Producent: Brian Slagel, Slayer Skivbolag: Metal Blade
A: Black magic / Die by the sword / Show No Mercy
B: Captor of sin / Haunting the chapel / The final command
Tidigare inlägg om Slayer:
- Live Intrusion (VHS)
- Reign in blood (LP)
- Show no mercy (LP)
- Decade Of Aggression (CD)
- Divine Intervention (CD)
- Undisputed Attitude (CD)
- Diabolus In Musica (CD)
- God hates us all (CD)
- Christ illusion (CD)
- Haunting the chapel (12")
- Live undead (12")
- Criminally insane (12")
Jomenvisst serru, jag har den här som bildvinyl också. Inte illa va? Och från 1985 är den också, ingen fesen återutgivningsutgåva från ifjol. Det här är den amerikansk versionen och det är lite annorlunda låtordning på den här. Där den europeiska hade "Captor of Sin" som sista låt på A-sidan har den här istället "Show no Mercy". Och där Europa hade trojkan "Haunting the chapel / Anti christ / Fight till death" på B-sidan så är det här som du ser en del andra låtar. Låtarna på A-sidan är enligt konvolutet inspelade i New York på bandets "Haunting North America"-turné 1984. Skitsnygg bild-EP må jag säga, och tro´t eller ej men nu har jag slut på Slayer-tolvor, hörde jag ett ÄNTLIGEN! eller? Nästa inlägg: "the atomic punk"
Läs mer om Slayer:
http://www.slayer.net/
CD: Cypress Hill - Till death do us part! (2004)
01. Another Body Drops 3:50 / 02. Till Death Comes 3:30 / 03. Latin Thugs 3:46 / 04. Ganja Bus 3:42 / 05. Busted in the Hood 4:03 / 06. Money 3:33 / 07. Never Know 3:14 / 08. Last Laugh 3:42 / 09. Bong Hit 1:20 / 10. What's Your Number? 3:50 / 11. Once Again 3:48 / 12. Number Seven 0:50 / 13. One Last Cigarette 2:46 / 14. Street Wars 2:42 / 15. Till Death Do Us Part 3:54 / 16. Eulogy 1:08
Producent: Muggs
Skivbolag: Columbia
Nja, den här skivan var väl sådär halvbra. Jag vill ju helst att Cypress Hill ska vara så där härligt pårökta, sjukt släpiga och spökigt läskiga som dom var på "III: Temples of Boom" (en kanonskiva), men den här - tack och lov inköpt för en billig peng på loppis - var OK men inte mer. Det som drar ner betyger är småflirtandet med latino- och reggagerytmer som dom envisas att använda i "Latin Thugs", "Busted in the Hood", "Once Again" och "Ganja Bus". Vill jag lyssna på reggae så slänger jag på en Dag Vag-skiva. Och vill jag lyssna på latinorytmer så slänger jag på... nej det vill jag inte alls lyssna på OK?
Bäst: "Another Body Drops" (shoot ém up, bang bang), "Till Death Comes", den Eminem-iga "Money" och "What's Your Number?" där dom snott en hel del från Clash-låten "Guns of Brixton" och som gästas av Tim Armstrong från Rancid. Ja, jag vet att det är reggae i den också men det räknas inte... Den släpiga "Never Know" med pistolskott och den pampiga "Street Wars" är också bra. Sämst: ja det måste vara "Latin Thugs" och "Ganja Bus" då, den sistnämnda med Bobbans son Damian Marley på gästsång. Nä nu ska jag lyssna på "Another Body Drops" och "Money" en gång till sen åker den in i CD-hyllan igen. Nästa inlägg: de levande odöda. Igen!
Tidigare inlägg om Cypress Hill på min blogg:
- Black sunday (CD) / - III Temples of Boom (CD)
7"-singel: Toy Dolls - Wipeout! (1987)
Producent: Knichoz
Skivbolag: Squale Records
A: Wipeout / B: I´ve got asthma
En 7"-singel med det engelska punkgänget Toy Dolls med knallgult omslag och släppt på pyttelilla franska skivbolaget Squale Records var i jösse namn har jag fått den ifrån? På A-sidan är det en cover på The Surfaris-instrumentalaren "Wipeout" inspelad live nånstans i Holland och på B-sidan bjuds vi på den hysteriskt roliga "I´ve got asthma", som i original är på sjutummaren "The Toy Dolls EP" släppt 1981. Försök att lyssna på refrängen på den utan att bryta ihop av skratt. Nästa inlägg: "till döden skiljer oss åt"!
Tidigare inlägg om Toy Dolls:
- A far out disc (LP)
- Idle gossip (LP)
- Bare faced cheek (LP)
- Wakey wakey (LP)
- Anniversary anthems (CD)
- One more megabyte (CD)
- Absurd-ditties (CD)
- Dig that groove, baby (LP)
- Orcastrated (CD)
- Our last album? (CD)
Läs mer om Toy Dolls:
http://www.thetoydolls.com/
LP: Tank - Honour and Blood! (1984)
A: The War Drags Ever On / When All Hell Freezes Over / Honour And Blood
B: Chain Of Fools / W.M.L.A. / Too Tired To Wait For Love / Kill
Producent: Tank
Skivbolag: Roadracer
Ett par skivor av Motörheads musikaliska lillebrorsor Tank har jag såklart, har inte varenda människa det? Den här är relativt nyinköpt på loppis och jag upptäcker till min fasa att bandet som vanligt är frontat av den notoriske halssångaren Algy Ward (även bas) men de är numera en kvartett, vad fan hände med bröderna Brabbs från det Tank jag känner till? I den här sättningen ingår några skumma typer vid namn Mick Tucker och Cliff Evans på gitarr och en snubbe som heter Graham Crallan på trummor. Jaså, Tucker var med redan på föregångaren "This Means War"? Jamen, säg det då, man får inte skrämma farbror sådär! Men varför slutade bröderna, det är frågan? Nåväl, tillbaks till skivan som såklart är helt OK men bakom det kalassnygga omslaget döljer sig både kanon- och kalkonlåtar.
Bäst: "The War Drags Ever On" som dånar fram som en skenande tank (häpp!), den blytunga "When All Hell Freezes Over" släpar sig fram som en törstig säl i öknen och titelåten "Honour & Blood" har ett aptufft gitarriff. På B-sidan sticker väl "Too Tired To Wait For Love" och charmant betitlade "Kill" ut mest. Sämst: uschliga coverlåten "Chain of fools" och det såsiga spektaklet "W.M.L.A." hur tänkte ni när ni spelade in dom låtarna? Såg förresten i Sweden Rock Magazine att den trummande brodern Mark Brabb är tillbaka i bandet, Algy har lagt av med musiken och ny sångare är Doogie White som tidigare har sjungit i Rainbow! Ja mena va!? Nästa inlägg: "I´ve got asthma!"
Läs mer om Tank:
http://www.tankfilthhounds.net
12" EP: Slayer - Live Undead! (1985)
Producent: Slayer Skivbolag: Roadrunner
A: Black magic / Die by the sword / Captor of sin
B: Haunting the chapel / Anti christ / Fight till death
Tror minsann jag har hamnat i ett riktigt Slayer-stim, för här kommer ännu mera vinyl med thrashlegenderna som jag har där hemma! En 12" EP där A-sidan är tre live-låtar som enligt legenden är inspelad i studion med en sjövild publik på drygt 20 pers men dom låter väldigt mycket mer. B-sidan består av låtar tagna från "Haunting the Chapel"-EP:n och "Show no mercy"-LP:n, ni vet vilken låt som är från vad.
Trivia: "Captor of sin" är felstavat på omslagets baksida, heter här "Capter of sin". Hoppas den är riktigt värdefull på grund av det. Lyssna på underverket på Spotify. Ascoolt omslag.
Nästa inlägg: en tank!
CD: Stonecake - Acoustic toilets! (1993)
1 Charlie's Lost His Hat / 2 Street Dog / 3 Sunnier / 4 In Front of the Coffeeclock / 5 Beverly Hills / 6 Acoustic Toilets / 7 He's a Junkie / 8 Larnaca Bay / 9 In Your Life / 10 Get the Junk out of Here / 11 She's Not a Rebel Anymore / 12 And I Followed
Producent: Jakob Hellner, Adam Kviman
Skivbolag: MVG
Tillbaka från slalomåkandet i Hemavan och back in the bloggsaddle igen! Inga brutna ben den här gången heller, men det känns precis som jag har två knivar genom varje knä, det tar på krafterna att slänga sig utför fjället må jag säga! Så för att återfå krafterna så bjussar jag på ett smarrigt tårtrecept: du tar en gammal vinylskiva och böjer den i ett vattenbad till en skålad form, smörar den (bara pyttelite) och fyller den sen med en rejäl näve catchy pop och en handfull hård rock. Sen strösslar du hela degen med lite reggae, lite funk, en aning punk, folkmusik ska också ner och mixar i lite svängig jazz.
Sen täcker du allt från kant till kant med en i förväg ihoprörd svängig glasyr av Beatles, Jimi Hendrix, Sator och Frank Zappa. Du häller hela klabbet rakt in i stereon och låter det snurra ca 45 minuter så har du sen en helsmaskig klassisk Stonecake från Borlänge! Passar jättebra med en iskall Heineken i soffan och på hög volym såklart så att du hör alla crazy infall som dom har fyllt låtarna med. Observera också att den här goda stentårtan innehåller 0% fett så du kan lugnt köra den på repeat som jag gjort nu ett par dagar utan att det lägger sig runt midjan... Ett fantastiskt osynligt band på senare år, men jag såg att Stonecake tillsammans med bland annat ett återförenat Simple Minds, Pugh Rogefeldt och Dr. Feelgood skulle spela på Växjö Rockfestival den 29-30 maj. Så vi får väl hoppas att Stonecake-grabbarna är på väg tillbaka litegrann till rampljuset, för det här är ett alldeles fantastiskt bra gäng.
Bäst: Hur många som helst, det börjar på en gång med "Charlie's Lost His Hat" med ett störtskönt trombonsolo (!) och sen så rullar bara kanonlåtarna fram en efter en: "Street Dog" med ett fräsigt Hendrix-minnande solo, "Sunnier" (denna skivas "Tuesday Afternoon"), "In Front of the Coffeeclock" med ett par verser i tangotakt minsann! Ta också ett par skivor av den snabba titellåten "Acoustic Toilets" som låter lite Cramps här och där och som kommer både med ett punkigt mittparti och lite softa reggaeprylar. Efter suveräna "Larnaca Bay" kommer den svängiga "In Your Life" en av skivans allra bästa låtar med ett skitfränt gitarrsolo. Sen blir det lite Electric Boys-takter minsann med "Get the junk outta here", mycket bra och med ett jazzigt bas-solo mitt i låten! Djävulskt bra trumljud också på hela skivan. Sämst: inte mycket alls, möjligen är den avslutande "And I followed" lite ogräddad men annars är det här en helt igenom väldigt välgräddad och galet bra skiva. Nästa inlägg: de levande odöda.
Tidigare inlägg om Stonecake på min blogg:
- Under the biketree (CD)
7"-singel: Tygers of Pan Tang - Love potion no. 9! (1982)
Producent: Peter Collins
Skivbolag: MCA
A: Love potion no. 9 B: The stormlands
Tror minsann jag hinner med ett inlägg till innan vi drar utför fjället... Det här är en snyggt orange bildsingel med engelska pudelgänget Tygers of Pan Tang som på A-sidan, (eller "That side" som det står på skivan) har en cover på Lieber/Stoller-låten "Love potion no. 9" från deras då kommande (och storsäljande) fullängdare "The Cage". Den skivan sålde faktiskt över 200.000 ex i England och bandet fick två Topp 50-hits från den, bland annat då den här "Love potion no. 9". Den andra hiten dom hade från "The Cage"-skivan var den som jag nyss skrivit om, nämligen "Rendezvous" som jag har på vit vinylsingel. På B-sidan (heter här "This side") stoltseras det med en halvsörjig låt vid namn "Stormlands" som låg som bonuslåt på deras föregående platta "Crazy Nights" släppt 1982. Nej, den här singeln är inte så bra, men den är som sagt snygg. Och djävligt orange. Klicka på låttiteln och lyssna på spektaklet på Spotify. Nästa inlägg: en stentårta!
LP: Slayer - Show no mercy! (1983)
Sida 6: Evil has no boundaries / The antichrist / Die by the sword / Fight till death / Metalstorm/Face the Slayer / Aggressive perfector (bonuslåt)
Sida 66: Black magic / Tormentor / The final command / Crionics / Show no mercy
Producent: Slayer
Skivbolag: Roadrunner
Tidigare inlägg om Slayer:
- Reign in blood (LP)
- Decade Of Aggression (CD)
- Divine Intervention (CD)
- Undisputed Attitude (CD)
- Diabolus In Musica (CD)
- God hates us all (CD)
- Christ illusion (CD)
- Haunting the chapel (12")
- Criminally insane (12")
Nämen, tror du inte det blev Slayer igen! För trots att jag har en extremt komplicerad slumpkaosmetod som väljer vilken skiva som jag ska blogga om, (relativitetseorin är rena pekboken i jämförelse), så slumpar det sig ibland att samma band kommer på två inlägg efter varandra. Nåväl, det var ju bra att det var nånting så bra som Slayer, kunde ju ha varit två skivor på raken med Led Zeppelin....
För du vet den här skivan är en sån gigantisk milstolpe i min skivsamling och i mitt skivlyssnarkarriär att jag fortfarande kommer ihåg exakt när och var jag köpte den. Jodu, för den här köpte jag när jag och polaren Kenneth var nere i Stockholm 1985 för att se det då återförenade Deep Purple på deras "Perfect Strangers-turné. Jag såg skivan hänga i skyltfönstret på den lilla men ack så hårda affären Heavy Sound (finns den kvar?) och eftersom jag hade läst en massa om Slayer i den dåvarande hårdrocksbibeln Kerrang så var det inte så mycket att fundera på. Och ett omslag med en getabock och ett pentagram på kan man ju motstå, det måste ju vara en bra skiva, eller hur? Kommer också ihåg att snubben som stod i kassan på Heavy Sound såg precis ut som Buffalo Bill, hur fan kan jag komma ihåg nåt sånt? På den här tiden körde ju Slayer med smink också, lite sataniskt svart sådär under ögonen men det slutade dom med ganska kvickt och eftersom dom vid den här tiden bara var nysnytna spolingar på 18-19 år så kanske man kan förlåta halvkackiga textrader som "The end is near, our time now short, our kingdoms have fallen as a result of his sport" (The final command) och "The doctors the lawyers and G-men are living in fear" Crionics). Trivia: namnet på den gömda bonuslåten "Aggressive Perfector" omslaget) är felstavat på framsidan av omslaget och heter där "Agressive protector". Bäst: tja, förutom att sidan 1 på skivan heter "6" och sidan 2 heter "66" (METAL!) så innehåller såklart skivan Slayer-klassiker och livefavoriter som "The Anti-Christ", "Die by the sword" och Black magic". Sämst: jo, tjena. Nä, nu drar jag på mig toppluva, lovikkavantar och tar min MP3-spelare som är fullmatad med skojfrisk blackmetal av "Sportlov" och drar till fjälls för fem dagars vildsint slalomåkande i den svarta pisten. Under tiden kan du banga loss till den här Slayer-skivan här på Spotify. Nästa inlägg: en bildsingel!
Läs mer:
http://www.slayer.net/
http://www.myspace.com/Slayer
http://en.wikipedia.org/wiki/Slayer