LP: Dweezil Zappa - Havin´a bad day! (1986)
A: Havin' A Bad Day / Blonde Hair, Brown Nose / You Can't Ruin Me / The Pirate Song
B: You Can't Imagine / Let's Talk About It / Electric Hoedown / I Want A Yacht / I Feel Like I Wanna Cry
Producent: Frank Zappa, Bob Stone Skivbolag: Barking Pumpkin Records
Debutskiva från Dweezil Zappa, äldstpojken åt en Frank som väl är sådär halvbra. Men så går det när pappa har en egen studio ("Utility Muffin Research Kitchen", UMRK) i källaren och han låter barna hänga där helt vind för våg. Särskilt halvbra blir det i "You Can't Ruin Me" och "Let´s talk talk about it" där han har släpat in storasyrran Moon Unit i studion och låter henne "sjunga". Hennes helt obefintliga taktkänsla, kackiga sångröst och helt osvängiga textfrasering förstör de låtarna helt och hållet, tack så jävla mycket. Och nu är ju inte Dweezil nån jättesångare av rang heller men lite mer känsla för ord, sväng och text har han. Kunde inte nån sagt åt henne? Pappa Frank har ju producerat skivan, hörde inte han nåt som var fel?
Men som tur är så "sjunger" hon bara på de två låtarna och så är ju Dweezil en överdjävulsk gitarrist, hans gitarrspel räddar mycket på den här skivan. De snorsnabba gitarrsolona är precis som Eddie Van Halen och Randy Rhoads helt "outlandish" och båda tackas på innerpåsen "for the inspiration to play". Bäst: förutom de två de båda trixiga instrumentallåtarna "The pirate song" och "Electric hoedown så är "Blonde hair, brown nose" (tufft solo), "You Can't Imagine" (ett till tufft solo) och den avslutande balladen "I Feel Like I Wanna Cry" med ett skönt, soft solo riktigt bra. På "I want a yacht" så gästar förresten komikern Bobcat Goldthwait på "vocal mayhem", du vet han snubben från Polisskolan-filmerna men den låten är inte så bra men den har ett jävla coolt solo och några kul och kantiga taktändringar. Sämst: "You Can't Ruin Me" och "Let´s talk talk about it", utan tvekan.
Tidigare inlägg om Dweezil Zappa på min blogg:
- Schampoohorn (CD)
Kommentarer
Postat av: bob
den snorgröna gitarren på omslaget är ju nästan brutalt cool.
Trackback