LP: Ritchie Blackmore´s Rainbow - Ritchie Blackmore´s Rainbow! (1975)
A: Man on the Silver Mountain / Self Portrait / Black Sheep of the Family / Catch the Rainbow
B: Snake Charmer / The Temple of the King / If You Don't Like Rock 'n' Roll / Sixteenth Century Greensleeves / Still I'm Sad
Producent: Martin Birch Skivbolag: Polydor
RITCHIE BLACKMORES RAINBOW:
Ritchie Blackmore (gitarr), Ronnie James Dio (sång), Gary Driscoll (trummor), Craig Gruber (bas), Mickey Lee Soule (keyboards).
Första soloalbumet från Deep Purple-gitarristen Ritchie Blackmore i snygg gatefold-utgåva. Den här skivan är, om man ska vara riktigt noga, Ritchie Blackmore kompad av de amerikanska rockgänget Elf minus deras gitarrist. Såklart. Det Ronnie James Dio-frontade bandet hade under 1974 turnerat som förband till Deep Purple på "Burn"-turnén och Blackmore och Dio hade funnit varandra, kanske deras gemensamma intresse av drakar, trollkarlar och medeltid hjälpte till? Sen hade ju Purple-basisten Roger Glover rattat ljudet på Elf-debuten också, så han visste nog att Dio var en ruggig sångare.
Den tjuriga gitarristen gillade inte alls de souliga och småfunkiga låtideér som de två nykomlingarna Coverdale och Hughes smög in i den djuplila hårdrocken först på "Burn" (1974) och senare samma år på "Stormbringer", så Blackmore sa bara "I don't like funky soul music" och lämnade våren 1975 Deep Purple åt sitt öde och satsade allt på sitt nya skötebarn Rainbow. I alla fall fram till 1984 då MkII sättningen av Deep Purple återförenades, men det är ju en annan historia.
Som sagt en snygg gatefold-utgåva med coola livebilder på bandet på uppviket, lite missvisande dock då den här sättningen aldrig spelade live, Blackmore-bilden är helt enkelt tagen från ett Purple-gig och de övriga är från en Elf-spelning. Eftersom Blackmore är som han är så hade han lagom till nästa skiva sparkat hela gänget (utom Dio såklart), och till den halvhyfsade (OBS! ironi!) "Rising"-plattan fanns Cozy Powell, Tony Carey och Jimmy Bain i deras ställe. RIP Gary Driscoll och Ronnie James Dio.
Trivia: det är två covers på skivan, "Black Sheep of the Family" som i original gjordes av engelska progrockarna Quatermass och "Still I'm Sad" som är en instrumental version av en Yardbirds-låt.
Bäst: "Man on the Silver Mountain" (vadå klassiker?), "Black Sheep of the Family", "Catch the Rainbow" (vadå klassiker?, "The Temple of the King", "Sixteenth Century Greensleeves" (vadå klassiker?) och "Still I'm Sad" (instrumental, koskälla is the shit!).
Sämst: "If You Don't Like Rock 'n' Roll". Sorry, men handklapp och Robert Wells-piano? Nej, tack.
Tidigare inlägg om Rainbow på min blogg:
- Best of Rainbow (2-LP) / - Long live rock´n´roll (LP) / - Rising (LP) / - On Stage (2-LP)
Kommentarer
Postat av: Grimgoth
Nostalgi på högnivå.
Postat av: Georg Hendrix
Det allra bästa med skivan "Ritchie Blackmore's Rainbow" är dess ljudbild. Förutom de allra bästa låtarna är en del inte speciellt mycket bättre kvalitet än någon av bandets övriga låtar men just produktionen gör det till en definitiv klassiker.
Jag såg en intervju där Dio själv ansåg just debuten som bandets bästa :)
"If You Don't Like Rock N' Roll" är däremot lite skum med tanke på att Blackmore hoppat av Deep Purple för soul/rn'b influenser.. och så gör han hans larvigaste låten i hans karriär direkt efter:P
Trackback