Film- & Musikbloggen!

Fy fan.

Hur är man egentligen navlad som soldat när man helt förstrött lyfter upp, och slänger ut ett 5-årigt barn genom ett fönster?

Har med chockade ögon just sett den kinesiska filmen "Nánjing! Nánjing", eller "City of life and death" som den lite mer förklarande engelska titeln lyder. Troligen en av de mest deprimerande filmer jag nånsin sett i hela mitt liv. Ligger där jämsides med likaledes svartvita "Schindlers list", men då det i den filmen ibland glimtade till ett strimma hopp av räddning för dom på "listan" så finns det i denna film i princip inget hopp överhuvudtaget. För nån. Och det här är absolut inte en "tortyrporr"- eller krigsfilm heller, bara så att du vet.

Jag blev så tagen av denna film att jag var tvungen att läsa på lite om denna massaker, och givetvis var det ännu värre i verkligheten än vad filmen visade...

Från Wikipedia:
Nanjingmassakern som ägde rum i och omkring Republiken Kinas dåvarande huvudstad Nanjing sedan den fallit i japanernas händer den 13 december 1937, under andra sino-japanska kriget. Japanska soldater mördade, våldtog och lemlästade hundratusentals kineser, mestadels civila.

Under de sex veckor som sedan följde, gjorde sig den japanska armén och de japanska soldaterna skyldiga till en lång rad krigsförbrytelser i och omkring Nanjing:

• Mord på civila (200 000-400 000)
• Våldtäkt av barn och kvinnor (30 000-80 000)
• Avrättning av krigsfångar

Mördandet bedrevs stundtals som sport, även inne på sjukhus och våldtäkter och gruppvåldtäkter genomfördes ofta offentligt. Ibland tvingades familjemedlemmar till incest och även buddhistmunkar tvingades delta. Många kvinnor tvingades sedan följa den japanska armén som sexslavar, så kallade "komfortkvinnor"...

Som sagt, en film fylld av mänskligt lidande och det var helt ofattbart grymma handlingar de japanska soldaterna gjorde mot civilbefolkningen. Nanking-massakern sitter fortfarande, efter drygt 70 år, fortfarande djupt rotat i kinesernas medvetande och nu även i mitt. Se den.