Film- & Musikbloggen!

A: If Love Should Go / Move On / One Way Street / Lonely Woman's Cry
B: Everything Is Changing / Cold Hearted Woman / So Far Away / Blue Town / Fire

Producent: Neil Kernon Skivbolag: Atlantic

STREETS:
Steve Walsh, keyboards, sång / Mike Slamer, gitarr / Billy Greer, bas, sång / Tim Gehrt, trummor

---

Debutskiva från amerikanska Streets, en skiva som jag loppisköpte helt i blindo på inrådan av en kompis som höjt dom till skyarna efter att ha sett en gammal Kansas-LP hemma hos mig. Kansas? OK, vi tar det från början:

Det hela började alltså med att min gamle polare Kenneth såg att jag hade Kansas-LP:n "Point of know return" hemma och frågade helt enkelt om jag hade hört talas om Streets där två Kansas-medlemmar ingick i sättningen? Den borde du fan leta reda på sa K, den är kanonbra!

OK, sa jag och kollade lite på Spotify. Tomt. Det enda Streets som fanns där är den där rappande fjanten till engelsman och hans "The streets" och så mycket känner jag polaren K att jag genast kunde säga att det där, det är fan fel Streets. Jag skrev i alla fall upp Streets på en lapp med skivor som ska kollas upp så småningom. Efter varje nytt nummer av SRM brukar förresten den listan bli ungefär 4-5 namn längre...

Så ett par veckor senare var jag på loppiset på Västerslätt och slökollade och tror du inte på fan att det står en gammal Streets-LP där i skivbacken och ropar mitt namn! En 30-lapp kan man alltid offra tänkte jag, köpte den och sen hejhopp hem till vinylsvarven åsså slänga på den. Och jag tror fan du hade rätt, Kenneth, den var riktigt bra.

Melodi- och refrängstark melodiös hårdrock och ex-City Boy-gitarristen Mike Slamer (dom med "5.7.0.5" du vet) är en riktig fena på gura. Rena rama mini-Van Halen på sina ställen minsann och Walsh sjunger såklart hur bra som helst. Streets klämde ur sig en skiva till, 1985 års "Crimes in mind" men sen var sagan slut, dom splittrades och Walsh startade upp Kansas igen. Ett sargat Kansas som efter två skivor utan Walsh hade kastat in handduken efter att ha tappat medlemmarna Hope (bas) och Livgren (gitarr) som hellre ville följa Jesus och hans kristendom.

Men det löste sig såklart hur bra som helst, Walsh hade bondat så bra med Billy Greer under Streets-tiden att han även fick spela bas i Kansas och som gitarrist ropades legenden Steve Morse in, du vet han som numera huserar i Deep Purple. Mike Slamer gick vidare till Steelhouse Lane och Seventh Key (där även Billy Greer ingår) men jag har inte hört nån av dom, så det får bli en annan historia.

Bra skiva och tack för tipset, Kenneth! Men omslaget är fan galet fult.