LP: Frank Zappa - Hot rats! (1969)
A: Peaches en Regalia / Willie the Pimp / Son of Mr. Green Genes
B: Little Umbrellas / The Gumbo Variations / It Must Be a Camel
Producent: Frank Zappa Skivbolag: Bizarre
FRANK ZAPPA:
Frank Zappa, gitarr / Ian Underwood, keyboards
Övriga medverkande:
Captain Beefheart, sång / Jean-Luc Ponty, violin / John Guerin, trummor / Don Harris, violin / Paul Humphrey, trummor / Shuggie Otis, bas / Ron Selico, trummor / Max Bennett, bas
Efter skivan med Dweezil-pojken kommer här ännu en LP från familjen Zappa, nu är det minsann pappa Frank i egen hög person och hans "Hot rats"från 1969. En skiva som Zappa själv på den ursprungliga gatefoldutgåvan beskrev som "a movie for your ears". En sån LP med uppvik har ju inte jag som du ser, det här är den kanadensiska 1969-utgåvan som hade ett helt vanligt omslag.
Om tidiga Zappa vet jag inte mycket, jag har fullt schå att förstå musiken, men det här är tydligen skiva nummer två som Zappa släppte under sitt eget namn, de fem föregående släpptes under gruppnamnet "Mothers of Invention".
Och här bjuds det storstilat på sjukt spejsad, flummig och utflippad instrumental jazzrock. Japp, helt instrumental utom en liten snutt i början på "Willie the Pimp" som galenpannan Captain Beefheart sjunger på. Som sagt djävligt spejsad men fläckvis mindre bra, då det här och där formligen dräller av saxofoner och andra blåsinstrument och sånt har jag jävligt svårt för.
Men "Willie the pimp" hade ett skönt (och otroligt långt) gitarrsolo av Zappa och "Son Of Mr Green Genes" är både bitvis härligt konstig och bitvis stånkande usel storbandsjazz. Men "Peaches en Regalia" är förjävla skön, en låt som sonen Dweezil för övrigt fick en Grammy för 2009 för sin egen "Zappa plays Zappa"-tolkning av densamma.
En del grejer däremot (särskilt "The Gumbo Variations" och "It Must Be a Camel") är så långt-ut-i-rymden utflippade att om man suttit med en fullpackad pipa skojtobak hade man helt klart flummat bort hjärnan helt och hållet.
Trivia: Det här var också den allra första inspelningen som gjordes på 16 kanaler i motsats till de vid den här tiden vanliga 4- eller 8-kanalerna. Det passade såklart Zappa som handen i handsken då han då kunde multi-tracka och överdubba nästan hur mycket som helst. Och samtidigt som Zappa spelade in "Hot Rats" så höll Beatles på med sin "Abbey Road"-skiva, men dom hade bara tillgång till 8-kanaler.
Slutligen; hon som på det det spöklika omslaget kommer uppkravlande ur en pool heter "Miss Christine" (Christine Frka) och var medlem i groupie-gruppen "The G.T.O:s". Dom var en helkvinnlig (groupies, you know,,,) sång, teater och dansgrupp (typ...) vars första och enda album "Permanent Damage" producerades av just Frank Zappa. Vad "G.T.O" betyder? Ja, enligt legenden betyder det "Girls Together Outrageously" eller alternativt "Girls Together Orally"... Enligt samma legend betydde det alltså vadsomhelst bara det började på bokstaven "O"...,
Tja, vad ska man säga, det var ju 1969. Far out, man... Lyssna själv nu.
Kommentarer
Postat av: Henrik
Så makalöst bra platta! Får molnfritt och solklart fem ståpittar av fem möjliga från mig. :)
Trackback