CD: Def Leppard - Euphoria! (1999)



Fullängdare nummer sju från Def Leppard och jag vill bara börja med att säga att "Promises" har den bästa refräng jag nånsin hört. Helt fantastisk. Så, nu är det sagt.



Å andra sidan kan "All night" vara Def Leppards sämsta låt ever. Låt dig inte luras av den lätt töntiga töntiga pojkbandslooken, den här skivan är (förutom "All night" då) kalsabra. 
 

"Demolition Man" Collen, Campbell, Elliott 3:24
"Promises" Collen, Lange 3:59 
"Back in Your Face" Elliott, Collen 3:20
"Goodbye" Savage 3:36
"All Night" Collen, Lange 3:38 
"Paper Sun" Collen, Campbell, Elliott, Savage, Woodroffe 5:27
"It's Only Love" Elliott, Lange, Savage, Campbell 4:06
"21st Century Sha La La La Girl" Collen, Elliott, Savage 4:06
"To Be Alive" Campbell, P.J. Smith 3:53
"Disintegrate" (Instrumental) Collen 2:51
"Guilty" Collen, Savage, Elliott, Campbell, Woodroffe 3:47
"Day After Day" Collen, Elliott, Campbell 4:36
"Kings of Oblivion" Elliott, Collen, Savage 4:18

Producent:
Pete Woodroffe, Def Leppard

Skivbolag:
Mercury

DEF LEPPARD:
Joe Elliott, sång
Phil Collen, gitarr, kör
Vivian Campbell, gitarr, kör
Rick "Sav" Savage, bas, kör
Rick Allen, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Mutt Lange, kör på "Promises" och "All Night", gitarr på "All Night"
Damon "F1-föraren du vet" Hill, sista gitarrsolot på "Demolition Man"
* * *


* * *

CD: Death - Human! (1991)



"Human" med Death! Dödsmetallens "Sergeant Pepper" och du fattar inte hur många gånger jag suttit med hakan i golvet när jag lyssnat på Sean Reinerts furiöst snabba dubbeltramp på "Lack of Comprehension".



Gänget som gjorde det. Ett gäng småungar, tänk att Reinert och Masvidal bara var 20 år! Helt sjukt. Farbröderna Schuldiner och DiGiorgio var ju trots allt 24 bast.

 
Snorbra skiva och precis som Deicide-skivan jag nyss skrivit om är även dennna producerad av Scott Burns. Jag sa ju att hans namn står på många skivor hemma. 
 

"Flattening of Emotions" 4:28
"Suicide Machine" 4:23
"Together as One" 4:10
"Secret Face" 4:39 
"Lack of Comprehension" 3:43
"See Through Dreams" 4:39
"Cosmic Sea" (instrumental) 4:27
"Vacant Planets" 3:52

Producent:
Scott Burns, Chuck Schuldiner

Skivbolag:
Roadrunner

DEATH:
Chuck Schuldiner, gitarr, sång
Paul Masvidal, gitarr
Steve Di Giorgio, bas
Sean Reinert, trummor

* * *

* * *
 

CD: Deicide - Once upon the cross! (1995)



Deicides tredje fullängdare ståtar med detta mysiga omslag. En kort rackare till skiva, bara 28 minuter, och egentligen är den ännu kortare för när trummisen Asheim i studion spelade låtarna i det tempo som dom egentligen skulle spelas i - och som dom sen spelade dom live - var skivan bara 22 minuter lång... Häpp! Det går såklart inte för sig, särskilt inte då skivbolaget Roadrunner hade beställt 30 minuter ny musik. Så vad gör man då? Jo, man spelar låtarna en aning långsammare och vips så har man i alla fall 28 minuter och 10 sekunder ny musik.




Om du nån gång undrat vad som döljer sig under omslagsbildens vita skynke... Mysig bild ur CD-häftet.

 
Producerat av Scott Burns, ett i hårdrockskretsar välkänt namn som står på massor av mina skivor. Den här skivan är kalasbra och lägereldsballaden "Kill the christian" är en riktig hit!
 

"Once Upon the Cross" 3:34
"Christ Denied" 3:38
"When Satan Rules His World" 2:53
"Kill the Christian" 2:57
"Trick or Betrayed" 2:25
"They Are the Children of the Underworld" 3:09
"Behind the Light Thou Shall Rise" 2:59
"To Be Dead" 2:39
"Confessional Rape" 3:56

Producent:
Scott Burns, Deicide

Skivbolag:
Roadrunner

DEICIDE:
Glen Benton, bas, sång
Brian Hoffman, gitarr
Eric Hoffman, gitarr
Steve Asheim, trummor

* * *

* * *

CD: Dark Angel - Time does not heal! (1991)



Fjärde och sista skivan från thrashgänget Dark Angel, du vet dom med monstertrummisen Gene Hoglan i sättningen. Eller sista och sista, Dark Angel återförenades lyckligtvis 2013 och hela världen väntar sedan dess på ny musik från dessa giganter. Fantastisk thrashmetal med kilometerlånga texter skrivna av Gene, hur sångaren Ron Rinehart lyckas pressa in dom textmassorna i skallen - och sen sjunga det i 200 knyck - är för mig en gåta. Långa låtar, det tar ju 2,5 minuter innan sången ens börjar på titelspåret!





Hur går det egentligen med den där återföreningsskivan som det hojtades om redan 2014? Är det Genes frilansande som sätter käppar i hjulen för låtskrivandet tro? Gene har ju spelat in skivor och turnerat med Death, Strapping Young Lad, Testament, Devin Townsend, Dethklok, Zimmers Hole, Fear Factory och många, många fler sedan tiden i Dark Angel. Puh! Nä, vi får nog vänta ett litet tag till på ny musik från Dark Angel men den som väntar på nåt gott.... Lyssna noga på det här mästerverket medan du väntar för det har jag gjort ända sen 1991.
 

"Time Does Not Heal" Hoglan, Eriksen, Rinehart 6:40
"Pain's Invention, Madness" Hoglan, Eriksen 7:44
"Act of Contrition" Hoglan, Eriksen 6:10
"The New Priesthood" Hoglan, Eriksen 7:15 
"Psychosexuality" Hoglan, Eriksen 8:56
"An Ancient Inherited Shame" Hoglan, Rinehart 9:16
"Trauma and Catharsis" Hoglan, Rinehart 8:22
"Sensory Deprivation" Hoglan, Eriksen 7:36
"A Subtle Induction" Hoglan, Eriksen, Rinehart 5:06

Producent:
Terry Date

Skivbolag:
Under One Flag

DARK ANGEL:
Ron Rinehart, sång
Eric Meyer, gitarr
Brett Eriksen, gitarr
Mike Gonzalez, bas
Gene Hoglan, trummor, gitarr

* * *

* * *

CD: Depeche Mode - Ultra! (1997)



Nionde fullängdaren från Depeche Mode och den första som trio sedan Alan Wilders avhopp. Förutom Alans avhopp var det här en mörk period för Depeche Mode då sångaren Dave Gahans herionberoende eskalerat bortom all sans och reson och han hade haft tre closecalls med döden på tre år; en mindre hjärtattack på scen i oktober 1993,  ett självmordsförsök i augusti 1995 och så en överdos i maj 1996 där hans hjärta slutade slå och Gahan var död i två minuter innan ambulanspersonalen lyckades kicka igång systemet igen.





Det är kanske därför skivan har ett sånt massivt mörker med mullrande, molltyngda melodier. Skitbra och helt klart värd den tjuga jag betalade för den.
 

"Barrel of a Gun" 5:35
"The Love Thieves" 6:34
"Home" 5:42
"It's No Good" 5:58
"Uselink" 2:21 
"Useless" 5:12
"Sister of Night" 6:04
"Jazz Thieves" 2:54
"Freestate" 6:44
"The Bottom Line" 4:26
"Insight" 8:37

Producent:
Tim Simenon

Skivbolag:
Mute

DEPECHE MODE:
Andy Fletcher, keyboards, synthesisers, bas, synthbas, kör
Martin Gore, keyboards, synthesisers, gitarr, trummaskin, sång
Dave Gahan, sång

* * *

* * *
 
 

CD: Dream Theater - Train of thought! (2003)



"Train of thought", fullängdare nummer sju från Dream Theater, blev den sista skivan jag köpte med det här gänget. Vet inte riktigt varför men det blev lite väl enahanda till slut. Jag vet också att sedan Portnoys avhopp har jag totalt tappat intresset för DT. Jag är nämligen inte riktigt vän med Mike Mangini och hans exakta spelstil. En virveltrumma till i mitten av alla pukor? Ett batteri med octobans en meter upp? Minsta pukan i mitten? Nä, jag gillar nog Portnoys mjuka, improviserade stil mer när man aldrig visste vad som skulle komma härnäst, antingen en trumpinne eller så en spottloska.



Den den här är väl helt ok, men det är inget jag lyssnat jättemycket på och favoritlåten är den 11 minuter långa  instrumentalaren "Stream of Consciousness". Undrar om inte den här åker ner i "Säljas"-påsen nu? Dom spelar ju redan typ alla låtar på "Live at Budokan" som jag kollat jättemycket på, särskilt den här låten från extramaterialet på DVD:n som bara visar Portnoy, den har nog flimrat förbi en miljard gånger på min TV.
 

"As I Am "7:47
"This Dying Soul" 11:27
"Endless Sacrifice" 11:24
"Honor Thy Father" 10:14
"Vacant" 2:57
"Stream of Consciousness" (instrumental) 11:16
"In the Name of God" 14:16

Producent:
Petrucci/Portnoy

Skivbolag:
Elektra

DREAM THEATER:
James LaBrie, sång
John Petrucci, gitarr, kör
Jordan Rudess, keyboards
John Myung, bas
Mike Portnoy, trummor, kör

* * *

* * *
 

CD: Danzig - II - Lucifuge! (1990)





På min CD-utgåva (tydligen inte på alla) så kan man vika upp häftet till ett uppochnervänt kors. Men o så tufft! Längst upp står orden "Ye are of your father the devil, and the lusts of your father ye will do" som givetvis är tagna från Johannesevangeliet 8:44.

 
"Lucifuge" kommer från latinets "lucifugere" som betyder att fly ljuset. Lucifer är som alla sålkart vet det latinska uttrycket för "morgonstjärna", det vill säga planeten Venus, som är den ljusstarkaste planeten på stjärnhimlen och har alltså ingenting med djävulen att göra. Hårdrock = man lär sig saker. 
 

"Long Way Back from Hell" – 4:23
"Snakes of Christ" – 4:33
"Killer Wolf" – 3:59
"Tired of Being Alive" – 4:03
"I'm the One" – 3:21
"Her Black Wings" – 4:46
"Devil's Plaything" – 4:13
"777" – 5:39
"Blood and Tears" – 4:19
"Girl" – 4:12
"Pain in the World" – 5:52

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
Def American

DANZIG:
Glenn Danzig, sång, keyboards
Eerie Von, bas
John Christ, gitarr
Chuck Biscuits, trummor

* * *

* * *

CD: Death - Spiritual healing! (1990)



Fullängdare nummer tre från Death. Dödsmetall för dummies: är det från Florida? Check! Är det inspelat i Morrisound? Check! Är omslaget målat av Ed Repka? Check? Har Jim eller Tom Morris producerat? Check! Då är det bara att köpa skivan olyssnad.
 


Gänget som gjorde det. Terry Butler spelar numera med Obituary, Bill Andrews bor i Japan och James Murphy frilansar har spelat med danska Konkhra, Obituary och Testament. Chuck Schuldiner? Han är död. Snyft! Den här sättningen blev förresten erbjuden en turné i Europa efter skivsläppet men bandledare Chuck tackade nej då han tyckte den var för dåligt organiserad. Terry och Bill gjorde då en fuling och drog på Europaturné i alla fall med en annan sångare och trummis. Behöver jag säga att dom fick kicken från Death sen?
 

1. "Living Monstrosity" 5:08
"Altering the Future" 5:34
"Defensive Personalities" 4:46
"Within the Mind" 5:34
"Spiritual Healing" 7:44
"Low Life" 5:23
"Genetic Reconstruction" 4:52
"Killing Spree" 4:16

Producent:
Chuck Schuldiner

Skivbolag:
Under One Flag

DEATH:
Chuck Schuldiner, gitarr, sång
James Murphy, gitarr
Terry Butler, bas
Bill Andrews, trummor

* * *

* * *

CD: Deicide - The stench of redemption! (2006)



Fullängdare nummer åtta från favoriterna Deicide, första skivan utan gitarristbröderna Hoffman. Skitbra!

 
Dom ersattes av Jack Owen från Cannibal Coroch Ralph Santolla som spelat med bland andra Iced Earth.

 
"Death to Jesus", "Walk with the Devil in Dreams You Behold", "Homage for Satan"... jojo, nog hör man vilket lag Glen Benton hejar på. Vissa utgåvor har en galet kul cover på Deep Purples "Black night" som bonusspår. Texten är en smula omskriven av Glen Benton för att bli ännu mer satanisk och så går den jättejättefort.
 

"The Stench of Redemption" 4:09
"Death to Jesus" 3:53
"Desecration" 4:31
"Crucified for the Innocence" 4:35
"Walk with the Devil in Dreams You Behold" 4:58
"Homage for Satan" 3:59
"Not of This Earth" 3:19
"Never to Be Seen Again" 3:24
"The Lord's Sedition"

Producent:
Earache

Skivbolag:
Earache

DEICIDE:
Glen Benton, bas, sång
Steve Asheim, trummor
Jack Owen, gitarr
Ralph Santolla, gitarr

* * *

* * *

CD: Devil Doll - Dies irae! (1996)



"Dies Irae" med italiensk-slovenska orkestern Devil Doll, världens bästa skiva alla kategorier. Stora ord men så är det. Har aldrig tidigare blivit så däckad som när jag hörde den här skivan första gången. En 72 minuter lång "låt" uppdelad i 18 kapitel som låter som filmmusik till en svartvit skräckis från 1920 med full symfoniorkester, operasångerskor, dragspel, hårdrocksgitarrer och maffiga körpartier. Allt toppat med spökviskande sång på bruten öststatsengelska av mystiske bandledaren Mr Doctor.



En man så mystisk att hans rätta identitet inte avslöjades förrän 2007 då det till slut sipprade fram att författaren till punklexikonet "45 Revolutions", italienaren Mario Panciera, faktiskt var Mr Doctor från Devil Doll! Det är fan inte dåligt att hålla sig helt borta från uppmärksamhet och undgå att bli avslöjad. Tänk då att Devil Doll bildades 1987 så blir det än imponerande. Tobias, jag menar Papa III i Ghost, lyckades bara vara hemlig några år. I och för sig är väl Ghost lite mera poppis än Devil Doll, (det borde vara tvärtom) men i alla fall. Bilden ovan visar ett par textrader ur CD-häftet,


Ännu mera text ur häftet och en illavarslande bild. Om det är svårt att hänga med i texterna? Eeeh, ja.

 
Eller så struntar du i texterna och bara låter dig dras med (ner?) i Mr Doctors skruvade värld. Och eftersom Devil Doll är så jävla hemliga så svämmar ju inte nätet direkt över av Devil Doll-tishor så vad gör man då när man vill ha en? Man designar en egen och trycker upp ett ex i Holland såklart. Så jag har nu en svintuff tisha hemma med denna bild på framsidan och så Mr Doctor-citatet "A man is less likely to become great the more he is dominated by reason: few can achieve greatness – and none in art – if they are not dominated by illusion." på ryggen. Så dagen när jag köpte den här skivan var inte alls en "vredens dag" som skivtiteln antyder utan tvärtom en felix irae. Ni som kan er latin vet vad det betyder. Ofattbart och otäckt bra skiva. Livsomvälvande musik.


Part 1 
Part 2 
Part 3 
Part 4 
Part 5 
Part 6 
Part 7 
Part 8 
Part 9 
Part 10 
Part 11 
Part 12 
Part 13
Part 14
Part 15
Part 16
Part 17
Part 18

Producent:
Mr Doctor

Skivbolag:
Hurdy Gurdy

DEVIL DOLL:
Mr. Doctor, sång
Drago, dragspel
Jani Hace, bas
Igor Škerianec, cello
Marian Bunic, dirigent
Fraim Gashi, ståbas
Roman Ratej, trummor
Bor Zuljan, gitarr
Davor Klaric, keyboards
Michel Fantini Jesurum, orgel
Francesco Carta, piano
Norina Radovay, sopran
Irina Kevorkova, violin
Sasha Olenjuk, violin

* * *
Du trodde väl inte att det här skulle finnas på Spotify?
* * *

CD: Def Leppard - Slang! (1993)

 
 
Första skivan med Vivian Campbell som ersatte Steve Clark som söp ihjäl sig 1991. Ett lite mera jordnära sound på den här skivan då Def Leppard nu hade blivit gruvligt less på hur de lät på de maffigt (över)producerade föregångarna Hysteria och Adrenalize. 
 
 
Lite countryfeeling på några spår och titellåten låter som Prince och som du här nedan så trakteras det både dulcimer och mandolin på skivan. Ricks trummor låter som "riktiga" trummor för en gångs skull och så är det ett tufft slidesolo på Turn to dust. Skitbra skiva. Köp! 
 

"Truth?" 3:00
"Turn to Dust" 4:21
"Slang" 2:37
"All I Want Is Everything" 5:20
"Work It Out" 4:49
"Breathe a Sigh" 4:06
"Deliver Me" 3:04
"Gift of Flesh" 3:48
"Blood Runs Cold" 4:26
"Where Does Love Go When It Dies" 4:04
"Pearl of Euphoria" 6:21

Producent:
Pete Woodroffe and Def Leppard

Skivbolag:
Mercury

DEF LEPPARD:
Rick Allen, trummor, slagverk
Vivian Campbell, gitarr, dulcimer, sång
Phil Collen, gitarr, sång, mandolin
Joe Elliott, sång, gitarr och bas på "Pearl of Euphoria"
Rick Savage, bas, sång

* * *

* * *

CD: Dream Theater - Awake! (1994)



Tredje skivan från Dream Theater och den sista med Kevin Moore som hoppade av i slutskedet av skivinspelningen. Och då en turné var bokad blev det brådis att hitta en ersättare och dom hittade Jordan Rudess som hoppade in på en spelning som var inbokad före själva turnén men han tackade nej till att bli medlem i DT och istället drog till Dixie Dregs som kändes som ett aningens säkrare jobb. Nå, efter ytterligare en auditionrunda hittade dom Derek Sherinian som fick den hyfsat otacksamma uppgiften att lära sig setlistan för turnén, drygt två timmar tokinvecklad musik, på bara två veckor och sen bar det iväg!

 


Jordan Rudess blev såklart medlem sen i Dream Theater 1999 efter Dereks avhopp men det är en annan historia. På tal om Derek Sherinian så är han förresten med på ett av mina absoluta favoritalbum, nämligen "Moon babies" med supergruppen Planet X. Inte hört talas om dom? Med Derek på keyboards, Tony MacAlpine på gitarr och Virgil Donati på trummor? Inte? Konstigt, jag trodde alla lyssnade på tokteknisk, instrumental jazzrockfusion? Svinbra skiva den där "Moon babies", kolla upp den! Den är såklart också kanonbra och behöver jag säga att Mike Portnoy är en stor hjälte?
 

"6:00" 5:31
"Caught in a Web" 5:28
"Innocence Faded" 5:42

"A Mind Beside Itself"
I. "Erotomania" 6:44
II. "Voices" 9:53
III. "The Silent Man" 3:47

"The Mirror" 6:45
"Lie" 6:33
"Lifting Shadows Off a Dream" 6:05
"Scarred" 10:59
"Space-Dye Vest" 7:29

Producent:
John Purdell, Duane Baron

Skivbolag:
East/West

DREAM THEATER:
James LaBrie, sång
John Petrucci, gitarr
Kevin Moore, keyboards, sång på "Space-Dye Vest"
John Myung, bas
Mike Portnoy, trummor

* * *

* * *

CD: Depeche Mode - Songs of faith and devotion! (1993)



Depeche Mode?! Ja, vafan, det är ju så billigt att köpa CD nuförtiden så när jag hittade den här på loppis för 20 spänn måste man ju bara köpa. Har inhandlat massor med skivor från för mig udda gruppen på samma ogenomtänkta sätt. Kul att höra nåt som inte har bara är ylande gitarrer och smattrande dubbeltramp.



Gore, Gahan och Fletcher. Eller är det möjligen Wilder, vet inte hur dom ser ut dom andra två i DM...
Läderjackor på en bakgata med jeans, långt hår och skägg! Är det synt? 



Gitarr och Marshallstärkare? Barfota! Är det synt?



Riktiga trummor! Är det synt?



Ännu mer gitarrer! Är det synt?



Fasen vilken mäktig låt!

 
Sista skivan med Alan Wilder som helt utmattad av DM efter den 14 månader långa mastodontturnén "Devotional Tour"Härligt mörk synth/rockskiva som åkte raka vägen upp till nummer 1 på försäljningslistan både i USA och England när den släpptes.
 

"I Feel You" 4:35 
"Walking in My Shoes" 5:35 
"Condemnation" 3:20 
"Mercy in You" 4:17 
"Judas" 5:14 
"In Your Room" 6:26 
"Get Right with Me / Interlude #5" 3:52 
"Rush" 4:37 
"One Caress" 3:32 
"Higher Love"

Producent:
Depeche Mode, Flood

Skivbolag:
Mute

DEPECHE MODE:
Dave Gahan
Alan Wilder
Andrew Fletcher
Martin Gore

* * *

* * *

CD: Danzig - 777 - I Luciferi! (2002)



Fullängdare nummer ... wait for it ... sju (!) från Glenn Danzig. Förutom trummisen Joey Castillo är det bara nya killar i kompbandet och när denna skivas turné var slut så hade alla, ja utom Glenn då, hoppat av och Glenn fick raskt skrapa ihop ett nytt gäng till 2004 års "Circle of snakes". Basisten Pyro var förresten bästis med Sid Vicious och var med Sid den ödesdigra natten då han överdoserade.

 
Nästan naket! På CD-häftets mittuppslag har en stackars jänta fastnat i Danzigs klor. Citatet längst ner, "They worship neither a god nor even a demon, but a dead man!" är av ett citat av den grekiske filosofen Celsus som levde 200 e. Kr och var väldigt kritisk till den tidiga kristendomen. Celsus hävdar i sina skrifter att de judar han mötte sa att Jesus far inte alls var Gud som de kristna hävdade utan en romersk soldat vid namn Pantera. Hmm, om det är sant är det hög tid att skriva om hela Bibeln. Hårdrock = man lär sig saker hela tiden.

 
Hon som fastnat i Glenns klor är förresten porrstjärnan Devon som år 2005 syntes i "Pirates", världens dyraste p-rulle tillsammans med bland andra Janine Lindenmulder. På tal om Janine så är det hon som sitter i sjuksköterskeunifom på Blink-182 skiva "Enema of the state" . Blink-killarna var så oskyldiga att dom inte hade en aning om vem Janine var, jag kan däremot lova att den totaldepraverade Glenn Danzig, som varit med i rocksvängen sedan Misfits-tiden i mitten av 70-talet, vet exakt vem Devon är. Bra grejer det här.
 

"Unendlich" – 1:51
"Black Mass" – 4:58
"Wicked Pussycat" – 4:03
"God of Light" – 3:39
"Liberskull" – 5:45
"Dead Inside" – 5:16
"Kiss the Skull" – 4:11
"I Luciferi" – 3:15
"Naked Witch" – 3:55
"Angel Blake" – 3:35
"The Coldest Sun" – 3:59
"Halo Goddess Bone" – 4:29
"Without Light, I Am" – 5:32

Producent:
Glenn Danzig

Skivbolag:
Spitfire/Evillive

DANZIG:
Glenn Danzig, sång, gitarr, keyboards
Joey Castillo, trummor
Howie Pyro, bas
Todd Youth, gitarr

* * *
Finns inte på Spotify och knappt på YouTube heller...
* * *

CD: Deicide - To hell with god! (2011)



Djävulsdyrkarna Deicide är stora favoriter hos mig och sångaren/brölaren Glen Benton är ju killen hela dan med sin tordönsstämma och inbränt uppochnervänt kors i pannan.
 


Steve Asheim är en liten hjälte för mig, inte nog med att han är en trummis i världsklass, han skriver musiken till Deicides låtar också. Han har även producerat den här skivan. Jack Owen känner du såklart igen från Cannibal Corpse.



Sista skivan med gitarristen Ralph Santolla. Ser du det inbrända korset i Glens panna?


 

"To Hell with God" 4:21
"Save Your" 3:32
"Witness of Death" 3:05 
"Conviction" 3:15
"Empowered by Blasphemy" 3:16
"Angels of Hell" 3:12
"Hang in Agony Until You're Dead" 3:59
"Servant of the Enemy" 3:17
"Into the Darkness You Go" 3:32
"How Can You Call Yourself a God" 4:15

Producent:
Steve Asheim

Skivbolag:
Century Media

DEICIDE:
Glen Benton, bas, sång
Jack Owen. gitarr
Ralph Santolla, gitarr
Steve Asheim, trummor

* * *

* * *

CD: Bryan Adams - Get up! (2015)



Bryan Adams senaste fick jag helt otippat av tomten i julas och jag trodde då i min enfald att nu ska vi få lyssna på bredbent treackords-rock och en och annan jättesmetig ballad. Men oj så fel jag hade, den är nämligen producerad av min husguru Jeff Lynne och då vankas det andra, smaskigare bullar!
 


För förutom att han producerat så spelar Jeff Lynne även gitarr, bas, keyboards och trummor (!) på skivan. En Jeff Lynne-skiva fast med Bryan Adams på sång! Men det är Bryan som skrivit alla låtar men med Jeff i producentstolen (och i kompet alltså) så låter det 100% Jeff Lynne. Galet bra skiva. Jo, faktiskt.
 

"You Belong to Me" 2:29
"Go Down Rockin' 2:58
"We Did It All" 3:25
"That's Rock and Roll" 2:48
"Don't Even Try" 2:25
"Do What Ya Gotta Do" 2:14
"Thunderbolt" 2:15 
"Yesterday Was Just a Dream" 2:57
"Brand New Day" 3:33
"Don't Even Try" (acoustic version) 2:28
"We Did It All" (acoustic version) 2:56
"You Belong to Me" (acoustic version) 2:31
"Brand New Day" (acoustic version) 3:04

Producent:
Jeff Lynne

Skivbolag:
Polydor

BRYAN ADAMS:
Bryan Adams, sång, gitarr
Jeff Lynne, gitarr, piano, bas, trummor
Jim Vallance, gitarr

* * *

* * *

CD: The Cramps - Stay sick! (1989)



Äh, jag drämmer väl iväg min sista Cramps-skiva när jag nu ändå har farten uppe. Min sista just nu såklart, kommer att dyka som en örn om jag hittar nån fler Cramps vid nästa loppisbesök. Den alldeles utmärkta "Stay sick" från 1989 har, som så många andra Cramps-skivor, gitarristen Poison Ivy på omslaget. Men så skrev hon alla låtar tillsammans med maken Lux Interior och producerade alla skivor också.





 
 Som vanligt helt fantastiska låtar och vilka titlar sen! "Bikini Girls with Machine Guns", "All Women Are Bad", "The Creature from the Black Leather Lagoon", "Daisys Up Your Butterfly", "Journey to the Center of a Girl" och "Mama Oo Pow Pow". Lyssna också på "Muleskinner blues" där Lux Interiors underbara galenskap som sångare verkligen slår ut i full blom.  
 

"Bop Pills" 2:24
"God Damn Rock & Roll" 2:38
"Bikini Girls with Machine Guns" 3:17
"All Women Are Bad" 3:09
"The Creature from the Black Leather Lagoon" 3:06 
"Shortnin' Bread" 2:50
"Daisys Up Your Butterfly" 2:38
"Everything Goes" 3:46
"Journey to the Center of a Girl" 4:49
"Mama Oo Pow Pow" 2:33
"Saddle Up a Buzz Buzz" 2:43
"Muleskinner Blues" 2:51

Producent:
Poison Ivy

Skivbolag:
Enigma

THE CRAMPS:
Lux Interior, gitarr
Poison Ivy Rorschach,  gitarr
Candy Del Mar, bas
Nick Knox, trummor

* * *

* * *

CD: The Cramps - Look mom, no head! (1991)



Nu tog det tvärt slut på Cannibal Corpse och Cradle of Filth-skivor, eller så har jag möjligen ett par till i digipack-utgåvor, men till de lådorna står längre ner på hyllan. Men då blir det The Cramps istället och det är verkligen inte kattskit. Iggy Pop gästar på ett spår.



Som synes är Thte Cramps inte ditt vanlliga rockband. Äkta makarna Kristy och Erick poserar i vardagskläder.

 
 "Bend Over, I'll Drive" brukade vi spela i coverbandet förut, till publikens stora förtjusning. Eller nåja, det var nog mest frågande blickar som vändes upp mot oss på scen när vi drog igång den, men den svänger som tusan så folk dansade i alla fall.
 

"Dames, Booze, Chains and Boots" 4:35
"Two Headed Sex Change" 2:52
"Blow up Your Mind" 4:29 
"Hard Workin' Man" 4:02
"Miniskirt Blues" 2:39
"Alligator Stomp" 4:04
"I Wanna Get in Your Pants" 4:19
"Bend Over, I'll Drive" 4:05
"Don't Get Funny with Me" 3:23
"Eyeball in My Martini" 3:20
"Hipsville 29 B.C." 2:32
"The Strangeness in Me" 3:17

Producent:
Poison Ivy

Skivbolag:
IRS

THE CRAMPS:
Lux Interior, sång
Poison Ivy Rorschach, gitarr
Slim Chance, bas
Jim Sclavunos, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Iggy Pop, sång på  "Miniskirt Blues"

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Darkly darkly Venus aversa! (2010)



En konceptskiva om den kvinnliga demonen Lilith passar såklart Cradle of Filth som hand i handske. En lite okänd demon som bara nämns två gånger i Gamla Testamentet, i Jesaja och i Job. I Jesaja sägs: "Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts. Där håller också Lilit till och finner en plats att vila." (Jes. 34:14) I engelska King James bibel och i den svenska folkbibeln, liksom i de flesta andra översättningar av betydelse, har man valt att översätta Lilit som tornuggla för att passa in i sammanhanget av ökendjur och hyenor. Hygglo! Här är man en fruktad demon och så blir man en tornuggla istället bara för att det ska passa in i berättelsen!



Lilit förekommer även i Job 18:15, men den masoretiska bibeltexten anses här vara otydbar. I 1917 års svenska bibelöversättning, liksom i de flesta andra översättningar av betydelse, utelämnades Lilit ur Job, men i Bibel 2000 är hon med: "Lilit intar hans hem, svavel sprids över platsen där han bott." (Job 18:15). Där fick ni för tornuggla. I svensk folktro sägs det att tomtar och skogsrået härstammar från Lilit och hon betraktas också ibland även som Maran, som hemsöker sovande och ger dem mardrömmar. Man lär sig skitmycket av att lyssna på hårdrock! Hade du lärt dig lika mycket från en Darin-skiva? Nä, just det. Skitbra skiva. 
 

"The Cult of Venus Aversa" 7:07
"One Foul Step from the Abyss" 4:52 
"The Nun with the Astral Habit" 4:53
"Retreat of the Sacred Heart" 3:54
"The Persecution Song" 5:33
"Deceiving Eyes" 6:43
"Lilith Immaculate" 6:11
"The Spawn of Love and War" 6:18
"Harlot on a Pedestal" 5:07
"Forgive Me Father (I Have Sinned)" 4:31
"Beyond Eleventh Hour" 7:16

Producent:
Scott Atkins, Doug Cook, Dani Filth

Skivbolag:
Nuclear Blast

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
James McIlroy, gitarr
Dave Pybus, bas
Ashley Ellyllon, keyboards
Martin Marthus Škaroupka, trummor

* * *

* * *

CD: Cephalic Carnage - Anomalies! (2005)


"Rocky mountain hydro grind" med Cephalic Carnage från Denver, Colorado. Släppt på mitt favoritskivbolag Relapse Records vilket såklart betyder att den är kanonbra.



Många sångare från andra band som gästar på skivan och körar, eller jag menar skriker lungorna ur sig, för det är väl det som Travis Ryan (Cattle Decapitation), Barney Greenway (Napalm Death), John Gallagher (Dying Fetus) och Corporate Death från massmördartokiga Macabre gör allra bäst. 
 

"Scientific Remote Viewing" 2:18 
"Wraith" 2:50 
"Counting the Days" 3:54 
"The Will or the Way" 2:10 
"Piecemaker" 5:35 
"Enviovore" 3:01 
"Dying Will Be the Death of Me" 4:41 
"Inside Is Out" 3:54 
"Sleeprace" 2:45 
"Kill for Weed" 2:17
"Litany of Failure" 2:25
"Ontogeny of Behavior" 9:4

Producent:
Dave Otero

Skivbolag:
Relapse

CEPHALIC CARNAGE:
Lenzig Leal, sång
Zac Joe, gitarr
Steve Goldberg, gitarr
Jawsh Mullen, bas
John Merryman, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Dave Otero, sång på "Dying Will Be the Death of Me"
Travis Ryan (Cattle Decapitation), sång på "Scientific Remote Viewing"
Barney Greenway (Napalm Death), sång på "The Will or the Way"
John Gallagher (Dying Fetus), kör
Corporate Death (Macabre), kör
Brian Hegman (Black Lamb), kör


* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Nymphetamine! (2004)



Mera Cradle of Filth! Nymphetamine från 2004, titeln såklart en ordlek på nymf och amfetamin. Alltså nån som har ett droglikt beroende till en kvinna.



Titellåten, med skönsjungande norskan Liv Kristine Espenæs (ex-Theatre of Tragedy) som gäst, nominerades till en Grammy 2004 i kategorin "Best Metal Performance" Har ingen aning vem som vann. Producerad av Rob Caggiano, ständigt mössförsedd gitarrist som tidigare var medlem i Anthrax men numera huserar i danska raggarmetallarna Volbeat. Kanonbra även denna, så bra att jag även haft den på en 2-CD Special Edition-utgåva men nån måtta får det vara, så den har jag sålt.
 
 
"Satyriasis" 1:42
"Gilded Cunt" 4:08
"Nemesis" 7:18
"Gabrielle" 5:27
"Absinthe with Faust" 5:14 
"Nymphetamine (Overdose)" 9:14
"Painting Flowers White Never Suited My Palette" 1:57
"Medusa and Hemlock" 4:44
"Coffin Fodder" 5:17
"English Fire" 4:45
"Filthy Little Secret" 6:16
"Swansong for a Raven" 7:09
"Mother of Abominations" 7:33
"Nymphetamine (Fix)" 5:02

Producent:
Rob Caggiano

Skivbolag:
Roadrunner

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
James McIlroy, gitarr
Martin Powell, keyboards, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Sarah Jezebel Deva, kör
Liv Kristine Espenæs Krull, sång på "Nymphetamine" 
Doug "Pinhead" Bradley, berättarröst på "Satyriasis" och "Swansong for a Raven"

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Torture! (2012)



"Torture" med Cannibal Corpse. Mysigt omslag må jag säga. Tokcensurerat såklart då det kom i en papplåda med en liten öppning där bara döskskallekillens nuna syntes.



På väg till studion var grabbarna tvungna att göra ett snabbt stopp och göra sig av med ett lik.  Nä, dom skojar såklart, dom här killarna är ju världens snällaste. Eller?
 
 

"Demented Aggression" 3:14
"Sarcophagic Frenzy" 3:42 
"Scourge of Iron" 4:44
"Encased in Concrete" 3:13
"As Deep as the Knife Will Go" 3:25
"Intestinal Crank" 3:54
"Followed Home Then Killed" 3:36
"The Strangulation Chair" 4:09 
"Caged... Contorted" 3:53
"Crucifier Avenged" 3:46
"Rabid" 3:04
"Torn Through" 3:11

Producent:
Erik Rutan

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Pat O'Brien, gitarr
Rob Barrett, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Gore obsessed! (2002)



Men på det här omslaget är det slaskigt och blodigt må jag säga. På skiva nummer åtta erkänner Cannibal Corpse till slut att dom är "gore obsessed". Omslagsbilden är som vanligt målad av Vincent Locke. 
 


"Drowning in Viscera", "Hung and Bled", "Sanded Faceless", "Mutation of the Cadaver"... mysiga låttitlar må jag säga. Producenten Neil Kernon är föresten en mångsidig herre som förutom att han har dödsmetallband som Cannibal Corpse, Macabre, Nile och Deicide på meritlistan även gjort skivor med Dexy's Midnight Runners, Hall & Oates och ... wait for it... Michael Bolton!
 

"Savage Butchery" 1:50
"Hatchet to the Head" 3:34 
"Pit of Zombies" 3:58
"Dormant Bodies Bursting" 2:00
"Compelled to Lacerate" 3:29
"Drowning in Viscera" 3:36
"Hung and Bled" 4:13
"Sanded Faceless" 3:51
"Mutation of the Cadaver" 3:09
"When Death Replaces Life" 4:59
"Grotesque" 3:42

Producent:
Neil Kernon, Cannibal Corpse

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Kill! (2006)



Kort och kärnfull titel på Cannibal Corpses tionde fullängdare må jag säga. Webster & Co valde den här gången lite oväntat att ha ett helt blod- och inälvsfritt omslag.
 


Men när man lyfter på CD-skivan kommer han fram, gulleplutten som var först påtänkt som omslagsbild.



Producerat av Erik Rutan som tidigare spelat gitarr i Morbid Angel samt i det egna bandet Hate Eternal. 
 

"The Time to Kill Is Now" 2:03
"Make Them Suffer" 2:50
"Murder Worship" 3:56
"Necrosadistic Warning" 3:28
"Five Nails Through the Neck" 3:45
"Purification by Fire" 2:57
"Death Walking Terror" 3:31
"Barbaric Bludgeonings" 3:42
"The Discipline of Revenge" 3:39
"Brain Removal Device" 3:14
"Maniacal" 2:12 
"Submerged in Boiling Flesh" 2:52
"Infinite Misery" 4:01

Producent:
Erik Rutan

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Pat O'Brien, gitarr
Rob Barrett, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Bloodthirst! (1999)



Fullängdare nummer sju från Cannibal Corpse. Mysigt omslag med nåt slags monster som ser ut som nåt ur Half-Life. Är i vanliga fall fullkomligt ointresserad av dataspel men just Half-Life har jag spelat. Ett spel som jag "lånade" från en halvsuspekt warez-sajt nångång i början av 2000-talet, packade sen upp de 120 (minst) RAR-filerna, klickade på .exe-filen och skrev in en fusknyckel som jag fick från ett keygenerator-program, också det nedtankat från en warez-sajt. Sen var spelet upplåst och man kunde börja spela, om nu ens datamaskin bara klarade av den svindlande grafiken, för det mesta gjorde den inte det... Jojo, det var tider det.



Öppningslåten "Pounded into dust" är ännu ett exempel på hur låtar helst ska börjas. Inget intro, gitarrtuggande eller andra stämnningshöjande dumheter utan bara smack på! Första och sista Cannibal-skivan som är producerad av jovialiske engelsmannen Colin Richardson som även producerat skivor med... djupt andetag ... Anathema, Behemoth, Bolt Thrower, Carcass, Chimaira, Cradle of Filth, DÅÅTH, Fear Factory, Gorefest, Kreator, Machine Head, Massacre, Napalm Death, Overkill, Sepultura, Slipknot, Exploited och Wednesday 13.
 

"Pounded into Dust" 2:17
"Dead Human Collection" 2:30 
"Unleashing the Bloodthirsty" 3:50
"The Spine Splitter" 3:10 
"Ecstasy in Decay" 3:12
"Raped by the Beast" 2:34 
"Coffinfeeder" 3:04
"Hacksaw Decapitation" 4:12
"Blowtorch Slaughter" 2:33
"Sickening Metamorphosis" 3:24
"Condemned to Agony" 3:44

Producent:
Colin Richardson

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz. trummor

* * *

* * *

CD: The Clash - London calling! (1979)



"London calling", tredje fullängdaren från engelska punkgänget The Clash räknas av alla som en klockren klassiker. Men inte av mig. Ledsen för den kallduschen men tyvärr är det så.



Oj, nu blev dom visst upprörda.


Många låtar är det och det är väl egentligen bara "Spanish bombs" som jag kan tänkas vilja höra igen. Har också ruskigt svårt för Strummers sluddriga sång. Clash-plankarna Rancid kör med samma sorts sång men där går låtarna åtminstone fort. Ruskigt överskattat misch-masch av punk, reggae, rockabilly, ska, R&B, pop, jazz och rocknroll . Ja, jag är allvarlig. 15 bucks in the lake.
 

"London Calling" 3:19
"Brand New Cadillac" 2:09
"Jimmy Jazz" 3:52
"Hateful" 2:45
"Rudie Can't Fail" 3:26
"Spanish Bombs" 3:19
"The Right Profile" 3:56
"Lost in the Supermarket" 3:47
"Clampdown" 3:49
"The Guns of Brixton" 3:07
"Wrong 'Em Boyo" 3:10
"Death or Glory" 3:55
"Koka Kola" 1:46
"The Card Cheat" 3:51
"Lover's Rock" 4:01
"Four Horsemen" 2:56
"I'm Not Down" 3:00
"Revolution Rock" 5:37
"Train in Vain" 3:09

Producent:
Guy Stevens, Mick Jones

Skivbolag:
CBS

THE CLASH:
Joe Strummer, sång, gitarr, piano
Mick Jones, gitarr, piano, munspel, sång
Paul Simonon, bas, sång på "The Guns of Brixton"
Topper Headon, trummor

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - The Manticore and other horrors! (2012)



Det är inte många band som lyckas hålla så hög nivå på sina släpp som Cradle of Filth. Klockrena släpp på rad ända sedan "Midian" som kom år 2000, det är fan inte illa pinkat. Här är ett till sådant klockrent släpp, "The Manticore and other horrors" från 2012. Sista skivan med mångårige gitarristen Paul Allender och nu är bandet nerbantat till tre personer, sångaren Dani, gitarrist-Paul och så trummisen Martin. Basisten Daniel fick inte vara med på bandbilderna i häftet.

 
 Snyggt omslag men ojojoj så liten text i det maffiga CD-häftet. Vit, tunn text på svart bakgrund = ruggigt svårt att läsa. 
 

"The Unveiling of O." (instrumental) 2:07
"The Abhorrent" 5:53
"For Your Vulgar Delectation" 4:46 
"Illicitus" 5:24
"Manticore" 5:53
"Frost on Her Pillow" 4:12
"Huge Onyx Wings Behind Despair" 4:23 
"Pallid Reflection" 5:34
"Siding with the Titans" 5:17
"Succumb to This" 4:43
"Sinfonia" (Instrumental) 3:25

Producent:
Scott Atkins, Daniel Lloyd Davey. Paul Allender, Martin Škaroupka

Skivbolag:
Icarus

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Martin "Marthus" Škaroupka, trummor, orkesterarrangemang

Session:
Daniel Firth, bas

* * *

* * *

CD: Clawfinger - Deaf, dumb, blind! (1993)



Omtvistad debut från svensk/norska rapmetallarna Clawfinger. Omtvistad? Jo, dom döpte förstasingeln till "Nigger" och fick löpa gatlopp i pressen och fick gång på gång förklara att det är en antirasistlåt. Trots det (tack vare det?) så sålde den i över 700.000 ex, skivbolaget hade trott max 5000 ex skulle gå åt...



Såg Clawfinger live ett par gånger här i Umeå då, ena gången var dom förband till Refused och andra gången till Meshuggah eller så var det tvärtom och dom var huvudband bägge gångerna? Jeez, fattar du hur länge sen det här va och hur gammal jag är? Det var heller inte lönt att försöka undvika att höra "Nigger", "The Truth", "Don't Get Me Wrong", "Warfair" eller nån av de andra låtarna på den här skivan för dom spelades överallt och på alla fester 1993
 


Fyra killar på bandfotot men sex stycken i studion och på scen.



Producenten Jacob Hellner tog det tokfeta gitarrljudet och det halvindustriella tänket med sig till Rammsteins debut Herzeleid (1995) och det gick så bra att han varit tyskarnas husproducent sedan dess. 
 

"Nigger" – 3:47
"The Truth" – 4:12
"Rosegrove" – 4:02
"Don't Get Me Wrong" – 3:12
"I Need You" – 4:58
"Catch Me" – 4:39
"Warfair" – 3:48
"Wonderful World" – 2:40
"Sad to See Your Sorrow" – 5:18
"I Don't Care" – 3:11

Producent:
Jakob Hellner, Clawfinger

Skivbolag:
MWG

CLAWFINGER:
Zak Tell, rap
Erlend Ottem, gitarr
 Jocke Skog, keyboards, programmering, kör
Bård Torstensen, gitarr


Session:
Andre Skaug, bas
Morten Skaug, trummor

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Thornography! (2006)



Ännu mer Cradle of Filth! "Thornography", smutsvaggornas sjunde fullängdare har ett gräsligt fult grönt omslag men tro mig, den är rakt igenom kanonbra! Sista skivan med svenske Adrian Erlandsson på trumpallen som gick vidare till Paradise Lost och sen till At the Gates och The Haunted. Även den sista (och enda) CoF-skivan med gitarristen Charles Hedger som numera spelar i norska Mayhem under Ghul. Tuffare än Charles, eller hur?



Smockad med tuffa låtar som "Dirge inferno", "Libertina Grimm", "Cemetery and sundown" och "Foetus of a new day kicking" Sista låten "Temptation" är förresten en Heaven 17-cover. Jo, faktiskt. Leta reda på originalet på Spotify efter du lyssnat på Cradle of Filths cover. Vem sa att blackmetalmusiker inte hade humor?
 

"Under Pregnant Skies She Comes Alive Like Miss Leviathan" 1:40
"Dirge Inferno" 4:53 
"Tonight in Flames" 5:55
"Libertina Grimm" 5:51
"The Byronic Man" 5:03
"I Am the Thorn" 7:06
"Cemetery and Sundown" 5:37
"Lovesick for Mina" 7:00 
"The Foetus of a New Day Kicking" 3:43
"Rise of the Pentagram" 7:02
"Under Huntress Moon" 6:58
"Temptation" 3:47

Producent:
Rob Caggiano

Skivbolag:
Roadrunner

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Charles Hedger, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor
Sarah Jezebel Deva, kör

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Doug Bradley, berättarröst på låt #3 och 10
Ville Valo, sång på "The Byronic Man"
Dirty Harry, sång på "Temptation"
Martin Walkyier, kör på "The Snake-Eyed and the Venomous"

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Gallery of suicide! (1998)



Som jag lovade (hotade?) med tidigare kommer här ännu en CD med Cannibal Corpse. Gallery of Suicide är deras sjätte fullängdare och den första med gitarristen Pat O´Brien, ex-Nevermore.



Det är dock den andra och sista skivan som sångaren George Fischer står med som textförfattare. På sin Cannibal Corpse-debut Vile var han med i textskrivandet på två låtar, här har han bara varit med på Blood Drenched Execution. Lite ovanligt är det väl att sångaren inte har ett skrutt att göra med vad som sjungs? De bloddrypande teterna skrivs för det mesta av basisten Webster och/eller trummisen Mazurkiewicz.
 

"I Will Kill You" 2:47
"Disposal of the Body" 1:54
"Sentenced to Burn" 3:06
"Blood Drenched Execution" 2:40
"Gallery of Suicide" 3:55
"Dismembered and Molested" 1:53 
"From Skin to Liquid" 5:30
"Unite the Dead" 3:05 
"Stabbed in the Throat" 3:26
"Chambers of Blood" 4:11 
"Headless" 2:22
"Every Bone Broken" 3:18
"Centuries of Torment" 4:04
"Crushing the Despised" 1:56

Producent:
Jim Morris

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Johnny Cash - American recordings! (1994)



Första skivan i Johnny Cashs serie med "American Recordings". Det blev totalt sex sådana skivor och de två sista, American V: A Hundred Highways och American VI: Ain't No Grave gavs ut efter hans död.



Otroligt men sant så är detta Johnny Cash 81:a studioskiva i karriären. Kanonbra skiva. Tennessee Stud och The Man Who Couldn't Cry är inspelade live på Viper Room, en nattklubb i Los Angeles som då ägdes av Johnny Depp.
 

"Delia's Gone" 2:18
"Let the Train Blow the Whistle" 2:15
"The Beast in Me" 2:45
"Drive On" 2:23
"Why Me Lord" 2:20
"Thirteen 2:29
"Oh, Bury Me Not" 3:52
"Bird on a Wire" 4:01 
"Tennessee Stud" 2:54 
"Down There by the Train" 5:34
"Redemption" 3:03
"Like a Soldier" 2:50
"The Man Who Couldn't Cry" 5:03

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
American

JOHNNY CASH:
Johnny Cash, gitarr, sång

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Vile! (1996)



Året var 1996 och utöver sommarhiten "Hammer smashed face", som Cannibal Corpse, med dåvarande sångaren Chris Barnes i spetsen, spelade i en scen i kultrullen "Ace Ventura - pet detective", hade jag inte hört en ton med dessa dödsmetalllegender. Men så hängde det med en gratis-CD med Close-Up nångång då -96 och då jag fick höra "Devoured by vermin" med Cannibal Corpse från denna skiva så var det kört. Vilken jävla låt! Precis sådär vill jag ha dom. Inga intron utan bara "1-2-3-4" och pang på!



Första skivan med nya sångaren George Fischer som ståtar med det kärleksfulla smeknamnet "Corpsegrinder" och jävlar vad han kan skrika och growla. Världsbäst på det faktiskt. Detta strävsamma kompisgäng, minus gitarristen Jack Owen, hänger drygt 20 år senare fortfarande ihop och gör bloddrypande skivor.

 
"Devoured by Vermin", "Mummified in Barbed Wire", "Eaten from Inside", "Orgasm Through Torture"... mysiga låttitlar, eller hur? Detta var alltså startpunkten för mitt Cannibal-diggande och jag har plikttroget köpt (ja, köpt) alla deras skivor sen dess. Så ja, det kommer mera Cannibal Corpse. Men lyssna på "Devoured by vermin" medan du väntar.
 

"Devoured by Vermin" 3:13
"Mummified in Barbed Wire" 3:09
"Perverse Suffering" 4:14
"Disfigured" 3:48
"Bloodlands" 4:20
"Puncture Wound Massacre" 1:41
"Relentless Beating" 2:14
"Absolute Hatred" 3:05
"Eaten from Inside" 3:43
"Orgasm Through Torture" 3:41 
"Monolith" 4:24

Producent:
Scott Burns, Cannibal Corpse

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
Rob Barrett, gitarr
George Fisher, sång
Paul Mazurkiewicz, trummor
Jack Owen, gitarr
Alex Webster, bas

* * *

* * *

CD: Coheed and Cambria - Year of the black rainbow! (2010)



Min andra och sista Coheed-skiva på CD, resterande tre har jag på vinyl. Ja, jag saknar alltså de två första skivorna, "The Second Stage Turbine Blade" och "In Keeping Secrets of Silent Earth: 3". Saknar även deras senaste släpp "The color before the sun" men då den skivan inte handlar om "The amory wars" och gruppen där tråkigt nog har frångått sin spejsiga prog för kortare, alternativ-poppigare låtar låter det inte så värst intressant i mina öron. Men de två första ska jag garanterat köpa nångång så att jag får historien komplett.

 
 Enda skivan med trummisen Chris Pennie som tidigare spelat med toksnabba mathcoregänget Dillinger Escape Plan i sättningen. Undrar om jag inte har en skivan med DEP också nånstans? Också sista skivan med basisten Michael Todd som den 10 juli 2011 fick den briljanta idén att med pistol råna ett apotek på jakt efter droger.
 

"One" 1:54
"The Broken" 4:01
"Guns of Summer" 4:50
"Here We Are Juggernaut" 3:52
"Far" 5:00 
"This Shattered Symphony" 4:30
"World of Lines" 3:17
"Made Out of Nothing (All That I Am)" 4:40
"Pearl of the Stars" 5:03
"In the Flame of Error" 5:31
"When Skeletons Live" 4:21
"The Black Rainbow" 7:38

Producent:
Atticus Ross Joe Barresi

Skivbolag:
Columbia

COHEED AND CAMBRIA:
Claudio Sanchez, sång, gitarr, keyboards
Travis Stever, gitarr, lap steel, kör
Michael Todd, bas
Chris Pennie, trummor

* * *

* * *

CD: Coheed and Cambria - Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness! (2005)



Phew, vad sägs om den skivtiteln? En riktig munfull, eller va? Galet bra skiva från ett helt fantastiskt band som du bara måste lyssna på. Kom i ett pappfodral med denna gigantiska och olycksbådande romerska fyra på omslaget.
 


En giljotin med vingar? Ok, if you say so. Progressiv rock (såklart) med en sammanhängande historia, The Armory Wars", som löper över Coheeds sju första skivor. Japp, du läste rätt. Det tog sju skivor att berätta historien om Coheed och hans fru Cambria. Vad "The Amory wars" handlar om? Jo, det här: Amory Wars ligger i Heaven's Fence, en samling av 78 planeter som hålls på plats genom strålar av energi, känd som Keywork. Den första halvan av berättelsen berättar om Coheed Kilgannon och hans fru Cambria Kilgannons kamp mot Wilhelm Ryan, Högsta Tri-Mage (senare kallad Archmage). Den andra halvan av berättelsen fokuserar på den heroiska resan av deras son, messianska Claudio Kilgannon. Till slut kommer han att möta Archmage, den absoluta härskaren av Himmels Hägn och den som slutligen ansvarar för Claudios familjs död. Typ som Star Wars alltså.



Historien löper dock inte i kronologisk ordning över skivorna så vill du lyssna på den i rätt ordning så måste du lyssna på skivorna enligt följande: "The Afterman: Ascension", "The Afterman: Descension", "Year of the Black Rainbow", "The Second Stage Turbine Blade", "In Keeping Secrets of Silent Earth: 3", "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness" och slutligen "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow". Lyllos dig som har kvar den upplevelsen. Själv blev jag helt däckad första gången jag hörde Coheed & Cambria.
 Ofattbart bra band.
 

"Keeping the Blade" 2:08
"Always & Never" 2:23
"Welcome Home" 6:18
"Ten Speed (of God's Blood & Burial)" 3:50
"Crossing the Frame" 3:26
"Apollo I: The Writing Writer" 5:19
"Once Upon Your Dead Body" 3:19
"Wake Up" 3:35
"The Suffering" 3:43
"The Lying Lies & Dirty Secrets of Miss Erica Court" 3:17
"Mother May I" 4:31

The Willing well:
"The Willing Well I: Fuel for the Feeding End" 7:20
"The Willing Well II: From Fear Through the Eyes of Madness" 7:31
"The Willing Well III: Apollo II: The Telling Truth" 7:18 
"The Willing Well IV: The Final Cut" 7:48

Producent:
Michael Birnbaum & Chris Bittner

Skivbolag:
Columbia

COHEED AND CAMBRIA:
Claudio Sanchez, sång, gitarr, keyboards
Travis Stever, gitarr, lap steel, mandolin, kör
Michael Todd, bas, kör
Josh Eppard, trummor, keyboards, programmering, kör

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Damnation and a Day! (2003)



Engelska blackmetalorkestern Cradle of Filth har ramlat ut och i in i min skivsamlingen genom åren. Har tidigare haft The Principle Of Evil Made Flesh (1993), Dusk And Her Embrace (1996) och Cruelty And The Beast (1998) på CD men lessnade på dom för länge sen och har sålt dom. Var sen nere på minifestivalen Tattoo the Planet på Globen i oktober 2001 och hade väl egentligen tänkt se Pantera men pga terrorattackerna en månad före den 11 september så hade dom (och Static-X) ställt in. Kvar att se var då finska Amorphis (urrk), svenska In Flames (urrk), Slayer (hurra!) och så då Cradle of Filth, ett lite försiktigt hurra.



Men dom var jättebra, Slayer också såklart, men särskilt när jag såg CoF veva igång sin symfoniska blackmetal så klack det till i skallen och väl hemma var det bara att köpa Clive Barker-inspirerade Midian på vinyl på stört. Bra grejer. Två år senare kom så den här genomgrymma Damnation and a day med undertiteln From genesis to nemesis och löst baserad på John Miltons klassiska diktverk Paradise Lost. Den kioskvältaren, skriven på femtaktig orimmad jamb, kan du ju försöka ta dig igenom, det har nämligen jag försökt och misslyckats med. Skivan är däremot rena drömmen att lyssna på, hur bra som helst. Maffig rent av!
 

I - Fantasia down

A Bruise Upon The Silent Moon 2:03
The Promise Of Fever 5:57
Hurt And Virtue 5:24
An Enemy Led The Tempest 6:12

II - Paradise Lost
Damned In Any Language (A Plague On Words) 1:58
Better To Reign In Hell 6:11
Serpent Tongue 5:10
Carrion 4:43

III - Sewer side up
The Mordant Liquor Of Tears 2:35
Presents From The Poison-Hearted 6:20
Doberman Pharaoh 6:03
Babalon A.D. (So Glad For The Madness) 5:38

IV - The Scented Garden
A Scarlet Witch Lit The Season 1:34
Mannequin 4:27
Thank God For The Suffering 6:14
The Smoke Of Her Burning / End Of Daze 6:24

Producent:
Doug Cook, Cradle of Filth

Skivbolag:
Sony

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Martin Powell, keyboards, violin, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor
Sarah Jezebel Deva, kör

* * *

* * *

CD: Cynic - Focus! (1993)



Debut från Floridagänget Cynic. Jazzig, progressiv dödsmetall med både growl och sång som låter som en robotröst. Konstigt? Ja, lite men passar förbannat bra till musiken. Megateknisk musikermusik. Meshuggah upphöjt till 100. Sean Reinert är en av mina trumhjältar.



Trots att Cynic sorterar under dödsmetall så är texterna låååångt ifrån inälvskladdlyriken som brukligt är. Nädu, här är texterna poetiska, filosofiska och andliga och tar upp ämnen som att uppleva världen, att skilja verklighet från illusion och meditation. Cynic är också ett av väldigt få, om inte det enda, dödsmetallband som har två öppet homosexuella medlemmar. När Masvidal och Reinert 2014 kom ut ur garderoben så svarade hårdrocksfansen såhär. Hårdrockare = trevligt folk.


"Veil of Maya" 5:23
"Celestial Voyage" 3:40
"The Eagle Nature" 3:30
"Sentiment" 4:23
"I'm But a Wave to..." 5:30
"Uroboric Forms" 3:32
"Textures" 4:42
"How Could I" 5:29

Producent:
Cynic, Scott Burns

Skivbolag:
Roadrunner

CYNIC:
Paul Masvidal, sång, gitarr, gitarrsynth
Jason Gobel, gitarr, gitarrsynth
Sean Malone, bas, chapman stick
Sean Reinert, trummor, keyboards

* * *

* * *

2-CD: Cypress Hill - Skull & Bones! (2000)



Min tredje och och jag lovar sista Cypress Hill-CD ut på bloggen är "Skull & Bones" och även den är en dubbel-CD. Ena CD:n, "Skull" är hiphop rakt igenom av med texter om vapen, tjejer, marijuana, snutar och det hårda gänglivet och det slängs motherfucker hit och dit. Eminem gästar på "Rap superstar".

 
"Bones"-CDn är däremot rapmetal rakt av med texter om vapen, tjejer, marijuana, snutar och det hårda gänglivet och det slängs motherfucker hit och dit. Gästar gör Christian Olde Wolbers och Dino Cazares från Fear Factory och Brad Wilk från Rage Against the Machine. Låten "(Rap) Superstar" är med här också men är givetvis omdöpt till "(Rock) Superstar" då det är gitarrer överallt på den.
 

"Intro" 1:52
"Another Victory" Freese, Muggerud 3:11
"(Rap) Superstar" 4:53
"Cuban Necktie" 4:13
"What U Want from Me" 3:50
"Stank Ass Hoe" 5:09
"Highlife" 3:53
"Certified Bomb" 4:03
"Can I Get a Hit" 2:47 
"We Live This Shit" 4:20
"Worldwide" 2:45

CD II - Bones:
"Valley of Chrome" 4:04
"Get Out of My Head" 3:31
"Can't Get the Best of Me" 4:15
"A Man" 3:08
"Dust" 3:56
"(Rock) Superstar" 4:37

Producent:
DJ Muggs

Skivbolag:
Ruffhouse / Columbia

CYPRESS HILL:
B-Real, rap
Sen Dog, rap
DJ Muggs, scratching, programmering

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Eminem, rap
Dino Cazares, gitarr
Brad Wilk, trummor
Christian Olde Wolbers, bas

* * *

* * *

2-CD: Cypress Hill - III - The temple of boom! (1995)


Tredje fullängdaren från Cypress Hill innehåller ännu mer cannabisromantik maskerat som raplåtar. Kanonbra även denna, en del låtar är så flummiga att stereon höljs i dimma när jag spelar den.

 
Innehåller samplingar från bland annat Exorcisten och Pulp Fiction. CD nummer två är en 20 minuter lång kavalkad av Cypress-hits, ihopmosade av DJ Muggs.
 

"Spark Another Owl" 3:40
"Throw Your Set in the Air" 4:08
"Stoned Raiders" 2:54
"Illusions" 4:28
"Killa Hill Niggas" 4:03
"Boom Biddy Bye Bye" 4:04
"No Rest for the Wicked" 5:01
"Make a Move" 4:33
"Killafornia" 2:56
"Funk Freakers" 3:16
"Locotes" 3:39
"Red Light Visions" 1:46
"Strictly Hip Hop" 4:33
"Let It Rain" 3:45
"Everybody Must Get Stoned" 3:05  

CD II:
"Buddha Mix" 20:54

Producent:
DJ Muggs

Skivbolag:
Ruffhouse / Columbia

CYPRESS HILL:
B-Real, rap
Sen Dog, rap
DJ Muggs, scratching, programmering

* * *

* * *

CD: Cryptopsy - Cryptopsy! (2012)



Senaste alstret från kanadensiska dödsgrindarna Cryptopsy. Inköpt direkt från bandet via deras Bandcamp-sida.



Gänget som gjorde det. Borta är keyboardissan Maggie Durand och Cryptopsy är tillbaka i dödsmetallens (förlovade?) land efter att på föregångaren "The unspoken king" flörtat lite med deathcore. 

 
Om du nånstans läst att han eller han eller han är den bästa, snabbaste och mest tekniska trummisen av dom alla så har dom fel allihop. Flo Mounier i Cryptopsy är bäst, snabbast och mest teknisk av alla. Helvete vilken kille! Ett under att han inte lättar från trumpallen när det går som allra mest undan. Bevis.


"Two-Pound Torch" 5:04
"Shag Harbour's Visitors" 4:22
"Red-Skinned Scapegoat" 5:57
"Damned Draft Dodgers" 3:58
"Amputated Enigma" 4:03
"The Golden Square Mile" 3:13
"Ominous" 3:47
"Cleansing the Hosts" 4:36

Producent:
Christian Donaldson

Skivbolag:
Defen Society

CRYPTOPSY:
Matt McGachy, sång
Jon Levasseur, gitarr
Christian Donaldson, gitarr
Olivier Pinard, bas
Flo Mounier, trummor

* * *

* * *

CD: Control denied - The fragile art of existence! (1999)



Första och enda skivan med Control Denied, bandet som dödsmetallens fader, Chuck Schuldiner, bildade när han tyckte att Death-kostymen blivit alltför trång. Han ville att musiken han skrev skulle vara ännu mer teknisk, ännu mer progressiv och så ville han ha ren sång istället för growl.



Och med såna här superproffs med i studion då får man det supertekniskt, superprogressivt och sångaren Tim Aymar är ett superfynd! Vilken jäkla röst! Shannon Hamm och Richard Christy är även med på Death sista skiva, "The sound of perseverance" som även den är supeteknisk men på den är det som sagt Chuck som growlar och skriker.

 
 Tragiskt nog så är skivans titel väldigt profetisk då Chuck Schuldiner den 13 december 2001 avled av en hjärntumör och jag förlorade en ungdomshjälte som jag lyssnat massor på sedan 1987 då debuten "Scream bloody gore" med Death kom. 
 

"Consumed" – 7:24
"Breaking the Broken" – 5:41
"Expect the Unexpected" – 7:18
"What If...?" – 4:30
"When the Link Becomes Missing" – 5:17
"Believe" – 6:10
"Cut Down" – 4:50
"The Fragile Art of Existence" – 9:38

Producent:
Jim Morris, Chuck Schuldiner

Skivbolag:
Nuclear Blast

CONTROL DENIED:
Chuck Schuldiner, gitarr
Tim Aymar, sång
Shannon Hamm, gitarr
Steve Di Giorgio, bas
Richard Christy, trummor

* * *

* * *

CD: Cypress Hill - Black sunday! (1993)


Skiva nummer två från de marijuanaälskande hiphoparna i Cypress Hill. Skitbra skiva, hur kan man inte älska låtar som "I Wanna Get High", "Insane in the Brain", "When the Shit Goes Down" och "Cock the Hammer"

 
 En miljard samplingar på den här skivan, här ser du en lista. I CD-häftet står det förresten att under de 10.000 år som människan använt cannabis har inte en enda dött av det. Jag är skeptisk. 
 

"I Wanna Get High" 2:54
"I Ain't Goin' Out Like That" 4:27
"Insane in the Brain" 3:28
"When the Shit Goes Down" 3:08
"Lick a Shot" 3:23
"Cock the Hammer" 4:25
"Lock Down" 1:16
"3 Lil' Putos" 3:40 
"Legalize It" 0:46
"Hits from the Bong" 2:40
"What Go Around Come Around, Kid" 3:42
"A to the K" 3:27
"Hand on the Glock" 3:32
"Break 'Em Off Some" 2:44

Producent:
DJ Muggs

Skivbolag:
Ruffhouse / Columbia

CYPRESS HILL:
B-Real, rap
Sen Dog, rap
DJ Muggs, scratching, programmering

* * *

* * *

CD: Alice Cooper - DaDa! (1983)



Bortglömt (?) mästerverk av Alice Cooper, lätt en av hans bästa skivor faktiskt. Inspelad under hans allra mest spritindränkta period och Alice var så packad under inspelningen, och även på de två skivorna före denna, "Special Forces" och "Zipper Catches Skin", att han inte minns att han spelat in nån av dom. Ingen turné gjordes efter denna skiva och ingen av låtarna på denna har framförts live. Vilket såklart är synd då skivan kryllar av kanonlåtar. Omslagsbild baserad på Salvador Dali´s "Slave market with the disappering bust of Voltaire" Titta på bilden på avstånd och så kisar du lite så ser du en annan bild. Fiffigt va?



Ett kraftigt nerbantat manskap i studion med Alice (knappt, som sagt), Dick Wagner på gitarr och bas och så producenten Bob Ezrin på resten. Och så en snubbe vid namn Graham Shaw på diverse keyboards och synthar. Efter den här skivan försvann Alice från rampljuset i tre år och återkom 1986, nykter och återupplivad, med "Constrictor" och sen var det räkmacka för Alice genom hela 80-talet. RIP Dick Wagner.
 

"DaDa" Ezrin 4:45
"Enough's Enough" Cooper Wagner Shaw Ezrin 4:19 
"Former Lee Warmer" Cooper Wagner Ezrin 4:07
"No Man's Land" Cooper Wagner Ezrin 3:51
"Dyslexia" Cooper Wagner Shaw Ezrin 4:25
"Scarlet and Sheba" Cooper Wagner Ezrin 5:18
"I Love America" Cooper Wagner Shaw Ezrin 3:50
"Fresh Blood" Cooper Wagner Ezrin 5:54
"Pass the Gun Around" Cooper Wagner 5:4

Producent:
Bob Ezrin

Skivbolag:
Warner

ALICE COOPER:
Alice Cooper, sång
Dick Wagner, gitarr, bas
Bob Ezrin, Fairlight CMI, programmering, keyboards, trummor
Graham Shaw, Oberheim OB-X

* * *

* * *

CD: David Coverdale - Into the light! (2000)


Ett loppisfynd för 20 spänn! Tredje soloskivan (eller möjligen fjärde beroende om man räknar "Restless heart" som en Coverdale- eller Whitesnake-skiva) från David Coverdale är en skönt lågmäld historia. Whitesnake var vid den här tiden nerlagt/pausat på obestämd tid då Coverdale efter succén med "Slip of the tounge" (1989) var helt slutkörd och less på hela pudelrocksvängen. Under pausen så gjorde Coverdale i alla fall en skiva ihop med Jimmy Page, fantasilöst betitlad" Coverdale•Page" (1993).



1997 var det sen dags för den ovan nämnda soloskivan "Restless heart" som skivbolaget sålde in som "David Coverdale and Whitesnake" men egentligen hade ju David tänkt det som en soloskiva och bara han och Adrian Vandenberg var med från förr. Och så år 2000 kom den här. Skitbra skiva med lite countryfeeling på en del spår och jag undrar om inte "Don´t you cry" är den bästa ballad Coverdale nånsin har skrivit? 2002 tyckte till slut Coverdale att nu är det nog dags att dra igång den vita ormen igen på riktigt, men det är en annan historia. 


"...Into the Light" (Coverdale) - 1:16
"River Song" (Coverdale) - 7:19
"She Give Me..." (Coverdale) - 4:12
"Don't You Cry" (Coverdale) - 5:47
"Love Is Blind" (Coverdale, Slick) - 5:44
"Slave" (Coverdale, Slick) - 4:51
"Cry for Love" (Coverdale, Bossi, Slick) - 4:52
"Living on Love" (Coverdale, Bossi, Slick) - 6:31
"Midnight Blue" (Coverdale, Slick) - 4:58
"Too Many Tears" (Coverdale, Vandenberg) - 5:59
"Don't Lie to Me" (Coverdale, Slick) - 4:43
"Wherever You May Go" (Coverdale) - 3:59

Producent:
David Coverdale, Doug Bossi

Skivbolag:
EMI

DAVID COVERDALE:
David Coverdale, sång
Doug Bossi, gitarr
Earl Slick, gitarr
Marco Mendoza, bas
Denny Carmassi, trummor
Mike Finnigan, keyboards

* * *
Mäh! Den finns inte på Spotify... Kulturskymnning.
* * *

CD: Cryptopsy - The unspoken king! (2008)



Bespottad CD från kanadensiska dödsgrindarna Cryptopsy. För vad kommer 40 sekunder in i "Bemoan the martyr" om inte... wait for it... ren sång! Cryptopsys låtar brukar ju i vanliga fall ha "sång" som låter som nån som kaskadkräks glasbitar. Lyssna på "None so vile" från 1996 med originalsångare Lord Worm för vidare bevis.
Hör du ett endaste ord vad han sjunger för nåt? Nä, just det, för det är det som är grejen med Cryptopsy.
 
 


Cryptopsy med keyboards och samplingar? WTF? Ajajaj, det låter såklart fortfarande brutalt som få men ett litet felsteg var det allt och Maggy fick gå en kort tid efter inspelningen och resten av gänget satte sig ner och skrev den genombrutala, självbetitlade "Cryptopsy" istället som släpptes fyra år efter denna.



En helt ok skiva, trots keyboards, samplingar och (ryyys) ren sång.


"Worship Your Demons" 2:12
"The Headsmen" 5:14
"Silence the Tyrants" 4:09
"Bemoan the Martyr" 4:10
"Leach" 4:48
"The Plagued" 4:09
"Resurgence of an Empire" 4:40
"Anoint the Dead" 3:19
"Contemplate Regicide" 5:29
"Bound Dead" 6:26
"(Exit) the Few" 2:31

Producent:
Christian Donaldson

Skivbolag:
Century Media

CRYPTOPSY:
Matt McGachy, sång
Alex Auburn, gitarr
Christian Donaldson, gitarr
Maggie Durand, keyboards, samplingar
Eric Langlois, bas
Flo Mounier, trummor

* * *

* * *

CD: The Cramps - Big beat from Badsville! (1997)



Sjunde fullängdaren från skruvade psychobillygänget The Cramps med äkta paret Lux Interior och Poison Ivy Rorschach som frontfigurer. Frugan på omslaget fotad av maken.



Ännu mer bilder på Poison Ivy, eller Kristy Wallace som hon egentligen heter, i CD-häftet.


Och ännu mer bilder. Fantastiska artistnamn må jag säga.



Maken Lux på baksidan plåtad av frugan. Observera varningstexten längst upp, sällan har en varningstext haft så rätt. 
Kanonbra skiva från ett fantastiskt band. RIP Erick "Lux Interior" Purkhiser.


"Cramp Stomp" 3:25
"God Monster" 4:06
"It Thing Hard-On" 2:48
"Like a Bad Girl Should" 3:05
"Sheena's in a Goth Gang" 2:44
"Queen of Pain" 3:50
"Monkey With Your Tail" 3:37
"Devil Behind That Bush" 3:33
"Super Goo" 2:27
"Hypno Sex Ray" 2:26
"Burn She-Devil, Burn" 2:23
"Wet Nightmare" 3:36
"Badass Bug" 2:25
"Haulass Hyena" 2:48

Producent:
Poison Ivy, Lux Interior

Skivbolag:
Epitaph

THE CRAMPS:
Lux Interior, sång
Poison Ivy Rorschach, gitarr, theremin
Slim Chance, bas
Harry Drumdini, trummor

* * *

* * *

CD: Blur - The great escape! (1995)



Fjärde fullängdaren från Blur är deras bästa, så det så och den här har snurrat massor hemma hos oss. Del tre i Blurs "Life"-trilogi efter "Modern Life Is Rubbish" och "Parklife" och efter den här skivan gjorde Blur en liten stiländring och började på den självbetitlade "Blur" från 1997 istället spela larmig amerikansk lo-fi indierock.



Tyvärr måste jag säga för vad hände med bandet som var så ilskna på allt amerikanskt i musiken att de två år före denna gjorde skivan "Modern life is rubbish"? Nä, ni borde fortsatt på den här vägen istället med engelsk pop och knastertorr humor. Lyssna på "Charmless man", "It could be you", "Globe alone" och "Dan abnormal".
 

"Stereotypes" 3:10
"Country House" 3:57
"Best Days" 4:49
"Charmless Man" 3:34
"Fade Away" 4:19
"Top Man" 4:00
"The Universal" 3:58
"Mr. Robinson's Quango" 4:02
"He Thought of Cars" 4:15
"It Could Be You" 3:14
"Ernold Same" 2:07
"Globe Alone" 2:23
"Dan Abnormal" 3:24
"Entertain Me" 4:19
"Yuko and Hiro" 5:24

Producent:
Stephen Street

Skivbolag:
Food

BLUR:
Damon Albarn, sång, keyboards
Graham Coxon, gitarr
Alex James, bas
Dave Rowntree, trummor

* * *

* * *

RSS 2.0