2-LP: Watain - Sworn to the dark! (2007)
Snygg (och givetvis svart) framsida med Watain-treudden bakom den läskiga figuren.
Baksidan med ännu mera svärta och så återkommer treudden igen där under loggan.
Uppviket i just det, ännu mera svart. Och lite rött.
Ena sidan på etiketten med Watain-vargen. Kan för mitt liv inte utläsa vad som står runtom etiketten, kan du?
Och på den andra sidan är det loggan och låttitlar, det ser likadant på den andra vinylen.
Slutligen verkar det som skivbolaget haft lite brådis att få ut den här då en (eller kanske flera) textrader inte kommit med... "Darkness and death! Your blessed art lives through me, through entranced..." vadå?
A:
"Legions of the Black Light" 8:04 (Watain)
"Satan’s Hunger" 6:46 (Watain)
B:
"Withershins" 1:02 (Watain)
"Storm of the Antichrist" 4:15 (Watain)
"The Light That Burns the Sun" 7:04 (Watain)
C:
"Sworn to the Dark" 5:03 (Watain)
"Underneath the Cenotaph" 4:12 (Watain)
"The Serpent’s Chalice" 6:42 (Watain)
D:
"Darkness and Death" 4:13 (Watain)
"Dead But Dreaming" 2:05 (Watain)
"Stellarvore" 8:17 (Watain)
Producent: Tore Stjerna, Watain
Skivbolag: Season of Mist
WATAIN:
Erik Danielsson – vocals, bass
Håkan Jonsson – guitar
Pelle Forsberg – drums
Gäster på skivan:
Set Teitan, gitarrsolo på "Legions of the Black Light"
Peter Stjärnvind, Alvaro Lillo, Carlos Aguilar, Tobias Sidegård, kör på "Stellarvore"
Oj, nu blev det alldeles kolsvart här hos mig.
Vad hände nu?
Världens undegång?
Men har du nåt lyse därborta hos dig? Mäh! inte jag.
Fan va mysko. Det lyser ju hos alla grannar?
Ja just det, jag har ju precis snurrat igång Watains "Sworn to the Dark" på stereon, det är såklart därför allt svartnade här.
Ja herregud (f´låt Watain, menar naturligtvis herre Satan) vilken komiker jag är då.
Nå, till skivan! En nypressing av deras redan klassiska tredje skiva "Sworn to the Dark" som kom 2007. Det här är dock fattigmansutgåvan i den massiva Watain-boxen som du kan köpa lite varstans på internet, bland annat hos Watain själva såklart så får du den i röd vinyl minsann. Men var beredd på en viss väntetid, jag fick vänta två och en halv evighet på min "Opus Diaboli"-box när jag beställde den från Erik & Co.
Denna snygga dubbelvinyl innehåller elva låtar med skrikande snabb christraping black metal varav två, "Wintershins" och "Dead But Dreaming" är instrumentala. Den sistnämndas titel kommer btw från H. P. Lovecraft och lyder i original "In his house at R'lyeh, dead Cthulhu waits dreaming". R'lyeh är en av Lovecraft påhittad sjunken stad som ligger nånstans på havets botten och där ligger alltså Cthulhu, död men drömmande. Deicide har förresten en "Deas but dreaming"-låt på sitt fenomenala "Legion"-album som säkert handlar om samma sak
Och på tal om R'lyeh så blir det nu geometri grundkurs 1A: Staden R'lyeh hade tydligen en arkitektur som var baserad på nåt som heter icke-euklidisk geometri. Enligt Wikipedia betyder det helt enkelt följande (och nej, jag fattar inte ett skit av det här): "Givet en rät linje och en punkt som ligger utanför linjen, kan man dra en och endast en rät linje som går genom punkten och är parallell med linjen. Om man anammar detta påstående får man euklidisk geometri, om man förkastar det får man icke-euklidisk geometri. Parallellaxiomet är ekvivalent med påståendet att vinkelsumman i en plan triangel är 180 grader." Läs mer här om du vill förkovra dig mer i detta ämne.
Alla vi andra knuckleheads forrtsätter med skivgenomgången under tiden.
En skiva där alla låtar är skrivna av den (o)heliga treenigheten Erik, Håkan och Pelle förutom den livsbejakande lyriken till "Darkness and death" som Michayah Belfagor från Ofermod har knåpat ihop, ett band som förresten denna skivas producent Tore Stjerna tidigare har varit trummis i. Och texten till "Legions of the Black Light" är skriven av Set Teitan, då gitarrist i Dissection, (låten är dedikerad till Dissection-ledaren Jon Nödtveidt som tog livet av sig 2006) och nu livegitarrist för Watain.
Och på tal om treenighet och Watain så är siffran 3 väldigt viktig för dessa killar. Förutom att dom är tre i bandet så består ordet "Watain" av tre konsonanter och tre vokaler. Vidare så har dom ju en treudd som symbol som givetvis ser ju ut som ett "W" om du kollar noga. Mera siffran tre: bokstaven "W" är den 23 i alfabetet - (2 x 3 konsonanter och vokaler i "Watain" remember?) och Watains skiva "Casus Luciferi" släpptes den tredje dagen i den sista månaden i det tredje årtusendets tredje år. Alltså den 3 december 2003.
Fråga: 2013 (2+0+1+3=3+3) borde ju då bli ett magiskt år på alla möjliga plan för Watain, visst?
Till sist så följde det även med en liten lapp i fodralet med en kod så att jag kunde ladda ner skivan som MP3 (och FLAC) från skivbolagets hemsida, tack för det.
Bra grejer det här.
Tidigare inlägg om WATAIN på min blogg:
LP: Lawless darkness (2-LP) / Opus Diaboli (2-LP, 2-CD, DVD-box)
CD: Marduk - Serpent sermon! (2012)
Försök fota ett svart omslag i en glänsande plastficka så får du se hur jävla lätt det är. Kan säga att det blänker en del och jag är ju ingen Mattias Klum direkt...
Baksidan gick bättre att knäppa konstigt nog. Black metal må du tro.
Producent: Marduk
Skivbolag: Century Media
MARDUK:
Mortuus – vocals
Morgan Steinmeyer Håkansson – guitar
Magnus "Devo" Andersson – bass
Lars Broddesson – drums
H...elt galet men den här skivan har jag faktiskt vunnit i en tävling i SRM och vips! så sparade jag 59 kronor då jag var på vippen att skicka efter den från CDwow. Mera på bokstaven "H": den katolska bönen "Hail Mary full of grace" avkristnas totalt i Marduks ömma händer i låten "Hail Mary" (Piss-soaked Genuflexion) där tilläget "Genuflexion" helt enkelt betyder att knäböja på ett eller två knän inför en högre makt, kung eller liknande. Och vips har du lärt dig nått nytt idag också.
E...n, som vanligt när det gäller Marduk, sataniskt bra skiva.
L...åtarna är snabbfotade som en inoljad iller förutom "Temple of Decay" (som låter som Triptykon) och "World of Blades" som båda goes all in med långsamt tempo och läskigt krypande stämning. Fan man blir ju rädd när Mortuus kör igång med sitt spöklika gurgelskrikande. Hur gör karln?
L...ars Broddesson, Marduk-trummisen alltså, har en brorsa, Per, som spelar gitarr i doomorkestern Griftegård, liksom Marduk även dom från Norrköping. Deras skiva "Solemn sacred severe" är förresten svinbra. Nåväl, kan du tänka dig bröderna Broddesson hemma vid middagsbordet: Lars: idag spelade jag 280 bpm på en låt. Per: våran trummis slog 280 slag på hela förra plattan...
A...nnars då? Jotack, bara bra. Jaha, du menar skivan? Jo, "Into Second Death" är verkligen kanonbra och jösses vad den svänger! Det går faktiskt att dansa till den! Ja, jag har gjort det.
W...atain? Det var det första jag tänkte när första låten snurrade igång. För visst låter det lite Erik & Co om Morgan & Co på den här skivan och titellåtens refräng är nog det tralligaste Marduk gjort. Och "tralligt" i Marduks värld låter som när man skinnflår ett ilsket vildsvin med en slö osthyvel.
A...ndersson, Marduk-basist har tilltalsnamnet Magnus, kallas "Devo" och driver vid sidan av basspelandet även Endarker Studios där denna skiva spelats in. Bonusinfo: skivans skönt blasfemiska layout har gjorts av "Holy Poison Design", en firma som drivs av en viss Daniel "Mortuus" Rostén. DIY you know.
I...nto second death" är för jävla bra! Va! har jag kanske redan sagt det? Nåja, här kommer det i så fall igen. En klockren hit och en remix av Swedish House Mafia är på gång. Stekarveven goes black metal!
T...-shirts och annan merch med dessa tuffa gossar kan du införskaffa i Marduks välsorterade webshop. Jag vill ha en Marduk-mugg av tomten.
S...ouls for Belial" är också löjligt bra med en cool stopp/start refräng som är över på ca 1 sekund. Och helsingvittes vad fort den går!
Heja Marduk!
Tidigare inlägg om MARDUK på min blogg:
CD: Wormwood / Nightwing / Plague angel / Rom. 5:12 / World funeral / Panzer divsion Marduk / Infernal eternal (2-CD)
2-CD / 2-LP / DVD-box: Watain - Opus Diaboli! (2012)
Två CD, en DVD + fyra vykort med tuffa motiv.
Åsså de två vinylskivorna i varsitt snyggt fodral...
... och ett par uppslag ur den fullmatade fotoboken.
Slutligen äkthetsbeviset signerat i blod av bandet! Nä, det är det inte, men det hade väl varit coolt?
CD I:
Death’s Cold Dark / Malfeitor / Storm of the Antichrist / Four Thrones / Devil’s Blood / Reaping Death / Lawless Darkness
CD II:
Total Funeral / Stellarvore / On Horns Impaled / A Fine Day To Die / Waters Of Ain
LP A:
Death's Cold Dark / Malfeitor / Storm Of The Antichrist
B:
Four Thrones / Devil's Blood / Reaping Death
C:
Lawless Darkness / Total Funeral / Stellarvore / On Horns Impaled
D:
A Fine Day To Die / Waters Of Ain DVD: Malfeitor / Devil's Blood / Reaping Death / Lawless Darkness / Stellarvore / On Horns Impaled / Waters Of Ain
Lyssna på Spotify:
Watain – Opus Diaboli
Producent:
Tore Stjerna
Skivbolag:
His Masters Noise
WATAIN:
Erik "E" Danielsson, sång
Håkan "H" Jonsson, trummor
Pelle "P" Forsberg, gitarr
Session (bara live)
Set Teitan, gitarr
Alvaro Lillo, bas
Har som synes inhandlat Watains senaste opus (diaboli) i en riktig feting-box och då måste jag såklart fläska på med lite bilder. Men fy fan vad jag har svurit och domderat innan jag till slut fick den!
Varför? Jo, det ska jag berätta för dig, min gunstig junker.
Hela äventyret började med att jag glatt surfade in på Watains hemsida då jag läst nånstans att denna limiterade äntligen var släppt och tillgänglig för inköp. Watain hänvisade i sin tur till sin merchsida Wolf Wear där det stod: "Pre-order your copy now from Watain's own webstore Wolf Wear. Delivery date on Walpurgisnacht, 30th of April, 7 days before the official releasedate...."
Lät ju fint som snus tänkte jag, beställde (och förhandspröjsade via PayPal) på stört. Det här var förresten den 14 april och jag fick en beställningsbekräftelse typ en kvart senare via e-post.
Men sen sket det sig såklart.
Den 30 april kom nämligen och gick med god marginal utan att jag såg röken av varken box eller information om varför den inte kom och den 10 maj mejlade jag Wolf Wear och frågade lite försynt var min box tagit vägen. Fick då svaret: "Jag är jätteledsen för förseningen. vi kommer att skicka de flesta sverigeordrarna i helgen så du bör ha den i början av nästa vecka".
Tror du att boxen kom "nästa vecka"?
Nä.
Hela den följande veckan kom (och gick) och jag mejlade dom igen den 18 maj, och den här gången var jag bra mycket argare.
Men då fick jag inget svar. Hemma hos Watain var det tyst som i graven. Inte bra.
Efter ytterligare nån dag utan livstecken från Watain så surfade jag till PayPal och gjorde en anmälan att jag inte fått mina varor och att beställaren inte fullgjort sitt åtagande mot mig. PayPal återkom ganska på en gång med ett mejl och skulle kontakta WolfWear (lycka till med det). Tänkte att om jag nu inte får boxen vill jag åtminstone ha mina pengar tillbaka så kan jag köpa den av nån annan nätshop.
På Wolf Wears PayPals-sida hittade jag förresten ett mobilnummer och den 24 maj skickade jag ett långt och lätt irriterat sms där jag bland annat tyckte att dom inte var bättre än "random Blocket skojare".
Chockartat nog fick jag svar på sms:et på en gång där personen i andra änden först tackade för "de tidiga morgonförolämpningarna" (varsågod, du har förtjänat dom, tänkte jag) innan han/hon/den/det lovade att alla boxar var packade och klara och skulle bara lämnas in på Posten. Avslutningsord: "Du har den nästa vecka".
Tror du att boxen kom "nästa vecka"?
Nä.
Skickade ett nytt, ännu argare sms den 30 maj där jag hotade med polisnamälan och Egyptens alla farsoter om dom inte fick tummen ur arslet och levererade det jag redan hade betalat. Hur lång tid kan det ta att få ett paket från Stockholm till Umeå. Har skickat efter DVDer från Singapore med raskare leveranstider. Aaaarghhhh!!
Inget svar på mitt andra sms, tyst som i fucking graven hemma hos Watain. Och den första juni drog vi ju till Kos som du vet.
Den 6 juni, (nej, dom är inte snabba) fick jag förresten svar på mitt 18:e maj-mejl: med följande lydelse: "Är mkt ledsen över den stora förseningen. Samtliga resterande boxar skickas imorgon, så om du ej fått din order än så kommer den med inom några dagar..."
Samma dag, den 6 juni (när jag var på Kos) kom också ett sms att nu var boxen inlämnad på Posten och var på väg hem till mig. Så väl hemma lördagen den 8 juni fick jag äntligen, säger ÄNTLIGEN, lägga mina brunbrända händer på denna box.
Så nästan två månaders leveranstid mot utlovade två veckor! Grattis Wolf Wear, ni har den absolut sämsta kundinformation och den längsta leveranstid jag nånsin stött på och jag kommer aldrig, säger ALDRIG att beställa från er igen. Det är kanske trve blackmetal att skita i sina kunder?
Men boxen är jävligt fin, konserten är svinbra och DVDn är magiskt bra så det ska dom ha all cred för men..
CD: Marduk - Panzer divsion Marduk! (1999)
På framsidan en engelsk Centurion tank, ett gäng patroner och för den oinvigde, en oläslig bandlogga.
På baksidan är det fullt KRIEG!
Panzer Division Marduk / Baptism by Fire / Christraping Black Metal / Scorched Earth / Beast of Prey / Blooddawn / 502 / Fistfucking God's Planet
Lyssna på Spotify:
Marduk – Panzer Division
Producent:
Marduk
Skivbolag:
Osmose
MARDUK:
Legion, vocals
Morgan Steinmeyer Håkansson, guitar
B. War, bass
Fredrik Andersson, drums
VVVVVROOOOOOOOOOOOOOOM!!!!!
- Va fan va det där som blåste förbi?
- Ingen aning. Schhh, lyssna, nu kommer det igen.
RRRRÖÖÖAAARRR... (Voivod, jag vet.)
- Du det där gick ju för jävla fort, hann du höra nåt? Jag hann då inte.
- Nä, inte jag heller, släng på´n igen.
- OK, tyst nu, nu börjar den igen...
dundundundunDUNDUNDUNDUNDUNDUNDUN.... FIRE!! AAARRRGHHH!!
cymbal, puka, cymbal, puka, cymbal, bam, bam, bam... "Black, fearsome and grim and mighty Panzer division Marduk rolls over enemy land"
Med världshistoriens näst tuffaste intro (bara "Wings" med Vader är tuffare) brakar "Panzer division Marduk" med Norrköpings stoltheter Marduk igång. Och nu gäller det att hålla i sig för kung och fosterland för här går det undan som bara den. Och om skivans undertitel "...The black metal war machine" inte ger dig några hintar hur musiken låter så är det är ungefär som...
... att lyssna på Slayers "Reign in blood" och Motörheads "Overkill" på 78 varv. Samtidigt.
... att springa genom en rottweilerkennel iförd en bloddropppande köttoverall.
... att stoppa skallen i en spikfylld tvättmaskin och sen slå på centrifugprogrammet.
... att skita i att springa från tjurarna i Pamplona.
... att... ja, du fattar.
Eller för att säga det med musik: Det kommer en "Panzer Division Marduk" fylld med "Beast of Prey" som i tidig "Blooddawn" ger dig en glödande "Baptism by Fire" med sina "502". Denna "Christraping Black Metal" tar helt enkelt och "Fistfucking God's Planet" och efterlämnar bara en torr och ogästvänlig "Scorched Earth" efter sig.
Trivia: "Panzer Division Marduk" är del två i en ohelig treenighet, temat på den föregående "Nightwing"-skivan var nämligen blod, denna handlar om krig (no shit!) och den följande CDn "La grande danse macabre" avhandlar ämnet död. Och lägger vi ihop dessa tre får man alltså "blod, eld och död", Marduks vision av vad black metal står för.
Djävligt bra skiva som givetvis krossar allt annat till smulor.
Heja Marduk!
CD: Satyricon - Rebel extravaganza! (1999)
Vadå jag dyster?
Tied in Bronze Chains / Filthgrinder / Rhapsody in Filth / Havoc Vulture / Prime Evil Renaissance / Supersonic Journey / End of Journey / A Moment of Clarity / Down South, Up North / The Scorn Torrent
Lyssna på Spotify:
http://open.spotify.com/album/3ZcTz8RT2ehPIMquNln1hf
Producent: Satyr Skivbolag: Nuclear Blast
SATYRICON:
Satyr, guitar, bass, keyboards, vocals / Frost, battery
Gäst på skivan:
Gylve "Fenriz" Nagell, percussion på "Prime Evil Renaissance" och "Havoc Vulture"
Och så gör vi ett jättelikt musikaliskt lappkast från den kanadensiska progtrion Rush till Satyricon, en norsk blackmetalduo med diaboliska och mänsklighetshatande textrader och deras skiva "Rebel Extravaganza" från 1999. Tyvärr ingen låt på norska den här gången, sångare, gitarristen och bandledaren Satyr sjöng ju så vackert på sitt modersmål på den föregående och kanonbra-iga "Nemesis Divina"-skivan.
Tyvärr var den här skivan en riktig pärs att ta sig igenom, har pinat mig igenom den tre gånger inför bloggandet men nu pallar jag fan inte mer. Ofantligt långa och långtråkiga låtar ("Tied in Bronze Chains" 11 minuter, "Supersonic Journey" 8 minuter och "The Scorn Torrent" 10 minuter) var inte riktigt min kopp te. De resterande låtarna ligger förresten alla på dryga sex minuter i längd.
På CD:n finns också de tre instrumentala "Rhapsody in Filth", "End of Journey" och "Down South, up North" som alla är precis så tråkiga som utfyllnadssnuttar brukar vara. Hyfsat mystiska texter också eller vad sägs om "the sleaze on the Wall is all gone anyway, it´s just flowers, flowers" ("Tied In Bronze Chains") och "Are you bitter when you see how pale you are?" ("Havoc Culture"). Eeeh va...?
Bandchefen Satyr har själv sagt följande om detta album: "Black Metal had come to a point where romance and bloodsucking seemed more important than darkness and extremity. "Rebel" was Satyricon taking everything a step further. The album is aggressive and cold and the production is much more powerful than previous albums, without sounding sterile. Sadly the sceptics, the straight edge Black Metal people who think they like extreme music but really only want to hear things that they can easily identify and feel comfortable with spread the word that this album was some sort of electronic or industrial sound album. Needless to say, for those who know it, it’s the most Black Metal album we’ve ever made..."
Jag håller inte med den gode (onde?) Satyr (eller Sigurd Wongraven som hans mamma kallar honom) utan tycker den här skivan tvärtom är fantastiskt steril, tråkig och enformig, tack och lov köpte jag den begagnad. Satyricon spottade dock upp sig efter det här magplasket och släppte i tur och ordning "Volcano" "Now, Diabolical" och "The age of Nero" som alla tre är helgrymma skivor.
"Du er kristen, det er feilen med deg..."
2-LP: Enslaved - Isa! (2009)
A: Intro: Green Reflection / Lunar Force / Isa
B: Ascension / Bounded by Allegiance / Violet Dawning
C: Return to Yggdrasill / Secrets of the Flesh
D: Neogenesis / Outro: Communion
Producent: Enslaved, "Pytten" Skivbolag: TABU, Back on Black
ENSLAVED:
Ivar Bjørnson, guitar / Grutle Kjellson, bass, vocals / Arve Isdal, guitar / Cato Bekkevold, drums / Herbrand Larsen, keyboards
Blogg.se kukade visst ur i helgen för när jag klickade på "Spara & publicera" hände... inte ett skit. Men nu verkar det som om dom har stoppat tillbaka kontakten i väggen och jag kan lägga ut mina visdomsord igen. so here goes:
Rasande grann dubbel-LP med gatefoldomslag av norska Enslaveds pårökta mästerverk "Isa". I original släppt 2004, här i en snygg "Back on Black"-utgåva från 2007, hela klabbet köpt fraktfritt och fint från CDWOW.com. Och låt nu inte det något förbryllande omslaget lura/skrämma dig för bakom det finns det tio högkvalitativa skapelser spejsad progblackmetal som hela familjen kan njuta av.
Ska man vara riktigt, riktigt petnoga så är det bara åtta låtar då den första "Green Reflection" och sista "Communion" är ett intro och ett outro respektive skapade och framförda av en för mig okänd typ vid namn Are Mundal. Och ja just det, "Secrets of the Flesh" är instrumental.
Men resten av skivan är minst sagt smockad med progblackmetal med kraftig betoning på "prog" med svidande skön sång av basspelande frontmannen Grutle "världens hårdaste förnamn" Kjellson. Prog? Ja, för här på "Isa" svävar Enslaved-skäggen helt och fullt ut i den genomrökta progrockrymden där flumhattar som Pink Floyd, Hawkwind, Opeth och kanske också Mastodon vanligtvis huserar.
Med sig i bagaget har dom packat både klinkiga Devil Doll-pianon, Rush-synthar, flummiga jazzgitarrer, feta orgelmattor, fläckvis ren sång och smattrande "Angel of death"-kaggar av Cato Bekkevold 8.20 min in på "Bounded by Allegiance". Smaskens.
Är den bra? Gissa en gång. Men jag undrar om inte "Axioma Ethica Odini" var till och med ännu bättre.
Note to self: Måste kolla om inte "Ruun" också finns att köpa på vinyl.
Trivia: De norska blackmetallegenderna Abbath (Immortal) och Nocturno Culto (Darkthrone) är med och gallskriker på varsin låt.
CD: Marduk - World funeral! (2003)
With Satan and Victorious Weapons / Bleached Bones / Cloven Hoof / World Funeral / To the Death's Head True / Castrum Doloris / Hearse / Night of the Long Knives / Bloodletting / Blessed Unholy / Blackcrowned
Producent: Marduk Skivbolag: Regain
MARDUK:
Legion, sång / Morgan Steinmeyer Håkansson ,gitarr / B. War, bas / Emil Dragútinovic, trummor
Efter Frank Zappa-plattan "Waka/Jawaka" med sitt stånkande blås och bakvända jazztakter så passar det väl bra att blåsa ur öronen med världens bästa blackmetalband Marduk och deras "World funeral"!
Den passar som sagt utmärkt att blåsa huvudet rent för efter ett barmhärtigt kort intro från Sean Connery-rullen "I rosens namn" så drar den vindsnabba "With Satan and Victorious Weapons" igång med ett underbart helvetesvrål från sångaren Legion. Efter den tvärsnabba öppningen kommer den blytunga kärlekshistorien "Bleached Bones" som går till historien som den enda Marduk-låt med en sån kärleksfull textrad som "admiring your beauty, my wonderful rose". Att sen texten egentligen handlar om nekrofili är en annan sak...
Men nu är det färdigsnackat om nekrofili hörni, nu blir det krieg igen! Nu kommer nämligen i tur och ordning "Cloven Hoof" och titelåten "World Funeral", två illersnabba rackare som krossar allt i sin väg innan vi lugnar ner oss ett par hekto med softa "To the Death's Head True", en låt som faktiskt bara har åtta rader text.
Efter det tar vi en Bellman-historia!
Ja, faktiskt.
För då kommer "Castrum Doloris" som är latin och betyder "Castle of grief" men som på äran och hjältarnas språk (svenska alltså, vad trodde du?) egentligen heter är "Til grälmakar Löfberg i sterbhuset vid Danto bommen". Hörde jag ett va? där längst bak? Den nog är mera känd under namnet "Märk hur vår skugga", du vet den som punksvinet Thåström sjöng en gång på 80-talet.
Sen, innan du hinner säga "spela snabbbare, för fan!" brakar först "Hearse" och sen "Night of the Long Knives" igång och snabbare än så här går det nog inte att spela för då lyfter nog Emil-killen från sin trumpall. Ja, Emil-killen ja, sa jag att det här är första skivan med reptilsnabbe Emil Draguntinovic på trummor? På den då följande "Bloodletting" får han dock vila, det där kompet fixar till och med en trummande gubbajävel som jag. Men "Blessed Unholy" fixar jag inte, får nu går det undan nåt alldeles fantastiskt igen.
Och till sist; den avslutande "Blackcrowned" är en tyngre version av "Title music from A Clockwork Orange" av den engelska kompositören Wendy Carlos, som i sin tur var en omarbetning av "Music for the Funeral of Queen Mary" av den engelska barockkompositören Henry Purcell. Men det visst väl du redan? Djävulskt bra skiva. Heja Marduk!
CD: Immortal - Blizzard beasts! (1997)
Intro / Blizzard Beasts / Nebular Ravens Winter / Suns That Sank Below / Battlefields / Mountains of Might / Noctambulant / Winter of the Ages / Frostdemonstorm
Producent: Immortal, Henrikke Helland Skivbolag: Osmose Productions
IMMORTAL:
Olve "Abbath Doom Occulta" Eikemo, bas, sång / Harald "Demonaz" Nævdal, gitarr / Reidar "Horgh" Horghagen, trummor
Buhäää, har köpt en ny CD och den var ju inge bra alls!! Jag är jättebesviken. Hittade den här på loppis för några dar sen och blev så glad när jag såg den stå i hyllan för ynka 40 bagis! Men...
För trots att låtarna innehåller de i Immortal-lägret så vanliga orden frost/storm/vinter/berg så är det inte isande blackmetal som kommer mullrande ur mina högtalare utan murrig och dovt producerad dödsmetall som låter som Morbid Angel på mer än ett ställe! Är det verkligen rätt skiva i fodralet? Jo, det är det... konstigt. Nu älskar jag ju de morbida änglarna nästan över allt annat och ska definitivt se dom på Sweden Rock i sommar, men nu var det ju blackmetal med Immortal jag trodde jag hade köpt...
De odödliga norrmännen kanske låter såhär på sina tidiga skivor, vad vet jag? Jaja, då vet jag i alla fall att jag inte behöver köpa de tre föregående skivorna "Diabolical Fullmoon Mysticism", "Pure Holocaust" eller "Battles in the North". Förutom den dryga sex minuter långa "Mountains of Might" är också alla alla spår ofantligt korta också, runt 3 minuter i snitt, det var också lite otippat.
Första skivan med trummonstret Horgh i sättningen men hans överljudssmattrande hörs knappt i den lövtunna produktionen. Detta blev även den sista skivan med gitarristen och grundaren Demonaz i laguppställningen som kort efter detta skivsläpp åkte på en elakartad släng av tendinitis. Han sitter dock fortfarande stadigt på Immortals kansli som textförfattare och ibland manager.
Fruktansvärt coolt omslag, men själva musiken? Njaee, jag är lessen men jag är skeptisk.
Lyssna på Morbid Ang.. f´låt Immortal och deras "Frostdemonstorm" här nedan, eller klicka på Spotify-länken ovan för hela skivan.
2-LP: Enslaved - Axioma Ethica Odini! (2010)
A: Ethica Odini / Raidho
B: Waruun / The Beacon / Axioma
C: Giants / Singular
D: Night Sight / Lightening
Producent: Enslaved Skivbolag: Indie Recordings
ENSLAVED:
Grutle Kjellson, bass, vocals / Ivar Bjornson, guitars / Arve Isdal, guitars / Herbrand Larsen, keyboards / Cato Bekkevold, drums
Snnygg va? Senaste opuset från de norska blackmetalskäggen Enslaved utspridd på två feta vinyler och förpackad i en snygg gatefoldutgåva, jo jag tackar jag! Ett jättefynd från Ginza som av någon anledning slumpade iväg denna koloss för sketna 149 bagis, gissa om jag halade fram mitt VISA-kort snabbt!
Eller blackmetal och blackmetal, om du som jag har hängt med Enslaved-skäggen sen "Blodhemn"-tiden så har du givetvis märkt att det blivit mer progressiva och spejsade tongångar för varje skiva. Grutles blodisande blackmetalvrål sitter såklart lika säkert i Enslaveds sound som en istapp i pannan, men dom har också smugit in rensång i låtarna som lättar upp tordönet nåt alldeles underbart. Alltså inte sång av renar utan rensjungen... ja du fattar. Men sång av renar skulle i och för sig sitta som en smäck i deras vikingatema.
Nåja, kom lite från ämnet där känner jag. Men om du tänker dig ett jätteskäggigt Pink Floyd med dubbla baskaggar, eller varför inte ett nyktert Hawkwind med isande skriksång (givetvis också med dubbla kaggar) så kommer du en bit på väg mot Enslaveds alldeles unika sound. Får också kraftiga Mastodon-vibbar av en del låtar, särskilt "Night sight", men det är kanske bara jag? Men låt nu för Guds skull (häpp!) inte det där med ren sång skrämma bort dig, för då missar du lika säkert som amen i kyrkan en hel hop ypperliga kalaslåtar som "Raidho", "Waarun", The beacon" och "Lightening".
Summa summarum: Ruskigt bra band och en ruskigt bra skiva. Blev så peppad av att repeat-lyssna på den här att jag faktiskt alldeles nyss beställde deras mästerverk "Isa" från CDWow. Givetvis även den på vinyl. Underbart vackert och kryptiskt omslag. Upptäck Enslaved!
CD: Dimmu Borgir - Abrahadabra! (2010)
Xibir / Born Treacherous / Gateways / Chess with the Abyss / Dimmu Borgir / Ritualist / The Demiurge Molecule / A Jewel Traced Through Coal / Renewal / Endings and Continuations
Limited Edition Bonus:
Dimmu Borgir (orkester version) / Gateways (music video)
Producent: Dimmu Borgir Skivbolag: Nuclear Blast USA
DIMMU BORGIR:
Shagrath, sång, keyboards / Silenoz, gitarr / Galder, gitarr
Session:
Snowy Shaw, bas, ren sång på nr 4, 6 och 9 / Daray, trummor
Gäster:
Agnete Kjølsrud, sång på nr 3 och 10 / Garm, ren sång på nr 10
Jahappja, så var dagen till slut kommen. The end. Finito. Alles kaputt. Ja oroa dig inte inte, jag ska inte sluta blogga utan vill bara härmed meddela att det här är sista CD:n som jag slänger ut på bloggen. Hädanefter blir det "bara" inlägg om mina kära gamla vinylplattor som bloggas ut. Till jag köper en ny CD-skiva vill säga. Det kommer ju såklart att hända en vacker dag, men som det är nu så är dom faktiskt slut.
Nåväl, nog om det! Denna rasande granna digipack (en "Exclusive North American deluxe cross digipack version" minsann) skickade jag efter samtidigt som nyaste Therion-plattan från Amazon.com och tro´t eller ej men den här kostade bara 10 dollar! Helt sjukt och jag trodde att för den billiga pengen bara skulle få den vanliga CD-utgåvan i tråkigt plastfodral, men gissa om jag blev glad när jag öppnade Amazon-påsen och den här fetingen dimper ner på köksbordet! En USA-press med specialkors-omslag och med en annan bonuslåt än den europeiska utgåvan, jo jag tackar jag! Har förresten läst nånstans att dom på nästa pressning skulle byta omslag till det som du ser borta på Spotify, ingen aning varför men det är väl mera metal att ha en döskalle än en snubbe utan underläpp på omslaget, men vad vet jag.
Men är den bra då? Nja, juryn är nog fortfarande ute och överlägger i den frågan, för efter en massa genomlyssningar så hör jag fortfarande mest bara en faslig massa symfoniorkester blandat med baskaggesmatter och än så länge är det inte så många låtar som fastnat i huvudet är jag rädd. Men "Gateways" och självbetitlade "Dimmu Borgir" är två feta låtar inget snack om det, jag har gått och hojtat "DIMMU BORGIR FORWARD ONWARD MARCH" i flera dagar nu. Däremot tycker jag inte att Tommie "Snowy Shaw" Helgessons Kai Hansen-liknande röst passar in alls i musiken men så är han tillbaka i Therion också efter en rekordkort sejour som ren-sjungande basist i Dimmu Borgir.
Ett snyggt omslag och CD-häfte med isblå bilder av bandet och övergivna industribyggnader omsluter den lilla runda plastbiten till skiva, men varför har sångaren Stian "Shagrath" Thoresen lånat Elvis gamla Vegas-sparkdräkt till bandbilderna? Är det blackmetal?
LP: Venom - Welcome to Hell! (1981)
A: Sons of Satan / Welcome to Hell / Mayhem With Mercy / Poison / Live Like an Angel
B. Witching Hour / One Thousand Days in Sodom / Angel Dust / In League With Satan / Red Light Fever
Producent: Keith Nichol, Venom Skivbolag: Earmark
VENOM:
Conrad "Cronos" Lant, bass guitar, vocals / Jeffrey "Mantas" Dunn, guitar / Tony "Abaddon" Bray, drums
Namnet på mina memoarer? Hmm, vad sägs om "Jag, en idiot"? Helt enkelt för att jag (idiot som jag är) har sålt min originalutgåva av denna klassiska skiva och blir då tvungen att köpa den igen när den kommer på nypress! Släppt som ruskigt snygg gatefoldutgåva med 180 gr. guldfärgad vinyl men i alla fall, en nypress... Visst är jag förjävla listig? Och det bästa av allt är att jag måst göra precis samma sak med "Black Metal"-skivan, klicka länken nedan för att se den Earmark-utgåvan. Lika snygg den och på genomskinlig vinyl.
Men musiken på den här guldiga nypressen då? Fortfarande helt jävla klockrent underbar, vad trodde du? De tre slynglarna staplar här - helt ovetandes såklart - framtida metalklassiker på hög. Och det är ingen dålig hög klassiker dom fått ihop till sin debutplattta med "Welcome to Hell", "Poison", "Live Like an Angel", "Witching Hour", "Angel Dust" och min personliga "gå-med-eldgaffeln"-epos "In League With Satan". Allt med underbart burkigt ljud och med hyfsat hafsigt trumspel av den notoriskt otajte Abaddon.
Till sist så har denna skiva hands down det absolut hårdrockigaste omslaget i världshistorien, finns inget som kommer i närheten av detta mästerverk. Alltihopa "producerat" av Keith Nichol som även rattat ljud på skivor med glada punkgänget Toy Dolls faktiskt.
Tidigare inlägg om Venom på min blogg:
- Black Metal (LP) / - Eine kleine nachtsmusik (2-LP) / - In memorium (CD) / - Bloodlust (7") / - Die hard (7")
2-LP: Watain - Lawless darkness! (2010)
A: Death's Cold Dark / Malfeitor / Reaping Death
B: Four Thrones / Wolves Curse / Lawless Darkness (Instrumental)
C: Total Funeral / Hymn to Qayin / Kiss of Death
D: Waters of Ain
Producent: Watain, Tore Stjerna Skivbolag: Season of Mist
WATAIN:
Erik "E" Danielsson, sång, bas / Håkan "H" Jonsson, gitarr / Pelle "P" Forsberg, trummor
Gäst på skivan:
Carl McCoy (Fields of the Nephilim) , sång i slutet på "Waters of Ain".
OK, skämsmössa på!
För GUD FÖRBANNAT vad den här Watain-skivan är bra! Har bara hört några spridda toner från denna helvetiska trio tidigare och dumt nog helt avfärdat dom, det var alldeles för slingriga gitarrslingemelodier för min smak. Nä, för jag vill helst ha min blackmetal så rak och krossande som möjligt, alltså precis som Marduk och Dark Funeral spelar den.
Men är väl inte sämre att man kan ändra sig? för efter att ha läst ett helt gäng glödande positiva recensioner och blivit helt överkörd av låten "Reaping Death" på CD:n som hängde med SRM för ett par nummer sen, så tar jag nu alltså på mig skämsmössan och ställer mig skamsen med böjt huvud längst bak den långa kö av musikälskare som hyllar Watain. Sataniskt bra skiva.
Bäst: "Death's Cold Dark" (dubbeltrampet!), "Reaping Death" (Slayer-gitarrsolot!), "Four Thrones", "Lawless Darkness" (kolsvart instrumental folkvisa), "Total Funeral" (thrashmetal!) och avslutande 14-minuterskolossen "Waters of Ain" som täcker hela D-sidan.
Sämst: att jag inte upptäckt Watain förrän nu.
I denna fetavinylutgåva följer det även med ett 24-sidigt texthäfte med sjukt snygga teckningar och en poster i megaformat. Och du, det här är en limiterad utgåva på endast 2500 ex så vill du också ha ett ex så måste du fan lägga på en rem!
Trivia: längst in på respektive skiva är det i vinylen ristat följande text, en text per skivsida: "To the wanderers of forbidden paths", "To the Gods of lawless darkness", "To the fire of the lawless will" och längst in på sidan D; "To the death". Tufft va? Och ja just det, Pete Hemkamp från sorgligt saknade smatterbandet Angelcorpse har skrivit texten till thrashiga "Total Funeral".
Satan vilket långt inlägg det här vart då!
LP: Venom - Black Metal! (1982)
A: Black Metal / To Hell and Back / Buried Alive / Raise the Dead / Teachers' Pet / Bloodlust (Radio 1 session)
B: Leave Me in Hell / Sacrifice / Heaven's on Fire / Countess Bathory / Don't Burn the Witch / At War with Satan (preview)
Producent: Keith Nichol, Venom Skivbolag: Earmark
VENOM:
Conrad "Cronos" Lant, bass, vocals / Jeffrey "Mantas" Dunn, guitar / Anthony "Abaddon" Bray, drums
Jättejättejätteklassisk andraplatta från världens bästa Venom och en skiva som stolt ståtar med världens allra hårdrockigaste omslag. Den här skivan behöver jag inte berätta så mycket om, eftersom du som rättrogen hårdrockare redan har den hemma, men jag kan väl lite kort berätta att trots att Venom influerat alla nu existerande blackmetal-band så var det ett skojfriskt gäng som tog det där med djävulen med en gigantisk klackspark. Lyssna bara på skojfriska snuskdängan "Teachers Pet", som förutom att den inte är ett dugg satanisk har ett gungande bluesparti mitt i låten!
Som du ser på bilderna ovan är detta inte originalpressen utan en nyutgåva på genomskinlig vinyl utgiven på italienska Earmark, för eftersom jag är en idiot så sålde jag min originalpress av denna skiva (givetvis med tillhörande poster och textblad) i början av 90-talet och jag har sedan dess varje dag förbannat mig själv hur jag kunde vara så helvetes dum. Därför var jag bara tvungen att köpa den igen på vinyl när den här gatefoldutgåvan poppade upp på nätet för knappa två hundringar. Lite tröst i allt elände är den trots allt, för visst är den snygg? Sist på A-sidan ligger btw "Bloodlust" i en version inspelad för BBC Radio One exklusivt för denna vinylversion. Eller?
Bäst: "Black metal" (herregud vilken låt!), "Buried Alive", (ljudet av jorden som faller på kistlocket ger mig alltid rysningar), "Teachers Pet" och "Countess Bathory".
Sämst: givetvis att jag sålde min Neat Records-pressning för 40 spänn till nån fjunig jävla tonåring. För på den här skivan finns det inget som är sämst.
CD: Immortal - All shall fall! (2009)
All shall fall / The rise of darkness / Hordes to war / Norden on fire / Arctic swarm / Mount north / Unearthly kingdom
Producent: Immortal, Peter Tägtgren Skivbolag: Nuclear Blast
IMMORTAL:
Olve "Abbath" Eikemo, sång, gitarr / Ole "Appollyon" Moe, bas / Reidar "Horgh" Horghagen, trummor
Nu skäms jag.
Ja, alltså inte för skivan, norska blackmetalgänget Immortal är ett av mina absoluta favoritband (åtminstone till Morbid Angel släpper nytt, då blir dom mitt favoritband), utan jag skäms för att jag glömt bort att jag hade den här... Köpte den givetvis på en gång den släpptes men ställde dumt nog in den bland mina övriga CD-skivor när jag kom hem. Sen köpte jag kassvis med gamla begade vinyler på loppis och liknande, köpte ett par till nya CD-plattor, ännu mer gamla vinyler på skivmässan och glömde helt bort att jag hade köpt den här! Skämsigt, eller hur?
Nåväl, jag lyssnade till slut på denna Immortals återföreningsskiva när jag klippte gräsmattan igår, (med handjagare, såklart) och den är såklart hur bra som helst! Det är inte så lätt som du tror att klippa gräs och headbanga samtidigt - det blir så ryckigt klippt - men vad ska man göra när man serveras såna läckert rimfrostade smällkarameller som "The rise of darkness" (svängigt på min ära), "Norden on fire", "Arctic swarm" (lyssna på Horgh dubbeltramp!) och "Mount North". Den mäktiga 8-minutaren "Unearthly kingdom" är inte heller så dum.
Som tidigare skivor (i alla fall från "At the heart of winter" (1999) och framåt) är denna producerad av Peter "Hypocrisy" Tägtgren och tekniker på skivan är Erik "Pytten" Hundvin som producerade Immortals tre första skivor. Varför chansa med nya producenter när det gamla gardet fungerar så bra? Och med såna studioproffs bakom reglagen kan väl ljudet inte bli annat än isande skarpt och fett som smaskigt ister! Horghs trummor mullrar precis som en lavin nerför Hardangervidda och Abbaths knarriga sång är knarrigare än en vinteris en smällkall vinterdag.
Boka Immortal till nästa års House of Metal, Möken?
"Rise those who despise the weak
Spare none and ride proudly
on the winds of death.
All defeated by our call
All defeated by the wars.
Under the hovering thunders of darkness"
Tidigare inlägg om Immortal på min blogg:
- Sons of northern darkness (CD)
2-CD: Cradle of Filth - Godspeed on the Devil´s thunder! (2008)
CD I:
In Grandeur and Frankincense Devilment Stirs / Shat Out of Hell / The Death of Love / The 13th Caesar / Tiffauges / Tragic Kingdom / Sweetest Maleficia / Honey and Sulphur / Midnight Shadows Crawl to Darken Counsel with Life / Darkness Incarnate / Ten Leagues Beneath Contempt / Godspeed on the Devil's Thunder / Corpseflower
CD II:
Balsamic and Anathema / A Thousand Hands on the Maid of Ruin (Instrumental) / Into the Crypt of Rays (Celtic Frost Cover) / Devil To the Metal / Courting Baphomet / The Love of Death (Remix) / The Death of Love (Demo) / The 13th Caesar (Demo) / Dirge Inferno (Live) / Dusk and Her Embrace (Live)
Producent: Andy Sneap Skivbolag: Roadrunner
CRADLE OF FILTH:
Dani Filth sång / Paul Allender, gitarr / Dave Pybus, bas / Martin Skaroupka, trummor / Mark Newby-Robson, keyboard
Eller "Godspeed on the Devil´s thunder - The life and crimes of Gilles de Rais" som den fullständiga titeln lyder. Japp, du tror alldeles rätt, det här är ett konceptalbum om den franske adelsmannen Gilles de Rais som på 1400-talet kidnappade, torterarade, våldtog och dödade minst 200 barn i olika åldrar. En riktigt sick fuck som år 1440 äntligen fångades in och dömdes till döden genom hängning.
En ruskigt bra skiva i en ruskigt snygg digipackutgåva som jag tro´t eller ej faktiskt fick gratis, tro´t eller ej. Eller gratis och gratis, jag gick helt enkelt in på skivaffären Burmans här i stan med en kasse utrangerade LP- och CD-skivor och bytte hela påsen (alltså innehållet) rakt av mot denna fantastiska skiva. Han den där Stefan köper nämligen in begagnade skivor ser du, och jag brukar sälja iväg en liten hög då och då när det blir för trångt hemma i skivhyllan. En så kallad "win-win situation".
CD nummer två i denna snygga "Special Edition"-utgåva består av, utöver ett par demo-versioner, en remix och ett par livelåtar, även "Balsamic and Anathema" och den riffiga instrumentalen "A Thousand Hands on the Maid of Ruin", två låtar som bandet plockade bort från huvudskivan pga utrymmeskäl. På CD nummer två kan man även avnjuta smutsvaggornas snärtiga version av Celtic Frost gjätteklassiker "Into the crypt of Rays", som också handlar om den perverterade farbror Gilles.
Bra skit det här, Cradle of Filth blir bara bättre och bättre, sanna mina ord!
CD: Marduk - Wormwood! (2009)
Nowhere, No One, Nothing / Funeral Dawn / This Fleshly Void / Unclosing the Curse / Into Utter Madness / Phosphorous Redeemer / To Redirect Perdition / Whorecrown / Chorus of Cracking Necks / As a Garment
Producent: Marduk Skivbolag: Regain.
MARDUK:
Daniel "Mortuus" Rostén, sång / Morgan "Evil" Steinmeyer Håkansson, gitarr / Magnus "Devo" Andersson, bas / Lars Broddesson, trummor
Senaste plattan med blackmetalfavoriterna Marduk har jag såklart inhandlat också. Samma smatter som alltid, kanske en aning mer lugna, (läs tunga) låtar är tidigare skivor, men det gör inget när låtarna är så bra. Men du, kan du vara så hygglig och förklara för mig vad raggamuffinrapparen Daddy Boastin´ gör på en Marduk-skiva? Jamen, lyssna själv på "Nowhere, No One, Nothing", där vid 2.10-strecket, visst fan är det han Daddy Boastin´ som säger "to die the death of a Messiah". Måste vara det. Nåja, snyggt omslag är det i alla fall och i CD-häftet är det läskiga bilder på bland annat dödskalleslickande barn och en ihopsurrad snubbe med en polygrip fastklämd i tonsillerna. Faktiskt.
Bäst: "Funeral Dawn", (blytung), "To Redirect Perdition" (blytung), "As a Garment" (blytung).
Sämst: "Unclosing the Curse".
Trivia: "Wormwood" är engelska för malört och är taget från Uppenbarelseboken 8:10: "Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört."
Sådärja, då fick ni er lite andlig spis också. Och när läste du senast ett blogginlägg där både Marduk, Daddy Boastin´ och polygrip omnämns? Nä, just det. Denna blogg är ett unikum.
Tidigare inlägg om Marduk på min blogg:
- Rom 5.12 (CD) / - Infernal eternal (2-CD) / - Nightwing (CD) / - Plague Angel (CD)
2-CD:Cradle of Filth - Nymphetamine! (2004)
CD I:
Satyriasis / Gilded Cunt / Nemesis / Gabrielle / Absinthe with Faust / Nymphetamine (Overdose) / Painting Flowers White Never Suited My Palette / Medusa and Hemlock / Coffin Fodder / English Fire / Filthy Little Secret / Swansong for a Raven / Mother of Abominations / Nymphetamine Fix
CD II:
Devil Woman" (Cliff Richard cover) / Soft White Throat / Bestial Lust (Bitch)" (Bathory cover) / Prey / Nymphetamine (Jezebel Deva Fix) / Mr. Crowley" (Ozzy Osbourne cover) / Nymphetamine (video)
Producent: Rob Caggiano Skivbolag: Roadrunner
CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, vocals / Paul Allender, guitar / James McIlroy, guitar / Martin Powell, keyboards / Dave Pybus, bass / Adrian Erlandsson, drums
Tro´t eller ej men den här skivan har jag faktiskt skrivit om förut... Nämen, hur kan det komma sig? Jo, så här gick det till: I fjol sommar var vi nere hela familjen i Göteborg då grabben skulle spela i Gothia Cup. Innan vi åkte ner så frågade jag bloggpolaren Sarcophagic som bor därnere nånstans, om han kunde tipsa mig om några schyssta skivaffärer. Hygglig karl som han är så tipsade han mig givetvis om ett par stycken.
En av affärerna, Andra Långgatans Skivhandel var så fantastiskt bra att jag drog dit två gånger och shoppade och när jag såg den här dubbel-CD:n med Cradle of Filth till salu för tre tjugor så högg jag givetvis den på en gång. Problemet är bara att när vi sen kommer hem till Umeå så upptäcker jag jag redan har den här skivan!
Men bonus-skivan som följer med hade jag såklart inte, och där finns ett par goa låtar, särskilt smutsvaggornas cover av Ozzys "Mr Crowley" var cool. Lite mer oväntat är väl kanske Cliff Richard-covern "Devil Woman", men gamle Cliff är kanske mer metal än vad både du och jag tror...
Tidigare inlägg om Cradle of Filth på min blogg:
- Damnation and a day (CD) / - Vempire (CD) / - Midian (2-LP) / - Nymphetamine (CD)
CD: Marduk - Plague angel! (2004)
The Hangman of Prague / Throne of Rats / Seven Angels, Seven Trumpets / Life's Emblem / Steel Inferno / Perish in Flames / Holy Blood, Holy Grail / Warschau / Deathmarch / Everything Bleeds / Blutrache
Producent: Marduk Skivbolag: Regain
MARDUK:
Mortuus, sång / Morgan Håkansson, gitarr / Magnus "Devo" Andersson, bas / Emil Dragútinovic, trummor
Första plattan med grymma vrålaren Daniel "Mortuus" Rostén bakom micken och även första skivan med Marduk-bekantingen Magnus "Devo" Andersson tillbaka i bandet. Han var gitarrist i Marduk fram till 1994 men gör här comeback i bandet då som basist. Detta är också nästsista skivan med trummisen Emil Dragútinovic, på den följande "Rom. 5.12" var han bara med till hälften och hoppade av bandet under den skivans inspelning. Men här är han med till 100% och pigg som en pelikan, lyssna bara på fartvidundren "Life's Emblem", "Warschau", "Blutrache" och "Everything Bleeds", han lyfter ju för fan nästan från trumpallen pojkstackarn!
Men ibland så drar Marduk ner på tempot sådär som bara dom kan och klämmer ur sig ett riktigt tungt schabrak till låt och på denna skiva heter de "Perish in Flames", "Seven Angels, Seven Trumpets" och "Deathmarch", den sistnämnda är dock egentligen mera ett intro än en låt och var väl sådär halvbra i ärlighetens namn. Men resten är ruskigt bra, Marduk är ju klart Sverige-bäst i sin genre och tillsammans med sina norska kollegor i Immortal, Khold, Satyricon och Enslaved solklart bäst i hela världen på black metal. Och nu är ju jag långt ifrån nån Marduk-specialist, (jag har bara följt bandet från "Nightwing" och framåt), men har dom nånsin gjort en dålig skiva? Sjukt bra skiva som såklart kommer med ett skitsnyggt omslag och ett ondskefullt och lagomt svårläst CD-häfte fyllt med bilder på dödskallar och luftvärnskanoner. Heja Marduk!
Tidigare inlägg om Marduk på min blogg:
- Rom 5.12 (CD) / - Infernal eternal (2-CD) / - Nightwing (CD)
CD: Marduk - Nightwing! (1998)
Chapter I - Dictionnaire Infernal
Preludium / Bloodtide (XXX) / Of Hells Fire / Slay the Nazarene / Nightwing
Chapter II - The Warlord of Wallachia
Dreams of Blood and Iron / Dracole Wayda / Kaziklu Bey (The Lord Impaler) / Deme Quaden Thyrane / Anno Domini 1476
Producent: Marduk Skivbolag: Osmose
MARDUK:
Erik "Legion" Hagstedt vocals / Morgan "Evil" Steinmeyer Håkansson guitar / B. War (Roger "Bogge" Svensson) bass / Fredrik Andersson drums
Loppisfynd för 40 spänn! Den femte fullängdaren från världens bästa Marduk och den första delen i en löst sammansatt CD-trilogi på temat blod, krig och död respektive. Denna skiva avhandlar således "blod", klassiska fartkolossen "Panzer Division Marduk" från 1999 är givetvis på temat krig och på 2001 års "La Grande Danse Macabre" handlar såklart om döden. Dessa tre ord är då enligt Marduks vision grundbulten i black metal.
De fem första Kristus-häcklande låtarna blåser givetvis förbi i vindens hastighet men sen lugnar bandet ner sig ett par hekto när dom trampar igång den bloddrypande (tema blod, remember?) historien om Vlad "Tepes" Drakul utspritt på ytterligare fem låtar. Djävligt bra skiva, det där thrashiga dubbeltrampet drygt 2 minuter in på kanonlåten "Of hells fire" är särskilt underbart.
Trivia: varför är inte titelspåret "Nightwing" utskrivet på låtlistan på CD-omslagets baksida? Så fantastiskt skumt. Introt till "Slay The Nazarene" är på tal om ingenting samplat från filmen "The Wicker Man".
Tidigare inlägg om Marduk på min blogg:
- Rom 5.12 (CD) / - Infernal eternal (2-CD)
CD: Cradle of Filth - Thornography! (2006)
Under Pregnant Skies She Comes Alive Like Miss Leviathan / Dirge Inferno / Tonight In Flames / Libertina Grimm / The Byronic Man / I Am The Thorn / Cemetery And Sundown / Lovesick For Mina / The Foetus Of A New Day Kicking / Rise Of The Pentagram / Under Huntress Moon / Temptation
Producent: Rob Caggiano Skivbolag: Roadrunner
Cradle of Filth: Dani Filth (sång), Paul Allender (gitarr), Charles Hedger (gitarr), Dave Pybus (bas), Adrian Erlandsson (trummor)
Gäster på skivan:
- Doug "Pinhead i Hellraiser" Bradley (berättarröst på "Tonight In Flames" och "Rise Of The Pentagram")
- Ville "H.I.M" Valo, sång på "The Byronic Man"
Sjunde fullängdaren från den dyngfyllda vaggan och riktigt bra är den också! Inte så mycket keyboards den här gången utan istället gitarrer och åter gitarrer och mera thrash, här smattras det med dubbla kaggar i ett ganska behagligt tempo skivan igenom, men några grindpartier och Dani Filths grisksrikande är såklart kvar som lök på moset. Föredömligt producerad av Anthrax-gitarristen Rob Caggiano och skivas gästas som du ser ovan av både Ville från softa finska rockgänget och tjejfavoriterna H.I.M och även av självaste Pinhead från Hellraiser-filmerna som låter sin tordönstämma ljuda på två spår. Bäst: "Libertina Grimm" (grym refräng), den Slayer-thrashiga "Dirge Inferno", "Cemetery and sundown" och smattriga "I am the thorn". Sämst: "Tonight in Flames". Trivia: "Rise of the Pentagram" är en sju minuter lång instrumentalare och den avslutande "Temptation" är en cover, gjordes i original av syntpopparna Heaven 17. Vem sa att svartmetallare inte hade humor? Det är också sista skivan med svenske smatterexperten Adrian "At the Gates" Erlandsson bakom pukorna. Inte så snyggt omslag men en jävligt bra skiva. Jag gillar Cradle of Filth.
Tidigare inlägg om Cradle of Filth på min blogg:
- Damnation and a day (CD) / - Vempire (CD) / - Midian (2-LP) / - Nymphetamine (CD)