CD: The Cramps - Stay sick! (1989)



Äh, jag drämmer väl iväg min sista Cramps-skiva när jag nu ändå har farten uppe. Min sista just nu såklart, kommer att dyka som en örn om jag hittar nån fler Cramps vid nästa loppisbesök. Den alldeles utmärkta "Stay sick" från 1989 har, som så många andra Cramps-skivor, gitarristen Poison Ivy på omslaget. Men så skrev hon alla låtar tillsammans med maken Lux Interior och producerade alla skivor också.





 
 Som vanligt helt fantastiska låtar och vilka titlar sen! "Bikini Girls with Machine Guns", "All Women Are Bad", "The Creature from the Black Leather Lagoon", "Daisys Up Your Butterfly", "Journey to the Center of a Girl" och "Mama Oo Pow Pow". Lyssna också på "Muleskinner blues" där Lux Interiors underbara galenskap som sångare verkligen slår ut i full blom.  
 

"Bop Pills" 2:24
"God Damn Rock & Roll" 2:38
"Bikini Girls with Machine Guns" 3:17
"All Women Are Bad" 3:09
"The Creature from the Black Leather Lagoon" 3:06 
"Shortnin' Bread" 2:50
"Daisys Up Your Butterfly" 2:38
"Everything Goes" 3:46
"Journey to the Center of a Girl" 4:49
"Mama Oo Pow Pow" 2:33
"Saddle Up a Buzz Buzz" 2:43
"Muleskinner Blues" 2:51

Producent:
Poison Ivy

Skivbolag:
Enigma

THE CRAMPS:
Lux Interior, gitarr
Poison Ivy Rorschach,  gitarr
Candy Del Mar, bas
Nick Knox, trummor

* * *

* * *

CD: The Cramps - Look mom, no head! (1991)



Nu tog det tvärt slut på Cannibal Corpse och Cradle of Filth-skivor, eller så har jag möjligen ett par till i digipack-utgåvor, men till de lådorna står längre ner på hyllan. Men då blir det The Cramps istället och det är verkligen inte kattskit. Iggy Pop gästar på ett spår.



Som synes är Thte Cramps inte ditt vanlliga rockband. Äkta makarna Kristy och Erick poserar i vardagskläder.

 
 "Bend Over, I'll Drive" brukade vi spela i coverbandet förut, till publikens stora förtjusning. Eller nåja, det var nog mest frågande blickar som vändes upp mot oss på scen när vi drog igång den, men den svänger som tusan så folk dansade i alla fall.
 

"Dames, Booze, Chains and Boots" 4:35
"Two Headed Sex Change" 2:52
"Blow up Your Mind" 4:29 
"Hard Workin' Man" 4:02
"Miniskirt Blues" 2:39
"Alligator Stomp" 4:04
"I Wanna Get in Your Pants" 4:19
"Bend Over, I'll Drive" 4:05
"Don't Get Funny with Me" 3:23
"Eyeball in My Martini" 3:20
"Hipsville 29 B.C." 2:32
"The Strangeness in Me" 3:17

Producent:
Poison Ivy

Skivbolag:
IRS

THE CRAMPS:
Lux Interior, sång
Poison Ivy Rorschach, gitarr
Slim Chance, bas
Jim Sclavunos, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Iggy Pop, sång på  "Miniskirt Blues"

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Darkly darkly Venus aversa! (2010)



En konceptskiva om den kvinnliga demonen Lilith passar såklart Cradle of Filth som hand i handske. En lite okänd demon som bara nämns två gånger i Gamla Testamentet, i Jesaja och i Job. I Jesaja sägs: "Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts. Där håller också Lilit till och finner en plats att vila." (Jes. 34:14) I engelska King James bibel och i den svenska folkbibeln, liksom i de flesta andra översättningar av betydelse, har man valt att översätta Lilit som tornuggla för att passa in i sammanhanget av ökendjur och hyenor. Hygglo! Här är man en fruktad demon och så blir man en tornuggla istället bara för att det ska passa in i berättelsen!



Lilit förekommer även i Job 18:15, men den masoretiska bibeltexten anses här vara otydbar. I 1917 års svenska bibelöversättning, liksom i de flesta andra översättningar av betydelse, utelämnades Lilit ur Job, men i Bibel 2000 är hon med: "Lilit intar hans hem, svavel sprids över platsen där han bott." (Job 18:15). Där fick ni för tornuggla. I svensk folktro sägs det att tomtar och skogsrået härstammar från Lilit och hon betraktas också ibland även som Maran, som hemsöker sovande och ger dem mardrömmar. Man lär sig skitmycket av att lyssna på hårdrock! Hade du lärt dig lika mycket från en Darin-skiva? Nä, just det. Skitbra skiva. 
 

"The Cult of Venus Aversa" 7:07
"One Foul Step from the Abyss" 4:52 
"The Nun with the Astral Habit" 4:53
"Retreat of the Sacred Heart" 3:54
"The Persecution Song" 5:33
"Deceiving Eyes" 6:43
"Lilith Immaculate" 6:11
"The Spawn of Love and War" 6:18
"Harlot on a Pedestal" 5:07
"Forgive Me Father (I Have Sinned)" 4:31
"Beyond Eleventh Hour" 7:16

Producent:
Scott Atkins, Doug Cook, Dani Filth

Skivbolag:
Nuclear Blast

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
James McIlroy, gitarr
Dave Pybus, bas
Ashley Ellyllon, keyboards
Martin Marthus Škaroupka, trummor

* * *

* * *

CD: Cephalic Carnage - Anomalies! (2005)


"Rocky mountain hydro grind" med Cephalic Carnage från Denver, Colorado. Släppt på mitt favoritskivbolag Relapse Records vilket såklart betyder att den är kanonbra.



Många sångare från andra band som gästar på skivan och körar, eller jag menar skriker lungorna ur sig, för det är väl det som Travis Ryan (Cattle Decapitation), Barney Greenway (Napalm Death), John Gallagher (Dying Fetus) och Corporate Death från massmördartokiga Macabre gör allra bäst. 
 

"Scientific Remote Viewing" 2:18 
"Wraith" 2:50 
"Counting the Days" 3:54 
"The Will or the Way" 2:10 
"Piecemaker" 5:35 
"Enviovore" 3:01 
"Dying Will Be the Death of Me" 4:41 
"Inside Is Out" 3:54 
"Sleeprace" 2:45 
"Kill for Weed" 2:17
"Litany of Failure" 2:25
"Ontogeny of Behavior" 9:4

Producent:
Dave Otero

Skivbolag:
Relapse

CEPHALIC CARNAGE:
Lenzig Leal, sång
Zac Joe, gitarr
Steve Goldberg, gitarr
Jawsh Mullen, bas
John Merryman, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Dave Otero, sång på "Dying Will Be the Death of Me"
Travis Ryan (Cattle Decapitation), sång på "Scientific Remote Viewing"
Barney Greenway (Napalm Death), sång på "The Will or the Way"
John Gallagher (Dying Fetus), kör
Corporate Death (Macabre), kör
Brian Hegman (Black Lamb), kör


* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Nymphetamine! (2004)



Mera Cradle of Filth! Nymphetamine från 2004, titeln såklart en ordlek på nymf och amfetamin. Alltså nån som har ett droglikt beroende till en kvinna.



Titellåten, med skönsjungande norskan Liv Kristine Espenæs (ex-Theatre of Tragedy) som gäst, nominerades till en Grammy 2004 i kategorin "Best Metal Performance" Har ingen aning vem som vann. Producerad av Rob Caggiano, ständigt mössförsedd gitarrist som tidigare var medlem i Anthrax men numera huserar i danska raggarmetallarna Volbeat. Kanonbra även denna, så bra att jag även haft den på en 2-CD Special Edition-utgåva men nån måtta får det vara, så den har jag sålt.
 
 
"Satyriasis" 1:42
"Gilded Cunt" 4:08
"Nemesis" 7:18
"Gabrielle" 5:27
"Absinthe with Faust" 5:14 
"Nymphetamine (Overdose)" 9:14
"Painting Flowers White Never Suited My Palette" 1:57
"Medusa and Hemlock" 4:44
"Coffin Fodder" 5:17
"English Fire" 4:45
"Filthy Little Secret" 6:16
"Swansong for a Raven" 7:09
"Mother of Abominations" 7:33
"Nymphetamine (Fix)" 5:02

Producent:
Rob Caggiano

Skivbolag:
Roadrunner

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
James McIlroy, gitarr
Martin Powell, keyboards, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Sarah Jezebel Deva, kör
Liv Kristine Espenæs Krull, sång på "Nymphetamine" 
Doug "Pinhead" Bradley, berättarröst på "Satyriasis" och "Swansong for a Raven"

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Torture! (2012)



"Torture" med Cannibal Corpse. Mysigt omslag må jag säga. Tokcensurerat såklart då det kom i en papplåda med en liten öppning där bara döskskallekillens nuna syntes.



På väg till studion var grabbarna tvungna att göra ett snabbt stopp och göra sig av med ett lik.  Nä, dom skojar såklart, dom här killarna är ju världens snällaste. Eller?
 
 

"Demented Aggression" 3:14
"Sarcophagic Frenzy" 3:42 
"Scourge of Iron" 4:44
"Encased in Concrete" 3:13
"As Deep as the Knife Will Go" 3:25
"Intestinal Crank" 3:54
"Followed Home Then Killed" 3:36
"The Strangulation Chair" 4:09 
"Caged... Contorted" 3:53
"Crucifier Avenged" 3:46
"Rabid" 3:04
"Torn Through" 3:11

Producent:
Erik Rutan

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Pat O'Brien, gitarr
Rob Barrett, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Gore obsessed! (2002)



Men på det här omslaget är det slaskigt och blodigt må jag säga. På skiva nummer åtta erkänner Cannibal Corpse till slut att dom är "gore obsessed". Omslagsbilden är som vanligt målad av Vincent Locke. 
 


"Drowning in Viscera", "Hung and Bled", "Sanded Faceless", "Mutation of the Cadaver"... mysiga låttitlar må jag säga. Producenten Neil Kernon är föresten en mångsidig herre som förutom att han har dödsmetallband som Cannibal Corpse, Macabre, Nile och Deicide på meritlistan även gjort skivor med Dexy's Midnight Runners, Hall & Oates och ... wait for it... Michael Bolton!
 

"Savage Butchery" 1:50
"Hatchet to the Head" 3:34 
"Pit of Zombies" 3:58
"Dormant Bodies Bursting" 2:00
"Compelled to Lacerate" 3:29
"Drowning in Viscera" 3:36
"Hung and Bled" 4:13
"Sanded Faceless" 3:51
"Mutation of the Cadaver" 3:09
"When Death Replaces Life" 4:59
"Grotesque" 3:42

Producent:
Neil Kernon, Cannibal Corpse

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Kill! (2006)



Kort och kärnfull titel på Cannibal Corpses tionde fullängdare må jag säga. Webster & Co valde den här gången lite oväntat att ha ett helt blod- och inälvsfritt omslag.
 


Men när man lyfter på CD-skivan kommer han fram, gulleplutten som var först påtänkt som omslagsbild.



Producerat av Erik Rutan som tidigare spelat gitarr i Morbid Angel samt i det egna bandet Hate Eternal. 
 

"The Time to Kill Is Now" 2:03
"Make Them Suffer" 2:50
"Murder Worship" 3:56
"Necrosadistic Warning" 3:28
"Five Nails Through the Neck" 3:45
"Purification by Fire" 2:57
"Death Walking Terror" 3:31
"Barbaric Bludgeonings" 3:42
"The Discipline of Revenge" 3:39
"Brain Removal Device" 3:14
"Maniacal" 2:12 
"Submerged in Boiling Flesh" 2:52
"Infinite Misery" 4:01

Producent:
Erik Rutan

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Pat O'Brien, gitarr
Rob Barrett, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Bloodthirst! (1999)



Fullängdare nummer sju från Cannibal Corpse. Mysigt omslag med nåt slags monster som ser ut som nåt ur Half-Life. Är i vanliga fall fullkomligt ointresserad av dataspel men just Half-Life har jag spelat. Ett spel som jag "lånade" från en halvsuspekt warez-sajt nångång i början av 2000-talet, packade sen upp de 120 (minst) RAR-filerna, klickade på .exe-filen och skrev in en fusknyckel som jag fick från ett keygenerator-program, också det nedtankat från en warez-sajt. Sen var spelet upplåst och man kunde börja spela, om nu ens datamaskin bara klarade av den svindlande grafiken, för det mesta gjorde den inte det... Jojo, det var tider det.



Öppningslåten "Pounded into dust" är ännu ett exempel på hur låtar helst ska börjas. Inget intro, gitarrtuggande eller andra stämnningshöjande dumheter utan bara smack på! Första och sista Cannibal-skivan som är producerad av jovialiske engelsmannen Colin Richardson som även producerat skivor med... djupt andetag ... Anathema, Behemoth, Bolt Thrower, Carcass, Chimaira, Cradle of Filth, DÅÅTH, Fear Factory, Gorefest, Kreator, Machine Head, Massacre, Napalm Death, Overkill, Sepultura, Slipknot, Exploited och Wednesday 13.
 

"Pounded into Dust" 2:17
"Dead Human Collection" 2:30 
"Unleashing the Bloodthirsty" 3:50
"The Spine Splitter" 3:10 
"Ecstasy in Decay" 3:12
"Raped by the Beast" 2:34 
"Coffinfeeder" 3:04
"Hacksaw Decapitation" 4:12
"Blowtorch Slaughter" 2:33
"Sickening Metamorphosis" 3:24
"Condemned to Agony" 3:44

Producent:
Colin Richardson

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz. trummor

* * *

* * *

CD: The Clash - London calling! (1979)



"London calling", tredje fullängdaren från engelska punkgänget The Clash räknas av alla som en klockren klassiker. Men inte av mig. Ledsen för den kallduschen men tyvärr är det så.



Oj, nu blev dom visst upprörda.


Många låtar är det och det är väl egentligen bara "Spanish bombs" som jag kan tänkas vilja höra igen. Har också ruskigt svårt för Strummers sluddriga sång. Clash-plankarna Rancid kör med samma sorts sång men där går låtarna åtminstone fort. Ruskigt överskattat misch-masch av punk, reggae, rockabilly, ska, R&B, pop, jazz och rocknroll . Ja, jag är allvarlig. 15 bucks in the lake.
 

"London Calling" 3:19
"Brand New Cadillac" 2:09
"Jimmy Jazz" 3:52
"Hateful" 2:45
"Rudie Can't Fail" 3:26
"Spanish Bombs" 3:19
"The Right Profile" 3:56
"Lost in the Supermarket" 3:47
"Clampdown" 3:49
"The Guns of Brixton" 3:07
"Wrong 'Em Boyo" 3:10
"Death or Glory" 3:55
"Koka Kola" 1:46
"The Card Cheat" 3:51
"Lover's Rock" 4:01
"Four Horsemen" 2:56
"I'm Not Down" 3:00
"Revolution Rock" 5:37
"Train in Vain" 3:09

Producent:
Guy Stevens, Mick Jones

Skivbolag:
CBS

THE CLASH:
Joe Strummer, sång, gitarr, piano
Mick Jones, gitarr, piano, munspel, sång
Paul Simonon, bas, sång på "The Guns of Brixton"
Topper Headon, trummor

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - The Manticore and other horrors! (2012)



Det är inte många band som lyckas hålla så hög nivå på sina släpp som Cradle of Filth. Klockrena släpp på rad ända sedan "Midian" som kom år 2000, det är fan inte illa pinkat. Här är ett till sådant klockrent släpp, "The Manticore and other horrors" från 2012. Sista skivan med mångårige gitarristen Paul Allender och nu är bandet nerbantat till tre personer, sångaren Dani, gitarrist-Paul och så trummisen Martin. Basisten Daniel fick inte vara med på bandbilderna i häftet.

 
 Snyggt omslag men ojojoj så liten text i det maffiga CD-häftet. Vit, tunn text på svart bakgrund = ruggigt svårt att läsa. 
 

"The Unveiling of O." (instrumental) 2:07
"The Abhorrent" 5:53
"For Your Vulgar Delectation" 4:46 
"Illicitus" 5:24
"Manticore" 5:53
"Frost on Her Pillow" 4:12
"Huge Onyx Wings Behind Despair" 4:23 
"Pallid Reflection" 5:34
"Siding with the Titans" 5:17
"Succumb to This" 4:43
"Sinfonia" (Instrumental) 3:25

Producent:
Scott Atkins, Daniel Lloyd Davey. Paul Allender, Martin Škaroupka

Skivbolag:
Icarus

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Martin "Marthus" Škaroupka, trummor, orkesterarrangemang

Session:
Daniel Firth, bas

* * *

* * *

CD: Clawfinger - Deaf, dumb, blind! (1993)



Omtvistad debut från svensk/norska rapmetallarna Clawfinger. Omtvistad? Jo, dom döpte förstasingeln till "Nigger" och fick löpa gatlopp i pressen och fick gång på gång förklara att det är en antirasistlåt. Trots det (tack vare det?) så sålde den i över 700.000 ex, skivbolaget hade trott max 5000 ex skulle gå åt...



Såg Clawfinger live ett par gånger här i Umeå då, ena gången var dom förband till Refused och andra gången till Meshuggah eller så var det tvärtom och dom var huvudband bägge gångerna? Jeez, fattar du hur länge sen det här va och hur gammal jag är? Det var heller inte lönt att försöka undvika att höra "Nigger", "The Truth", "Don't Get Me Wrong", "Warfair" eller nån av de andra låtarna på den här skivan för dom spelades överallt och på alla fester 1993
 


Fyra killar på bandfotot men sex stycken i studion och på scen.



Producenten Jacob Hellner tog det tokfeta gitarrljudet och det halvindustriella tänket med sig till Rammsteins debut Herzeleid (1995) och det gick så bra att han varit tyskarnas husproducent sedan dess. 
 

"Nigger" – 3:47
"The Truth" – 4:12
"Rosegrove" – 4:02
"Don't Get Me Wrong" – 3:12
"I Need You" – 4:58
"Catch Me" – 4:39
"Warfair" – 3:48
"Wonderful World" – 2:40
"Sad to See Your Sorrow" – 5:18
"I Don't Care" – 3:11

Producent:
Jakob Hellner, Clawfinger

Skivbolag:
MWG

CLAWFINGER:
Zak Tell, rap
Erlend Ottem, gitarr
 Jocke Skog, keyboards, programmering, kör
Bård Torstensen, gitarr


Session:
Andre Skaug, bas
Morten Skaug, trummor

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Thornography! (2006)



Ännu mer Cradle of Filth! "Thornography", smutsvaggornas sjunde fullängdare har ett gräsligt fult grönt omslag men tro mig, den är rakt igenom kanonbra! Sista skivan med svenske Adrian Erlandsson på trumpallen som gick vidare till Paradise Lost och sen till At the Gates och The Haunted. Även den sista (och enda) CoF-skivan med gitarristen Charles Hedger som numera spelar i norska Mayhem under Ghul. Tuffare än Charles, eller hur?



Smockad med tuffa låtar som "Dirge inferno", "Libertina Grimm", "Cemetery and sundown" och "Foetus of a new day kicking" Sista låten "Temptation" är förresten en Heaven 17-cover. Jo, faktiskt. Leta reda på originalet på Spotify efter du lyssnat på Cradle of Filths cover. Vem sa att blackmetalmusiker inte hade humor?
 

"Under Pregnant Skies She Comes Alive Like Miss Leviathan" 1:40
"Dirge Inferno" 4:53 
"Tonight in Flames" 5:55
"Libertina Grimm" 5:51
"The Byronic Man" 5:03
"I Am the Thorn" 7:06
"Cemetery and Sundown" 5:37
"Lovesick for Mina" 7:00 
"The Foetus of a New Day Kicking" 3:43
"Rise of the Pentagram" 7:02
"Under Huntress Moon" 6:58
"Temptation" 3:47

Producent:
Rob Caggiano

Skivbolag:
Roadrunner

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Charles Hedger, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor
Sarah Jezebel Deva, kör

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Doug Bradley, berättarröst på låt #3 och 10
Ville Valo, sång på "The Byronic Man"
Dirty Harry, sång på "Temptation"
Martin Walkyier, kör på "The Snake-Eyed and the Venomous"

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Gallery of suicide! (1998)



Som jag lovade (hotade?) med tidigare kommer här ännu en CD med Cannibal Corpse. Gallery of Suicide är deras sjätte fullängdare och den första med gitarristen Pat O´Brien, ex-Nevermore.



Det är dock den andra och sista skivan som sångaren George Fischer står med som textförfattare. På sin Cannibal Corpse-debut Vile var han med i textskrivandet på två låtar, här har han bara varit med på Blood Drenched Execution. Lite ovanligt är det väl att sångaren inte har ett skrutt att göra med vad som sjungs? De bloddrypande teterna skrivs för det mesta av basisten Webster och/eller trummisen Mazurkiewicz.
 

"I Will Kill You" 2:47
"Disposal of the Body" 1:54
"Sentenced to Burn" 3:06
"Blood Drenched Execution" 2:40
"Gallery of Suicide" 3:55
"Dismembered and Molested" 1:53 
"From Skin to Liquid" 5:30
"Unite the Dead" 3:05 
"Stabbed in the Throat" 3:26
"Chambers of Blood" 4:11 
"Headless" 2:22
"Every Bone Broken" 3:18
"Centuries of Torment" 4:04
"Crushing the Despised" 1:56

Producent:
Jim Morris

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, sång
Jack Owen, gitarr
Pat O'Brien, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

* * *

* * *

CD: Johnny Cash - American recordings! (1994)



Första skivan i Johnny Cashs serie med "American Recordings". Det blev totalt sex sådana skivor och de två sista, American V: A Hundred Highways och American VI: Ain't No Grave gavs ut efter hans död.



Otroligt men sant så är detta Johnny Cash 81:a studioskiva i karriären. Kanonbra skiva. Tennessee Stud och The Man Who Couldn't Cry är inspelade live på Viper Room, en nattklubb i Los Angeles som då ägdes av Johnny Depp.
 

"Delia's Gone" 2:18
"Let the Train Blow the Whistle" 2:15
"The Beast in Me" 2:45
"Drive On" 2:23
"Why Me Lord" 2:20
"Thirteen 2:29
"Oh, Bury Me Not" 3:52
"Bird on a Wire" 4:01 
"Tennessee Stud" 2:54 
"Down There by the Train" 5:34
"Redemption" 3:03
"Like a Soldier" 2:50
"The Man Who Couldn't Cry" 5:03

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
American

JOHNNY CASH:
Johnny Cash, gitarr, sång

* * *

* * *

CD: Cannibal Corpse - Vile! (1996)



Året var 1996 och utöver sommarhiten "Hammer smashed face", som Cannibal Corpse, med dåvarande sångaren Chris Barnes i spetsen, spelade i en scen i kultrullen "Ace Ventura - pet detective", hade jag inte hört en ton med dessa dödsmetalllegender. Men så hängde det med en gratis-CD med Close-Up nångång då -96 och då jag fick höra "Devoured by vermin" med Cannibal Corpse från denna skiva så var det kört. Vilken jävla låt! Precis sådär vill jag ha dom. Inga intron utan bara "1-2-3-4" och pang på!



Första skivan med nya sångaren George Fischer som ståtar med det kärleksfulla smeknamnet "Corpsegrinder" och jävlar vad han kan skrika och growla. Världsbäst på det faktiskt. Detta strävsamma kompisgäng, minus gitarristen Jack Owen, hänger drygt 20 år senare fortfarande ihop och gör bloddrypande skivor.

 
"Devoured by Vermin", "Mummified in Barbed Wire", "Eaten from Inside", "Orgasm Through Torture"... mysiga låttitlar, eller hur? Detta var alltså startpunkten för mitt Cannibal-diggande och jag har plikttroget köpt (ja, köpt) alla deras skivor sen dess. Så ja, det kommer mera Cannibal Corpse. Men lyssna på "Devoured by vermin" medan du väntar.
 

"Devoured by Vermin" 3:13
"Mummified in Barbed Wire" 3:09
"Perverse Suffering" 4:14
"Disfigured" 3:48
"Bloodlands" 4:20
"Puncture Wound Massacre" 1:41
"Relentless Beating" 2:14
"Absolute Hatred" 3:05
"Eaten from Inside" 3:43
"Orgasm Through Torture" 3:41 
"Monolith" 4:24

Producent:
Scott Burns, Cannibal Corpse

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
Rob Barrett, gitarr
George Fisher, sång
Paul Mazurkiewicz, trummor
Jack Owen, gitarr
Alex Webster, bas

* * *

* * *

CD: Coheed and Cambria - Year of the black rainbow! (2010)



Min andra och sista Coheed-skiva på CD, resterande tre har jag på vinyl. Ja, jag saknar alltså de två första skivorna, "The Second Stage Turbine Blade" och "In Keeping Secrets of Silent Earth: 3". Saknar även deras senaste släpp "The color before the sun" men då den skivan inte handlar om "The amory wars" och gruppen där tråkigt nog har frångått sin spejsiga prog för kortare, alternativ-poppigare låtar låter det inte så värst intressant i mina öron. Men de två första ska jag garanterat köpa nångång så att jag får historien komplett.

 
 Enda skivan med trummisen Chris Pennie som tidigare spelat med toksnabba mathcoregänget Dillinger Escape Plan i sättningen. Undrar om jag inte har en skivan med DEP också nånstans? Också sista skivan med basisten Michael Todd som den 10 juli 2011 fick den briljanta idén att med pistol råna ett apotek på jakt efter droger.
 

"One" 1:54
"The Broken" 4:01
"Guns of Summer" 4:50
"Here We Are Juggernaut" 3:52
"Far" 5:00 
"This Shattered Symphony" 4:30
"World of Lines" 3:17
"Made Out of Nothing (All That I Am)" 4:40
"Pearl of the Stars" 5:03
"In the Flame of Error" 5:31
"When Skeletons Live" 4:21
"The Black Rainbow" 7:38

Producent:
Atticus Ross Joe Barresi

Skivbolag:
Columbia

COHEED AND CAMBRIA:
Claudio Sanchez, sång, gitarr, keyboards
Travis Stever, gitarr, lap steel, kör
Michael Todd, bas
Chris Pennie, trummor

* * *

* * *

CD: Coheed and Cambria - Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness! (2005)



Phew, vad sägs om den skivtiteln? En riktig munfull, eller va? Galet bra skiva från ett helt fantastiskt band som du bara måste lyssna på. Kom i ett pappfodral med denna gigantiska och olycksbådande romerska fyra på omslaget.
 


En giljotin med vingar? Ok, if you say so. Progressiv rock (såklart) med en sammanhängande historia, The Armory Wars", som löper över Coheeds sju första skivor. Japp, du läste rätt. Det tog sju skivor att berätta historien om Coheed och hans fru Cambria. Vad "The Amory wars" handlar om? Jo, det här: Amory Wars ligger i Heaven's Fence, en samling av 78 planeter som hålls på plats genom strålar av energi, känd som Keywork. Den första halvan av berättelsen berättar om Coheed Kilgannon och hans fru Cambria Kilgannons kamp mot Wilhelm Ryan, Högsta Tri-Mage (senare kallad Archmage). Den andra halvan av berättelsen fokuserar på den heroiska resan av deras son, messianska Claudio Kilgannon. Till slut kommer han att möta Archmage, den absoluta härskaren av Himmels Hägn och den som slutligen ansvarar för Claudios familjs död. Typ som Star Wars alltså.



Historien löper dock inte i kronologisk ordning över skivorna så vill du lyssna på den i rätt ordning så måste du lyssna på skivorna enligt följande: "The Afterman: Ascension", "The Afterman: Descension", "Year of the Black Rainbow", "The Second Stage Turbine Blade", "In Keeping Secrets of Silent Earth: 3", "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness" och slutligen "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow". Lyllos dig som har kvar den upplevelsen. Själv blev jag helt däckad första gången jag hörde Coheed & Cambria.
 Ofattbart bra band.
 

"Keeping the Blade" 2:08
"Always & Never" 2:23
"Welcome Home" 6:18
"Ten Speed (of God's Blood & Burial)" 3:50
"Crossing the Frame" 3:26
"Apollo I: The Writing Writer" 5:19
"Once Upon Your Dead Body" 3:19
"Wake Up" 3:35
"The Suffering" 3:43
"The Lying Lies & Dirty Secrets of Miss Erica Court" 3:17
"Mother May I" 4:31

The Willing well:
"The Willing Well I: Fuel for the Feeding End" 7:20
"The Willing Well II: From Fear Through the Eyes of Madness" 7:31
"The Willing Well III: Apollo II: The Telling Truth" 7:18 
"The Willing Well IV: The Final Cut" 7:48

Producent:
Michael Birnbaum & Chris Bittner

Skivbolag:
Columbia

COHEED AND CAMBRIA:
Claudio Sanchez, sång, gitarr, keyboards
Travis Stever, gitarr, lap steel, mandolin, kör
Michael Todd, bas, kör
Josh Eppard, trummor, keyboards, programmering, kör

* * *

* * *

CD: Cradle of Filth - Damnation and a Day! (2003)



Engelska blackmetalorkestern Cradle of Filth har ramlat ut och i in i min skivsamlingen genom åren. Har tidigare haft The Principle Of Evil Made Flesh (1993), Dusk And Her Embrace (1996) och Cruelty And The Beast (1998) på CD men lessnade på dom för länge sen och har sålt dom. Var sen nere på minifestivalen Tattoo the Planet på Globen i oktober 2001 och hade väl egentligen tänkt se Pantera men pga terrorattackerna en månad före den 11 september så hade dom (och Static-X) ställt in. Kvar att se var då finska Amorphis (urrk), svenska In Flames (urrk), Slayer (hurra!) och så då Cradle of Filth, ett lite försiktigt hurra.



Men dom var jättebra, Slayer också såklart, men särskilt när jag såg CoF veva igång sin symfoniska blackmetal så klack det till i skallen och väl hemma var det bara att köpa Clive Barker-inspirerade Midian på vinyl på stört. Bra grejer. Två år senare kom så den här genomgrymma Damnation and a day med undertiteln From genesis to nemesis och löst baserad på John Miltons klassiska diktverk Paradise Lost. Den kioskvältaren, skriven på femtaktig orimmad jamb, kan du ju försöka ta dig igenom, det har nämligen jag försökt och misslyckats med. Skivan är däremot rena drömmen att lyssna på, hur bra som helst. Maffig rent av!
 

I - Fantasia down

A Bruise Upon The Silent Moon 2:03
The Promise Of Fever 5:57
Hurt And Virtue 5:24
An Enemy Led The Tempest 6:12

II - Paradise Lost
Damned In Any Language (A Plague On Words) 1:58
Better To Reign In Hell 6:11
Serpent Tongue 5:10
Carrion 4:43

III - Sewer side up
The Mordant Liquor Of Tears 2:35
Presents From The Poison-Hearted 6:20
Doberman Pharaoh 6:03
Babalon A.D. (So Glad For The Madness) 5:38

IV - The Scented Garden
A Scarlet Witch Lit The Season 1:34
Mannequin 4:27
Thank God For The Suffering 6:14
The Smoke Of Her Burning / End Of Daze 6:24

Producent:
Doug Cook, Cradle of Filth

Skivbolag:
Sony

CRADLE OF FILTH:
Dani Filth, sång
Paul Allender, gitarr
Martin Powell, keyboards, violin, gitarr
Dave Pybus, bas
Adrian Erlandsson, trummor
Sarah Jezebel Deva, kör

* * *

* * *

CD: Cynic - Focus! (1993)



Debut från Floridagänget Cynic. Jazzig, progressiv dödsmetall med både growl och sång som låter som en robotröst. Konstigt? Ja, lite men passar förbannat bra till musiken. Megateknisk musikermusik. Meshuggah upphöjt till 100. Sean Reinert är en av mina trumhjältar.



Trots att Cynic sorterar under dödsmetall så är texterna låååångt ifrån inälvskladdlyriken som brukligt är. Nädu, här är texterna poetiska, filosofiska och andliga och tar upp ämnen som att uppleva världen, att skilja verklighet från illusion och meditation. Cynic är också ett av väldigt få, om inte det enda, dödsmetallband som har två öppet homosexuella medlemmar. När Masvidal och Reinert 2014 kom ut ur garderoben så svarade hårdrocksfansen såhär. Hårdrockare = trevligt folk.


"Veil of Maya" 5:23
"Celestial Voyage" 3:40
"The Eagle Nature" 3:30
"Sentiment" 4:23
"I'm But a Wave to..." 5:30
"Uroboric Forms" 3:32
"Textures" 4:42
"How Could I" 5:29

Producent:
Cynic, Scott Burns

Skivbolag:
Roadrunner

CYNIC:
Paul Masvidal, sång, gitarr, gitarrsynth
Jason Gobel, gitarr, gitarrsynth
Sean Malone, bas, chapman stick
Sean Reinert, trummor, keyboards

* * *

* * *

Tidigare inlägg
RSS 2.0