LP: Dokken - Back for the attack! (1987)



Snygg framsida målad av Dave "The Knave" Williams med en Dokken-prydd vapensköld, en drake längst upp och vapenskrammel i bakgrunden.



Gläfsande vildhundar, cirklande gamar och ännu mera krieg på baksidan. Dödsmetall?



Näää, det är ju pudelrock. Högst hår vinner.


På innerpåsen även ett tack till "Bruce´s All Male Swedish Body Waxing Service"...

 

A:
"Kiss of Death" (Lynch/Dokken/Pilson) — 5:51
"Prisoner" (Lynch/Pilson/Brown) — 4:20
"Night by Night" (Pilson/Lynch/Brown/Dokken ) — 5:23
"Standing in the Shadows" (Dokken/Lynch/Pilson) — 5:07
"Heaven Sent" (Dokken/Lynch/Pilson) — 4:52
"Mr. Scary" (Lynch/Pilson) — 4:31

B:
"So Many Tears" (Dokken/Lynch/Pilson) — 4:56
"Burning Like a Flame" (Lynch/Pilson/Dokken/Brown) — 4:46
"Lost Behind the Wall" (Lynch/Brown/Dokken/Pilson) — 4:19
"Stop Fighting Love" (Pilson/Lynch/Dokken/Brown) — 4:52
"Cry of the Gypsy" (Dokken/Pilson/Lynch) — 4:51
"Sleepless Night" (Lynch/Brown/Pilson) — 4:32
"Dream Warriors" (Lynch/Pilson) — 4:42

Producent:
 
Neil Kernon

Skivbolag: 
Elektra

DOKKEN:
Don Dokken, sång
George Lynch, gitarr
Jeff Pilson, bass
Mick Brown, trummor




LP: Dokken - Under lock and key! (1985)



Tredje skivan från pudelhjältarna Dokken är rackarns bra.



Den sålde över en miljon ex och ynglade av sig tre hitsinglar: "In My Dreams", "The Hunter" och "It's Not Love".


A:
Unchain the Night
The Hunter
In My Dreams
Slippin' Away
Lightnin' Strikes Again

B:
It's Not Love
Jaded Heart
Don't Lie to Me
Will the Sun Rise
Til the Livin' End

Producent:
Angelo Arcuri, Neil Kernon och Michael Wagener

Skivbolag:
Elektra

DOKKEN:
Don Dokken, sång, gitarr
George Lynch, gitarr
Jeff Pilson, bas
Mick Brown, trummor




LP: Dokken - Tooth and nail! (1984)



En läskig monsterhand river sig genom omslaget och sträcker sig efter bandloggan.



Don D och hans tre kompisar kommer fram ur röken mellan förstärkarna. Vilka tuffingar! Jäääävlar vilket solo Lynch drar iväg på titellåten. Lyssna nedan.


A:
Without Warning
Tooth and Nail
Just Got Lucky
Heartless Heart
Don't Close Your Eyes

B:
When Heaven Comes Down
Into the Fire
Bullets to Spare
Alone Again
Turn on the Action

Producent:
Tom Werman, Roy Thomas Baker

Skivbolag:
Elektra

DOKKEN:
Don Dokken, sång
George Lynch, gitarr
Jeff Pilson, bas
Mick Brown, trummor




LP+7"-singel: Deranged - III! (1999)



Dödsig framsida med läskiga bilder och taggtråd.



Heter det inte "I thrive on suffering"?



Blodröd vinyl. Såklart.



Den medföljande singeln har även den blodröd vinyl. Såklart. På LPn står det "This is side B you sucker".



Och så följer det med en hyfsat stor poster som visar en dödsmetallmusikants glassiga liv före, under och efter gigen. Den där långa bruna saken uppe till vänster i mitten, är det vad jag tror att det är? BLÄÄÄÄH.


A:
Ripped, Raped, Randomized
Compulsive Urge To Kill
Consume Excrete Dwell
Laugh At Human Tragedies
Through The Realm Of Torture
Festering...

B:
III
Thrill Kill
I Thrilve On Suffering
Death Tripping
Razor Reaction
Stagnant Pool (Leafhound cover)

7" sid A
Hammer Cottered Rectum
Raised On Human Sin

7" sid B:
Razor Divine
Some Kinda Hate (Misfits cover)

Producent:
Berno Paulsson

Skivbolag:
Listenable

DERANGED:
Johan Axelsson, gitarr
Johan Anderberg, bas, sång
Rikard Wermén, trummor




LP: Dio - Holy diver! (1983)



Fett klassiskt hårdrocksomslag där Dio-maskoten Murray hystar en kedjad präst ner i en flod.



Enligt vissa konspirationsteoretiker så kan man om man läser Dio-loggan upp och ner utläsa både "DIE" och "DEVIL". Såhär. Nå vad tycker du, kan man det?



Baksidan med svårläst röd text på grillrig bakgrund.




Har du hört den röjiga "Parate y Grita" nångång? Men "Buzo Sagrado" då, den måste du ha hört förut,
det är ju en jätteklassiker! Skive
tikett med låttitlar på både espanol och english. 
 
A: 
Parate y grita (Stand up and shout)
Buzo sagrado (Holy diver)
Gitano (Gypsy)
Atrapo en el centro (Caught in the middle)
No habler con extranos (Don´t talk to strangers)

B: 
Derecho traves del corazon (Straight through the heart)
Invisible (Invisible)
Arcoiris en la obscuridad (Rainbow in the dark)
Verguenza nocturna (Shame on the night)

Producent: 
Ronnie James Dio 

Skivbolag:
 
Mercury

DIO:
Ronnie James Dio, sång
Vivian Campbell, gitarr
Jimmy Bain, bass, keyboards
Vinny Appice, trummor




LP: Demon - The unexpected guest! (1982)



BLÅ! No doubt den absolut blåaste skiva jag har hemma med en dräglande figur som motiv...



.. och en behornad djävulsmask av nåt slag på baksidan.



En surmulen skägglurk och en gapande dåre med bandana plus alla låttexter fullbordar uppviket. Vilka är det på bilderna? Basisten och sångaren? Producenten och managern? En groupie och en roadie? Frågorna tar aldrig slut.



Till sist hänger det även med en beställningskupong för dig som är sugen på lite Demon-merch.
4 pund för en Demon-trisha och 16 pund för en jacka är ju jävligt billigt må jag säga.
 
A:
Intro: An observation
Don´t break the circle
The spell
Total possession
Sign of the madman
Victim of fortune

B:
Have we been here before?
Strange institution
The grand illusion
Beyond the gates
Deliver us from evil

Producent:
Pete Hinton

Skivbolag:
Carrere

DEMON:
Dave Hill, sång
Mal Spooner, gitarr
Les Hunt, gitarr
Chris Ellis, bas
John Wright, trummor




LP: Deep Purple - Slaves and masters! (1990)



The one and only Deep Purple-skiva med Joe Lynn Turner på sång. Eller Purple och Purple, det här låter fan inte som Deep Purple, det här är Rainbow, och inget annat. Deep Purple ska inte spela såhär såsig musik.

Joe Lynn Turner är såklart på hemmaplan med sån här softrock men behöver jag säga att mästervrålaren Ian Gillan var tillbaka bakom mikrofonen på den nästföljande "The battle rages on"? Men ha tillbaka Gillan i bandet ville såklart inte Ritchie Blackmore som tvingade skivbolaget att pröjsa honom, och bara honom, 250 000 dollar för att spela in en skiva och genomföra en världsturné med Gillan. Fullföljde han det tror du? Nej. Halvvägs in på turnén lessnade Blackmore på Deep Purple i allmänhet och Ian Gillan i synnerhet och hoppade av för att lira medeltidsmusik med frugan i Blackmore´s Night istället. Purple rekryterade då först Joe Satriani för resten av turnén och senare permanent Steve Morse som gitarrist.



Ingen, allltså ingen, i Deep Purple ville egentligen ha Joe Lynn Turner som sångare på skivan utan förstaval som ny sångare var faktiskt Survivors sångare Jimi Jamison. Men han var i sista stund tvungen att tacka nej och den enda som var ledig var Turner. Jamisons manager hade visst samröre med maffian och han vågade helt enkelt inte hoppa av Survivor...


A:
King of Dreams
The Cut Runs Deep
Fire in the Basement
Fortuneteller

B:
Truth Hurts
Breakfast in Bed
Love Conquers All
Too Much Is Not Enough
Wicked Ways

Producent: 
Roger Glover 

Skivbolag: 
BMG

DEEP PURPLE:
Joe Lynn Turner, sång
Ritchie Blackmore, gitarr
Roger Glover, bas
Jon Lord, keyboards
Ian Paice, trummor




2-LP: Deep Purple - Made in Japan! (1972)



Klassisk liveplatta från Deep Purple som jag inte tänker skriva så mycket om, den här har du ju redan i skivhyllan, eller hur? Så jag ger dig bara några hållpunkter på skivan som ni måste kolla upp, OK?



(tidsangivelserna kommer från Spotify, jag har inte suttit med stoppur framför vinylsvarven om du nu tror det, nån jävla måtta får det vara...) Så här kommer alltså det du ska lyssna efter:
- 2.15 min in på "Highway Star". Orgelsolot!
- 2.25 min in på "Child in time". Skriket!
- 0.17 min. in på "Smoke on the water". Riffet!
- Hela jävla "The mule". Trumsolot! Jävlar vad snabb han är på baskaggen.
- 1.50 min. in på "Strange kind of woman". Gitarrsolot! 3.40 min in: Skrattet! Och 8.10 min in. Skriket!
- 6.20 min. in på "Lazy". Munspel! 9 min. in: Ritchie lattjar!
- 5.25 min. in på "Space Truckin´". Ett knarkigt orgelsolo som nästan aldrig tar slut!



Så, det borde räcka. Du lär upptäcka fler guldkorn på egen hand. Hujedamig vilken klassiker.


A: 
Highway Star
Child in Time

B: 
Smoke on the Water
The Mule

C:
Strange Kind of Woman
Lazy

D:
Space Truckin'


Producent: 
Deep Purple 

Skivbolag: 
Purple Records 

DEEP PURPLE:
Ian Gillan, sång
Ritchie Blackmore, gitarr
Roger Glover, bas
Jon Lord, orgel
Ian Paice, trummor




LP: Deep Purple - In rock! (1970)



Fransk utgåva på lila vinyl och med fräsigt gatefold-omslag. Eller är det gatefold även på originalutgåvan?



Baksidan likasamma som framsidan.



På uppviket står det några förklarande (eller kanske förvirrande) ord till varje låt:
"Speed king" - Just a few roots, replanted. 
"Bloodsucker" - A particularly nasty sort of fellow, there are lots of us.
"Child in Time"  The story of a loser, it could be you.
"Flight of the rat" - Just to remind you there are other ways of turning on. 
"Into the fire" - Out of the frying pan... 
"Living wreck" - It takes all sorts -- support your local groupie. 
"Hard lovin' man" - For Martin Birch -- catalyst.



Lila vinyl.
 

A:

Speed King
Bloodsucker
Child in Time

B:
Flight of the Rat
Into the Fire
Living Wreck
Hard Lovin' Man

Producent: 
Deep Purple 

Skivbolag: 
Harvest

DEEP PURPLE:
Ian Gillan, sång
Ritchie Blackmore, gitarr
Roger Glover, bas 
Jon Lord, keyboards
Ian Paice, trummor




LP: Dag Vag - Helq! (1989)



Inte så bra den här tyvärr, mer synthar och mindre reggae än på tidigare plattor, och sånt kan ju aldrig vara bra. För vad ska man annars säga om magplask till låtar som "Ingen duger", "Vraket och hoppet" och"Everybody Lalalala"? Och vem bestämde att Tage Dirty skulle ersättas med en trummaskin?



Men nåt bra finns det väl? Jo, det är klart, den toksvängiga "Du Får Aldrig Nog" (med synth och trummaskin, men det svänger!) är det bra fart i men annars säger jag tack men nej tack. Och vad betyder "Helq"?


A:

Tiden Går
Everybody Lalalala
Ingen Duger
Vraket Och Hoppet

B:
Du Får Aldrig Nog
Ge Mej En Pistol
Himmel Och Helvete
In Search Of The Digital Dope

Producent: 
Stig Vig, Bumpaberra 

Skivbolag: 
MNW

DAG VAG:

Beno Zeno, gitarr
BumpaBerra, keyboard
Stig Vig, bas, sång
T Z Dirty, trummor
ZilverZurfarn, gitarr
Kopp Te, saxofon




LP: Dag Vag - Palsternacka! (1980)



Jomenvisst, jag gillar Dag Vag och deras softa reggaerock skarpt och jag såg dom live redan 1981 (eller?) då dom spelade här i Umeå tillsammans med Ebba Grön. En skiva som jag fått av en polare som rensade ut sina vinyler och den är ju såklart löjligt bra. Förutom den massiva sommarhiten "Musik" finns här även den röjiga "Samma sak" och en reggae-fierad cover av Ebba Gröns "Vaskarubli" med hysterisk sång av Stig Vig.



Vill du ha mera reggae i din Dag Vag så rekommenderar jag att du slänger ett öra på de skönt gungiga kompositionerna "Rulla på", "Lång Väg", Tom" och "II D". Och slutligen, sitter du i ett nersläckt rum med plyschbyxor och myskuddar och knaprar röd flugsvamp så är den helflummiga avslutaren "Palstersnack" en perfekt låt att flyga iväg till.



Med i konvolutet hänger det även med en tecknad serie på fyra sidor som berättar historien om Dag Vag, killen som både namngett bandet och som tydligen skriver de flesta av orkesterns låtar.




 

A:
Musik
Rulla på
Låt det komma ut
Vaskarubli
Jag har drömt

B:
Samma sak
... Lång väg
Tom
II D
Palstersnack


Producent: 
Guran Selleri 

Skivbolag: 
Silence

DAG VAG:
Stig Vig, bas, sång
Tage Zalvadåre Dirty, trummor
Bedo Sedo, gitarr
ZilverZurfarn, gitarr




LP: Dan Reed Network - Dan Reed Network! (1988)



Den självbetitlade debuten från funkpudelrockarna Dan Reed Network. En skiva som spelades på mer än en förfest på det glada 80-talet kan jag säga, tjejerna gillade ju Dan Reed Network och spelades det sånt här istället för det vanliga Venom-, Judas Priest- och Eddie Meduza-tordönet så kanske dom ville stanna kvar ett tag också, det var ju alltid trevligt. Listigt va?



Bra skiva med "Get To You", "Ritual", "Halfway Around The World" och "I´m So Sorry" som toppnummer. Observera att basisten har samma stenhårda förnamn som allas vår hjälte "The Toxic Avenger".


A:

World Has a Heart Too
Get To You
Ritual
Forgot To Make Her Mine
Tamin' The Wild Nights
I'm So Sorry

B:
Resurrect
Baby Don't Fade
Human
Halfway Around The World
Rock You All Night Long
Tatiana

Producent: 
Bruce Fairbarn 

Skivbolag: 
Mercury

DAN REED NETWORK:
Dan Reed, gitarr, sång
Blake Sakamoto, keyboards
Brion James, gitarr
Melvin Bramon II, bas
Daniel Pred, trummor

LP: Deep Purple - Who do we think we are! (1973)



Sjunde plattan från Purple och den sista med den klassiska Mk II-sättningen. 



En riktigt bra skiva som har fyra urstarka låtar på A-sidan med "Woman from Tokyo", "Mary Long" (kul text), den tunga "Super Trouper" och rockrökaren "Smooth dancer". Vänder man sen på LP:n så kommer först den småtrixiga "Rat bat blue" (koskälla is the shit!) med ett rysligt läckert Jon Lord-solo  2.30 min. in i låten! Den bluesiga "Place in line" avskydde jag från första ackordet men avslutande "Our Lady" var riktigt bra.  



Skivan har ett snyggt gatefoldomslag som på uppviket är fyllt med kuliga pressklipp, ("the sound of Deep Purple has got a hell of a lot to do with my organ". citat av Jon Lord). Den här sättningen återförenades som du vet 1984 och jag och polaren Kenneth åkte givetvis ner till Stockholm och såg dom. Vi körde från Umeå i hans gamla SAAB V4 och hade sprayat "Natas" (läs baklänges) med raklödder på bilhuven. Fråga inte...



Ett textblad i givetvis djuplila färg följde också med. 
 

A:

Woman from Tokyo
Mary Long
Super Trouper
Smooth Dancer

B:
Rat Bat Blue
Place in Line
Our Lady

Producent: 
Deep Purple 

Skivbolag: 
EMI/Purple

DEEP PURPLE:
Ian Gillan, sång
Ritchie Blackmore, gitarr
Roger Glover, bas
Jon Lord, orgel
Ian Paice, trummor




Nyare inlägg
RSS 2.0