LP: Massacre - From beyond! (1991)
Hår ner över ögonen är METAL!
"Dawn of Eternity" – 5:12 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Cryptic Realms" – 4:53 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Biohazard" – 4:41 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Chamber of Ages" – 4:51 (Kam Lee, Rick Rozz)
B:
"From Beyond" – 4:28 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Defeat Remains" – 4:17 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Succubus" – 3:03 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Symbolic Immortality" – 3:39 (Kam Lee, Rick Rozz)
"Corpsegrinder" – 3:19 (Death)
Producent: Colin Richardson, Massacre
Skivbolag: Earache
MASSACRE:
Kam Lee, sång
Rick Rozz, gitarr
Terry Butler, bas
Bill Andrews, trummor
Från Rick Springfield till Florida-döds, snacka om snabba kast! För nästa skiva på tur är minsann "From beyond", debutskivan från amerikanska dödsmetallpionjärerna Massacre, ett band som haft en karriär så fullständigt smockfylld med uppbrott och omstarter att det inte finns nåt liknande i musikvärlden.
Vi tar det från början: Massacre bildades 1984 och fick ur sig två demos, ("Aggressive Tyrant", 1986) och "Chamber Of Ages" 1986) men bröt sedan upp när Rozz, Andrews och Butler gick med i Death (RIP Chuck) där dom medverkar på "Leprosy" och "Spritual healing". Under tiden i Death fick de om och om igen höra hur mycket deras demos betytt för alla dödsmetallälskare och 1991, när deras tid i Death var över, återbildade dom Massacre och släppte denna debut.
1992 släppte dom sen EPn "Inhuman condition" (där Cronos från Venom medverkar på en låt), sen hamnade Massacre i malpåse igen. 1993 återbildade Rozz bandet igen och 1996 kom album nummer två, "Promise" innan dom la ner igen och återbildades (igen) 2006 med bara Butler och Lee kvar sen originalet.
Vad hände sen tror du? Dom la ner.
Men 2011 var dags igen, så återförenades Butler och Rozz igen för en 20-års jubileumsturné för "From beyond"-skivan men sen blev det tyst igen.
Om du nu tror att alla som varit med i Massacre under årens lopp bara legat hemma och räknat STIM-pengar (mest troligt scenario när det gäller dödsmetall, eller hur?) när bandet legat i malpåse har du såklart fel, för dessa killar har under årens lopp spelat i band som Death, Obituary, Six Feet Under, Hate Plow, Nasty Savage, Zero Hour och Whiplash.
Puh! Det är kanske därför ingen har haft tid med Masssacre.
Tidigare Massacre-medlemmar har även dykt upp i mindre kända orkestrar som: (hojta till när du hört talas om nån) Denial Fiend, Last Rite, Havoc Mass, Lowbrow, Fester, Fierce Atmospheres, Death Corps, Cerebral Hemorrhage, Raped Ape, Thatcher, Cadaverizer, Abhorred Existence, Down by Law och Pseudo Heroes.
Men nu ger vi detta klassiska dödsband den tid dom förtjänar och lyssnar tillsammans igenom "From beyond", lyssna särskilt på "Cryptic Remains", "Chamber of ages" (snyggt intro), "Corpsegrinder" (undrar om Cannibal Corpse-sångaren fick sitt namn härifrån?) och "Succubus".
Tufft va?
"There are no vocal effects on this album"
CD: Nile - At the gate of Sethu! (2012)
Enduring the Eternal Molestation of Flame (Instrumental) / The Inevitable Degradation of Flesh (Instrumental)
Lyssna på Spotify:
Producent:
Neil Kernon
Skivbolag:
Nuclear Blast
NILE:
Karl Sanders − guitars, vocals, bass
Mellan alla vinylskivor så slänger jag väl in ett kort inlägg om denna nyinköpta CD. För "At the gate of Sethu", det senaste mästerverket från dödsmetallkungarna Nile har jag givetvis inhandlat, har inte du?
Mäh!
Det måste du ju göra förstår du väl, det här är ju sjukt bra. Som vanligt.
CD: Those whom the gods detest / Ithyphallic / Annihilation of the wicked / In their darkened shrines
CD: Cannibal Corpse - Torture! (2012)
Vad är det för figur som kikar fram ur det utstansade hålet? Ännu ett censurerat omslag från mina favorit-kannibaler.
Blodrött på baksidan. Vad annars? En argentinsk utgåva på Icarus Records, dom verkar gilla Icarus Records på cdwow då de flesta CDs jag shoppat därifrån har varit just därifrån.
Demented Aggression / Sarcophagic Frenzy / Scourge Of Iron / Encased In Concrete / As Deep As The Knife Will Go / Intestinal Crank / Followed Home Then Killed / The Strangulation Chair / Caged...Contorted / Crucifier Avenged / Rabid / Torn Through
Producent:
Erik Rutan
Skivbolag:
Metal Blade
CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher - sång
Alex Webster - bas
Pat O'Brien - gitarr
Rob Barrett - gitarr
Paul Mazurkiewicz - trummor
Oj, det här var oväntat! För på senaste släppet "Torture", kannibalernas tolfte skiva sedan starten 1988, har dom gjort ett musikaliskt lappkast á la Cryptopsy och blandat in lite andra influenser i sin vanligtvis traditionella dödsmetall.
För vad hör jag på "Scourge Of Iron" om inte en synt som ligger och puttrar på verserna? Och på den lätt goth-anstrukna "As Deep As The Knife Will Go" så sjunger (jo, faktiskt) sångaren "Corpsegrinder" refrängen tillsammans med en icke namngiven tjej. Han har faktiskt en vacker sångröst, den gode George. Konstigast av allt är nog "The Strangulation Chair" som har ett långt parti där rapparen Flo Rida (av kontraktsskäl ej utskriven i CD-häftet) ghettoslangar sig igenom hur man bygger en strypstol samtidigt som basisten Alex Webster tummar fram ett fett svängigt funkparti.
Som sagt, lite oväntat, men man blir väl llite less på att veva dödsmetall efter ett tag och söker efter lite nya inspirationer. Det blir kul att se och höra om Cannibal Corpse fortsätter på detta nya, spännande musikaliska spår på kommande skivor.
OK, jag bara hittar på, inget av det jag skrev ovan är sant. Gick du verkligen på den lätta?
Trodde du på fullt allvar att Cannibal Corpse, dödsmetallens Ramones, skulle helt plötsligt få för sig att ändra på nåt i sin vinnande formula? Varför laga nåt som inte är trasigt? Jag har skrivit det förut men som den store tänkaren Henry Rollins en gång har sagt: "when bands start to progress, that´s when they start to suck".
Så nej, Cannibal Corpse har inte ändrat sig ett skit utan hamrar precis som vanligt fram blodfylld, teknisk och helt underbar dödsmetall. Köp!
LP+7": Deranged - III! (1999)
Dödsig framsida med läskiga bilder och taggtråd.
Heter det inte "I thrive on suffering"?
Blodröd vinyl. Såklart.
Den medföljande singeln har även den blodröd vinyl. Såklart. På LPn står det "This is side B you sucker".
Och så följer det med en hyfsat stor poster som visar en dödsmetallmusikants glassiga liv före, under och efter gigen. Den där långa bruna saken uppe till vänster, är det vad jag tror att det är? BLÄÄÄÄH.
A:
Ripped, Raped, Randomized / Compulsive Urge To Kill / Consume Excrete Dwell / Laugh At Human Tragedies / Through The Realm Of Torture / Festering...
B:
III / Thrill Kill / I Thrilve On Suffering / Death Tripping / Razor Reaction / Stagnant Pool (Leafhound cover)
7" sid A
Hammer Cottered Rectum / Raised On Human Sin
7" sid B:
Razor Divine / Some Kinda Hate (Misfits cover)
Lyssna på Spotify:
Deranged – III
Producent:
Berno Paulsson
Skivbolag:
Listenable
DERANGED:
Johan Axelsson, gitarr
Johan Anderberg, bas, sång
Rikard Wermén, trummor
Och från skönskjungen, kristen melodiös rock med John Elefante och hans Mastedon är steget inte så långt till skånsk dödsmetall som man tror. För inte nog med att både Mastedon och Deranged består av åtta bokstäver, skivorna heter samma sak också. Jo, det är sant, Den eruopeiska utgåvan av Elefante-CDn heter "3" och den här skivan heter "III". Tokigt va!
Men sen tar det fan tvärstopp.
För i motsats till Elefantes överjordiskt sköna vokalinsats låter Anderbergs-pojken här mera som om en glasgurglande, kötthungrig zombie som nyss uppstigit ur graven. Det är alltså köttslamsig, blodig och bitvis vindsnabb dödsmetall i den gamla skolan toppat med visslande Slayer-solon som dessa Skånepågar dukar upp.
Dödsmetall helt i min smak, går inte för fort eller är för teknisk (funkar finfint att lufttrumma till), har ett underbart sväng (jo, faktiskt) och med ljuvligt guttural sång med helt ohörbara texter om allsköns slafsigheter.
Favoritspåren heter just nu "Ripped, raped, randomized" (tunggunget och ridecymbalspelet i slutet är inte att leka med), "Consume excrete dwell" (älskar såna där full-gas-på-en-gång låtstarter), "Through the realm of torture" (tunggung som du kan dansa till), "Thrill kill" och "Razor (rection)" med baklänges virvelljud moshpartiet. Om nu dödsmetallåtar kan ha ett moshparti. Undrar förresten om dom snott trumkompet till instrumentalsnutten "III" från KISS "I love it loud"? Likt är det i alla fall, jag sitter bara och väntar på att Gene ska komma in med ett "Heeee hey hey".
Deranged är ett rutinerat gäng som drog igång redan 1991 och som splittrades 2008 och som under den tiden hann släppa sju fullängdare och en drös EPs. De återbildades dock 2009 igen (utan medgrundaren J. Axelsson) och släppte i år CDn "Cut, Carve, Rip, Serve".
Men det här är som synes "III" som jag shoppat i en limiterad utgåva på blodröd vinyl med en medföljande 7"-singel (även den blodröd) och en poster inköpt för fyndpriset 100 riksdaler på en skivmässa. På sjutummaren är det två demolåtar ("Demo tape may 97") och den skönt betitlade "Hammer cottered rectum" (Ajjj!) som tidigare bara återfunnits på samlingen "Sometimes...death is better". Som sista spår på singeln ligger en en cover av Misfits gamla dänga "Some kinda hate".
Nåväl, jag behöver nog inte jiddra så jävla mycket mer om den här utan lyssna och njut av den ljuvliga musiken istället, antingen låten "Thrill kill" här nedan eller hela skivan på Spotify.
Nämenhuvvaligen vad bra.
CD: Morbid Angel - Illud divinum insanus! (2011)
Omni Potens / Too Extreme! / Existo Vulgoré / Blades for Baal / I Am Morbid / 10 More Dead / Destructos vs. the Earth Attack / Nevermore / Beauty Meets Beast / Radikult / Profundis - Mea Culpa
Lyssna på Spotify:
http://open.spotify.com/album/62X8CIHr20Dd1QhKMMaDQZ
Producent: Morbid Angel Skivbolag: Seasons of Mist
MORBID ANGEL:
Trey Azagthoth, guitars / Destructhor, guitars / Tim Yeung, drums / Mr Vincent, bass, vocals, keyboards
Och så har jag såklart inhandlat den nionde skivan från världens bästa Morbid Angel med den lätt tungvrickande titeln "Ludd i Vinums anus". Eller nåt.
Ett efterlängtat skivsläpp minst sagt (som jag har väntat) men den blev bespottad som fan vid släppet och har kallats allt från ett misslyckat experiment, skräp och ett skämt till Morbid Angels egen "St Anger", så lite nervös var jag när jag pillade in den i CD-spelaren. Men som tur var den inte på långa vägar lika dålig som den Metallicas beläte till skiva men visst undrar man lite till mans hur fan Trey & Co tänkte när dom klämmer ur sig uschligt industriellt skräp som "Destructos vs. the Earth Attack" (haha, ni måste skämta?), "Radikult" (Marilyn Manson ringde och ville ha sin låt tillbaka) och "Profundis - Mea Culpa" (fel? ja, det är ditt fel). En annan låt som balanserar farligt nära kalkonens rand är den läskigt allsångsvänliga (!) "I am morbid" som lika gärna kunde vara skriven av Manowar. Jo, den är klämmig att sjunga med i, men intifan låter det Morbid Angel om den.
Som tur kan man programmera CD-spelaren förbi såna crazy konstigheter för att istället fokusera på det gottiga på skivan nämligen: "Too Extreme!" (nej, inte på långa vägar "too extreme" men en jävligt bra låt trots samplade borrmaskiner!), "Existo Vulgoré" (fullt ställ i refrängen), "Blades for Baal" och klämmiga "Nevermore". Andra bra grejer är "10 More Dead", en tunggungande historia skriven av Vincent och änglarnas norske gitarrist Thor Anders "Destructhor" Myhren samt "Beauty Meets Beast" (en riktig deathmetal-titel på den låten. NOT!) med illersnabbt dubbeltramp av Tim Yeung som på denna skiva ersätter ryggopererade Pete Sandoval.
Konstigt förresten att det helt plötsligt blir så brådis att man inte kan vänta på Sandoval när det faktiskt gått åtta år sen förra plattan. Sandoval ska visst spela på Terrorizers kommande platta så man undrar ju lite hur det står till med ryggen och medlemsskapet i Morbid Angel...
Helt hopplös är den som sagt inte, men du ska nog närma dig den med ett väldigt öppet sinne för att undvika en hjärtattack. Och så är det ju mr mullerrösten himself David Vincent som för första gången på 15 år står bakom micken och gastar, bara det är värt ett inköp tycker jag. Finns att shoppa för sketna 99 spänn på cdwow.se, (fraktfritt!), så det är bara att slå till. Det är ju trots allt Morbid Angel!
CD: Cannibal Corpse - Kill! (2006)
The Time to Kill Is Now / Make Them Suffer / Murder Worship / Necrosadistic Warning / Five Nails Through the Neck / Purification by Fire / Death Walking Terror / Barbaric Bludgeonings / The Discipline of Revenge / Brain Removal Device / Maniacal / Submerged in Boiling Flesh / Infinite Misery
Producent: Erik Rutan Skivbolag: Metal Blade
CANNIBAL CORPSE:
George "Corpsegrinder" Fisher, vocals / Pat O'Brien, guitar / Alex Webster, bass / Rob Barrett, guitar / Paul Mazurkiewicz, drums
Vänta en sekund, måste bara få ur mig det här först: jag ÄLSKAR "Corpsegrinder"! Har lyssnat på Cannibal Corpse sen tidernas begynnelse (läs 1996 och "Vile") och att ånyo höra Georges avgrundsmörka growlsång känns precis som att krypa ner under en varm filt och bara mysa med en kopp te. Typ.
Sådärja, nu när jag då fått den manliga kärleksförklaringen ur vägen kanske vi kan prata lite om Cannibal Corpse, bandet som har ett av de klockrenaste bandnamnen i hela världen. Cannibal Corpse betyder ju som alla vet "kannibal lik", och sitter ju som en smäck på ett band där alla texter handlar om inälvor, likdelar, mosade hjärnor, hammare i nyllet och annat slafs. Jämför bandnamnet med "Cannibal Holocaust" som betyder "kannibal massutrotning".
Sen finns det ju "Emanuelle and the Last Cannibals", "The Mountain of the Cannibal God", "Love Goddess of the Cannibals", "White Cannibal Queen", "Cannibals", "Cannibal Ferox", "Cannibal Terror", Cannibal Ferox", "Cannibal Ferox 2", "Cannibal Holocaust" och "Cannibal Holocaust II" men då får du faktiskt surfa hit och läsa så lär du dig garanterat nåt nytt.
Och nog för jag visste att trummisen Paul Mazurkiewicz hade ett finger i låtskrivandet men att han helt på egen hand knåpat ihop "Submerged in Boiling Flesh" hade jag ingen aning om. Och som om det inte räckte med det har han också fixat lyriken till "Make Them Suffer", "Purification by Fire" och "Brain Removal Device"! Dödsmetallens svar på Dave Grohl minsann. Och på tal om Mazurkiewicz så är han och basisten Alex Webster de enda originalmedlemmarna i Cannibal Corpse numera.
Ruskigt bra skiva, heja Cannibal Corpse!
Bäst: Allt.
Sämst: den onödiga instrumentalen "Infinite misery" som avslutar skivan.
Det snygga omslaget? En del av målningen "Kill" av Vincent Locke.
Visst är jag listig? Vadå, man ska ju recycla...
CD: Deicide - Till death do us part! (2008)
The Beginning of the End / Till Death Do Us Part / Hate of All Hatreds / In the Eyes of God / Worthless Misery / Severed Ties / Not as Long as We Both Shall Live / Angel of Agony / Horror in the Halls of Stone / The End of the Beginning
Producent: Steve Asheim Skivbolag: Earache
DEICIDE:
Glen Benton, bass, vocald / Ralph Santolla, guitar / Jack Owen, guitar / Steve Asheim, drums
Vänta en sekund, måste bara få ur mig det här först: jag ÄLSKAR Glen Benton! Har lyssnat på Deicide sen tidernas begynnelse (läs 1990) och att ånyo höra Bentons avgrundsmörka growlsång känns precis som att krypa ner under en varm filt och bara mysa med en kopp te. Typ. Sådärja, nu när jag då fått den manliga kärleksförklaringen ur vägen kanske vi kan prata lite om Deicide, bandet som har ett av de klockrenaste bandnamnen i hela världen. Deicide betyder ju som alla vet "the killing of God", och sitter ju som en smäck på ett band där sångaren har ett uppochner vänt kors inbränt i pannan, eller va? Jämför bandnamnet med "Suicide" som betyder "to kill one self" och "Homicide" som betyder "human killing another human".
Sen finns det ju "Parricide", "Matricide", "Patricide", "Filicide", "Fratricide", "Sororicide", "Regicide" och "Genocide" också, men då får du faktiskt surfa hit och läsa så lär du dig garanterat nåt nytt.
Och nog för jag visste att trummisen Steve Asheim var insyltad i låtskrivandet men på den här skivan har han skrivit alla låtar (Benton fixar lyriken), lirar gitarr på fyra spår och så har han producerat den också! Dödsmetallens svar på Dave Grohl minsann. Och på tal om Asheim så verkar det som Deicide bara består av just honom och Glen Benton då de båda gitarristerna Jack Owen (ex-Cannibal Corpse) och Ralph Santolla (ex-Obituary) inte fick nån egen tackruta i CD-häftet.
Ruskigt bra skiva, heja Deicide!
Bäst: Allt.
Sämst: de båda onödiga instrumentalerna "The Beginning of the End" och "The End of the Beginning" som inleder respektive avslutar skivan.
Det snygga omslaget? En del av målningen "Woman and Death" av Hans Baldung (1484-1545).
LP + 12" EP: Entombed - To ride, shoot straight and speak the truth! (1997)
A: To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth / Like This With The Devil / Lights Out / Wound / They / Somewhat Peculiar / DCLXVI
B: Parasight / Damn Deal Done / Put Me Out / Just As Sad / Boats / Uffe's Horrorshow / Wreckage
"Family Favourites" 12" EP:
A: Kick Out The Jams / Tear It Loose / 21st Century Schizoid Man
B: Bursting Out / Satan / Under The Sun
Producent: Tomas Skogsberg, Entombed Skivbolag: Threeman Recordings
ENTOMBED:
L-G Petrov, sång / Jörgen Sandström, bas / Nicke Andersson, trummor / Monster Cederlund, gitarr / Alex Hellid, gitarr
Ruskigt snygg vinylutgåva av Entombedstänkaren "To ride, shoot straight and speak the truth" som varit i min ägo sen releasedagen 1997. Det är som synes den limiterade utgåvan med bonus-EP som jag fått tag på där det är inte mindre än sex tuffa "Entombed-ifierade" covers som i original gjordes av hårdingar som MC5, Twisted Sister, King Crimson, Venom, The Dwarves och Black Sabbath. Inte illa va?
Nu är den här skivan sorterad under kategorin "Deathmetal" men det stämmer nog inte riktigt då Entombed här börjat ta sin dödsmetal mer åt , ja vad kallas det... "death n´roll"-hållet? Eller var det kanske redan på föregångaren "Wolverine Blues" dom började med det, jag har inte hört den? Nåväl, vad det nu än kallas det dom spelar, så låter det bra. Och jag undrar om inte Nicke hade KISS-låten "Ladies Room" i tankarna när han gjorde koskällebreaket i "Lights Out"? Och på tal om Nicke så blev detta sista skivan med honom bakom trummorna.
Trivia: som du ser på uppviket var Entombed på den här tiden Sveriges största band som kunde kosta på sig att flyga mellan gigen med eget flygplan...
På Spotify finns bara själva huvudskivan så du får ge dig ut på internet och leta efter coverlåtarna själv, tyvärr. Men du kommer nog bara att hitta fyra av dom, då Dwarves-dängan "Satan" och Twisted Sister-klassikern "Tear It Loose" av nån anledning hade strukits på CD-utgåvan.
CD: Hate Eternal - Conquering the Throne! (1999)
Praise of The Almighty / Dogma Condemned / Catacombs / Nailed to Obscurity / By His Own Decree / The Creed Of Chaotic Divinity / Dethroned / Sacrilege of Hate / Spiritual Holocaust / Darkness by Oath / Saturated In Dejection
Producent: Erik Rutan Skivbolag: Wicked World
HATE ETERNAL:
Erik Rutan, gitarr, sång / Tim "The Missile" Yeung, trummor / Doug Cerrito, gitarr / Jared Anderson, bas
Jamen, det går ju med en rasande fart det här! Ja, jag menar nu inte den här Hate Eternal-skivan utan helt enkelt med vilken rasande fart jag lägger in nya inlägg. På den här HE-skivan går det mycket, mycket fortare. Debutplattan och min one and only platta med dessa Florida-gossar, bandet som gitarristen Erik Rutan hade som sidoprojekt samtidigt som han skötte andragitarren i Morbid Angel. Detta är också skivdebut (!) för den sjukt snabbfotade ynglingen Tim Yeung som smattrar på i sina hastigheter att han nästan lyfter från trumpallen. Yeung smeker även skinnen på Morbid Angels kommande, ännu obetitlade skiva, då ordinarie trummaskinen Pete Sandoval nyligen opererat ryggen.
Till skivan: det här är en skiva som jag bara lyssnat fläckvis på, då alla låtar går i samma, furiösa tempo och de flyter ihop och låter lite väl mycket sammasamma, men det är väl bara jag som börjar bli gammal. Tycker att "I, Monarch"-plattan från 2005 är mycket bättre, men det beror kanske på att idolen Derek Roddy sitter bakom trummorna på den? Kan också vara det att låtskrivaren Rutan numera kanske lugnat ner sig ett par hekto efter att ha fått ur sig skrivit dessa fartrekord till låtar?
Omslaget då, vad föreställer det? Jo, det ska jag berätta för dig. Det är den högra tredjedelen av en triptyk kallad "The Last Judgment", målad av Hans Memling 1467 och du kan se den i all sin högupplösta prakt här. Och så säger vi RIP till denna skivas basist Jared Anderson som avled 2006.
Nävetduva, jag orkar fan inte höra den här skivan en fjärde gång, nu lägger jag bort den. Du redaktör´n, vilken skiva är det som står på tur? En LP? Kul! Men hallå, den där? Men dom har jag ju nyss skrivit om!! Vafan. Jaja, ta hit den då...
CD: Hypocrisy - The Final Chapter! (1997)
Inseminated Adoption / A Coming Race / Dominion / Inquire Within / Last Vanguard / Request Denied / Through the Window of Time / Shamateur / Adjusting the Sun / Lies / Evil Invaders / The Final Chapter
Producent: Peter Tägtgren Skivbolag: Nuclear Blast
HYPOCRISY:
Peter Tägtgren, gitarr, sång, keyboards / Mikael Hedlund, bas / Lars Szöke, trummor
Nähä, jag hade visst en till Hypocrisy-skiva i CD-hyllan, trodde att "Into the abyss" var den enda, där ser man. Och det här ett solklart fall av varannan damernas. Ja. jag är lessen om jag gör nån upprörd nu, men jag har så ruskigt svårt med Hypocrisy när dom mal på med sin keyboardtyngda Arkiv X-döds. Jag menar alltså låtarna som tro´t eller ej har jämna nummer på den här skivan. Jag skojar inte, lyssna själv så hör du att låt nummer ett, tre, fem och så vidare är snabbfotade rackare och två, fyra, sex är långsammma med massor av keyboards.
"Inseminated Adoption", "Dominion", "Last Vanguard" och så vidare heter alltså låtarna där dom stampar gasen i botten och alltså det jag helst lyssnar på. Och följdaktligen; varannan låt, när det är dags för "A Coming Race", "Inquire Within" och "Request Denied" och så vidare, så kliar det å det väldigaste i mitt "skip"-finger. Razor-covern "Evil Invavders" är det såklart också bra fart i, men så ligger den på ett udda låtnummer också. Fan vad jag saknar min Razor-LP, varför sålde jag den?
Trivia: Skivan var tänkt att bli bandets sista, därav titeln.
Tidigare inlägg om Hypocrisy på min blogg:
- Into the abyss (CD) /
CD: Hypocrisy - Into the abyss! (2000)
Legions Descend / Blinded / Resurrected / Unleash the Beast / Digital Prophecy / Fire in the Sky / Total Eclipse / Unfold the Sorrow / Sodomized / Deathrow (No Regrets)
Producent: Peter Tägtgren, Lars Szöke Skivbolag: Nuclear Blast
HYPOCRISY:
Peter Tägtgren, gitarr, sång / Lars Szöke, trummor / Michael Hedlund, bas
Min one and only skiva med Ludvikadödsarna Hypocrisy, inköpt för en tjuga och vid en grundlig genomlyssning bra till precis 60%. För förutom de två inledande snärtiga thrashrensarna "Legions Descend" (vilket riff!) och "Blinded" (vilket riff, vilka dubbelkaggar!) så tillhör också kvartetten "Unleash the Beast", "Total Eclipse" (en snabb rackare), "Digital Prophecy" och "Sodomized" de låtar på denna skiva som jag får kraftig nackvärk av. Men hur jag är försöker så kan jag inte lyssna igenom hela de malande, keyboardförstärkta sömnpillren "Resurrected", "Fire in the Sky", "Unfold The Sorrow" och "Deathrow (No Regrets)". Sorry grabbar, men det går bara inte. Tur det finns "skip"-knappar. Och jävlar vad han kan vråla den där Peter Tägtgren!
CD: Gorelord - Force fed on human flesh! (2001)
Dismembered Virgin Limbs / Crushed Skull on Christian Shoulders / Crucified Goat Drenched in Blasphemic Blood / Force Fed on Human Flesh / Necrophilic Orgy in Entrails and Cum / Chainsaw Ripping Skin / Alive When Fucking the Dead / Maggots Impaled / Hell's Kitchen
Producent: Killjoy Skivbolag: Baphomet/Housecore
GORELORD:
Frediablo, sång, gitarr, bas / Jehmod, trummor
Gäster på skivan:
Frank "Killjoy" Pucci (Necrophagia), Sven Erik "Maniac" Kristiansen (ex-Mayhem), sång på "Hell´s Kitchen"
... och Juryns Stora Pris för "Mysigaste skivtitel" går i år till den norska enmansorkestern Gorelord och bandets debutplatta "Force fed on human flesh"! Vi säger välkommen upp på scen och hämta ditt pris, Gorelords sångare, gitarrist, basist och låtskrivare Fred Prytz även kallad FREDIABLO!
Jodu, i en perfekt värld skulle det kanske låta så på den norska Spellemannprisen-galan, men jag tror inte att fläskig dödsmetall med slakttexter och skräckfilmssamplingar står så högt i kurs hos juryn. I och för sig var Immortal nominerade i år för plattan "All shall fall" men den liksminkade trion avböjde kaxigt nomineringen och ströks sålunda från alla prischanser.
Tror i och för sig att Frediablo också nekat om han blivit nominerad. Nå, till skivan där vi efter den extremt tuffa inräkningen "10-9-8-7-6-6-6", (samplad från en för mig okänd skräckfilm) kastas rakt in i köttig, blodsprängd och riffmättad dödsmetall och jag säger bara det, han har en rejäl pipa den där Frediablo! En hals lindad med taggtråd och med lungor av järn och Frediablos isande kadaverskrik kan även avnjutas i amerikanska Necrophagia och norska Grimfist, kolla upp de sistnämndas debutplatta "Ghouls Of Grandeur", där Immortal-bekantingen Horgh bankar skiten ur skinnen. Mycket bra!
Och som du ser är det inte bara skivtiteln som är av den mysiga sorten, även en del av låttitlarna får en att lite lätt sträcka sig efter spyhinken, för vad sägs om "Dismembered Virgin Limbs", "Force Fed on Human Flesh", "Necrophilic Orgy in Entrails and Cum", och min personliga mysfavorit "Alive When Fucking the Dead"? Allt uppmixat med smakfulla samplingar från diverse skräckfilmer. Hur många känner du igen? Ruskigt bra skiva från ett ruskigt bra band.
Bäst: "Dismembered Virgin Limbs", "Force Fed on Human Flesh", "Alive When Fucking the Dead"
Sämst: att Frediablo lagt ner Gorelord. Nåt som är kul är dock att Frediablo är tillbaka som sångare i Grimfist.
CD: Nile - Those whom the gods detest! (2009)
Kafir / Hittite Dung Incantation / Utterances of the Crawling Dead / Those Whom the Gods Detest / 4th Arra of Dagon / Permitting the Noble Dead to Descend to the Underworld / Yezd Desert Ghul Ritual in the Abandoned Towers of Silence / Kem Khefa Kheshef / The Eye of Ra / Iskander Dhul Kharnon
Producent: Neil Kernon Skivbolag: Nuclear Blast
NILE:
Karl Sanders, guitar, vocals / Dallas Toler-Wade, guitar, bass, vocals / George Kollias, drums
Jaså, trodde du verkligen att jag glömt bort att köpa den senaste plattan från amerikanska mumiedödsarna Nile? Mycket skivor är det som slinker igenom mitt finmaskiga nät och som jag köper långt efter releasedatumet, men skivorna med Nile har jag järnkoll på. Är det nångång som jag står och hänger på låset på Ginza så är det när Nile släpper nytt. Som vanligt lika virvlande snabbt som en sandstorm i Sahara och för varje ny skiva flyttar dom (metall)ribban hur man spelar bandagetight dödsmetall upp utom räckhåll för sina konkurrenter.
Det är nämligen helt sjukt vilka monstermusikanter de här tre grabbarna är, lyssna på trummisen George Kollias när han i början på "Kafir" slänger iväg ett blastbeat i imponerande 280 bpm, eller släng ett öra på det fingervrickande riffet på "The eye of Ra" som enligt gitarristen Sanders (som skrev riffet ifråga) är snudd på ospelbart!
Bäst: "Kafir", Those Whom the Gods Detest", "4th Arra of Dagon" och "Iskander Dhul Kharnon"
Sämst: Hahahahahaha, frust, stön, hahahaha... ja, du är rolig du! "Funny how? How the fuck am I funny?" Vilken film? Men allvarligt talat, snutten "Yezd Desert Ghul Ritual in the Abandoned Towers of Silence" hade nog passat bättre på nån av Karl Sanders instrumentala soloskivor.
Ett makalöst läckert omslag och ett fullspäckat CD-häfte där chefsmumie Karl Sanders - som verkligen kan sin egyptiska historia - skrivit lååånga ingående texter om vad varje låt egentligen handlar om. För att citera mig själv från ett tidigare Nile-inlägg: "Fy Farao, vad bra!". Djävulskt bra skiva, det är köptvång på den här, vetdu.
Tidigare inlägg om Nile på min blogg:
- Ithyphallic (CD) / - In their darkened shrines (CD) / - Annihilation of the wicked (CD)
CD: Behemoth - Evangelion! (2009)
Daimonos / Shemaforash / Ov Fire And The Void / Transmigrating Beyond Realms Ov Amenti / He Who Breeds Pestilence / The Seed Ov I / Alas, Lord Is Upon Me / Defiling Morality Ov Black God / Lucifer
Producent: Nergal, Behemoth Skivbolag: Nuclear Blast
BEHEMOTH:
Adam "Nergal" Darski vocals, lead guitar / Tomasz "Orion" Wróblewski bass / Zbigniew Robert "Inferno" Promioski drums. Session- och livegitarrist: Patryk Dominik "Seth" Sztyber
Senaste plattan från det polska smatterbandet Behemoth har jag givetvis köpt, jag gillar ju den här orkestern skarpt! En skiva fylld med sanslöst bra dödsmetall i Deicide/Nile-skolan och med som vanligt Guds-ilskna texter. Genomarbetat CD-häfte med en uppsjö coola bandbilder och vid varje låttext har Nergal skrivit några rader som han troligtvis hade tänkt skulle underlätta för oss lyssnare så vi ska förstå vad låten handlar om, men som egentligen gör allting än mer invecklat. Eller vad sägs dessa förklarande rader till "Ov Fire and the Void"?:
"Whilst listening to the first demo versions of this track I had an irresistible feeling that every single tone is filled with overwhelming spirit of Dionysus; god of ecstatic chaos, source of pure joy which reaches far beyond false boundaries between good and evil, life and death, love and hate. Dionysian rave focuses entirely on Here and Now, experiential knowledge, intuition and passion. All of these are essential factors or components of any form of Art. The world governed by such virtues cannot be corrupted or repressed by an order which every culture or civilization tries to force on. In its nature it is much more primordial and pure. The same can be said about a creative chaos; it goes beyond any sort of intellectual analysis or speculation. It becomes released energy. Potential in action, never in inertia. Let us joy for we are as streams of lava erupting under our oceanic and cosmic Will..."
Hängde du med på den?
Bäst: "Shemaforash" (285 bpm leker man inte med), "Ov Fire And The Void" (blutung, alla fall i början), "Alas, Lord Is Upon Me" (ännu en tung rackare med fränt dubbeltramp av alltid lika imponerande trummisen Inferno. Och lyssna på det blixtrande snabba och minst sagt snortighta slutet på den! Missa inte heller dena avslutande 9-minutersmanglaren "Lucifer" där hela texten är en dikt av Tadeusz Micinski (1873-1918) och som framförs på polska minsann.
Trivia: Det feta trumljudet som dundrar som självaste åskan är producerat av svenske Daniel Bergstrand, du vet han som producerat skivor med bland andra Meshuggah, Dimmu Borgir och Dark Funeral. Tyvärr så missade jag av olika orsaker helt utom min kontroll Behemoth på House of Metal här i Umeå men dom var säkert jättebra... vadå jag bitter?
Tidigare inlägg om Behemoth på min blogg:
- Satanica (CD)
CD: Unleashed - Hammer battallion! (2008)
The Greatest of All Lies / Long Before Winter's Call / Your Children Will Burn / Hammer Battalion / This Day Belongs to Me / Marching Off to War / Entering the Hall of the Slain / Black Horizon / Carved in Stone / Warriors of Midgard / Midsummer Solstice / Home of the Brave / I Want You Dead
Producent: Fredrik Folkare Skivbolag: SPV
UNLEASHED: Johnny Hedlund (bas, sång), Fredrik Folkare (gitarr), Tomas Måsgard (gitarr), Anders Schultz (trummor)
OK, häng med nu för nu blir det lite invecklat! Min talangfulle tecknande polare Gustav hade plitat ihop den här flyern till textiltryckeriet Helloil. Flyern skulle delas ut vid den här festivalen och Gustav undrade om jag kunde printa ut den i färg i X antal kopior. Är ni med så långt? OK. Till historien hör att snubben som ville ha flyern även är medlem i bandet du ser ovan, så som tack för min lilla (men ack så viktiga) insats för att sprida hans reklambudskap, fick jag då denna CD. Inte illa va!
Tokigt: jag har aldrig har hört Unleashed förut, Det är sant! Här har man lyssnat på Entombed ända sen "Clandestine"-tiden och ändå på nåt sätt lyckats missa detta gäng helt och hållet, är inte det lite crazy? För Unleashed-basisten Jonny var ju medlem i urdödsarna Nihilist tillsammans med hela gänget som senare blev Entombed när Hedlund klev av och bildade Unleashed på egen hand för en sådär hundra år sen. Nåja, jag såg i alla fall Unleashed spela på House of Metal ifjol och blev helt helt golvad av deras svängiga oldschooldöds och den sjungande basisten Jonny Hedlunds mäktiga scennärvaro. Bra trummis också, svängigt som fan och avslappnat och fint spel framför egen kasse. Skivan då? Jo , den var ju kanonbra, jag är ruskigt imponerad! Snyggt omslag också med precis alla hårdsrocksattribut på en och samma gång: dödskallar, svärd, kedjor, yxor, inverterade kors och vassa tänder. Vilken annan Unleashed-platta tycker du jag borde slänga ett öra på?
Bäst: "The Greatest of All Lies", "Your Children Will Burn", "Hammer Battallion" (har skrikit refrängen "HAMMER BATTALLION...UMLEASHED" hela veckan nu), "I want you dead", "Home of the Brave" och "Warriors of Midgard". Stort plus också att det i CD-häftet förutom låttexter även innehåller textförfattaren Jonny kommentarer och tankar vad varje låttext och låt handlar om. Sämst: fattar fortfarande inte hur jag lyckats missa Unleashed.
CD: Hellhammer - Demon Entrails! (2008)
CD 1: "Satanic Rites"
01. Intro / 02. Messiah / 03. The Third Of The Storms / 04. Buried And Forgotten / 05. Maniac / 06. Eurynomos / 07. Triumph Of Death / 08. Revelations Of Doom / 09. Reaper / 10. Satanic Rites / 11. Crucifixion / 12. Outro
CD 2: "Death Fiend & Triumph Of Death"
01. Crucifixion / 02. Maniac / 03. (Execution) When Hell's Near / 04. Decapitator / 05. Blood Insanity / 06. Power Of Satan / 07. Reaper / 08. Death Fiend / 09. Triumph Of Death / 10. Metallic Storm / 11. Ready For Slaughter / 12. Dark Warriors / 13. Hammerhead / 14. Angel Of Destruction / 15. Bloody Pussies / 16. Chainsaw / 17. Sweet Torment
Producent: Tom Warrior, Rol Fuchs Skivbolag: Century Media
Oj, nu blev jag alldeles tårögd av lycka! Tänka sig att tre slynglar med moppemustacher kunde klämma ur sig såna här låtar. Vansinnigt bra och tro´t eller ej men jag har faktiskt aldrig hört Hellhammer förut! Japp, det är sant, jag köpte Celtic Frosts "Morbid Tales" direkt då den kom 1984 men jag har faktiskt helt missat deras historia före Frost. Tokigt va? Vet dock att jag funderade på att köpa den där "Apocalyptic Raids"-skivan men det blev aldrig av då det drällde av bra musik att köpa i början av 80-talet och den försvann bland alla andra skivor på min evigt växande "skivor jag måste köpa"-lista. Men den här CD-boxen var jag ju såklart tvungen att köpa och gosse vad bra den är! Just nu är det "Satanic rites"-CD:n som går mest på repeat hemma, med kanonlåtar som "Messiah", "Buried and Forgotten", "Revelations of Doom" och "Crucifixion". På tal om ingenting så är den här precis som Ayreon-skivan inköpt nere på Sweden Rock Festival, i samma skivaffär och för samma billiga peng, nämligen 18 euro. Makalöst snygg dubbel-CD gjord som en bok med en massa tuffa (nåja) bilder på bandet, en poster och texter till alla låtar. Fan, jag borde köpt den där "Apocalyptic Raids"-skivan för 25 år sen...
Tidigare inlägg om Celtic Frost på min blogg:
- Into the pandemonium (LP) / - Morbid Tales (LP) / - Monotheist (CD) / - To mega Therion (LP)
CD: Deicide - Insineratehymn! (2000)
01. Bible Basher 2:23 / 02. Forever Hate You 3:08 / 03. Standing in the Flames 3:32 / 04. Remnant of a Hopeless Path 2:58 / 05. The Gift That Keeps on Giving 3:02 / 06. Halls of Warship 3:03 / 07. Suffer Again 2:18 / 08. Worst Enemy 2:47 / 09. Apocalyptic Fear 3:21 / 10. Refusal of Penance 4:34
Producent: Deicide Skivbolag: Roadrunner
Den sista CD:n ut på bloggen med det devildyrkande gänget Deicide och faktiskt min favoritskiva med dom. Och SATAN vad hitlåtarna står på rad här, lyssna bara på det DJÄVULSKT tunga introriffet på "The Gift That Keeps on Giving" som sedan går över till blastbeats, FAN va bra! Andra bra låtar är "Bible Basher", DJÄVLAR vilken tuff refräng det är på den, "Remnant of a Hopeless Path" och renslåten "Halls of Warship". Ett särskilt omnämnande går FÖR SATAN också till "Standing in the Flames" med ett tufft intro som jag kört på repeat en DJÄVLA massa gånger. Och eftersom jag är i trycksaksbranschen (är originalare på dagtid) ser jag också att nån DJÄVEL lyckats vika CD-häftet åt helt fel håll för låttexterna står ju FÖR FAN i fel ordning där. Omslaget är också HELVETISKT coolt med siffran "666" (såklart) sådär insnott i varann. Men vad i DJÄVULEN, varför svär jag så DJÄVLA mycket, måste fort som FAN få hit fader Merrin, känner mig nämligen en aning possessed by SATAN, AAAAARGH! Hrrm, sådärja. Nu känns det bättre. Ja, det här alltså är en jättebra CD-skiva med den amerikanska musikgruppen Deicide. Lyssna på den på egen risk.
"What you have to say about your lord don't mean a thing to me
Bash your fucking head in with this book of his insanity" (Bible Basher)
Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD) / - Serpents of the light (CD)
LP: In Flames - A sense of purpose! (2008)
01. The Mirror's Truth / 02. Disconnected / 03. Sleepless Again / 04. Alias / 05. I'm the Highway / 06. Delight and Angers / 07. Move Through Me / 08. The Chosen Pessimist / 09. Sober and Irrelevant / 10. Condemned / 11. Drenched In Fear / 12. March To The Shore
Producent: In Flames, Roberto Laghi, Daniel Bergstrand Skivbolag: Nuclear Blast
Hahaha, fan va crazy, kolla vad jag vann i en tävling som var i Sweden Rock Magazine! Och jag som inte ens gillar In Flames... Inte nog med att jag alltid haft oerhört svårt att orka med det där slingriga Göteborgs-gitarriffandet, jag har har alltid hakat upp mig på den där gnälliga och skrikande sången också. Tycker mest att In Flames låter som Kent men med skrikigare sång, faktiskt. Jamen hallå, lyssna bara på när Fridén börjar sjunga 2.22 min in på "The chosen pessimist", jag säger bara Kent. Case closed. Men det verkar ju funka för dom i alla fall, In Flames säljer ju en jävla massa skivor både här hemma och utomlands så more power to them, men det är inget för mig.
Men gratis är ju alltid gott och LP:n (ja, det är en vinylskiva) är hur snygg som helst med VÄLDIGT färgglatt omslag och med ett uppvik fullt med texter och en fin bild på den där tvåbenta ugglan (eller vad det nu är för nåt) och en ögonförsedd konstig hand. Sa jag förresten att det är en bild-LP jag fick, som har omslagsbilden på A-sidan och ett bandfoto på B-sidan, och att den har nummer "0508" printat på fodralet? Nummer "0508" av hur många? Ja jag vet inte, men det finns nog tusentals av den här "limiterade" bildvinylen och jag vet också att jag aldrig kommer att spela den igen... Men den är som sagt väldigt snygg! Och färgglad...
CD: Deicide - Serpents of the light! (1997)
01. Serpents of the Light 3:03 / 02. Bastard of Christ 2:48 / 03. Blame It on God 2:45 / 04. This is Hell We're In 2:51 / 05. I Am No One 3:38 / 06. Slave to the Cross 3:15 / 07. Creatures of Habit 3:07 / 08. Believe the Lie 2:50 / 09. The Truth Above 2:45 / 10. Father Baker's 3:36
Producent: Deicide, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner
Varje gång den här skivan drar igång tror jag alltid att den går på 45 varv, (hur nu det är möjligt på en CD...), för jösses vad bråttom dom har! Skivan med det färgglada omslaget är nog den Deicide-skiva jag lyssnat allra minst på, men det finns såklart bra grejer på den som till exempel "Blame it on God", "This is Hell We're In" (tuff refräng!), "I Am No One" (oj, den gick långsamt minsann!) och "Slave to the cross". Och glöm för guds skull (!) inte bort att lyssna på den svängiga titellåten "Serpents of the Light", där Glen efter ett avgrundsvrål från helvetet drar iväg världens kortaste refräng. Ännu en otroligt kort skiva från gudsdödarna med en speltid på endast 30 minuter, men vadå? Benton är fortfarande jättearg på allt och alla och blastbeatsen står som spön i backen så jag tror minsann jag drar den ett varv till i stereon!
"You are the one who killed his own son
We are the ones you're blaming it on..." ("Blame it on God")
Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD)
CD: Deicide - Once upon the cross! (1995)
01. Once Upon The Cross / 02. Christ Denied / 03. When Satan Rules His World / 04. Kill The Christian / 05. Trick Or Betrayed / 06. They Are The Children / Of The Underworld / 07. Behind The Light Thou Shall Rise / 08. To Be Dead / 09. Confessional Rape
Producent: Scott Burns Skivbolag: Roadrunner
Hoppsan hejsan vad det går undan när den jättearga farbror Glenn och hans långhåriga kompisar fräser sig igenom nio nya Kristus-hatande hits! En av deras bättre skivor om du frågar mig, den här har jag spelat mycket må du tro. Man kan rent av säga att den är djävulskt bra om man vill vara lite crazy. Och som vanligt när det gäller Deicide-skivor är skivan kort, bara 28 minuter och jag har läst nånstans att grabbarna avskydde att ligga på Roadrunner så till den milda grad att dom inte ville ge skivbolaget en ton mer än vad som stod i kontraktet.
Bäst: "Kill The Christian" (här hymlas det inte...), titellåten "Once Upon The Cross", "When Satan Rules His World" och "Behind The Light Thou Shall Rise". Men alla låtar på skivan handlar inte om Gud, Jesus och deras hantlangare på jorden utan på t ex "Confessional Rape" avhandlas prästers sexuella övergrepp på barn ("molesting innocent children you´re trusted with...") och på "They Are The Children Of The Underworld" går dom nästan in på Morbid Angels område (The Elder Ones) då texten handlar om de gamla gudarna "Anu" och "Mashu".
Omslaget? jo, det har också en liten historia såklart. För där ville bandet ha en bild på en obducerad Jesus med inälvorna hängande utanför men Roadrunner tyckte det var en aning magstarkt (nähä!) och la en tunn vit duk över alltihopa. Men den magstarka bilden (men med magen utanför så att säga) finns att beskåda i CD-häftet om du är nyfiken. Och till slut, samplingarna i början på "Once Upon the Cross" ("FATHER, why have you forsaken me!!") och "Trick Or Betrayed" är från Scorsese-rullen "The Last Temptation of Christ".
Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Legion (CD)