Film- & Musikbloggen!

The Greatest of All Lies / Long Before Winter's Call / Your Children Will Burn / Hammer Battalion / This Day Belongs to Me / Marching Off to War / Entering the Hall of the Slain / Black Horizon / Carved in Stone / Warriors of Midgard / Midsummer Solstice / Home of the Brave / I Want You Dead

Producent: Fredrik Folkare Skivbolag: SPV

UNLEASHED: Johnny Hedlund (bas, sång), Fredrik Folkare (gitarr), Tomas Måsgard (gitarr), Anders Schultz (trummor)

OK, häng med nu för nu blir det lite invecklat! Min talangfulle tecknande polare Gustav hade plitat ihop den här flyern till textiltryckeriet Helloil. Flyern skulle delas ut vid den här festivalen och Gustav undrade om jag kunde printa ut den i färg i X antal kopior. Är ni med så långt? OK. Till historien hör att snubben som ville ha flyern även är medlem i bandet du ser ovan, så som tack för min lilla (men ack så viktiga) insats för att sprida hans reklambudskap, fick jag då denna CD. Inte illa va!

Tokigt: jag har aldrig har hört Unleashed förut, Det är sant! Här har man lyssnat på Entombed ända sen "Clandestine"-tiden och ändå på nåt sätt lyckats missa detta gäng helt och hållet, är inte det lite crazy? För Unleashed-basisten Jonny var ju medlem i urdödsarna Nihilist tillsammans med hela gänget som senare blev Entombed när Hedlund klev av och bildade Unleashed på egen hand för en sådär hundra år sen. Nåja, jag såg i alla fall Unleashed spela på House of Metal ifjol och blev helt helt golvad av deras svängiga oldschooldöds och den sjungande basisten Jonny Hedlunds mäktiga scennärvaro. Bra trummis också, svängigt som fan och avslappnat och fint spel framför egen kasse. Skivan då? Jo , den var ju kanonbra, jag är ruskigt imponerad! Snyggt omslag också med precis alla hårdsrocksattribut på en och samma gång: dödskallar, svärd, kedjor, yxor, inverterade kors och vassa tänder. Vilken annan Unleashed-platta tycker du jag borde slänga ett öra på?

Bäst: "The Greatest of All Lies", "Your Children Will Burn", "Hammer Battallion" (har skrikit refrängen "HAMMER BATTALLION...UMLEASHED" hela veckan nu), "I want you dead", "Home of the Brave" och "Warriors of Midgard". Stort plus också att det i CD-häftet förutom låttexter även innehåller textförfattaren Jonny kommentarer och tankar vad varje låttext och låt handlar om.  Sämst: fattar fortfarande inte hur jag lyckats missa Unleashed. 

CD 1: "Satanic Rites"
01. Intro / 02. Messiah / 03. The Third Of The Storms / 04. Buried And Forgotten / 05. Maniac / 06. Eurynomos / 07. Triumph Of Death / 08. Revelations Of Doom / 09. Reaper / 10. Satanic Rites / 11. Crucifixion / 12. Outro

CD 2:  "Death Fiend & Triumph Of Death"
01. Crucifixion / 02. Maniac / 03. (Execution) When Hell's Near / 04. Decapitator / 05. Blood Insanity / 06. Power Of Satan / 07. Reaper / 08. Death Fiend / 09. Triumph Of Death / 10. Metallic Storm / 11. Ready For Slaughter / 12. Dark Warriors / 13. Hammerhead / 14. Angel Of Destruction / 15. Bloody Pussies / 16. Chainsaw / 17. Sweet Torment

Producent: Tom Warrior, Rol Fuchs Skivbolag: Century Media

Oj, nu blev jag alldeles tårögd av lycka! Tänka sig att tre slynglar med moppemustacher kunde klämma ur sig såna här låtar. Vansinnigt bra och tro´t eller ej men jag har faktiskt aldrig hört Hellhammer förut! Japp, det är sant, jag köpte Celtic Frosts "Morbid Tales" direkt då den kom 1984 men jag har faktiskt helt missat deras historia före Frost. Tokigt va? Vet dock att jag funderade på att köpa den där "Apocalyptic Raids"-skivan men det blev aldrig av då det drällde av bra musik att köpa i början av 80-talet och den försvann bland alla andra skivor på min evigt växande "skivor jag måste köpa"-lista. Men den här CD-boxen var jag ju såklart tvungen att köpa och gosse vad bra den är! Just nu är det "Satanic rites"-CD:n som går mest på repeat hemma, med kanonlåtar som "Messiah", "Buried and Forgotten", "Revelations of Doom" och "Crucifixion". På tal om ingenting så är den här precis som Ayreon-skivan inköpt nere på Sweden Rock Festival, i samma skivaffär och för samma billiga peng, nämligen 18 euro. Makalöst snygg dubbel-CD gjord som en bok med en massa tuffa (nåja) bilder på bandet, en poster och texter till alla låtar. Fan, jag borde köpt den där "Apocalyptic Raids"-skivan för 25 år sen...

Tidigare inlägg om Celtic Frost på min blogg:
- Into the pandemonium (LP) / - Morbid Tales (LP) / - Monotheist (CD) / - To mega Therion (LP)

01. Bible Basher 2:23 / 02. Forever Hate You 3:08 / 03. Standing in the Flames 3:32 / 04. Remnant of a Hopeless Path 2:58 / 05. The Gift That Keeps on Giving 3:02 / 06. Halls of Warship 3:03 / 07. Suffer Again 2:18 / 08. Worst Enemy 2:47 / 09. Apocalyptic Fear 3:21 / 10. Refusal of Penance 4:34

Producent: Deicide Skivbolag: Roadrunner

Den sista CD:n ut på bloggen med det devildyrkande gänget Deicide och faktiskt min favoritskiva med dom. Och SATAN vad hitlåtarna står på rad här, lyssna bara på det DJÄVULSKT tunga introriffet på "The Gift That Keeps on Giving" som sedan går över till blastbeats, FAN va bra! Andra bra låtar är "Bible Basher", DJÄVLAR vilken tuff refräng det är på den, "Remnant of a Hopeless Path" och renslåten "Halls of Warship". Ett särskilt omnämnande går FÖR SATAN också till "Standing in the Flames" med ett tufft intro som jag kört på repeat en DJÄVLA massa gånger. Och eftersom jag är i trycksaksbranschen (är originalare på dagtid) ser jag också att nån DJÄVEL lyckats vika CD-häftet åt helt fel håll för låttexterna står ju FÖR FAN i fel ordning där. Omslaget är också HELVETISKT coolt med siffran "666" (såklart) sådär insnott i varann. Men vad i DJÄVULEN, varför svär jag så DJÄVLA mycket, måste fort som FAN få hit fader Merrin, känner mig nämligen en aning possessed by SATAN, AAAAARGH! Hrrm, sådärja. Nu känns det bättre. Ja, det här alltså är en jättebra CD-skiva med den amerikanska musikgruppen Deicide. Lyssna på den på egen risk.

"What you have to say about your lord don't mean a thing to me
Bash your fucking head in with this book of his insanity" (Bible Basher)

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD) / - Serpents of the light (CD)

Hahaha, fan va crazy, kolla vad jag vann i en tävling som var i Sweden Rock Magazine! Och jag som inte ens gillar In Flames... Inte nog med att jag alltid haft oerhört svårt att orka med det där slingriga Göteborgs-gitarriffandet, jag har har alltid hakat upp mig på den där gnälliga och skrikande sången också. Tycker mest att In Flames låter som Kent men med skrikigare sång, faktiskt. Jamen hallå, lyssna bara på när Fridén börjar sjunga 2.22 min in på "The chosen pessimist", jag säger bara Kent. Case closed. Men det verkar ju funka för dom i alla fall, In Flames säljer ju en jävla massa skivor både här hemma och utomlands så more power to them, men det är inget för mig.
Men gratis är ju alltid gott och LP:n (ja, det är en vinylskiva) är hur snygg som helst med VÄLDIGT färgglatt omslag och med ett uppvik fullt med texter och en fin bild på den där tvåbenta ugglan (eller vad det nu är för nåt) och en ögonförsedd konstig hand. Sa jag förresten att det är en bild-LP jag fick, som har omslagsbilden på A-sidan och ett bandfoto på B-sidan, och att den har nummer "0508" printat på fodralet? Nummer "0508" av hur många? Ja jag vet inte, men det finns nog tusentals av den här "limiterade" bildvinylen och jag vet också att jag aldrig kommer att spela den igen... Men den är som sagt väldigt snygg! Och färgglad...

01. Serpents of the Light 3:03 / 02. Bastard of Christ 2:48 / 03. Blame It on God 2:45 / 04. This is Hell We're In 2:51 / 05. I Am No One 3:38 / 06. Slave to the Cross 3:15 / 07. Creatures of Habit 3:07 / 08. Believe the Lie 2:50 / 09. The Truth Above 2:45 / 10. Father Baker's 3:36

Producent: Deicide, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Varje gång den här skivan drar igång tror jag alltid att den går på 45 varv, (hur nu det är möjligt på en CD...), för jösses vad bråttom dom har! Skivan med det färgglada omslaget är nog den Deicide-skiva jag lyssnat allra minst på, men det finns såklart bra grejer på den som till exempel "Blame it on God", "This is Hell We're In" (tuff refräng!), "I Am No One" (oj, den gick långsamt minsann!) och "Slave to the cross". Och glöm för guds skull (!) inte bort att lyssna på den svängiga titellåten "Serpents of the Light", där Glen efter ett avgrundsvrål från helvetet drar iväg världens kortaste refräng. Ännu en otroligt kort skiva från gudsdödarna med en speltid på endast 30 minuter, men vadå? Benton är fortfarande jättearg på allt och alla och blastbeatsen står som spön i backen så jag tror minsann jag drar den ett varv till i stereon!

"You are the one who killed his own son
We are the ones you're blaming it on..." ("Blame it on God")

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Once upon the cross (CD) / - Legion (CD)

01 - The Blessed Dead / 02 - Execration Text / 03 - Sarcophagus / 04 - Kheftiu Asar Butchiu / 05 - Unas Slayer of the Gods / 06 - Churning the Maelstrom / 07 - I Whisper in the Ear of the Dead / 08 - Wind of Horus / 09 - In Their Darkened Shrines:  I: Hall of Saurian Entombment / II: Invocation to Seditious Heresy / III: Destruction of the Temple of the Enemies of Ra / IV: Ruins

Producent: Bob Moore Skivbolag: Relapse

NILE! Världens bästa deathmetalorkester, helt klart. I alla fall till Morbid Angel klämmer ur sig nytt material, men det verkar tyvärr dröja. Eller Opeth. Jaja, en ruggigt bra skiva är det och till varje låt har låtskrivaren Karl Sanders skrivit långa (jättelånga, faktiskt) förklarande texter om vad låten handlar om och så vidare, kan lugnt säga att den killen har läst jättemånga böcker om Egypten... Ingen basist verkar det ha funnits i gruppen heller vid tiden för den här inspelningen då gitarristerna Karl Sanders och Dallas Toler-Wade delar på den sysslan. Och bakom trummorna sitter ingen mindre än trum-monstret Tony Laureano som hamrat skinn i bland andra Angelcorpse, Dimmu Borgir, 1349 och Malevolent Creation. Fy farao (häpp!) vilken kanonskiva!

"Poureth Down Water From the Heavens Tremble the Stars
Quake the Bones of Aker Those Beneath Take Flight When They See
Unas Rising The Akh of Unas Is Behind Him
The Conquerer Are Beneath His Feet His Gods Are In Him
His Uraei Are on His Brow The Words of Unas Protect Him
Unas This Bull of The Heavens That Trusteth With His Will" (Unas Slayer Of The Gods)

A: Piece of Time / Unholy War / Room With a View / On They Slay / Beyond 3:00
B: Deny / Why Bother? / Life 3:09 / No Truth

Producent: Atheist, Scott Burns Skivbolag: Active Records

Den här hittade jag på en loppis här i stan för 20 spänn! Var inte det ett riktigt kalasfynd, så säg? En gammal hederlig vinylskiva och inget mindre än progressiva dödsmetallgänget Atheists debutskiva. Realitycheck: Är det inspelat i Morrisound? Check! Är det producerat av Scott Burns? Check! Är omslagsbilden målad av Ed Repka? Check! Men är det deathmetal? Ja, nästan... För där tar det nämligen tvärstopp när man ska jämföra Atheist med de andra, otaliga "vanliga" deathmetalband som spelat in skivor hos Scott Burns. För Atheist är inte riktigt som alla andra band vet du, för här trixas och tråcklas det å det väldigaste och man kastas mellan smattrande dödspassager, jazziga solon och oerhört avancerade taktbyten i en och samma låt. Lyssna på "I deny" här nere och försök hänga med i det halsbrytande smattrandet. Och förresten, visa mig den deathmetalmusiker som idag frivilligt skulle ta på sig ett ärmlöst linne med en stor "Smile"-gubbe på och pilotglasögon, när det är dags att se tuff ut för omslagsfotograferingen... Men 1989 gick det enligt baksidesbilden på konvolutet tydligen alldeles utmärkt.

01 - Scavenger of Human Sorrow / 02 - Bite the Pain / 03 - Spirit Crusher / 04 - Story to Tell / 05 - Flesh and the Power It Holds / 06 - Voice of the Soul / 07 - To Forgive Is to Suffer / 08 - Moment of Clarity / 09 - Painkiller

Producent: Jim Morris, Chuck Schuldiner Skivbolag: Nuclear Blast

Sjunde och sista skivan med deathmetalveteranerna Death innan bandledaren, sångaren, gitarristen och låtskrivaren Chuck Schuldiner tragiskt avled i cancer den 13 december 2001. Och även sista Death-skivan som åker ut på bloggen, klicka på länkarna här ovan för att läsa om de övriga skivorna i Death-diskografin som jag bloggat om. Inte så mycket deathmetal på den här heller, utan trenden går stadigt mot mer och mer progressiv metal varje skiva, för att till slut blomma ut i sidoprojektet Control Denied. Den här skivan innehåller förresten en klockren, tonsäker cover på Judas Priests "Painkiller", trodde inte att Chuck kunde sjunga såna där höga toner precis som Halford, ruggigt imponerande! R.I.P Chuck Schuldiner.

Tidigare inlägg om Death på min blogg:
- Symbolic (CD) / - Individual thought patterns (CD) / - Human (CD) / - Spiritual healing (CD) / - Leprosy (LP) / - Scream, bloody gore (LP) / - Live in L.A (Death & Raw) (DVD) / - Control Denied: Fragile art of existence (CD)

01. Satan Spawn, the Caco-Daemon / 02. Dead But Dreaming / 03. Repent to Die / 04. Trifixion / 05. Behead the Prophet (No Lord Shall Live) / 06. Holy Deception / 07. In Hell I Burn / 08. Revocate the Agitator

Producent: Deicide, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Nu när det är påsk så passar det väl jätttebra med en Deicide-skiva? Men vi kör väl en lektion i latin först, eller hur? Suicide betyder att döda sig själv. Homicide betyder att döda en människa. Patricide betyder att döda sin pappa. Deicide, betyder att döda en Gud. Och sällan har väl ett band valt ett mera passande namn då Deicides texter uteslutande handlar om deras (eller kanske mest textförfattaren Glen Benton) till synes outsläckliga hat till Gud, Jesus, Bibeln, kristendom och all kristet liv på jorden. Men om du frågar de numera avhoppade/sparkade (beroende på vem du frågar) gitarristbröderna Hoffman så spelar Benton inte bas på skivorna, är inte ett dugg satanist och har minsann gift sig i kyrkan! Glen Benton är ju i och för sig känd som mannen som har ett inbränt uppochnervänt kors i pannan så en aning satanist är han nog. 

Som vanligt när det gäller skivor med Deicide så är den ruskigt kort, på endast 29 minuter dammar bandet igenom åtta låtar, det är rena "Reign in Blood"-takter minsann. Det här är också en skiva som snurrat sjukt mycket i min CD-spelare, kan faktiskt sjunga med i läskigt många textrader på den här skivan. Bäst: "Dead but dreaming", "Trifixion", (In the name of Satan I condemn this image of god... I am a key!) , "Satan Spawn, the Caco-Daemon" och "Revocate the Agitator". Sämst: Att CD-häftet pga mitt ivriga textläsande håller på att ramla i bitar... "My name is Legion, for we are many". Djävulskt (!) bra.

" Screaming ancient incantations, Sleep unbinded by my sight
Dead but dreaming, darkloads waking, From the house of death set free

Sixty demons, bow before thy Ancient catatonia
Elder vengeance, Lord Kur take me, Darklords hear me, hung dead bleeding" ("Dead but Dreaming")

01 - Savage Butchery / 02 - Hatchet To The Head / 03 - Pit of Zombies / 04 - Dormant Bodies Bursting / 05 - Compelled To Lacerate / 06 - Drowning In Viscera / 07 - Hung And Bled / 08 - Sanded Faceless / 09 - Mutation Of The Cadaver / 10 - When Death Replaces Life / 11 - Grotesque / 12 - No Remorse (Metallica cover, bonus track)

DEATH METAL! CANNIBAL CORPSE! Och ett censurerat omslag, såklart för den här CD:n kom i ett svart pappomslag där det bara står bandnamnet och skivans titel på framsidan och med låttitlarna på baksidan. Men på skivan är det samma smaskiga dödsmetall som kannibalerna vevat sedan 1990 och hitlåtarna den här gången heter "Hatchet To The Head", "Dormant Bodies Bursting" och "Mutation Of The Cadaver". Är "Savage Butchery" med sina 1:50 minuter den kortaste låt Cannibal Corpse gjort? Och som bonuslåt ligger en boktstavstrogen cover av Metallicas gamla örhänge "No Remorse". Fett ljud på skivan är det också, framvridet av Neil Kernon som även producerat Macabre, Queensryche, Dokken, Nevermore, Kansas (!) och Michael Bolton (!!).

"Engulfed in the innards of rotting cadavers a rancid gore sea
Asphyxiation, tangled intestines become my reality
Choking on guts, asphyxiation gasping for breath
Drowning in viscera"

01 - Overactive Imagination 3:28 / 02 - In Human Form 3:55 / 03 - Jealousy 3:39 / 04 - Trapped in a Corner 4:11 / 05 - Nothing Is Everything 3:16 / 06 - Mentally Blind 4:45 / 07 - Individual Thought Patterns 4:00 / 08 - Destiny 4:04 / 09 - Out of Touch 4:19 / 10 - The Philosopher 4:10

Producent: Chuck Schuldiner, Scott Burns Skivbolag: Relativity

Och så kör vi lite dödsmetall igen, tycker jag med bandet som namngav en hel genre nämligen Death! Och som vanligt när det gäller Death som är det nya medlemmar i gruppen på varje skiva som släpps. Den här gången har trumfantomen Gene Hoglan parkerat ändan på trumpallen och som andregitarrist har ingen mindre än Anders Allhage, jag menar Andy LaRoque flugits in ända från Sverige, minsann! Som kör en del King Diamond-minnade, fräsande solon! Men så mycket dödsmetal är det dock inte utan nu är det rejält uppblandat med proggressiv metal och jazzigare än nånsin. Inga direkta fartvidunder finns det heller på den här skivan utan det trixas på i ett behagligt tempo mest hela skivan igenom. Men då Chuck är (eller var, snyft...) en sån överdjävulsk låtskrivare så hålls intresset uppe då det knixas friskt med takt- och tempobyten. Det skadar ju inte heller att ha en sån utomjordiskt skicklig basist som Steve DiGiorgio (som vanligt på bandlös bas) i sättningen. 

Du gillar absolut Deeds of Flesh om du redan gillar:

01. Veil of Maya / 02. Celestial voyage / 03. The eagle nature / 04. Sentiment / 05. I´m but a wave to... / 06. Uroboric forms / 07. Textures / 08. How could I

Producent: Cynic, Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

"This music represents the artists attempt at open expression of emotion. We hope you will be open to the uniqueness of these pieces. Truth, integrity and strength have been the FOCUS of Cynic... join us in our quest". Inte direkt den första textsnutt man väntar sig att hitta på en skiva som är inspelad i dödsmetallens Mekka, studion Morrisound och producerad av Scott Burns. Men nu är ju inte Cynic ett vanligt band utan dom här grabbarna spelar väldigt jazzig och jättekomplicerad och progressiv dödsmetall. De filosoferande och funderande texterna om religion, new age och meditation sjungs växelvis med growlsång (av gästsångaren Tony Teegarden) och med en mässande, robotlik röst sjungen genom en vocoder av gitarristen Paul Masvidal. Tror inte att gemene man har hört talas om Cynic sådär tvärmycket men det här är en skiva som snurrat mycket hos mig. Tyvärr den enda skiva Cynic fick ur sig innan uppbrottet 1994 men nu har Cynic-snubbarna slagit ihop sina påsar igen och det är kanske en ny skiva på gång redan under 2008, vi håller tummarna. Trummisen Sean Reinert och gitarristen Paul Masvidal spelar ju även på klassiska Death-skivan "Human", men det visst du såklart redan. Bäst: den instrumentala "Textures" är helskön med jazzigt bassolo och allt. Och när Reinert börjar trampa dubbelkagge på slutet av "Uroboric Forms" så plockar jag då fram mina lufttrummor på rekordtid och försöker hänga med. Och det bästa, bästa av allt är att Cynic ska göra en ny skiva! Cynic ska göra en ny skiva! Cynic ska... jaja, för mig är det i alla fall en stor grej.

Du gillar absolut Cynic om du redan gillar:
Spiral Architect (NO), Atheist (USA), Meshuggah (S)

1. Living Dead / 2. Sinner Bleed / 3. Evilyn / 4. Blessed Be / 5. Stranger Aeons / 6. Chaos Breed / 7. Crawl / 8. Severe Burns / 9. Through The Collonades

Producent: Tomas Skogsberg Skivbolag: Earache

Det är ju en aning semester just nu så mitt bloggande går i bästa fall på halvfart, men här kommer i alla fall ett snabbinlägg, nämligen Entombed och deras "Clandestine". Och snacka om klassiker! Jag såg faktiskt Entombed på Hultsfredsfestivalen 1991 med Jonny Dordevic-snubben på sång, men enligt legenden är det inte han (trots att omslaget säger så) som sjunger på skivan, utan det är istället trummisen (och arbetsmyran) Nicke Andersson som står för det sköna vrålandet. Men det visste ni ju allihopa redan så enough of me yakkin´, ta en öl till luta dig tillbaka och lyssna på Entombed och deras sommar-hit "Stranger Aeons"!

01 - Symbolic / 02 - Zero Tolerance / 03 - Empty Words / 04 - Sacred Serenity / 05 - 1,000 Eyes / 06 - Without Judgement / 07 - Crystal Mountain / 08 - Misanthrope / 09 - Perennial Quest

Producent: Jim Morris Skivbolag: Roadrunner

Och här kommer en skiva till med amerikanska progressiva dödsmetallgänget Death som jag har hemma och som vanligt är det en helt annan line-up än på föregående skiva. Andy LaRoque och Steve DiGiorgio ut, och (för mig) de helt okända snubbarna Bobby Koelble och Kelly Conlon in. Men monstertrummisen Gene Hoglan är tack och lov kvar, som enligt CD-häftet spelar spelar "drums, propeller and M-14 shell". Måste prova att hänga upp en propeller på mitt trumset! R.I.P Chuck Schuldiner. 

01. Once Upon The Cross / 02. Christ Denied / 03. When Satan Rules His World / 04. Kill The Christian / 05. Trick Or Betrayed / 06. They Are The Children / Of The Underworld / 07. Behind The Light Thou Shall Rise / 08. To Be Dead / 09. Confessional Rape

Producent: Scott Burns Skivbolag: Roadrunner

Hoppsan hejsan vad det går undan när den jättearga farbror Glenn och hans långhåriga kompisar fräser sig igenom nio nya Kristus-hatande hits! En av deras bättre skivor om du frågar mig, den här har jag spelat mycket må du tro. Man kan rent av säga att den är djävulskt bra om man vill vara lite crazy. Och som vanligt när det gäller Deicide-skivor är skivan kort, bara 28 minuter och jag har läst nånstans att grabbarna avskydde att ligga på Roadrunner så till den milda grad att dom inte ville ge skivbolaget en ton mer än vad som stod i kontraktet.

Bäst: "Kill The Christian" (här hymlas det inte...), titellåten "Once Upon The Cross", "When Satan Rules His World" och "Behind The Light Thou Shall Rise". Men alla låtar på skivan handlar inte om Gud, Jesus och deras hantlangare på jorden utan på t ex "Confessional Rape" avhandlas prästers sexuella övergrepp på barn ("molesting innocent children you´re trusted with...") och på "They Are The Children Of The Underworld" går dom nästan in på Morbid Angels område (The Elder Ones) då texten handlar om de gamla gudarna "Anu" och "Mashu".

Omslaget? jo, det har också en liten historia såklart. För där ville bandet ha en bild på en obducerad Jesus med inälvorna hängande utanför men Roadrunner tyckte det var en aning magstarkt (nähä!) och la en tunn vit duk över alltihopa. Men den magstarka bilden (men med magen utanför så att säga) finns att beskåda i CD-häftet om du är nyfiken. Och till slut, samplingarna i början på "Once Upon the Cross" ("FATHER, why have you forsaken me!!") och "Trick Or Betrayed" är från Scorsese-rullen "The Last Temptation of Christ".

Tidigare inlägg om Deicide på min blogg:
- Legion (CD)

01 - Living monstrosity / 02 - Altering the future / 03 - Defensive personalites / 04 - Within the mind / 05 - Spritual healing / 06 - Low life / 07 - Genetic reconstruction / 08 - Killing spree

Producent: Scott Burns & Death Skivbolag: Under One Flag

Aah, vad härligt med en frisk fläkt från förr. Det var bättre förr. Då varenda skiva jag köpte var inspelad i Morrisound, producerad av Scott Burns och omslaget var målat av Edvard J. Repka. Idolerna i Death har jag gillat ända sen jag köpte "Scream, bloody  gore" (LP, såklart) av Gillén på AK. Här börjar Death (läs Chuck Schuldiner) göra en aning komplexare låtar, titelspåret till exempel är med sina dryga 7 minuter en riktig liten rockopera. Och gore-, slafs- och zombietemat på texterna från de tidigare två fullängdarna lyser här helt med sin frånvaro, här handlar texterna istället om faran med organiserad religion ("Spritual healing"), drogmissbruk ("Living monstrosity"), aborter ("Altering the future") och genmanupilation ("Genetic reconstruction"). Ganska svåra ämnen för en liten hårdrockare att ta till sig. Ny gitarrist i den evigt föränderliga Death-lineupen är James Murphy men bara på den här skivan, för på "Human" hade Chuck kickat alla och börjat om. En kanonbra skiva med tufft trumspel av Bill Andrews och basisten Terry Butler spelar just nu pårökt dödsmetall i Six Feet Under. R.I.P Chuck Schuldiner.

"Blinded by the twisted ways you live, kill for religion, will the Lord forgive?
Idiocy has stricken your mind, a real-life hell you will find"

Tidigare inlägg om Death på min blogg:
- Scream bloody gore (LP) / - Leprosy (LP)

01 - What Can Be Safely Written / 02 - As He Creates So He Destroys / 03 - Ithyphallic / 04 - Papyrus Containing the Spell to Preserve Its Possessor Against Attacks from He Who Is in the Water / 05 - Eat of the Dead / 06 - Laying Fire Upon Apep / 07 - The Essential Salts / 08 - The Infinity of Stone / 09 - The Language of the Shadows / 10 - Even the Gods Must Die / 11 - As He Creates So He Destroys / (Instrumental, Digipak bonus track) / 12 - Papyrus Containing the Spell to Preserve Its Possessor Against Attacks From He Who Is in the Water (Instrumental, Digipak bonus track)

Producent: Neil Kernon Skivbolag: Nuclear Blast

Och från Ginza har jag shoppat Nile och deras "Ithyphallic" och den har suttit som klistrad i CD-spelaren sen jag öppnade paketet. För bakom den aningens murriga omslagsbilden döljer sig ännu en fantastisk Nile-skiva. Dock inte riktigt lika bra som "Annihilation of the Wicked", (jag kan fortfarande helt okontrollerat brista ut i ett "lashed to the slavestick"-skrik då och då...) och den avslutande dängan "Von Unaussprechlichen Kulten" från den skivan är ju så helvetiskt bra! Men det finns ju såklart guldkorn här också, herregud jag menar inte att skivan är dålig. Jag har ju som sagt spelat den på repeat i två veckor...

Här heter allsångsfavoriterna "As he creates so he destry", "Ithyphallic" (annoint my phallus...) och särskilt låten med en extrema tungvrickartiteln "Papyrus Containing the Spell to Preserve Its Possessor Against Attacks from He Who Is in the Water", som har en helskön, skrika-med refräng. "The Essential Salts" och "The Language of the Shadows" är två riktiga smattrande rackarökare till låtar och på den tunga, alltså TUNGA delen av skalan har vi "Even the Gods must die" och "Eat of the Dead". Lite coolt också att trumfantomen George Kollias som debuterade i Nile på förra skivan nu står som co-writer av alla låtar tillsammans med övermumie Karl Sanders. Heja George! Och eftersom jag har köpt digipack-utgåvan fick jag även två av låtarna i instrumentala versioner där det går alldeles utmärkt att lägga på egen sång. Annoint my phallus with the blood of the fallen!

"Capricornus Rex in tenebris, I long to feel the dark caress
Of your cloven hooves; I seek the loving warmth of your anus
As I place my worshipful, Lips about your teats"

A: Mexican Radio / Mesmerized / Inner Sanctum / Sorrows Of The Moon / Babylon Fell
B: Caress Into Oblivion / One In Their Pride (Porthole Mix) / I Won't Dance (The Elder's Orient) / Rex Irae (Requiem: Overture / Oriental Masquerade

Producent: Celtic Frost Skivbolag: Noise

Aaarghh, CELTIC FROST!! Ännu en Celtic Frost-skiva jag spelat 2,3 miljarder gånger, och en skiva där hitlåtarna står som spön i backen. Efter den inledande Wall of Voodoo-covern "Mexican Radio" (skumt coverval, eller hur), följer "Mesmerized", "Inner Sanctum" (deathgrunt!), "Sorrows of the Moon" (med skönt ledsen sång) och sist på A-sidan (LP, you know...), "Babylon Fell" med världens tuffaste riff. Celtic Frost har gjort många låtar med världens tuffaste riff, och störtsköna deathgrunts igen, och vips där fick jag gåshud, djävulskt bra! Och så vänder vi på LP:n (dyrka vinyl) och vad hittar vi där om inte den fläsktunga "Caress Into Oblivion", men varför är det ingen text till den (och "Sorrows Of The Moon") på innerpåsen? Viktiga frågor. Sen, alla barn, är det technodags för 1987 hade dom just uppfunnit trummaskinen och då ville Celtic Frost göra en extra konstig låt för att riktigt fresta tålamodet hos alla fjuniga hårdrockare som står och skriker efter "Into the Crypt of Rays" och liknande rensare. På "One In Their Pride är det en tafflig, enkel programmerad trumtakt, gnälliga fioler och en robotröst som säger "One In Their Pride" lite grann då och då, plus högtalarröster (vocal effects kallas det) i bakgrunden. Tack och lov är den knappt 3 minuter... Men den avslutande trion låtar förlåter allt, särskilt "Rex Irae" som är en megatung skapelse med violin, cello, horn, mullrande trummor och operasångerska. Skitsnyggt gatefoldomslag är det också!

A1. Mass Of Burnt Decay / A2. In The Grip Of Winter / A3. Fleshcrawl / A4. Torn From The Womb / A5. Slaughterday / A6. Dead
B1. Robbing The Grave / B2. Hole In The Head / B3. Destined To Fester / B4. Bonesaw / B5. Dark Crusade / B6. Mental Funeral

Producent: Autopsy och Hammy Skivbolag: Peaceville Records

DEATHMETAL! Den här skivan har jag redan bloggat om för länge sen, men eftersom jag numera lägger ut alla låtar på skivorna jag bloggar om, så kan jag helt enkelt inte undanhålla mina tusentals (nåja...) bloggläsare denna stinkande dödsklassiker utan jag slänger helt enkelt ut den igen. Tolv gamla, hederliga deathmetalstänkare från den tiden då dödsmetallen inte på långa vägar blivit den grindande, dubbeltrampande ljudvägg den numera är utan här är det ett genomgående lojt tempo på låtarna (nja, några grindpartier finns det allt), extremt gurglig sång och mycket Black Sabbath-influenser. Och med benägen hjälp av olagliga rökverk så skapades så en skönt svängig, inrökt deathmetalskiva med helt underbar "sång" av trummisen Chris Reifert, som även hamrade skinn på den klassiska "Scream, bloody gore" av Death. Men det visste du såklart redan. Bäst: svängiga "Mass Of Burnt Decay" (den kan man faktiskt kan dansa till, gjorde det i fredags innan House of Metal...), "Destined to Fester", "Robbing the Grave" och doomiga låten "Dead" (med text på endast 10 ord). Sämst: Omslaget är jag lite tveksam till, är det bra? Ser ut som nåt klet från Brian Yuznas film "Society" om du kommer ihåg den.

It's love of the dead. There's kissing, of course, caressing, blood drinking, the smell, the attraction. When you lie on some bodies, blood comes out of their mouth, and the weight of my body pushes it out. That's called purging. I definitely enjoy swallowing blood. It's very arousing making love with a body and drinking some of the blood. There's a difference between fucking and making love. Maybe some people fuck dead bodies. I make love to them. When I enjoy myself with a corpse, it's a high beyond any I've ever had.

01. The Return Of The Flesh / 02. The Heat From Another Sun / 03. Fast Forward  / 04. The Iron And The Maiden / 05. Proud To Be Dead / 06. Snowballing Blood / 07. Wilder Than Fire / 08. Feeding Fatal Fairies / 09. Lightning Strikes Thrice / 10. Domination Of The Sub-Queen / 11. Speeding The Ways

Producent: Defleshed Skivbolag: WAR Music

Herregud vilka lappkast det blir ibland. Från att ha bloggat om klassisk amerikansk rymdopera med snälla robotar, hologram och grymtande, håriga 2-meterskillar (alltså Stjärnornas Krig, vad trodde du?) ska man helt plötsligt ställa om hjärnan och skriva några rader om dödsmetall med Uppsalatrion Defleshed. Och här smattrar det finfint, för helt utan andningspaus vräker sig bandet igenom sig stänkare som "The Return Of The Flesh", "Fast Forward" och "Proud To Be Dead" vars refränger sitter som den berömda yxan i skallen och de ettriga thrashriffen fräser som inoljad taggtråd genom öronen, jag menar helvetes vad han riffar! Gitarrsolo, vad är det? Inte ett enda finns det. Suveräna namn på låtarna är det också, "The Iron and the Maiden" och "Proud To Be Dead"är ju klockrent! Platsar lätt på min lista över crazy/roliga låttitlar. Tyvärr har den avköttade trion numera lagt ner verksamheten och den övermänskligt snabbe trummisen Matte Modin smiskar numera trumskinn i hardcoreorkestern Raised Fist. Snygg omslagsmålning med tre skelettriddare av den inte helt oävne Chad Michael Ward som även kluddat omslag till Soilwork, Hatesphere, Deranged, Origin, Naglfar och Darkane.

"Impressed by the brightness one starts to wonder
if that's the lightning, how loud is the thunder?
Impressed by the loudness one starts to wonder
How is my power if this is the thunder?" (Lightning strikes thrice)

Tidigare inlägg om Defleshed på min blogg:
- Royal Straight Flesh (CD)