LP: Vardis - The world´s insane! (1981)
A:
Power Under Foot (Steve Zodiac) 02:47
Money Grabber (Steve Zodiac) 03:22
The World's Insane (Steve Zodiac) 03:49
Blue Rock (I Miss You) (Steve Zodiac) 04:30
Silver Machine (Robert Calvert, Dave Brock) 02:49
B:
Police Patrol (Steve Zodiac) 04:21
All You'll Ever Need (Steve Zodiac) 04:28
Curse the Gods (Steve Zodiac) 02:35
Love Is Dead (Steve Zodiac) 02:43
Steamin' Along (Steve Zodiac) 04:19
Power Under Foot (Steve Zodiac) 02:47
Money Grabber (Steve Zodiac) 03:22
The World's Insane (Steve Zodiac) 03:49
Blue Rock (I Miss You) (Steve Zodiac) 04:30
Silver Machine (Robert Calvert, Dave Brock) 02:49
B:
Police Patrol (Steve Zodiac) 04:21
All You'll Ever Need (Steve Zodiac) 04:28
Curse the Gods (Steve Zodiac) 02:35
Love Is Dead (Steve Zodiac) 02:43
Steamin' Along (Steve Zodiac) 04:19
Producent: Nicholas Raymonde
Skivbolag: Logo
VARDIS:
Steve Zodiac, gitarr, sång
Alan Selway, bas
Gary Pearson, trummor
VARDIS!
Vardis?
Va, har du inte hört talas om Vardis?
Du skojar.
Du tar bara en en nypa AC/DC, droppar över lite Sweet-glam och slänger sen en näve Status Quo-boogie över alltihopa. Mixa sen med rejält svettig hårdrock och du har Vardis.
En stentuff NWOBHM-trio med den på scen ständigt barfota och barbröstade Steve Zodiac (riktigt namn Stephen Hepworth, tog sitt scennamn härifrån) på gitarr och sång, Vardis första skiva var konstigt nog liveplattan "100MPH". Lite otippat att första släppet är en liveskiva må jag säga.
Men det här är deras andra skiva, den alldeles utmärkta "The world´s insane". Och nog är världen insane alltid som inte gjorde Vardis till superstjärnor för det här är ju jättebra! Och ja, det är säckpipor som du hör där i början på "Police Patrol".
Trivia: "Silver machine" är i original av rymdrockarna Hawkwind, du vet bandet där allas vår Lemmy startade sin basspelande karriär. Den flummiga tjejen i början av videon hette förresten Stacia (NSFW) och var "dansare" för Hawkwind under ett par år i början av 70-talet, troligen var hon hög som ett hus 24/7. Hawkwind-flöjtisten Nik Turner berättar såhär hur hon fick jobbet: "She said, "Can I dance with you?" and I said, "Yeah, but you must take off all your clothes and paint your body." She took all her clothes off but unfortunately I didn't have any body paint. That was like her audition..."
På originalsingeln (som är inspelad live faktiskt) sjungs den av dåvarande Hawkwind-sångaren Robet Calvert, men hans röst ansågs för vek där så bandet beslöt att spela in den igen i studio. Men då Calvert var manodepressivit kunde han inte vara med i studion just då, så alla i bandet fick prova att lägga leadsång på låten. Lemmy-pojken var sist ut att prova, satte den som en smäck och resten är historia.
På originalsingeln (som är inspelad live faktiskt) sjungs den av dåvarande Hawkwind-sångaren Robet Calvert, men hans röst ansågs för vek där så bandet beslöt att spela in den igen i studio. Men då Calvert var manodepressivit kunde han inte vara med i studion just då, så alla i bandet fick prova att lägga leadsång på låten. Lemmy-pojken var sist ut att prova, satte den som en smäck och resten är historia.
Bra va?
Som sagt en riktigt fräsig skiva och börjar det inte rycka i kroppen din på "Power under foot", "Money grabber", "Curse the gods" och "Steamin´ along" är det nåt fel på dig.
Enligt trummisen Gary Pearson jobbar han på en återförening av Vardis nu under 2013, det enda (och ganska viktigt om du frågar mig) är om Steve Zodiac egentligen är så sugen att hänga på sig guran igen då han drog sig tillbaka från musiken redan i mitten av 80-talet.
Men vi håller tummarna, eller hur!
LP: Bernie Tormé - Electric gypsies! (1983)
A:
"Wild West" (Bernie Tormé)
"20th Century" (Bernie Tormé)
"Lightning Strikes" (Bernie Tormé)
"Too Young" (Bernie Tormé)
B:
"Call Of The Wild" (Bernie Tormé)
"D.I.S.E" (Bernie Tormé)
"Presences" (Bernie Tormé)
"I Can't Control Myself" (R. Presley)
"Go Go" (Bernie Tormé)
Producent: Bernie Tormé, Stephen Stewart
Skivbolag: Zebra
BERNIE TORMÉ:
"Wild West" (Bernie Tormé)
"20th Century" (Bernie Tormé)
"Lightning Strikes" (Bernie Tormé)
"Too Young" (Bernie Tormé)
B:
"Call Of The Wild" (Bernie Tormé)
"D.I.S.E" (Bernie Tormé)
"Presences" (Bernie Tormé)
"I Can't Control Myself" (R. Presley)
"Go Go" (Bernie Tormé)
Producent: Bernie Tormé, Stephen Stewart
Skivbolag: Zebra
BERNIE TORMÉ:
Bernie Tormé, gitarr, sång
Everton Williams, bas, sång
Frank Noon, trummor
Everton Williams, bas, sång
Frank Noon, trummor
Bernie Tormé är ju, som alla vet han den där gitarristen som spelade förut i Ian Gillans soloband Gillan, fan vad bra dom var förresten! "Electric gypsies" (klockrent bandnamn som såklart är upptaget), är hans soloskiva nummer två från 1983.
Bernie är en gitarrhjälte av stora mått, kolla in det här nyinspelade klippet där en lätt grånad Bernie lägger ett karakteriskt visslande och gnisslande gitarrsolo på en låt!
Va!
VA!
Farbror Bernie kan verkligen gnissla med guran!
Han gnisslar så bra att han fick hoppa in som gitarrist efter den då nyligen avlidne Randy Rhoads i Ozzys kompband och fick bara tre dagar på sig att lära sig Ozzys set. Han hoppade dock av efter bara tre veckor för att satsa på sin solokarriär och den här skivan spelades in bara tre veckor efter hans Ozzy-äventyr.
Trivia: "I Can't Control Myself" är en cover, skriven av Troggs-sångaren Reg Presley som även skrivit "Love Is All Around" som Wet Wet Wet fick en jättehit med 1994. Presley använde pengarna han fick för sina hitlåtar att finansiera sin "forskning" om rymdskepp, försvunna civilisationer, alkemi och sädesfältscirklar och samlade sina teorier i boken "Wild Things They Don't Tell Us". Står under fliken "Konspiration och foliehattar" på biblioteket.
Bernie har nuförtiden bandet GMT tillsammans med John McCoy, den flintskallige jättebasisten han spelade tillsammans med i Gillan. Åsså har han både ett eget skivbolag, RetroWrek Records.
Konstigt nog har jag inte lyckats hitta den här skivan därute i cyberrymden så en såndär spelare där du kan lyssna på skivans alla låtar blir det tyvärr inte den här gången. Men den kanske finns på Spotify? Haha, du måste skämta.
Bernie är en gitarrhjälte av stora mått, kolla in det här nyinspelade klippet där en lätt grånad Bernie lägger ett karakteriskt visslande och gnisslande gitarrsolo på en låt!
Va!
VA!
Farbror Bernie kan verkligen gnissla med guran!
Han gnisslar så bra att han fick hoppa in som gitarrist efter den då nyligen avlidne Randy Rhoads i Ozzys kompband och fick bara tre dagar på sig att lära sig Ozzys set. Han hoppade dock av efter bara tre veckor för att satsa på sin solokarriär och den här skivan spelades in bara tre veckor efter hans Ozzy-äventyr.
Trivia: "I Can't Control Myself" är en cover, skriven av Troggs-sångaren Reg Presley som även skrivit "Love Is All Around" som Wet Wet Wet fick en jättehit med 1994. Presley använde pengarna han fick för sina hitlåtar att finansiera sin "forskning" om rymdskepp, försvunna civilisationer, alkemi och sädesfältscirklar och samlade sina teorier i boken "Wild Things They Don't Tell Us". Står under fliken "Konspiration och foliehattar" på biblioteket.
Bernie har nuförtiden bandet GMT tillsammans med John McCoy, den flintskallige jättebasisten han spelade tillsammans med i Gillan. Åsså har han både ett eget skivbolag, RetroWrek Records.
Konstigt nog har jag inte lyckats hitta den här skivan därute i cyberrymden så en såndär spelare där du kan lyssna på skivans alla låtar blir det tyvärr inte den här gången. Men den kanske finns på Spotify? Haha, du måste skämta.
LP: KISS - Dynasty! (1979)
Omslagsbild med de fyra, fotade var för sig och sen ihopmonterade på nåt magiskt vis 20 år före PhotoShop. Peter ser matt och uppgiven ut, Gene och Paul är taggade och Ace bara: "var fan är jag?"
Småtråkig baksida som fått några fläckar på sig genom årens lopp. Svett från intensivt headbangande till "I was made..."? inte så troligt.
Det följer med en stor poster också. Dom har egentligen tvångströjor på sig men Casablanca trodde det skulle vara för läskigt för KISS yngre fans så de svärtades över...
Bild på bandet på etiketten. Inga tvångströjor här heller som synes.
A:
"I Was Made for Lovin' You" Paul Stanley, Vini Poncia, Desmond Child 4:30
"2,000 Man" Mick Jagger, Keith Richards 4:54
"Sure Know Something" Stanley, Poncia 4:00
"Dirty Livin'" Peter Criss, Stan Penridge, Poncia 4:19
B:
"Charisma" Gene Simmons, Howard Marks 4:25
"Magic Touch" Stanley 4:41
"Hard Times" Frehley 3:30
"X-Ray Eyes" Simmons 3:46
"Save Your Love" Frehley 4:41
Producent: Vini Poncia
Skivbolag: Casablanca
KISS:
Paul Stanley, gitarr, sång
Gene Simmons, bas, sång
Ace Frehley, gitarr, sång
Peter Criss, trummor (bara på "Dirty Livin´"), sång
Gäster på skivan:
Anton Fig, trummor på rubbet utom "Dirty Livin´"
Vini Poncia, keyboards, körsång
"Dynasty" är den sjunde fullängdaren från KISS och den kallades för "The return of KISS" i amerikansk press då det här var bandets första studioskiva sedan 1977 och "Love Gun". Jojo, på den tiden var artister totalt försvunna om det inte kom minst ett album per år....
Alla vi andra kallar den dock för "discoskivan", det var ju här som KISS ängsligt kollade vad resten av världen diggade, upptäckte att resten av världen tydligen diggade disco, och tyckte att världen behövde en discolåt till...
Brrrr.....
Men om man bara hoppar över den så är skivan helt OK.
Eller ja, Peters "Dirty Livin´" (blås på en KISS-skiva? nej tack) är inte så tuff den heller, men "Charisma", "Magic Touch" och "X-Ray Eyes" är ju schyssta KISS-låtar.
Allra bäst är såklart de Ace-sjungna "Hard Times", "Save Your Love" och Stones-covern "2000 Man", Ace hade ju en rejäl medvind i ryggen efter sin bästsäljande soloskiva och fick här med och sjunga på inte mindre är tre låtar.
En som däremot knappt är med vad än omslaget säger är Peter Criss som bara trummar på "Dirty Livin´". Jo, jag vet att Criss är med på omslaget till "Unmasked" också men där är han ju inte med alls. Istället är det studioräven Anton Fig, som även spelade på Ace soloskiva, som sköter trumpinnarna på denna och på den följande "Unmasked". Criss trumbankande hördes inte sen på en KISS-skiva förrän 1998 och "Psycho Circus" där han trummade på... wait for it... en ynka låt!
Den följande turnén var en påkostad historia som tyvärr inte alls drog samma folkmassor som förut trots att KISS tog i så att dom nästan sprack - eller ja, det gjorde dom ju egentligen då Criss hoppade av då turnén var slut - med nya färgglada dräkter (en färg per medlem lika som soloskivorna), raketskjutande gitarrer och flygande basister. KISS hade även en idé att låta ett kringresande tivoli, "KISS World", hänga med dom på vägarna men det ströks då den ansågs ogenomförbar.
Peter hade även slängt upp trumsetet på en räls som släpade honom hela vägen fram till scenkanten när det var trumsolodags. När den funkade vill säga, vid ett tillfälle fick faktiskt Gene, Ace och Paul vända ryggen till publiken och putta skiten längst bak igen då den kört fast längst fram. Ridå!
Trots alla effekter så drog turnén inte in de feta sedelbuntar som bandet hoppats och inte blev det bättre av att en ilsken och utled Peter Criss gjorde sitt bästa att sabba konserterna genom att vid ett flertal tillfällen förstöra "Beth", lämna scenen mitt under låtar och tramsa sönder sitt trumsolo.
Klipp med hel konsert från "Dynasty"-turnén. Peter Criss-låten "Tossin´ and turnin´" (börjar 26:00) är ju helt fel för ett band som KISS, men dom körde ju låtar från allas soloskivor så...
"Dynasty"-turnén lämnade aldrig den Nordamerikanska kontinenten och avslutades med en lättnadens suck av alla inblandade den 16 december 1979 i Toledo, Ohio. Bandet lämnade arenan i flyg två sekunder efter sista låten slagits av och drog hem för att slicka sina sår och filura ut hur nästa skiva och turné skulle se ut och låta. Mer om det en annan gång.
Summa summarum: en ganska bra LP från idolerna, men visst är "Sure Know Something" lite väl soft?
***************************************************
"I Was Made for Lovin' You" Paul Stanley, Vini Poncia, Desmond Child 4:30
"2,000 Man" Mick Jagger, Keith Richards 4:54
"Sure Know Something" Stanley, Poncia 4:00
"Dirty Livin'" Peter Criss, Stan Penridge, Poncia 4:19
B:
"Charisma" Gene Simmons, Howard Marks 4:25
"Magic Touch" Stanley 4:41
"Hard Times" Frehley 3:30
"X-Ray Eyes" Simmons 3:46
"Save Your Love" Frehley 4:41
Producent: Vini Poncia
Skivbolag: Casablanca
KISS:
Paul Stanley, gitarr, sång
Gene Simmons, bas, sång
Ace Frehley, gitarr, sång
Peter Criss, trummor (bara på "Dirty Livin´"), sång
Gäster på skivan:
Anton Fig, trummor på rubbet utom "Dirty Livin´"
Vini Poncia, keyboards, körsång
"Dynasty" är den sjunde fullängdaren från KISS och den kallades för "The return of KISS" i amerikansk press då det här var bandets första studioskiva sedan 1977 och "Love Gun". Jojo, på den tiden var artister totalt försvunna om det inte kom minst ett album per år....
Alla vi andra kallar den dock för "discoskivan", det var ju här som KISS ängsligt kollade vad resten av världen diggade, upptäckte att resten av världen tydligen diggade disco, och tyckte att världen behövde en discolåt till...
Brrrr.....
Men om man bara hoppar över den så är skivan helt OK.
Eller ja, Peters "Dirty Livin´" (blås på en KISS-skiva? nej tack) är inte så tuff den heller, men "Charisma", "Magic Touch" och "X-Ray Eyes" är ju schyssta KISS-låtar.
Allra bäst är såklart de Ace-sjungna "Hard Times", "Save Your Love" och Stones-covern "2000 Man", Ace hade ju en rejäl medvind i ryggen efter sin bästsäljande soloskiva och fick här med och sjunga på inte mindre är tre låtar.
En som däremot knappt är med vad än omslaget säger är Peter Criss som bara trummar på "Dirty Livin´". Jo, jag vet att Criss är med på omslaget till "Unmasked" också men där är han ju inte med alls. Istället är det studioräven Anton Fig, som även spelade på Ace soloskiva, som sköter trumpinnarna på denna och på den följande "Unmasked". Criss trumbankande hördes inte sen på en KISS-skiva förrän 1998 och "Psycho Circus" där han trummade på... wait for it... en ynka låt!
Den följande turnén var en påkostad historia som tyvärr inte alls drog samma folkmassor som förut trots att KISS tog i så att dom nästan sprack - eller ja, det gjorde dom ju egentligen då Criss hoppade av då turnén var slut - med nya färgglada dräkter (en färg per medlem lika som soloskivorna), raketskjutande gitarrer och flygande basister. KISS hade även en idé att låta ett kringresande tivoli, "KISS World", hänga med dom på vägarna men det ströks då den ansågs ogenomförbar.
Peter hade även slängt upp trumsetet på en räls som släpade honom hela vägen fram till scenkanten när det var trumsolodags. När den funkade vill säga, vid ett tillfälle fick faktiskt Gene, Ace och Paul vända ryggen till publiken och putta skiten längst bak igen då den kört fast längst fram. Ridå!
Trots alla effekter så drog turnén inte in de feta sedelbuntar som bandet hoppats och inte blev det bättre av att en ilsken och utled Peter Criss gjorde sitt bästa att sabba konserterna genom att vid ett flertal tillfällen förstöra "Beth", lämna scenen mitt under låtar och tramsa sönder sitt trumsolo.
Klipp med hel konsert från "Dynasty"-turnén. Peter Criss-låten "Tossin´ and turnin´" (börjar 26:00) är ju helt fel för ett band som KISS, men dom körde ju låtar från allas soloskivor så...
"Dynasty"-turnén lämnade aldrig den Nordamerikanska kontinenten och avslutades med en lättnadens suck av alla inblandade den 16 december 1979 i Toledo, Ohio. Bandet lämnade arenan i flyg två sekunder efter sista låten slagits av och drog hem för att slicka sina sår och filura ut hur nästa skiva och turné skulle se ut och låta. Mer om det en annan gång.
Summa summarum: en ganska bra LP från idolerna, men visst är "Sure Know Something" lite väl soft?
***************************************************
Tidigare inlägg om KISS på min blogg:
LP: Double Platinum (2-LP) / Alive (2-LP) / Rock and roll over / Dressed to kill / KISS / / Hotter than hell / Destroyer / Sonic boom (röd vinyl) / Alive II (2-LP) / Love gun / Gene Simmons / Ace Frehley / Peter Criss / Paul Stanley / Monster
CD: Carnival of souls / Psycho circus / Sonic boom (2-CD+DVD) / Revenge / Hot in the shade
12"-EP: Creatures of the night (autografer etsade i vinylen)
7"-singel: A world without heroes (pic.disc) / I´m a legend tonight (Jap.press) / Thrills in the night
Musik-DVD: KISSology I / KISSology II / KISSology III / KISS Symphony / The second coming / KISS in Las Vegas
Bok: KISS on tour 1998-2010 / KISS Kompendium / KISS Album Focus III - Roar of greasepaint / The greatest rock show on earth / KISS Album Focus vol. 1 och 2 / Behind the mask
Konserthalsdukar: KISS med flera.
Diverse KISS-prylar: KISS posters, fanzines, slips, knappar, filmisar m m
LP: Double Platinum (2-LP) / Alive (2-LP) / Rock and roll over / Dressed to kill / KISS / / Hotter than hell / Destroyer / Sonic boom (röd vinyl) / Alive II (2-LP) / Love gun / Gene Simmons / Ace Frehley / Peter Criss / Paul Stanley / Monster
CD: Carnival of souls / Psycho circus / Sonic boom (2-CD+DVD) / Revenge / Hot in the shade
12"-EP: Creatures of the night (autografer etsade i vinylen)
7"-singel: A world without heroes (pic.disc) / I´m a legend tonight (Jap.press) / Thrills in the night
Musik-DVD: KISSology I / KISSology II / KISSology III / KISS Symphony / The second coming / KISS in Las Vegas
Bok: KISS on tour 1998-2010 / KISS Kompendium / KISS Album Focus III - Roar of greasepaint / The greatest rock show on earth / KISS Album Focus vol. 1 och 2 / Behind the mask
Konserthalsdukar: KISS med flera.
Diverse KISS-prylar: KISS posters, fanzines, slips, knappar, filmisar m m
LP: Riot - Fire down under! (1981)
Den klassiska Riot-sälen pryder även detta omslag. Verkligen jättesnygg och så METAL så det fattar du inte! De andra hårdocksmaskotarna - Rattlehead, Snaggletooth och Eddie - bleknar såklart inför denna tuffa uppenbarelse. NOT!
På baksidan coolt bandfoto knäppt av fotograf legenden Ross Halfin. Och inte för att du kan läsa det men i den röda texten tackas en ansenlig mängd med väldigt svenska namn nämligen Anders Thuresson, Lars Ekeberg, Peter Andersson, Ulf Johansson och June Westberg. Vilka är det, nån som vet?
A:
"Swords and Tequila" (Guy Speranza, Mark Reale) - 3:15
"Fire Down Under" (Speranza, Kip Leming) - 2:34
"Feel the Same" (Rick Ventura) - 4:30
"Outlaw" (Speranza, Reale) - 4:50
"Don't Bring Me Down" (Speranza, Reale, Leming, Ventura, Sandy Slavin) - 2:57
B:
"Don't Hold Back" (Speranza, Reale) - 3:15
"Altar of the King" (Speranza, Reale) - 4:46
"No Lies" (Ventura) - 4:10
"Run for Your Life" (Speranza, Reale) - 3:16
"Flashbacks" (Speranza, Reale, Leming, Ventura, Slavin) - 4:02
Producent: Steve Loeb, Billy Arnell
Skivbolag: Elektra
RIOT:
Guy Speranza, sång
Mark Reale, gitarr
Rick Ventura, gitarr
Kip Leming, bas
Sandy Slavin, trummor
"Feel the Same" däremot låter det alldeles för mycket Led Zeppelin om för att jag ska gilla den. Och den avslutande "Flashbacks" är ingen riktig låt utan ett 2-minuters gitarrsolo som övergår till nåt sorts halvjam inför en RIOT-skanderande publik. Säkert jättekul om man var där men såklart helt meningslöst på en studioskiva.
"Flashbacks" är förresten tillägnad engelska DJ-legenden Neal Kay, du vet han som hade rockklubben Soundhouse, där ett då helt okänt gäng vid namn Iron Maiden spelade in "The Soundhouse Tapes". Kay var även den som myntade uttrycket "New Wave Of British Heavy Metal".
Nä, nu sätter vi oss i en liten ring, lyssnar igenom hela "Fire down under" och skänker hårdrocksfarbröderna Reale, Speranza & Co en liten tanke.
***************************************************
Tidigare inlägg om RIOT på min blogg:
"Swords and Tequila" (Guy Speranza, Mark Reale) - 3:15
"Fire Down Under" (Speranza, Kip Leming) - 2:34
"Feel the Same" (Rick Ventura) - 4:30
"Outlaw" (Speranza, Reale) - 4:50
"Don't Bring Me Down" (Speranza, Reale, Leming, Ventura, Sandy Slavin) - 2:57
B:
"Don't Hold Back" (Speranza, Reale) - 3:15
"Altar of the King" (Speranza, Reale) - 4:46
"No Lies" (Ventura) - 4:10
"Run for Your Life" (Speranza, Reale) - 3:16
"Flashbacks" (Speranza, Reale, Leming, Ventura, Slavin) - 4:02
Producent: Steve Loeb, Billy Arnell
Skivbolag: Elektra
RIOT:
Guy Speranza, sång
Mark Reale, gitarr
Rick Ventura, gitarr
Kip Leming, bas
Sandy Slavin, trummor
Tredje skivan från NY-rockarna Riot är mycket bättre och hårdare än den föregående "Narita". Den är faktiskt så hård att när skivbolaget Capitol fick höra slutresultatet av inspelningen droppade dom Riot som en het potatis då dom tyckte Riot blivit "too heavy".
Jojo, så kan det gå.
Skivan släpptes sen som tur är av Elektra.
Tyvärr den sista skivan med sångaren Guy Speranza som lämnade bandet senare samma år. Han jobbade sen som kackerlacksutrotare i Florida innan han avled i cancer 2003. Lämnat oss har även gitarristen Mark Reale som gick till de sälla jaktmarkerna i januari ifjol.
Nä, usch, nu blev det här alldeles för sorgligt, nu tänker vi på nåt kul istället. Som de goa låtrna på skivan kanske?
Som till exempel "Swords and Tequila", "Don't Bring Me Down", "Outlaw", "Don´t Hold Back", "Run for Your Life" och titellåten "Fire Down Under" som är ett gäng alldeles fantastiska rockdängor.
Jojo, så kan det gå.
Skivan släpptes sen som tur är av Elektra.
Tyvärr den sista skivan med sångaren Guy Speranza som lämnade bandet senare samma år. Han jobbade sen som kackerlacksutrotare i Florida innan han avled i cancer 2003. Lämnat oss har även gitarristen Mark Reale som gick till de sälla jaktmarkerna i januari ifjol.
Nä, usch, nu blev det här alldeles för sorgligt, nu tänker vi på nåt kul istället. Som de goa låtrna på skivan kanske?
Som till exempel "Swords and Tequila", "Don't Bring Me Down", "Outlaw", "Don´t Hold Back", "Run for Your Life" och titellåten "Fire Down Under" som är ett gäng alldeles fantastiska rockdängor.
Fler?
Tja, varför inte slänga ett öra på "No Lies", en helskön låt i den lite lugnare skolan eller den hårdrockigt betitlade "Altar Of The King" med dramatiskt, akustiskt intro
Tja, varför inte slänga ett öra på "No Lies", en helskön låt i den lite lugnare skolan eller den hårdrockigt betitlade "Altar Of The King" med dramatiskt, akustiskt intro
"Feel the Same" däremot låter det alldeles för mycket Led Zeppelin om för att jag ska gilla den. Och den avslutande "Flashbacks" är ingen riktig låt utan ett 2-minuters gitarrsolo som övergår till nåt sorts halvjam inför en RIOT-skanderande publik. Säkert jättekul om man var där men såklart helt meningslöst på en studioskiva.
"Flashbacks" är förresten tillägnad engelska DJ-legenden Neal Kay, du vet han som hade rockklubben Soundhouse, där ett då helt okänt gäng vid namn Iron Maiden spelade in "The Soundhouse Tapes". Kay var även den som myntade uttrycket "New Wave Of British Heavy Metal".
Nä, nu sätter vi oss i en liten ring, lyssnar igenom hela "Fire down under" och skänker hårdrocksfarbröderna Reale, Speranza & Co en liten tanke.
***************************************************
Tidigare inlägg om RIOT på min blogg:
LP: Whitesnake - Trouble! (1978)
A:
"Take Me with You" (Coverdale, Moody) – 4:45
"Love to Keep You Warm" (Coverdale) – 3:44
"Lie Down (A Modern Love Song)" (Coverdale, Moody) – 3:14
"Day Tripper" (John Lennon, Paul McCartney) – 3:47
"Nighthawk (Vampire Blues)" (Coverdale, Marsden) – 3:39
B :
"The Time Is Right for Love" (Coverdale, Moody, Marsden) – 3:26
"Trouble" (Coverdale, Marsden) – 4:48
"Belgian Tom's Hat Trick" (Moody) – 3:26
"Free Flight" (Coverdale, Marsden) – 4:06
"Don't Mess with Me" (Coverdale, Moody, Marsden, Murray, Lord, Dowle) – 3:25
Producent: Martin "The Wasp" Birch
Skivbolag: Geffen
WHITESNAKE:
David Coverdale – sång
Micky Moody – gitarr
Bernie Marsden – gitarr, sång på "Free Flight"
Neil Murray – bas
Jon Lord – keyboards
Dave Dowle – trummor
Mäh!
Var helt säker på att jag hade betat av all Whitesnake-plattor men vid en närmare inspektion av bokstaven "W" upptäcker jag till min fasa/glädje att jag missat den här! Och efter att jag nu har lyssnat på den här skivan för triljonte gången, vill jag bara delge er följande (och det här är ingen personlig åsikt, det är fakta):
David Coverdale är världens bästa sångare! Det måste ju ha regnat trosor på scen när han stånkar fram pilska hits som "Love to keep you warm", "Lie Down (A Modern Love Song), "The Time Is Right For Love" och "Take Me With You".
Neil Murray är världens bästa basist! Snacka om stabil kille. Lyssna på hans kassaskåpssäkra men o så svängiga baskomp på ""Lie Down (A Modern Love Song)" till exempel.
Micky Moody är världens bästa gitarrist! Tror du mig inte? Lyssna på vilken låt som helst och särskilt den instrumentala "Belgian Tom's Hat Trick". Och jag säger bara mustaschen! Såna ser man inte numera.
Bernie Marsden är är världens bästa gitarrist! Lyssna på vilken låt som helst så hör du ju själv. Han är inte heller helt tappad bakom en vagn som sångare, på "Free Flight" är det nämligen Bernie som sjunger.
Jon Lord (RIP, snyft) är världens bästa keyboardist! ´nuff said. Första Whitesnake-skivan med denna de 88 tangenternas gigant. Lyssna på hans solo i "Nighthawk (Vampire Blues)".
Dave Dowle är världens bästa trummis! Nja, nu tror jag att jag blev lite carried away men visst är han en klippa bakom pukorna, lyssna bara på "Free Flight". Dowle var en studiokille som hux flux hamnade i Whitesnake och efter att ha spelat på denna och den följande "Lovehunter" fick han kicken och ersattes av... wait for it... VÄRLDENS DEFINITIVT BÄSTA TRUMMIS Ian Paice! En iskall kille som precis som yours truly är vänsterhänt. Vadå idol!
Så har du inte fattat det än: WHITESNAKE ÄR VÄRLDENS BÄSTA BAND!
Håller du inte med om det? Ja, då är du dum i huvudet. Jamen förlåt då, men jag blir så känslomässigt engagerad när jag lyssnar på Whitesnake.
Synd bara att Coverdale pajade allt då han till varje pris ville slå i USA och efter "Slide it in" (1984) bytte ut hela bandet till andra med mera MTV-vänliga nunor, slängde upp frugan på huven och började lira kastratskrikande pudelhårdrock.
Men jeeeesus i brallan vad bra Whitesnake var här, och bättre skulle det bli!
Tidigare inlägg om WHITESNAKE på min blogg:
LP: Slide it in / Come an´ get it / Live... in the heart of the heart of the city (2-LP) / Lovehunter / Ready n´ willing / Snakebite / David Coverdales White Snake
7"-singel: Standing in the shadow (pic.disc) / Fool for your loving (jap. press)
Diverse: Konserthalsdukar
LP: Ace Frehley - Frehley´s comet! (1987)
Huga, vilka tuffingar! Men vad pekar John Regan på?
A:
"Rock Soldiers" Ace Frehley, Chip Taylor 5:05
"Breakout" Frehley, Eric Carr, Richie Scarlet 3:38
"Into the Night" Russ Ballard 4:12
"Something Moved" Todd Howarth 4:02
"We Got Your Rock" Ace Frehley, Marty Kupersmith 4:12
B:
"Love Me Right" Ace Frehley, Ira Schickman 3:54
"Calling to You" Ace Frehley, Howarth, Kevin Russell, Jim McClarty 4:20
"Dolls" Ace Frehley 3:28
"Stranger in a Strange Land" Ace Frehley 4:02
"Fractured Too" Ace Frehley, John Regan 4:14
Producent: Eddie Kramer, Ace Frehley
Skivbolag: Megaforce
ACE FREHLEY:
Ace Frehley, gitarr, sång
Tod Howarth, gitarr, keyboard, sång
John Regan, bas
Anton Fig, trummor
Tod Howarth, gitarr, keyboard, sång
John Regan, bas
Anton Fig, trummor
Ännu mer gamla vinyler: första soloskivan från allas vår favoritgitarrist Paul "Ace" Frehley, eller räknas kanske den självbetitlade skivan från 1978 - som släpptes med KISS-loggan på - som hans första?
Nåja strunt i det, den här skivan är i alla fall rasande lik den skivan på mer än ett sätt då Eddie Kramer har producerat även denna, den innehåller en låt skriven av Russ Ballard, (då "New York Groove" nu "Into the night"), Anton Fig spelar trummor och den avslutas med den instrumentala "Fractured Too" vars första del på den föregående plattan hette "Fractured mirror". På "Trouble Walkin´" ligger förresten "Fractured III" och på "Anomaly" fortsätter historien om den trasiga spegeln med "Fractured Quantum".
Trivia: öppningslåten "Rock Soldiers" har Ace skrivit tillsammans med Chip Taylor (länken går till Chips skivbolag btw) som skrivit den inte helt okända dängan "Wild Thing". Chip Taylor heter egentligen James Voight och är brorsa till skådisen Jon Voight och är alltså farbror till Angelina Jolie. Så de så.
Nåja strunt i det, den här skivan är i alla fall rasande lik den skivan på mer än ett sätt då Eddie Kramer har producerat även denna, den innehåller en låt skriven av Russ Ballard, (då "New York Groove" nu "Into the night"), Anton Fig spelar trummor och den avslutas med den instrumentala "Fractured Too" vars första del på den föregående plattan hette "Fractured mirror". På "Trouble Walkin´" ligger förresten "Fractured III" och på "Anomaly" fortsätter historien om den trasiga spegeln med "Fractured Quantum".
Trivia: öppningslåten "Rock Soldiers" har Ace skrivit tillsammans med Chip Taylor (länken går till Chips skivbolag btw) som skrivit den inte helt okända dängan "Wild Thing". Chip Taylor heter egentligen James Voight och är brorsa till skådisen Jon Voight och är alltså farbror till Angelina Jolie. Så de så.
Nya i Frehley-lägret är bandpolarna Tod Howarth och John Regan på gitarr och bas som definitivt inte är några duvungar i branschen, John Regan till exempel spelade ju bas då Jagger & Bowie framförde "Dancing in the streets" på Live Aid och har också spelat med och spelat in med Peter Frampton, John Waite, Rolling Stones, Stephen Stills, Dave Edmunds, Robin Trower, Billy Idol och David Lee Roth för att nämna några.
Gitarristen (och keyboardisten) Tod Howarth är såklart inte sämre han då han lirat med både Cheap Trick (han spelar keyboard på denna jubileumskonsert), REO Speedwagon och Ted Nugent och har släppt fyra album, under eget namn. Här kan du förresten höra en alldeles utmärkt låt från soloartisten Tod. Tods karriär började dock med det för mig helt okända AOR-bandet 707 och här kommer en lite lustig grej:
B-sidans "Calling to You" (som sjungs av Tod Howarth) hette egentligen "Mega Force" och gjordes i original av just bandet 707 där Howarth var huvudsaklig låtskrivare. Låten "Calling to you" (eller Mega Force" då om man ska vara noga) är skriven av 707-medlemmarna Howarth, Kevin Russell och Jim McClarty tillsamans med Journeys Jonathan Cain. Originalet "Mega Force" - med annan text - kan du höra här.
Den låten - som faktiskt blev #12 i USA - användes också i den gissningsvis genomusla filmen med samma namn vars trailer du kan avnjuta här:
Vad sägs om den? såna kvalitetsfilmer görs inte längre. Den nominerades till tre "Razzie Awards" 1982 nämligen "Sämsta Film", Sämsta Regissör" och "Sämsta Skådis"...
Slutligen så har Ace inte riktigt lika många prylar som KISS i sin webshop men man måste ju börja nånstans.
Bra skiva, heja Ace!
Tidigare inlägg om ACE FREHLEY på min blogg:
LP: Electric Boys - Groovus maximus! (1992)
Läskig gräshoppsbild signerad Hugh Syme som även gjort en drös omslag till Rush. Men vad gräshoppor har med groovus maximus att göra vete fan.
A:
Groovus Maximus 3:41 (Conny Bloom)
Knee Deep In You 3:42 (Conny Bloom)
Mary In The Mystery World 5:27 (Conny Bloom)
Fire In The House 3:12 (Conny Bloom)
The Sky Is Crying 3:38 (Conny Bloom)
Bed Of Roses 4:33 (Conny Bloom)
B:
She's Into Something Heavy 3:48 (Conny Bloom)
Dying To Be Loved 4:38 (Conny Bloom)
Bad Motherfunker 2:43 (Conny Bloom)
When Love Explodes 3:51 (Conny Bloom)
Tambourine 2:03 (Conny Bloom)
Tear It Up 3:25 (Conny Bloom)
March Of The Spirits 3:26 (Conny Bloom)
Producent: Electric Boys
Skivbolag: Vertigo
ELECTRIC BOYS:
Conny Bloom, gitarr, sång
Andy Christell, bas, sång
Franco Santunione, gitarr, sång
Niclas Sigevall, trummor
Andy Christell, bas, sång
Franco Santunione, gitarr, sång
Niclas Sigevall, trummor
Sista EB-plattan ut på bloggen är den svängiga "Groovus Maximus" som spelades in i Abbey Road-studion i London minsann. En riktigt bra skiva, nästan bra som debuten men då den släpptes mitt i grungens tidsålder försvann den väl helt i den hysteriska Nirvana-hysteri som rådde då?
Och på tal om att försvinna så var det bara ogjort att Electric Boys höll på att göra det då de i slutet på denna skivas turné - där dom supportade Mr Big som just fått jättehiten "To be with you" - tappade medlemmarna Santunione och Sigevall som hoppade av bandet. Inte nog med det så blev dom också droppade både av sitt amerikanska och europeiska skivbolag.
Conny hängde dock inte Conny läpp över det så värst länge utan ersatte de två avhopparna med de för mig okända herrarna Thomas Bromann och Martin Thomander och fixade ett skivkontrakt med engelska Music for Nations. Den EB-sättningen släppte sen 1994 "Freewheelin'". Nån sån hört den? Verkar inte vara så värst många då EB bröt upp strax efter. De funkrockiga elpojkarna återförenades 2005.
Bäst: "Groovus Maximus", "Dying To Be Loved", "Bad Motherfunker"
Sämst: "Mary In The Mystery World", hört Stonecake anyone? och "Tambourine"
Och på tal om att försvinna så var det bara ogjort att Electric Boys höll på att göra det då de i slutet på denna skivas turné - där dom supportade Mr Big som just fått jättehiten "To be with you" - tappade medlemmarna Santunione och Sigevall som hoppade av bandet. Inte nog med det så blev dom också droppade både av sitt amerikanska och europeiska skivbolag.
Conny hängde dock inte Conny läpp över det så värst länge utan ersatte de två avhopparna med de för mig okända herrarna Thomas Bromann och Martin Thomander och fixade ett skivkontrakt med engelska Music for Nations. Den EB-sättningen släppte sen 1994 "Freewheelin'". Nån sån hört den? Verkar inte vara så värst många då EB bröt upp strax efter. De funkrockiga elpojkarna återförenades 2005.
Bäst: "Groovus Maximus", "Dying To Be Loved", "Bad Motherfunker"
Sämst: "Mary In The Mystery World", hört Stonecake anyone? och "Tambourine"
Trivia: videon till "Dying to be Loved" kostade bara 100 pund att göra.
LP: Van Halen - For unlawful carnal knowledge! (1991)
Om man nu inte, som Hagar ville, kan döpa skivan till "Fuck" så får man väl vara lite listig...
Fasiken vad dom tar i. Och kolla Alex jättegap!
A:
"Poundcake" 5:22 (Van Halen)
"Judgement Day" 4:41 (Van Halen)
"Spanked" 4:53 (Van Halen)
"Runaround" 4:21 (Van Halen)
"Pleasure Dome" 6:57 (Van Halen)
B:
"In 'n' Out" 6:05 (Van Halen)
"Man on a Mission" 5:04 (Van Halen)
"The Dream Is Over" 4:00 (Van Halen)
"Right Now" 5:21 (Van Halen)
"316" (Instrumental) 1:29 (Van Halen)
"Top of the World" 3:55 (Van Halen)
Producent: Andy Johns, Ted Templeman, Van Halen
Skivbolag: Warner
VAN HALEN:
Sammy Hagar, sång
Eddie Van Halen ,gitarr
Michael Anthony, bas
Alex Van Halen, trummor
Gäster på skivan:
Steve Lukather, körsång på "Top of the World"
En jävligt bra grej med att blogga om alla ens skivor är att jag titt som tätt bläddrar fram skivor som jag nästan glömt bort att jag har hemma.
Här kommer nämligen en sån: "For unlawful carnal knowledge" från 1991, den garanterat sista VH-skiva (nej, tänker inte köpa "A Different Kind of Truth" som åker ut på bloggen och den nästsista med Sammy Hagar på sång. Och som sagt en skiva som jag nästan glömt att jag hade hemma.
Varför?
Jo, den kan bero på att den är släppt samma år som "Use your Illusion I och II" från Guns ´n Roses och Metallica självbetitlade svart album. Den här kom i juni, sen blev det semestermånad och i augusti kom Metallica och i september kom de två Gunsarna. Och blev då den här stående i skivhyllan efter typ två snurr medan jag spelade skiten ur de tre andra under resten av året.
Men jag upptäcker nu, drygt 20 år senare (helvete vad tiden går fort) att den trots allt inte är så jäkla kass vad än ex-sångaren Roth säger:
"Old Van Halen, when I was in it-classic Van Halen-makes you wanna drink, dance and screw, right? And the new Van Halen encourages you to drink milk, drive a Nissan and have a relationship".
Keyboardseländet är nu äntligen utslängt ur replokalen och det musiken rockar igen, den inledande "Poundcake" med borrmaskinsintrot (hej, Mr Big!) är ju hur kul som helst. "Judgement Day", "Runaround", "Man on a mission" och "The dream is over" är andra spår som får mig att famla efter luftgitarr och lufttrummor. Men "Pleasure Dome" är för jävla kass.
Trivia: uttrycket "for unlawful carnal knowledge" användes första gången av amerikanska satanistbandet Coven på deras skiva "Witchcraft destroys minds and reaps souls" från 1969. På skivan hade dom för övrigt en låt som hette "Black Sabbath" och deras basist hette Oz Osbourne. Jo, faktiskt.
F.U.C.K! Den var ju ganska bra den här. Ska nog, i motsats till de två andra Hagar-frontade skivorna, behålla den här.
Tidigare inlägg om VAN HALEN på min blogg:
LP: Diver down / Fair warning / Van Halen II / Van Halen / Women and children first / 1984 / 5150 / OU812
7"-singel: Unchained (Jap. press) / Hot for teacher / Pretty woman / Dancing in the streets
12": Star fleet project (Eddie + Brian May)
Diverse: Eddie Van Halens autograf
Trivia: uttrycket "for unlawful carnal knowledge" användes första gången av amerikanska satanistbandet Coven på deras skiva "Witchcraft destroys minds and reaps souls" från 1969. På skivan hade dom för övrigt en låt som hette "Black Sabbath" och deras basist hette Oz Osbourne. Jo, faktiskt.
F.U.C.K! Den var ju ganska bra den här. Ska nog, i motsats till de två andra Hagar-frontade skivorna, behålla den här.
Tidigare inlägg om VAN HALEN på min blogg:
LP: Diver down / Fair warning / Van Halen II / Van Halen / Women and children first / 1984 / 5150 / OU812
7"-singel: Unchained (Jap. press) / Hot for teacher / Pretty woman / Dancing in the streets
12": Star fleet project (Eddie + Brian May)
Diverse: Eddie Van Halens autograf
LP: Alice Cooper - Welcome to my nightmare! (1975)
Fränt omslag målat av legendaren Drew Struzan som även målat filmaffischerna till Star Wars, Indiana Jones och Tillbaka till framtiden.
Skräckfarbronr Vincent Price är "Special guest star" på skivan och lånar ut sin läskiga röst till "Black Widow". Sju år senare lånade han ut sin röst igen, då på Micke Jacksons miljonsäljande "Thriller".
A:
"Welcome to My Nightmare" (Alice Cooper, Dick Wagner) – 5:19
"Devil's Food" (Cooper, Bob Ezrin, Kelley Jay) – 3:38
"The Black Widow" (Cooper, Wagner, Ezrin) – 3:37
"Some Folks" (Cooper, Ezrin, Alan Gordon) – 4:19
"Only Women Bleed" (Cooper, Wagner) – 5:49
B:
"Department of Youth" (Cooper, Wagner, Ezrin) – 3:18
"Cold Ethyl" (Cooper, Ezrin) – 2:51
"Years Ago" (Cooper, Wagner) – 2:51
"Steven" (Cooper, Ezrin) – 5:52
"The Awakening" (Cooper, Wagner, Ezrin) – 2:25
"Escape" (Cooper, Mark Anthony, Kim Fowley) – 3:20
Producent: Bob Ezrin
Skivbolag: Anchor Records
ALICE COOPER:
Alice Cooper - sång
Dick Wagner - gitarr
Steve Hunter - gitarr
Josef Chirowski - keyboard
Prakash John - bas
Tony Levin - bas
Pentti "Whitey" Glan - trummor
Johnny "Bee" Badanjek - trummor
"Welcome to my nightmare", Alice Coopers första skiva som soloartist - de föregående skivorna var ju som du vet med bandet Alice Cooper - är en konceptskiva om lillkillen Steven och hans mardrömmar. Steven är en återkommande figur på Coopers skivor och besjungs även på "Goes to Hell", "DaDa", "Hey Stoopid", "The Last Temptation", "Dragontown", "Along Came a Spider" och såklart på uppföljaren "Welcome 2 My Nightmare" från 2011.
Hela skivan är ett soundtrack till en TV-film (se klipp nedan) som vann en Emmy för "Outstanding achievement in video tape editing", bara en sån sak. Det gjordes även en konsertfilm som regisserades av David Winters. Han är en herre som förutom att han varit med i West side story även haft ett förhållande med Linda Lovelace.
Skivan är producerad av legendaren Bob Ezrin som senare under 1975 skulle påbörja arbetet på KISS klassiska "Destroyer"-album, en skiva som liksom denna innehåller orkestrar, barnkörer, en hitballad (här "Only women bleed") och gitarristen Dick Wagner. Wagner och gitarrpolaren Steve Hunter handplockades förresten av Ezrin från Lou Reeds kompband och Wagner drar ju som du vet ett par solon även på "Destroyer". Mera musiker: trummisen Pentti "Whitey" Glan är - som man kan gissa av förnamnet - en klockren finne och medverkar även i Bette Midler filmen "The Rose" som trummis i hennes kompband.
Till sist; producenten Phil Ramone - nej, han har inte varit med i Ramones - som på omslaget benämns "the incredible Phil Ramone" drev A&R-studion som var en av fyra studios där denna skiva spelades in. Förutom att det var hans som spelade in Marilyn Monroes småsluddriga "Happy birthday mr President"-sång till J.F.K så är det även han som har varit med och utvecklat det där med surroundljud på bio. Åsså var det han som producerade Billy Joels "52nd street" som tydligen var den första skiva som släpptes på CD.
Hmm, vad har vi lärt oss mer om nu? Jo, West side story, Vincent Price, Bette Midler, Linda Lovelace och surroundljud. Inte illa, eller va?
Jäkligt bra skiva med "Cold Ethyl", "The black widow", "Only women bleed" och "Department of youth" som toppspår. Och just det, "Years ago" ger mig fortfarande rysningar.
"Isn´t that our mom calling? STEEE-VEN!!"
Tidigare inlägg om ALICE COOPER på min blogg:
LP: School´s out / Killer / Muscle of love / Billion dollar babies
LP: Riot - Narita! (1979)
Varsågod, jag ger er ett av världshistoriens styggaste skivomslag. En rosa säl med blå sumoblöja står bredbent över en massa dödskallar med en stor yxa i näven. Tufft? Javisst, säger du det så. I bakgrunden kommer ett flygplan svepande "North by Northwest"-style och ännu längre bak brinner det, kanske har planet fällt en bomb. Åh nej, dom tänker bomba Riot-sälen! Narita är ju också namnet på Tokyos flygplats
En mera vuxen baksida med grabbarna i tuffa hårdrocksposer på scen nånstans.
A:
"Waiting for the Taking" (Speranza, Reale, Rick Ventura) 5:01
"49er" - (Guy Speranza, Mark Reale) 4:36
"Kick Down the Wall" (Guy Speranza, Mark Reale) 4.32
"Born to Be Wild" (Mars Bonfire) 2:47
"Narita" (Guy Speranza, Mark Reale) 4:38
B:
"Here We Come Again" (Guy Speranza, Mark Reale) 5:58
"Do It Up" (Guy Speranza, Mark Reale) 3:44
"Hot for Love" (Guy Speranza, Mark Reale) 5:00
"White Rock" (Guy Speranza, Mark Reale) 2:33
"Road Racin'" (Guy Speranza, Mark Reale) 4:32
Producent: Steve Loeb, Billy Arnell
Skivbolag: Capitol
RIOT:
Guy Speranza - vocals
Mark Reale - guitar
Rick Ventura - guitar
Jimmy Iommi - bass
Peter Bitelli - drums
New York-bandet Riot har tröskat på sen 1975 och det här är deras andra fullängdare, ursprungligen bara släppt i Japan. Den fick dock USA-release fem månader senare. Riot har, trots en miljard medlemsbyten, dödsfall och annat trassel, kämpat på med Mark Reale som ständig medlem och har släppt femton fullängdare. Reale har också varit medlem i bandet Westworld tillsammans med forne TNT-sångaren Tony Harnell.
Men du, Westworld, fanns det inte ett engelskt popband som hette så på 80-talet? Jomenvisst, dom här menar du.
Taktfast kött-och-potatis-hårdrock utan krusiduller är det som vi bjuds på här med "49er", "Do it up", "Road racin" och den instrumentala "Narita" som klarast lysande stjärnor.På skivan finns också en cover av Steppenwolfs klassiker "Born to be wild" i original skriven av Mars Bonfire där textraden "heavy metal thunder" kanske - eller kanske inte - namngett en hel musikgenre. Mars Bonfire heter egentligen Dennis Edmonton och var aldrig medlem i Steppenwolf, dock skrev han en hop låtar åt bandet. Hans brorsa Jerry var däremot trummis i bandet från 1967 till 1976. Mars spelade först in "Born to be wild" själv innan han gav den till Steppenwolf och hans inte så värst ruffiga version låter så här. Steppenwolfs version? Här.
Trivia: Producenten Steve Loeb - som rattat ljud på inte mindre än 13 Riot-skivor - har förresten skrivit denna topp 10-hit till rapparen Lovebug Starski. Bra? Nej.
Men det här är en bra skiva i alla fall (men herrejesus vilket omslag) från ett hårt kämpande band vars definitivt sista, "Immortal soul", kom 2011. För i och med Mark Reales död i januari 2012 är Riot-sagan nu för evigt slut och precis alla som varit med i Riot - och det är en helvetes massa människor ska du veta - har lovat Reales pappa att ingen ska använda bandnamnet Riot igen.
Men du, Westworld, fanns det inte ett engelskt popband som hette så på 80-talet? Jomenvisst, dom här menar du.
Taktfast kött-och-potatis-hårdrock utan krusiduller är det som vi bjuds på här med "49er", "Do it up", "Road racin" och den instrumentala "Narita" som klarast lysande stjärnor.På skivan finns också en cover av Steppenwolfs klassiker "Born to be wild" i original skriven av Mars Bonfire där textraden "heavy metal thunder" kanske - eller kanske inte - namngett en hel musikgenre. Mars Bonfire heter egentligen Dennis Edmonton och var aldrig medlem i Steppenwolf, dock skrev han en hop låtar åt bandet. Hans brorsa Jerry var däremot trummis i bandet från 1967 till 1976. Mars spelade först in "Born to be wild" själv innan han gav den till Steppenwolf och hans inte så värst ruffiga version låter så här. Steppenwolfs version? Här.
Trivia: Producenten Steve Loeb - som rattat ljud på inte mindre än 13 Riot-skivor - har förresten skrivit denna topp 10-hit till rapparen Lovebug Starski. Bra? Nej.
Men det här är en bra skiva i alla fall (men herrejesus vilket omslag) från ett hårt kämpande band vars definitivt sista, "Immortal soul", kom 2011. För i och med Mark Reales död i januari 2012 är Riot-sagan nu för evigt slut och precis alla som varit med i Riot - och det är en helvetes massa människor ska du veta - har lovat Reales pappa att ingen ska använda bandnamnet Riot igen.
RIP Guy Speranza och Mark Reale.
LP: Fastway - All fired up! (1984)
Yeah! Metal! Not.
Yeah! Metal! Not.
Yeah! Metal! Not.
A:
All Fired Up - 2:43 (Fastway)
Misunderstood - 3:22 (Fastway)
Steal the Show - 3:38 (Fastway)
Station - 2:56 (Fastway)
Non-Stop Love - 4:52 (Fastway)
Hurtin' Me - 4:30 (Fastway)
B:
Tell Me - 3:50 (Fastway)
Hung Up on Love - 3:27 (Fastway)
The Stranger - 4:11 (Fastway)
Telephone - 4:20 (Fastway)
If You Could See - 4:36 (Fastway)
Producent: Eddie Kramer
Skivbolag: CBS
FASTWAY:
"Fast" Eddie Clarke, guitar
Dave King, vocals
Jerry Shirley, drums
Charlie McCracken, bass
Makalöst kass andraskiva från ex-Motörheadgitarristen "Fast" Eddie Clarke och hans Fastway, bandet som han startade tillsammans med UFO-basisten Pete Way därav bandnamnet. Way hade dock missat en klausul i hans kontrakt med Chrysalis (UFOs hemvist) att det där med att spela in och släppa skivor på ett annat bolag var ett big no, no så han hoppade av Fastway innan dom ens hade börjat. Och så ville ju Ozzy att han skulle spela bas åt honom på "Diary of a madman"-turnén och ett sånt erbjudande kunde ju inte en festprisse som Pete Way tacka nej till. Så Eddie fick vackert köra vidare med Fastway på egen hand.
Förutom att låtarna är sövande dålig bluesbaserad kött och potatis-hårdrock (debuten är lite bättre) så är det jävligt svårt att tro att dom i bandet har engelska som modersmål då texterna är häpnadsväckande usla, eller vad sägs om detta guldkorn:
"See the love that you bring, takes you to where you're going to" (If You could See")
Eeeh, va?
Fastway krigade dock vidare efter denna kalkon och släppte först "Waiting for the roar" (1986) och fick efter den, ofattbart nog, ett erbjudande att göra soundtracket till skräckisen "Treat or treat". En film där både Ozzy Osbourne och Gene Simmons flexar sina icke existerande skådespelarmuskler.
Sen fick King fan nog av det tröstlösa Fastway-harvandet och drog på vinst och förlust till USA där han sprang ihop med gitarristen Mandy Meyer som just hade slutat som gitarrist i pomp-AOR orkestern Asia. Meyer är nu i Unisonic tillsammans med Michael Kiske och Kai Hansen och är även nybliven medlem i Krokus (igen).
Nåväl, tillbaka till King. Han och Mayer bildade raskt bandet Katmandu ihop och släppte den genialt betitlade CDn "Katmandu" innan dom bröt upp, den CDn har jag förrresten sett i fler reabackar än jag kan räkna till så den kan omöjligt vara bra. Efter det lilla äventyret klippte King av sig hårsvallet och började sjunga folkpunk med Flogging Molly istället och där är han fortfarande kvar.
Eddie då? Jo, han släppte ytterligare två skivor med Fastway, först den King-lösa "On target" (1988, sålde typ två ex) och sen "Bad girls" (1990, ingen hit den heller) innan han sen la Fastway i malpåse. 2011 började det dock rycka i Fastway-liket igen och skivan "Eat Dog Eat" (konstig titel eller hur?) såg dagens ljus med Toby Jepson (Little Angels) på sång. Nu har dock Little Angels återförenats och turnerar för fullt så jag skulle tro att Fastway ligger i den där malpåsen igen då inte ett skvatt hänt på Eddies hemsida sen juni 2012.
Huga vilken skitskiva, vill du ha den?
Tidigare inlägg om FASTWAY på min blogg:
LP: Fastway
LP: KISS - Monster! (2012)
Omslaget är väl inte det fränaste KISS fått ur sig, eller vad säger du?
Inte heller baksidan lär vinna några designpriser.
Svårläst etikett. Tur att jag har extra belysning vid vinylsvarven annars skulle jag aldrig se vad låtarna hette.
A:
"Hell or Hallelujah" (Stanley) 4:07
"Wall of Sound" (Stanley, Simmons, Thayer) 2:55
"Freak" (Stanley, Thayer) 3:35
"Back to the Stone Age" (Simmons, Stanley, Thayer, Singer) 3:01
"Shout Mercy" (Stanley, Thayer) 4:04
"Long Way Down" (Stanley, Thayer) 3:51
B:
"Eat Your Heart Out" (Simmons) 4:06
"The Devil Is Me" (Simmons, Stanley, Thayer) 3:41
"Outta This World" (Thayer) 4:29
"All for the Love of Rock & Roll" (Stanley) 3:21
"Take Me Down Below" (Stanley, Simmons, Thayer) 3:24
"Last Chance" (Stanley, Simmons, Thayer) 3:05
"Wall of Sound" (Stanley, Simmons, Thayer) 2:55
"Freak" (Stanley, Thayer) 3:35
"Back to the Stone Age" (Simmons, Stanley, Thayer, Singer) 3:01
"Shout Mercy" (Stanley, Thayer) 4:04
"Long Way Down" (Stanley, Thayer) 3:51
B:
"Eat Your Heart Out" (Simmons) 4:06
"The Devil Is Me" (Simmons, Stanley, Thayer) 3:41
"Outta This World" (Thayer) 4:29
"All for the Love of Rock & Roll" (Stanley) 3:21
"Take Me Down Below" (Stanley, Simmons, Thayer) 3:24
"Last Chance" (Stanley, Simmons, Thayer) 3:05
Producent: Paul Stanley
Skivbolag: Universal
KISS:
Paul Stanley, gitarr, sång
Gene Simmons, bas, sång
Tommy Thayer, gitarr, sång
Eric Singer, trummor, sång
Jamen givetvis har jag införskaffat KISS senaste "Monster" på vinyl! Och eftersom du kan hitta spaltkilometer om detta släpp överallt på internet just nu (KISS har ett välsmort PR-maskineri) och det faktum att listan över mina tidigare inlägg om KISS (se nedan) blev minst sagt lång, så ska jag hålla det här inlägget kort.
Kan väl bara säga att grabbarna gjort ännu en kalasskiva för här vimlar det att framtida livefavoriter som skönt snuskiga "Take me down below" (...cause I´m already wet"), "Shout Mercy", "The devil is me" och "Wall of sound" med rasande härligt gitarrsolo med sydstatskänsla.
Och Ace... eehhh jag menar Tommy, har verkligen kommit in i gänget nu och står som medförfattare till inte mindre än nio av skivans tolv spår. Och eftersom han ska föreställa the Spaceman så heter låten där han sjunger "Outta this world". Eric Singers sångbidrag heter btw "All for the Love of Rock & Roll" och är en skönt svängig historia skriven av Paul Stanley. More cowbell!
Alltihop med ett skönt 70-taligt ljud framrattat av producent Paul Stanley. Bra gjort grabbar!
Nu kan ni klicka er igenom och läsa resten av KISS-inläggen så ses vi om en dag eller två.
Tidigare inlägg om KISS på min blogg:
LP: Double Platinum (2-LP) / Alive (2-LP) / Rock and roll over / Dressed to kill / KISS / / Hotter than hell / Destroyer / Sonic boom (röd vinyl) / Alive II (2-LP) / Love gun / Gene Simmons / Ace Frehley / Peter Criss / Paul Stanley
CD: Carnival of souls / Psycho circus / Sonic boom (2-CD+DVD) / Revenge / Hot in the shade
12"-EP: Creatures of the night (autografer etsade i vinylen)
7"-singel: A world without heroes (pic.disc) / I´m a legend tonight (Jap.press) / Thrills in the night /
Musik-DVD: KISSology I / KISSology II / KISSology III / KISS Symphony / The second coming / KISS in Las Vegas
Bok: KISS on tour 1998-2010 / KISS Kompendium / KISS Album Focus III - Roar of greasepaint / The greatest rock show on earth / KISS Album Focus vol. 1 och 2 / Behind the mask
Konserthalsdukar: KISS med flera.
Diverse KISS-prylar: KISS posters, fanzines, slips, knappar, filmisar m m
Kan väl bara säga att grabbarna gjort ännu en kalasskiva för här vimlar det att framtida livefavoriter som skönt snuskiga "Take me down below" (...cause I´m already wet"), "Shout Mercy", "The devil is me" och "Wall of sound" med rasande härligt gitarrsolo med sydstatskänsla.
Och Ace... eehhh jag menar Tommy, har verkligen kommit in i gänget nu och står som medförfattare till inte mindre än nio av skivans tolv spår. Och eftersom han ska föreställa the Spaceman så heter låten där han sjunger "Outta this world". Eric Singers sångbidrag heter btw "All for the Love of Rock & Roll" och är en skönt svängig historia skriven av Paul Stanley. More cowbell!
Alltihop med ett skönt 70-taligt ljud framrattat av producent Paul Stanley. Bra gjort grabbar!
Nu kan ni klicka er igenom och läsa resten av KISS-inläggen så ses vi om en dag eller två.
Tidigare inlägg om KISS på min blogg:
LP: Double Platinum (2-LP) / Alive (2-LP) / Rock and roll over / Dressed to kill / KISS / / Hotter than hell / Destroyer / Sonic boom (röd vinyl) / Alive II (2-LP) / Love gun / Gene Simmons / Ace Frehley / Peter Criss / Paul Stanley
CD: Carnival of souls / Psycho circus / Sonic boom (2-CD+DVD) / Revenge / Hot in the shade
12"-EP: Creatures of the night (autografer etsade i vinylen)
7"-singel: A world without heroes (pic.disc) / I´m a legend tonight (Jap.press) / Thrills in the night /
Musik-DVD: KISSology I / KISSology II / KISSology III / KISS Symphony / The second coming / KISS in Las Vegas
Bok: KISS on tour 1998-2010 / KISS Kompendium / KISS Album Focus III - Roar of greasepaint / The greatest rock show on earth / KISS Album Focus vol. 1 och 2 / Behind the mask
Konserthalsdukar: KISS med flera.
Diverse KISS-prylar: KISS posters, fanzines, slips, knappar, filmisar m m
LP: Blackfoot - Strikes! (1979)
Vadå fränt omslag?
Baksida med bandfoto. Basisten bellbottoms skojar man inte bort i första taget.
A:
Road Fever (Medlocke/Spires) - 3:06
I Got A Line On You (Randy California) - 3:16
Left Turn On A Red Light (Medlocke/Spires) - 4:34
Pay My Dues (Blues Image) - 3:03
Baby Blue (Medlocke/Spires/Hargrett) - 2:33
B:
Wishing Well (John "Rabbit" Bundrick/Simon Kirke/Paul Kossoff/Paul Rodgers/Tetsu) - 3:10
Run And Hide (Anthony/Medlocke/Spires) - 3:24
Train, Train (Prelude) (Shorty Medlocke) - 0:36
Train, Train (Shorty Medlocke) - 2:56
Highway Song (Medlocke/Spires) - 6:59
Producent: Al Nalli, Henry Weck
Skivbolag: Atlantic
BLACKFOOT:
Charlie Hargrett - guitars
Rick Medlocke - guitars, vocals
Greg T. Walker - bass, vocals
Jakson "Thunderfoot" Spires - drums, vocals
Gäster på skivan:
Pat McCaffrey - keyboards
Cub Koda - harmonica
Shorty Medlocke - harmonica
Tredje fullängdaren från världens tuffaste svartfotsindianer. För du vet väl att den sjungande gitarristen Rick Medlocke har svartfotspåbrå då hans farfar "Shorty" Medlocke var en tvättäkta sådan En annan kändis med med svartfotsblod i sig är minsann gamle Blackie Lawless från W.A.S.P, hade jag faktiskt ingen aning om.
Om trummisen Jakson Spires (RIP) är just svartfotsindian vet jag däremot inte, nåt sorts indianpåbrå har han då helt säkert och titeln som världens coolaste indiantrummis innehar han såklart som amen i tipin. En fena på att skriva låtar är han också då han är medkompositör till skivans alla spår. Ja, utom svängiga klassikern "Train, train" som då farfar "Shorty" knåpat ihop,
Andra covers är Blues Images "Pay my dues", Frees "Wishing Well" samt "I Got A Line On You" skriven av Randy California, Spirit-gitarristen som tragiskt avled 1997 då han räddade sin son från att dras ut i havet av en våg. Sonen klarade sig men inte Randy.
Annat notabelt på skivan är att Cub Koda spelar munspel på en låt. Cub Koda skrev ju rockstänkaren "Smokin in the boys room" som Mötley Crue gjorde en cover på men det var ju Cubs orkester Brownsville Station som gjorde den först.
Cub har ju faktiskt en liten anknytning till min hemstad Umeå då hans platta "Cub digs Bo" är släppt på Umeåbolaget Garageland Records. Skivbolagsboss LG spelar också trummor i band och delar replokal med oss i coverbandet. Så: Blackfoot > Cub Koda > Garageland Records > Samma replokal > den här skivan med Blackfoot. Allt hänger ihop och det är en liten värld, minsann. Och om du kollar noga på skivetiketten så ser du att Henry Weck är medproducent till skivan. Henry "H-bomb" Weck var trummis i Brownsville Station.
Slutligen, under avdelningen WTF?!: Blackfoot är åter ute och spelar och det är ju kul som fan, det är bara det att inte en enda originalmedlem ingår i sättningen! Hela det tveksamma projektet är välsignat av Medlocke som även står som producent och mentor för spektaklet. De fyra killarna åker alltså världen runt och spelar gamla Blackfoot-klassiker för allt vad tygen håller. Ett rent coverband alltså!
Kan du tänka dig ett KISS v. 2.0 med helt andra medlemmar åkandes land och rike runt och lirandes alla gamla KISS-klassikerna med Gene Simmons som puppetmaster i kulisserna håvandes in pengar? Jaså, det kunde du..
En rackarns bra skiva det här, lyssna särskilt på "Run and hide", "Road fever", "Train train" och "Highway song", den sistnämnda med ett magiskt gitarrsolo.
Tidigare inlägg om BLACKFOOT på min blogg:
LP: Rick Medlocke and Blackfoot / Tomcattin´
LP: Electric Boys - Funk-o-Metal carpet ride! (1989)
Fränt omslag med grabbarna invävda in en matta dom lånat av Ture Sventon.
Trodde det var Conny som var chef i det här bandet, hur hamnade då trummisens spöklika nylle här i ensamt majestät på baksidan?
Tuffa killar med lagom fnasiga kläder.
A:
Psychedelic Eyes / All Lips N Hips / Who Are You / Electrified / Freaky Funksters
B:
Halleluja Im On Fire / Cheek To Cheek In A Moonlit World / Get Nasty / Party Up
Producent:
Electric Boys
Skivbolag:
Mercury
ELECTRIC BOYS:
Conny Blomqvist, gitarr, sång
Franco Santunione, gitarr, kör
Andy Christell, bas, kör
Andy Christell, bas, kör
Niclas Sigevall, trummor
Gäster på skivan:
Mats Olausson, synth
Sussi Lindén, kör
Robert Ernlund & Anders Wikström (båda Treat), "party vocals"
Kort inlägg för nu är det söndagkväll och jag orkar fan inte hitta på nåt genomtänkt om den här skivan. Och så är det ju "Solsidan" snart och det vill jag inte missa.
Så här kommer det, short but sweet:
Kalasbra debutplatta från Sveriges svängigaste rockband Electric Boys.
Trivia: den amerikanska utgåvan har en helt annan låtlista, nämligen Psychedelic Eyes, All Lips n' Hips, The Change, If I Had A Car, Captain Of My Soul, Rags To Riches, Cheek To Cheek, Electrified, Who Are You och Into The Woods.
Har ett väldigt, väldigt svagt minne att jag såg Electric Boys på Stockholm stadion den 30 maj 1993, men jag är inte säker, för jag kommer knappt ihåg Metallica som var huvudakt... Visst var jag där?
Färdig!
LP: Van Halen - 5150! (1986)
Men Atlas knäade av tyngden, VH-världen sprack och i ett moln av grön rök så osar bandet fram. Helfjantigt omslag. Alla i bandet har allt hår i nacken i värsta hockeyfrillan utom Sammy som har allt hår i luggen. Vet ärligt talat inte vilket som är värst av de två. Eddie ser btw ut att vara 15 år.
A:Good Enough / Why Can't This Be Love / Get Up / Dreams / Summer Nights
B:
Best of Both Worlds / Love Walks In / 5150 / Inside
Best of Both Worlds / Love Walks In / 5150 / Inside
Producent:
Van Halen, Mick Jones, Donn Landee
Skivbolag:
Warner Brothers
VAN HALEN:
Sammy Hagar - lead vocals, rhythm guitar
Van Halen, Mick Jones, Donn Landee
Skivbolag:
Warner Brothers
VAN HALEN:
Sammy Hagar - lead vocals, rhythm guitar
Eddie Van Halen - lead guitar, keyboards, backing vocals
Michael Anthony - bass guitar, backing vocals
Alex Van Halen - drums
Mångmiljonsäljande platta (1:a i USA) från forna partyrockarna Van Halen. Jag säger forna då den här skivan inte har nåt av tidigare skivors "party all night"-stämning med Eddie hängandes i svajarmen och en vilt kickande Roth i solglasögon och solhatt. För att nu har den krullhårige röd-älskaren Sammy Hagar, mannen som gjort så ofantligt bra soloskivor, (kolla in "Danger Zone" säger jag bara!) ersatt den Las Vegas-glittrige showmannan David Lee Roth som VH-sångare. Och det blev väl sådär. Sammy sjunger ju skitbra såklart, men nån skämtare som Roth är han inte utan här är det ett strejt fejs låtarna igenom. Och så har Eddie fått bre ut sig ännu mer med sina synthar... Och ungefär här så började mitt intresse för Van Halen dala betänkligt.
Det börjar dock rätt så bra med öppningsspåret "Good enough" med ett helskönt gitarrspel och ett skojfriskt pratat mittparti, sånt där som Roth gjorde typ i alla låtar. Sen tar dock Eddie fram sin kära synth, tempot sjunker (utom på den tvärrockiga "Get up" med ett djävulskt gitarrsolo!) och skivan såsar ner sig i nåt sorts halvballad-AOR lunk. Men OK, "Dreams" är ganska bra.
Hela det keyboardindränkta spektaklet är producerat av Van Halen (läs Eddie) tillsammans med Foreigner-gitarristen Mick Jones. Foreigner sprack förresten på grund av att just gitarristen (Mick Jones) ville ha mera synthar i musiken och det ville inte sångaren (Lou Gramm). Hmm, låter som Van Halen all over again.
Bäst: "Dreams", "Summer nights", Good enough".
Sämst: "Inside". Vad är det för nåt? Snacka om överflödig låt.
Och du, läs Sammys bok "Red" (finns att låna på bibblan) så får du veta lite mer om vad han tyckte om sin tid i Van Halen. För att göra en lång historia kort: en kedjerökande kuf och hans fyllo till brorsa. Bra bok.
Och så avslutar jag med ett lätt försenat grattis till Sammy Hagar som fyllde 65 år den 13 oktober.
Tidigare inlägg om VAN HALEN på min blogg:
LP: Diver down / Fair warning / Van Halen II / Van Halen / Women and children first / 1984
7"-singel: Unchained (Jap. press) / Hot for teacher / Pretty woman / Dancing in the streets
12": Star fleet project (Eddie + Brian May)
Diverse: Eddie Van Halens autograf
LP: Diver down / Fair warning / Van Halen II / Van Halen / Women and children first / 1984
7"-singel: Unchained (Jap. press) / Hot for teacher / Pretty woman / Dancing in the streets
12": Star fleet project (Eddie + Brian May)
Diverse: Eddie Van Halens autograf
LP: Ted Nugent - Ted Nugent! (1975)
The Motor City Madman himself med sin älskade Gibson Byrdland-gitarr.
Hela gänget rockar fett. Ted drar gitarrsolo #114.
A:
Stranglehold / Stormtroopin' / Hey Baby / Just What the Doctor Ordered
B:
"Snakeskin Cowboys / Motor City Madhouse / Where Have You Been All My Life / You Make Me Feel Right at Home / Queen of the Forest
Producent:
Tom Werman, Lew Futterman
Skivbolag:
Epic
TED NUGENT:
Derek St. Holmes - vocals, rhythm guitar
Ted Nugent - lead guitar, vocals, bass
Rob Grange - bass
Cliff Davies - drums, backing vocals
Stranglehold / Stormtroopin' / Hey Baby / Just What the Doctor Ordered
B:
"Snakeskin Cowboys / Motor City Madhouse / Where Have You Been All My Life / You Make Me Feel Right at Home / Queen of the Forest
Producent:
Tom Werman, Lew Futterman
Skivbolag:
Epic
TED NUGENT:
Derek St. Holmes - vocals, rhythm guitar
Ted Nugent - lead guitar, vocals, bass
Rob Grange - bass
Cliff Davies - drums, backing vocals
Första skivan under eget namn från alls vår hjälte Ted Nugent. Och då alla såklart redan har den här skivan hemma, jo men kom igen, det är ju en klassiker!, så behöver jag inte jiddra så mycket om den. Tänkte istället slänga ut några mer eller mindre genomtänkta citat (mest det sistnämnda...) av uncle Ted så får vi se hur lång tid det tar innan du blir upprörd och/eller kränkt...
Ok, here goes:
"I'm healthy, have a loving and adorable family, great hunting dogs, a gravity defying musical career and most importantly, fuzzy-headed idiots hate me".
"I'm not in the leftist controlled Rock and Roll Hall of Fame because of my political views, my lifelong militant support of the NRA, the Second Amendment, and my belief that the only good bad guy is a dead bad guy"
"I'm the gun guy, a loud guitar Dirty Harry with a ponytail"
"If there is one thing I am, it's always right"
"Where you have the most armed citizens in America, you have the lowest violent crime rate. Where you have the worst gun control, you have the highest crime rate"
"While I now own more guns than the 82nd Airborne, my first gun is still the most important gun I've ever owned"
"There are hundreds of millions of gun owners in this country, and not one of them will have an accident today. The only misuse of guns comes in environments where there are drugs, alcohol, bad parents, and undisciplined children. Period"
"The war is coming to the streets of America and if you are not keeping and bearing and practicing with your arms then you will be helpless and you will be the victim of evil"
"Vegetarians are cool. All I eat are vegetarians - except for the occasional mountain lion steak"
"If you want to save a species, simply decide to eat it. Then it will be managed - like chickens, like turkeys, like deer, like Canadian geese"
"I have busted more hippies' noses than all the narcs in the free world"
"I am Classic Rock Revisited. I revisit it every waking moment of my life because it has the spirit and the attitude and the fire and the middle finger. I am Rosa Parks with a Gibson guitar"
"Americans have the right to choose to be unarmed and helpless. Be my guest"
"Every study on crime and or firearms proves time and time again, that 99.99999% of American gun owners do not commit crimes or use our firearms in any dangerous or improper way"
"For the Nugent family, fast food is a running herbivore" (herbivorer är växtätare om du inte visste det)
"Hopping the fence or wading the Rio Grande River isn't part of America's immigration process"
"You're a hippie idiot if you don't hunt and kill your own food"
"I think that Barack Hussein Obama should be put in jail. It is clear that Barack Hussein Obama is a communist. Mao Tse Tung lives and his name is Barack Hussein Obama. This country should be ashamed. I wanna throw up. Obama, he’s a piece of shit. I told him to suck on my machine gun."
"My being there (in South Africa) isn’t going to affect any political structure. Besides, apartheid isn’t that cut-and-dry. All men are not created equal."
"What’s a feminist anyways? A fat pig who doesn’t get it often enough?"
"Yeah they love me in Japan but they’re still assholes. These people they don’t know what life is. I don’t have a following, they need me; they don’t like me they need me… Foreigners are assholes; foreigners are scum; I don’t like ‘em; I don’t want ‘em in this country; I don’t want ‘em selling me doughnuts; I don’t want ‘em pumping my gas; I don’t want ‘em downwind of my life-OK? So anyhow, and I’m dead serious…"
"I use the word nigger a lot because I hang around with a lot of niggers, and they use the word nigger, and I tend to use words that communicate"
Upprörd än?
Nåväl, skivan är i alla fall jäkligt bra med "Stranglehold", "Motor City Madhouse", "Just What the Doctor Ordered", "Snakeskin Cowboys" och "Stormtroopin'" som klarast lysande stjärnor. Solot på klassikern "Stranglehold" satte förresten Ted på första tagningen. RIP Cliff Davies som tog livet av sig den 13 april 2008.
Nåväl, skivan är i alla fall jäkligt bra med "Stranglehold", "Motor City Madhouse", "Just What the Doctor Ordered", "Snakeskin Cowboys" och "Stormtroopin'" som klarast lysande stjärnor. Solot på klassikern "Stranglehold" satte förresten Ted på första tagningen. RIP Cliff Davies som tog livet av sig den 13 april 2008.
Tidigare inlägg om Ted Nugent på min blogg:
LP: Intencities in ten cities / Double live Gonzo (2-LP) / Scream dream / Weekend warriors / Tooth, fang & claw (med the Amboy Dukes) /
CD: Craveman
DVD: Full bluntal Nugity
LP: Van Halen - 1984! (1983)
Klassiskt omslaget med den rökande änglabäbisen, målat av konstnären Margo Nahas. Lillkillen på bilden heter Carter Helm och var barn till en av Margos bästa vänner. Ja, det är godiscigaretter. Här kan se fler omslag som Margo totat ihop.
Och så baksidan som konstigt nog är upp och ner jämfört med framsidan. Helt galet.
A:
1984 / Jump / Panama / Top Jimmy / Drop Dead Legs
B:
Hot for Teacher / I'll Wait / Girl Gone Bad / House of Pain
Producent:
Ted Templeman
Skivbolag:
Warner
VAN HALEN:
David Lee Roth - sång
Michael Anthony - bas
Alex Van Halen - trummor
Eddie Van Halen - gitarr, keyboards
Slänger väl ihop ett snabbinlägg om "1984" med Van Halen när jag ändå har farten uppe:
- Sista skivan med Dave Lee Roth.
- Inspelad i Eddies egen 5150-studio. Eddie ville ju ha mer keyboards redan på den föregående "Diver down"-plattan men det förslgaet blev utbuat, nerröstat och förkastat av Roth och producenten Templeman. "Men om jag bygger en egen studio och sitter där och skriver låtarna kan ingen jävel säga åt mig vad jag ska ha och inte ha på skivan", tänkte Eddie och byggde studion på sin egen bakgård.
- motorljudet på "Panama" kommer från Eddies Lamborghini som backats fram till studiodörren.
- superhiten "Jump" spelades in på en kväll, Roth skrev texten på en eftermiddag i baksätet på sin bil, satte sångspåret senare samma dag och på kvällen var låten mixad och klar. Snabba ryck.
- Roth och Eddie rök ihop så jävla mycket över den här skivan att Roth till slut tog sina Las Vegas-kläder och drog. Eddie ville ha mer keyboards i låtarna (!), Roth ville köra en rockigare stil.
- basisten Michael Anthony står som medkompositör på alla låtar, men på nyare utgåvor är hans namn borttaget. Han verkar dock klara sig rätt så hyfsat i alla fall nuförtiden då han förutom att lira med Chickenfoot även kränger kryddigt starka såser under namnet Mad Anthony. Det där att alla i bandet har skrivit låtarna ska såklart tas med en nypa salt, det är ju Eddie som skrivit musiken och Roth texterna. Michael Anthony och Alex VH hade försvinnande lite med låtskrivandet att göra.
- "I´ll wait" skrevs tillsammans med Doobie Brothers sångare Michael McDonald, men det står inte nånstans. Roth och Templeman ville inte ha med den på skivan men Eddie gav sig inte. Den blev en topp 20-hit i USA.
- Alex Van Halen var den enda som ville ha med den avslutande "House Of Pain" på skivan. Det var den sista låten som spelades in och gammal är den också, Van Halen spelade den redan på 70-talet på diverse klubbar.
Slutligen: Jag var såklart nere på Råsunda 1984 och såg Van Halen tillsammans med AC/DC och Mötley Crue. Var du också där?
Tidigare inlägg om Van Halen på min blogg:
LP: Diver down / Fair warning / Van Halen II / Van Halen / Women and children first
7"-singel: Unchained (Jap. press) / Hot for teacher / Pretty woman / Dancing in the streets
12": Star fleet project (Eddie + Brian May)
Diverse: Eddie Van Halens autograf
LP: White Tiger - White Tiger! (1986)
Sångaren Donato och gitarr-St John där uppe i det röda och trum-Fox och St Johns baspelande brorsa Michael Norton där nere i det blå. Mark St John hette ju egentligen Mark Norton, men det visste du såklart redan.
Världens snyggaste LP-baksida. Nä just det.
Tuffa killar med tidstypiskt högt hår. Är han till höger ruggigt vindögd eller ser det bara ut som så?
Alla låtar skrivna av Donato och St. John.
A:
Rock Warriors / Love-Hate / Bad Time Coming / Runaway
B:
Still Standing Strong / Live To Rock / Northern Wind / Stand And Deliver / White Hot Desire
Producent:
Mark St. John
Skivbolag:
Airplay
WHITE TIGER:
Mark St. John - gitarr
David Donato - sång
Michael Norton - bas
Brian James Fox - trummor
Debutplatta från amerikanska glammarna White Tiger, mest kända för att dom har Mark St John (ex-KISS) på gitarr. Mark hann ju bara vara med i KISS i några månader (maj till december -84) och spelar bara på "Animalize"-plattan. Under inspelningen diagnostierades han med ledsjukdomen artrit och kunde under den följande turnén bara genomföra två spelningar, den 28 och 29/11 1984.
Debutgiget med KISS, den 27/11 1984 spelade den medresande gitarrersättaren Bruce Kulick den första tredjedelen av konserten sen kom Mark in och lirade resten av giget. Fatta vilken jävla press han hade på sig, gitarrist i världens största rockband och så kan han inte leverera sina gitarrsolon utan få vackert stå på sidan och se Kulick lira istället! De följande spelningarna den 2, 4, 5 och 6 december kunde Mark dock inte genomföra alls på grund av sina värkande händer och den 7 december 1984 fick Mark St John slutligen kicken från bandet och Kulick tog över gitarrandet på heltid.
Ett tag efter att han fått respass från KIss så försvann turligt nog de värsta besvären av artriten och Mark kunde plocka upp sin älskade gitarr igen. För här fullkomligen vimlar det av gnisslande och visslande snabba gitarrsolon, synd bara att David Donato sjunger så blekt. Donato var ju som du vet medlem i Black Sabbath i en kvart ungefär, eller i alla fall mellan 1984-85, det släpptes aldrig nån skiva med Donato som sångare, däremot finns det en Sabbath-demo med Donato-sång på som du kan leta reda på om du är nyfiken.
White Tiger blev väl inte det jätteband de inblandade så gärna ville och 1988, under demoarbetet till uppföljaren med sju låtar färdigskrivna så splittrades bandet och Mark drog till The Keep istället. The Keep var i princip White Tiger Mk II då David Donato var sångare (under aliaset Michael McDonald), brorsan Michael Norton var fortfarande basist men istället för Fox var det istället en katt vid namn Peter Criss som hanterade trumstockarna.
The Keep gjorde en spelning den 2 maj 1990 i en musikaffär (!). Sen kom den krassa ekonomiska verkligheten ikapp Mark St John och han tog sitt pick och pack och drog från bandet. Han släppte dock en EP under namnet "Mark St. John Project" som kom 1999 och 2003 kom den instrumentala CDn "Magic Bullet Theory" som inte sålde nåt. Men så 1999 ringde ett skivbolag upp St John och undrade om han möjligen ville släppa en White Tiger-platta och den snabbt ihopsatta plattan "Raw" - med demolåtar och outgivet material - såg dagens ljus. Den kan inte sålt så många ex, eller?
Donato då? Jo, efter att ha fått chansen som ny sångare i Schenkers MSG (ex-sångaren Gary Bardens ord var det brutalt ärliga "Don’t do it...") så hamnade han som sagt han också i The Keep innan han försvann från musikbranschen helt och hållet. David Donato bygger numera HD-hojar och sjunger för skojs skull i olika barband.
Den 5 april 2007 avled Mark "St John" Norton av en hjärnblödning bara 51 år gammal. RIP.
Debutgiget med KISS, den 27/11 1984 spelade den medresande gitarrersättaren Bruce Kulick den första tredjedelen av konserten sen kom Mark in och lirade resten av giget. Fatta vilken jävla press han hade på sig, gitarrist i världens största rockband och så kan han inte leverera sina gitarrsolon utan få vackert stå på sidan och se Kulick lira istället! De följande spelningarna den 2, 4, 5 och 6 december kunde Mark dock inte genomföra alls på grund av sina värkande händer och den 7 december 1984 fick Mark St John slutligen kicken från bandet och Kulick tog över gitarrandet på heltid.
Ett tag efter att han fått respass från KIss så försvann turligt nog de värsta besvären av artriten och Mark kunde plocka upp sin älskade gitarr igen. För här fullkomligen vimlar det av gnisslande och visslande snabba gitarrsolon, synd bara att David Donato sjunger så blekt. Donato var ju som du vet medlem i Black Sabbath i en kvart ungefär, eller i alla fall mellan 1984-85, det släpptes aldrig nån skiva med Donato som sångare, däremot finns det en Sabbath-demo med Donato-sång på som du kan leta reda på om du är nyfiken.
White Tiger blev väl inte det jätteband de inblandade så gärna ville och 1988, under demoarbetet till uppföljaren med sju låtar färdigskrivna så splittrades bandet och Mark drog till The Keep istället. The Keep var i princip White Tiger Mk II då David Donato var sångare (under aliaset Michael McDonald), brorsan Michael Norton var fortfarande basist men istället för Fox var det istället en katt vid namn Peter Criss som hanterade trumstockarna.
The Keep gjorde en spelning den 2 maj 1990 i en musikaffär (!). Sen kom den krassa ekonomiska verkligheten ikapp Mark St John och han tog sitt pick och pack och drog från bandet. Han släppte dock en EP under namnet "Mark St. John Project" som kom 1999 och 2003 kom den instrumentala CDn "Magic Bullet Theory" som inte sålde nåt. Men så 1999 ringde ett skivbolag upp St John och undrade om han möjligen ville släppa en White Tiger-platta och den snabbt ihopsatta plattan "Raw" - med demolåtar och outgivet material - såg dagens ljus. Den kan inte sålt så många ex, eller?
Donato då? Jo, efter att ha fått chansen som ny sångare i Schenkers MSG (ex-sångaren Gary Bardens ord var det brutalt ärliga "Don’t do it...") så hamnade han som sagt han också i The Keep innan han försvann från musikbranschen helt och hållet. David Donato bygger numera HD-hojar och sjunger för skojs skull i olika barband.
Den 5 april 2007 avled Mark "St John" Norton av en hjärnblödning bara 51 år gammal. RIP.
Riktigt bra platta. Kolla upp White Tiger, står garanterat i en reaback nära dig.
LP: Alice Cooper - Killer! (1971)
A:
Under My Wheels / Be My Lover / Halo of Flies / Desperado
B:
You Drive Me Nervous / Yeah, Yeah, Yeah / Dead Babies / Killer
Producent:
Bob Ezrin
Skivbolag:
Warner
ALICE COOPER:
Alice Cooper - sång
Glen Buxton - gitarr
Michael Bruce - gitarr, keyboard
Dennis Dunaway - bas
Neal Smith - trummor
Gäster på skivan:
Rick Derringer - gitarr
Efter det makalös långa ordbajseriet om Van Halens "Diver down"-skiva så taggar jag ner en smula och slänger iväg en betydligt kortare textmassa om denna gamla, goa LP. OK? Here goes:
» Alice Coopers (gruppen, alltså) fjärde fullängdare.
» Släppt 1971.
» Innehåller de framtida klassikerna "Under my wheels" och "Dead babies".
» "Halo of flies" är Alice Coopers (gruppen alltså) försök att göra progrock á la King Crimson.
» Singeln, endast släppt i Holland, blev faktiskt en topp 10-hit där.
» Den handlar om en "SMERSH"-liknande organisation. Förkortningen SMERSH är ryska ("СМЕРШ") och står för "СМЕРть Шпионам, SMERt' SHpionam". Det betyder "Death to spies".
» "Desperado" handlar om Alice Coopers (sångaren alltså) goda vän Jim Morrison som avled samma år som denna skiva släpptes.
» Gitarrfantomen Rick Derringer lånar ut sina magiska fingrar på "Under my wheels".
» Alice Cooper (sångaren alltså) betalar varje år en royalty till sina forna kamrater i Alice Cooper (bandet alltså) för rätten att använda namnet.
» För denna platta fick Alice Cooper (gruppen alltså) en guldskiva. Men när dom skulle fotas vid överlämnandet så hade inte Coopers guldskiva kommit från tillverkaren. Så de fick istället använda Jimi Hendrix guldskiva som han fått för skivan "Rainbow Bridge".
» RIP Glen Buxton.
Ja, det är väl allt vad jag kan komma på just nu, vi höres senare.
» Alice Coopers (gruppen, alltså) fjärde fullängdare.
» Släppt 1971.
» Innehåller de framtida klassikerna "Under my wheels" och "Dead babies".
» "Halo of flies" är Alice Coopers (gruppen alltså) försök att göra progrock á la King Crimson.
» Singeln, endast släppt i Holland, blev faktiskt en topp 10-hit där.
» Den handlar om en "SMERSH"-liknande organisation. Förkortningen SMERSH är ryska ("СМЕРШ") och står för "СМЕРть Шпионам, SMERt' SHpionam". Det betyder "Death to spies".
» "Desperado" handlar om Alice Coopers (sångaren alltså) goda vän Jim Morrison som avled samma år som denna skiva släpptes.
» Gitarrfantomen Rick Derringer lånar ut sina magiska fingrar på "Under my wheels".
» Alice Cooper (sångaren alltså) betalar varje år en royalty till sina forna kamrater i Alice Cooper (bandet alltså) för rätten att använda namnet.
» För denna platta fick Alice Cooper (gruppen alltså) en guldskiva. Men när dom skulle fotas vid överlämnandet så hade inte Coopers guldskiva kommit från tillverkaren. Så de fick istället använda Jimi Hendrix guldskiva som han fått för skivan "Rainbow Bridge".
» RIP Glen Buxton.
Ja, det är väl allt vad jag kan komma på just nu, vi höres senare.
LP: Van Halen - Diver down! (1982)
Världshistoriens simplaste skivomslag? Dom har helt enkelt tagit en "diver down"-flagga som uppmärksammar andra båtar på att det att det är en dykare nere, och kletat den på omslaget. Enligt Roth har det följande betydelse: "A lot of people approach Van Halen as sort of the abyss. It means, it's not immediately apparent to your eyes what is going on underneath the surface". Jomen det fattade ju jag på en gång.
Baksidesbilden är från Tangerine Bowl i Orlando den 24 oktober 1981 och VH hade just spelat klart sitt gig som förband till Rolling Stones. Faktiskt. Värsta irriterande när låtarna står i fel ordning på omslagen. Orka skriva ut dom i rätt ordning när ni ändå skriver dit dom, för fan!
På innerpåsen är det tuffa killar må du tro. Från vänster: hänglsen, randig tröja, solglasögon, patronbälte... och längst till höger en lessen gitarrist. Eddie ville nämligen ha mera keyboards (!) på låtarna men Roth och Templeman körde över honom i den frågan. På den följande "1984"-plattan fick Eddie äntligen sin vilja igenom men så är den inspelad i hans egen "5150"-studio också. Men det är en annan historia.
A:
Where Have All the Good Times Gone / Hang 'Em High / Cathedral / Secrets / Intruder / Pretty Woman
B:
Dancing in the Street / Little Guitars (Intro) / Little Guitars / Big Bad Bill (Is Sweet William Now) / The Full Bug / Happy Trails
Producent:
Ted Templeman
Skivbolag:
Warner
VAN HALEN:
David Lee Roth - sång, synthesizer på "Intruder", akustisk gitarr och munspel på "The Full Bug"
Eddie Van Halen - gitarr, keyboards
Michael Anthony - bass
Alex Van Halen - drums
Gäster på skivan:
Jan Van Halen (farsan) - klarinett på "Big Bad Bill"
"Diver down", utan tvekan den Van Halen-platta jag lyssnat minst på då den i stort sett bara innehåller covers, intron och snuttar... Det är även den skiva som VH-bröderna gillar allra minst, skivbolaget ville nämligen ha en massa covers då dom var övertygade att det var lättare att få en hit om man spelade låtar som folk redan kände till. Eddie tyckte så här om det: "I'd rather have a bomb with one of my own songs than a hit with someone else's", men han har i efterhand erkänt att han hade ganska kul när dom spelade in den.
Van Halen hade precis klivit av turnébussen för "Fair Warning"-plattan när Roth kom med idén att dom skulle inleda det nya året med att släppa en singel och tipsade Eddie om "Dancing in the streets". Eddie kunde dock inte riktigt lista ut hur han skulle spela gitarr på den så han föreslog en cover på Roy Orbisons "Pretty woman" istället som singel. Sagt och gjort och bandet drog till studion och spelade in den, prick en dag tog det.
Det blev en klockren hit (#12 i USA) och skivbolaget hörde såklart av sig och sa "grabbar, nu har ni en hit, hur går det med plattan?" Vafan, sa Van Halen, vi har ju nyss klivit ut ur turnébussen! Och vi som tänkte softa det här året och skriva lite nytt material... Men skivbolaget lyssnade inte på såna lama ursäkter utan fortsatte tjata efter en ny platta. Så det var bara för grabbarna att krypa in i studion, utan nåt nytt material och försöka klämma ur sig en ny skiva och det gärna fort. Och fort gick det, det tog nämligen bara 12 dagar att spela in "Diver down".
Så det är helt enkelt orsaken till att det är så många covers och intron på skivan! Vi delar väl upp det lite och börjar med de fem coverlåtarna: Först ut är "Where Have All the Good Times Gone", som i original gjordes av engelska Kinks, nästa cover på skivan är "Pretty Woman" av William Dees och Roy Orbison. Först ut på B-sidan är Marvin Gayes "Dancing in the Street" och sen mot slutet ligger "Big bad Bill (Is Sweet William Now)" av Milton Ager. Pappa Jan Van Halen spelar skönt jazzig klarinett på den. Allra sist ligger barbershop bagatellen "Happy Trails" som VH hade sjungit på en demo redan 1977. Den är skriven av Dale Evans som för övrigt är gift med den sjungande cowboyen Roy Rogers.
Van Halen hade precis klivit av turnébussen för "Fair Warning"-plattan när Roth kom med idén att dom skulle inleda det nya året med att släppa en singel och tipsade Eddie om "Dancing in the streets". Eddie kunde dock inte riktigt lista ut hur han skulle spela gitarr på den så han föreslog en cover på Roy Orbisons "Pretty woman" istället som singel. Sagt och gjort och bandet drog till studion och spelade in den, prick en dag tog det.
Det blev en klockren hit (#12 i USA) och skivbolaget hörde såklart av sig och sa "grabbar, nu har ni en hit, hur går det med plattan?" Vafan, sa Van Halen, vi har ju nyss klivit ut ur turnébussen! Och vi som tänkte softa det här året och skriva lite nytt material... Men skivbolaget lyssnade inte på såna lama ursäkter utan fortsatte tjata efter en ny platta. Så det var bara för grabbarna att krypa in i studion, utan nåt nytt material och försöka klämma ur sig en ny skiva och det gärna fort. Och fort gick det, det tog nämligen bara 12 dagar att spela in "Diver down".
Så det är helt enkelt orsaken till att det är så många covers och intron på skivan! Vi delar väl upp det lite och börjar med de fem coverlåtarna: Först ut är "Where Have All the Good Times Gone", som i original gjordes av engelska Kinks, nästa cover på skivan är "Pretty Woman" av William Dees och Roy Orbison. Först ut på B-sidan är Marvin Gayes "Dancing in the Street" och sen mot slutet ligger "Big bad Bill (Is Sweet William Now)" av Milton Ager. Pappa Jan Van Halen spelar skönt jazzig klarinett på den. Allra sist ligger barbershop bagatellen "Happy Trails" som VH hade sjungit på en demo redan 1977. Den är skriven av Dale Evans som för övrigt är gift med den sjungande cowboyen Roy Rogers.
OK?
Då tar vi och betar av instrumentalsnuttarna och introna som fyller ut skivan så fint. Först ut är "Cathedral", ett gammalt katedralliknande gitarrsolo som Eddie spelat sedan 1980 och länge velat ha med på skiva. Sedan kommer "Intruder" som enbart kom till därför att när Roth hade gjort klart viden till "Pretty woman" så upptäckte han att videon var ungefär 3 minuter längre än själva låten. Tokigt va! Då han inte ville klippa i den fina videon så snickrade han helt enkelt ihop ett litet intro och la det i början av videon. Videon till "(Oh) Pretty Woman" var förresten en av de första som förbjöds på MTV. Dom gillade inte scenen i början där den bundna tjejen blir tafsad på av de två dvärgarna. Tjejen är btw en kille. Sista snutten ut på skivan är "Little guitars", 40 sekunder snabbfingrad flamencogitarr Eddie Van Halen-style.
OK?
Och nu är det bara de "riktiga" låtarna kvar. Först ut är den ösiga "Hang 'Em High" som inte på långa vägar var en nyskriven sak utan hade hängt med ända sen 1977. Då hette den dock "Last Night", precis samma låt men nu med ny text. Snygg koskälla av Alex. "Secrets" är nästa på tur med flummiga textrader som "She got a rainbow that touches her shoulder" och "She is as strong as the mountains,walks tall as a tree" och med ett solo av Eddie som han satte vid första tagningen.
"Little Guitars" kommer sen med ett långt intro, lite udda takter och ännu mer flummiga textrader. Den akustiska gitarren i introt på sista "riktiga" låten "The Full Bug", spelas av Roth som även drämmer iväg ett skönt munspelssolo. Vadå "The full bug"? Jo, det kommer från att när man ska döda en kackerlacka som förskansat sig i ett hörn så kanske man inte kommer åt med vanliga skor. Men om man använder Van Halens specialskor "PRFC", även kallade "Puerto Rican Fence Climbers" så kommer man in med hela tån i hörnet och mosar kackerlackan, man får alltså "the full bug"!
Så när man räknat bort alla covers, intron och snuttar så återstår fyra "riktiga" VH-låtar! Van Halen lyckades alltså med konsttycket att på ett år ("Fair Warning" kom i april 1981) klämma ur sig fjorton minuter ny musik... Och ska man vara riktigt noga så var "Hang én high" en gammal låt med ny text...
Bra jobbat grabbar!