Atheist!

 
 
LP. Ja, du ser ju själv, 10 spänn betalade jag för toktekniska Atheists debutskiva, ett så kallat fynd. Är det inspelat i Morrisound? Check! Är det producerat av Scott Burns? Check! Är omslagsbilden målad av Ed Repka? Check! Är det deathmetal? Eeh..., nej. För här trixas och tråcklas det å det väldigaste och man kastas mellan smattrande dödsmetall, jazziga solon och aviga taktbyten i en och samma låt. Låt inte grabbarnas stoneruppsyn lura dig, det här gänget lirar brallorna av Meshuggah hur lätt som helst.
 
 
 
LP. Ännu mer pårökt än debuten och med halsbrytande taktbyten, slingriga solon och texter om att rädda miljön ("Mother Man"), utomjordingar på jorden ("Unquestionable Presence") och att gamla och unga borde prata mer med varandra ("The Formative Years"). Jo, faktiskt. Sitta i en grässlänt med rosa linne, är det hårdrock? Överjordiska trummisen Steve Flynn gör ett fashion statement.
 
 
 
CD. Vatten. Luft. Mineral. Eld. Du fattar säkert varför skivan heter "Elements". Första låten "Green" handlar dock om marijuana. Som för dessa grabbar verkar vara lika viktig som vatten och luft.
 



 
 
CD. Svinbra återföreningsskiva. Eller återförening och återförening, sångaren Kelly Schaefer och övermänskliga trummisen Steve Flynn är i alla fall kvar från den gamla goda tiden, alltså 90-talet. Inte en rak takt nånstans på hela skivan, I love it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0