Film på DVD: Street trash! (1987)



Ännu en film som jag har haft på raspig men oklippt VHS på det glada 80-talet men som jag nu har inhandlat på glimrande DVD. Handlingen ryms på ett frimärke: uteliggare i Brooklyn kommer över billiga spriten "Viper" och häller i sig den. Och smälter bort.



 
 
En helkroppssprängning bjuds vi också på. Smaskiga effekter!



Jojo, så går det om man går under en balkong där en luffare just håller på och smälter.

 


Tre olika penisar gjorde för kapningsscenen: lilla "The Pecker", den lite större "The Poker" och stora rackaren "The Packer".
 


"How about a 68? You blow me and I owe you one" 

Helt vrickad film regisserad av James Muro som låter kameran flyga efter husväggarna, längs vägarna och in i smältande skallar. Utöver bortsmältande luffare och flygande penisar är det en stenhård polis som försöker lösa alla dessa dödsfall, en Vietnamveteran som bor på en soptipp som har svåra flashbackanfall, en over the top gangsterboss, en gängvåldtäkt, en jävla massa svordomar, kräkningar, kränkningar av alla de slag och så lite nekrofili. Fun for the whole family alltså. Mycket nöje!


LP: Ultravox - Systems of romance! (1978)



 "Systems of romance", den tredje fullängdaren från Ultravox. Sista skivan med sångaren John Foxx och första och sista skivan med gitarristen Robin Simon som då Utravox imploderade hängde med Foxx och spelar på alla hans tre soloskivor. Robin spelar även gitarr på två Visage-skivor, du vet det där bandet där en viss Midge Ure var medlem innan han gick med i Ultravox. Snurrig än?



Fortfarande alltså ingen Midge Ure i sikte. Det är först på den genomsynthiga "Vienna" från 1980 som denne jovialiske skotte dyker upp. Midge ska förresten turnera i England i höst och spela just "Vienna" i sin helhet och gissa vem som ska se honom i Manchester?

 
Producerat av Conny Plank (varför står det Connie på etiketten?), du vet han som rattade ljudet på Kraftwerks fyra första LP. 
 

A:
"Slow Motion" Cann, Cross, Currie, Foxx, Simon 3:29
"I Can't Stay Long" Cann, Cross, Currie, Foxx, Simon 4:16
"Someone Else's Clothes" Currie, Foxx 4:25
"Blue Light" Cann, Cross, Currie, Foxx, Simon 3:09
"Some of Them" Currie, Foxx 2:29

B:
"Quiet Men" Cross, Currie, Foxx 4:08
"Dislocation" Currie, Foxx 2:55
"Maximum Acceleration" Foxx 3:53
"When You Walk Through Me" Currie, Foxx, Simon 4:15
"Just for a Moment" Currie, Foxx 3:10

Producent:
Conny Plank, Ultravox, Dave Hutchins

Skivbolag:
Island

ULTRAVOX:
John Foxx, sång
Warren Cann, trummor, sång
Chris Cross, bas, synthesizer, sång
Billy Currie, keyboards, violin
Robin Simon, gitarr, sång

* * *

* * *

2-LP: Rush - Clockwork angels! (2012)



En illande röd framsida med tolv alkemiska tecken, ett för varje låt. Observera att klockan är 12 minuter över nio, på klingande Rush-iska blir det 21:12, spännande va?



Baksidan går däremot i isande blått. Omslaget återigen designat av Hugh Syme.



På uppviket ett litet bandfoto, tacktexter och ett typ solur i megaformat. Skivan är dedikerad till Andrew MacNaughtan som knäppt bandfotot till vänster och som varit Rush husfotograf sedan 1985.





På respektive skivetikett är det en klocka som visar vilken sida det är, det är är alltså sidan 1. Fränt va?

A:
Caravan
BU2B
Clockwork Angels

B:
The Anarchist
Carnies
Halo Effect

C:
Seven Cities of Gold
The Wreckers
Headlong Flight

D:
BU2B2
Wish Them Well
The Garden

Producent:
Nick Raskulinecz & Rush

Skivbolag:
Anthem/Roadrunner

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

***

***


CD: KISS - Revenge! (1992)



Sextonde fullängdaren från KISS, släppt den 14 maj 1992, på min 28-årsdag minsann. HELVETESJÄVLARVADGAMMALJAGÄR. En riktig rackaröjare till skiva producerad av självaste Bob Ezrin som gjorde alla KISS-fans glada efter bottennappet "Hot in the shade". Första skivan med Eric Singer som ersatte den avlidne Eric Carr, RIP. 



En blond kille i KISS! Raaah, fansen rasade. Paul: tjing för den långaste läderrocken!



Här har Gene till slut hittat rätt med sitt osminkade jag efter ett par vilsna år med peruker och färgglada kläder. Ser ju stenhård ut.



 
 Kanonbra skiva, förutom "Carr jam" (sorry Eric) inte ett enda svagt spår. Och Singer är ju en mycket bättre och svängigare trummis än Carr. Sorry Eric.
 
1. "Unholy" Simmons, Vincent 3:40
2. "Take It Off" Stanley, Ezrin, Roberts 4:50
3. "Tough Love" Stanley, Kulick, Ezrin 3:44
4. "Spit" Simmons, van Zen, Stanley 3:32
5. "God Gave Rock 'n' Roll to You II" Russ Ballard, Stanley, Simmons, Ezrin 5:18
6. "Domino" Simmons 4:01
7. "Heart of Chrome" Stanley, Vincent, Ezrin 4:02
8. "Thou Shalt Not" Simmons, Damon 3:59
9. "Every Time I Look at You" Stanley, Ezrin 4:38
10. "Paralyzed" Simmons, Ezrin 4:14
11. "I Just Wanna" Stanley, Vincent 4:07
12. "Carr Jam 1981" (instrumental) 2:46


Producent:
Bob Ezrin

Skivbolag:
Mercury

KISS:
Paul Stanley, sång, gitarr
Gene Simmons, sång, bas, gitarr på "Domino"
Bruce Kulick, gitarr, bas på "Every Time I Look At You", "Tough Love" och "Carr Jam 1981"
Eric Singer, trummor, kör

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Kevin Valentine, trummor på Take It Off"
Dick Wagner, gitarrsolo på "Every Time I Look At You"
Tommy Thayer, (Black N´ Blue), kör
Jaime St. James (Black N´ Blue), kör
Eric Carr, kör på "God Gave Rock 'n' Roll to You II", trummor på "Carr Jam 1981"

***

***


LP: Phenomena II - Dreamrunner! (1987)



Skiva nummer två från brorsorna Galleys Phenomena-historia. Lika mycket stjärnor på denna skiva som det var på den första.




Eller vad sägs om Ray Gillen, Glenn Hughes, John Wetton, Kyoji Yamamoto, Mel Galley, Scott Gorham, Neil Murray?
 


Faktiskt ännu bättre än den första skivan, inte minst "Did it all for love" är en helt fenomenal låt.
Upptäck genast!
 
A:
Stop!
Surrender
Did It All For Love
Hearts On Fire
Jukebox

B:
Double 6, 55, Double 4
No Retreat, No Surrender
Move - You Lose!
Emotion Mama
It Must Be Love

Producent: 
Tom Galley

Skivbolag:
Arista

PHENOMENA:
Ray Gillen, sång
Glenn Hughes, sång
John Wetton, sång
Max Bacon, sång
Kyoji Yamamoto, gitarr
Mel Galley, gitarr
Scott Gorham, gitarr
John Thomas, gitarr
Neil Murray, bas
Michael Sturgis, trummor
Toshihiro Niimi, trummor
Leif Johansen keyboards, samplingar

***

***

3-LP box: Reverend Bizarre - Death is glory... now! (2019)



Tycker du Black Sabbath spelar för fort? Tycker du att Cathedral är för dansanta? Tycker du att Candlemass är för glada? Släng då ett öra på finska doomgänget Reverend Bizarre som spelar äkta doom. Finskt vemod och ooooootroooligt långsamt och tungt.



Reverend Bizarres alla singelbaksidor och coverlåtar samlade på ett ställe. Stilrent och snyggt som satanas.



Insidan av locket.



Filtmatta med fräsigt Bizarre-tryck till din vinylsvarv.



Omslagsbild på det medföljande 20-sidiga häftet.





Text till höger skriven av Rozz Williams, sångare/gitarrist i amerikanska Christian Death vars slutkläm namngivit denna box. Rozz tog livet av sig 1998.



Tre muntra finnar.



Mittuppslaget är packat med CD- och singelomslag. Dom där skulle man haft!



Informerande text om varje låts tillblivelse.



Jag sa ju att det här var ett muntert gäng. Rosa t-shirt är doom!



Släppt på finska etiketten Svart, borgar för kvalitet.

 
Tre i dubbel bemärkelse tunga vinyler. 
 

A:
Demons Annoying Me 17:50

B:
Blood On Satan's Claw 8:31
Apocalyptic Riders 7:53

C:
The Tree Of Suffering 6:23
The Children Of Doom 8:28
Odinn's Men 2:38

D:
From The Void II 11:03
Dark World 6:40

E:
Broken Vows 4:44
Bend 10:29
Rotestilaulu 4:30

F:
Deceiver 3:52
The Gate Of Nanna 11:26

Producent: 
Reverend Bizarre

Skivbolag: 
Svart

REVEREND BIZARRE:
Father Peter Vicar, Clarinet. Killing The Witch. War Axes. Fat Burning Riffage. Corpse Grinding. Attack From The Shadows
Monsieur Earl Of Void, Oboe. Dishonouring The Corpse Of The Witch. The Artillery. Death Explosions. Chemical Warfare. Backstabbing
Sir Albert Witchfinder, Trumpet. Smelling The Witch. Torture Of The Innocent. Death Shrieks And Suicide Soliloquys. Camouflage

* * *
* * *

Film på DVD: Burial ground! (1981)



På 80-talet hade jag en rätt så omfattande skräckfilmsamling på VHS. En hel jädrans garderob från golv till tak full med videokassetter minsann. Men huga vilken usel dålig kvalitet det var på en del filmer, skrapiga och darriga tredje- och fjärdehandskopior med blödande färger. Men det var oklippt och det var det som räknades! Tyvärr har alla de VHS-kassetterna under årens lopp pajat/rensats bort. Men nu jäklar har jag börjat köpa på mig dom där filmerna på DVD och BluRay, man vill ju se dom igen! 
 
Och här kommer en sådan nyinköpt, Andrea Bianchis "Burial ground", en film som jag inte tror jag hade i min VHS-samling, men jag är inte säker. Jag har då i vilket fall sett den förut.



Ett jetsetgäng träffas på ett slott för att hänga och hångla. Typiskt då att en skäggig professor precis läst upp en gammal besvärjelse så att de döda vaknar till liv igen. Fantastiskt usla skådisar som troligen läser sina repliker från skyltar.

***
James: "You look just like a little whore, but I like that in a girl"
***



***
Mark: "You're getting a raise out of me alright, but it has nothing to do with money"
***

 


Usla skådisar som sagt och så och zombies som inte vet vilket håll dom ska gå, dom pekar faktiskt åt varandra i vissa scener! Och vilket blodbad regissör Andrea har dukat upp! Här rullar huvuden, tarmar slits ur dunkande bröstkorgar och den innehåller även filmhistoriens långsammaste halshuggning, hon kunde inte.. jag vet inte... kanske flyttat på sig? Filmen stoltserar (?) även med lite mamma/son-incest samt en ögonbrynshöjande bröstvårtsbitning.



Extremt blodiga effekter av FX-legenden Gino de Rossi som även gjort äckliga grejer till Lucio Fulcis "House by the cemetery" och Umberto Lenzis "Cannibal Ferox".

 
 
***
Prof. Ayres: [to an attacking zombie] No, stay back! I'm your friend!"
***



Weird kid.
 
 
Både engelsk dubbad version (nej tack) och en på italienska med engelsk text på DVD:n.


3-LP: The Mars Volta - Frances the Mute! (2005)



Megafet trippelvinyl från progjazziga The Mars Volta. Otroligt fin utgåva med obegripliga bilder av Storm Thorgerson på uppviken.





Undrar om det där äsamma bil som på Scorpions "Lovedrive"? Konstigaste textraden? Ja, det är nog dött lopp mellan "She was a mink handjob in sarcophagus heels" och "I´ve always wanted to eat glass with you again".



Eftersom det här är vinyl (och prog) så är 30-minuterskolossen "Cassandra Gemini" uppdelad på två vinylsidor. Och längst in på varje skivsida (utom den sista) så hamnar nålen i en loop som upprepar en ljudeffekt, fågelkvitter eller musiksnutt i all evighet tills man lyfter på nålen.



Ingen musik på sista vinylsidan utan en fin laseretsning istället.

A:
"Cygnus....Vismund Cygnus"
"The Widow"


B:
"L'Via L'Viaquez"


C:
"Miranda That Ghost Just Isn't Holy Anymore"


D:
"Cassandra Gemini"


E:
"Cassandra Gemini" (forts)


F:
Laseretsad, se bild ovan


Producent: 
Omar Rodríguez-López 

Skivbolag:
Gold Standard Laboratories

THE MARS VOLTA:
Omar Rodríguez-López, gitarr
Cedric Bixler-Zavala, sång
Jon Theodore, trummor
Isaiah Ikey Owens, keyboards
Juan Alderete de la Peña, bas
Marcel Rodriguez-Lopez, slagverk


GÄSTER PÅ SKIVAN: 
"Flea", trumpetsolo på "The Widow" och "Miranda That Ghost Just Isn't Holy Anymore"
John Frusciante, gitarrsolo på "L'Via L'Viaquez"

***

***

LP: Ian Gillan Band - Child in time! (1976)



Första solskivan från Ian Gillan efter avhoppet från Deep Purple 1973 då han drog sig tillbaka från musikbranschen och istället investerade i en motorcykelfabrik, öppnade hotell samt var delägare i studion Kingsway Recorders. Men efter ett succéartat inhopp i Roger Glover rockopera "Butterfly Ball" 1975 där han med kort varsel hoppade in och sjöng "Sitting in a Dream" istället för Ronnie James Dio (som inte fick ledigt av mr Blackmore) blev Gillan lite speedad på det där med musik igen. Han bildade ett band och kallade det först för Shand Grenade, men övertalades att byta namn till det mera lättsäljande Ian Gillan Band. Det skadar kanske inte heller att döpa debutskivan efter en hyfsat känd Deep Purple-låt?
 


Men Ian Gillan Bands myllriga jazzfusion-rock diggades dock bara av ett fåtal japaner, några enstaka människor i Europa och absolut inte en käft i USA. så efter tredjeskivan "Scarabus" la Gillan ner Ian Gillan Band, kortade namnet till Gillan och rockade loss istället med välkänt lysande resultat. Man kan nästan tro att det här är Spinal Taps "Smell the glove" för jösses vad svart den är. 



Kubistisk design på uppviket. Basisten John Gustafson: "Gillan decided he didn’t like the band’s direction and wanted to do more rock stuff. In reality, he should have put his foot down a lot earlier. I personally was expecting Deep Purple stuff, but he let us do whatever we wanted."

 
 När det inte räcker att skriva att man spelar trummor...
 

A:
"Lay Me Down" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:55
"You Make Me Feel So Good" (Gillan, Moran, Wintour, Holland, Steele) – 3:41
"Shame" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:47
"My Baby Loves Me" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Glover) – 3:35
"Down the Road" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Glover) – 3:27

B:
"Child in Time" (Blackmore, Gillan, Glover, Lord, Paice) – 7:23
"Let It Slide" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Moran) – 11:41

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Polydor

IAN GILLAN BAND:
Ian Gillan, sång, munspel
Ray Fenwick, gitarr, sång
John Gustafson, bas, sång
Mark Nauseef, trummor
Mike Moran, keyboards

***

***

LP: Eagles - The long run! (1979)



Sjätte fullängdaren från Eagles och här har dom tyvärr helt gått ifrån tidigare skivors sköna countryvibbar och såsat till det rejält. Första skivan med basisten Timothy B. Schmit blev också hans sista med bandet då Eagles splittrades ett år efter denna.



En skiva som trots sitt såsiga innehåll och tråkiga omslag har sålts i över 8 miljoner ex bara i USA.



Fem gravallvarliga män som nu börjat bli seriöst less på varandra.
 


Längst in på respektive sida står det ingraverat "Never let your monster lay down" och "From the Polack who sailed north". Det sistnämnda är en hälsning till producenten Bill Schmy.., ehh Bill Sczhmy..., Schmsh... jag menar Szymczyk som producerade Eagles-album nummer tre, fyra, fem och alltså den här, nummer sex.
 

A:
"The Long Run" 3:42
"I Can't Tell You Why" 4:56
"In the City" 3:46
"The Disco Strangler" 2:46
"King of Hollywood" 6:27

B:
"Heartache Tonight" 4:27
"Those Shoes" 4:57
"Teenage Jail" 3:44
"The Greeks Don't Want No Freaks" 2:21
"The Sad Café" 5:35

Producent:
Bill Szymczyk

Skivbolag:
Asylum

EAGLES:
Don Felder, gitarr, sång
Glenn Frey, gitarr, sång, keyboards
Don Henley, trummor, sång
Timothy B. Schmit, bas, sång
Joe Walsh, gitarr, sång, keyboards

***

***


CD: Brother Firetribe - Heart full of fire! (2008)



Fullängdare nummer två från finska AOR-gänget Brother Firetribe, du vet dom där Emppu Vuorinen spelar gitarr när han är ledig från samma syssla i Nightwish.
 


Jävlar vilka tuffa killar! Emppu framme till vänster.



Pekka Heino på sång! Jo, faktiskt.



 
Skitbra skiva som snurrat massor, finna bara kalaslåtar på den här. Gillar du Journey, tidiga Bon Jovi och liknande är det här ett klockrent inköp. Och är du en såndär snål tråkmåns så lyssnar du på den på Spotify.

1. Who Will You Run To Now? 4:30
2. Wildest Dreams 3:57
3. Runaways 3:57
4. Game They Call Love 3:45
5. Play It From The Heart 4:21
6. Heart Full Of Fire 4:10
7. Heard It On My Radio 3:23
8. Going Out With A Bang 3:57
9. Out Of My Head 4:18
10. Chasing The Angels 4:13
11. I Am Rock 3:44

Producent:
Brother Firetribe

Skivbolag:
Spinefarm

BROTHER FIRETRIBE:
Pekka Ansio Heino, sång
Emppu Vuorinen, gitarr
Tomppa Nikulainen, keyboards
Jason Flinck, bas
Kalle Torniainen, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Anette Olzon (ex-Nightwish, sång på "Heart Full Of Fire"

***

***

LP: Boston - Boston! (1976)


Debutplattan från AOR-giganterna Boston. Inspelad för ett par sketna tusen dollar i bandledaren Scholz källare och ton för ton återinspelad efter den minutiöst ihopsatta demo som Tom gjorde helt på egen hand ett par år tidigare. Den inledande "More than a feeling" är en klassiker av bibliska mått och omslaget är ju galet snyggt.
 


Om du nu tror att herrarna här ovan spelar på skivan så har du lite fel. Gitarristen Barry Goudreau spelar bara på "Foreplay/Long Time" och "Let Me Take You Home Tonight", resten av gitarrerna är Tom. Basisten Fran Sheehan spelar på "Foreplay" och "Let Me Take You Home Tonight", på resten är det Tom som basar. Men trummisen Sib Hashian spelar på allt. Och du vet väl att Kurt Cobain var ett stort Boston-fan och snodde riffet från "More than a feeling" till "Smells like teen spirit"?

 
Har sålt i över 25 miljoner ex och var det bäst säljande debutalbumet genom alla tider, innan Guns N' Roses släppte "Appetite for Destruction". Skitbra skiva som såklart är ljusår bättre än Axl & Co:s skräniga sluskrock.
 

A:
More than a feeling
Peace of mind
Foreplay/Long time


B: 
Rock and roll band
Smokin´
Hitch a ride
Something about you
Let me take you home tonight

Producent: 
John Boylan, Tom Scholz 

Skivbolag: 
CBS

BOSTON:
Tom Scholz, gitarr
Brad Delp, sång
Barry Goudreau, gitarr
Fran Sheehan, bas
Sib Hashian, trummor

* * *
* * *

Film på DVD: City of the living dead! (1980)

 
"City of the living dead" från 1980, skräckklassiker av allas favoritregissör Lucio Fulci som på italienska heter "Paura nella città dei morti viventi" ("Fear in the city of the living dead"). Första delen i Fulcis "Gates of Hell"-trilogi, de två andra delarna är "The Beyond" och "The House by the Cemetery".



Början på en av filmhistoriens mest klassiska scener. Visst vet vad du vad som händer sen? Om inte så får du veta det vid 32 minuters-strecket i filmklippet nedan.
 


Handlingen ryms på ett frimärke: en präst hänger sig och helvetets portar öppnar sig.



***
Mary Woodhouse: It's her... Mrs. Holden. This morning she was inside a coffin at the funeral home, and now she's here in my kitchen!
***

 
 En annan omtalad filmscen, var ett elände att hitta den här oklippt på 80-talet kan jag säga, men till slut hittade jag en knastrig fjärdehands VHS-kopia! Och nu har jag den på skinande blank DVD.



Fantastisk film med människor som säger och gör helt ologiska saker, dubbad kors och tvärs och med störtdykande inzoomningar. I love it! Helt galet våldsam.




LP: Adam Ant - Vive le rock! (1985)



Soloskiva nummer tre från allas vår favorit-myra. Piratlooken från Adam and the Ants-tiden är som synes puts väck, nu är det rockiga läderbyxor, gitarrer och studsiga låtar med en aning 50-talsstuk som gäller.



Galet bra skiva som legat klistrad på min skivtallrik i veckor och jag har numera låtar som "Vive le rock", "Hell's eight acres" och särskilt "Miss thing" för evigt inristade i hjärnbarken.

 
Producerat av legendaren Tony Visconti som har massor av Bowie- och T-Rex-skivor på CV:et.
 

A:
"Vive Le Rock" – 3:39
"Miss Thing" – 3:08
"Razor Keen" – 3:49
"Rip Down" – 3:23
"Scorpio Rising" – 4:04

B:
"Apollo 9" – 3:22
"Hell's Eight Acres" – 3:51
"Mohair Lockeroom Pin-Up Boys" – 3:14
"No Zap" – 3:14
"P.O.E." – 3:24
"Apollo 9 (Acapella Reprise)" – 1:32

Producent:
Tony Visconti

Skivbolag:
CBS

ADAM ANT:
Adam Ant, sång
Marco Pirroni, gitarr
Chris DeNiro, bas
"Count" Bogdan Wiczling, trummor

* * *

* * *

LP: Rush - Hold your fire! (1987)

 
Rush, "Hold your fire" från 1987. Den rödaste skiva jag har hemma.

 
Den här har stått ospelad länge i skivhyllan må du tro. Upptäcker dock när jag nu snurrar den på vinylsvarven att den är riktigt bra, 



För sin tid en jätteavancerad video som man nuförtiden säkert kan göras på en mobiltelefon. Hur mycket flygande gubbar kan man ha i en rockvideo? Svaret är jättemånga. Aimee Mann sköter kameran.

 
På innerpåsen är det en snubbe som står och "Hold your fire".

 
Omslag och alla bilder som vanligt designat av Hugh Syme. Men han måste väl ha gjort omslaget gratis? Kan väl inte ha tagit så mycket tankekraft att komma upp med det här illröda?
 
A:
"Force Ten" 4:31
"Time Stand Still" 5:09
"Open Secrets" 5:38
"Second Nature" 4:36
"Prime Mover" 5:19

B:
"Lock and Key" 5:09
"Mission" 5:16
"Turn the Page" 4:55
"Tai Shan" 4:17
"High Water" 5:33 

Producent:
Peter Collins, Rush

Skivbolag:
Anthem

RUSH:
Geddy Lee, bas, synthesizers, sång
Alex Lifeson, gitarr, synthesizers
Neil Peart, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Aimee Mann, ('Til Tuesday), sång på "Time stand still"

*****

******

LP: Ultravox! - Ha!-Ha!-Ha! (1977)



Fullängdare nummer två från Ultravox från den tiden dom fortfarande hette Ultravox! med ett utropstecken. Än är det dock en bit kvar till det hel-synthiga Ultravox som de flesta känner till och älskar, här spelas det fortfarande småpunkig och kantig rock n´roll. Men lite synthar har dom släpat med sig in i studion, som till exempel på "The Man Who Dies Every Day" och "Hiroshima mon amour". Den sistnämnda är enligt John Foxx världens första syntpop/new-wave låt.



Nej, jag har inte lagt ut samma bild två gånger, det här är faktiskt baksidan.









Steve Lillywhite, som här bara var en 22-årig snorunge, blev senare i karriären en riktig kändisproducent och gjorde skivor med bland andra U2, Rolling Stones, Peter Gabriel, The Pogues och Simple Minds.
 

A:
"ROckWrok" Foxx 3:34
"The Frozen Ones" Foxx 4:07
"Fear in the Western World" Cann, Cross, Currie, Foxx, Shears 4:00
"Distant Smile" Currie, Foxx 5:21

B:
"The Man Who Dies Every Day" Cann, Cross, Currie, Foxx, Shears 4:10
"Artificial Life" Currie, Foxx 4:59
"While I'm Still Alive" Foxx 3:16
"Hiroshima Mon Amour" Cann, Currie, Foxx 5:13

Producent:
Ultravox!, Steve Lillywhite

Skivbolag:
Island

ULTRAVOX:
John Foxx, sång, gitarr på "Hiroshima Mon Amour"
Warren Cann, trummor, sång
Chris Cross, bas, sång
Billy Currie, violin, keyboards
Stevie Shears, gitarr

* * *

* * *

CD: Stonecake - In the middle of nowhere! (1995)



Sista skivan från Borlängegänget Stonecake där dom som som vanligt helt obrytt hoppar mellan spröd Beatlespop, 60-talsflum, luftig Bo Kaspers-jazz och blytung Electric Boys-funkrock. Lyssna på "Desperate".



Stone till vänster och så en cake till höger. Geddit?

 
Torget i Borlänge = "in the middle of nowhere". Alla låtar skrivna av gitarristen och sångaren Tommy Andersson utom "Rats" som ex-Pink Floydaren Syd Barett gjort. Skitbra skiva och grupp!
 
1 In The Middle Of Nowhere 4:40
2 Jessie 3:15
3 Building Castles 3:57
4 The Hole Of The Sky 3:32
5 Dancing On Velvet 3:35
6 Happy Psycho Girl! 4:00
7 See You Tomorrow 3:39
8 Desperate 3:15
9 Crack In The Wall 3:36
10 Rats 3:08
11 The Border 930519 7:41

Producent:
Pär Edwardsson

Skivbolag:
MVG

STONECAKE:
Tommy Andersson, sång, gitarr, piano
Marcus Källström, trummor, kör
Per Mårtensson, bas, kör

***

***

LP: Phenomena - Phenomena! (1985)



Första skivan från Phenomena, det stjärnspäckade AOR-projekt som Tom Galley (brorsa till Mel Galley, ex-Whitesnake) drog igång,



Stjärnspäckat? Tja, vad ska man annars säga om en skiva som gästas av Glenn Hughes, Mel Galley, Neil Murray, Don Airey, Ted McKenna och Cozy Powell?



En konceptskiva som handlar om det här. Det verkar jättespännande.



 
 


Vet inte riktigt om jag gillar det här längre, det låter onekligen lite väl tunt och fjåsigt. Men 1985 var Phenomena hetare än solen. Fenomenet Phenomena lever och frodas fortfarande, läs mer här: http://www.phenomenaproject.co.uk/
 
A:
Kiss Of Fire
Still The Night
Dance With The Devil
Phoenix Rising

B:
Believe
Who's Watching You
Hell On Wings
Twilight Zone
Phenomena

Producent:
Tom Galley

Skivbolag:
Bronze

PHENOMENA;
Glenn Hughes, sång
Mel Galley, gitarr
John Thomas, gitarr
Neil Murray, bas
Robin Smith, keyboards
Don Airey, keyboards
Richard Bailey, keyboards
Cozy Powell, trummor
Ted McKenna, trummor

***

***

Film på DVD: Henry en massmördare! (1990)



Läskigt realistisk och otäckt våldsam film där vi får följa den trasiga själen Henry som mördar sig fram genom livet. Filmen baserad på riktiga seriemördaren Henry Lee Lucas. Misär överallt och exakt noll ljusglimtar.

***
Otis: I'd like to kill somebody.
Henry: Say that again.
Otis: I'd like to kill somebody.
Henry: Let's me and you go for a ride, Otis
***

 
Filmad 1986 men insläppt förrän 1990 då producenterna fick kalla fötter när de fick se vad de regissören John McNaughton och Michael Rooker kokat ihop. Långfilmsdebut för både McNaughton och Rooker, otroligt nog. Först totalförbjuden i Sverige, sedan släppt 1992 men klippt 12 minuter.




RSS 2.0