Film- och Musikbloggen!

Året är 1976 och vad gör man om man vill ha en ringsignal, en amerikansk ringsignal alltså, i början av låten "Telephone line"? Jo, man ringer från studion i England till ett nummer i Amerika som man vet ingen kommer att svara på! Sen lyssnar man väldigt noga på signalen och återskapar sen den så exakt man kan med hjälp av en Moog-synth. Enkelt.

Skitsnygg omslagsbild designad av John Kosh som även designat Beatles "Abbey Road"-omslag och målat av Shusei Nagaoka. Om du kollar riktigt noga så ser du att det lilla rymdskeppet som just är på väg in i det stora har "JT-LA 823 12" målat på sig. Det är denna skivas katalognummer, se etiketten för vidare bevis.

 

På uppviket ser vi kommandobryggan...

... och så följer det med en jättefin poster också i konvolutet. Gissa vem som är stjärnan i bandet?
Jag undrar om inte E.L.O egentligen betyder "´Eff Lynne Orchestra"?

Ett tveksamt omslag där Dave verkar ha uppenbara problem att sortera information. Hur mycket rock´n´roll är arkivskåp på en skala? Galet bra skiva producerad av Jeff Lynne.

Vilken tur då att Dave har en state-of-the-art datamaskin som kan hjälpa honom med det...

A:
"Slipping Away" (Jeff Lynne)
"Don't You Double" (Moon Martin)
"I Want You Bad" (Terry Adams, Phil Crandon)
"Wait" (Seth Justman, Peter Wolf)
"The Watch on My Wrist" (Paul Kennerley)
"The Shape I'm In" (Lee Cathy, Otis Blackwell)

B:
"Information" (Dave Edmunds, Mark Radice)
"Feel So Right" (Kennerley)
"What Have I Got to Do to Win?" (John David, Edmunds)
"Don't Call Me Tonight" (Edmunds)
"Have a Heart" (John David)

Producent: 
Dave Edmunds, Jeff Lynne

Skivbolag: 
Arista

DAVE EDMUNDS:
Dave Edmunds, gitarr, sång
Geraint Watkins, dragspel
John David, bas
Jeff Lynne, bas, synthesizer
Dave Charles, trummoe
Paul Jones, munspel
Richard Tandy, synthesizer

Ruskigt frän framsida med en målning av den schweizisk konstnär H.R Giger, han som designade Alien-monstret du vet. Gigers originalmålning av omslaget heter titled "Work #217 ELP I" och "Work #218 ELP II" och försvann efter en utställning i Prag 2005. 



Mindre frän baksida med enbart skivtiteln på svart bakgrund.



Uppvikt ser den ut så här med en blundande rymd-donna i all sin prakt.



Och så följer det med en folder i LP-storlek som man kan vika upp en massa gånger där texterna står.



Såhär ser den ut uppvikt med fr. v Keith Emerson, Greg Lake och Carl Palmer.

Hårdrockig omslagsbild föreställandes en jäntstackare som förtvivlat fredar sin lägenhet från en knivbeväpnad afroamerikan. En skiva som jag fått köpa två gånger då jag i min oändliga visdom sålde mitt 80-talsinköpta original och såklart ångrat mig sen dess. Men nu är den min! Igen. 



"Ser jag tjock ut i den här läderkorsetten?" Eeh du Ricci, du ska dra in magen och trycka ut bröstkorgen, inte tvärtom. Kolla till vänster och se hur dina bandpolare gör.

Norska Enslaveds mästerverk "Isa" återutgivet på snygg dubbelvinyl.



Smockad med proggig blackmetal med skön sång av basspelande frontmannen Grutle "världens hårdaste förnamn"Kjellson. Prog? Ja, för här svävar Enslaved-skäggen helt och fullt ut i den genomrökta progrockrymden där vanligtvis flumhattar som Pink Floyd, Hawkwind, Opeth och Mastodon vanligtvis huserar. 

Norska Enslaved utspridd på två feta vinyler och förpackad i en snygg gatefoldutgåva.



Om du tänker dig ett jätteskäggigt Pink Floyd med dubbla baskaggar, eller varför inte ett nyktert Hawkwind med isande skriksång så vet du ungefär hur Enslaved låter.

Ruskigt snygg vinylutgåva av Entombedstänkaren "To ride, shoot straight and speak the truth" som varit i min ägo sen releasedagen 1997. Det är den limiterade utgåvan med bonus-EP som jag fått tag på med sex "Entombed-ifierade" covers av hårdingar som MC5, Twisted Sister, King Crimson, Venom, The Dwarves och Black Sabbath.



Entombed hade här börjat ta sin dödsmetal mer åt , ja vad kallas det... "death n´roll"-hållet? Eller var det kanske redan på föregångaren "Wolverine Blues" dom började med det? Jag undrar om inte Nicke hade KISS-låten "Ladies Room" i tankarna när han gjorde koskällebreaket i "Lights Out"? Och på tal om Nicke så blev detta sista skivan med honom bakom trummorna.



Som du ser på uppviket var Entombed på den här tiden Sveriges största band och hade ett eget flygplan.

A:
To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth
Like This With The Devil
Lights Out
Wound
They
Somewhat Peculiar
DCLXVI    

B:
Parasight
Damn Deal Done
Put Me Out
Just As Sad
Boats
Uffe's Horrorshow
Wreckage

"Family Favourites" 12" EP:
A:
Kick Out The Jams
Tear It Loose
21st Century Schizoid Man
    
B:
Bursting Out
Satan
Under The Sun

Producent: 
Tomas Skogsberg, Entombed 

Skivbolag: 
Threeman Recordings

ENTOMBED:
L-G Petrov, sång
Jörgen Sandström, bas
Nicke Andersson, trummor
Monster Cederlund, gitarr
Alex Hellid, gitarr

Aaaah, don´t you just love it när det bara är en enda låt på ena sidan av skivorna! Precis som Rush med klassiska "2112", Mars Volta med sin trixiga "Cassandra Gemini", Reverend Bizarre med blytunga "From the Void" och inte att förglömma Watain med sitt ondskefulla opus "Waters of Ain". Och så har vi givetvis "Tarkus", progklassikern från Emerson, Lake & Palmer.



Ett "konstnärligt" omslag med en bältdjursstridsvagn på framsidan och jättefina färgränder på baksidan.



På uppviket visas hur armadillotanken (skivans Tarkus) först föds ur ett ägg i en vulkan och sen hur den slåss med olika maskindjur för att till sist möta sin överman i Mantikoran, det enda djur som inte är till hälften maskin utan är 100% organisk. Låten Tarkus handlar btw om det militära industrikomplexet och det meningslösa med krig och lidande, som sagt tunga prylar det här men hallåvadå, det är ju prog från 70-talet.

Bonusinfo från Wikipedia: Mantikora är ett legendariskt människoätande monster med ett lejons kropp, en mans ansikte och antingen en drakes eller en skorpions svans. Dess mun ska ha bestått av käkar med tre rader tänder och dess svans kunde skjuta iväg sin gifttagg mot offret. Antagligen baserar sig mantikoran på förvrängda beskrivningar av den kaspiska tigern.