Atheist!

 
 
LP. Ja, du ser ju själv, 10 spänn betalade jag för toktekniska Atheists debutskiva, ett så kallat fynd. Är det inspelat i Morrisound? Check! Är det producerat av Scott Burns? Check! Är omslagsbilden målad av Ed Repka? Check! Är det deathmetal? Eeh..., nej. För här trixas och tråcklas det å det väldigaste och man kastas mellan smattrande dödsmetall, jazziga solon och aviga taktbyten i en och samma låt. Låt inte grabbarnas stoneruppsyn lura dig, det här gänget lirar brallorna av Meshuggah hur lätt som helst.
 
 
 
LP. Ännu mer pårökt än debuten och med halsbrytande taktbyten, slingriga solon och texter om att rädda miljön ("Mother Man"), utomjordingar på jorden ("Unquestionable Presence") och att gamla och unga borde prata mer med varandra ("The Formative Years"). Jo, faktiskt. Sitta i en grässlänt med rosa linne, är det hårdrock? Överjordiska trummisen Steve Flynn gör ett fashion statement.
 
 
 
CD. Vatten. Luft. Mineral. Eld. Du fattar säkert varför skivan heter "Elements". Första låten "Green" handlar dock om marijuana. Som för dessa grabbar verkar vara lika viktig som vatten och luft.
 



 
 
CD. Svinbra återföreningsskiva. Eller återförening och återförening, sångaren Kelly Schaefer och övermänskliga trummisen Steve Flynn är i alla fall kvar från den gamla goda tiden, alltså 90-talet. Inte en rak takt nånstans på hela skivan, I love it!

Adam and the Ants!





Jojo, sådär går det när man inte har koll på skivorna! Hittade den här, debuten från favoriterna Adam and the Ants, på Discogs och dök på den som en hök. Äntligen täppte jag till det irriterande hålet i min AATA-samling! Fatta då min förvåning när jag i LP-hyllan sen upptäcker att jag redan har den! Nåja, inte den här engelska originalpressen, utan den amerikanska, men i alla fall.
 



Den amerikanska utgåvan från 1983 med en sprakig bild tagen från videoinspelningen av "Zerox". Att skivan har samma layout som den miljonsäljande "Kings.." är såklart ingen slump.











Fullängdare nummer två från Adam och hans myror. Schweinigt bra skiva som jag köpte på chans 1980 då jag läst att den låg etta på Englands-listan. Nåt som jag såklart aldrig ångrat då denna LP snurrat en miljard gånger på min stereo och jag kan sjunga med i alla, ja ALLA, låtar från början till slut.

 
 
 Sista skvan från Adam and the Ants innan Adam gick solo. Precis som de två föregående skivorna är även denna hur bra som helst och den ynglade av sig två topplisteettor i "Stand and Deliver" och "Prince Charming". En ommixad version av "Ant Rap" (en av de allra första raplåtarna på Englandslistan faktiskt) blev 3:a på topplistan.

CD: Lustans Lakejer - Åkersberga! (1999)



Lustans Lakejer!? Jomenvisst, jag störtdiggar dom, såg dom live redan på 80-talet, i Lycksele av alla ställen. Sen såg jag dom igen i våras på Nalen då dom firade att denna skiva fyllde 20 år genom att spela den i sin helhet från början till slut + en massa gamla Lustans-klassiker.



Jamen, du ser ju själv, så jävla bra!

 
 Efter denna skiva dröjde det ända till 2011 innan nästa skiva kom, "Elixir" men det är en annan historia.
Bäst: Cynisk och Vackra djur gör fula saker.
 
 
1 En Kvinnokarls Död 4:13
2 Kylan Ligger Över Hela Stan 4:16
3 Cynisk 4:43
4 För Njutningen, För Spänningen 4:22
5 Vackra Djur Gör Fula Saker 3:39
6 Här & Nu 3:57
7 Som En Dröm 3:17
8 Begär Har Förgiftat Mitt Blod 3:55
9 En Natt Som Denna Natt 3:25
10 Samma Gamla Sång 5:07

Producent:
Jan Lundkvist

Skivbolag:
Metronome

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde, sång, gitarr, synthesizer
Tom Wolgers, synthesizer
Jan Lundkvist, gitarr, keyboards

***

***

LP: Plasmatics - Coup d´état! (1982)



Tredje fullängdaren skivan från kaotiska Plasmatics är även deras debut på stort skivbolag. Men där blev de såklart inte långvariga då Capitol efter denna skiva droppade dom illa kvickt. Inte lika hysteriskt kaospunkig som debuten "New hope for the wretched" men så är den producerad av Dieter Dierks också som rattat mer än en skiva med Scorpions. Men vegetarianen Wendy har en röst som kan förflytta berg och skrämma valfritt djur/människa från vettet, lyssna bara på hennes avgrundsvrål på den kärleksfullt betitlade "Put your love in me". Enligt legenden fick Wendy uppsöka läkare efter varje sångsession för att inte få permanenta skador på stämbanden.



Råbarkade sällar. "No class" som är sist på A-sidan är en Motörhead-cover. På den följande turnén var Plasmatics förband till KISS som var ute och krängde "Creatures..."-skivor och Gene Simmons blev helt golvad av Wendys skogstokiga scenpersonlighet och erbjöd sig att producera Plasmatics nästa skiva. Av det blev tyvärr inget då Plasmatics sen splittrades, Gene producerade då istället Wendys solodebut "W.O.W" och tog av bara farten med sig hela KISS-gänget med sig in i studion. RIP Wendy O. Williams
 

A:
"Put Your Love in Me" (Stotts, Swenson) - 3:55
"Stop" (Beech, Swenson) - 4:40
"Rock 'n' Roll" (Stotts, Swenson) - 4:23
"Lightning Breaks" (Beech, Swenson) - 3:58
"No Class" (Clarke, Kilmister, Taylor) - 2:36

B:
"Mistress of Taboo" (Stotts, Swenson) - 3:16
"Country Fairs" (Beech, Swenson) - 3:37
"Path of Glory" (Stotts, Swenson) - 4:45
"Just Like on TV" (Beech, Swenson) - 3:17
"The Damned" (Romanelli, Swenson) - 4:21

Producent: 
Dieter Dierks

Skivbolag: 
Capitol

PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång
Richie Stotts, gitarr
Wes Beech, gitarr
Junior Romanelli, bas
T.C Tolliver, trummor

***

***

LP: Manowar - Battle hymns! (1982)



Debutskivan från världens tuffaste Manowar. Omslaget och musiken är så mycket metal att man bara vill skrika, synd att produktionen är lövtunn.



Mera metal på baksidan! Den manligaste armen ever hållandes det manligaste svärdet ever.



År 2010 tyckte dessa herrar (utom Ross the Boss) att det var läge att göra en nyinspelning av denna klockrena klassiker och "Battle Hymns MMXI" såg dagens ljus. Trummisen Donnie Hamziks var då tillbaka i bandet efter en 28-årig bortovaro (!) och den första skiva han gjorde med Manowar hade han alltså redan gjort!

 
Vid nyinspelningen var Orson Welles, tordönsrösten på "Dark Avenger"-originalet, tyvärr död då så Christopher Lee fick sköta det jobbet. Och nu har ju Christoopher Lee också gått hädan så om Joey DeMaio får för sig att släppa en 40-års jubileumsinspelning av den här skivan år 2022, vem ska då göra rösten? Mikael Persbrandt? Bassolot "Williams Tale" är skrivet av Gioacchino Rossini, han knåpade även ihop Barberaren i Sevilla. Men alltså allvarligt, är det verkligen metal med en piccolobas, Joey?


A:
"Death Tone" – 4:48
"Metal Daze" – 4:18
"Fast Taker" – 3:56
"Shell Shock" – 4:04

B:
"Manowar" – 3:35
"Dark Avenger" – 6:20
"William's Tale" – 1:52
Battle Hymn" – 6:55

Producent:
Joey DeMaio, Ross the Boss

Skivbolag:
Liberty

MANOWAR:
Eric Adams, sång
Ross the Boss, gitarr, keyboards
Joey DeMaio, bas
Donnie Hamzik, trummor

***

***

LP: Impellitteri - Stand in line! (1988)



Debutskivan från den väldigt snabbfingrade gitarristen Chris Impellitteri. Inte så värst bra men kul att ha i hyllan som kuriosa då både Rainbow-bekantingen Graham Bonnet och trummisen Pat Torpey, som senare blev medlem i Mr Big, är med i sättningen. Coolt omslag i grönt och guld med bilderna i relieftryck.
 


Grabbarna i bandet visar de svåraste ackord dom kan ta på sina respektive instrument.



Bandledare Impellitteri visar här ett ett jättesvårt hårdrocksackord som han kan spela jättejättefort.





På innerpåsen lovar Chris att hans gitarrsolon "will only get faster..." Bra eller dåligt?



Innehåller förutom sju låtar av Impellitteri/Bonnet en väldigt onödig cover av Russ Ballards "Since you been gone" (som Bonnet ju gjorde med Rainbow 10 år tidigare) och en ännu onödigare cover av "Over the Rainbow", som Rainbow hade som intro på "On Stage"-dubbeln.
 

A:
"Stand in Line" (Impellitteri, Bonnet) 4:34
"Since You've Been Gone" (Ballard) 3:58
"Secret Lover" (Impellitteri, Bonnet) 3:26
"Somewhere Over the Rainbow" (Arlen) 5:22

B:
"Tonight I Fly" (Impellitteri, Bonnet) 3:51
"White and Perfect" (Impellitteri, Bonnet, Wright, Torpey) 4:23
"Leviathan" (Impellitteri, Bonnet, Wright, Torpey) 3:51
"Goodnight and Goodbye" (Impellitteri, Bonnet) 3:12
"Playing with Fire" (Impellitteri) 2:38

Producent:
Chris Impellitteri

Skivbolag:
Relativity

IMPELLITTERI:
Graham Bonnet, sång
Chris Impellitteri, gitarr
Phil Wolfe, keyboards
Chuck Wright, bas
Pat Torpey, trummor

***
Nähädu, såna här kuriositeter finns inte på Spotify.
***

LP: Electric Boys - Groovus maximus! (1992)

 
"Groovus Maximus" med svenska Electric Boys, inspelad i Abbey Road-studion minsann. Läskig gräshoppsbild signerad Hugh Syme på omslaget, Hugh har som du såklart vet även gjort en drös omslag till Rush. Men vad har gräshoppor med maximalt sväng att göra?
 
 
Jävlar vilka tuffa killar.
 


På innerpåsens andra sida är det texter.
 

I slutet på denna skivas turné - där dom supportade Mr Big som just fått jättehiten "To be with you" - hoppade Santunione och Sigevall av bandet och inte nog med det, Electric Boys blev också droppade både av sitt amerikanska och europeiska skivbolag. Conny hängde dock inte läpp över det utan ersatte raskt de två med Thomas Bromann och Martin Thomander och fixade ett skivkontrakt med Music for Nations. Den sättningen släppte sen "Freewheelin'". Nej, den har jag inte hört.
 


Klassisk Vertigo-virvel på ena vinylsidan...
 
 
... och så låtarna snyggt och prydligt uppradade på andra sidan. Tur att "Mary in the mystery world" inte hade en bokstav till i titeln, då hade den hamnat i centrumhålet. Ena texten vänsterställd och den andra högerställd. Snyggt? Nä. Men djävulskt bra skiva!
 

A:
Groovus Maximus 3:41 (Conny Bloom)
Knee Deep In You 3:42 (Conny Bloom)
Mary In The Mystery World 5:27 (Conny Bloom)
Fire In The House 3:12 (Conny Bloom)
The Sky Is Crying 3:38 (Conny Bloom)
Bed Of Roses 4:33 (Conny Bloom)

B:
She's Into Something Heavy 3:48 (Conny Bloom)
Dying To Be Loved 4:38 (Conny Bloom)
Bad Motherfunker 2:43 (Conny Bloom)
When Love Explodes 3:51 (Conny Bloom)
Tambourine 2:03 (Conny Bloom)
Tear It Up 3:25 (Conny Bloom)
March Of The Spirits 3:26 (Conny Bloom)

Producent:
 
Electric Boys

Skivbolag: 
Vertigo

ELECTRIC BOYS:
Conny Bloom, gitarr, sång
Andy Christell, bas, sång
Franco Santunione, gitarr, sång
Niclas Sigevall, trummor

***

***


Film på DVD: The Hobbit! (2012-2014)



Orkar helt enkelt inte göra ett inlägg per film av dom här mastdontboxarna så jag dammar av alla i ett inlägg, ok? Maffiga filmer = maffiga inlägg. 
 


Del ett av tre. 175 minuter! Betänk då att Tolkiens originalnovell innehöll 307 sidor. Soppa på en spik? Mycket möjligt, har inte läst "The Hobbit".
 


En karta och en trollkarl möter en när man viker upp boxen.
 


Utmattande mycket material att se.
 


Fem DVD! Själva filmen ligger uppdelad på två DVD sen är det tre DVD med extramaterial. Om jag sett allt? Ja.
 


Del två i serien har en lite annorlunda utformning på boxen. Första delen såg ut som en bok, här ska det väl föreställa nån slags stenram och så ligger bilden innanför. Ramen är i ganska tjock kartong så det är ett par mm ner till bilden. 
 


Del två av tre. 179 minuter! Betänk då att Tolkiens originalnovell innehöll 307 sidor. Ännu mer soppa på samma spik?
 


En karta till och så draken Smaug.



Ännu mer med utmattande extramaterial.
 
 
 Fem DVD! Filmen som vanligt på två DVD, resten extramaterial. Puh! 
 


Del tre i serien har samma utformning på boxen som tvåan. 
 


 Del tre av tre. Bara 157 minuter! Betänk då att Tolkiens originalnovell innehöll 307 sidor. Nu är väl ändå spiken slutkokad?
 


På uppviket kommer hobbiten äntligen hem igen och så en karta till höger. 
 


Ännu mer utmattande mycket extramaterial, filmen på två DVD som vanligt.
 
 
 Puh! Det tog x antal veckor att se repektive film plus allt tillhörande extramaterial (utspritt på tre år tack och lov) men till slut så tog jag mig igenom allt. Nu vet jag precis ALLT som är värt att veta om Hobbit-filmerna. Till exempel av dom här tre Hobbit-filmerna drog in mer pengar än de tre om "Sagan om Ringen", eller att det finns en "Hobbit: The Anti-cringe cut" film (totalt bara 299 min. lång) som en snubbe klippt ihop själv utgående från dessa tre filmer. Läs allt vad han ändrat/tagit bort under fliken "Changes".
 

Film på DVD: A mighty wind! (2003)



Alltså, jag dööör! Kolla på dom! Visst känner du igen Spinal Tap-killarna där till vänster i rött? Helt fantastisk fejkdokumentär om tre mer eller mindre avdankade folkmusikgrupper... 

 
..."The Folksmen"...
 


..."The New Main Street Singers"...
 


 och duon "Mitch & Mickey" som samlas för att göra en hyllningskonsert till sin avlidne manager. Ligger på min Topp 10-lista över världens bästa filmer och tillsammans med "Evil Dead 2" den film jag sett ett tvåsiffrigt antal gånger. Jo, faktiskt. Sjukt kul och jag skrattar mig fortfarande tårögd åt de subtila dårskaperna som kommer på pärlband filmen igenom.

 
Regisserad av Christopher Guest som spelade Nigel Tufnel i Spinal Tap och som här spelar den banjospelande Alan Barrows i den lätt bedagade trion The Folksmen. Jamen herregud, jag döööör! Kolla på dom!



Kan inte ens se trailern utan att ögonen börjas tåras av skratt.

Laurie Bohner: I learned to play the ukulele in one of my last films, "Not-So-Tiny Tim".
 
 
 Christopher Guest, eller Christopher Haden-Guest, 5th Baron Haden-Guest som hans fullständiga namn lyder, han är nämligen lord i verkliga livet (och gift med Jamie Lee-Curtis), är ett klockrent geni! Kolla gärna in "Waiting for Guffman", "Best in Show", "For Your Consideration" och "Mascots" som Christopher också regisserat.
 

CD: Behemoth - The satanist! (2014)



Av nån anledning tappade jag kontakten med polska Behemoth nångång efter "Demigod". Lyssnade nästan sönder de två föregående "Thelema.6" och "Zos Kia Cultus (Here and Beyond)" som jag hade laddat ner (förlåt). Köpte sen "Demigod" men den drunknade i all annan musik som jag lyssnade på och polackerna glömdes bort lite.



Inte helt bortglömda dock, har haft lite koll på dom genom åren, då jag suttit i timtal och tittat på drumcams med deras helt fenomenale trummis Inferno.



Och särskilt många drumcams fanns det visst med låtar från den här skivan så det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag var tvungen att köpa den.



Jamen, du ser ju själv. Sikken kille!



Exakt hur länge kör han dubbeltramp utan uppehåll? I cowboyboots. Rätt svar: drygt 3 minuter. Helt. Jävla. Galet.
 


Låttitel och ett bibelcitet till vänster, något svårtydd låttext till höger.



På CD-häftets muttuppslag ett citat från Jesaja 45:7; "Jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, Herren, är den som gör allt detta". Jojo, vem behöver fiender med såna vänner?



Låttitel och delar av lyriken tagna från Aleister Crowleys dikt "Liber Samekh". Läs och begrunda.
 


Rysk utgåva, endast släppt i OSS-staterna. Svinbra skiva och jag lovar härmed att jag aldrig ska glömma bort Behemoth igen. Nä, nu måste jag kolla på en drumcam med Inferno, igen, har ju gått en hel dag sen sist.
 
1. "Blow Your Trumpets Gabriel" 4:25
2. "Furor Divinus" 3:06
3. "Messe Noire" 4:04
4. "Ora Pro Nobis Lucifer" 5:35
5. "Amen" 3:49
6. "The Satanist" 5:33
7. "Ben Sahar" 5:34
8. "In the Absence ov Light" 4:58
9. "O Father O Satan O Sun!" 7:13

Producent:
Behemoth, Daniel Bergstrand

Skivbolag:
Metal Star

BEHEMOTH:
Adam "Nergal" Darski, gitarr, sång
Tomasz "Orion" Wróblewski, bas
Zbigniew "Inferno" Promiński, trummor

***

***

LP: Ultravox - Rage in Eden! (1981)



Fullängdare nummer fem (eller två beroende hur man räknar, Ultravox blev ju ett helt annat band när Midge kom med) från världens bästa Ultravox. Löjligt bra skiva hur som helst, smockfull med goa låtar: "The Voice", "Rage in Eden", "I Remember (Death in the Afternoon)", "The Thin Wall"...



Det här omslaget är på grund av en tvist med konstnären Peter Saville utbytt på alla senare utgåvor så kolla riktigt noga nu.



På innerpåsen trängs alla texter. Och jag menar verkligen trängs då det inte är nåt mellanslag mellan låtarna utan du får vackert leta reda på var nästa låt börjar om du vill sjunga med. Och det vill du såklart.



Jamen, du hör ju själv!

 
Tredje och sista Ultravox-skivan som producerades av krautrocklegenden Conny Plank. För nu ju hade Ultravox kommit i smöret och till nästa skiva, den minst lika bra-iga "Quartet", så anlitades George Martin som producent. Men som den distingerade, engelska gentleman och femte Beatlen som George var så hade han såklart inte en susning om vilka dom där Ultravox-slynglarna var men tog jobbet då hans dotter diggade bandet.
 

A:
The Voice
We Stand Alone
Rage in Eden
I Remember (Death in the Afternoon)


B:
The Thin Wall
Stranger Within
Accent on Youth
The Ascent
Your Name (Has Slipped My Mind Again)


Producent: 
Ultravox 

Skivbolag: 
Chrysalis

ULTRAVOX:
Midge Ure, gitarr, syntheziser, sång
Warren Cann, trummor
Chris Cross, bas, synthesizer
Billy Currie, keyboards

***

***

CD: Perturbator - Dangerous days! (2014)



Raaahh, så jävla bra! Fullängdare nummer tre från franske DJ:n James "Perturbator" Kent.



Fick denna CD i födelsedagspresent av min kära sambo, har torterat henne och spelat Perturbators senaste fullängdare The uncanny valley och EP:n New model på mördande hög volym (har båda på vinyl, thank you very much) i månader och hade väl nån gång suckat över att jag saknade denna.



Handlingen. Tänk dig att du är mitt i en biljakt i ett regnigt  Tokyo nån gång i framtiden. Precis så låter Perturbator.





Svinsnygg CD släppt på finska bolaget Blood Music. Lyssna på Raw power.

 
Welcome Back 2:10
Perturbator's Theme 5:36
Raw Power 5:09
Future Club 4:49
War Against Machines 3:22
Hard Wired 5:32
She Is Young, She Is Beautiful, She Is Next 5:04
Humans Are Such Easy Prey 4:22
Minuit 6:17
Satanic Rites 5:04
Complete Domination 3:58
Last Kiss 4:44
Dangerous Days 12:07

Producent:
Perturbator

Skivbolag:
Blood Music

PERTURBATOR:
James Kent, synhezisers

***

***

CD: Stormtroopers of Death - Live at Budokan! (1992)



SÅDÄRJA! Nu snackar vi! Stormtroppers of Death!! Liveskiva inspelad på Budok... eeeh jag menar The Ritz i New York.
 


Det obligatoriska bildkollaget.
 


Scott Ian hittade på hela konceptet med Sgt. D. Här har du historien.






Fy fan vilka killar! Scott Ian och Charlie Benante från Anthrax och så Dan Lilker, ex-Anthrax, Brutal Truth, Exit-13 och en miljard andra band. Buspojken Billy Milano längst fram.





Fy. Fan. Kan tänka dig hur det hugger till när 136 kilo Billy Milano landar på dig. Kolla vid. 3.45 min. Stackars jävlar.



"Stigmata" och "Thieves" är Ministry-covers, "Territorial Pissings" är en Nirvanalåt. Jag vet inte varför men S.O.D släppte sina skivor med sju års mellanrum. Debuten kom 1985, den här kom 1992 och sista skivan, "Bigger than the devil" kom 1999. "Rise of the infidels" (2007) räknar jag inte som ett äkta S.O.D-album, det är ju bara två nya låtar, resten är gammal skåplive och covers.
 
"Intro" – 0:36
"March of the SOD" – 2:02
"Sargent D and the SOD" – 2:47
"Kill Yourself" – 2:55
"Momo" – 0:43
"Pi Alpha Nu" – 2:58
"Milano Mosh" – 1:42
"Speak English or Die" – 3:37
"Chromatic Death" – 1:04
"Fist Banging Mania" – 2:32
"The Camel Boy" – 0:23
"No Turning Back" – 0:51
"Milk" – 2:07
"Vitality" – 1:23
"Fuck the Middle East" – 0:54
"Douche Crew" – 2:04
"Get a Real Job" – 2:44 
"The Ballad of Jimi Hendrix" – 0:34
"Livin' in the City" – 2:08
"Pussy Whipped" – 3:29
"Stigmata" – 2:53
"Thieves" – 1:45
"Freddy Krueger" – 3:04
"Territorial Pissings" – 2:46
"United Forces" – 3:20

Producent:
Alex Perialas

Skivbolag:
Megaforce

STORMTROOPERS OF DEATH:
Billy Milano, sång
Scott Ian, gitarr, kör, sång på "Thieves", trummor på "Territorial Pissings" och "United Forces"
Dan Lilker, bas, kör
Charlie Benante, trummor, gitarr på "Territorial Pissings" och "United Forces"

***
På Spotify! Ha! Nix.
***

CD: Blur - The great escape! (1995)



BLUR?! Jamenvisst,  jag gillar deras kantiga pop skarpt och särskilt den här skivan. Väl värd de 20 kronor jag betalade för den. Del tre i Blurs "Life"-trilogi, där "Modern Life Is Rubbish" var del ett och "Parklife" var del två.
 


En kul grej är att Blur skriver ut gitarrackorden, mera sånt från alla band, tack! Så slipper jag stå och gissa när jag spelar gitarr till skivorna.
 


"Country House", "The Universal", "Stereotypes" och "Charmless Man" blev alla topp 10 hits hemma i England.



CD-häftet uppvikt i all sin prakt.



Tyvärr blev Blur lite svåra och körde lite mera amerikanskt lo-fi/alternativ rockstuk på de följande skivorna "13" och "Blur" men jag gillar dom också. Men dom är inte lika bra som den här skivan som är helt fantastisk. Lyssna! Upptäck!
 
1. "Stereotypes" 3:10
2. "Country House" 3:57
3. "Best Days" 4:49
4. "Charmless Man" 3:34
5. "Fade Away" 4:19
6. "Top Man" 4:00
7. "The Universal" 3:58
8. "Mr. Robinson's Quango" 4:02
9. "He Thought of Cars" 4:15
10. "It Could Be You" 3:14
11. "Ernold Same" 2:07
12. "Globe Alone" 2:23
13. "Dan Abnormal" 3:24
14. "Entertain Me" 4:19
15. "Yuko and Hiro" 5:24

Producent:
Stephen Street

Skivbolag:
Food

BLUR:
Blur Damon Albarn, sång, keyboards
Graham Coxon, gitarr, banjo, saxofon
Alex James, bas
Dave Rowntree, trummor

***

***

Film på Blu-ray: Argento Collection!



Sex stycken klassiska Argentofilmer på Blu-ray för 99 spänn! Vadå, jag köpa dom snabbt! Jamen, du ser ju själv: The bird with the crystal plumage, Deep red, Suspiria, Tenebre, Phenomena och Opera.



Har förutom Bird with the crystal plumage sett alla filmer förut men det var jättejättelänge sen så jag ser verkligen fram emot att se dom igen, nu på knivskarp blådisk. Sist jag såg dom här var på 80-talet, och då var det risiga VHS-kopior som gällde. 







Särskilt dessa två kommer att bli en högtidsstund. Av nån anledning var det skitsvårt att få tag på Tenebre riktigt oklippt på VHS, i alla fall i Umeå 1983, så det kommer att bli en höjdare.







Phenomena har jag haft på VHS men den filmen är numera puts väck borta. Opera såg jag på jättejätteknastrig VHS-kopia 1987 eller 1988. Speedad? Jag? Nädå.



 
 

Iiiiiiiiiiii, vad läskigt det kommer att bli! Hoppas att det spöregnar resten av semestern.
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0