Film- och Musikbloggen!

Mitt eget lilla Discogs. Plus lite filmer.

10"-EP: Status Quo - Works! (1983)

En tiotums EP med lite blandade låtar från Status Quos fyra första skivor, dvs från den tiden då dom utan nån större framgång försökte sig på att spela psykedelisk pop. Ja, du ser ju själv hur obekväma dom ser ut med dom där kläderna.

I allafall låtarna på A-sidan lutar åt pophållet, B-sidans fyra spår kommer från skivorna "Ma Kelly´s greasy spoon" och "Dog of two head" där Quo börjat växla in lite på det boogierockande spåret som dom sen så framgångsrikt höll fast vid. Quo har haft hitlåtar under varje årtionde ända sedan 60-talet och hela vägen fram till det här decenniet vi är nu i, en bedrift som inget annat band eller artist ens varit i närheten av.

 

 "Ice in the sun" är skriven av Marty Wilde, du vet Kims pappa.

A:
Pictures Of Matchstick Men
Ice In The Sun
Black Veils Of Melancholy
Are You Growing Tired Of My Love

B:
Down The Dustpipe
In My Chair
Mean Girl
Lakky Lady

Producent:
John Schroeder

Skivbolag:
PRT

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Roy Lynes, keyboards

Bild-12".EP: W.A.S.P: I wanna be somebody! (1984)

Jahappja, här kommer ännu ett onödigt köp jag gjorde på det glada 80-talet.

 

 

Onödigt? Jamen alltså, båda låtarna finns ju på debutskivan och den hade jag nog redan köpt... Så jag köpte den nog bara för att det var en bildskiva...



Om det är nån som är nyfiken på den där filmen "Ragewars" där B-sidans "Tormentor" hörs så har du trailern här. Den bytte tydligen namn till "Dungeonmaster" efter EP:n var pressad men jösses, vilken kanonrulle!



Jamen, du ser ju själv. W.A.S.P är faktiskt med i en scen i filmen.

A:
I wanna be somebody

B:
Tormentor

Producent:
Blackie Lawless, Mike Varney

Skivbolag:
Capitol

W.A.S.P:
Blackie Lawless, bas, sång
Chris Holmes, gitarr
Randy Piper, gitarr
Tony Richards, trummor

12"-EP: Venom - Warhead! (1983)

Tolvtummare från allas favoritband Venom med tre låtar som blev över från "At war with Satan"-skivan. Inte så värst snyggt omslag men det är givetvis kolsvart, blankt och svårfotat. Yes, det är jag i blänket.

Somsagt, ruskigt svart, blankt och svårfotat.

Längst in närmast etiketten på den här vinylsidan är det ristat ..."Have you seen the receptionist at Utopia?"

 

 Och på andra sidan är det den här fina etiketten.

A:
Warhead (Extended version
Lady lust

B:
Seven gates of hell

Producent:
Venom

Skivbolag:
Neat

VENOM:
Cronos, bas, sång
Mantas, gitarr
Abaddon, trummor

12"-EP: Slayer - Haunting the chapel! (1984)

Jag dammar väl iväg min tredje och sista Slayer-EP när jag ändå håller på. "Haunting the chapel", inköpt fyra millisekunder efter den landade på skivdisken här i Umeå nångång 1984. I plastficka sedan dess.

Se så blank och fin den är. Lite bortskrapat svart där uppe annars i gnistrande mint condition.

Fyfan vilken stänkare till åt det här är

 

A:
Chemical warfare

B:
Captor Of Sin
Haunting The Chapel

Producent:
Slayer

Skivbolag:
Roadrunner

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

 

12"-EP: Slayer - Live undead! (1985)

Mera Slayer och "Live undead"! Nu en holländsk utgåva med lite andra låtar och låtordning än bildvinylen jag nyss skrivit om. Även denna är inköpt 1985 och har stått i plastficka sen dess. Skivbolaget Roadrunner har som synes här gjort det lätt för sig och helt enkelt kletat den runda bilden från Metal Blades bildvinyl på ett fyrkantigt omslag. Vit kant runtom? Äsch, det struntar vi i. Eller som man säger på nederländska: Witte rand rond? Oh, dat is wat we aan het doen zijn!

Samma sak här, den runda bilden från bildvinylen på ett fyrkantigt omslag. Hur var det man sa nu igen... "Witte rand rond? Oh, dat is wat we aan het doen zijn!" Observera att "The antichrist" och "Captor of sin" är felstavade.

 

A: (live)
Black Magic
Die By The Sword
Captor Of Sin

B: (studio)
Haunting The Chapel
The Antichrist
Fight Till Death

Producent:
Brian Slagel, Slayer

Skivbolag:
Roadrunner

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

Bild-12"-EP: Slayer - Live undead! (1985)

Live-EP med Slayer inköpt 1985 och som stått i en plastficka sen dess. Den är inspelad live men det var inte direkt nåt publikhav som dom spelade för utan ungefär ett dussin personer i publiken. Skitsnygg bildvinyl-utgåva. Ja, det är jag som syns i blänket.

Otroligt svart baksida. Js, det är jag som syns i blänket.

Låtarna. Tre stycken live och resten från "Haunting the chapel-EP:n och så en från debutskivan. Ja, det är jag som syns i blänket.

En fyrkantig bild på en rund skiva... WTF?! Ja, det är jag som syns i blänket.

 

A:
Black Magic
Die By The Sword
Show No Mercy

B:
Captor Of Sin
Haunting The Chapel
The Final Command

Producent:
Brian Slagel, Slayer

Skivbolag:
Metal Blade

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

12"-EP: Westworld - Ba-na-na-bam-boomerang! (1987)

Tolvtummare med en remixad låt från Westworlds fullängdsdebut. Släppt i Australien och Nya Zealand. Nej, jag har ingen aning hur den hamnat i min ägo. Troligen tyckte jag det var en bra idé att köpa en EP med Westworld då jag redan hade deras andra LP "Beatbox rock´n´roll".

 

A-sidan låt heter "Ba-na-na-bam-boo" på debutplattan men då vi har med Australien att göra måste vi såklart döpa om den till "Ba-na-na-bam-boomerang"... Originallåten på B-sidan.

Gisas hur många gånger jag lyssnat på den här...

 

A:
Ba-Na-Na-Bam-Boomerang

B:
Nasty 'N' Cheap
Ba-Na-Na-Bam-BooHot And Heavy 4:23

Producent:
Mark Ferda

Skivbolag:
RCA

WESTWORLD:
Bob "Derwood" Andrews, gitarr
Elizabeth Westwood, sång
Nick Burton, trummor

12"-EP: Venom - Manitou! (1984)

Svimbra tolvtummare med engelska Venom som här helt frångår sitt vanliga devildyrkande och istället sjunger om indianernas gud, Manitou.

Inköpt 1984 och vårdad ömt sedan dess. Japp, det är jag som syns i blänket.

 

Producerat av Keith Nichol som även rattat ljudet på skivor med Raven och Toy Dolls. Vilken hjälte!

A:
Manitou

B:
Women
Dead Of The Night"

Producent:
Keith Nichol

Skivbolag:
Neat

VENOM:
Cronos, bas, sång
Mantas, gitarr
Abaddon, trummor

12"-EP: Anthrax - I am the law! (1987)

Har en tolvtummare till med Anthrax men den här är mycket bättre och går du inte bananer när "I am the law" drar igång så gillar du inte musik överhuvudtaget. Färgglatt omslag ritat av trummisen Charlie Benante med Judge Dredds polisbricka med USAs flagga som bakgrund.

B-sidan går inte av för hackor den heller för där ligger världens första rapmetallåt "I´m the man". En skojfrisk historia med Joey på trummmor och resten av bandet rappandes.

Producerat av legenden Eddie Kramer

 

A:
I Am the Law 4:05

B:
I'm the Man (03:04)
Bud E. Luvbomb and Satan's Lounge Band 2:40
A - Death Metal Thing 
B - Not
C - Rock "n" Roll, Mr Browne Style

Producent:
Eddie Kramer

Skivbolag:
Island

ANTHRAX:
Joey Belladonna, sång
Scott Ian, gitarr, kör
Dan Spitz, gitarr, kör
Frank Bello, bas, kör
Charlie Benante, trummor

12"-EP: W.A.S.P: Animal (F**k like a beast)! (1984)

Hysteriskt omtalad EP från skräckrockande W.A.S.P, eller vasp som salige Siewert Öholm sa. Blev ett ramaskri på bandets amerikanska skivbolag när låten kom på tal och efter kraftiga påtryckningar från dårarna i PMRC den ströks från WASP:s debutskiva och den släpptes enbart i Europa av lilla indiebolaget Music for Nations. Inte förrän 1998 dök den upp på debutskivan igen då den släpptes i ommastrad version.

Finns det nåt bättre sätt att få folk att köpa skivor än att sätta på en varningslapp? Ja, jag föll då som en fura för det tricket då 1984.

Iiiiii, det rinner ju BLOD!!! Iiiiiii, det står FUCK där på spännet! Iiiiii, han har en sågklinga mellan benen!! Vad kostar den?

Mitt intresse för W.A.S.P svalnade tyvärr ganska kvickt efter debutskivan och jag har jag inte hört nånting mer med dom efter den. Jo, förresten, jag tror att jag har haft uppföljaren "The last command" i min ägo en gång för länge sen men den är då inte här nu, så den har jag nog sålt.

A:
Animal (F**k like a beast!

B:
Show no mercy

Producent:
Mike Varney

Skivbolag:
Music for Nations

W.A.S.P:
Blackie Lawless, bas, sång
Chris Holmes, gitarr
Randy Piper, gitarr
Tony Richards, trummor

12"-EP: Anthrax - Penikufesin! (1989)

Halvkul tolvtummare från Anthrax där titeln "Penikufesin" ("nice fukin ep" baklänges) nog är det roligaste. Men varför då? Jo, den har som öppningslåt den toksåsiga (6,34 minuter!) "Now it´s dark" från lika toksåsiga skivan "State of Euphoria". En skiva som jag ägt men sålt iväg på grund av dess galopperande uselhet.





Inte blir det bättre heller när det sömnpillret har passerat. Nä, för då kommer en franskspråkig (!) version av franska hårdrocksgänget Trusts låt "Antisocial" där Trust-sångaren Bernard Bonvoisin sjunger verserna och Joey och gänget hojtar refrängen. Huga! Låten. Tar. Aldrig. Slut.

 

Jag behöver mera cymbaler, goddamnit!!!



Sen vill dom skoja till det lite och spelar en jävla piratdryckesvisa. I över 5 minuter! Låten. Tar. Aldrig. Slut.

Har faktiskt försökt sälja den här EP:n på ett antal skivmässor men då det inte är nån som vill köpa den ens för 30 spänn får jag väl behålla den... Men KISS-covern "Parasite" är ganska bra. 

 
Nu var det verkligen en nedåtgående spiral för Anthrax för nästa fullängdare från bandet var "Persistence of time". En skiva som jag ägt men sålt på grund av dess galopperande uselhet. Vad kom sen då? Jo, i tur och ordning "Sound of White Noise", "Stomp 442" och "Volume 8: The Threat Is Real"... Uuurk.

 

A:
"Now It's Dark" Anthrax 5:34
"Antisocial" (French Version) Norbert Krief, Bernie Bonvoisin 4:26
"Friggin' in the Riggin'" Traditional 5:18

B:
"Parasite" Ace Frehley 3:14
"Sects" Krief, Bonvoisin 3:06
"Pipeline" Bob Spickard, Brian Carman 3:00

Producent:
Anthrax

Skivbolag:
Island

ANTHRAX:
Joey Belladonna, sång
Dan Spitz, gitarr
Scott Ian, gitarr
Frank Bello, bas
Charlie Benante, trummor

12" EP: Cannibal Corpse - Hammer smashed face! (1993)

Tänk att jag efter drygt 10 års skivbloggande (jo, faktiskt) fortfarande hittar skivor jag inte skrivit om! Grävde nämligen häromdagen upp denna grymma tolvtummare ur gömmorna.

Sommarplågan "Hammer smashed face" inleder denna bloddränkta EP.

Den följs av "The exorcist" som är en Possessed-cover och sen kommer en blytung cover på Black Sabbaths "Zero the hero" från den bespottade "Born again"-skivan. De två låtarna på B-sidan kommer i tur och ordning från skivorna "Butchered at birth" och "Eaten back to life"

Och eftersom det är Chris Barnes som "sjunger" är det helt omöjligt att höra ett enda ord av texten.

 

A:
"Hammer Smashed Face" 4:04
"The Exorcist" (Possessed cover) 4:37
"Zero the Hero" (Black Sabbath cover) 6:35

B:
"Meat Hook Sodomy" 5:47
"Shredded Humans" 5:12

Producent:
Dennis Fura, Cannibal Corpse

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
Chris Barnes, sång
Paul Mazurkiewicz, trummor
Jack Owen, gitarr
Bob Rusay, gitarr
Alex Webster, bas

12" EP: Perturbator - New model! (2017)

Alltså snacka om att bli blown away! Läste en krönika av Fredrik Strage i DN där han nämnde den här Perturbator-snubben och skrev att det var stenhård synth av ett slag som även de allra hårdaste hårdrockarna gillar. Perturbator har nämligen spelat på flera renodlade hårdrocksfestivaler, och kommit levande därifrån, så det kanske man borde slänga ett öra på?

Så jag surfade till YouTube, letade reda på Perturbators senaste släpp, EP:n "New order" och tryckte sen lite slött på "play"...

.. och KRACK! sa det i skallen och där satt jag med världens största flin och sittbangade som en jävla galning. Stenhård, instrumental synth, tydligen kallas kidsen det här för darkwave. Låter som en mix av skräckfilmsmusik och soundtracket till Bladerunner.

 

Jag kallar det för svinbra musik och förutom Perturbator har jag även upptäckt Gost, Mega Drive, Hollywood Burns, Dan Terminus, Carpenter Brut, Vulta och Fixions i samma genre. Nå, lyssna nu på "Tactical Precision Disarray" på Spotify och vrid upp alla reglage du har på MAXIMAL VOLYM!!!! när breaket kommer 2:30 min in. Du har aldrig nånsin tidigare hört något liknande, jag lovar. Jag får i alla fall stålsätta mig för att inte skrika rakt ut och sen gå fullständigt bananer i vardagsrummet. HELVETES VAD BRA! UPPTÄCK! UPPTÄCK! UPPTÄCK!

 

A:
Birth of the New Model 04:57
Tactical Precision Disarray 05:26
Vantablack 05:04

B:
Tainted Empire 04:54
Corrupted by Design 04:46
God Complex 09:25

* * *

* * *

Producent:
James Kent

Skivbolag:
Blood Music

PERTURBATOR:
James Kent, synthesizers

12" EP: The Lone Rager - Metal rap! (1984)

Skivbolagsbussen Jon Zasula och hans Megaforce Records är det kanske inte så många som känner till, (skämmes isåfall) men det var faktiskt Zasula som signade Metallica och släppte deras debut "Kill ém all".

På den här EP:n tar dock Jon ton själv och rappar fram hårdrockens historia från Cream till Raven och alla andra band däremellan. Är det här världens första rapmetalskiva? Aerosmith/Run DMC-samarbetet "Walk this way" är fortfarande två år bort.

Som synes är det bara att ringa polarna i The Rods och be dom agera kompband. Rods-trummisen Carl Canedy har förresten producerat många Megaforcesläpp, bl a Anthrax debut. Gitarristen Andrew "Duck" MacDonald har spelat i Blue Cheer som det sjungs om i texten.

 

På B-sidan en instrumental luftgitarrversion där hela låten är ett visslande, gnisslande gitarrsolo av "Duck" MacDonald. På Megaforce-etiketten har även Anthrax, Frehley's Comet, Exciter, King's X, Manowar, M.O.D., Raven och Stormtroopers of Death släppt skivor. Ja, jag har många Megaforce-släpp hemma. Bra skiva? Nej, men kul att ha.

 

A:
Metal RAPsody 5:26

B:
Special Air-Guitar Headbanging Dub 5:26

Producent:
Jon Zasula

Skivbolag:
Megaforce

THE LONE RAGER:
The Lone Rager, sång
David "Rock" Feinstein, gitarr
Carl Canedy, trummor

12"-EP: Queensryche - Queensryche! (1983)

Debut-EP:n från Queensryche inköpt i blindo 1983 efter att jag hade läst en glödande recension i dåtidens rockbibel Kerrang. Och gänget på Kerrang hade såklart rätt, det här är ju skitbra.

Lite svårläst baksida dock med ljusgul text på vit bakgrund.

ett gäng gravallvarliga och osnutna 20-åringar. Geoff Tate är som alla vet utröstad ur bandet och Chris DeGarmo har hoppat av och är numera pilot, men de tre övriga hänger fortfarande ihop.

 

Originalutgåvan släpptes på lilla bolaget 206 Records och det var först när de överlyriska recensionerna från England nådde USA som stora skivbolaget EMI vaknade till liv och gav Queensryche skivkontrakt. Rockjournalisten Paul Suter och tidningen Kerrang tackas följdaktligen först i tacklistan.

 

A:
"Queen of the Reich" (DeGarmo) 4:21
"Nightrider" (Wilton) 3:47

B:
"Blinded" (Wilton) 3:06
"The Lady Wore Black" (DeGarmo) 6:13

* * *

* * *

Producent:
Queensryche

Skivbolag:
EMI America

QUEENSRYCHE:
Geoff Tate, sång
Chris DeGarmo, gitarr
Michael Wilton, gitarr
Scott Rockenfield, trummor

12"-EP: Great White - Out of the night! (1983)

Debut-EP;n från amerikanska Great White och det som är coolt med den här är att det är samma 5 låtar på både A- och B-sidan. Jo, det är sant. Utgiven på pyttelilla bolaget Aegan Records som ägdes av deras manager David Niven, en kille som senare hamnade i smöret som manager åt Guns n´ Roses.

Bara fem låtar på skivan som sagt men den sålde trots det ganska raskt i över 20.000 ex, och Great White fick skivkontrakt med EMI.

Producerat av Don Dokken och Michael Wagener.

 

Det här är Mary Ulanskas som stönar, stånkar och har sig på "On your knees".

Wagener och Dokken.

Nja, nu tror jag nog ni luras lite. Tror inte ni har råd med en såndär kärra egentligen men det gällde väl att låtsas som om man var en rik rockstjärna.

 

Jävligt maffigt trumset för så pass enkel rockmusik må jag säga. Trummisen Gary Holland har efter Great White hörts som körsångare på Ozzys "Ozzmosis" och skrivit soundtrack till filmer, bland mästerverket "Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay".

 

 Har inte hört en ton av Great White efter denna EP så jag har ingen aning hur dom låtar numera. Jag vet dock att det numera finns två Great White; sångaren Jack Russell har ett Great White och gitarristen Mark Kendall har ett annat Great White. Är dom verkligen så bra att det behövs två?

 

A:
"Out of the Night" - 2:14
"On Your Knees" - 3:42
"Last Time" - 4:19
"No Way" - 2:57
"Dead End" - 3:22

B:
"Out of the Night" - 2:14
"On Your Knees" - 3:42
"Last Time" - 4:19
"No Way" - 2:57
"Dead End" - 3:22

* * *

* * *
Producent:
Don Dokken, Michael Wagener

Skivbolag:
Aegan Records

GREAT WHITE:
Jack Russell, sång
Mark Kendall, gitarr, kör
Lorne Black, bas
Gary Holland, trummor, kör

2-12"-EP: Reverend Bizarre - Harbinger of metal! (2003)

Fet dubbel-EP från finska doom-gänget Reverend Bizarre, du vet dom som spelar så långsamt att kontinentalplattornas förflyttning går i raketfart i jämförelse. Sen är kanske "EP" lite missvisande då den är över en timme i speltid men en "EP" är det. Framsida med bocken Tanngrisner i närbild och påkostad guldfolierad text släppt på finska bolaget Svart.

På baksidan svingar en ilsken Tor sin hammare Mjölner.

Bilderna hör såklart ihop och ser ut såhär i sin uppvikta härlighet. Målningen heter "Tors strid med jättarna" och är målad 1872 av konstnären Mårten Eskil Winge

Ja, det här är bilden på uppviket. Känns väldigt mycket doom, eller va?

Maffigt texthäfte i LP-format.

Ett gäng glad finnar i en bil.

 

A:
Harbinger
Strange Horizon
The Ambassador

B:
From The Void

C:
The Wandering Jew

D:
Into The Realms Of Magickal Entertainment
Dunkelheit"

* * *

* * *

Producent:
Reverend Bizarre

Skivbolag:
Svart

REVEREND BIZARRE:
Albert Witchfinder, preacher of death and disgust (bas, sång)
Peter Vicar, chords that killed the Quisling (gitarr)
Earl Of Void, 125 Inter-City express, Vargian lead axes (trummor, gitarr)

12"-EP: Motörhead/Girlschool - St. Valentines Day Massacre! (1981)

Kommer du ihåg den här "St. Valentines Day Massacre"-singeln med Motörhead/Girlschool jag har skrivit om tidigare? jag har den som synes på en Japanpressad tolva också. Jojo, man köpte på sig en del på det glada 80-talet.

Som sagt en sorts splitskiva där kompisarna Motörhead och Girlschool tolkar varsin låt; Motörhead gör en larmig version av Girlschools "Emergency" och Girlschool gör en cover på "Bomber". Men först så drämmer dom tillsammans iväg en cover av Johnny Kidd & the Pirates gamla örhänge "Please don´t touch". 

På det medföljande bladet är det texter på japanska och engelska + tuffa bandbilder.



Philthy hade ramlat i fyllan och villan och knakat till nacken och spelar således inte på dessa låtar.

 

På ena etiketten är det Skönheter på ena halvan och så Girlschool på andra halvan.

Den andra etiketten ser ut såhär. Och om du undrar varför hela gänget är utklädda i 30-talsutstyrslar och viftar med tommyguns och inte vet bakgrunden till skivtiteln så har du hela historien här.

A:
"Please Don't Touch"
"Bomber"
"Emergency"

B:
"Bomber"
"Emergency"
"Yeah right"

Producent:
Vic Maile

Skivbolag:
Bronze

MOTÖRHEAD/GIRLSCHOOL:
Lemmy Kilmister, bas, sång
Kelly Johnson, gitarr
"Fast" Eddie Clarke, gitarr, sång på "Emergency"
Kim McAuliffe, gitarr (1 & 3)
Enid Williams, bas (1 & 3)
Denise Dufort, trummor

Phil "Philthy Animal" Taylor – insults & inspiration

12"-EP: Metallica - Garagedays re-visited! (1987)

Tolvtums-EP med fem covers. Inköpt 1987 och har stått i en plastficka sedan dess. Jo, jag har lyssnat på den. Massor av gånger. Första släppet med den då alldeles splitternya basisten Jason Newsted.

Inspelad i Lars garage, eller "Larz" som han kallas här, De övriga i bandet heter här Jaymz, Jasun och Krk.

Observera att den heter "Garage days re-revisited". Den första "Garage days re-visited" var ju de tre cover-låterna som låg på B-sidan på "Creeping Death-tolvan. Den här innehåller i tur och ordning covers av Diamond Head, Holocaust, Killiong Joke, Budgie och Misfits.

 

A:
"Helpless" (Harris, Tatler) 6:39
"The Small Hours" (Mortimer) 6:43

B:
"The Wait" (Coleman, Walker, Glover, Ferguson) 4:55
"Crash Course in Brain Surgery" (Shelley, Bourge, Phillips) 3:10
"Last Caress/Green Hell" (Danzig) 3:30

Producent:
Metallica

Skivbolag:
Elektra

METALLICA:
James Hetfield, gitarr, sång
Kirk Hammett, gitarr
Jason Newsted, bas
Lars Ulrich, trummor

12"-EP: Raven - MAD! (1986)

Efter att ha släppt den universiellt utskrattade "The pack is back" med ett väldigt softare sound så kröp ett skamset Raven tillbaka in i studion och vräkte ilsket ut denna tolvtums EP med fem låtar av det dom gör bäst: slamriga, snabba låtar med ylande sång, stenhårda riff och gnisslande gitarrsolon. På omslaget: gitarristbrorsan Mark fångad mitt i ett riff.

 

 Krossade instrument och trumpinnar baksidan. Äntligen kände man igen Raven igen! 

 

Trummisen Rob "Wacko" Hunter spelade som synes i full skyddsmundering och med hjälm då han hade den skallkrossande ovanan att nicka sina cymbaler.

 

Raven fortsatte lyckligtvis på det nygamla tokstökiga musikaliska spåret på den följande "Life´s a bitch"-skivan men sen ledsnade "Wacko" Hunter på alltihopa och hoppade av. Han ersattes 1987 av Joe Hasselvander som tidigare trummat i Pentagram och dom tre tappra farbröderna gnetar fortfarande på och senaste alstret "Extermination" kom 2015. Respekt.

 

A:
"Speed of the Reflex" – 5:01
"Do or Die" – 3:57

B:
"How Did Ya Get So Crazy" – 3:45
"Seen It on the T.V." – 4:06
"Gimmie Just a Little" – 3:56

* * *

* * *

Producent:
Raven

Skivbolag:
Atlantic

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr
Rob "Wacko" Hunter, trummor