LP: Tormé - Official bootleg! (1987)



Nej, jag vet att jag sagt att jag inte köper liveskivor längre men jag kunde inte låta bli då den här LPn helt plötsligt uppenbarade sig på Discogs för 40 kronor. Gillar ju Bernie Tormé stökbrötiga gitarrspel och Frehley-släpiga sång. Inte den mest påkostade livedokumetnet som släpps, den är troligtvis inspelad på nån pub nånstans och har ett lite murrigt ljud men Bernies gitarr hörs loud and clear. Men det tonas tyvärr ut efter varje låt (ibland när det redan påbörjats en ny låt...), och det låter ju lite tokigt. Men den är kul att ha.



Sångaren Phil Lewis startade engelska bandet Girl som släppte två skivor och som hade en viss Phil Collen i sättningen. Girl höll ihop i två skivor sen drog Collen till Def Leppard och Lewis drog till Tormé och gjorde två fullängdare till + den här live:n då. Sen flyttade Lewis till USA och blev medlem i L.A Guns.

 
Är Onsala världens minsta skivbolag tro? Endast två släpp finns listade på Discogs: den här (men bara en CD-utgåva från 1997...) och så en live-LP med Ginger Baker, även den från 1987. 


A:
Frontline (B. Tormé)
Turn Out The Lights (B. Tormé)
Hardcore (B. Tormé, Lewis, Hellmann, Whitewood)
Star (B. Tormé)

B:
Burning Bridges (B. Tormé)
T.V.O.D. (Hellmann)
My Baby Loves A Vampire (B. Tormé)
New Orleans (Guida, Royster)
Love, Guns And Money (Lewis)

* * *

* * *

Producent:
Tormé

Skivbolag:
Onsala

TORMÉ:
Bernie Tormé, gitarr, sång
Phil Lewis, sång
Chris Hellmann, bas
Ian Whitewood, trummor

LP: Helloween - Walls of Jericho! (1985)



 Fullängdsdebuten från Helloween inköpt av mig på släppdagen 1985. Har för mig att det här kallades för "speed metal" då det kom. När dom sen gjorde "Keeper of..." hette det helt plötsligt "power metal". Bra är det i alla fall vad du än kallar det. Gräsligt omslag dock.
 


 Fanns det verkligen ingen annan bild att ha på baksidan än den här?



"Vrrr, grrr, brrr, drrr"

 
 Jäklar vilken skiva! Bara kalaslåtar, lyssna på "Ride the sky" här nedan till exempel. Sista skivan med Kai Hasen som sångare innan han överlät micken till Michael Kiske. 
 

A:
Walls Of Jericho 0:53
Ride The Sky 5:54
Reptile 3:45
Guardians 4:20
Phantoms Of Death 6:33 

B:
Metal Invaders 4:08
Gorgar 3:57
Heavy Metal Is The Law 3:51
How Many Tears 7:11

* * *

* * *

Producent:
Harris Johns

Skivbolag:
Noise

HELLOWEEN:
Kai Hansen. vrrr, grrr
Michael Weikath, grrr
Markus Grosskopf, brrr
Ingo Schwichtenberg, drrr

2-LP: Yes - Tales from topographic oceans! (1973)



Jomenvisstserru, jag har köpt den här också. 40 spänn på Discogs.



Men oj vad konstig den var. Det här kommer att kräva tid att komma in i.



På uppviket är det texterna. Exempel: "Starlight movements in seasons, release forward, tallest rainbow. Sun shower seasons, life flower reasons"... En rad från låten "The Revealing Science of God - Dance of the Dawn". Frågor på det?

 
En dubbelvinyl med en 20-minuterslåt per sida. Yes (!), det är prog.
 
A:
"The Revealing Science of God (Dance of the Dawn)" 20:25

B:
"The Remembering (High the Memory)" 20:38

C:
"The Ancient (Giants Under the Sun)" 18:35

D:
"Ritual (Nous Sommes du Soleil)" 21:37

* * *

* * *

Producent:
Yes, Eddy Offord

Skivbolag:
Atlantic

YES:
Jon Anderson, sång
Steve Howe, gitarr, sång
Chris Squire, bas, kör
Rick Wakeman, keyboards
Alan White, trummor

LP: Death - Scream bloody gore! (1987)



 Dödsmetallens heliga Graal. Ursprunget. Patient Zero. Startpunkten. Så alla ni rättrogna, knäböj i vördnad inför debut-LPn från Death. En skiva som jag chansköpte direkt den kom 1987 enbart för det tuffa omslagets skull. Alltså, en band som heter "Death" måste ju bara vara bra, eller hur?



Och det var den såklart och hela min värld vändes upp och ner när Chuck han och hans två polare - i alla fall Chuck och Reifert, trots bilden spelar inte John Hand på skivan - vräker sig igenom framtida klassiker som "Evil Dead", "Torn to pieces", "Mutilation" och "Regurgitated Guts".



Kompisar från förr. Chuck Schuldiner gick tragiskt bort i hjärncancer 2001 men Chris Reifert trummar på. 49 år gammal och han spelar fortfarande gurglande dödsmetall med sitt Autopsy där han även sköter sången. Respekt. 



Jo hej på dig du också.

 
Lyssna bara på "Evil Dead" här nedan, sicken jävla refräng!
Nu skriker vi alla för full hals: "EVIIIIIILLLLL DEAD!"



A:
Infernal Death
Zombie Ritual
Denial of Life
Sacrificial
Mutilation

B:
Regurgitated Guts
Baptized in Blood
Torn to Pieces
Evil Dead
Scream Bloody Gore

* * *

* * *

Producent:
Randy Burns

Skivbolag:
Under One Flag

DEATH:
Chuck Shuldiner, gitarr, bas, sång
John Hand, gitarr
Chris Reifert, trummor

LP: Blue Öyster Cult - Agents of fortune! (1976)



Fjärde fullängdaren från grabbarna i den blå ostronkulten har en snygg framsida med en trollkarl som viftar med en handfull kort och samtidigt pekar på bandloggan som är inhuggen i stenväggen. Grymt bra skiva.





På uppviket spelar bandet roulette på månen. Croupiern med ett väldigt läskigt hårsvall må jag säga.

 
"This Ain't The Summer Of Love", "ETI" och "Tattoo Vampire" heter skivans bästa låtar. Och givetvis "(Don't Fear) The Reaper" som ju är en förjävla cool låt. Den urrrkiga saxofonen på "True Confessions" och "Morning final" vill jag dock inte höra igen.
 

A:
This Ain't the Summer of Love
True Confessions
(Don't Fear) The Reaper
E.T.I. (Extra Terrestrial Intelligence)
The Revenge of Vera Gemini

B:
Sinful Love
Tattoo Vampire
Morning Final
Tenderloin
Debbie Denise

* * *

* * *

Producent:
Murray Krugman, Sandy Pearlman, David Lucas

Skivbolag:
Columbia

BLUE ÖYSTER CULT:
Eric Bloom, sång, gitarr, keyboards
Albert Bouchard, trummor
Donald "Buck Dharma" Roeser, keyboard, gitarr
Joe Bouchard, bas, gitarr
Allen Lanier, bas, gitarr, keyboards

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Patti Smith, sång på "Vera Gemini"


LP: Raven - Rock until you drop! ((1981)



Fantastisk debut från engelska Raven, en skiva som jag lyssnat på en miljard gånger. Såhär småstökig är vår replokal också.


Trummisen Rob Hunter har som synes inte börjat lira trummor iförd hjälm än. Hjälm? Ja, han brukar skalla sina cymbaler titt som tätt och det gjorde så jävla ont så han började lira med gallrad hockeyhjälm. Såklart.

 
. Som sagt en ruskigt bra debut från dessa NWOBHM-galningar som fortfarande håller på. Respekt.

A:
"Hard Ride" – 3:10
"Hell Patrol" – 4:43
"Don't Need Your Money" – 3:22
"Over the Top" – 3:51
"39-40" – 0:51
"For the Future" – 4:04

B:
"Rock until You Drop" – 4:02
"Nobody's Hero" – 3:50
"Hellraiser / Action" (Chinn, Chapman, Scott, Connolly, Priest, Tucker) – 4:21
"Lambs to the Slaughter" – 3:51
"Tyrant of the Airways" – 7:16

* * *

* * *

Producent:
Steve Thompson, Raven

Skivbolag:
Neat

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr, sång
Rob Hunter, trummor

7"-singel: Lustans Lakejer - Diamanter! (1982)



Skitbra singel med Lustans Lakejer. Säger jag helt utan ironi.




A:
Diamanter

B:
Sång om syrsor

Producent:
Lustans Lakejer,  J. Vävare

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde, sång, gitarr
Janis Bokalders, keyboards, gitarr
Peter Bergstrandh, bas
Christer Hellman, trummor

LP: Wendy O. Williams - Deffest and baddest! (1988)



...eller "Wendy O. Williams' Ultrafly and the Hometown Girls" som den fullständiga titeln lyder. Tyvärr riktigt usel. Wendy, som tidigare skrek lungorna ur sig i Plasmatics, försöker här få till nån sorts svängig rapmetal-hybrid á la Beastie Boys men tyvärr med katastrofalt resultat. Nå, jag får väl sortera in den under "Plasmatics (kompletteringar" där i hyllan. Mysko omslag med en ejakulerande banan.



Mera nysprutade bananer på baksidan.



Sex- och drogråd från Wendy. Gitarristen Wes Beech (och producerande maken/managern Rod Swenson såklart) är de enda som är kvar sedan Plasmatics-tiden.

 
Den sista skivan Wendy gjorde innan hon drog sig tillbaka och odlade grönsaker och skötte om skadade djur. Efter två tidigare misslyckade självmordsförsök (-93 och -97) lyckades Wendy till slut ta sig liv den 6 april 1998. I självmordsbrevet skrev hon: "I don't believe that people should take their own lives without deep and thoughtful reflection over a considerable period of time. I do believe strongly, however, that the right to do so is one of the most fundamental rights that anyone in a free society should have. For me, much of the world makes no sense, but my feelings about what I am doing ring loud and clear to an inner ear and a place where there is no self, only calm". RIP.


A:
"Rulers of Rock"
"$10,000,000 Winner"
"Super Jock Guy"
"Early Days"
"The Humpty Song"

B:
"Know Wa'am Say'n?"
"On the Irt"
"Lies"
"La La Land"
"Laffing 'n' Scratching"

* * *

* * *

Producent:
Rod Swenson, Wes Beech

Skivbolag:
Profile

WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr
Katrina Astrin, kör
La Donna Sullivan, kör
The Stool School, scratching

LP: Cozy Powell - Over the top! (1979)



Första soloskivan från Colin "Cozy" Powell.
 


Trots att det längst ner till vänster står "lyrics enclosed" så är det här helt igenom en instrumental skiva.



Trumporr!



Om den är bra? Nja, det tycker jag väl inte, men ett billigt köp och kul att ha. Sista låten "Over the top" är till hälften ett fett trumsolo.
 

A:
"Theme One" (Martin) – 3:36
"Killer" (Airey) – 7:16
"Heidi Goes to Town" (Powell, Airey) – 2:57
"El Sid" (Marsden) – 5:09

B:
"Sweet Poison" (Middleton) – 8:24
"The Loner" (Middleton) – 4:50
"Over the Top" (Airey, Powell, Tchaikovsky) – 8:39

* * *

* * *

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Polydor

COZY POWELL:
Cozy Powell, trummor
Gary Moore, gitarr (#2)
Clem Clempson, gitarr (#5 & 6)
Bernie Marsden, gitarr (#4)
Jack Bruce, bas
Don Airey, keyboards
Max Middleton, keyboards (#6)

LP: Gary Moore - Rockin´ every night! (1983)



Japanpressad liveskiva med Gary Moore inspelad i Tokyo under Garys "Corridors of power"-turné. Släppt i Japan samma år men inte utgiven i Europa förrän 1986. Inköpt nångång 83-84 av mig och knappt spelad.



Med sig hade Gary ett verkligt sopigt kompband: Ian Paice på trummor, Neil Murray på bas och Don Airey på keyboards. Jäkla nybörjare!



Utöver det dreamteamet har Gary även tagit med sig John Sloman som sjunger på "Rockin' Every Night", "Nuclear Attack" och "Rockin' And Rollin'". Man undrar ju lite vad gjorde han resten av konserten? Enligt omslaget spelar han "additional keyboards", behövdes det med en keyboardfantom som Don Airey i bandet?



Trumporr!



Det följer även ett med blad med två recensioner eller möjligen en biografi på ena sidan, min japanska är lite rostig så jag vet inte...



... och så texterna på den andra sidan.

 

A:
Rockin' Every Night
Wishing Well
I Can't Wait Until Tomorrow
Nuclear Attack

B:
White Knuckles
Rockin' And Rollin'
Back On The Streets
Sunset

* * *

* * *

Producent:
Gary Moore, Nigel Walker

Skivbolag:
Virgin Japan 

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång (#2, 3, 7)
John Sloman, sång (#1, 3, 4, 6), keyboards
Don Airey, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor

LP: King Diamond - The eye! (1990)



Den lilaste skivan jag har hemma. 

 


Alla händelser som det sjungs om har (tyvärr) ägt rum på riktigt. Alla personer i handlingen är också verkliga.



Ersättare på trumpallen efter Mikkey Dee är ännu en göteborgare: en osnuten Tommie "Snowy Shaw" Helgesson, endast 22 år gammal. Det blev dock bara den här King Diamond för Snowy, sedan la King Diamond (mannen) King Diamond (bandet) i malpåse och återupplivade Mercyful Fate istället. Men Snowy Shaw tog han med sig.



Snygga etiketter må jag säga.



Huga, vilken bra skiva. Lyssna på den lilla men ack så coola taktförskjutningen i "Eye of the witch" här nedan.
 

A:
"Eye of the Witch" (Diamond) 3:47
"The Trial (Diamond) 5:13
"Burn" (Diamond) 3:42
"Two Little Girls" (Diamond, Falcao) 2:41
"Into the Convent" (Diamond, LaRocque, Shaw) 4:47

B:
"Father Picard" (Diamond, Blakk) 3:19
"Behind These Walls" (Diamond) 3:45
"The Meetings" (Diamond, LaRocque) 4:31
"Insanity" (LaRocque) 3:00
"1642 Imprisonment" (Diamond, LaRocque) 3:31
"The Curse" (Diamond) 5:42

* * *

* * *

Producent:
King Diamond

Skivbolag:
Roadrunner

KING DIAMOND:
King Diamond, sång, keyboards
Andy LaRocque, gitarr
Pete Blakk, gitarr
Hal Patino, bas
Snowy Shaw, trummor
Roberto Falcao, keyboards

12"-EP: Helloween - Helloween! (1985)



Debut-EP från tyska Helloween. Inköpt av mig i blindo på releasedagen 1985. Turligt nog var den hur bra som helst och bättre skulle det bli.



Det är bara på denna och den följande fullängdaren "Walls of Jericho" som Kai Hansen sjunger, sedan värvades guldstrupen Michael Kiske och de två första skivorna med Kiske på sång är ljuvlig powermetal-historia. Sen blev det tyvärr väldigt mycket sämre.



Farliga grabbar med bandmaskoten Fangface och ett gäng pumpor.



Observera varningen från bandet.



Etiketten på ena sidan...

 
... och så en arg pumpa på den andra.
 

A:
"Starlight" Weikath/Hansen 5:17
"Murderer" Hansen 4:26
"Warrior" Hansen 4:00

B:
"Victim of Fate" Hansen 6:37
"Cry for Freedom" Weikath/Hansen 6:02

* * *

* * *

Producent:
Helloween

Skivbolag:
Noise

HELLOWEEN:
Kai Hansen, sång, gitarr
Michael Weikath, gitarr
Markus Grosskopf, bas
Ingo Schwichtenberg, trummor

LP: Wrathchild - Delirium! (1989)



Sista skivan från glammiga Wrathchild innan dom kastade in handduken. Trummisen Star och basisten Angel drog sedan 2009 igång Wrathchild igen med ny sångare och gitarrist och släppte två år senare skivan "Stakkattakktwo". Nej, den har jag inte hört eller ens sett på bild.



Det massiva sminket från debutskivan är borttorkat och en lite ruffigare "titta, vi har sovit i rännstenen"-look har mejslats fram istället. Men det hjälpte alltså inte. Ingen köpte den här skivan i alla fall.



Texter och idolbiler på uppviket.

 
Har inte sett så mycket stavfel på låttitlarna sen valfri Slade-skiva. Bra skiva? Nej, inte så värst men kul att ha och balladen "Long way 2 go" som du kan lyssna på här nedan är helt ok.
 

A:
Delirium
Watch Me Shake It
That's What U Get (When U Fall In Love)
My Girlz
Long Way 2 Go
Good Girlz
Do What U Wanna

B:
Kid Pusher
She's High On Luv
Rokk Me Over
Only 4 The Fun
Drive Me Krazy

* * *

* * *

Producent:
Andy Guy

Skivbolag:
FM

WRATHCHILD:
Rocky Shades, sång
Marc Angel, bas
Eddie Star, trummor
Lance Rokkit, gitarr

LP: Dark Angel - Leave scars! (1989)



Tredje fullängdaren med Dark Angel och den första med Ron Rinehart på sång. Och den stackarn får nästan vricka tunkan ur led för att hinna art-i-ku-lera de enorma textmassor textförfattare Gene Hoglan skrivit ihop.



Inte direkt några "party all night"-texter på skivan utan här avhandlas t ex en pedofils själsliga våndor - "someone catch me, I deserve to die!" på "The Death of Innocence", lite oväntat textval för ett thrashband. Sex illersnabba rackare till låtar med en miljard riff per låt, två instrumentaler - snutten 'Worms' och så sjuminutaren 'Cauterization' - samt en skrikande cover på Led Zeppelins "Immigrant song". 


 

A:
"The Death of Innocence" Hoglan, Durkin 3:49
"Never to Rise Again" Hoglan, Durkin, Rinehart 3:55
"No One Answers" Hoglan, Durkin 7:50
"Cauterization" Hoglan, Durkin 7:20
"Immigrant Song" Page, Plant 1:47

B:
"Older Than Time Itself" Hoglan, Durkin 6:59
"Worms" Hoglan, Durkin 2:18
"The Promise of Agony" Hoglan, Durkin 8:25
"Leave Scars" Hoglan, Durkin 7:40

* * *

* * *

Producent:
Michael Monarch, Dark Angel

Skivbolag:
Under One Flag

DARK ANGEL:
Ron Rinehart, sång
Eric Meyer, gitarr, kör
Jim Durkin, gitarr, kör
Mike Gonzalez, bas, kör
Gene Hoglan, trummor, gitarr, kör

7"-singel - Gillan - Mutually Assured destruction! (1981)



Gillan-singel med de två outgivna "Mutually assured destruction" och "The maelström". Ttieln betyder "ömsesidig garanterad förstörelse" och är såklart en massiv vedergällning med massförstörelsevapen. För att tillämpa MAD fordras andraslagsförmåga, dvs de kunde göra en förödande attack också efter att motparten gjort ett fullständigt anfall. Detta innebär att ingen vågar anfalla den andra eftersom det skulle betyda självmord – man fick en terrorbalans. MAD verkligen. På framsidan har jänkaren precis tryckt iväg en missil...



... och här på baksidan gör ryssen samma sak.



Sista sidan i det medföljande häftet visar hur det kan se ut efter en sån attack.



 
Jo, alla bandmedlemmar har varsin bildsida i häftet. 

 
 Och så är det med en liten pjäs också om de två sista människorna på jorden, Reg och Ivan. Dom har en lång diskussion om vems fel det egentligen var, vem som startade det hela och historien slutar med... ja gissa.
 

A:
Mutually assured destruction

B:
The maelstrom

Producent:
Steve Smith

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
Janick Gers, gitarr
Colin Towns, keyboards
John McCoy, bas
Mick Underwood, trummor

RSS 2.0