7"-singel: Status Quo - Ol´ rag blues! (1983)
A: Ol´ rag blues / B: Stay the night
Producent: Status Quo Skivbolag: Phonogram
STATUS QUO:
Francis Rossi, vocals, lead guitar / Rick Parfitt vocals, guitar / Alan Lancaster bass, vocals / Andy Bown, Keyboards / Pete Kircher, drums
Om jag nu inte tar helt miste är det här både den sista Status Quo-singeln och den sista singeln överhuvudtaget som jag lägger ut på min blogg, och jag har inte några direkta planer på att utöka min 7"-samling heller, så titta noga på bilderna här ovan för det blir inga fler. Hörde jag ett HURRA! där längst bak eller?
OK, till singeln... som du ser är i den knalligaste blå vinyl du kan tänka dig och innehåller två låtar från det då aktuella albumet "Back to back", på A-sidan "Ol´rag blues", basisten Alan Lancasters hyllning till jeansbrallan och på B-sidan den Rossi-skrivna "Stay the night". "Back to back" blev förresten den sista skivan med trulige basisten Lancaster i sättningen (längst till vänster på bilden), då han kort efter släppet hoppade av bandet i ren ilska då skivbolaget hellre ville ha den version av "Ol´rag blues" där Francis Rossi sjunger med på skivan istället för den där Lancaster sjunger. En skitsak måhända, men man kan förstå Lancasters ilska då han faktiskt skrev låten, då borde väl han få sjunga på den också? En annan sak som irriterade Lancaster mycket var att han tyckte att det andra singelsläppet från skivan, "Marguerita Time" var alldeles för smörig och poppig och inte passade ett sånt hårt rockande band som Status Quo. Det hade han såklart rätt i också den gode Alan, men den låten åkte i alla fall raka spåret upp till tredjeplatsen på engelska singellistan...
Eftersom det här är det sista singelinlägget på denna blogg så bjussar jag nedan på inte mindre än två YouTube-klipp. Först den svängiga "Ol rag blues" i den version med Lancaster på sång. Sedan är det ett skrapigt klipp från bandets framträdande på engelska Top of the Pops där dom mimar sig igenom den genomsmöriga "Marguerita time", du vet låten som var en av orsakerna att Lancaster slutade i bandet. Då han, Lancaster alltså, totalvägrade i sten att närvara vid den här inspelningen så sköts basen istället av Jim Lea vars band Slade också var med i programmet den kvällen. Men det är inte det som är det kuliga i videon, kolla igenom hela videon så får du se nåt kul som händer vid 2.40 ungefär... Nu blev du nyfiken va?
Nästa inlägg: 100 låtar på 20 minuter. Vi ses där.
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7") / - Wild side of life (7") / - Rollin´ home (7") / - Roll over lay down EP (7")
Diverse KISS-prylar: Kläng inte på mig, Gene!
Skitsnygg poster fotad på Ace Frehleys bakgata längst bort i det glittriga outer space där Gene har slängt det långa högerbenet runt den lilla trummisen för att komma riktigt nära.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Faith No More - The real thing! (1989)
A: From Out of Nowhere / Epic / Falling to Pieces / Surprise! You're Dead! / Zombie Eaters
B: The Real Thing / Underwater Love / The Morning After / Woodpecker from Mars
Producent: Mike Wallace Skivbolag: London
FAITH NO MORE:
Michael Patton, sång / Jim Martin, gitarr / Bill Gould, bas / Roddy Bottum, keyboards / Mike Bordin, trummor
Loppisfynd! Den tredje skivan från amerikanska krångelrockarna Faith No More och det första med den skvatt galne orala akrobaten Mike Patton på sång. Skivan med sitt allt-är-uppochner-utom bandbilden-omslag blev (till slut) en jättesuccé i USA och släpade sig, drygt ett år efter skivsläppet, upp till plats 11 på Billboard-listan minsann. Men det hände först efter släppet av skivans andra singel, den numera klassiska dängan "Epic" som med sin mix av blytung metal och rap var nånting helt nytt på den tiden och den blev såklart en massiv Topp 10-hit i USA.
Faith Nore More har ju som du vet återförenats, och spelade på Peace & Love-festivalen i lilla Borlänge minsann i fjol. Med på återföreningsturnén var dock inte den jättelike och ständigt plastglasögonprydde gitarristen Jim Martin, utan bandet har av nån anledning valt att plocka in Jon Hudson istället, som var medlem i bandet mellan åren 1996 och 1998 och som lirade gura på FNM:s svanesång "Album of the year". Den har jag inte hört en ton ifrån, har du?
Bäst: "From Out of Nowhere", "Epic" (såklart), "Surprise! You're Dead!" (thrashmetal!) och "Zombie Eaters" som stoltserar med det fetaste basljudet EVER efter det softa introt är över.
Sämst: "The Morning After" och den instrumentala "Woodpecker from Mars".
Tidigare inlägg på min blogg om Faith No More (och relaterat):
- Angel dust (CD) / - Suspended Animation (med Fantomas, CD)
Filmtips: Fritt vilt II! (2008)
Regi: Mats Stenberg, 86 min I rollerna: Ingrid Bolsø Berdal, Marthe Snorresdotter Rovik, Fridtjov Såheim
Har nyligen sett den norska slasherskräckisen "Fritt Vilt II", en mycket bra uppföljare till, eeh "Fritt vilt", som jag tidigare tipsat om här. Skulle tro att gänget bakom denna filmserie, (snart kommer "Fritt Vilt 3") har sett en hel del på "Helloween II", för precis som den filmen så tar den här vid direkt där den föregående tar slut. Den utspelas även denna på ett sjukhus där den vingklippta hjältinnan förts och ligger inlagd för de skador hon ådrog sig under kampen med den otäcka mördaren som i början av denna film förs in på bår, är han död tro? Vad tror du? Och där Myers-killen föredrar en stor kniv som mordvapen så vevar den här Fritt Vilt-galningen runt en hacka. Klart sevärd!
CD: Terrorizer - World downfall! (1989)
After World Obliteration / Storm Of Stress / Fear Of Napalm / Human Prey / Corporation Pull-In / Strategic Warheads / Condemned System / Resurrection / Enslaved By Propaganda / Need To Live / Ripped To Shreds / Injustice / Whirlwind Struggle / Infestation / Dead Shall Rise / World Downfall
Producent: David Vincent Skivbolag: Earache
TERRORIZER:
Oscar Garcia sång / Jesse Pintado gitarr / David Vincent bas / Pete Sandoval trummor
Jätteklassisk skiva från amerikanska grindcoregänget Terrorizer, ett legendomsusat band som egentligen aldrig fanns. Inte fanns? Jo, för när Florida-dödsarna Morbid Angel upptäckte att Terrorizer-trummisen Pete Sandoval var en snabb rackare bakom pukorna så värvades han snabbt över till Florida och fick lära sig dubbeltrampandets ädla konst. Terrorizer var då fortfarande på demo-stadiet och bandet föll såklart samman innan det ens hade börjat komma nånvart i sin karriär.
Det var först långt senare när Morbid Angel-basisten David Vincent 1989 var i England på skivbolaget Earache för att leverera mastertejperna till "Altars of Madness" och skivbolagsbossen Digby undrade om David visste vad som hänt med Terrorizer, (som Digby hade skrivit skivkontrakt med långt före Morbid Angel), som pengen föll ner för David.
- Ja just det, Sandoval spelar ju med oss så dom har nog lagt av, tror jag. Men ge mig några dagar i studion så ska jag fixa fram en ösig Terrorizer-platta åt dig!
Sagt och gjort, ett telefonsamtal senare och den enda återstående Terrorizer-medlemmen Oscar Garcia återförenades nu i studion med gamla polarna Pete Sandoval och Jesse Pintado för att till sist få göra sin skiva. Då originalbasisten Garvey lämnat musiken helt och hållet så hängde Vincent på sig basen och satte sig också i producentstolen och efter tre dagar i studion var skivan inspelad, mixad och klar!
Eftersom basisten Vincent och den sjukt snabbe och svårersättelige trummisen Sandovval såklart var fullt upptagna med att erövra världen med Morbid Angel och Pintado grindade för fullt med engelska Napalm Death, så la Terrorizer helt enkelt ner verksamheten i november 1989, en dryg månad efter skivreleasen. Men 2006 hostade Terrorizer igång med Pintado och Sandoval i sättningen och släppte skivan "Darker days ahead", med för mig obekanta Anthony Rezhawk på sång och Tony Norman på bas. Skivan, som jag inte har hört, är visst mer deathmetal än grindcore och fick ganska dålig kritik vid släppet. Och för att göra saken alltmera jävlig så avled Jesse Pintado en kort tid efter skivsläppet på grund av leversvik. RIP
Nä, som det brukar stå på Relapses hemsida: "Point. Klick. Grind!", nu sätter vi oss i en liten ring och lyssnar på Terrorizer!
7"-singel: Status Quo - Roll over lay down Live EP! (1975)
A: Roll over lay down / B: Gerdundula / Junior´s wailing
Producent: Status Quo Skivbolag: Vertigo
STATUS QUO:
Francis Rossi gitarr, sång / Rick Parfitt gitarr, sång / Alan Lancaster bas / John Coghlan trummor
Ännu en insnöad dag och ännu en Quo-singel... Och en riktigt gammal singel är det också, ända från 1975 och en Australien-pressad sådan minsann. Innehåller tre liveinspelade låtar, på A-sidan jätteklassikern "Roll over lay down" tagen från ett gig på ett plejs som heter "The Kursaal" i Southend den 1 mars 1975 och B-sidans två coverlåtar är från en jättearena som heter "Trentham Gardens" i metropolen Stoke inspelade följande natt.
Trivia: Den enda sjutums-singel jag äger (och även nånsin sett) som har en prasslig innerpåse. Texten på baksidan är skriven av radiolegenden John Peel. Kolla på Youtube-klippet nedan med en betydligt nyare inspelning av "Gerdundula" och särskilt det tvåhändiga gitarrtricksandet vid 4-minuters strecket, det är nämligen inte bara tjejer som kan göra två saker samtidigt, även de gamla gubbsen i Quo fixar med lätthet sånt.
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7") / - Wild side of life (7") / - Rollin´ home (7")
Diverse KISS-prylar: Haha, min blänker mer än din...!
Grabbarna grus sittandes på blänkande hojar med speglar i händerna på en Poster från 1976. Cool bild.
På baksidan får man bland annat som du ser läsa en halvsida om att Sweet "kissade i champagnekylararen och bajsade på bordsduken" i sin loge på Gröna Lund. Eller hade dom det? Överåriga Sweet-fantasten Berit 23 år, hävdar raka motsatsen i ett brev till POSTER-redaktionen nere till vänster.
Övriga artiklar handlar om 60-talspoparna Animals, en för mig okänd rockare vid namn John Miles, likaledes okända banden Bandit och Brotherhood of Man och en helt okänd snubbe vid namn Ralph Carter. Till sist den chockerande nyheten att nu lägger Rolling Stones av. Jo, tjena!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Peter Criss - Out of control! (1980)
A: By Myself / In Trouble Again / Where Will They Run? / I Found Love / There's Nothing Better
B: Out of Control / Words / You Better Run / My Life / Feel Like Letting Go
Producent: David Wolfert, Peter Criss Skivbolag: Casablanca Records
PETER CRISS:
Peter Criss sång/trummor, Stan Penridge gitarr, David Wolfert gitarr/synthesizer, Tony Mercandante bas, Stu Woods bas, Benny Harrison synthesizer/keyboards, Ed Walsh synthesizer, George Young saxophone på "Where Will They Run?"
En snudd på helt gräslig soloskiva nummer två (den första kom ju 1978, remember?) från den gamle KISS trummisen Peter Criss. Vem köpte den här egentligen? ja, i princip inte en käft i USA, men här i Sverige köpte min lillebror Ekke ett exemplar, och snäll som han är så fick jag den i julklapp av honom nu i julas. Tack som fan brorsan, det var verkligen hyggligt och den passar såklart bra in med mina övriga KISS- och Criss-vinyler men den suger verkligen purjo bigtime. Enligt skivbolaget sög den så mycket purjo att den inte återutgavs på CD förrän 1997 då KISS-febern återigen svepte över världen.
Nåja, vi går vidare och fokuserar på Criss. Allt börjar väl gå åt helvete när han 1976 av ren flax (Stan Penridge skrev nog det mesta...) får en megahit i USA med "Beth", B-sida på "Detroit rock city"-singeln, men radiostationerna spelade hellre balladen. Det blir riktigt illa när Criss sen får lite hybris och tycker att han inte får med nog många av sina låtar med i bandets repertoar, och beslutar sig 1980 för att för att lämna bandet att sjunga sina egna kanonlåtar alldeles själv, i god tro att det är hans musik som publiken vill höra mest av allt. Om du frågar firma Simmons & Stanley så fick han kicken ur bandet. Och frågar du publiken så ville nog ingen egentligen höra nån av Criss låtar förutom "Beth" då...
Criss var ju när han påbörjade inspelningen av denna skiva fortfarande medlem i KISS, men den sista studioskiva han gjorde med bandet var "Love Gun" så tidigt som 1977. På "Dynasty" (1979) spelar han bara på en låt ("Dirty Livin´", Anton Fig gjorde resten), och trots att Peters nuna är på omslaget till "Unmasked" (1980) så spelade han inte alls på den, det var Anton Fig rakt igenom.
Så vad händer sen? Jo senare samma år 1980, klämmer Peter då ur sig det här sliskiga soul/pop/r´b-spektaklet med 10 låtar. Åtta skrivna av Criss tillsammans med gamle parhästen Stan Penridge (RIP) som också spelat med Criss pre-KISS band Chelsea, (dock efter Peter hade hoppat av nämnda band), en skriven med producenten Wolfert ("My life") och en cover ("You Better Run").
Och sen hände... Ingenting. Skivan sålde som sagt knappt nånting alls och den enda singeln "I Found Love" gjorde inget väsen av sig alls. 1982 släpper Criss "Let me rock you" som trots att namnkunniga kompisar som Steve Stevens och Steve Lukather var med i kompbandet och hade bl a Gene Simmons, Vini Poncia och Vincent "Vinnie Vincent" Cusano som låtskrivare sålde lika uselt, och nu dröjer ända fram till 1994 innan det kommer en ny soloplatta från Criss, bettilad "Cat 1". Men det är en annan historia.
Bäst: Ja om man letar och lyssnar riktigt mycket på skivan (och det har jag verkligen gjort nu i veckan...) så kan jag under pistolhot säga att "By myself", "In Trouble Again" (koklocka är aldrig fel), balladen "Words" och countrydängan "Feel Like Letting Go" med helskön steelguitar är någorlunda bra. I´m a softie for steelguitar you know...
Sämst: "Where Will They Run?" (den satans saxofonen är verkligen hemsk), "I Found love" och titelåten "Out of control" (tuffa roboteffekter på sången där i slutet...NOT!) är sämst. Och omslaget, Jesus amalia! hur tänkte ni där egentligen? Går ju knappt att se på.
Trivia: som sista låt på skivan ligger en gömd liten snutt av jazzörhänget "As Time Goes By" där Peter sjunger de två första raderna "you must remember this, a kiss is still a kiss". Och varför är låtarna uppräknande i bokstavsordning på baksidan, dom står ju rätt annars uppdelade i sida A och B?
För att citera en rad från första låten: "by myself, starting over again..." Nejdu Peter lille, jag är rädd att det tog tvärt slut här. Men hittar jag "Let me rock you" eller "Cat 1" på vinyl för en billig peng så köper jag givetvis dom, det är ju fan Peter Criss...
Tidigare inlägg om Peter Criss på min blogg:
- Peter Criss (LP)
CD: Reverend Bizarre - Crush the insects! (2005)
Doom over the World 7:37 / The Devil Rides Out 6:11 / Cromwell 5:25 / Slave of Satan 13:27 / Council of Ten 8:32 / By This Axe I Rule 10:03 / Eternal Forest 10:53 / Fucking Wizard 11:15
Producent: Reverend Bizarre Skivbolag: Season of Mist
REVEREND BIZARRE:
Albert Witchfinder bass, vocals / Peter Vicar guitar / Earl of Void guitar, drums
En skiva med det tyvärr nerlagda finska doombandet Reverend Bizarre som jag shoppade begagnad via Amazon.com för bara 40 bagis. Skivan inleds lite kul, med tanke på att det är just Reverend Bizarre som spelar, med tre låtar som går i rena grind-tempot. Eller det är väl inte riktigt sant, men eftersom Reverend i vanliga fall brukar spela OHYGGLIGT långsamt var det riktigt kul att höra dom dra upp tempot. Först ut i den "fartiga" trojkan är i alla fall den toksvängiga "Doom over the world" med klockren och självhäftande refräng som du garanterat kommer att sjunga med i. På nästa låt "The Devil Rides Out" blir det faktiskt om möjligt ännu svängigare med skittufft trumkomp av Earl of Void och ett ännu tuffare riff av Peter Vicar. Och givetvis är det ett megatufft riff även på trean, "Cromwell", som såklart handlar om Oliver Cromwell, du vet han som med sin "New Model Army" besegrade kung Karl I i det engelska inbördeskriget 1642.
På fjärde låten, "Slave of Satan" händer dock det underbara att grabbarna drar ner på tempot så jävla mycket så det fattar du inte och den där underbart slöa, sjukt långsamma Reverend Bizarre-känslan kommer fram i full blom. Eller säger man kanske fullt mörker? För här går det så sakta att man tror att skivan stannat och du kan med god marginal gå på toa mellan taktslagen. Här är låten dock med i en lite nerkortad 13 minuters version, då den släpptes på CD-singel sträckte den ut sig till dryga 20 minuter. Grymt bra i vilket fall! Snigeltempot fortsätter tack och lov på den följande 8-minutaren "Council of Ten", den coolt betitlade 10-minuterskolossen "By This Axe I Rule" och går till och med ännu långsammare på "Eternal Forest". Hela det blytunga kalaset avslutas med 11 minuters betongsläpande doom-magiska "Fucking Wizard" med barnförbjuden text om "the warlock of carnal lust" och hans "divining rod and blessed semen". Trivia: Skivan är dedikerad till snabbriffande punkikonen Johhny Ramone. Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen: upptäck Reverend Bizarre! Doom over the World!
Tidigare inlägg om Reverend Bizarre på min blogg:
- III - So long suckers! (2-CD)
Bok: KISS Album Focus vol. 1 och 2!
Författare: Julian Gill 544 respektive 424 sidor
Eller rättare sagt två böcker, men jag klämmer iväg båda två i samma inlägg för jag är en lat rackare...
Två riktiga tegelstenar till böcker där du får massor, och då menar jag verkligen massor, av information om KISS och deras skivor. Den första boken med undertiteln "Kings of the night time world" täcker åren från starten 1972 fram till nödåret 1982, den andra "Hell or high water" betar av åren 1983 till 1996. Det finns även en tredje del, "Roar of grease paint" som avhandlar allt som hände mellan 1997 till 2006.
Det här mastodontprojektet återfanns ursprungligen på hemsidan KISS Asylum men då intresset blev så stort beslöt Julian Gill att klappa ihop all denna enorma mängd text som låg ute på sajten till inte mindre än tre böcker. De här böckerna skall du som rättrådig KISS-fantasts givetvis ha i din bokhylla och har du inte det redan så går dom att köpa på Amazon för ca 25 dollar styck, och det är dom helt klart värda.
För vill du läsa djuplodande och extremt nördig info om en specifik skiva, dess tillblivande och alla skumma utgåvor den är släppt i, (och det vill du ju såklart!), så är detta helt klart rätt böcker för dig. Jag hade, och har fortfarande, stort nöje och nytta av dessa två.
En liten, liten varningsflagg måste dock hissas innan du hystar fram VISA-kortet: det finns varken index eller innehållsförteckning utan bara en sida i början i boken med kapitlets namn, så om du tänkte hitta igen just den där textsnutten om vad det nu månde vara om, så är det ett mindre helvete att hitta i den massiva textmassan. Och sen så kunde nog böckerna redigeras lite hårdare av nån utomstående då exakt samma info kan stå på flera ställen, ibland i samma kapitel. Men det är såklart skitsaker i det stora hela, beställ dom nu. Eller så surfar du till kissfaq.com och läser där, men det är en shitload med text att läsa, det är garanterat ännu mer text (och bilder) i böckerna och så det är såklart mycket lättare att läsa det i en bok.
Köp böckerna på Amazon:
- KISS Album Focus vol. 1 - Kings of the night time world / Kiss Album Focus, Vol. 2: Hell or High Water
Tidigare inlägg om andra böcker jag har hemma:
- Böcker!
7"-singel: Status Quo - Rollin´ home! (1986)
A: Rollin´ home / B: Lonely
Producent: Dave Edmunds (A), Pip Williams (B) Skivbolag: Phonogram
STATUS QUO:
Francis Rossi - Vocals & lead guitar / Rick Parfitt - Vocals & guitar / John Edwards - Bass & Vocals / Andy Bown - Keyboards / Jeff Rich - Drums
Som jag tidigare utlovat/hotat om så har jag ett gäng Quo-singlar hemma att blogga om och här kommer en till. Nu har dock samlingen minskat något då jag plockat ut ett par för försäljning, men några till har jag allt kvar att skriva om, hörde jag ett HURRA! där längst bak eller?
Till singeln: A-sidans rockstänkare "Rollin´ home" är tagen från "In the army"-skivan och är producerad av rockräven Dave Edmunds och det hörs, Rossis och Parfitts gitarrer har aldrig varit så här bitiga i soundet. B-sidans "Lonely" är en outgiven historia, och har ett betydligt beskedligare ljud, den är såklart producerad av en snubbe vid namn Pip Williams. Vad hade du väntat dig för gitarrljud om man väljer en producent med ett sånt förnamn? Kolla in den högklassiga och skojfriska videon till "Rollin´ home" här nedan inspelad i Dubai av alla ställen, kan du efter 9/11-attackerna tänka dig nåt band (eller nån överhuvudtaget) göra nånting liknande nuförtiden?
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7") / - Wild side of life (7")
Diverse KISS-prylar: Ozone #1-1981!
Efterföljaren till den svenska KISS fancluben "KISS Fanservice" hette fantasifullt nog "KISS Fancenter" och ansvarig utgivare för medlemstidningen var en kille med det galaktiska namnet BeMichel la Sha. Är han klingon tro? Nåväl, tidningen hette i alla fall "Ozone", såg ut såhär och bestod av 20 kopierade sidor i A5-format med diverse intervjuer och biografier tagna från andra tidningar och översatta och bearbetade av "KISS Fanservice"-snubbarna Bernt Månsson och Anders Tengner.
Ur innehållet:
- "Ace on the spot", en 3-sidors intervju med Ace Frehley tagen från rocktidningen "Grooves".
- en anslagstavla med köp/sälj och adresser brevvänner. Bland annat en annons från en snubbe i Vilhelmina som säljer två bältesspännen, "Love Gun" och "Rock and roll over" för det facila priset 20 kronor styck!
- "Unmasked the biography". Genomgång av alla låtar på "Unmasked"-plattan.
- "The cat unmasked". Peter Criss hela livshistoria på två sidor.
- "Unmasked - the lyrics". Alla texter på inte mindre än sex sidor.
- "Answering service". Frågor och svar om KISS från läsekretsen. Som till exempel: "Hatar Gene verkligen barn?" "Är Paul verkligen bisexuell?" Är det sant att Gene kan tala svenska?" "Min storebrorsa säger att Joplin och Hendrix är mycket bättre än KISS, har han rätt eller inte?"
På mittuppslaget en idolbild på Paul Stanley med gitarr och på baksidan en extremt bluddrig bild på Gene i Unmasked-kostym allt som sagt i finaste kopierat svartvitt. Fina grejer det här!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Blondie - Eat To The Beat! (1979)
A: Dreaming / The Hardest Part / Union City Blue / Shayla / Eat To The Beat / Accidents Never Happen
B: Die Young Stay Pretty / Slow Motion / Atomic / Sound Asleep / Victor / Living In The Real World
Producent: Mike Chapman Skivbolag: Chrysalis
BLONDIE:
Deborah Harry sång / Chris Stein gitarr / Frank Infante gitarr / Nigel Harrison bas / Jimmy Destri keyboards / Clem Burke trummor Gäst på skivan: Lorna Luft (Liza Minellis halvsyrra. Hon körar på "Accidents Never Happen" och "Slow Motion")
Från Meshuggah till Blondie, snacka om ett musikaliskt lappkast! För ur min hyfsat välfyllda vinylhylla plockar jag helt crazy fram "Eat to the beat", fjärde skivan från det poppiga punkbandet med alla punktjejers urmoder Debbie Harry på sång. En riktigt bra skiva som snurrat hyfsat mycket på min vinylsvarv.
Bäst: "Dreaming", "Eat To The Beat" (småpunkigt med ett frustande munspelssolo), "Accidents Never Happen (med illersnab 16-delstakt av Clem), "Atomic" (disco!) och sistlåten "Living In The Real World" med ett riktigt hårdrocksgitarrsolo. Under den mindre smickrande ettiketten "Sämst" måste nog "Die Young Stay Pretty" (charterreggae, typ), "Union City Blue" (från Oliver Stones usla skräckis "The Hand") och "The Hardest Part" sorteras in. Coolt omslag förresten. Jag måste försöka få tag på "Parallell lines" på vinyl!
Tidigare inlägg om Blondie på min blogg:
- The hunter (bild-LP)
CD: Meshuggah - Contradictions collapse! (1991)
Paralyzing Ignorance / Erroneous Manipulation / Abnegating Cecity / Internal Evidence / Qualms of Reality / We'll Never See the Day / Greed / Choirs of Devastation / Cadeverous Mastication
Producent: - Skivbolag: Nuclear Blast
MESHUGGAH:
Jens Kidman rhythm guitar/lead vocals Fredrik Thordendal lead guitar/backing vocals Peter Nordin bass Tomas Haake drums
Debutplattan med matematikmetalliska Meshuggah från min hemstad Umeå minsann. Sista skivan med Jens Kidman skötandes både sång och gitarr, på den följande mini-CD:n "None" (1994) så hade Mårten Hagström tillkommit som gitarrist och Kidman blev då sångare på heltid i bandet. Även sista gången som skivbolaget Nuclear Blast fick välja omslagsbild. Lite thrashigare, Metallica-inspirerat (visst låter det lite Hetfield på sången) och rakare musik på denna debut än det dom släppte senare i karriären, (som såklart är övernaturligt invecklat), men den då sprillans nya trummisen Tomas Haakes ruggiga hamrande och Fredrik Thordendahls baklängessolon på gitarren á la Alan Holdsworth är stadigt på plats.
Trivia: jag såg Meshuggah live på ett litet ställe som kallas Tegslogen här i Umeå ungefär vid den här tiden, alltså -91, tror inte denna skiva var släppt men kanske. Jag tror i alla fall att det var nån sorts minifestival med nåt band jag inte kommer ihåg som första akt, sen Meshuggah och Stockholmdödsarna Therion som huvudakt. Men det jag definitivt kommer ihåg är att Kidman spelade av en sträng på sin gura, och då han varken hade nån annan gitarr eller ens extrasträngar med sig, så då spelade dom resten av setet som trio med Kidman enbart på sång. Det var kanske där fröet såddes för bandet och Kidman att han bara skulle sjunga? Ett annat Meshuggah-minne: vi skulle spela med coverbandet mitt på en fest här i Umeå och Meshuggahs vid tillfället något överförfriskade taktmaskin Haake skulle sköta rökmaskinen som vi av någon anledning hade släpat med oss. Full? Han? Närå, inte alls! Du fattar host... inte... hosthost!! vad mycket rök han släppte ut på scen! En annan grej som hände på den spelningen var att en kille klädde av sig helt näck på scen och stagedivade rakt ut i publiken som med viss tvekan tog emot honom. Fy fan vad jag minns mycket crazy grejer när jag ska skriva ihop texter! Bra skiva det här.
Tidigare inlägg om Meshuggah på min blogg:
- Destroy Erase Improve (CD)
7"-singel: Status Quo - Wild side of life! (1976)
A: Wild side of life / B: All through the night
Producent: Roger Glover Skivbolag: Vertigo
Eftersom ni mina kära bloggläsare missade en gyllene chans att se Barbi Benton uthälld på en bilhuv, så kommer istället som straff ett skitttråkigt inlägg om en Quo-singel utan omslag. Och man kan ju inte låta bli att undra varför jag egentligen köpte den? Ja inte vet jag, måste vara nån sorts tillfällig (?) sinnesförvirring. A-sidans "Wild side of life", som är en cover av countrysnubben Hank Thompson låt från 1952, är producerad av Deep Purple-farbrorn Roger Glover och blev en Topp 10-hit i England. B-sidans betydligt rockigare "All through the night" är en outgiven historia.
Tänk att här kunde det varit en bild på Benton-jäntan istället.... visst känns det för jävla bistert? Nästa inlägg: metal från Umeå!
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7")
Diverse KISS-prylar: Paul har ramlat!
Paul Stanley har ramlat av platådojjorna och slagit sig nåt så gud förbannat, och tror du inte gitarreländet sprack också... På posterns baksida: McCloud-bruden Barbi Benton (visst kommer du ihåg henne?) uthälld på en bilhuv. Tävling: Får jag många kommentarer så lägger jag upp den bilden också!
Varsågod, här kommer som utlovat bilden på Barbi:
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: AC/DC - High voltage! (1976)
A: It's a Long Way to the Top (If You Wanna Rock 'n' Roll) / Rock 'n' Roll Singer / The Jack / Live Wire
B: T.N.T. / Can I Sit Next to You Girl / Little Lover / She's Got Balls / High Voltage
Producent: Harry Vanda, George Young Skivbolag: Atlantic
AC/DC:
Bon Scott sång/säckpipa Angus Young gitarr Malcolm Young kompgitarr Mark Evans bas Phil Rudd trummor
Tony Currenti trummor på 7 & 8 George Young bas på 7 & 8
Det här är ju en skiva som precis alla antingen har eller har hört så den behöver jag väl inte jiddra så mycket om, eller hur? Den första AC/DC-skiva som släpptes utanför Australien, och den är ju som alla vet ett hopkok av de enbart i Australien tidigare släppta skivorna "T.N.T" och "High voltage". På denna skiva är låt nummer 7 och 8 från den ursprungliga "High Voltage"-plattan släppt i februari 1975 och låt nummer 1-6 och nummer 9 är från "T.N.T" släpp i december samma år. Har sagt det förut, och jag kommer garanterat att säga det igen: förr i tiden kunde band verkligen klämma ur sig skivor på nolltid..
Den har i alla fall ett skitcoolt tecknat omslag med allas vår Angus på framsidan och ett collage av diverse klagobrev på baksidan. "Can I Sit Next to You Girl" är en förjävla skön och svängig låt och Bon´s säckpipespelande (är det Bon?) på "It's a Long Way to the Top (If You Wanna Rock 'n' Roll)" går inte av för hackor. På tal om ingenting är det en Kanadapressad utgåva jag har.
Tidigare inlägg om AC/DC på min blogg:
- Volume I (6-CD box) / - 74 Jailbreak (EP)
CD: King´s X - Gretchen goes to Nebraska! (1989)
Out of the Silent Planet / Over My Head / Summerland / Everybody Knows a Little Bit of Something / The Difference (In the Garden of St. Anne's-on-the-Hill) / I'll Never Be the Same / Mission / Fall on Me / Pleiades / Don't Believe It (It's Easier Said Than Done) / Send a Message / The Burning Down
Producent: Sam Taylor, King´s X Skivbolag: Megaforce
KING´S X:
Doug Pinnick, bas/sång Ty Tabor, gitarr/sång Jerry Gaskill, trummor/sång
King´s X, en amerikansk trio som i sin musik har influenser från så vitt skilda håll som progressiv rock, funk och soul och med sångarrangemangen snoddda från gospel, blues och Beatles inslängda i mixen, kan det vara nåt då? Det här King´s X-gänget har aldrig slagit igenom hos gemene man vilket såklart är synd, dom är i vilket fall stora favoriter hemma hos mig och jag har bandets alla plattor från debuten "Out of the Silent Planet" från 1988 fram till "Please Come Home... Mr. Bulbous" som släpptes år 2000.
Då tappade jag dom ur sikte litegrann men dom har efter det släppt ytterligare fyra studiokivor ("Manic Moonlight", "Black Like Sunday", "Ogre Tones" och "XV") och två liveskivor ("Live All Over The Place" och "Live & Live Some More") så dom har varken legat på latsidan eller lagt av. Trivia: låtarna på denna skiva är inspirerade av en "Trollkarlen från Oz"-liknande historia skriven av trummisen Jerry Gaskill, den kan du om du är intresserad läsa här.
Bäst: den undersköna gitarrplockande balladerna "Summerland" och "The Difference (In the Garden of St. Anne's-on-the-Hill)", den inledande (och som första plattan betitlade) "Out of the Silent Planet" och de småtunga "Fall on me" och "Send a Message".
Sämst: inte så mycket egentligen förutom att en del låtar likt tuggummi dras ut i evigheter och nästan aldrig verkar ta slut, som till exempel "Pleiades" och "I'll Never Be the Same" vars sista 1,5 minuter bara går runtruntrunt. "Värst" är nog den avslutande "The Burning Down" där det bara sjungs de första 2 minuterna av låtens totalt dryga 5.30 minuter, resten av låten är bara navelskådande shoegazing, hur nu det går till...
Tidiga inlägg om King´s X på min blogg:
- Out of the silent planet (CD)
7"-singel: Status Quo - Rockin all over the world! (1977)
A: Rockin´ all over the world / B: Ring of a change
Producent: Pip Williams, Status Quo Skivbolag: Vertigo
STATUS QUO:
Francis Rossi: guitar, vocals Rick Parfitt: guitar, vocals Alan Lancaster: bass, vocals Andy Bown: keyboards John Coghlan: drums
I vad som måste vara världens tråkigaste singelomslag kommer här ännu en Status Quo-singel från min samling och med bandets extremt välkända Creedence-cover "Rockin all over the world" på A-sidan. Låten återfinns såklart på den likadant betitlade fullängdaren, på B-sidan huserar konstigt nog den den tokrockiga "Ring of a change", en låt från bandets föregående platta, "Blue for you". Fanns det ingen låt från samma skiva att lägga på singeln? Trivia: Status Quo öppnade Live Aid med just "Rockin' All Over The World".
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7")
Diverse KISS-prylar! Slå av låten då, Peter!
Hela bandet i spänd väntan på att kattmannen ska komma till skott och slå sista cymbalslaget. Diverse livebilder nertill med blodspott och slängande hårsvall. Maffigt trumset han hade förresten, Criss-killen.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
