Film- & Musikbloggen!

A: Hold Out / Big Boy / Give Me Your Money, Honey / Never Had It So Good / May As Well Go
B: Fancy Action / Hand It To The Wind / Bright Night Lights / Child Upon The Earth

Producent: Gary Lyons Skivbolag: Epic

TRILLION:
Dennis Frederiksen, vocals / Ron Anaman, bass, vocals / Frank Barbalace, guitar, vocals / Patrick Leonard, keyboards

Talas, har du hört talas (ha!) om dom? Jomen du vet, det är ju monsterbasisten Billy Sheehans (Mr Big, ex-David Lee Roth) alldeles egna orkester som han bildade redan 1974 faktiskt. Köpte den enbart för att det var Billy Sheehan på bas, jag är nämligen ett megafan av karlns basande arbete i Mr Big och nämnda Roth-orkester. Kolla in klippet nedan från Mr Bigs DVD "Back to Budokan", där Billy river av ett litet bassolo. Hur faaan bär sig karln åt?



Nåväl, tillbaka till Talas. Billy klev av Talas-tåget 1985 och gick med i den alltid lika skojfriska Dave Lee Roths kompband och spelade som vanligt fantastiskt flyhänt bas på "Eat ´em and smile" och "Skyscraper". Innan han drog från Talas så gav han dom dock sin välsignelse att fortsätta under det namnet även utan honom. Men när Sheehans ersättare i Talas, en snubbe vid namn Bruno Ravel, (som tydligen varit medlem i White Lion en ofantligt kort tid), fick en t-shirt uppslängd till sig på scen med trycket "Billy Who?" så drog Sheehan pluggen ur, genom att helt enkelt förbjuda dom att använda namnet Talas.

Under tiden hade Billy upptäckt att det inte var lika skojfriskt att vara hos Diamond Dave längre, så efter de två nämnda DLR-skivorna tog han sin bas och drog iväg och startade Mr Big. Men det är en annan historia.

Trivia: Under ett break i Mr Bigs hektiska kalender så drog Sheehan ihop den klassiska Talas-sättningen för en reunion-konsert den 29 november 1997. Konserten släpptes på skiva betitlad "If Only We Knew Then What We Know Now".

Men den här skivan då? Jovars, hyfsad kött och potatis-hårdrock som har alla låtar skrivna av Sheehan men trots det är det oväntat lite basfyrverkier. Som tur är är "NV4 3345" ett enda långt bassolo så där får han i alla fall sträcka ut och visa att just där ska skåpet stå.

Bästlåtarna heter förresten "Sink your teeth into that", "High speed on ice", "Hick town" och "Shy boy". Jahaja, "Shy boy"?, är det samma låt som är på DLR-skivan? Japp. Och på den här Talas-skivan har du originalet. Djävligt konstigt att höra den i den här versionen, man är ju så ruggigt van att höra den med Steve Vai och hans snabbfingrade gitarrknixande.

Snnygg va? Senaste opuset från de norska blackmetalskäggen Enslaved utspridd på två feta vinyler och förpackad i en snygg gatefoldutgåva, jo jag tackar jag! Ett jättefynd från Ginza som av någon anledning slumpade iväg denna koloss för sketna 149 bagis, gissa om jag halade fram mitt VISA-kort snabbt!

Eller blackmetal och blackmetal, om du som jag har hängt med Enslaved-skäggen sen "Blodhemn"-tiden så har du givetvis märkt att det blivit mer progressiva och spejsade tongångar för varje skiva. Grutles blodisande blackmetalvrål sitter såklart lika säkert i Enslaveds sound som en istapp i pannan, men dom har också smugit in rensång i låtarna som lättar upp tordönet nåt alldeles underbart. Alltså inte sång av renar utan rensjungen... ja du fattar. Men sång av renar skulle i och för sig sitta som en smäck i deras vikingatema.

Nåja, kom lite från ämnet där känner jag. Men om du tänker dig ett jätteskäggigt Pink Floyd med dubbla baskaggar, eller varför inte ett nyktert Hawkwind med isande skriksång (givetvis också med dubbla kaggar) så kommer du en bit på väg mot Enslaveds alldeles unika sound. Får också kraftiga Mastodon-vibbar av en del låtar, särskilt "Night sight", men det är kanske bara jag? Men låt nu för Guds skull (häpp!) inte det där med ren sång skrämma bort dig, för då missar du lika säkert som amen i kyrkan en hel hop ypperliga kalaslåtar som "Raidho", "Waarun", The beacon" och "Lightening".

Summa summarum: Ruskigt bra band och en ruskigt bra skiva. Blev så peppad av att repeat-lyssna på den här att jag faktiskt alldeles nyss beställde deras mästerverk "Isa" från CDWow. Givetvis även den på vinyl. Underbart vackert och kryptiskt omslag. Upptäck Enslaved!

Gubben Hans är less på sitt jobb, riktigt jävla less. För som anställd på TST har han varken OB- eller smutstillägg på sin usla lön och så riskerar han ju livet varje natt. Så när ett gäng ungdomar som är ute för att göra en dokumentärfilm om en tjuvskytt börjar förfölja honom i tron att det är hans om är tjuvskytten så viftar han ilsket bort dom och deras frågor och stänger in sig i sin gamla, ruffiga husvagn.

Det ihärdiga gänget ger dock inte upp utan smyger efter Hans en natt då han som vanligt drar till skogs. Väl ute i skogen så hittar dom första hans skruttiga bil och efter ett tag så börjar det knaka nåt så gud förbannat bland träden. Plötsligt kommer Hans som skjuten ur en kanon ut från skogen skrikandes "TROLL!!!" och allihopa får springa för livet. Hans ilsknar först till på kidsen som förföljt honom men faller till slut till föga och låter dom följa med och filma honom i hans smutsiga och slitsamma arbete, så att hans arbetsmiljö uppmärksammas för gemene man och förhoppningsvis förbättras.

Men var jobbade Hans sa du, TST? Vad är det? Trollsäkerhetstjänsten såklart! Hans jobb är helt enkelt att jaga rätt på och döda de troll som förirrat sig utanför sitt vanliga revir och kommit alltför nära människorna. Vad mer behöver du veta? Klockrent kul film från Norge som är gjord i den numera så populära fejkdokumentär-stilen. Fantastiska vyer från Norges fjälltrakter och en jävla massa troll, vad mer behöver du veta. Jävla Norge, vad många bra skräckisar dom prånglar ut. Vad vi gör för filmer i Sverige då? Jo, Åsa-Nisse...

Efter klassiska dubbelmackan "Made in Japan" med Deep Purple kommer här ännu en dubbel-LP med ett engelskt band, nämligen "Strung Up" med de glammiga grabbarna i Sweet. Inte lika klassisk dock, för det här är nog den konstigaste och osvängigaste liveinspelning jag hört. Trodde att Sweet vräkte fram glittriga 3-minutersdängor med självhäftande refränger men här lyckas dom faktiskt med konsttycket att frammana lika mycket sväng som höfterna på en stelopererad Anna Book. Alltså det svänger inte alls. Men hallå, lyssna själv på förstlåten "Done Me Wrong Alright" om du inte tror mig. Om du har en låt som är nästan instrumental, svängig som en cementgris och har ett utflippat, skittråkigt mittparti med bara trummor och gitarr ska den verkligen vara först ut på en liveplatta? Nej, det ska den inte.

Den då följande akustiska lägereldsballaden "You're Not Wrong for Lovin' Me" är väl kanske lite bättre, men inte mycket. Efter det är det dags för ett 7-minuters trumsolo på "Man with the golden arm" och sånt går ju alltid hem hos publiken... Eller? Not! På sidan två blir det som tur är lite bättre då dom spelar "Hellraiser", som är den enda låt från liveskivan jag hört tidigare men jösses vilken träig liveinspelning. Hela spektaklet är inspelat på Rainbow Theatre i London den 21 december 1973 och som du kanske gissat vid det här laget så gillade jag den inte alls.

Nä, då var den andra studioinspelade skivan med låtar från tidigare utgivna singlar och album mycket bättre och den svämmar bokstavligen över av kända låtar som "Action", "Fox on the Run", "Blockbuster", "Set Me Free" och så vidare. Men omslaget var fränt.