LP: Ultravox! - Ultravox! (1977)



Debutskivan från Ultravox! Ja, dom hette faktiskt så med ett utropstecken i början av sin karriär.
Syntpop? Nej, inte det minsta. Larmig och avig gitarrpunk faktiskt.



Ja, du ser ju själv, ett gäng punkslynglar på uppviket. Den slickade "Vienna"-stilen (och Midge Ure) är ännu några år bort.
 
 
För på den här tiden är det den här snubben, John Foxx som sjunger. Två skivor till blev det innan Foxx hoppade av och Ultravox! hamnade i malpåse. Currie slog ihop sina påsar med polaren Midge Ure i Visage men efter två skivor drog de såta vännerna vidare och startade upp Ultravox igen, nu utan utropstecken.



Fan bra gjort att få både Brian Eno och Steve Lillywhite som producenter på sin debutskiva.
 

A:
"Sat'day Night in the City of the Dead" (Foxx) 2:35
"Life at Rainbow's End (For All the Tax Exiles on Main Street)" (Foxx) 3:44
"Slip Away" (Currie, Foxx) 4:19
"I Want to Be a Machine" (Currie, Foxx) 7:21

B:
"Wide Boys" (Foxx) 3:16
"Dangerous Rhythm" (Cann, Cross, Currie, Foxx, Shears) 4:16
"The Lonely Hunter" Foxx) 3:42
"The Wild, The Beautiful and the Damned" (Cross, Currie, Foxx) 5:50
"My Sex" (Cross, Currie, Foxx) 3:01

* * *

* * *

Producent:
Brian Eno, Ultravox!, Steve Lillywhite

Skivbolag:
Island

ULTRAVOX!:
John Foxx , sång
Warren Cann, trummor
Chris Cross, bas
Billy Currie, keyboards, violin
Stevie Shears, gitarr

LP: Manowar - Battle hymns! (1982)



Debutskivan från världens tuffaste Manowar. Omslaget och musiken är så mycket metal att man bara vill skriva, synd bara att produktionen är lövtunn.



Ännu mer metal på baksidan med den manligaste armen ever hållandes det manligaste svärdet som nånsin skådats.



2010 tyckte dessa herrar (utom Ross the Boss) att det var läge att göra en nyinspelning av denna klockrena klassiker och "Battle Hymns MMXI" såg dagens ljus. Trummisen Donnie Hamziks var då tillbaka i bandet efter en 28-årig bortovaro (!) och den första skiva han gjorde med Manowar då hade han alltså redan gjort! Orson Welles, tordönsrösten på "Dark Avenger", var tyvärr död så Sir Christopher Lee fick sköta det jobbet.

 
 Bassolot "Williams Tale" är skrivet av Gioacchino Rossini, han knåpade även ihop Barberaren i Sevilla.


A:
"Death Tone" – 4:48
"Metal Daze" – 4:18
"Fast Taker" – 3:56
"Shell Shock" – 4:04

B:
"Manowar" – 3:35
"Dark Avenger" – 6:20
"William's Tale" – 1:52
Battle Hymn" – 6:55

* * *

* * *

Producent:
Joey DeMaio, Ross the Boss

Skivbolag:
Liberty

MANOWAR:
Eric Adams, sång
Ross the Boss, gitarr, keyboards
Joey DeMaio, bas
Donnie Hamzik, trummor

12"-EP: Ghost - Popestar! (2016)

 

Givetvis har jag köpt den här, konstigt vore det väl annars? Förhandsbokad evigheter före släppdatumet.
 
 
Innehåller, förutom nya, egna låten "Square Hammer" (hur bra som helst) fyra covers: "Nocturnal Me" (Echo & the Bunnymen), "I Believe" (Simian Mobile Disco), "Missionary Man" (Eurythmics) och så "Bible" som i original gjordes av Imperiet.
 
 
På etiketten Ghosts skruvade version av Da Vincis vitruvianske man. Raaah, vad jag längtar till nästa fullängdare med dessa Linköpings-pojkar. Var det hösten 2017 den skulle komma?


A:
"Square Hammer" 3:59
"Nocturnal Me" (Echo & the Bunnymen cover) 5:13
"I Believe" (Simian Mobile Disco cover) 4:06

B:
"Missionary Man" (Eurythmics) 3:42
"Bible" (Imperiet) 6:34

* * *

* * *

Producent:
Tom Dalgety

Skivbolag:
Spinefarm

GHOST:
Papa Emeritus III, sång
Nameless Ghouls, alla instrument

LP: Ian Gillan Band - Child in time! (1976)



Första solskivan från Ian Gillan efter avhoppet från Deep Purple 1973 då han drog sig tillbaka från musikbranschen och istället investerade i en motorcykelfabrik, öppnade hotell samt var delägare i studion Kingsway Recorders. Men efter ett succéartat inhopp i Roger Glover rockopera "Butterfly Ball" 1975 där han med kort varsel hoppade in och sjöng "Sitting in a Dream" istället för Ronnie James Dio (som inte fick ledigt av mr Blackmore) blev Gillan lite speedad på det där med musik igen. Han bildade ett band och kallade det först för Shand Grenade, men övertalades att byta namn till det mera lättsäljande Ian Gillan Band. Det skadar kanske inte heller att döpa debutenskivan efter en välkänd Deep Purple-låt?
 


Men Ian Gillan Bands myllriga jazzfusion-rock diggades dock bara av ett fåtal japaner, några enstaka människor i Europa och absolut inte en käft i USA. så efter tredjeskivan "Scarabus" la Gillan ner Ian Gillan Band, kortade namnet till Gillan och rockade loss istället med välkänt lysande resultat. Man kan nästan tro att det här är Spinal Taps "Smell the glove" för jösses vad svart den är. 



Kubistisk design på uppviket. up. Basisten John Gustafson: "Gillan decided he didn’t like the band’s direction and wanted to do more rock stuff. In reality, he should have put his foot down a lot earlier. I personally was expecting Deep Purple stuff, but he let us do whatever we wanted."

 
 När det inte räcker att skriva att man spelar trummor...
 

A:
"Lay Me Down" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:55
"You Make Me Feel So Good" (Gillan, Moran, Wintour, Holland, Steele) – 3:41
"Shame" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:47
"My Baby Loves Me" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Glover) – 3:35
"Down the Road" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Glover) – 3:27

B:
"Child in Time" (Blackmore, Gillan, Glover, Lord, Paice) – 7:23
"Let It Slide" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Moran) – 11:41

* * *

* * *

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Polydor

IAN GILLAN BAND:
Ian Gillan, sång, munspel
Ray Fenwick, gitarr, sång
John Gustafson, bas, sång
Mark Nauseef, trummor
Mike Moran, keyboards

LP: Eagles - On the border! (1974)



Mäh! En till Eagles!??! Ja, jag vet, men nu är det slut med Eagles hemma hos mig, jag lovar och svär på allt som är heligt. Första skivan med gitarristen Don Felder som dock bara är med och spelar på "Good Day in Hell" och "Already Gone". Eagles-killarna blev trots det så imponerade av Felder att dom på stående fot erbjöd honom en plats i bandet.



Det var meningen att Glyn Johns (som redan hade producerat de två skivorna före denna) även skulla ratta ljud på "On the border" men Glyn och bandet (läs Henley/Frey) kom ihop sig en smula med Glyn då han ville att dom skulle fortsätta med sitt countrystuk men Henley/Frey var lite sugna på ett lite hårdare rocksound. Bara "Best of My Love" och "You Never Cry Like a Lover" behölls från den sex veckor långa inspelningssessionen med Glyn, resten raderades och dom började om med Bill Szymczyk vid spakarna.

 

A:
"Already Gone" (Tempchin, Strandlund) – 4:13
"You Never Cry Like a Lover" (Souther, Henley) – 4:02
"Midnight Flyer" (Craft) – 3:58
"My Man" (Leadon) – 3:30
"On the Border" (Henley, Leadon, Frey) – 4:28

B:
"James Dean" (Browne, Frey, Souther, Henley) – 3:36
"Ol' 55" (Waits) – 4:22
"Is It True?" (Meisner) – 3:14
"Good Day in Hell" (Henley, Frey) – 4:27
"Best of My Love" (Henley, Frey, Souther) – 4:35

* * *

* * *

Producent:
Glyn Johns, Bill Szymczyk

Skivbolag:
Asylum

EAGLES:
Don Felder, gitarr, sång
Glenn Frey, gitarr, sång, piano
Don Henley, trummor, sång
Bernie Leadon, gitarr, sång, banjo
Randy Meisner, bas, sång

LP: Girlschool - Hit n´ run! (1981)



Fullängdare nummer två från Girlschool med ett småtaffligt omslag. Jag ser en "hit" men inte så värst mycket "run"..., tycker dom står väldigt stilla där till höger. Eller tittar dom kanske efter föraren som springer nånstans där framför dom?



Men enligt den här bilden sitter han fortfarade kvar i bilen och fotar tjejer. Hela flickskolegänget - utom Kelly Johnson, som gick bort i cancer 2007 - håller fortfarande på och 2015 kom skivan "Guilty as sin". Respekt.



GRILLSCHOOL??!!


"Gibbins"?! Tryckfelsnisse är framme på etiketten också.
 

A:
"C'mon Let's Go" (McAuliffe, Johnson) 3:35
"The Hunter" (McAuliffe, Johnson) 3:15
"(I'm Your) Victim" (McAuliffe, Dufort) 2:42
"Kick It Down" (McAuliffe, Johnson) 3:03
"Following the Crowd" (WIlliams, McAuliffe, Johnson) 3:08
"Tush" (Gibbons, Hill, Beard) 2:16

B:
"Hit and Run" (McAuliffe, Johnson) 3:08
"Watch Your Step" (Williams, McAuliffe, Johnson) 3:22
"Back to Start" (Johnson, Williams) 3:32
"Yeah Right" (McAuliffe, Johnson, Dufort) 3:21
"Future Flash" (Johnson, McAuliffe) 4:27

* * *

* * *

Producent:
Vic Maile

Skivbolag:
Bronze

GIRLSCHOOL:
Kim McAuliffe, gitarr, sång
Kelly Johnson, gitarr, sång
Enid Williams, bas, sång
Denise Dufort, trummor

LP: City Boy - Young men gone west! (1977)



Fulllängdare nummer tre från City Boy har ett lagom konstigt omslag. Vad har den här sedelviftande tjejen med de konstiga ögonen med "young men gone west" att göra? Väntar hon på "young men"? Ska hon köpa "young men" för pengarna? Har alla "young men" dragit "west" och hon är ensam kvar? Är hen egentligen en "young man" som vill vara en tjej? Är det därför hen har en gigantisk vänsterhand? Precis som molnen i bakgrunden så hopar frågorna sig. 



"Young men gone west"? Ser mera ut som "middleaged men gone downstairs" Var är trummisen?



Tecknad bild på bandet på innerpåsens ena sida. Fortfarande ingen skymt av trummisen.



På innerpåsens andra sida finns texterna och det är färgkodat vilken av de två sångarna som sjunger vad, nåt som jag aldrig sett förut. Är det blå text så sjunger Lol Mason, röd text är det Steve Broughton och är det svart text så är det hela bandet som tar i för kung och fosterland. 



Skitbra skiva som snurrat massor i veckan.
 

A:
"Dear Jean (I'm Nervous)" (Mason, Slamer) - 5:33
"Bordello Night" (Broughton) - 3:04
"Honeymooners" (Mason, Slamer) - 3:55
"She's Got Style" (Mason, Thomas) - 3:23
"Bad For Business" (Mason, Broughton) - 3:33

B:
"Young Men Gone West" (Mason, Thomas) - 4:05
"I've Been Spun" (Broughton) - 3:19
"One After Two" (Mason, Thomas) - 3:27
"The Runaround" (Mason, Broughton) - 3:16
"The Man Who Ate His Car" (Bishton, Thomas) - 3:00
"Millionaire" (Mason, Broughton) - 4:28

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, sång, akustisk gitarr
Mike Slamer , gitarr, sång
Max Thomas, keyboards, sång
Chris Dunn, bas
Tony Braunagel, trummor

LP: David Coverdales Whitesnake - Snakebite! (1978)



Ett hopkok av de fyra låtar som utgjorde EP:n "Snakebite" (enbart släppt i England) samt på B-sidan fyra låtar från Coverdales soloskiva "Northwinds".



Coverdale, Moody, Marsden Murray... den klassiska Whitesnake-sättningen börjar ta form. På den följande "Trouble" hade Jon Lord gått med och på "Ready and willing" satt Ian Paice bakom trummorna. Hurra!


 

A:
"Come On" (Coverdale, Marsden) – 3:31
"Bloody Mary" (Coverdale) – 3:18
"Ain't No Love in the Heart of the City" (Price, Walsh) – 5:07
"Steal Away" (Coverdale, Moody, Marsden, Murray, Solley, Dowle) – 4:16

B:
"Keep On Giving Me Love" (Coverdale, Moody) – 5:13
"Queen of Hearts" (Coverdale, Moody) – 5:15
"Only My Soul" (Coverdale) – 4:33
"Breakdown" (Coverdale, Moody) – 5:12

* * *

* * *

Producent:
Martin Birch, Roger Glover

Skivbolag:
Sunburst

DAVID COVERDALES WHITESNAKE:
(låt # 1-4)
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr
Bernie Marsden, gitarr
Neil Murray, bas
Dave Dowle, trummor

(låt # 5-8)
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr
Tim Hinkley, piano
Alan Spenner, bas
Tony Newman, trummor

2-LP: Bathory - Nordland I & II (2002-2003)

 
Del ett och två i en serie album som var tänkt att bli fyra skivor men tyvärr avled Thomas "Quorthon" Forsberg innan han hann slutföra de andra två skivorna. Isande omslag målat av Kristian Wåhlin
 
 
Som vanligt producerat av Quorthon tillsammans med "Boss", det vill säga pappa Börje. Som jag, via hans skivbolag Black Mark, har köpt den här vinylen från för 168 spänn. Gör det du också, den finns här.
 
 
 
Känner på mig att jag kommer att köpa resten av skivorna i Bathorys diskografi också, det här är ju löjligt bra. Snacka om att upptäcka ett band låååångt efter alla andra. Hail the Hordes!


NORDLAND I
A:
"Prelude" 2:35
"Nordland" 9:21
"Vinterblot" 5:17
"Dragon's Breath" 6:45
"Ring of Gold" 5:35

B:
"Foreverdark Woods" 8:06
"Broken Sword" 5:35
"Great Hall Awaits a Fallen Brother" 8:17
"Mother Earth Father Thunder" 5:38
"Heimfard" 2:12

NORDLAND II
A:
"Fanfare" 3:37
"Blooded Shore" 5:46
"Sea Wolf" 5:26
"Vinland" 6:39
"The Land" 6:23
"Death and Resurrection of a Northern Son" 8:30 7.

B:
"The Messenger" 10:02
"Flash of the Silverhammer" 4:09
"The Wheel of Sun" 12:27
"Outro" 0:24

* * *

* * *

* * * 

* * *

Producent:
Boss, Quorthon

Skivbolag:
Black Mark

BATHORY:
Quorthon, sång, alla instrument

LP: Anthrax - Among the living! (1987)



Genomfantastisk tredjeskiva från Anthrax som här nådde höjder som aldrig har nått sen. Har haft de följande skivorna "State of Euphoria" och Persistence of time" i min ägo men sålt bägge på grund av deras galopperande uselhet. "Sound of white noise" har jag på CD (inte så bra den heller) men sen har jag inget mer Anthrax hemma i hyllan.

 
Men den här är alltså skitbra och har inte ett enda dåligt spår.


 
 

A:
"Among the Living" 5:16
"Caught in a Mosh" 5:00
"I Am the Law" 5:57
"Efilnikufesin (N.F.L.)" 4:54
"A Skeleton in the Closet" 5:32

B:
"Indians" 5:40
"One World" 5:56
"A.D.I./Horror of It All" 7:49
"Imitation of Life" 4:22

* * *

* * *

Producent:
Eddie Kramer

Skivbolag:
Island

ANTHRAX:
Joey Belladonna, sång
Dan Spitz, gitarr
Scott Ian, gitarr
Frank Bello, bas
Charlie Benante, trummor

LP: Ted Nugent and the Amboy Dukes - Call of the wild! (1974)

 
 Sjätte fullängdaren från Detroitbandet Amboy Dukes har tillägget "Ted Nugent and the..." då uncle Teds enorma ego till slut omslöt hela bandet. Det släpptes en skiva till med bandnamnet Amboy Dukes på omslaget innan Ted la ner dom där dumheterna med bandnamn och fortsatte under eget flagg. Enklast så. 
 
 
 Fattar inte det här. På bilden ser då i alla fall jag bara tre bandmedlemmar, från vänster Rob Grange, sen trummisen Vic Mastrianni och så Teddan längst till höger. Men både på Wikipedia och Discogs är det listat två medlemmar till, sångaren Andy Jezowski och så keyboardisten Gabriel Magno. Varför fick inte dom vara med på omslaget? Konstigt. Vilka tjejerna är helt höljt i dunkel. Ted har garanterat dödat varje djur som ligger på bordet. Med pilbåge.



Släppt på Frank Zappas skivbolag Discreet. Skitbra skiva, nu saknar jag bara de fyra Amboy-skivorna före denna så har jag allt som Ted släppt på vinyl. Nä, nu ljög jag allt lite. Men bara lite.
 

A:
"Call of the Wild" (Nugent) – 4:51
"Sweet Revenge" (Nugent)  – 4:06
"Pony Express" (Nugent)  – 5:21
"Ain't It the Truth" (Grange, Nugent) – 4:57

B:
"Renegade" (Grange) – 3:33
"Rot Gut" (Grange, Nugent, Magno, Mastrianni) – 2:45
"Below the Belt" (Nugent)  – 7:03
"Cannon Balls" (Nugent)  – 5:43

* * *

* * *

Producent:
Lew Futterman

Skivbolag:
DiscReet

TED NUGENT AND THE AMBOY DUKES:
Andy Jezowski, sång
Ted Nugent, gitarr, sång
Gabriel Magno, keyboards, flöjt
Rob Grange, bas, sång
Vic Mastrianni, trummor, sång

LP: Spinal Tap - Break like the wind! (1992)



 Galet kul fullängdare från skojfriska Spinal Tap med kraftiga Manowarvibbar på omslaget.



Jag måste leta upp den där "Smell the glove"-skivan från filmen också, du vet den med helsvart omslag. "It's like, how much more black could this be?' and the answer is 'None. None more black."

 
"Bolder than the pirates who used to rule the sea, braver than the natives who never heard of tea"...
Eeeh, va? Skattframkallande texter.


A:
"Bitch School" 2:50
"The Majesty of Rock" 3:55
"Diva Fever" 3:06
"Just Begin Again" 4:52
"Cash on Delivery" 3:03
"The Sun Never Sweats" 4:23
"Rainy Day Sun" 3:42

B:
"Break Like the Wind" 4:35
"Stinkin' up the Great Outdoors" 2:50
"Springtime" 4:02
"Clam Caravan" 3:37
"Christmas With the Devil" 4:33
"Now Leaving on Track 13 2:08
"All the Way Home" 2:07

* * *

* * *

Producent: 
Danny Kortchmar 

Skivbolag: 
MCA

SPINAL TAP: 
Derek Smalls (Harry Shearer), bas, sång
David St. Hubbins (Michael McKean), sång, gitarr
Nigel Tufnel (Christopher Guest), gitarr, sång

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Jeff Beck, gitarr på "Break Like the Wind"
Cher, sång på "Just Begin Again"
Steve Lukather, gitarr på "Break Like the Wind"
Joe Satriani, gitarr på "Break Like the Wind"
Slash, gitarr på "Break Like the Wind"
Timothy B. Schmit, körsång på "Christmas with the Devil" och "Cash On Delivery"
Dweezil Zappa, gitarr på "Diva Fever"

LP: Visage - Visage! (1980)

 
Debutskiva från Visage, bandet som Midge Ure hamnade i efter att att ha bondat musikaliskt med Visagegundaren Rusty Egan i powerpop-gruppen Rich Kids, där förresten även Sex Pistols-basisten Glen matlock ingick. För en Ultravox-fetischist som undetecknad är detta såklart mumma då det låter mycket Ultravox i en del låtar. Visage-sångaren och co-bandgrundaren Steve Strange vann förresten första säsongen av reality-showen "Celebrity Scissorhands" där kändisar välgörenhetsklipper hår på folk efter att ha fått en snabbkurs av en riktigt frisör. På TV4 inom kort? Är Anna Book ledig?
 
 
Skitbra skiva med låtar som "Visage", "Visa-age", "Mind of a toy" och jättehiten "Fade to gray". Det blev dock bara en skiva till - "The Anvil" - med Ure i bandet innan han och Currie hoppade av för att istället återuppliva Curries ordinarie orkester Ultravox som legat nere sedan ursprunglige vokalisten John Foxx´ avhopp.
 


Ska baske mig försöka hitta den där "The Anvil" på vinyl också. RIP Steve Strange och John McGeoch.
 

A:
"Visage" 3:53
"Blocks on Blocks" 4:00
"The Dancer" 3:40
"Tar" 3:32
"Fade to Grey" 4:02

B:
"Malpaso Man" 4:14
"Mind of a Toy" 4:28
"Moon Over Moscow" 4:00
"Visa-age" 4:20
"The Steps" 3:14

* * *

* * *

Producent:
Midge Ure, Visage

Skivbolag:
Polydor

VISAGE:
Steve Strange, sång
Midge Ure, gitarr, synthesizers
John McGeoch, gitarr, saxofon
Dave Formula, synthesizer
Billy Currie, violin, synthesizer
Rusty Egan, trummor

LP: The Police - Outlandos d´ Amour! (1979)



Miljonsäljande debutskiva från engelska The Police som trots bandets bistra uppsyner inte är så värst mycket punk.



Trivia: "Be My Girl / Sally" består dels av en halvfärdig låtidé sjungen av Sting som efter 50 sekunder bryts och vi får höra gitarristen Andy Summers läsa en dikt om en uppblåsbar Barbara (fråga din pappa). 



Bandet hamnade i onåd hos BBC på grund av "Can´t stand losing you" och "Roxanne" då de handlade om självmord och prostutition respektive.
 

A:
Next to You (Sting) 2:50
So Lonely (Sting) 4:49
Roxanne (Sting) 3:12
Hole in My Life (Sting) 4:52
Peanuts (Copeland, Sting) 3:58

B:
Can't Stand Losing You (Sting) 2:58
Truth Hits Everybody (Sting) 2:53
Born in the 50's (Sting) 3:40
Be My Girl - Sally (Sting, Summers) 3:22
Masoko Tanga (Sting) 5:40

* * *

* * *

Producent:
The Police

Skivbolag:
A&M

THE POLICE:
Sting, bas, sång
Andy Sumners, gitarr
Stewart Copeland, trummor

LP: Magnum - On a storytellers night! (1985)



Femte fulllängdaren från engelska pomprockarna Magnum. Omslaget är sjukt snyggt, givetvis målat av Rodney Matthews. Tittar du riktigt noga så ser du omslagen till "Chase the dragon" och "Eleventh hour" på väggen på respektive sida av spisen.
 


 
Snygg omslagsbild men konstigt nog är baksidan helt galet ful. Texter och infotext tryckta i gul färg på grå bakgrund? Läsligt? Inte det minsta, går inte att urskilja ett enda ord. Men skivan är såklart jättebra.
 

A:
How Far Jersualem
Just Like An Arrow
On A Storytellers Night
Before First Light
Les Mort Dansant

B:
Endless Love
Two Hearts
Steal Your Heart
All Englands Eyes
Last Dance


* * *

* * *

Producent:
Kit Woolven

Skivbolag:
FM

MAGNUM:
Bob Catley, sång
Tony Clarkin, gitarr
Wally Lowe, bas
Mark Stanway, keyboards
Jim Simpson, trummor

LP: Gillan & Glover - Accidentally on purpose! (1988)



Vad gör man då man heter Ian Gillan och har en skiva kvar att leverera på sitt soloskivkontrakt med Virgin? Jo, man drar till Bahamas med bästa polaren Roger Glover och skriver och spelar in en hop låtar. De två vännerna verkar ha haft väldans skojigt med låtskrivandet där på stranden för allt verkar ha varit tillåtet och på skivan kastas man mellan Miami Vice-synthar, maffiga gospelkörer, Little Richard-covers, The Police-reggae och stånkande munspelsblues. 



Alla instrument på skivan (utom trummor och nån enstaka gitarr) spelas av av de två herrarna här ovan. Och som vanligt med Gillans texter är det kul läsning, särskilt i "I Thought No" om ett hett möte med en tjej som senare i låten blir ett hett möte med hennes killes knytnäve... Det är Gillan som sköter munspelandet. 



Att skriva låtar är ett hårt jobb.



Gillan tyckte nog det var jävligt skönt att slippa Blackmore ett tag, de två hade rykt ihop mer än en gång under inspelningen av "The house of blue light" som kom året före denna. Stridandet fortsatte dock och 1989 fick Gillan kicken från Deep Purple. 1992 var han dock tillbaka igen och spelade in "The battle rages on..." (Gillan vs Blackmore?) med hela det gamla gänget men mitt under turnén fick Blackmore ett psykbryt och drog, denna gång för gott.

 

A:
Clouds And Rain 4.00
Evil Eye 4.10
She Took My Breath Away 4.32
Dislocated 3.22
Via Miami 4.58

B:
I Can't Dance To That 4.23
Can't Believe You Wanna Leave 3.08
Lonely Avenue 3.05
Telephone Box 5.15
I Though No 3.35


* * *

* * *

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Virgin

GILLAN & GLOVER:
Ian Gillan, sång, munspel
Roger Glover, bass, keyboards, gitarr
 

LP: Rob Zombie - The electric warlock acid witch satanic orgy celebration dispenser! (2016)


Rob Zombies senaste alster ståtar med den snärtiga skivtiteln "The electric warlock acid witch satanic orgy celebration dispenser". Puh! Inköpt från Ginza för 99 bagis. Kan inte säga att jag är nåt större fan av Rob Z, gillade White Zombie mer, men sketna 99 spänn kan man ju inte säga nåt om. Färgglatt omslag. 



Färgexplosionerna fortsätter på baksidan med en blå kanin i bakgrunden. 12 låtar med långa titlar men väldigt kort speltid på skivan, endast 31 minuter. Och av de tolv låtarna är tre instrumentalsnuttar...
 


På uppviket är det snuskigt värre. "Well, everybody's fucking in a U.F.O." som Robban sjunger på en låt, jotack jag ser det.



Ena sidan på det medföljande infobladet...



... och den andra sidan. Både Ginger Fish och John Five har tidigare spelat med Marilyn Manson. Från en industrirockande galning till nästa, tror dock att det är lite lugnare här på Robbans sida av staketet.



På B-sidans etikett står det "The echo of our own stupid thoughts - everybody looked grim and purposeful", så vet du det också.
 

A:
"The Last of the Demons Defeated" 1:32
"Satanic Cyanide! The Killer Rocks On!" 3:00
"The Life and Times of a Teenage Rock God" 2:53
"Well, Everybody's Fucking in a U.F.O." 2:43
"A Hearse That Overturns with the Coffin Bursting Open" (Instrumental) 1:30
"The Hideous Exhibitions of a Dedicated Gore Whore" 2:46 7.

B:
"Medication for the Melancholy" 2:26
"In the Age of the Consecrated Vampire We All Get High" 2:15
"Super-Doom-Hex-Gloom Part One" (Instrumental) 1:29
"In the Bone Pile" 2:33
"Get Your Boots On! That's the End of Rock and Roll" 2:46
"Wurdalak" 5:30

* * *

* * *

Producent:
Zeuss

Skivbolag:
Universal

ROB ZOMBIE:
Rob Zombie, sång
John 5, gitarr
Piggy D., bas
Ginger Fish, trummor 
Zeuss, keyboards,

LP: David Coverdale - White Snake! (1977)



Debutsoloskivan från David Coverdale är som synes betitlad "White Snake". Förutom gitarristen Micky Moody lyser dock det övriga framtida Whitesnake-gänget med sin frånvaro, förutom trummisen Simon Phillips och producerande basisten Roger Glover är det ett gäng okändingar i kompet. En väldigt soulig skiva med frekvent användande av blås och så en hop körtjejer som stönar och stånkar ikapp med Coverdale.
 


Ormtemat fortsätter på baksidan, snyggt va? Ett par låtar hintar om soundet på det framtida "bandet" Whitesnake (som jag älskar), "Blindman", Time on my side" och "Whitesnake" till exempel. Har dock svårare att digga den slöbluesiga "Peace lovin´ man" (gospelkörer och saxofonsolo nej tack) och den avslutande "Celebration" där det stånkas med ännu mer saxofoner, discobas och karneval i Rio-vibbar.
 


En skäggig David sexar loss på innerpåsen. Ett gäng trosor på väg upp på scen är precis utanför bild.
 
 

A:
"Lady" (Coverdale, Moody) - 3:48
"Blindman" (Coverdale) - 6:01
"Goldies Place" (Coverdale) - 5:03
"Whitesnake" (Coverdale, Moody)  - 4:22

B:
"Time on My Side" (Coverdale, Moody)  - 4:26
"Peace Lovin' Man" (Coverdale) - 4:53
"Sunny Days" (Coverdale) - 3:31
"Hole in the Sky" (Coverdale) - 3:23
"Celebration" - 4:11

* * *

* * *

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Sonet

DAVID COVERDALE:
David Coverdale, sång, piano
Micky Moody, gitarr
Tim Hinkley, orgel
Ron Aspery, saxofon
DeLisle Harper, bas
Roger Glover, bas, synthesizer
Simon Phillips, trummor

LP: City Boy - City Boy! (1976)

 

Debutskiva från ett av världens mest underskattade band. Säger han som alldeles nyss har upptäckt dom...
 


För att travestera den store tänkaren Gene Simmons citat "Kiss meets the Phantom of the park" är kanske inte världens bästa film men hur många filmer har du gjort?": Inte så snyggt omslag kanske men hey hur många skivor har du gjort? Men är verkligen tegelstenar det första man tänker på när man ska hitta på nåt som passar till bandnamnet?
 


På innerpåsen är det texter och tuffa bilder på bandet iförda solglasögon och porrfilmsmustacher.
 
 

A:
(Moonlight) Shake My Head And Leave 4:25
Deadly Delicous 4:37
Surgery Hours (Doctor Doctor) 3:01
Sunset Boulevard 6:14
Oddball Dance 5:01

B:
5000 Years / Don't Know Can't Tell 8:38
The Hap-Ki-Do Kid 3:10
The Greatest Story Ever Told 4:46
Haymaking Time 5:30

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, gitarr, sång
Mike Slamer, gitarr, sång
Chris Dunn, bas, sång
Max Thomas, keyboards, sång 
Roger Kent, trummor

LP: Angelcorpse - Exterminate! (1998)



Fullängdare nummer två från dödsmetalliga Angelcorpse i en snygg gatefoldutgåva inköpt på en skivmässa här i Umeå för jättelänge sedan. Limiterad utgåva på endast 1000 ex men konstigt nog har jag nr 1013... Är det bra eller dåligt? Omslaget av Joe Petagno som gjort mer än ett omslag till Motörhead.



Bandmedlemmarna har helt andra namn för sitt instrumenthanterande då gitarristerna inte spelar gitarr utan sysslar med "inhuman scourge" och "wardemonic minion of profane majesty" på skivan. Eller "inhuman majesy" som det feltryckt står under Palubickis namn. Sjungande basisten Pete Helmkamp å andra sidan slänger ur sig "triple six vomits" istället för att sjunga och spelar inte bas utan nåt som kallas "sturmgeschutz".
 


Blod, eld, död och glödgande Kristushat vädras på uppviket.
 
 
Som sagt, det här är alltså nummer 1013 av 1000 befintliga exemplar... WTF?!
 
 
A:
Christhammer
Wartorn
Into the Storm of Steel
Phallelujah

B:
Reap the Whirlwind
That Which Lies Upon
Embrace
Sons of Vengeance

* * *

* * *

Producent:
Angelcorpse

Skivbolag:
Osmose

ANGELCORPSE:
Pete Helmkamp, bas, sång
Gene Palubicki, gitarr
Bill Taylor, gitarr
John Longstreth, trummor

2-LP: Adam Ant - Adam Ant is the blueblack hussar in marrying the gunners daughter! (2013)



Japp, här kommer det ännu mer skivor med Adam Ant! Sjätte soloskivan och jösses vad konstig den var! Det verkar som den gode herr Ant här har plockat fram precis varenda låtidé han nånsin fått i sitt liv, hur ofärdig den än varit, funderat en liten stund sen beslutat sig att, "äh va fan jag spelar in alla". 

 
Punkdängor med ylande gitarrer, fläsktunga industrisynthlåtar som skulle passa finfint på valfritt Nine Inch Nails-album, träskblues á la Mississippi, 50-talsrock, akustiska lägereldsvisor, Blur-pop huller om buller... you name it så finns det här.

 
På uppviket är det Adam i full Blueblack Hussar-utstyrsel.

 
Släppt på egna etiketten Blueblack Hussar Records. "Marrying the gunner's daughter" är förresten en gammal sjömanna-slang från svunna tider som betyder att en sjöman som gjort nåt dumt bands fast vid skeppskanonen och piskades blodig. Adam tyckte att det var en ganska riktig liknelse på hur han tycker artister numera behandlas av skivbolagen.


A:
"Cool Zombie"
"Stay in the Game"
"Marrying The Gunner's Daughter"
"Vince Taylor"

B:
"Valentine's"
"Darlin' Boy"
"Dirty Beast"
"Punkyoungirl"
"Sausage"

C:
"Cradle Your Hatred"
"Hardmentoughblokes"
"Shrink"
"Vivienne's Tears"

D:
"Who's A Goofy Bunny?"
"How Can I Say I Miss You?"
"Bullshit"
"How Can I Say I Miss You? (Reprise)"

* * *

* * *

Producent:
Adam Ant, Boz Boorer, Chris McCormack

Skivbolag:
Blueblack Hussar

ADAM ANT:
Adam Ant, sång, gitarr, bas, keyboards
Marco Pirroni, gitarr
Boz Boorer, gitarr, bas
Chris McCormack, gitarr
Tom Edwards, gitarr, bas
Matt Walker, trummor
Andy Woodard, trummor

RSS 2.0