LP: Peter Gabriel - So! (1986)



Bläddrade igenom LP-hyllan häromsistens och försökte packa ihop skivorna lite, har nämligen köpt en hel drös nya, fina vinyler som jag måste försöka klämma in i min redan nu överfylla hylla. Och vad hittar jag då, inklämd mellan Frehley´s Comet och Genesis om inte Peter Gabriels mångmiljonsäljande soloskiva "So"

Vet inte om det är nån som minns det men för ett tag sen så fick jag en back med gamla LP-skivor av en polare för ett tag sen där jag bland annat plockade ut skivor med LARD, U2, Europe och Dare innan jag lät resten gå till de sälla jaktmarkerna, alltså till loppis. Tydligen så plockade jag även ut den här skivan, stoppade snyggt och prydligt in den i hyllan och glömde bort den. Tokigt!



Vet inte riktigt vad jag ska säga om det här, inte riktigt min kopp te, men "Sledgehammer" är helt klart en bra låt med en rasande cool video men resten? Nja... "Sledgehammer" är förresten MTV:s mest spelade musikvideo nånsin. Ett rekord som aldrig kommer att slås då MYV numera mest visar högintellektuella program som "Teen mom" och "Geordie Shore"...



Men den här skivan sålde ju ett gigantiskt antal miljoner ex världen över och "Dont give up", som Gabriel sjunger tillsammans med Kate Bush, blev ju en hejdundrande hit världen över så vad vet jag?
 
A:
"Red Rain" 5:39
"Sledgehammer" 5:12
"Don't Give Up" 6:33
"That Voice Again" 4:53

B:
"In Your Eyes" 5:27
"Mercy Street" 6:22
"Big Time" 4:28
"We Do What We're Told (Milgram's 37)" 3:22
"This Is The Picture (Excellent Birds)" 4:25

* * *

* * *

Producent:
Daniel Lanois, Peter Gabriel

Skivbolag:
Charisma

PETER GABRIEL:
Peter Gabriel, sång, piano
Tony Levin, bas
David Rhodes, gitarr
Jerry Marotta, trummor (#1, 8)
Manu Katché, trummor (#2, 3, 4, 5)
Stewart Copeland, hi-hat (#1), trummor (#7)
Daniel Lanois – guitar (#1, 2, 4, 7, 9)
Kate Bush, sång (#3)
Larry Klein, bas (#5, 6)
Youssou N'Dour, sång (#5)
Jim Kerr, kör (#5)
Bill Laswell, bas (#9)
Nile Rodgers, gitarr (#9)
Laurie Anderson, sång (#9)

LP: Voivod - Nothingface! (1989)



"Nothingface", den femte fullängdaren från Voivod, är tyvärr den enda Voivodskiva som jag har hemma. Jag har tidigare ägt "War and pain", "Rrroooaaaarrrr!!!" (världens bästa skivtitel?) och"Killing Technology" men har av okänd orsak, läs tillfällig sinnesförvirring, sålt iväg dom. De båda förstnämnda hade jag på vinyl, inköpta då de släpptes så det var originalpressar och inga i efterhand ihopkokade nyutgåvor, så du kanske förstår att jag grämer mig. Nåväl, det är väl ingen idé att gråta över det utan det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Jaha, men vad är Voivod då? hör jag några välkammade AOR-fans där längst bak lite skrämt undra. Jo, det är ett jävligt bra (och jävligt märkligt om man ska vara ärlig) kanadensiskt band som spelar en alldeles egen, och väldigt kantig hybrid av thrash-, prog- och spacemetal. Flummigt? Jotack. Det låter som om ett gäng jazzskägg försöker spela thrash men inte riktigt lyckas hålla sig då de ibland mitt i låtarna börjar tokjamma och jazza loss, för det mesta helt slumpmässigt.



Ska man vara lite elak så utspelas ibland följande scenario: sången (framropad på halvdan engelska, franska är ju deras huvudspråk) går, en aning småfalsk, åt ett håll, basisten spelar invecklade basgångar som skulle gjort Geddy Lee avis, trummisen hackar fram aviga takter med konstiga start/stopp-partier och dubbeltramp medan gitarristen strösslar alltihop med de spretigaste och frijazzigaste C-moll F#7-ackord du hört.



Men på nåt konstigt sätt så funkar det och lyssnar du bara koncentrerat så kommer du att tas med på en resa till okända dimensioner samtidigt som "The Unknown Knows", "Nothingface", "X-Ray Mirror" och "Into My Hypercube" flyger fram och tillbaka mellan öronen. För huvudet måste nämligen vara helt tömt på tankar, fördomar, logik och annat gojs innan du kör igång din Voivod-session, du kan inte sitta och tänka "vad sjunger han om?, "rimmar verkligen det där?", "är det här refrängen?" eller "gitarrsolo? här?" för i Voivod-land är det andra lagar och regeler som gäller. Skitbra.
 
A:
"The Unknown Knows" 5:55
"Nothingface" 4:14
"Astronomy Domine" (Pink Floyd-cover) 5:30
"Missing Sequences" 5:49

B:
"X-Ray Mirror" 4:28
"Inner Combustion" 3:48
"Pre-Ignition" 5:11
"Into My Hypercube" 5:03
"Sub-Effect" 4:29

* * *

* * *

Producent:
Glen Robinson

Skivbolag:
Mechanic

VOIVOD:
Denis "Snake" Bélanger, sång
Denis "Piggy" D'Amour, gitarr
Michel "Away" Langevin, trummor
Jean-Yves "Blacky" Thériault, bas

2-LP: Scorpions - Tokyo tapes! (1978)









 
A:
All Night Long (Meine, Roth) 2:55
Pictured Life (Meine, Schenker, Roth) 3:04
Backstage Queen (Meine, Schenker) 3:30
Polar Nights (Roth) 6:43
In Trance (Meine, Schenker) 5:22

B:
We'll Burn The Sky (Dannemann, Schenker) 8:16
Suspender Love (Meine, Schenker) 3:28
In Search Of The Peace Of Mind (Meine, Heimberg, Schenker, Schenker, Dziony) 3:00
Fly To The Rainbow (Schenker, Roth) 9:23

C:
He's A Woman, She's A Man (Rarebell, Meine, Schenker) 5:22
Speedy's Coming (Meine, Schenker) 3:21
Top Of The Bill (Meine, Schenker) 6:39
Hound Dog (Leiber, Stoller) 1:16
Long Tall Sally (Johnson, Penniman, Blackwell) 2:09

D:
Steamrock Fever (Meine, Schenker) 3:35
Dark Lady (Roth) 3:34
Kojo No Tsuki (Tsuchii, Taki) 3:09
Robot Man (Meine, Schenker) 5:33

Producent:
Dieter Dierks

Skivbolag:
RCA

SCORPIONS:
Klaus Meine, sång
Ulrich Roth, gitarr, sång på "Polar Nights", "Fly to the Rainbow" och "Dark Lady"
Rudolf Schenker, gitarr
Francis Buchholz, bas
Herman Rarebell, trummor

LP: Sator - Slammer! (1988)

 


 
A:
What You Are Is What You Get 2:45
Scales To Skin 3:57
Wasting Time 3:38
Gamma Gamma Hey! 3:28
23 BC 1:01

B:
Pigvalley Beach 3:45
Bughouse Baby 3:08
Snakepit Rebel 3:45
It's So Cold Without A Gun 4:26
What Fucking Vibrations? 2:32

Producent:
Gilles Martin, Michael Ilbert

Skivbolag:
Radium

SATOR:
Kent Norberg, bas, sång
Chips Kiesbye, gitarr
Hans Gäfvert, keyboards, samplingar, sång, munspel
Michael Olsson, trummor

LP: Possessed - Beyond the gates! (1986)







 
A:
Intro 1:23
The Heretic 2:40
Tribulation 4:48
March to Die 3:12
Phantasm 4:23

B:
No Will to Live 6:47
Beyond the Gates 2:55
The Beasts of the Apocalypse 3:13
Seance 3:03
Restless Dead 2:59
Dog Fight 1:23

Producent:
Carl Canedy

Skivbolag:
Music for Nations

POSSESSED:
 Jeff Becerra, bas, sång
Mike Torrao, gitarrr
Larry LaLonde, gitarr
Mike Sus, trummor

2-LP: Triptykon - Melana Chasmata! (2014)

 

Blytung dubbelvinyl-utgåva med schweiziska Triptykons opus "Melana Chasmata".

 
Titeln är grekiska och betyder "svarta djupa, depressioner/dalar" och nog åker man ner i en svart, djup depression när Triptykon drar igång sitt mullrande, nattsvarta mörker. Inget tjo och tjim här inte må du tro.

 


De mardrömslika bilderna är såklart gjorda av H. R. Giger, du vet han som även designat Alien-monstret.



Kalasfin utgåva.
 
A:
"Tree of Suffocating Souls" 7:55
"Boleskine House" 7:12
"Altar of Deceit" 7:06

B:
"Breathing" 5:47
"Auroræ" 6:17
"Demon Pact" 6:06

C:
"In the Sleep of Death" 8:10
"Black Snow" 12:25

D:
"Waiting" 5:54

* * *

* * *

Producent:
Thomas Gabriel Fischer, V. Santura

Skivbolag:
Prowling Death Records, Century Media

TRIPTYKON:
Thomas Gabriel Fischer, sång, gitarr
V. Santura, gitarr, sång
Norman Lonhard, trummor
Vanja Šlajh, bas

LP: Plasmatics - New hope for the wretched! (1980)



Den otroligt brötiga debutskivan från New York-punkarna Plasmatics, en LP som jag utan att tveka köpte direkt på släppdagen 1980. Plasmatics var i ropet då och det tisslade och tasslades en massa om dett nytt, galet band från USA. Och när min dåvarande husbibel Kerrang (finns den kvar nuförtiden?) sen visade bilder på spektaklet Plasmatics var man såklart fast!



Basist i Plasmatics var Jean Beauvoir som senare i sin karriär skulle jobba ihop med KISS och skriva "Thrills in the Night" och "Who Wants to Be Lonely" åt den sminkade hjältarna. Jean har även producerat skivor med Ramones och skrivit låtar till N´Sync. 

 
I mitten på Bobby Darin-covern "Dream Lover" finns ett instrumentalt parti. När det spelade in låten och det var dags för det instrumentala breaket togs medhörningen i lurarna bort så ingen kunde höra vad den andra spelade och alla spelar jättekonstigt på sina respektive instrument i ett par minuter. Wendy? Hon spelar motorsåg.

 
På etiketten står som synes att skivan är producerad av Jimmy Miller, (har bl a producerat Rolling Stones "Exile..." och Motörheads "Bomber"), men då Jimmy väl hasade in i studion i New York var han heroinpåverkad och fortsatte sen att vara det under inspelningen som blev mer och mer kaotisk. Till slut fick skivbolaget Stiff nog, kickade Miller och inspelningen flyttades till England där den slutfördes av teknikern Ed Stasium och Plasmatics manager Rod Swenson. Men Jimmys namn står trots det kvar... Ingen nypress utan den snorgrön-spräckliga originalutgåvan, thank you very much.
 
A:
"Tight Black Pants"- 1:47
"Monkey Suit" - 3:27
"Living Dead"- 1:36
"Test Tube Babies" - 1:54
"Won't You" - 2:28
"Concrete Shoes" - 2:55
"Squirm" (live) - 5:29

B:
"Want You Baby" - 1:55
"Dream Lover" (Darin) - 5:41
"Sometimes I..." - 3:58
"Corruption" - 2:39
"Butcher Baby" - 3:32

* * *

* * *

Producent:
Jimmy Miller, Ed Stasium

Skivbolag:
Stiff

THE PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång, saxofon, motorsåg, maskingevär
Richie Stotts, gitarr
Wes Beech, gitarr
Jean Beauvoir, bas
Stu Deutsch, trummor

LP: Rush - Moving pictures! (1981)

 

Omslagsbilden kan tolkas på en massa sätt, det vore ju inget riktigt progrock-omslag annars? Titeln "Moving pictures" anspelas det på två gånger på framsidan där vi först ser flyttgubbarna håller på och "moving en massa pictures". Till höger om dom står det en tant och gråter när hon ser målningarna, hon tycker säkert det är "moving (rörande) pictures".
 


När vi vänder på härligheten så ser vi att det hela är en filminspelning, alltså "moving pictures". Fyndigt eller va? Flyttgubben längst till vänster heter förresten Bobby King och jobbar i omslagsmakaren Hugh Symes team och det är han som stått modell för den nakna "2112"- och "Hemispheres"-killen. 



De tre bokstäverna i den kultförklarade instrumentalen "YYZ" är flygplatskoden för Toronto International Airport. Jomenvisst är det så och bokstäverna "YYZ" spelas i Morse-kod (-.--/-.--/--..) i början av låten. 
 
A:
"Tom Sawyer" 4:37
"Red Barchetta" 6:12
"YYZ" (Instrumental) 4:25
"Limelight" 4:23

B:
"The Camera Eye" 10:58
"Witch Hunt" (Part III of Fear) 4:46
"Vital Signs" 4:47

Producent:
Rush, Terry Brown

Skivbolag:
Anthem

RUSH:
Geddy Lee, sång, bas, baspedal
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

LP: Slayer - Reign in blood! (1986)



En svindlande snabb skiva som klockar in på behändiga 29 minuter, den rymdes alltså på ena sidan av ett C60. C60?? Fråga din pappa, han vet.



Från den gamla goda tiden då Kerry King fortfarande hade hår, Dave Lombardo var kvar i bandet och Jeff Hanneman levde. Efter bara en månad ute på turné hoppade Lombardo av bandet då han tyckte han tjänade alldeles för lite pengar. "I wasn't making any money. I had just gotten married, and I figured if we were gonna be doing this professionally on a major label I wanted my rent and utilities paid." Lombardo ersattes raskt av Tony Scaglione från Whiplash och turnén fortsatte. Flera månader senare lyckades till slut Lombardos fru övertala Dave att återvända till bandet. Lombardo slutade sen igen 1992 (fick inte ledigt då frugan skulle föda, ersattes av Paul Bostaph) och sen igen ifjol (nu var det för pengarna igen). Han ersattes återigen av Paul Bostaph (för sista gången?).



Faktiskt den första metalskiva som Rick Rubin producerade, då han innan den här "bara" hade gjort en massa rapskivor, bland annat LL Cool J:s "Radio" och Run D.MCD:s "Tougher than leather". Man kan väl säga att han gjorde ett hyfsat jobb. Nästa rockskiva för Rubin blev The Cults "Electric" (1987) innan Slayer ringde igen och ville ha hjälp med "South of heaven".
 
A:
"Angel of Death" 4:51
"Piece by Piece" 2:03
"Necrophobic" 1:40
"Altar of Sacrifice" 2:50
"Jesus Saves" 2:54

B:
"Criminally Insane" 2:23
"Reborn" 2:12
"Epidemic" 2:23
"Postmortem" 3:27
"Raining Blood" 4:17

* * *

* * *

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
Def Jam

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

RSS 2.0