Filmtips: Antichrist! (2009)
Regi: Lars von Trier, 109 min. I rollerna: Willem Dafoe, Charlotte Gainsbourg
VARNING: texten nedan innehåller spoilers så det bara dånar om det så har du tänkt se Antichrist men inte hunnit än så blunda. Nu.
Ja, då har jag sett Lars von Triers omtalade "skräckfilm" Antichrist och jag måste säga att den med lätthet seglar upp på åtminstone Topp 3 på min Topp 10-lista.
Alltså min Topp 10-lista över helt värdelösa filmer. Låt mig förklara: en film blir inte läskig bara för att man visar nåt i slow motion och en film blir inte läskig bara för att det är filmat i svartvitt. En film blir inte läskig bara för att en tjej står och skriker i skogen, i "Blair Witch Project" funkade det kanske men inte här. En film blir inte läskig bara för att man har mycket naket, och då menar jag MYCKET naket. Fan, det är Dafoe-stjärtar och Gainsbourg-blygdläppar kors och tvärs hela filmen igenom. Och till sist, en film blir inte läskig bara för att man har en talande räv med i en scen. Japp, du läste rätt, en talande räv...
Det blir i och för sig lite läskigt när Charlotte av nån anledning dammar en bräda mellan benen på en (såklart) naken Dafoe och sen så hyggligt runkar av honom till hans sargade organ sprutar blod ("I cum blood" som Cannibal Corpse skulle ha sagt). När sen Charlotte omskär sig själv med en rostig sax så blinkade jag väl till en aning men annars... nej. Det händer inte nåt varken läskigt eller spännande i filmen under två timmar, utan det är bara en massa skrikande och gråtande och tungsinta replikskiften ("What do you think is supposed to happen in the woods?") mellan de två fantastiskt överspelande huvudrollsinnehavarna.
Tänkte på dom där som såg denna film i Cannes och svimmade, antingen så har dom inte sett mycket skräckfilm i sina dar (troligtvis) eller så föll dom helt enkelt i koma av uttråkning (också troligt). Nä, den här filmen är bara konstig och den är som en teaterpjäs då det i filmen bara är Willem och Charlotte i bild som omväxlande skriker, gråter, knullar och till slut gör illa varandra med borrar och stryptag. Så. Jävla. Sämst. Se Hollywoodfruar med Anna Anka istället, det är garanterat mycket läskigare. Och jag som hade längtat så efter den här filmen... Det här inlägget blev alltså inte ett "Filmtips!" utan helt enkelt en varning. Så. Nu kan du titta igen.
Handlingen: Ett äkta par har förlorat sin son. För att bearbeta sorgen isolerar sig i ett ensligt beläget hus där maken som en terapeut bestämmer sig för att behandla sin hustru. Till en början verkar arbetet fungera bra, men efterhand tar händelserna en otäck riktning.
CD: Ace Frehley - Anomaly! (2009)
Foxy & Free / Outer Space / Pain In The Neck / Fox on the Run / Genghis Khan / Too Many Faces / Change the World / Space Bear / A Little Below The Angels / Sister / It's a Great Life / Fractured Quantum
Producent: Ace Frehley Skivbolag: Seasons of Mist
Ace Frehley, (gitarr, sång, bas), Anthony Esposito, (bas), Anton Fig (trummor), Scot Coogan (trummor "Sister")
Ja, då kom den äntligen då, den nya soloplattan från den hyenagarvande champagneälskaren Space Ace Frehley! Den första skivan sedan 1989 års "Trouble walking" och om man blundar så låter det precis som förr! För när Ace tar ton på första låten "Foxy and free" är det 1978 all over again, jag är 14 bast igen och tillbaka i mitt pojkrum, ingen kan sjunga sådär skönt släpigt som mr Frehley, magiskt bra. För att riktigt säkert få det där gamla ´78-ljudet så har Ace (förutom att han producerat skivan själv), även släpat gamla kompisen Anton Fig (som trummade på klassiska soloplattan från 1978) med in i studion och han smiskar trumskinn på alla spår utom tre.
Bäst: Skivan går ju på knock på en gång med tre kalasspår på raken: den redan nämnda "Foxy & free", "Outer space", (fantastisk låt) och den fett grooviga "Pain in the neck", den sistnämnda med det garanterat konstigaste mittparti jag nånsin hört med en joddlande indian! Poppiga "Too many faces" är också en skön låt med ett släpigt ringande riff. Akustiska AA-balladen "A little below the angels" där Ace sjunger om sitt alkoholmissbruk är ju trallig och fin men den där barnkören mot slutet gav mig lite utslag. Och "Sister", låten som jag först trodde när jag såg titeln var en smörig ballad var tack och lov en rykande rockrökare av högsta klass med dubbeltramp och allt. "Change the World" och "It's a Great Life" är två lite lugnare låtar, kalasbra bägge såklart, och den sistnämnda har ett lite udda, jazzigt gitarrsolo. Fråga: nu när Ace haft 20 år på sig att skriva ihop låtar till den här plattan tycker jag nog att han kunnat plita ihop en text till den 70-talsflummiga instrumentalen "Space bear" också. Den avslutande "Fractured quantum" (del fyra i "Fractured"-sviten) är ju också en instrumental och en per skiva borde väl räcka.
Sämst: Ja, jag är ledsen, men det finns en del grejer som är sämst också... Den väldigt onödiga Sweet-covern "Fox on the run" är inte bra alltså, ton för ton exakt som originalet. Varför? Halvinstrumentala "Genghis Khan" satte väl inte min värld i brand heller med samma två textrader upprepandes in absurdum. Det är ett helschysst gitarrsolo i slutet på den dock.
Så summa summarum, bakom det helt fantastiskt gräsliga omslaget med en glasögonprydd, rykande vulkan (eller nåt) finns det en riktig kalasskiva (som är dedikerad till Eric Carr och Dimebag Darrell), och som du ser kan man vika ihop hela klabbet till liten pyramid, coolt va? Kom bara ihåg att skippa förbi "Fox on the run" och lyssna på "Outer space" två gånger istället. Hur fan ska ni kunna klå det här, Gene och Paul?
7"-singel: Judas Priest - Take these chains! (1982)
A: Take these chains / B: You´ve got a another thing coming´
Producent: Tom Allom Skivbolag: Epic
Ett short but sweet inlägg: En Japanpressad sjutummare med Judas Priest. Finfint silvertryck på omslagsbilden. Båda låtarna från klassiska "Screaming for Vengeance"-plattan. Den Rob Halligan-skrivna "Take these chains" är inte den bästa låt prästerna spelat in. B-sidans "You´ve got a another thing coming´ däremot, är djävulskt bra men så har dom skrivit den själv också.
Tidigare inlägg om Judas Priest på min blogg:
- Metal Works 73-93 (2-CD) / - British steel (LP) / - Unleashed in the East (LP) / - Best of... (LP) / - Painkiller (LP)
Diverse KISS-prylar: Peter Criss tuffar till sig!
En rasande gammal POSTER föreställandes allas vår favoritkatt Peter Criss poserandes med första upplagan av kattsminket och med en kniv instucken under armbandet. Visst ser han farlig ut? På andra sidan: historien om Ingemar Stenmark (!) och en intervju med engelska bandet 5000 volt som hade discobruden Tina Charles i sättningen. Sån blandning såg man bara i POSTER kids!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Dweezil Zappa - My guitar wants to kill your mama...! (1988)
A: Her Eyes Don't Follow Me / The Coolest Guy In The World / My Guitar Wants to Kill Your Mama / Comfort Of Strangers / Bang Your Groove Thang
B: Your Money Or Your Life / Shameless / Before I Get Old / When You're Near Me / Nasty Bizness
Producent: Beau Hill Skivbolag: Chrysalis
Dweezil Zappa (gitarr, sång, keyboard), Scott Thunes (bas), Bobby "The Blotz" Blotzer (trummor), Steve Smith (trummor), Terry Bozzio (trummor)
Gäster på skivan: Fiona (sång), Ahmet Zappa (sång), Lizeewd Appaz (gitarr)
Andra soloplattan från Frank Zappas yngsta pojk Dweezil, bara 19 bast här och redan inne på sin andra fullängdare med eget material, imponerande på min ära. Här är Dweezil dock inte riktigt lika skojfrisk som på debutplattan "Havin a bad day", och det är inga plojlåtar som "I want a yacht" med gallskrikade skådiskompisar. På det genomseriösa omslaget ser man också att producenten heter Beau Hill, du vet han som rattade ljudet på RATTs fyra första miljonsäljande fullängdare. Med i studion är även RATT-trummisen Bobby Blotzer, men jag upptäcker när jag lusläser innerpåsen att "the Blotz" bara hamrar skinn på en enda låt, den helt makalöst osvängiga "Bang that groove thang", så det där jag trodde att det skulle låta RATT om skivan stämde ju inte alls. Det låter precis som hans första, bara lite dyrare och mindre plojigt. Resten av trumspelet på skivan spelas av en för mig okänd snubbe vid namn Steve Smith (ex-Journey och en miljard andra band) och en mera välkänd snubbe vid namn Terry Bozzio.
Jamen hur är skivan då? Tja, man kan väl vara hygglig och säga att Dweezil är ljusår bättre som gitarrist än som sångare och låtskrivare, men ett par bra låtar har han i alla fall fått ihop. Bäst: "Her Eyes Don't Follow Me", "Nasty Bizness", "Shameless", "The Coolest Guy In The World" och titellåten "My Guitar Wants To Kill Your Mama" (skriven av pappa Frank och i original på "Weasels Ripped My Flesh"-plattan från 1970). Sämst: "Your Money Or Your Life", "Before I Get Old", "Bang Your Groove Thang" (borde det inte svänga om en låt som heter "groove"?) och "When You're Near Me". Trivia: de långt ifrån hårdrockiga omslagsbilderna är knäppta av kändisfotografen Annie Leibovitz som fotat hur många megakändisar som helst.
Tidigare inlägg om Dweezil Zappa på min blogg:
- Schampoohorn (CD) / - Havin a bad day (LP)
CD: Diverse artister - Umeå Punk City! (2009)
01. Amöba - Räsbiologi / 02. Attitydproblem - Reinfeldtzilla / 03. Auktion - Lat mig va ifred / 04. Bingo - I stället för musik - organisering / 05. The Bombettes - Oh boy / 06. Brottsvag - Ditt liv / 07. Epidemics - Wake up and scream / 08. Industri Royal - Location location location / 09. Instängd - Kött är mord / 10. Insurgent Kid - Bad DNA / 11. Insurgent Kid - Nothing left / 12. Invasionen - Vi finns i hemlighet / 13. Knugen Faller - Jag vill inte vara med / 14. Kommunen - Trött / 15. Nasshysteri - Monoton tid / 16. Moloken - Followers / 17. Misantropic - Man into beast / 18. NARS - My bloody 87 / 19. The Rats - Everything is a trap / 20. Regulations - Different needs / 21. The Social Bombs - Back to school / 22. Suppression - Trouble / 23. Tristess - Mitt slut / 24. UX Vileheads - Sick sensation / 25. The Vectors - Shootin out your lights / 26. Werewolf Syndrome - Better off dead
Producent: - Skivbolag: -
En gratis-CD med inte mindre än 26 olika band alla band, alla spelandes punk och alla från Umeå. Det medföljde även ett fett fanzine med intervjuer med alla medverkande band, inte illa va?. OK, vad kan en gubbajävel som jag då om Umeå-punk? Tja, inte mycket är jag rädd, och ska man vara riktigt noga kan jag egentligen ingenting. Jag är ju hårdrockare se och de punkkonserter (med Umeåband, alltså) jag bevittnat här i stan kan man räkna på ena handens fem fingrar. Men jag har ju sett Ebba Grön och Dag Vag på Sporthallen här i Umeå, (när kan det ha varit... -81?) så lite punk har jag sett i mina dagar, men som sagt inte mycket.
Men OK, få se nu... jag har sett såklart The Refused, det hör ju till allmänbildningen om man är Umeå-bo, en gång på Folkets Hus (nån P3-gala tror jag, drick inte bensin kids...) och en gång på Universum som förband till Teddybears STHML tror jag. Och så har jag sett Shredhead (tror jag dom hette), men jag vet inte om dom räknas som punk. The Vectors såg jag när dom var förband till Hellacopters på de sistnämndas avskedsturné häromsistens (dom var bra, Hellacopters också!) och så har jag sett en vildsint punktrio för en miljon år sen i ett ockuperat hus mitt i stan som bland annat körde en 20-sekunders renslåt som hette "12-23-29 BINGO!" (eller nåt). Tänk vad mycket crazy man kommer ihåg, men vad bandet hette kommer jag fan inte på, det var som sagt 2½ evighet sen... Sen har jag såklart sett Ramones-tributegänget The Cretins (hej KB, Lars och Grahn!) ett antal gånger, Pinheads och Nylle & Nallarna har jag för mig att jag sett nångång för länge sen och så har bandet jag spelade i på gymnasiet (Andrea Doria, vadå aldrig hört talas om?) en gång varit förband till punkpopgänget Anders Ångest som härjade här i stan på 80-talet. Så, det är min totala kunskap om punk i Umeå. Tragiskt, eller hur?
Bäst: Såna här fantastiska kulturgärningar ska såklart premieras med guldstjärna så alla band på skivan är bäst och jag tänker inte hänga ut nåt band som sämst, men de band som jag diggade allra mest var "Brottsvåg" (hej Jonas!), "The Vectors", "The Rats", "Insurgent Rat", "Insurgent Kid", "Auktion" (med hårdrockssolo!), "Attitydproblem", "Moloken", "Misantropic" och "Epidemics". Alla ex av denna kultiga skiva är nu slut så de eldsjälar som sammanställt CD:n och tidningen tipsar på sin blogg att du helt enkelt får ladda ner den från Megaupload via länken http://www.megaupload.com/?d=6WIBK3VR och bränna en egen CD. DIY you know.
7"-singel: Iron Maiden - Women in uniform! (1980)
A: Women in uniform / B: Invasion
Producent: Tony Platt Skivbolag: EMI
En gammal singel med Iron Maiden som jag av nån anledning köpte trots att det inte hängde med omslag på den, hur jävla kul är det på en skala? Kommer definitivt inte ihåg var och när jag köpte den här men jag kan lova dig att det är väldigt länge sen...
Nåja. A-sidans klämkäcka "Women in Uniform" är såklart en cover, som gjordes i original av australiska orkestern Skyhooks. Lyssna på originalet via länken ovan, tuggummipop á la Sweet och som vanligt är originalet bättre än covern. Vänder man sen på singeln så får man njuta av "Invasion" en låt som första gången hördes på "The Soundhouse Tapes EP" från 1979. Den spelades senare in på nytt och hamnade på denna singel B-sida, det är även den sista inspelningen med den så småningom kickade gitarristen Dennis Stratton. Kul att ha, men var fan är omslaget?
Tidigare inlägg om Iron Maiden på min blogg:
- Flight of Icarus (7") / - 2 minutes to midnight (12" pic. EP) / - Maiden Japan (12" EP) / - The Trooper (7" pic, cutout) / - Iron Maiden (LP) / - 2 minutes to midnight (7")
Diverse KISS-prylar: KISS eldar på för fullt!
En gammal affisch med grabbarna på scen med mäktiga eldsflammor på respektive flank. Observera publiken bakom KISS-loggan! Bästa sätena in the house, eller? På affischens andra sida: legenderna Queen på en precis lika stor scen, dock helt utan eldsflammor.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
4-LP/2-CD/1-DVD Box Set: Oasis - Dig Out Your Soul! (2008)
CD:
Bag It Up / The Turning / Waiting For The Rapture / The Shock Of The Lightning / I'm Outta Time / (Get Off Your) High Horse Lady / Falling Down / To Be Where There's Life / Ain't Got Nothing / The Nature Of Reality / Soldier On
BONUS CD:
Lord Don't Slow Me Down / The Turning (The Jagz Kooner Remix) / Boy With The Blues / Falling Down (The Chemical Brothers Remix) / The Shock Of The Lightning (The Jagz Kooner Remix) / I Believe In All / To Be Where There's Life (A Richard Fearless Production) / The Turning (Alt Version #4) / Waiting For The Rapture (Alt Version #2)
DVD:
- Gold And Silver And Sunshine (The Making of "Dig Out Your Soul")
- The Making Of "The Shock Of The Lightning" Video
- "The Shock Of The Lightning Video"
VINYL:
A: Bag It Up / The Turning
B: Waiting For The Rapture / The Shock Of The Lightning / I'm Outta Time
C: (Get Off Your) High Horse Lady / Falling Down / To Be Where There's Life
D: Ain't Got Nothin' / The Nature Of Reality / Soldier On
E: Lord Don't Slow Me Down / I Believe In All / Boy With The Blues
F: Falling Down (The Chemical Brothers Remix) / To Be Where There's Life (A Richard Fearless Production)
G: The Turning (The Jagz Kooner Remix) / The Shock Of The Lightning (The Jagz Kooner Remix)
H: The Turning (Alt Version #4) / Waiting For The Rapture (Alt Version #2)
OASIS: Andy Bell, (bas, gitarr, keyboard), Noel Gallagher (sång, gitarr, keyboard, trummor), Zak Starkey (trummor), Gem (gitarr, bas, keyboard), Liam Gallagher (sång)
Producent: Noel Gallagher Skivbolag: Big Brother
Hahaha, vilket jävla jätteinlägg det här utvecklade sig till då, men jag måste ju lägga ut bilder på allt som ingår i den här fetingenboxen så att ni alla verkligen förstår vilken fetingbox det är! Fläskig, eller hur? Men hallå, Oasis, hur fan gick det till när de Beatles-poppiga britpoparna Oasis med de bråkbenägna bröderna Gallagher i spetsen hamnade i min hårdrockshårda skivsamling?
Jo, hela historien börjar med ett inlägg från skivbloggande snubben The Spinning Black som han skrev borta på Recordnerds-forumet. Denna eminenta vinylkonnässör tipsade där att Ginza slumpade bort en Oasis-box för 199 spänn, och då kunde då i alla fall inte jag stå emot så det var bara att hala fram VISA-kortet och shoppa! Jamen hallå, snacka om fynd, den här boxen kostar ju faktiskt 125 dollar på Amazon och nog finns det sämre band än Oasis att ha hemma i hyllan... Nå, till själva boxen: som förutom plattan på CD även består av samma skiva utspridd på fyra feta 180-grams vinyler, varav två av vinylerna är med diverse remixer och outgivet. Och hur hårdrockig jag nu än är, så måste jag säga att den här skivan faktiskt har sina riktigt bra stunder och jag har spelat den en massa gånger under veckan som gått.
Bäst: "Bag it up", "The Shock Of The Lightning" (vars video är med på DVD:n), kraftigt Beatles-iga (eller?) balladen "I´m outta time", stompiga "Waiting for the Rapture", "(Get off Your) High Horse Lady" (som man av nån anledning inte får lyssna på hos Spotify), "Aínt got nothin" och småriffiga "The nature of reality".
Sämst: de lätt psykedeliska låtarna "Falling down" och "Soldier on".
Ja just det, höll på att glömma: en 24-sidig bok medföljer också i boxen med texter till alla låtar. Helt sjukt vilka grejer det finns, den här Oasis-boxen knäcker ju allt i boxväg som jag har hemma hur lätt som helst. Tänk om KISS släpper kommande "Sonic Boom" i en sån här jättekloss! Men då kostar den å andra sidan knappast 199 bagis om jag känner Gene Simmons rätt...
CD: Ted Nugent - Craveman! (2002)
Klstrphnky / Crave / Rawdogs and Warhogs / Damned If Ya Do / At Home There / Cum N Gitya Sum-O-This / Change My Sex / I Won’t Go Away / Pussywhipped / Goin Down Hard / Wang Dang Doodle / My Baby Likes My Butter On Her Gritz / Sexpot / Earthtones
Producent: Chris Peters Skivbolag: Spitfire
Ted Nugent band: Ted Nugent (gitarr, sång), Marco Mendoza (bas), Tommy Clufetos (trummor)
Hmm, en skiva som börjar med en bångstyrig gitarr som ligger och rundar å det väldigaste och inte förrän på tredje one-two-three-four-inräkningen får gitarristen bukt med den och låten kan dra igång, kan det vara allas vår favorit Uncle Ted Nugent som är ifarten tro?
Klart som fan det är Nugent och jösses vad arg han låter på inledande "Klstrphnky", rena Clawfinger-takterna minsann. Blytung metal med rena blackmetalvrålen från farbror Ted som tro´t eller ej fyller 61 år i år. Farbror Nugent är såklart mångdubbelt mera metal än de flesta spolingar och verkar fått en nytändning som heter duga, för vilka överjävulska solon han drar iväg och ingen, jag säger ingen kan riffa som Ted Nugent! Och han skriver fortfarande texter som skulle få självaste Gene Simmons att rodna eller vad sägs om rader som "Consider me the sauce on your fondue baby, she’s my oven and I put it in her..." (My Baby Likes My Butter On Her Gritz) eller varför inte "Here kitty kitty! Remember that stroke of my hand? Damn! Ohh.. meow! Talk to me Fifi! I got your hairballz right here.." (Pussywhipped). Jag säger inget mer.
Bäst: "Rawdogs and Warhogs" (låter precis som 1976 all over again och vilket gitarrsolo!), "Crave" (riffet, lyssna på riffet!), softa "At home there", "Change my sex", "Goin´hard hard" och plojlåten "Pussywhipped". Den avslutande 5-minutersinstrumentalen "Earthtones" är också helt underbar. Sämst: Haha, förutom att en sån levande legend borde fått ett snyggare omslag på sin skiva finns det inget som är sämst, jag älskar Ted Nugent!
"There are hundreds of millions of gun owners in this country, and not one of them will have an accident today. The only misuse of guns comes in environments where there are drugs, alcohol, bad parents, and undisciplined children. Period."
Tidigare inlägg om Ted Nugent på min blogg:
- Intencities in 10 cities (LP) / - Scream dream (LP) / - Weekend warriors (LP) / - Double LIVE Gonzo (2-LP) / - Full bluntal nugity (DVD)
Filmtips: Infestation (2009)
Regi: Kyle Rankin, 93 min
Helkul film om skalbaggar och andra kryp som helt plötsligt dyker upp i jätteformat (och jättemängder) och ställer till en massa elände. Löjligt blodig och gjort med den berömda glimten i ögat.
7"-singel: Iron Maiden - 2 minutes to midnight! (1984)
A: 2 minutes to midnight / B: Rainbow´s gold
Producent: Martin "Jah" Birch Skivbolag: EMI
En Maiden-singel med samma låtar som den här tolvtummaren, undra varför jag köpte den? Suck, vad ska jag hitta på att skriva om den här då? Jag vet! Eftersom det här är min blogg så kan jag göra vad jag vill så jag snor helt enkelt det jag skrev om tolvtummaren rakt av och använder det (lätt redigerat) till även det här inlägget! smart, va? Muhahahaha! OK! here goes:
"På A-sidan bjuds vi på den utmärkta "2 minutes to midnight" från "Powerslave"-plattan och på B-sidan den obskyra "Rainbows gold" som original gjordes av det engelska bandet Beckett. Klicka här och se Beckett framföra den i programmet "Old Grey Whistle Test" från 1974. Japp, det är en så gammal låt och den är ruskigt bra, som vanligt är originalet mycket bättre än kopian".
Färdig! Fan, det här inlägget blev ju klart på rekordtid. NÄSTA!
Tidigare inlägg om Iron Maiden på min blogg:
- Flight of Icarus (7") / - 2 minutes to midnight (12" pic. EP) / - Maiden Japan (12" EP) / - The Trooper (7" pic, cutout) / - Iron Maiden (LP)
Diverse KISS-prylar: Love Gun-pistolen och KISS-tatueringar!
Smått och gott blandat reklamprylar: Love Gun-pistolen i papp som hängde med i konvolutet till... eeh ja "Love Gun"-plattan och ett ark med KISS-tatueringar som låg med i "Alive II"-fodralet som jag såklart köpte på vinyl direkt då den kom 1977. Japp, jag är så gammal.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Van Halen - Women and children first! (1980)
A: And the Cradle Will Rock / Everybody Wants Some!! / Fools / Romeo Delight
B: Tora! Tora!" / Loss of Control / Take Your Whiskey Home / Could This Be Magic? / In a Simple Rhyme
Producent: Ted Templeman Skivbolag: Warner Bros. Records
Van Halen: David Lee Roth (sång), Eddie Van Halen (gitarr), Michael Anthony (bas), Alex Van Halen (trummor)
Grymt bra tredjeplatta från de holländska bröderna Van Halen och deras kompisar. Dock ingen coverlåt som på de två föregående utan enbart originalmaterial denna gång, inte illa. Trivia: det talade mittpartiet på "Everybody wants some!!" är helt improviserat av David Lee Roth i studion och hörs särskilt tydligt direkt i början då Roth ska till och säga "I like..." men avbryts av Eddie som dammar in ett gitarriff. Det pratade partiet sattes alltså på första tagningen. I fodralet ligger även som du ser ovan en stor svartvit poster med David Lee Roth fastkedjad mot ett stängsel. Bäst: "And the cradle will rock" (klassisk Van Halen), "Everybody want some!!", "Take Your Whiskey Home" (skönt intro), skojfriska barbershopdängan "Could this be magic?" och den ösiga "Romeos delight". Sämst: "Tora! Tora!". 57 sekunder. Vad det verkligen lönt att spela in den? Till sist: LP:n är precis som ny där den står i sitt plastficka, har jag verkligen spelat den så lite?
Tidigare inlägg om Van Halen på min blogg:
- Mina konserthalsdukar / - Van Halen! (LP) / - Hot for teacher (7") / - Unchained (Japan 7") / - Pretty woman (7") / - Dancing in the street (Japan 7") / - Crazy from the heat (DLR 12" EP) / - Van Halen II (LP)
CD: Mastodon - Crack the Skye! (2009)
Oblivion / Divinations / Quintessence / The Czar: I. Usurper - II. Escape - III. Martyr - IV. Spiral / Ghost of Karelia / Crack the Skye / The Last Baron
Producent: Brendan O´Brien Skivbolag: Reprise
Mastodon: Troy Sanders (sång, bas), Brent Hinds (sång, gitarr), Brann Dailor (sång, trummor), Bill Kelliher (gitarr) Gäst på skivan: Scott Kelly från Neurosis, sång på "Crack the Skye"
Jahappja, vad fan ska man skriva om den här skivan då? Hur ska jag med ett enda sketet inlägg få dig att förstå vilket fantastiskt band Mastodon är och vilken underbar skiva det här är? En skiva där de progmetalliska låtarna likt en bepansrad orm slingrar sig fram och tillbaka och vid varje lyssning dyker det tamejfan upp en ny grej som man missade förra gången man lyssnade. Sjukt bra. Vad skivan handlar om? jamen, det är ju lätt som en plätt att förstå! Det här är en konceptskiva om ryska tsarväldet, maskhål och utomkroppsliga upplevelser förstår du. Jag ger ordet till flyhänte trummisen Brann Dailor som ska bena upp det och göra det mera lättförståeligt för er:
"There is a paraplegic and the only way that he can go anywhere is if he astral travels. He goes out of his body, into outer space and a bit like Icarus, he goes too close to the sun, burning off the golden umbilical cord that is attached to his solar plexus. So he is in outer space and he is lost, he gets sucked into a wormhole, he ends up in the spirit realm and he talks to spirits telling them that he is not really dead. So they send him to the Russian cult, they use him in a divination and they find out his problem. They decide they are going to help him. They put his soul inside Rasputin's body. Rasputin goes to usurp the czar and he is murdered. The two souls fly out of Rasputin's body through the crack in the sky(e) and Rasputin is the wise man that is trying to lead the child home to his body because his parents have discovered him by now and think that he is dead. Rasputin needs to get him back into his body before it's too late. But they end up running into the Devil along the way and the Devil tries to steal their souls and bring them down…there are some obstacles along the way..."
Hängde du med? jag fattade då i alla fall historien direkt på första genomläsningen... Trivia: skivans något udda titel är en hyllning till Skye Dailor (Branns lillasyster) som tog livet av sig vid 14 års åler. Dailor igen: "The moment of being told you lost someone dear to you, that moment is enough to crack the sky".
Bäst: ja typ allt såklart: "Oblivion" (skönt gitarrsolo), "Quintessence", spejsiga "Ghost of Karelia", 11-minutersmonstret "The Czar", blytunga "Crack the Skye" (med gästsång av Scott Kelly från Neurosis som sagt) och den avslutande 13-minuterskolossen "The Last Baron" (rena Zappa-takter 6-minuter in i låten minsann!). Sämst: Jo, tjena! Och till sist, en för mig helt okänd snubbe vid namn DJ Troublemaker har gjort en stötig remix på "Oblivion" ("hard as nails dubstep remix" som han själv säger) som helt lagligt kan laddas ner från hans sajt här.
Tidigare inlägg om Mastodon på min blogg:
- Blood mountain (CD)
7"-bildsingel: Samson - Losing my grip! (1982)
A: Losing my grip / B: Pyramid to the stars
Producent: Tony Platt Skivbolag: Polydor
Fan va bra dom här Samson va då, hade jag totalt förträngt! En skitsnygg bildsingel med "Losing my grip" på A-sidan tagen från "Before the storm"-plattan och på B-sidan den (då) outgivna "Pyramid to the stars". Båda låtarna skrivna av bandet tillsammans med dåvarande sångaren Bruce Dickinson, men då han hoppade av bandet 1981 för att istället sjunga med några uppkomlingar jag glömt namnet så är det istället den lätt korpulente Nicky Moore som luftar sin omfångsrika lungor på låtarna Dickinson varit med och skrivit.
Och jag säger bara det, vilken jävla röst han har den där karln! Och nåt som är helt sjukt är att han inte blev uppraggad av nåt mera namnkunnigt band i bluesrockgenren, för förutom Samson så har han bara sjungit i tungviktarna Mammoth (med lika bastanta Gillan-basisten John McCoy i sättningen) som släppte en platta men som aldrig kom nånstans och på en skiva med tyske gitarrhippien Uli Jon Roth. Nicky Moore försörjer sig numera med att sjunga i Blues Corporation och att ge sånglektioner och för endast 28 pund får du 45 minuter tips och trix från en livs levande hårdrockssångare. Några som tyvärr inte lever längre är gitarristen Paul Samson och basisten Chris Aylmer som båda avlidit i cancer. Djävla cancer. Nä, lyssna nu och se på promovideon till "Losing my grip" borta på YouTube, ruggigt bra hårdrockslåt med inte så lite Whitesnake-vibbar. Kom igen nu, nu sjunger vi allihopa "Na-na-nanana na-na-na". Skönt gitarrsolo också.
Tidigare inlägg om Samson på min blogg:
- Life on the run (2x7"-singel)
Diverse KISS-prylar: KISS går på gatan!
Ibland, när grabbarna i KISS tröttnat på spotta blod och skjuta raketer med gitarrerna så går dom runt på New Yorks gator precis som vanligt folk. Det är sant! Fyfan vilken cool bild.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
2-LP: Tesla - Five man acoustical jam! (1990)
A: Comin' Atcha Live / Truckin' / Heaven's Trail (No Way Out) / The Way It Is
B: We Can Work It Out / Signs / Gettin' Better / Before My Eyes
C: Paradise / Lodi / Mother's Little Helper / Modern Day Cowboy
D: Love Song / Tommy's Down Home / Down Fo' Boogie
Producent: Dan McClendon Skivbolag: Geffen
Tesla: Jeff Keith (sång), Frank Hannon (gitarr), Brian Wheat (bas), Troy Luccketta (trummor), Tommy Skeoch (gitarr)
En snorba dubbel-LP med världens bästa Tesla, eller hur Kenneth? Släppt ett par månader före fenomenet MTV Unplugged exploderade över världen, först med Paul McCartneys "Unplugged (Official bootleg)", från 1991 och sen Eric Claptons USA-etta "Unplugged" släppt 1992. Sen ville helt plötsligt alla (utom Slayer) göra en unplugged-skiva men sorgligt underskattade rockgänget Tesla var först. Tror jag.
Innehåller förutom ett gäng Tesla-godingar som "Comin´atcha live", "Modern day cowboy", "Gettin´ better" (allsång), "Paradise" och hitlåten "Love song" (ännu mer allsång) även ett par covers. Tesla-killarna drar igenom inte mindre än fem stycken, närmare bestämt "We Can Work It Out" och "Mother's Little Helper" (du vet vilka två band som som gjorde dom först...), svängiga "Lodi" (jävligt bra) av träskrockarna Creedence Clearwater Revival och en snutt av "Truckin'", i original av pårökta skäggen Grateful Dead.
Men låten som tar hem priset som skivans svängigaste är nog "Signs" som först gjordes av det för mig (och troligen för dig också) helt okända bandet "The Five Man Electrical Band" och tror du inte att Tesla fick en Topp 10-hit i USA med sin version av den låten. Skivan avslutas med halvplojiga låtarna "Tommy´s down home" (med "sång" av gitarristen Tommy Skeoch)och "Down fo´boogie" med helskön slidegitarr och ett riktigt Bugs Bunny-slut "That´s all folks". Bra skit det här.
CD: Cradle of Filth - Thornography! (2006)
Under Pregnant Skies She Comes Alive Like Miss Leviathan / Dirge Inferno / Tonight In Flames / Libertina Grimm / The Byronic Man / I Am The Thorn / Cemetery And Sundown / Lovesick For Mina / The Foetus Of A New Day Kicking / Rise Of The Pentagram / Under Huntress Moon / Temptation
Producent: Rob Caggiano Skivbolag: Roadrunner
Cradle of Filth: Dani Filth (sång), Paul Allender (gitarr), Charles Hedger (gitarr), Dave Pybus (bas), Adrian Erlandsson (trummor)
Gäster på skivan:
- Doug "Pinhead i Hellraiser" Bradley (berättarröst på "Tonight In Flames" och "Rise Of The Pentagram")
- Ville "H.I.M" Valo, sång på "The Byronic Man"
Sjunde fullängdaren från den dyngfyllda vaggan och riktigt bra är den också! Inte så mycket keyboards den här gången utan istället gitarrer och åter gitarrer och mera thrash, här smattras det med dubbla kaggar i ett ganska behagligt tempo skivan igenom, men några grindpartier och Dani Filths grisksrikande är såklart kvar som lök på moset. Föredömligt producerad av Anthrax-gitarristen Rob Caggiano och skivas gästas som du ser ovan av både Ville från softa finska rockgänget och tjejfavoriterna H.I.M och även av självaste Pinhead från Hellraiser-filmerna som låter sin tordönstämma ljuda på två spår. Bäst: "Libertina Grimm" (grym refräng), den Slayer-thrashiga "Dirge Inferno", "Cemetery and sundown" och smattriga "I am the thorn". Sämst: "Tonight in Flames". Trivia: "Rise of the Pentagram" är en sju minuter lång instrumentalare och den avslutande "Temptation" är en cover, gjordes i original av syntpopparna Heaven 17. Vem sa att svartmetallare inte hade humor? Det är också sista skivan med svenske smatterexperten Adrian "At the Gates" Erlandsson bakom pukorna. Inte så snyggt omslag men en jävligt bra skiva. Jag gillar Cradle of Filth.
Tidigare inlägg om Cradle of Filth på min blogg:
- Damnation and a day (CD) / - Vempire (CD) / - Midian (2-LP) / - Nymphetamine (CD)
Film på VHS: Sex, bara sex!
"Unbreakable" i regi av M. Night Shyamalan och "Escape from New York" av John Carpenter, engelsk utgåva.
"The best of Steve Martin". Sketcher från "Saturday Night Live", övervägande såklart med Mr Martin men också med Dan Aykroyd, John Belushi och Bill Murray. Innehåller även pausunderhållning av The Blues Brothers. "Leon" i regi av Luc Besson. Jag säger bara Gary Oldman!!
Den amerikanska remaken av jap-horrorklassikern "The Ring" i regi av Gore "Pirates of the Carribbean" Verbinski. Fatta vad tufft att heta "Gore" i förnamn. Slutligen "The Faculty", cool rymdsplatterhistoria i collegemiljö av Robert "Sin city" Rodriguez med Elijah Wood, Josh Hartnett, Salma Hayek och Jordana Brewster i rollerna.
2x7"-singel: Samson - Life on the run! (1982)
A: Life on the run / B: Drivin´ with ZZ!
A: Walking out on you / B: Bright lights
Producent: Jo Julian Skivbolag: Polydor
Samson: Paul Samson (gitarr), Nicky Moore (sång), Chris Aylmer (bas), Pete Jupp (trummor)
Oj, vilket högt inlägg det blev, inte så långt, men oj va högt. Men denna dubbelsjutummare ska faktiskt vikas upp såhär, så vad ska jag göra? Samson, den engelska NWOBHM-orkestern som haft inte mindre än två Iron Maiden-medlemmar i sättningen, trummisen Clive Burr var med från början i bandet innan han drog till Maiden och sångare på Samsons tre första plattor var Bruce Bruce, garanterat mera känd som Bruce Dickinson. Men det visste du såklart redan.
Nå, till skivan som är en dubbel sjutummare som sagt, och den första singeln som har "Life on the run" från "Before the storm"-plattan på A-sidan och den outgivna rockrökaren "Drivin´ with ZZ!" (bra låt!) på B-sidan. Singel nummer två är inspelad live på "The East Anglian Rock Festival" i Mildenhall (det är nog inte Donington-storlek på den direkt) och där dammar bandet igenom "Walking out on you" och "Bright lights" från "Head on"- och "Shock tactics"-plattan respektive. Lyssna på den förstnämnda borta på YouTube, det är Bruce "Bruce" Dickinson som sjunger på den inspelningen. Kul att lyssna på. Den kraftigt byggda killen som sjunger på denna singel heter dock Nicky Moore och har en sjuhelsikes bra röst.
Trivia: Singel nummer två ska konstigt nog spelas på 33 varv, det tog ett par minuter faktiskt innan jag upptäckte att jag körde den på för snabbt varvtal då låtintrot (som på YouTube-klippet är ca 1 minut) på liveinspelningen är säkert närmare fyra minuter... Tokigt. RIP Paul Samson som avled i cancer den 9 augusti 2002.
Diverse KISS-prylar: KISS-filmisar!
En liten men naggande god samling KISS-filmisar ligger och dammar hemma hos mig. Fräna va? Vete fan vart jag fått dom här ifrån men jag har haft dom så länge jag kan minnas. Ska vi byta filmisar?
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Spinal Tap - Break like the wind! (1992)
A: Bitch School / The Majesty of Rock / Diva Fever / Just Begin Again / Cash on Delivery / The Sun Never Sweats / Rainy Day Sun
B: Break Like the Wind / Stinkin' up the Great Outdoors / Springtime / Clam Caravan / Christmas With the Devil / All the Way Home
Producent: Danny Kortchmar Skivbolag: MCA
Spinal Tap: David St. Hubbins (Michael McKean, gitarr, sång) Nigel Tufnel (Christopher Guest, gitarr, sång), Derek Smalls (Harry Shearer, bas, sång)
Gästartister: Dweezil Zappa: snabbfingrat gitarrsolo på "Diva Fever"
Cher: sång "Just Begin Again"
Slash, Jeff Beck, Steve Lukather, Joe Satriani: gitarr på "Break Like The Wind"
Debutplattan med skojfriska plojorkestern Spinal Tap, kända från mockumentären med samma namn har jag också liggande hemma på vinyl. En film som förstås alla med det minsta musikintresse sett minst tio gånger, och har du av någon helt vrickad anledning lyckats missa den filmen (helt osannolikt, om du frågar mig) så är det fan hög tid att se den nu.
En skiva som är riktigt kul att lyssna på för här hoppas det friskt och helt obrytt mellan småtuff och halvljummen hårdrock ("Bitch school", "Diva fever", "Cash on delivery" och "Stinkin´up the great outdoors") till mäktiga ballader med ännu mäktigare falsett ("Just begin again") och skäggig progmetal med Stonehenge-varning ("The majesty of rock", "Break like the wind", "The sun never sweats"). Grabbarna grus hinner även att damma iväg en psykedelisk och pårökt 60-talspopdänga med ett helkul sitarsolo ("Clam caravan") och en blytung jullåt med bjällror och hela köret ("Christmas with the Devil").
Som sista låt på respektive vinylsida ligger de kraftigt 60-talsstinkande "Rainy day sun" och "All the way home", den sistnämnda enligt legenden den första låt gitarristerna St. Hubbins och Tufnel skrev ihop. Missa inte heller "Springtime" med stenhård sång och jättejättekonstärligt gitarrsolo av Christopher "Nigel Tufnel" Guest. Kom igen, katten det svänger ju!
Allt serverat med skyhög humorfaktor och med en klase gästartister som står på kö i studion (se listan ovan) för att göra en insats på denna moderna klassiker. Underbart omslag med kraftiga Manowarvibbar med gubbsen i bara överkroppar med listiga miner, spelande (nåja) muskler och svärd och är det inte minsann en MC-hjälm jag ser där till höger! Det är metal. Det är Spinal Tap. "These goes to eleven".
"Bolder than the pirates who used to rule the sea
Braver than the natives, who never heard of tea" (The sun never sweats")