LP: Cheap Trick - One on one! (1982)



Äh, jag dammar väl iväg en Cheap Trick-skiva till när jag ändå har farten uppe, det här är alltså "One on one" från 1982. Sista CT-skivan ut på bloggen, har tidigare haft Cheap Trick (1977), In Color (1977), Heaven Tonight (1978), All Shook Up (1980), Next Position Please (1983), Standing on the Edge (1985), The Doctor (1986) och Lap of Luxury i min ägo på vinyl men har under årens lopp sålt iväg samtliga. Bra eller dåligt?



"Ok, stå nu helt stilla allihopa så knäpper jag". Trixig baksidesbild med speglar kors och tvärs med nya basisten Jon Brant uppe till vänster. En snubbe som är en spitting image av tidigare basisten Tom Peterson så troligtvis märktes inte basistbytet. Dock så spelar han bara bas på tre låtar, "She's Tight", "If You Want My Love" och "Saturday at Midnight", på resten är det Rick som spelar bas.



Rick Nielsen = knasisga stickade tröjor och en keps. Han har galet mycket gitarrer också.



Undrar hur många stickade tröjor med crazy motiv som Rick Nielsen har egentligen?

 
 Och med Peterson ute ur bandet fick Nielsen/Zander fixa låtskrivandet helt på egen hand, Tom brukade ju annars alltid vara med på ett hörn i låtskrivandet på i alla fall några låtar per skiva. Producerat av Roy Thomas Baker som bland annat rattat ljud på ett par Queen-skivor. Bra skiva det här!
 

A:
"I Want You" – 3:02
"One on One" – 3:05
"If You Want My Love" – 3:36
"Oo La La La" – 3:14
"Lookin' Out for Number One" – 3:44

B:
"She's Tight" – 2:58
"Time Is Runnin'" – 2:19
"Saturday at Midnight" – 2:58
"Love's Got a Hold on Me" –2:35
"I Want Be Man" – 3:19
"Four Letter Word" – 3:37

* * *

* * *

Producent:
Roy Thomas Baker

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr, keyboards
Rick Nielsen, gitarr, bas
Jon Brant, bas på "She's Tight", "If You Want My Love", "Saturday at Midnight"
Bun E. Carlos, trummor

LP: Cheap Trick - Dream police! (1979)



Mera Cheap Trick och här kommer deras klassiska "Dream Police"-skiva. Förutom den stentråkiga 7-minutaren "Need your love" en galet bra skiva. Coolt omslag med grabbarna som vitklädda drömpoliser. Eller nåt.



Baksidan är lite mer svårtydd. Robin spelar död Tom är hotfull med ett vinglas, lurige Bun tittar fram bakom en pelare och Rick är cool gitarrhjälte som bllåser krutröken från sitt finger. Eller nåt.




På uppviket är hela bandet uppradat hos drömpolisen med Cheap Trick-snubbarna var och och en i tre roller; som polis, bov och vittne. 20 år före Photoshop var nog den här bilden ett digert arbete att få till.






 
Japp, jag är också med i Dream Police. Vet inte var jag fått den ifrån.
 

A:
Dream police
Way of the world
The house is rockin´ (with domestic problems)
Gonna raise hell

B:
I´ll be with you tonight
Voices
Writing on the wall
I know what I want
Need your love

* * *

* * *

Producent:
Tom Werman

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr
Rick Nielsen, gitarr
Tom Petersen, bas
Bun E. Carlos, trummor

LP: Cinderella - Heartbreak station! (1990)



Tredje fullängdaren från tidigare så glammiga Cinderella som här har anammat en mera jordnära image. Jag gillar Cinderella men tycker nog att de två föregående skivorna "Night songs" och "Long cold winter" är bättre. Har lite svårt för det här truliga "modern day cowboy a long way from home"-stuket som en del hårdrocksband envisas att köra med titt som tätt.



Ja, du ser ju själv så jävla far away from home dom är. Nä, packa upp scarfsarna och läppglanset igen och let´s party!



Det sedvanliga bildcollaget på innerpåsen.



För att spela en ganska basic och rak rock´n´roll behöver då Fred Coury En. Jävla. Massa. Trummor. Fred Coury är precis som Phil Collins, David Grohl och jag en driven låtskrivare och har bland annat gjort musiken till TV-serien "Night Shift".



Det blev bara en skiva till för Cinderella, 1994 års "Still climbing" innan de 1995 kastade in handduken. De återuppstod dock redan 1997 men ingen ny musik har släppts sedan 1994...
 
A:
"The More Things Change" – 4:22
"Love's Got Me Doin' Time" – 5:19
"Shelter Me" – 4:47
"Heartbreak Station" – 4:28
"Sick for the Cure" – 3:59
"One for Rock and Roll" – 4:29

B:
"Dead Man's Road" – 6:38
"Make Your Own Way" – 4:15
"Electric Love" – 5:23
"Love Gone Bad" – 4:20
"Winds of Change" – 5:34

* * *

* * *

Producent:
John Jansen, Tom Keifer

Skivbolag:
Vertigo

CINDERELLA:
Tom Keifer, gitarr, sång, dobro, mandolin, piano
Eric Brittingham, bas
Jeff LaBar, gitarr
Fred Coury, trummor

LP: Cheap Trick - At Budokan! (1978)



"Cheap Trick at Budokan", en klassisk liveskiva som alla borde ha hemma. Gott om kanonlåtar och på A-sidan ligger dom som ett pärlband efter varandra; "Hello There", "Come On Come On", "Look Out" och "Big Eyes", ja utom evighetslånga (8,30 min!) sömnpillret "Need your love" då som jag aldrig orkat lyssna på i sin helhet.
Och nej, det gick inte den här gången heller och efter 3 minuter gäspar jag käken ur led och vänder på skivan...



... och där blir det genast mycket bättre! Efter ett pyttelitet trumsolo (alla trumsolon utom Neil Pearts ska vara korta) kommer en dånande cover på Fats Dominos "Ain't That a Shame" och efter det är det full fart framåt som gäller med "I Want You to Want Me", "Surrender", "Goodnight Now" och extranumret "Clock Strikes Ten". 



Massor med tuffa bilder på uppviket. Robin Zander är en sjujäkla sångare bara så du vet.



Man ska hålla ryggen rak när man gör armhävningar, Rick.



Förutom "Need your love" en helt omistlig liveskiva som såklart alla borde ha i hyllan. Gillar den här så mycket att jag har den här versionen också.
 

A:
Hello There
Come On Come On
Look Out
Big Eyes
Need Your Love

B:
Ain't That a Shame
I Want You to Want Me
Surrender
Goodnight Now
Clock Strikes Ten

* * *

* * *

Producent:
Cheap Trick

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr
Rick Nielsen, gitarr
Tom Petersson, bas, kör
Bun E. Carlos, trummor

LP: Canedy, Feinstein, Bordonaro & Caudle: Hollywood! (1986)



Första och sista skivan från detta sidoprojekt från grabbarna i The Rods släpptes med det väldigt bökiga bandnamnet "Canedy, Feinstein, Bordonaro & Caudle". För säkerhets skull hkletade dock skivbolaget dit en en "The Rods project"-lapp så att åtminstone nån skulle köpa den. Trivia: David "Rock" Feinstein är inte bara en stentuff gitarrist, han driver restaurang också. Tror du mig om jag säger att den heter "Hollywood Bar & Grill" och att deras logo är läskigt lik denna skivas? Men så är det.



Inte jättedålig men långtifrån lika tuff som The Rods vanligtvis brukar låta. Här är det lite softare rock som spelas och det är inte "Rock" Feinstein som sjunger utan en snubbe vid namn Rick Caudle, du vet han som sjöng på det andra Rods-projektet "Thrasher" och skivan "Faster than the speed of light". Har ingen aning vadsom hände med Caudle sen, internet är helt tomt på Rick Caudle-info och enligt Discogs sjöng han bara på dessa två skivor. Men han sjunger bra. Inte helt genomusel som sagt, men skivans bästa låtar är bara tre till antalet: "Prisoner of love", balladen "Love is pain" och stökiga"Make your move" och återfinns alla på A-sidan. Bry dig inte om nån låt på B-sidan.

 
  Den här skivan sålde typ ingenting och de två musketörerna Canedy och "Rock" Feinstein (Bordonaro drog till Savoy Brown) kröp skamset tillbaka till fastlandet, alltså The Rods. "Rock" Feinstein hade nog också upptäckt att det var ganska skönt att bara vara gitarrist, så mästerlige vrålaren Schmoulik Avigal (ex-Picture) värvades på sång och ex-Elf/Rainbow-basisten Craig Gruber fick spela bas då Bordonaro var ute på turné med Savoy Brown. Den sättningen släppte samma år som den här, 1986 alltså, den blytunga "Heavier than Thou" som tyvärr blev den sista Rods-skivan på en herrans massa år. En cover på Mountains "Mississippi Queen" finns också med på skivan, en skiva som ska närmas med försiktighet. If in doubt: släng på vadsomhelst med The Rods istället.
 

A:
Prisoner of love
Love is pain
Tokyo rose
Make your move
Mississippi queen

B:
Heat of the night
All american boys
Don´t take it so hard
Money

* * *

* * *

Producent:
Carl Canedy, David "Rock" Feinstein

Skivbolag:
Passport

CANEDY, FEINSTEIN, BORDONARO & CAUDLE:
Carl Canedy, trummor
David "Rock" Feinstein, gitarr
Garry Bordonaro, bas
Rick Caudle, sång
Emma Zale, keyboards


2-LP: Coheed & Cambria - No world for tomorrow! (2007)



... eller "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow" som den fullständiga titeln lyder. Fjärde fullängdaren från amerikanska proghjältarna Coheed & Cambria. Galet bra skiva som jag nästan lyssnat sönder.



Del fyra i Coheeds neverending story "The Amory Wars" och uppföljare till deras föregående skiva som också ståtar med en tungvrickande lång titel nämligen "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness".



En väldigt bad guy på uppviket...



... och mystiska symboler på innerpåsen.



 
Ingen musik på den fjärde vinylsidan utan där är den långa skivtiteln laseretsad längs kanten plus lite mer skumma symboler. Trivia: Det är Taylor Hawkins från Foo Fighters som spelar trummor på denna skiva. Den då alldeles nyrekryterade trummisen Chris Pennie, tidigare i virvelsnabba Dillinger Escape Plan, skrev alla trumpartier men fick inte spela av kontraktsskäl så han fick vackert stå i studion och titta på.
 

A:
"The Reaping" 1:13
"No World for Tomorrow" 5:06
"The Hound (Of Blood and Rank)" 4:38
"Feathers" 4:55

B:
"The Running Free" 4:16
"Mother Superior" 6:38
"Gravemakers & Gunslingers" 4:21
"Justice in Murder" 4:28

C:
The End Complete

"I: The Fall of House Atlantic" (Instrumental) 1:04
"II: Radio Bye Bye" 4:54
"III: The End Complete" 7:44
"IV: The Road and the Damned" 3:35
"V: On the Brink" 7:08

D:
-

* * *

* * *

Producent:
Nick Raskulinecz

Skivbolag:
Columbia

COHEED & CAMBRIA:
Claudio Sanchez, gitarr, sång, keyboards
Travis Stever, gitarr
Michael Todd, bas
Taylor Hawkins, trummor

LP: Celtic Frost - Into the pandemonium! (1987)



Sista bra skivan från schweiziska metallgänget Celtic Frost innan bandet barkade helt åt skogen med glamrockiga (!) magplasket "Cold Lake". Omslagsmålningen är en detalj från Hieronymus Boschs "The garden of earthly delights". Efter sista spelningen på denna skivas turné kastade en slutkörd Tom Warrior in handduken och la ner Celtic Frost. I ett halvår i alla fall. Men det är en annan historia.
.


Konstigt nog är öppningslåten "Mexican radio" en cover, i original av new wavegänget Wall of Voodoo.



Ännu mer målningar på uppviket: "Ya-Tour of the universe tombworld" av Les Edwards.



Sista Celtic Frost-skivan ut på bloggen om jag nu inte köper "Cold Lake" och "Vanity/Nemesis". Igen vill säga. Jag har nämligen haft båda i min ägo men sålt dom på grund av deras galopperande uselhet.

 

A:
"Mexican Radio" (Moreland, Ridgway) 3:28
"Mesmerized" (Ain, Warrior) 3:24
"Inner Sanctum" (Warrior, Ain) 5:14
"Sorrows of the Moon" (Ain) 3:04 5
"Babylon Fell" (Warrior) 4:18

B:
"Caress into Oblivion" (Warrior) 5:10
"One in Their Pride" (Warrior) 2:50
"I Won't Dance" (Warrior) 4:31
"Rex Irae (Requiem)" (Warrior) 5:57
"Oriental Masquerade" (Warrior) 1:15 "

* * *

* * *

Producent:
Celtic Frost

Skivbolag:
Noise

CELTIC FROST:
Thomas Gabriel Warrior, gitarr, sång
Martin Eric Ain, bas
Reed St. Mark, trummor

LP: City Boy - It´s personal! (1981)



Men helvetes jävlar, hur mycket City Boy kan en människa ha hemma egentligen? Lugn, det här är sista skivan från City Boy som åker ut på bloggen, jag lovar. Det är även den sista från City Boy, se det var väl finurligt?Skivbolaget hade vid den här tiden totalt tappat intresset för det här bandet och tänkte först inte ge ut den alls, men Mason, Slamer & Co hade ett kontrakt, ett distributionsavtal med Phonogram (på etiketten Vertigo), så då släppte skivbolaget skivan till slut. Men bara i Skandinavien. Ridå. Det betyder alltså att de flesta CB-fans runt om i övriga världen inte vet om att den existerar ens.



Dom hade vid det här laget ingen basist utan det är Mike Slamer som sköter det. Mera Slamer: efter City Boys uppbrott drog han till USA och gjorde en massa studiojobb. Bland annat är det hans gitarrspel du hör på glammiga Warrants debutalbum "Dirty Rotten Filthy Stinking Rich". De båda Warrant-gitarristerna Erik Turner och Joey Allen var nämligen inte tillräckligt bra (då iaf) så Slamer kallades in och alla gitarrer, allt komp och alla solon, är Mike Slamer från City Boy. Tokigt, va! 



Ok, det är kanske inte det bildskönaste gänget men musiken är såklart bra.



Lyssna på solot på "Names and adresses" nedan. Va! Mike Slamer, vilken kille!
 

A:
 No Ordinary Life (Mason/Slamer)
Rat Race (Mason/Thomas)
The blind leading the blind (Mason/Thomas)
Le Guerra De Mondo (Mason/Thomas)
Lovers (Mason/Slamer)


B:

It`s personal (Mason/Thomas)
Who killed Dolores? (Mason/Slamer)
Names and addresses (Mason/Slamer/Ward)
Exit the heavyweight (Mason/Thomas)

* * *

* * *

Producent:
Mike Slamer, City Boy

Skivbolag:
Verigo

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Mike Slamer, gitarr, bas
Max Thomas, keyboards
Roy Ward, trummor


LP: Celtic Frost - To mega therion! (1985)



Klassiker? Nädå, det här är bara en skiva i mängden. En dussinskiva. Finns 2 miljoner band som låter som Celtic Frost och som gör det bättre. Den här originalutgåvan borde du hitta på vilket loppis som helst, den är väldigt lätt att hitta.



Ja, jag skojar. Det här är skivan som startade allt. Allt? Ja. Alla band som spelar döds- och blackmetal i hela världen är influerade av Celtic Frost och den här skivan. Alla band? I hela världen? Ja, alla band. I hela världen.



Omslags- och uppviksmålningarna är såklart gjorda av mardrömsmästaren H.R Giger, du vet han som designande monstret i Alien-filmerna.



Vem fan är Dominic Steiner och hur hamnade han på den här skivan? Var är originalbasisten Martin Eric Ain som spelade på alla CF-släpp före och efter denna skiva?



K. L. A. S. S. I. K. E. R. Alla sanna hårdrockares "Highway 61", "Exile..." och "Sgt Pepper..." ihopbuntade på en och samma skiva.
 

A:
"Innocence and Wrath" 1:02
"The Usurper" 3:24
"Jewel Throne" 3:59
"Dawn of Megiddo" 5:42
"Eternal Summer" 4:29

B:
"Circle of the Tyrants" 4:36
"(Beyond the) North Winds" 3:04
"Fainted Eyes" 5:00
"Tears in a Prophet's Dream" 2:30
"Necromantical Screams" 6:06

* * *

* * *

Producent:
Horst Muller

Skivbolag:
Noise

CELTIC FROST:
Thomas Gabriel Fischer, gitarr, sång
Dominic Steiner, bas
Reed St. Mark, trummor

LP: City Boy - Heads are rolling! (1980)



Sjätte fullängdaren och början till slutet för den kriminellt underskattade orkestern City Boy. Sångaren Steve Broughton och basisten Chris Dunn hade hoppat av så det var upp till det kvarvarande gänget att få till nåt bra. Vilket dom såklart fixade med glans. Låt inte det grå omslaget lura dig, det här är en av City Boys bättre skivor.



Gråmulet och suddigt. Försökte ni ens få till ett säljande omslag?

 
Första skivan som inte producerades av Robert John "Mutt" Lange. Skulle tro att han vid den här tiden 1980 var rejält upptagen med AC/DC och deras "Back in black". Lyssna på "Need a little loving" här nedan om du fortfarande tror att City Boy var nåt sorts popband. Sicket jävla gitarrsolo av Mike Slamer! 


A:
Mr. Shoes
Heads Are Rolling
Need a Little Loving
Change in the Weather
Domino
Speechless

B:
Bloody Sunday
The Sound of the Bell
You're leaving me
Heaven for the Holidays
Life on the Balcony

* * *

* * *

Producent:
Tim Friese-Green

Skivbolag:
Vertigo

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Mike Slamer, gitarr, sång
Max Thomas, keyboards
Roy Ward, trummor, sång

12" EP: Celtic Frost - Emperors return! (1985)



Tolvtummare nummer två från schweiziska Celtic Frost som senare detta år skulle klämma ur sig den tok-klassiska fullängdaren "To Mega Therion". Tufft omslag? Jotack.



Tom och Martin är stenhårda, trummisen Reed ser mest yrvaken ut.







"I sing the ballads of victory and defeat, I hear the tales of frozen mystery"


A:
Circle of the Tyrants 4:27
Morbid Tales 3:29

B:
Dethroned Emperor 4:38
Suicidal Winds 4:36
Visual Aggression 4:11 

* * *

* * *

Producent:
Tom Gabriel Fischer, Rick "Lights"

Skivbolag:
Noise

CELTIC FROST:
Tom Gabriel Fischer, gitarr, sång
Martin Eric Ain, bas
Reed St. Mark, trummor

LP: City Boy - Dinner at the Ritz! (1976)



Fullängdare nummer två från stadspojkarna har nån sorts restaurangtema som jag inte riktigt hänger med på. Skumt omslag som man kan tro Hipgnosis har gjort men nej, det har Geoff Halpin trixat till, typ 20 år innan Photoshop.



Smörknivar, tappade vinglas, flaskor med bubbel och så bandet i smoking.
 





Bra skiva och bättre skulle det bli.
 

A:
Table no 1: Momma´s boy
Table no 2: Walk on the water
Table no 3: Narcissus
Table no 4: Dinner at the Ritz

B:
Table no 5: Goodbye blue monday 
Table no 6: The violin
Table no 7: State secrets - a thriller
i) state secrets
ii) heavy breathing
iii) spring in Peking

* * *

* * *

Producent:
Robert John "Mutt" Lange

Skivbolag:
Vertigo

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, gitarr, sång
Mike Slamer, gitarr, sång
Chris Dunn, bas, sång
Max Thomas, keyboards, sång 
Roger Kent, trummor

12" EP: Celtic Frost - Morbid tales! (1984)



Tung, tyngre, Celtic Frost. Hård, hårdare, Celtic Frost. Mäktig, mäktigare, Celtic Frost. Gillar Slayer. Älskar KISS. Totaldyrkar Celtic Frost. Blytung sexspårs-EP inköpt en millisekund efter den landat hos min lokale skivnasare hösten 1984. Om jag lyssnat mycket på den här? Njaeee, inte så värst. OBS ironi!



"Limited edition in black vinyl" Vilken färg var den vanliga utgåvan då?



Jamen, du ser ju själv. Tuff, tuffare, Celtic Frost.



Den medföljande postern.



Metal. Ännu mer metal. Celtic Frost.



A-sidans etikett.



A:
"Into the Crypts of Rays" 4:46
"Visions of Mortality" 4:49

B:
"Procreation (Of the Wicked)" 4:02
"Return to the Eve" 4:05
"Danse Macabre" 3:51
"Nocturnal Fear" 3:35

* * *

* * *

Producent:
Horst Müller

Skivbolag:
Noise

CELTIC FROST:
Tom Warrior, gitarr, sång
Martin Ain, bas
Stephen Priestly, trummor (session)

LP: Cannibal Corpse - Tomb of the mutilated! (1992)



Tredje fulllängdaren från dödsmetallhjältarna Cannibal Corpse.





Tyvärr är detta den censurerade utgåvan då bara de snälla titlarna 'Hammer Smashed Face', 'Split Wide Open', 'The Cryptic Stench' och 'Beyond The Cemetary', står uppskrivna på omslaget. Vill man veta vad resten av låtarna heter får man helt enkelt kolla på vinyletiketten.



På innerkonvolutet dyker det censurerade omslaget däremot upp i all sin blodröda prakt. Uuurk...



Det skojfriska gänget bakom detta bloddränkta epos.

 
Du vet väl att Cannibal Corpse är med på ett hörn i kult-rullen "Ace Ventura - Pet Detective" med Jim Carrey? Jomenvisst, när Ace Ventura vandrar genom en ruffig nattklubb på väg till sin datahackerkompis står minsann Cannibal Corpse där på scenen och river av sin sommarhit "Hammer Smashed Face". Helt galet, men sant.
 

A:
Hammer Smashed Face
I Cum Blood
Addicted To Vaginal Skin
Split Wide Open
Necropedophile

B:
The Cryptic Stench
Entrails Ripped From A Virgin's Cunt
Post Mortal Ejaculation
Beyond The Cemetary

* * *

* * *

Producent:
Scott Burns

Skivbolag:
Metal Blade

CANNIBAL CORPSE:
Chris Barnes, sång
Bob Rusay, gitarr
Jack Owen, gitarr
Alex Webster, bas
Paul Mazurkiewicz, trummor

LP: Alice Cooper - From the inside! (1978)



Bu! Huga vilken närbild. Konceptskiva från Alice Cooper som handlar om hans tid på New York Mental Hospital där han var inlagd för att råda bot på sin alkoholism. Trixigt omslag som man kan vika upp kors och tvärs.



Baksidan med låtarna på varsin dörr. Dörrarna går att öppna och man ser då bilden som är näst sist här nedan.



Bernie Taupin har förutom texterna på den här skivan även skrivit texterna till typ alla låtar som Elton John har spelat in. Om han blivit rik på det? Jo.



Uppviket med alla intagna "Gökboet"-style.



"Millie and "Billie"?



"Jackknife Johnny"



Är det "Nurse Rozetta" som skymtar bakom disken tro? 



Vem är det som är inlåst i "The quiet room"?



Jo, Alice såklart. "In the memory of Moonie" är en hälsning till Alices polare Keith Moon som dog av en överdos tidigare detta år.



Äntligen friska och fria! Eller egentligen inte då Alice efter skivan "Flush the fashion" förälskade sig i kokain och de följande skivorna "Special Forces", "Zipper Catches Skin" och "DaDa" har han inget minne av att han spelat in ens. Efter den dystra "DaDa" (skitbra, leta upp den!) så försvann Alice ur strålkastarskenet helt och hållet och återkom inte förrän 1986 med "Constrictor". Spiknykter. Och så har han hållit sig sedan dess. Bra gjort!



Producerat av David Foster som även gjort skivor med Christina Aguilera, Andrea Bocelli, Toni Braxton, Michael Bublé, Chicago, The Corrs, Céline Dion, Kenny G, Josh Groban, Whitney Houston, Jennifer Lopez, Kenny Rogers, Seal, Rod Stewart, Donna Summer, Olivia Newton-John, Madonna, Mary J. Blige, Barbra Streisand och Westlife. Inte så värst mycket hård rock på sitt cv alltså, hur i all världen hittade han och Alice varandra?
 

A:
"From the Inside" - (Cooper/Taupin/Wagner/Foster) – 3:55
"Wish I Were Born in Beverly Hills" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 3:38
"The Quiet Room" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 3:52
"Nurse Rozetta" - (Cooper/Taupin/Foster/Lukather) – 4:15
"Millie and Billie" - (Cooper/Taupin/Roberts) – 4:15

B:
"Serious" - (Cooper/Taupin/Foster/Lukather) – 2:44
"How You Gonna See Me Now" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 3:57
"For Veronica's Sake" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 3:57
"Jackknife Johnny" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 3:45
"Inmates (We're All Crazy)" - (Cooper/Taupin/Wagner) – 5:03

* * *

* * *

Producent:
David Foster

Skivbolag:
Warner Bros.

ALICE COOPER:
Alice Cooper, sång
Dick Wagner, gitarr
Davey Johnstone, gitarr
Rick Nielsen, gitarr
Steve Lukather, gitarr
Jay Graydon, gitarr
David Hungate, bas
Dee Murray, bas
Rick Shlosser, trummor
Dennis Conway, trummor
Michael Ricciardella, trummor

LP: City Boy - Young men gone west! (1977)



Fulllängdare nummer tre från City Boy har ett lagom konstigt omslag. Vad har den här sedelviftande tjejen med de konstiga ögonen med "young men gone west" att göra? Väntar hon på "young men"? Ska hon köpa "young men" för pengarna? Har alla "young men" dragit "west" och hon är ensam kvar? Är hen egentligen en "young man" som vill vara en tjej? Är det därför hen har en gigantisk vänsterhand? Precis som molnen i bakgrunden så hopar frågorna sig. 



"Young men gone west"? Ser mera ut som "middleaged men gone downstairs" Var är trummisen?



Tecknad bild på bandet på innerpåsens ena sida. Fortfarande ingen skymt av trummisen.



På innerpåsens andra sida finns texterna och det är färgkodat vilken av de två sångarna som sjunger vad, nåt som jag aldrig sett förut. Är det blå text så sjunger Lol Mason, röd text är det Steve Broughton och är det svart text så är det hela bandet som tar i för kung och fosterland. 



Skitbra skiva som snurrat massor i veckan.
 

A:
"Dear Jean (I'm Nervous)" (Mason, Slamer) - 5:33
"Bordello Night" (Broughton) - 3:04
"Honeymooners" (Mason, Slamer) - 3:55
"She's Got Style" (Mason, Thomas) - 3:23
"Bad For Business" (Mason, Broughton) - 3:33

B:
"Young Men Gone West" (Mason, Thomas) - 4:05
"I've Been Spun" (Broughton) - 3:19
"One After Two" (Mason, Thomas) - 3:27
"The Runaround" (Mason, Broughton) - 3:16
"The Man Who Ate His Car" (Bishton, Thomas) - 3:00
"Millionaire" (Mason, Broughton) - 4:28

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, sång, akustisk gitarr
Mike Slamer , gitarr, sång
Max Thomas, keyboards, sång
Chris Dunn, bas
Tony Braunagel, trummor

LP: David Coverdale - White Snake! (1977)



Debutsoloskivan från David Coverdale är som synes betitlad "White Snake". Förutom gitarristen Micky Moody lyser dock det övriga framtida Whitesnake-gänget med sin frånvaro, förutom trummisen Simon Phillips och producerande basisten Roger Glover är det ett gäng okändingar i kompet. En väldigt soulig skiva med frekvent användande av blås och så en hop körtjejer som stönar och stånkar ikapp med Coverdale.
 


Ormtemat fortsätter på baksidan, snyggt va? Ett par låtar hintar om soundet på det framtida "bandet" Whitesnake (som jag älskar), "Blindman", Time on my side" och "Whitesnake" till exempel. Har dock svårare att digga den slöbluesiga "Peace lovin´ man" (gospelkörer och saxofonsolo nej tack) och den avslutande "Celebration" där det stånkas med ännu mer saxofoner, discobas och karneval i Rio-vibbar.
 


En skäggig David sexar loss på innerpåsen. Ett gäng trosor på väg upp på scen är precis utanför bild.
 
 

A:
"Lady" (Coverdale, Moody) - 3:48
"Blindman" (Coverdale) - 6:01
"Goldies Place" (Coverdale) - 5:03
"Whitesnake" (Coverdale, Moody)  - 4:22

B:
"Time on My Side" (Coverdale, Moody)  - 4:26
"Peace Lovin' Man" (Coverdale) - 4:53
"Sunny Days" (Coverdale) - 3:31
"Hole in the Sky" (Coverdale) - 3:23
"Celebration" - 4:11

* * *

* * *

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Sonet

DAVID COVERDALE:
David Coverdale, sång, piano
Micky Moody, gitarr
Tim Hinkley, orgel
Ron Aspery, saxofon
DeLisle Harper, bas
Roger Glover, bas, synthesizer
Simon Phillips, trummor

LP: City Boy - City Boy! (1976)

 

Debutskiva från ett av världens mest underskattade band. Säger han som alldeles nyss har upptäckt dom...
 


För att travestera den store tänkaren Gene Simmons citat "Kiss meets the Phantom of the park" är kanske inte världens bästa film men hur många filmer har du gjort?": Inte så snyggt omslag kanske men hey hur många skivor har du gjort? Men är verkligen tegelstenar det första man tänker på när man ska hitta på nåt som passar till bandnamnet?
 


På innerpåsen är det texter och tuffa bilder på bandet iförda solglasögon och porrfilmsmustacher.
 
 

A:
(Moonlight) Shake My Head And Leave 4:25
Deadly Delicous 4:37
Surgery Hours (Doctor Doctor) 3:01
Sunset Boulevard 6:14
Oddball Dance 5:01

B:
5000 Years / Don't Know Can't Tell 8:38
The Hap-Ki-Do Kid 3:10
The Greatest Story Ever Told 4:46
Haymaking Time 5:30

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, gitarr, sång
Mike Slamer, gitarr, sång
Chris Dunn, bas, sång
Max Thomas, keyboards, sång 
Roger Kent, trummor

LP: Alice Cooper - Billion dollar babies! (1973)

 
Vältuggat loppisfynd av en klassiker. Skitsnyggt omslag.
 
 
 
"Elected" är en nyinspelning av "Reflected" som var med på debuten "Pretties for you", "Hello horray" å andra sidan är i original skriven av den kanadensiske folksångaren Rolf Kempf och här kan du höra hans original.



Idolkorten hänger fortfarande kvar, men ingen sedel.
 


En lätt missnöjd bäbis på innerpåsen.
 
 
Fy fasen vad bra Alice Cooper (bandet) var vid den här tiden. Bonustips: kolla upp Alice Coopers (soloartisten) lite bortglömda skiva "DaDa" som Alice inte har nåt minne av att han spelat in. En fantastisk skiva som också är producerad av Bob Ezrin. Den har jag bara på CD så den kommer du aldrig att få se här på bloggen.
 

A:
"Hello Hooray" (Kempf) 4:15
"Raped and Freezin'" (Cooper, Bruce) 3:19
"Elected" Cooper, (Buxton, Bruce, Dunaway, Smith) 4:05
"Billion Dollar Babies" (Cooper, Bruce, Vinson) 3:43
"Unfinished Sweet" (Cooper, Bruce, Smith) 6:18

B:
"No More Mr. Nice Guy" (Cooper, Bruce) 3:06
"Generation Landslide" (Cooper, Buxton, Bruce, Dunaway, Smith) 4:31
"Sick Things" (Cooper, Bruce, Ezrin) 4:18
"Mary Ann" (Cooper, Bruce) 2:21
"I Love the Dead" (Cooper, Ezrin) 5:09

* * *

* * *

Producent:
Bob Ezrin

Skivbolag:
Warner

ALICE COOPER:
Alice Cooper – sång, munspel
Glen Buxton – gitarr
Michael Bruce – gitarr, keyboard
Dennis Dunaway – bas
Neal Smith – trummor

LP: City Boy - Book early! (1978)



Fjärde fullängdaren från City Boy är den med hiten "5705" som du såklart har hört. City Boy hade här, i och med nya trummisen Roy Wards ankomst, nu fått inte mindre än tre lead-sångare vilket ibland blev lite problematiskt/komiskt beroende på vem du frågar. T ex så sjunger Roy lead på just "5.7.0.5" men när det skulle till och mimas i TV-shower så fick Steve Broughton, en av de två egentliga huvudsångarna (och den mer bildsköne av dom) kliva fram och "sjunga", alltså mima till Roys sång. Måste ha känts sådär...  



Trivia: blippandet i början av "5.7.0.5" är telefonnumret till skivbolaget Mercurys kontor. Förstapress av en galet bra skiva, på senare utgåvor är även låten "What a night" med.
 
A:
5.7.0.5. (3:10)
Summer In The Schoolyard (3:52)
Goodbye Laurelie (3:10)
Raise Your Glass (To Foolish Me) (2:57)
Cigarettes (5:30)

B:
Do What You Do, Do Well (3:29)
World Loves A Dancer (3:24)
Beth (2:45)
Moving In Circles (4:05)
Dangerous Ground (4:53)

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, sång, gitarr
Chris Dunn, bas
Mike Slamer. gitarr
Max Thomas, keyboards
Roy Ward, trummor, sång

Tidigare inlägg
RSS 2.0