Film- & Musikbloggen!

The Greatest of All Lies / Long Before Winter's Call / Your Children Will Burn / Hammer Battalion / This Day Belongs to Me / Marching Off to War / Entering the Hall of the Slain / Black Horizon / Carved in Stone / Warriors of Midgard / Midsummer Solstice / Home of the Brave / I Want You Dead

Producent: Fredrik Folkare Skivbolag: SPV

UNLEASHED: Johnny Hedlund (bas, sång), Fredrik Folkare (gitarr), Tomas Måsgard (gitarr), Anders Schultz (trummor)

OK, häng med nu för nu blir det lite invecklat! Min talangfulle tecknande polare Gustav hade plitat ihop den här flyern till textiltryckeriet Helloil. Flyern skulle delas ut vid den här festivalen och Gustav undrade om jag kunde printa ut den i färg i X antal kopior. Är ni med så långt? OK. Till historien hör att snubben som ville ha flyern även är medlem i bandet du ser ovan, så som tack för min lilla (men ack så viktiga) insats för att sprida hans reklambudskap, fick jag då denna CD. Inte illa va!

Tokigt: jag har aldrig har hört Unleashed förut, Det är sant! Här har man lyssnat på Entombed ända sen "Clandestine"-tiden och ändå på nåt sätt lyckats missa detta gäng helt och hållet, är inte det lite crazy? För Unleashed-basisten Jonny var ju medlem i urdödsarna Nihilist tillsammans med hela gänget som senare blev Entombed när Hedlund klev av och bildade Unleashed på egen hand för en sådär hundra år sen. Nåja, jag såg i alla fall Unleashed spela på House of Metal ifjol och blev helt helt golvad av deras svängiga oldschooldöds och den sjungande basisten Jonny Hedlunds mäktiga scennärvaro. Bra trummis också, svängigt som fan och avslappnat och fint spel framför egen kasse. Skivan då? Jo , den var ju kanonbra, jag är ruskigt imponerad! Snyggt omslag också med precis alla hårdsrocksattribut på en och samma gång: dödskallar, svärd, kedjor, yxor, inverterade kors och vassa tänder. Vilken annan Unleashed-platta tycker du jag borde slänga ett öra på?

Bäst: "The Greatest of All Lies", "Your Children Will Burn", "Hammer Battallion" (har skrikit refrängen "HAMMER BATTALLION...UMLEASHED" hela veckan nu), "I want you dead", "Home of the Brave" och "Warriors of Midgard". Stort plus också att det i CD-häftet förutom låttexter även innehåller textförfattaren Jonny kommentarer och tankar vad varje låttext och låt handlar om.  Sämst: fattar fortfarande inte hur jag lyckats missa Unleashed. 

A: I´m a legend tonight / B: Love gun

Producent: Michael James Jackson/Eddie Kramer Skivbolag: Polystar

KISS: Gene Simmons (bas, sång), Paul Stanley (gitarr, sång), Eric Carr (trummor "I´m a legend tonight"), Peter Criss (trummor "Love Gun"), Ace Frehley (gitarr "Love Gun")
Gäst: Bob Kulick: gitarr "I´m a legend tonight"

Ännu mera KISS! En Japanpressad sjutummare med våra sminkade hjältar som har "I´m a legend tonight" från den (först) överallt annars än i USA utgivna samlingsplattan "Killers"på A-sidan och klassikern "Love gun", givetvis från plattan med samma namn på B-sidan. Trots att Ace är med på omslaget så spelar han inte en ton på "I´m a legend tonight", gitarrist på den låten är nämligen Bob Kulick, ett helt skalligt studioproffs och brorsa till Bruce. Men det visste du såklart redan.

Texten till respektive låt är som du ser på omslagets baksida, och om du kopplar på örnblicken och kisar riktigt mycket så ser du att det på sista textraden till "Love gun" står: "We´ll get together, mama You´ll seat". Det ska vara "We get together, mama, You´ll sweat...". På "I´m a legend tonight" är det lika tokigt, för där sjungs det enligt textbladet "believing in Bible crop" (vad nu det är), men det vara "believing in 5 o´clock". Close but no cigar, kära textöversättare därborta i Japanland!

Detta omslag är förresten enligt senaste numret av "Destroyer" (Svenska KISS Armys medlemstidning), ett av KISS allra snyggaste singelomslag. Och ja, jag är medlem i Svenska KISS Army.

Fler inlägg om KISS på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / Konserthalsdukar! / Creatures of the Night (12" EP) / Rock and roll over (LP) / - Thrills in the night (7")

A. This Ain't the Summer of Love / True Confessions / (Don't Fear) The Reaper / E.T.I. (Extra Terrestrial Intelligence) / The Revenge of Vera Gemini
B: Sinful Love / Tattoo Vampire / Morning Final / Tenderloin / Debbie Denise

Producent: Murray Krugman, Sandy Pearlman, David Lucas Skivbolag: Columbia

Blue Öyster Cult: Eric Bloom (sång, gitarr, keyboard), Albert Bouchard (trummor), Donald "Buck Dharma" Roeser (keyboard, gitarr), Joe Bouchard (bas, gitarr), Allen Lanier (bas, gitarr), keyboard)
Gäst: Patti Smith (sång på "Vera Gemini")

Och här kommer så min sista Blue Öyster Cult-skivan ut på bloggen, om jag nu inte hittar "Fire of unknown origin" på vinyl på skivmässan i morgon här i Umeå alltså. Den fjärde plattan i ordningen från den blå ostronkulten och den har ett rasande snyggt omslag där bandet på uppviket spelar roulette på månen med en croupier med ett väldigt läskigt hårsvall. Snygg framsida med en trollkarl som viftar med en handfull kort och samtidigt pekar på bandloggan som är inhuggen i stenväggen. 

Bäst: "This Ain't The Summer Of Love", "ETI" (skönt solo) och "Tattoo Vampire". Och klassikern "(Don't Fear) The Reaper" är ju såklart en förjävla cool låt.
Sämst: den urrrkiga saxofonen på Stones-iga "True Confessions" och "Morning final".

Trivia: klicka här och kolla hur det egentligen gick till när "Don´t fear the reaper" spelades in. "Guess what?!, I've got a fever and the only prescription is MOAR cowbell!"

Tidigare inlägg om Blue Öyster Cult på min blogg:
- Secret Treaties (LP) / - Spectres (LP)

CD I:
They Used Dark Forces - Teutonic Witch / Sorrow / Funeral Summer

CD II:
One Last Time / Kundalini Arisen / Caesar Forever / Anywhere Out of This World / Untitled

Producent: Reverend Bizarre Skivbolag: Spikefarm Records

Reverend Bizarre: Albert Witchfinder (sång, bas), Peter Vicar (gitarr), Earl of Void (trummor)

Aaaargggh, men nog är det väl ändå själva djävulen!! Men hallå, varför så ilsk? Jo, det ska jag tala om för dig. Här har man, troligtvis sist av alla människor i hela världen, upptäckt storheten i det finska bandet Reverend Bizarre och fallit pladask som den berömda furan för deras mäktigt blytunga och snigellångsamma doom-metal. Och vad händer direkt efter att jag har skickat efter denna dubbel-CD från CDON? Jo, jag får veta att Reverend Bizarre av nån anledning lagt ner verksamheten! Som sagt, nog är det väl ändå själva djävulen!

Som tur är så har Reverend Bizarre släppt ett gäng (ett litet gäng men dock) skivor före den här och som du kan njuta av om du precis som jag vill ha din musik antingen ultralångsam och jättelång (dom här) eller överljudssnabb och jättekort (Agoraphobic Nosebleed). Två fullängdare, "In the Rectory of the Bizarre Reverend" från 2002 och "II: Crush the Insects" från 2005 finns kvar bevarade för eftervärlden och för dig (och mig) att köpa. Det finns även två EP:s betitlade "Harbinger of Metal" och "Return to the Rectory", men då dom klockar in på respektingivande 74 minuter och 65 minuter respektive och innehåller inte mindre än sju låtar vardera kan man nästan räkna dom som fullängdare också, eller hur?

Låt mig förresten ge dig några exempel på vad jag menar med jättelång: den första låten "They Used Dark Forces - Teutonic Witch" klockar in på inte mindre än 29 mäktiga minuter och tvåan "Sorrow" är inte sämre den med sina 25 minuter! Kan du fatta så underbart. Det är först på trean "Funeral Summer" som bandet är nere på någorlunda hanterbara låtlängder och den är med sina dryga 11 minuter rena poplåten i sammanhanget. Den är också, bortsett från de två intrumentala bagatellerna "Kundalinin Arisen" och "Untitled", den kortaste låten på dessa två skivor. Trivia: Den första CD:n är totalt 66:06 minuter lång och det är såklart inte en slump utan nåt som bandet fixade till i mastringen för att få till den sista lilla (men för oss hårdrockare ack så viktiga) tredje 6:an.

Bäst: "They Used Dark Forces - Teutonic Witch" (29 minuter doom-magi), "Sorrow" (hur kan man spela så långsamt?), "Caesar forever". Sämst: förutom att dom lagt av? Inget. Eller möjligen den avslutande "Untitled", som bara är ett slött trumkomp och en massa ljudeffekter.

"Christs may come and Christs may go but Caesar is forever" (Caesar Forever)

A: Deathrider / Metal Thrashing Mad / I'm Eighteen / Panic / Subjugator
B: Soldiers of Metal / Death from Above / Anthrax / Across the River / Howling Furies

Producent: Carl Canedy Skivbolag: Music for Nations

Anthrax: Neil Turbin (sång), Dan Spitz (gitarr), Scott Ian (gitarr), Danny Lilker (Bas), Charlie Benante (trummor)

Jätteklassisk debutskiva med NY-thrasharna Anthrax och den första och sista skivan med den i mitt tycke alldeles utmärkta thrashsångaren Neil Turbin som har en alldeles fantastiskt falsettvrål. Även den första och sista skivan med 2-metersbasisten Dan Lilker i sättningen och dom ersattes till nästa skiva av Joey Belladonna och Frank Bello respektive. Den sistnämnde, som på denna skiva tackas som gitarransvarig medlem i bandets roadcrew, är förresten trummisen Charlie Benantes systerson. Alltså Benantes storasyrra är Bellos mamma. Hängde ni med på den?

Skivan är, som så många andra skivor producerad av välväxte Rods-trummisen Carl Canedy som rattat ljudet på en hel drös klassiska metalskivor: "Beyond the Gates" (Possessed), "Violence & Force" (Exciter), "Feel the Fire" (Overkill), "Out of the Darkness" (Jack Starr) och inte att förglömma uppföljaren "Spreading the Disease" med just Anthrax.

Bäst: "Deathrider" (vilket jävla riff!), "Metal Thrashing Mad" (vilket jävla falsettvrål!), "Panic" (snyggt gitarrharmonisolo á la Maiden) och "Subjugator".
Sämst: den helt tandlösa covern på Alice Coopers "I´m eighteen". Gör den i dubbel hastighet. Spela baktakt. Gör vad som helst och det hade funkat bättre än att som nu göra den exakt som originalet. Vad är meningen med det?

Trivia: sångaren Neil Turbin håller fortfarande på och har numera ett band som har samma namn som första låten på denna skiva. Halvtaffligt omslag med en "fistful of metal" kommandes bakifrån med blodvite som följd.



Tidigare inlägg om Anthrax på min blogg:
- Persistence of time (LP) / - Among the living (LP) / - Attack of the killer B´s (CD) / - The sound of white noise (CD) / - Penikufesin (12" EP) / - Indians (12" EP) / - I´m the man (12" EP)

Different World / These Colours Don't Run / Brighter Than a Thousand Suns / The Pilgrim / The Longest Day / Out of the Shadows / The Reincarnation of Benjamin Breeg / For the Greater Good of God / Lord of Light / The Legacy

Producent: Kevin Shirley, Steve Harris Skivbolag: EMI

Iron Maiden: Bruce Dickinson (sång), Dave Murray (gitarr), Janick Gers (gitarr), Adrian Smith (gitarr, gitarr synth på "Brighter than a Thousand Suns"), Steve Harris (bas), Nicko McBrain (trummor)

Men du hallå, när blev Iron Maiden så här jävla bra? Alltså jag vet ju att dom är bra men såhär otroligt progmetalliska har dom väl aldrig låtit förut? Eller? Jag tappade bandet ur sikte när jag i början av 80-talet dök huvudstupa ner i snabbare och hårdare musik (läs dödsmetall) och har egentligen inte lyssnat på Maiden alls sen dess, jag har såklart deras klassiska fyra första album "Iron Maiden", "Killers" "The Number of the Beast" och "Piece of Mind" och köpte också dubbelvinylen "Live after death" av bara farten när den kom men den är i princip olyssnad. Allt efter det är ett blank blad i mitt Maiden-kunnande. Men det här var ju en skitbra skiva och den har gått på repeat både hemma och på jobbet hela veckan, gillar särskilt att låtarna är så långa, 7 av skivans 10 låtar är sju minuter eller längre. MUMS! Nu är det bara att leta reda på och köpa "Brave New World" och "Dance of Death" för en förhoppningsvis billig peng och hoppas att dom är lika fantastiskt bra.

Bäst: "Different World" (skivans kortis med sina 4.17 minuter), "Out of the shadows" (Alex Lifeson ringde och ville ha sitt gitarrljud tillbaka), "Brighter Than a Thousand Suns" (avigt trumkomp), "The Reincarnation of Benjamin Breeg" (fett riff nåtsåöverdjävulskt), och "For the Greater Good of God" med rena Dream Thrater-takterna på trumkompet i mitten minsann. Sämst: det medeltidsdoftande introt på "The Legacy" gav mig kraftiga Spinal Tap-vibbar och låten som följde var väl ärligt talat inte så bra heller. Men den är ruggigt lång. Skitsnyggt omslag.

Tidigare inlägg om Iron Maiden på min blogg:
- Flight of Icarus (7") / - 2 minutes to midnight (12" pic. EP) / - Maiden Japan (12" EP) / - The Trooper (7" pic, cutout) / - Iron Maiden (LP) / - 2 minutes to midnight (7") / - Women in uniform (7")

A: Jailbreak / You Ain't Got a Hold on Me / Show Business
B: Soul Stripper / Baby, Please Don't Go

Producent: George Young Skivbolag: Atlantic

AC/DC: Bon Scott (sång), Angus Young (gitarr), Malcolm Young (gitarr), George Young (bas), Rob Bailey (bas), Mark Evans (bas på "Jailbreak"), Tony Currenti (trummor), Peter Clack (trummor), Phil Rudd (trummor på "Jailbreak")

En på loppis alldeles nyligen inköpt 5-spårs EP med AC/DC, endast utgiven i USA, Kanada och Japan, vilket fynd!. Första låten "Jailbreak" är tagen från den australiska versionen av "Dirty Deeds Done Dirt Cheap"-plattan och resterande fyra låtar är från den australiensiska originalutgåvan av bandets debutalbum "High Voltage".

Tro´t eller ej men det här är den enda vinyl jag har med denna klassiska rockorkester, men jag har ju även den feta 6-CD boxen, (se länk nedan), så jag har ju alla de klassiska skivorna, men AC/DC är inte ett band som snurrat så mycket i min stereo, tokigt va!. 

Som sagt, tro´t eller ej, men jag har aldrig varit nåt större fan av AC/DC utan snöade som tolvåring totalt - och då menar jag TOTALT - in på KISS (nähä!) och lyssnade bara och bokstavligen bara på KISS från 1976 till 1980. Där i början på 80-talet gick jag över till Motörhead, Venom, Mercyful Fate och sen vidare till Slayer, Exodus och Metallica och allt det där, men det är en annan historia. Där i början av 80-talet började ju också gaphalsen Brian Johnson "sjunga" i bandet och då tappade jag intresset totalt för detta gäng. Men det är klart, när jag nu hittar såna här prylar på loppis för 30 spänn då tvekar jag inte många sekunder.



Tidigare inlägg om AC/DC på min blogg:
- (6-CD box)