Diverse KISS-prylar: Haha, min blänker mer än din...!
Grabbarna grus sittandes på blänkande hojar med speglar i händerna på en Poster från 1976. Cool bild.
På baksidan får man bland annat som du ser läsa en halvsida om att Sweet "kissade i champagnekylararen och bajsade på bordsduken" i sin loge på Gröna Lund. Eller hade dom det? Överåriga Sweet-fantasten Berit 23 år, hävdar raka motsatsen i ett brev till POSTER-redaktionen nere till vänster.
Övriga artiklar handlar om 60-talspoparna Animals, en för mig okänd rockare vid namn John Miles, likaledes okända banden Bandit och Brotherhood of Man och en helt okänd snubbe vid namn Ralph Carter. Till sist den chockerande nyheten att nu lägger Rolling Stones av. Jo, tjena!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Peter Criss - Out of control! (1980)
A: By Myself / In Trouble Again / Where Will They Run? / I Found Love / There's Nothing Better
B: Out of Control / Words / You Better Run / My Life / Feel Like Letting Go
Producent: David Wolfert, Peter Criss Skivbolag: Casablanca Records
PETER CRISS:
Peter Criss sång/trummor, Stan Penridge gitarr, David Wolfert gitarr/synthesizer, Tony Mercandante bas, Stu Woods bas, Benny Harrison synthesizer/keyboards, Ed Walsh synthesizer, George Young saxophone på "Where Will They Run?"
En snudd på helt gräslig soloskiva nummer två (den första kom ju 1978, remember?) från den gamle KISS trummisen Peter Criss. Vem köpte den här egentligen? ja, i princip inte en käft i USA, men här i Sverige köpte min lillebror Ekke ett exemplar, och snäll som han är så fick jag den i julklapp av honom nu i julas. Tack som fan brorsan, det var verkligen hyggligt och den passar såklart bra in med mina övriga KISS- och Criss-vinyler men den suger verkligen purjo bigtime. Enligt skivbolaget sög den så mycket purjo att den inte återutgavs på CD förrän 1997 då KISS-febern återigen svepte över världen.
Nåja, vi går vidare och fokuserar på Criss. Allt börjar väl gå åt helvete när han 1976 av ren flax (Stan Penridge skrev nog det mesta...) får en megahit i USA med "Beth", B-sida på "Detroit rock city"-singeln, men radiostationerna spelade hellre balladen. Det blir riktigt illa när Criss sen får lite hybris och tycker att han inte får med nog många av sina låtar med i bandets repertoar, och beslutar sig 1980 för att för att lämna bandet att sjunga sina egna kanonlåtar alldeles själv, i god tro att det är hans musik som publiken vill höra mest av allt. Om du frågar firma Simmons & Stanley så fick han kicken ur bandet. Och frågar du publiken så ville nog ingen egentligen höra nån av Criss låtar förutom "Beth" då...
Criss var ju när han påbörjade inspelningen av denna skiva fortfarande medlem i KISS, men den sista studioskiva han gjorde med bandet var "Love Gun" så tidigt som 1977. På "Dynasty" (1979) spelar han bara på en låt ("Dirty Livin´", Anton Fig gjorde resten), och trots att Peters nuna är på omslaget till "Unmasked" (1980) så spelade han inte alls på den, det var Anton Fig rakt igenom.
Så vad händer sen? Jo senare samma år 1980, klämmer Peter då ur sig det här sliskiga soul/pop/r´b-spektaklet med 10 låtar. Åtta skrivna av Criss tillsammans med gamle parhästen Stan Penridge (RIP) som också spelat med Criss pre-KISS band Chelsea, (dock efter Peter hade hoppat av nämnda band), en skriven med producenten Wolfert ("My life") och en cover ("You Better Run").
Och sen hände... Ingenting. Skivan sålde som sagt knappt nånting alls och den enda singeln "I Found Love" gjorde inget väsen av sig alls. 1982 släpper Criss "Let me rock you" som trots att namnkunniga kompisar som Steve Stevens och Steve Lukather var med i kompbandet och hade bl a Gene Simmons, Vini Poncia och Vincent "Vinnie Vincent" Cusano som låtskrivare sålde lika uselt, och nu dröjer ända fram till 1994 innan det kommer en ny soloplatta från Criss, bettilad "Cat 1". Men det är en annan historia.
Bäst: Ja om man letar och lyssnar riktigt mycket på skivan (och det har jag verkligen gjort nu i veckan...) så kan jag under pistolhot säga att "By myself", "In Trouble Again" (koklocka är aldrig fel), balladen "Words" och countrydängan "Feel Like Letting Go" med helskön steelguitar är någorlunda bra. I´m a softie for steelguitar you know...
Sämst: "Where Will They Run?" (den satans saxofonen är verkligen hemsk), "I Found love" och titelåten "Out of control" (tuffa roboteffekter på sången där i slutet...NOT!) är sämst. Och omslaget, Jesus amalia! hur tänkte ni där egentligen? Går ju knappt att se på.
Trivia: som sista låt på skivan ligger en gömd liten snutt av jazzörhänget "As Time Goes By" där Peter sjunger de två första raderna "you must remember this, a kiss is still a kiss". Och varför är låtarna uppräknande i bokstavsordning på baksidan, dom står ju rätt annars uppdelade i sida A och B?
För att citera en rad från första låten: "by myself, starting over again..." Nejdu Peter lille, jag är rädd att det tog tvärt slut här. Men hittar jag "Let me rock you" eller "Cat 1" på vinyl för en billig peng så köper jag givetvis dom, det är ju fan Peter Criss...
Tidigare inlägg om Peter Criss på min blogg:
- Peter Criss (LP)
CD: Reverend Bizarre - Crush the insects! (2005)
Doom over the World 7:37 / The Devil Rides Out 6:11 / Cromwell 5:25 / Slave of Satan 13:27 / Council of Ten 8:32 / By This Axe I Rule 10:03 / Eternal Forest 10:53 / Fucking Wizard 11:15
Producent: Reverend Bizarre Skivbolag: Season of Mist
REVEREND BIZARRE:
Albert Witchfinder bass, vocals / Peter Vicar guitar / Earl of Void guitar, drums
En skiva med det tyvärr nerlagda finska doombandet Reverend Bizarre som jag shoppade begagnad via Amazon.com för bara 40 bagis. Skivan inleds lite kul, med tanke på att det är just Reverend Bizarre som spelar, med tre låtar som går i rena grind-tempot. Eller det är väl inte riktigt sant, men eftersom Reverend i vanliga fall brukar spela OHYGGLIGT långsamt var det riktigt kul att höra dom dra upp tempot. Först ut i den "fartiga" trojkan är i alla fall den toksvängiga "Doom over the world" med klockren och självhäftande refräng som du garanterat kommer att sjunga med i. På nästa låt "The Devil Rides Out" blir det faktiskt om möjligt ännu svängigare med skittufft trumkomp av Earl of Void och ett ännu tuffare riff av Peter Vicar. Och givetvis är det ett megatufft riff även på trean, "Cromwell", som såklart handlar om Oliver Cromwell, du vet han som med sin "New Model Army" besegrade kung Karl I i det engelska inbördeskriget 1642.
På fjärde låten, "Slave of Satan" händer dock det underbara att grabbarna drar ner på tempot så jävla mycket så det fattar du inte och den där underbart slöa, sjukt långsamma Reverend Bizarre-känslan kommer fram i full blom. Eller säger man kanske fullt mörker? För här går det så sakta att man tror att skivan stannat och du kan med god marginal gå på toa mellan taktslagen. Här är låten dock med i en lite nerkortad 13 minuters version, då den släpptes på CD-singel sträckte den ut sig till dryga 20 minuter. Grymt bra i vilket fall! Snigeltempot fortsätter tack och lov på den följande 8-minutaren "Council of Ten", den coolt betitlade 10-minuterskolossen "By This Axe I Rule" och går till och med ännu långsammare på "Eternal Forest". Hela det blytunga kalaset avslutas med 11 minuters betongsläpande doom-magiska "Fucking Wizard" med barnförbjuden text om "the warlock of carnal lust" och hans "divining rod and blessed semen". Trivia: Skivan är dedikerad till snabbriffande punkikonen Johhny Ramone. Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen: upptäck Reverend Bizarre! Doom over the World!
Tidigare inlägg om Reverend Bizarre på min blogg:
- III - So long suckers! (2-CD)
Bok: KISS Album Focus vol. 1 och 2!
Författare: Julian Gill 544 respektive 424 sidor
Eller rättare sagt två böcker, men jag klämmer iväg båda två i samma inlägg för jag är en lat rackare...
Två riktiga tegelstenar till böcker där du får massor, och då menar jag verkligen massor, av information om KISS och deras skivor. Den första boken med undertiteln "Kings of the night time world" täcker åren från starten 1972 fram till nödåret 1982, den andra "Hell or high water" betar av åren 1983 till 1996. Det finns även en tredje del, "Roar of grease paint" som avhandlar allt som hände mellan 1997 till 2006.
Det här mastodontprojektet återfanns ursprungligen på hemsidan KISS Asylum men då intresset blev så stort beslöt Julian Gill att klappa ihop all denna enorma mängd text som låg ute på sajten till inte mindre än tre böcker. De här böckerna skall du som rättrådig KISS-fantasts givetvis ha i din bokhylla och har du inte det redan så går dom att köpa på Amazon för ca 25 dollar styck, och det är dom helt klart värda.
För vill du läsa djuplodande och extremt nördig info om en specifik skiva, dess tillblivande och alla skumma utgåvor den är släppt i, (och det vill du ju såklart!), så är detta helt klart rätt böcker för dig. Jag hade, och har fortfarande, stort nöje och nytta av dessa två.
En liten, liten varningsflagg måste dock hissas innan du hystar fram VISA-kortet: det finns varken index eller innehållsförteckning utan bara en sida i början i boken med kapitlets namn, så om du tänkte hitta igen just den där textsnutten om vad det nu månde vara om, så är det ett mindre helvete att hitta i den massiva textmassan. Och sen så kunde nog böckerna redigeras lite hårdare av nån utomstående då exakt samma info kan stå på flera ställen, ibland i samma kapitel. Men det är såklart skitsaker i det stora hela, beställ dom nu. Eller så surfar du till kissfaq.com och läser där, men det är en shitload med text att läsa, det är garanterat ännu mer text (och bilder) i böckerna och så det är såklart mycket lättare att läsa det i en bok.
Köp böckerna på Amazon:
- KISS Album Focus vol. 1 - Kings of the night time world / Kiss Album Focus, Vol. 2: Hell or High Water
Tidigare inlägg om andra böcker jag har hemma:
- Böcker!
7"-singel: Status Quo - Rollin´ home! (1986)
A: Rollin´ home / B: Lonely
Producent: Dave Edmunds (A), Pip Williams (B) Skivbolag: Phonogram
STATUS QUO:
Francis Rossi - Vocals & lead guitar / Rick Parfitt - Vocals & guitar / John Edwards - Bass & Vocals / Andy Bown - Keyboards / Jeff Rich - Drums
Som jag tidigare utlovat/hotat om så har jag ett gäng Quo-singlar hemma att blogga om och här kommer en till. Nu har dock samlingen minskat något då jag plockat ut ett par för försäljning, men några till har jag allt kvar att skriva om, hörde jag ett HURRA! där längst bak eller?
Till singeln: A-sidans rockstänkare "Rollin´ home" är tagen från "In the army"-skivan och är producerad av rockräven Dave Edmunds och det hörs, Rossis och Parfitts gitarrer har aldrig varit så här bitiga i soundet. B-sidans "Lonely" är en outgiven historia, och har ett betydligt beskedligare ljud, den är såklart producerad av en snubbe vid namn Pip Williams. Vad hade du väntat dig för gitarrljud om man väljer en producent med ett sånt förnamn? Kolla in den högklassiga och skojfriska videon till "Rollin´ home" här nedan inspelad i Dubai av alla ställen, kan du efter 9/11-attackerna tänka dig nåt band (eller nån överhuvudtaget) göra nånting liknande nuförtiden?
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7") / - Wild side of life (7")
Diverse KISS-prylar: Ozone #1-1981!
Efterföljaren till den svenska KISS fancluben "KISS Fanservice" hette fantasifullt nog "KISS Fancenter" och ansvarig utgivare för medlemstidningen var en kille med det galaktiska namnet BeMichel la Sha. Är han klingon tro? Nåväl, tidningen hette i alla fall "Ozone", såg ut såhär och bestod av 20 kopierade sidor i A5-format med diverse intervjuer och biografier tagna från andra tidningar och översatta och bearbetade av "KISS Fanservice"-snubbarna Bernt Månsson och Anders Tengner.
Ur innehållet:
- "Ace on the spot", en 3-sidors intervju med Ace Frehley tagen från rocktidningen "Grooves".
- en anslagstavla med köp/sälj och adresser brevvänner. Bland annat en annons från en snubbe i Vilhelmina som säljer två bältesspännen, "Love Gun" och "Rock and roll over" för det facila priset 20 kronor styck!
- "Unmasked the biography". Genomgång av alla låtar på "Unmasked"-plattan.
- "The cat unmasked". Peter Criss hela livshistoria på två sidor.
- "Unmasked - the lyrics". Alla texter på inte mindre än sex sidor.
- "Answering service". Frågor och svar om KISS från läsekretsen. Som till exempel: "Hatar Gene verkligen barn?" "Är Paul verkligen bisexuell?" Är det sant att Gene kan tala svenska?" "Min storebrorsa säger att Joplin och Hendrix är mycket bättre än KISS, har han rätt eller inte?"
På mittuppslaget en idolbild på Paul Stanley med gitarr och på baksidan en extremt bluddrig bild på Gene i Unmasked-kostym allt som sagt i finaste kopierat svartvitt. Fina grejer det här!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Blondie - Eat To The Beat! (1979)
A: Dreaming / The Hardest Part / Union City Blue / Shayla / Eat To The Beat / Accidents Never Happen
B: Die Young Stay Pretty / Slow Motion / Atomic / Sound Asleep / Victor / Living In The Real World
Producent: Mike Chapman Skivbolag: Chrysalis
BLONDIE:
Deborah Harry sång / Chris Stein gitarr / Frank Infante gitarr / Nigel Harrison bas / Jimmy Destri keyboards / Clem Burke trummor
Gäst på skivan: Lorna Luft (Liza Minellis halvsyrra. Hon körar på "Accidents Never Happen" och "Slow Motion")
Från Meshuggah till Blondie, snacka om ett musikaliskt lappkast! För ur min hyfsat välfyllda vinylhylla plockar jag helt crazy fram "Eat to the beat", fjärde skivan från det poppiga punkbandet med alla punktjejers urmoder Debbie Harry på sång. En riktigt bra skiva som snurrat hyfsat mycket på min vinylsvarv.
Bäst: "Dreaming", "Eat To The Beat" (småpunkigt med ett frustande munspelssolo), "Accidents Never Happen (med illersnab 16-delstakt av Clem), "Atomic" (disco!) och sistlåten "Living In The Real World" med ett riktigt hårdrocksgitarrsolo.
Under den mindre smickrande ettiketten "Sämst" måste nog "Die Young Stay Pretty" (charterreggae, typ), "Union City Blue" (från Oliver Stones usla skräckis "The Hand") och "The Hardest Part" sorteras in.
Coolt omslag förresten. Jag måste försöka få tag på "Parallell lines" på vinyl!
Tidigare inlägg om Blondie på min blogg:
- The hunter (bild-LP)
CD: Meshuggah - Contradictions collapse! (1991)
Paralyzing Ignorance / Erroneous Manipulation / Abnegating Cecity / Internal Evidence / Qualms of Reality / We'll Never See the Day / Greed / Choirs of Devastation / Cadeverous Mastication
Producent: - Skivbolag: Nuclear Blast
MESHUGGAH:
Jens Kidman rhythm guitar/lead vocals Fredrik Thordendal lead guitar/backing vocals Peter Nordin bass Tomas Haake drums
Debutplattan med matematikmetalliska Meshuggah från min hemstad Umeå minsann. Sista skivan med Jens Kidman skötandes både sång och gitarr, på den följande mini-CD:n "None" (1994) så hade Mårten Hagström tillkommit som gitarrist och Kidman blev då sångare på heltid i bandet. Även sista gången som skivbolaget Nuclear Blast fick välja omslagsbild. Lite thrashigare, Metallica-inspirerat (visst låter det lite Hetfield på sången) och rakare musik på denna debut än det dom släppte senare i karriären, (som såklart är övernaturligt invecklat), men den då sprillans nya trummisen Tomas Haakes ruggiga hamrande och Fredrik Thordendahls baklängessolon på gitarren á la Alan Holdsworth är stadigt på plats.
Trivia: jag såg Meshuggah live på ett litet ställe som kallas Tegslogen här i Umeå ungefär vid den här tiden, alltså -91, tror inte denna skiva var släppt men kanske. Jag tror i alla fall att det var nån sorts minifestival med nåt band jag inte kommer ihåg som första akt, sen Meshuggah och Stockholmdödsarna Therion som huvudakt. Men det jag definitivt kommer ihåg är att Kidman spelade av en sträng på sin gura, och då han varken hade nån annan gitarr eller ens extrasträngar med sig, så då spelade dom resten av setet som trio med Kidman enbart på sång. Det var kanske där fröet såddes för bandet och Kidman att han bara skulle sjunga? Ett annat Meshuggah-minne: vi skulle spela med coverbandet mitt på en fest här i Umeå och Meshuggahs vid tillfället något överförfriskade taktmaskin Haake skulle sköta rökmaskinen som vi av någon anledning hade släpat med oss. Full? Han? Närå, inte alls! Du fattar host... inte... hosthost!! vad mycket rök han släppte ut på scen! En annan grej som hände på den spelningen var att en kille klädde av sig helt näck på scen och stagedivade rakt ut i publiken som med viss tvekan tog emot honom. Fy fan vad jag minns mycket crazy grejer när jag ska skriva ihop texter! Bra skiva det här.
Tidigare inlägg om Meshuggah på min blogg:
- Destroy Erase Improve (CD)
7"-singel: Status Quo - Wild side of life! (1976)
A: Wild side of life / B: All through the night
Producent: Roger Glover Skivbolag: Vertigo
Eftersom ni mina kära bloggläsare missade en gyllene chans att se Barbi Benton uthälld på en bilhuv, så kommer istället som straff ett skitttråkigt inlägg om en Quo-singel utan omslag. Och man kan ju inte låta bli att undra varför jag egentligen köpte den? Ja inte vet jag, måste vara nån sorts tillfällig (?) sinnesförvirring. A-sidans "Wild side of life", som är en cover av countrysnubben Hank Thompson låt från 1952, är producerad av Deep Purple-farbrorn Roger Glover och blev en Topp 10-hit i England. B-sidans betydligt rockigare "All through the night" är en outgiven historia.
Tänk att här kunde det varit en bild på Benton-jäntan istället.... visst känns det för jävla bistert? Nästa inlägg: metal från Umeå!
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7") / - Rockin all over the world (7")
Diverse KISS-prylar: Paul har ramlat!
Paul Stanley har ramlat av platådojjorna och slagit sig nåt så gud förbannat, och tror du inte gitarreländet sprack också... På posterns baksida: McCloud-bruden Barbi Benton (visst kommer du ihåg henne?) uthälld på en bilhuv. Tävling: Får jag många kommentarer så lägger jag upp den bilden också!
Varsågod, här kommer som utlovat bilden på Barbi:
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: AC/DC - High voltage! (1976)
A: It's a Long Way to the Top (If You Wanna Rock 'n' Roll) / Rock 'n' Roll Singer / The Jack / Live Wire
B: T.N.T. / Can I Sit Next to You Girl / Little Lover / She's Got Balls / High Voltage
Producent: Harry Vanda, George Young Skivbolag: Atlantic
AC/DC:
Bon Scott sång/säckpipa Angus Young gitarr Malcolm Young kompgitarr Mark Evans bas Phil Rudd trummor
Tony Currenti trummor på 7 & 8 George Young bas på 7 & 8
Det här är ju en skiva som precis alla antingen har eller har hört så den behöver jag väl inte jiddra så mycket om, eller hur? Den första AC/DC-skiva som släpptes utanför Australien, och den är ju som alla vet ett hopkok av de enbart i Australien tidigare släppta skivorna "T.N.T" och "High voltage". På denna skiva är låt nummer 7 och 8 från den ursprungliga "High Voltage"-plattan släppt i februari 1975 och låt nummer 1-6 och nummer 9 är från "T.N.T" släpp i december samma år. Har sagt det förut, och jag kommer garanterat att säga det igen: förr i tiden kunde band verkligen klämma ur sig skivor på nolltid..
Den har i alla fall ett skitcoolt tecknat omslag med allas vår Angus på framsidan och ett collage av diverse klagobrev på baksidan. "Can I Sit Next to You Girl" är en förjävla skön och svängig låt och Bon´s säckpipespelande (är det Bon?) på "It's a Long Way to the Top (If You Wanna Rock 'n' Roll)" går inte av för hackor. På tal om ingenting är det en Kanadapressad utgåva jag har.
Tidigare inlägg om AC/DC på min blogg:
- Volume I (6-CD box) / - 74 Jailbreak (EP)
CD: King´s X - Gretchen goes to Nebraska! (1989)
Out of the Silent Planet / Over My Head / Summerland / Everybody Knows a Little Bit of Something / The Difference (In the Garden of St. Anne's-on-the-Hill) / I'll Never Be the Same / Mission / Fall on Me / Pleiades / Don't Believe It (It's Easier Said Than Done) / Send a Message / The Burning Down
Producent: Sam Taylor, King´s X Skivbolag: Megaforce
KING´S X:
Doug Pinnick, bas/sång Ty Tabor, gitarr/sång Jerry Gaskill, trummor/sång
King´s X, en amerikansk trio som i sin musik har influenser från så vitt skilda håll som progressiv rock, funk och soul och med sångarrangemangen snoddda från gospel, blues och Beatles inslängda i mixen, kan det vara nåt då? Det här King´s X-gänget har aldrig slagit igenom hos gemene man vilket såklart är synd, dom är i vilket fall stora favoriter hemma hos mig och jag har bandets alla plattor från debuten "Out of the Silent Planet" från 1988 fram till "Please Come Home... Mr. Bulbous" som släpptes år 2000.
Då tappade jag dom ur sikte litegrann men dom har efter det släppt ytterligare fyra studiokivor ("Manic Moonlight", "Black Like Sunday", "Ogre Tones" och "XV") och två liveskivor ("Live All Over The Place" och "Live & Live Some More") så dom har varken legat på latsidan eller lagt av. Trivia: låtarna på denna skiva är inspirerade av en "Trollkarlen från Oz"-liknande historia skriven av trummisen Jerry Gaskill, den kan du om du är intresserad läsa här.
Bäst: den undersköna gitarrplockande balladerna "Summerland" och "The Difference (In the Garden of St. Anne's-on-the-Hill)", den inledande (och som första plattan betitlade) "Out of the Silent Planet" och de småtunga "Fall on me" och "Send a Message".
Sämst: inte så mycket egentligen förutom att en del låtar likt tuggummi dras ut i evigheter och nästan aldrig verkar ta slut, som till exempel "Pleiades" och "I'll Never Be the Same" vars sista 1,5 minuter bara går runtruntrunt. "Värst" är nog den avslutande "The Burning Down" där det bara sjungs de första 2 minuterna av låtens totalt dryga 5.30 minuter, resten av låten är bara navelskådande shoegazing, hur nu det går till...
Tidiga inlägg om King´s X på min blogg:
- Out of the silent planet (CD)
7"-singel: Status Quo - Rockin all over the world! (1977)
A: Rockin´ all over the world / B: Ring of a change
Producent: Pip Williams, Status Quo Skivbolag: Vertigo
STATUS QUO:
Francis Rossi: guitar, vocals Rick Parfitt: guitar, vocals Alan Lancaster: bass, vocals Andy Bown: keyboards John Coghlan: drums
I vad som måste vara världens tråkigaste singelomslag kommer här ännu en Status Quo-singel från min samling och med bandets extremt välkända Creedence-cover "Rockin all over the world" på A-sidan. Låten återfinns såklart på den likadant betitlade fullängdaren, på B-sidan huserar konstigt nog den den tokrockiga "Ring of a change", en låt från bandets föregående platta, "Blue for you". Fanns det ingen låt från samma skiva att lägga på singeln? Trivia: Status Quo öppnade Live Aid med just "Rockin' All Over The World".
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP) / - Tune to the music (7")
Diverse KISS-prylar! Slå av låten då, Peter!
Hela bandet i spänd väntan på att kattmannen ska komma till skott och slå sista cymbalslaget. Diverse livebilder nertill med blodspott och slängande hårsvall. Maffigt trumset han hade förresten, Criss-killen.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
3-LP box: Frank Zappa - Thing-Fish! (1984)
A: Prologue / Mammy Nuns / Harry and Rhonda / Galoot Up-Date
B: The 'Torchum' Never Stops / That Evil Prince / You Are What You Is
C: Mudd Club / Meek Shall Inherit Nothing / Clowns on Velvet / Harry-as-a-Boy / He's So Gay
D: Massive Improve'lence / Artificial Rhonda / Crab-Grass Baby / The White Boy Troubles
E: No Not Now / Briefcase Boogie / Brown Moses
F: Wistful Wit a Fist-Full / Drop Dead / Won Ton On
Producent: Frank Zappa Skivbolag: Barking Pumpkin Records
Musiker:
Frank Zappa - vocals, guitar Tommy Mars - keyboards, vocals Scott Thunes - vocals, bass guitar Johnny "Guitar" Watson - vocals Ray White - vocals, guitar Ed Mann - percussion Chad Wackerman - drums, vocals Ike Willis - vocals, guitar Dale Bozzio - vocals Arthur Barrow - bass guitar Terry Bozzio - drums, vocals Napoleon Murphy Brock - vocals Bob Harris - keyboards, vocals Steve Vai - guitar
I rollerna:
"Thing-Fish" - Ike Willis, "Harry" - Terry Bozzio, "Rhonda" - Dale Bozzio, "The Evil Prince" - Napoleon Murphy Brock, "Harry-As-A-Boy" - Bob Harris, "Brown Moses" - Johnny "Guitar" Watson, "Owl-Gonkwin-Jane Cowhoon" - Ray White
------------------
I nåt som troligen kommer att bli den här bloggens längsta inlägg någonsin kommer här ett inlägg om trippel-LP boxen "Thing-Fish" av och med den oefterhärmelige Frank Zappa och hans brokiga skara av spelande och sjungande vänner. Tro´t eller ej men den här boxen, (och en rejäl drös med andra vinyler, Zappa och annat), har jag fått av en polare vars skivspelare tyvärr gått till de sälla jaktmarkerna. Inte illa, va! Tack så jättemycket för det, Stefan! Nåväl, till skivan! Då jag långt ifrån (väldigt långt ifrån, faktiskt) är nån Zappa-expert så vet jag inte så jävla mycket om historien på denna 3-vinylers kloss men det jag efter lite surfande trots allt vet är att:
- det är ett konceptalbum som handlar om en regeringskomplott att döda alla färgade och bögar med en konstgjord sjukdom. AIDS någon?
- hela historien berättas av svarta ex-fångar i form av en musikal.
- det är också en teaterpjäs om en teaterpjäs och om några människor som går och ser den pjäsen. Den berättar även historien bakom pjäsen ifråga. Hängde du med?
- många av låtarna på dessa tre skivor är i original från "Tinsel Town Rebellion", "Zoot Allures", "You Are What You Is" och "Ship Arriving Too Late to Save a Drowning Witch", lätt eller kraftigt omgjorda och överdubbade in absurdum in true Zappa-style.
Har lyssnat igenom allt en gång (va bara en gång? ja vad fan, det är ju trots allt 3 fullmatade LP-skivor och jag har ju ett liv också...), och som vanligt när det gäller Zappa är det inte den lättaste musiken att smälta. Så jag kan helt enkelt inte säga nåt vettigt om musiken nu, så ni får helt enkelt kolla in låtarna själv här nedan och bilda er en egen uppfattning.
Men en kort info kan jag bjuda på efter den första lyssningen: det pendlar mellan väldigt tralligt och svängigt i "The Meek Shall Inherit Nothing", "Mudd club", "You are What You Is", "No Not Now" och "He´s so gay" (del två av "Bobby Brown" tro?), till pratigt och snudd på ogenomträngligt ("Harry and Rhonda", "Galoot up-date", "The white boy troubles" "Drop Dead" och "Briefcase boogie"). Konstigast: "Won Ton On", läs titeln baklänges så förstår du och det går låten också. Baklänges alltså, men det är ju en skiva med Frank Zappa så då gäller inga regler hur en låt ska vara.
Med i boxen medföljer också förutom ett 20-sidigt stort häfte med alla texter och scenförklaringar en reklamlapp från Barking Pumpkin Records om att det nu (eller då, rättare sagt) finns att köpa en vinylbox "The Old Masters vol. 1" inehållandes inte mindre än sju gamla vinyler med Zappas kompband Mothers of Invention. Man kan ju inte låta bli att undra hur många skivor och boxar Zappa egentligen har släppt?
Tidigare inlägg om Frank Zappa:
- Sheik Yerbouti (2-LP)
CD: Luca Turilli´s Dreamquest - Lost horizons! (2006)
Introspection / Virus / Dreamquest / Black Rose / Lost Horizons / Sospiro Divino / Shades of Eternity / Energy / Frozen Star / Kyoto's Romance / Too Late / Dolphin's Heart / Gothic Vision
Producent: Luca Turilli Skivbolag: Magic Circle
Luca Turillis Dreamquest:
Mystique (Bridget Fogle) sång, Dominique Leurquin gitarr, Luca Turilli keyboards, Sascha Paeth bas, Robert Hunecke-Rizzo trummor
Tror minsann att en helt ny musikgenre är född, för enligt Wikipedia spelar denna orkester minsann "Electro-Symphonic power metal"! Jag skulle nog kalla det "Symfonic Malena Ernman metal" eller varför inte "Nightwish light"?
Ja, då vet ni ungefär hur den "Luca Turillis Dreamquest" låter. Bandet består såklart av arbetsmyran Luca Turilli, till vardags gitarrspelande låtskrivare i Rhapsody of Fire, men här har han helt sonika klivit in bakom maskinen med de svartvita tangenterna och är istället keyboardspelande låtskrivare. Inte så jävla illa egentligen, det börjar riktigt bra med "Virus", "Dreamquest" och "Lost horizons" och slutar kanonbra med "Gothic vision" (med ruggigt svängig operarefräng), men där nånstans i mitten på skivan är det lite svajigare och jag tappar intresset.
I det extremt Photoshoppade CD-häftet sitter först Luca vid ett piano och ser svårmodig ut och står sen och håller i vita rosor och ser svårmodig ut, awwww va gulligt! Nåja, inte en helgjuten skiva från Luca tyvärr, hans soloplattor (och Rhapsody-skivorna) är ljusår bättre, som tur är köpte jag denna skiva billigt på en skivmässa.
Bäst: "Virus", "Dreamquest", "Lost Horizons" och "Gothic vision".
Sämst: "Kyoto's Romance", "Black Rose" och de två operabräkande "Sospiro Divino" och "Dolphin's Heart". Men allra sämst är såklart det helt meningslösa 15 sekundersintrot "Introspection". Vilken funktion fyller det, Luca?
Tidigare inlägg om Luca Turill på min blogg:
- Triumph or Agony (CD) / - Symphony of Enchanted Lands II (CD) / - Power of the Dragonflame (CD-box) / - Prophet of the last eclipse (promo-CD) / - Legendary Tales (CD) / - Rain of a thousand flames (CD)
Bok: Voodoo, häxor och djävulsdyrkan! (1972)
Ännu en bok som till en viss del släcker min outsläckliga törst efter kunskap om det ockulta. Boken är tydligen från början lånad på Östra Gymnasieskolans bibliotek för lånekortet hänger kvar i en ficka längst bak, men jag lovar och svär att det inte är jag som lånat/snott den, utan det här är ett minst 20 år gammalt loppisfynd. Nä, utan sista låntagare var faktiskt Catharina i N3B, för det står det på lånekortet, sådeså.
Nåja, till boken som mellan de hårda pärmarna avhandlar kapitel om bland annat "Terror av igår och idag", "Häxeriet och djävulen", "Besatthet - djävulsk och annan" och "Hemliga sällskap". Boken som spretar åt alla håll samtidigt har också kapitel om underjordiska världar, domedagsprofeter och UFO:n och verkar vara skriven för just gymnasieungdomar, men bjuder fläckvis på lite kul läsning trots allt, och den har ett par coola bilder i mitten.
Trivia: Daniel Cohen är också författare till boken "Curses, Hexes and Spells" som tydligen ligger på plats 73 på A.L.A:s (American Library Association) lista över de "100 Most Frequently Challenged Books of 1990-2000", alltså de böcker som varit/är mest utsatta för censurförsök och bannlysning i USA.
Med på listan är förutom Cohens bok även Harry Potter-böckerna (allihopa!), "Sex" av Madonna, "Cujo" och "Carrie" av Stephen King och "American Psycho" av Bret Easton Ellis. Och givetvis "What's Happening to my Body? Book for Boys: A Growing-Up Guide for Parents & Sons" av Lynda Madaras. Huvvaligen, farliga saker det där, böcker alltså. Läs hela den läskiga listan med farliga böcker här.
7"-singel: Status Quo - Tune to the music! (1971)
A: Tune to the music / B: Good thinking
Producent: John Schroeder Skivbolag: PYE Records
En rasande gammal sjutummare med världens bästa Status Quo. Den tredje boogierockande singeln efter de två tidigare "Down the Dustpipe" och "In My Chair", det 60-talspoppiga soundet dom körde tidigare funkade ju inte alls för dom försäljningsmässigt och det här verkar ju sälja bättre så varför inte boogierocka lite?
Det blev även den sista singeln bandet släppte på lilla bolaget PYE. På B-sidan det instrumentala bluesjammet "Good thinking". Den låten är även med på 10"-singeln "Fresh Quota" som släpptes 1981, men då hette den "Good Thinking Batman-Jam", visst blev du lyckligare av den informationen? Konstigt nog är baksidan på singelomslaget helt vit. Bra låt, den där "Tune to the music".
Tidigare inlägg om Status Quo på min blogg:
- Rockin´all over the world (LP) / - Quo Live! (2-LP) / - Blue for you (LP) / - On the level (LP) / - Quo! (LP) / - Hello! (LP) / - If you can´t stand the heat (LP) / - Whatever you want (LP) / - Just supposin´ (LP) / - Never too late (LP) / - From the makers of ... (3-LP)
Diverse KISS-prylar: Vems idé var det här då?
"...vem fan var det egentligen som kom på den lysande ideén att vi skulle kleta in oss med spindelväv? Var det du, Gene? Det blir ju ett helvete att få ut det här ur hårsvallet..." Fyra sminkade idoler med en naken och blodig flickstackare i mitten, ännu ett sånt där bandfoto som ingen skulle kunna knäppa nuförtiden. På posterns baksida: inforutor med bland annat Frank Zappa, Made in Sweden, Alice Cooper, Björn Skifs och Tina Charles!
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Djungelboken - Original Soundtrack! (1967)
A: "Vyss på dig" (Trust In Me) / "Överste Hathi's Marsch" (Colonel Hathi's March) / "Var nöjd med allt vad livet ger" (The Bare Necessities)
B: "Jag vill va' som du" (I Wan'na Be Like You) / "Du ska vänner ha" (That's What Friends Are For) / Djungelflickans sång" (My Own Home)
Producent: - Skivbolag: EMI/Disneyland Records
Svenska röster:
Björnen Baloo: Beppe Wolgers (tal) Rolf Bengtsson (sång) Pantern Bagheera: Gösta Prüzelius Apkungen Louie: Leppe Sundevall Tigern Shere Khan ... Olof Thunberg (tal) Carl-Eric Hellström (sång) Ormen Kaa ... Hans Lindgren Elefanten överste Hathi ... Arne Källerud Mowgli Pontus Gustafsson (tal) Stefan Feierbach (sång) Rama ... Tor Isedal
Diverse gamar, elefanter och apor: Stig Grybe, Mille Schmidt, Lars Lennartsson, Ulf Lindqvist, Carl-Axel Elfving, Gunnar "Knas" Lindkvist, Rolf Larsson, Bert-Åke Varg, Guy de la Berg, Axel Düberg, Ove Lind
Handlingen:
"Den nyfödda pojken Mowgli hittas av pantern Bagheera i djungeln. Då Bagheera inser att den nyfödda pojken inte kommer kunna klara sig ensam utan en mamma som kan försörja honom placerar han den lille pojken utanför en varglya med en familj vargar med en nyfödd kull med vargungar. Bagheera vet att de kommer att kunna försörja människovalpen.
När Mowgli är tio år gammal beslutar vargarnas råd att han ska föras ut ur djungeln tillbaka till människobyn. Anledningen är att tigern Shere Khan, som hatar människor, har kommit tillbaka till den del av djungeln där de befinner sig. Bagheera tar på sig uppdraget att föra Mowgli till människobyn. Men Mowgli rymmer och råkar då träffa på livsnjutaren läppbjörnen Baloo. Under färden blir Mowgli även kidnappad av Kung Louie och hans apflock. Filmen slutar med att Mowgli ser en flicka som hämtar vatten och som han följer med in i människobyn".
En riktig filmklassiker alla kategorier och jag behöver väl inte skriva så mycket om den här skivan då alla, och då menar jag verkligen ALLA har hört låtarna och sett filmen, i alla fall den lilla filmsnutten som går på julafton. Som du ser på rollistan var det den dåvarande svenska humoreliten (Roffe Bengtsson!) som gjorde rösterna men visste du att det var Roffe Bengtsson som sjöng och Beppe Wolgers som var rösten när Baloo pratade? Och har du verkligen hört låtarna i dess engelska ursprungsform? Nä, tänkte väl det, men det fick du veta här och låtarna kan du lyssna på här nedan. Så luta dig nu lugnt tillbaka så ska farsan Baloo bjussa på lite Djungelboken och "The Bare Necessities". Denna LP, som är i ett fantastiskt skick fortfarande, är enligt klistermärket på baksidan inköpt för 16.50 kr på Domus här i Umeå, för (troligtvis) en herrejösses massa år sen... Bra skit det här.
Trivia: "Djungelboken" blev den sista animerade långfilm som producerades av Walt Disney personligen. Walt avled i början av produktionen av filmen.
Film på DVD: Tokyo Gore Police! (2008)
Regi: Yoshihiro Nishimura, 110 min
Den här har jag skrivit om tidigare, i "Filmtips"-kategorin men nu när jag införskaffat den på DVD så måste jag ju skriva om den en gång till, och det är den verkligen värd för det här är nog det sjukaste jag sett i hela mitt avlånga liv! Men eftersom jag är en lat jävel så snor jag helt enkelt texten rakt av från mitt eget tidigare inlägg. Såhär skrev jag då och allt stämmer fortfarande nu:
"Hahaha, vilket jävla spektakel! Man kan väl knappast undgå att älska en film har en så utomjordiskt cool titel som Tokyo Gore Police! Gjord av samma sjuka hjärnor som gjorde "Machine Girl" och om den filmen åkte rakt upp i topp på min topplista över de "Blodigaste filmer jag nånsin sett" så blev den just nerflyttad ett snäpp. Herregud så jävla... jag menar var får dom allt ifrån, dom där där japanerna? För här viftas det vilt med motorsågar, knivar, svärd och diverse tillhyggen så att blodet sprutar som en högtrycksgejser från avskjutna, avhuggna och avbitna (aj!) kroppsdelar.
Bäst: Ojojoj, var ska jag börja? Kanske med killen som på tunnelbanan helt klart tafsar på helt fel tjej och som med ett välriktat svärdshugg blir av med bägge armarna. Snacka om "raining blood", inte undra på att hon fäller upp ett paraply när hon går därifrån! Eller kanske dom där knytnävskanonerna som skjuter ut avhuggna knytnävar och några av nävarna höjer långfingret under luftfärden och borrar sen sig in i motståndarens hjärna...
Eller varför inte scenen med killen som ska till å bli avsugen av en tjej, tyvärr är hon så taskig (häpp!) att hon biter av hans allra ädlaste kroppsdel med ett massivt blodregn som följd ur den lilla, lilla stumpen som är kvar. Ajajajajajajajaj..... Han dyker dock senare upp i filmen kraftigt skitförbannad (who wouldn´t be?) med en stenhårt erigerad och pulserande 1-meterskuk som han skjuter skott med och mejar ner allt i sin väg. Japp, du läste rätt.
Eller vänta, höll på att glömma bort tjejen som trycker en trasig flaska i nyllet på en snubbe och gnuggar bort hans ansikte så att det ramlar ner på golvet. Hon blir senare sliten i stycken mellan fyra SAAB-bilar. Japp, du läste rätt, Tokyo Gore Police kör SAAB på sina uppdrag.
Äckligast: snubben som tuggar i sig en munfull levande mask, för man ser nämligen hur dom slingrar sig runt tänderna innan han biter... Blääää."
Handlingen: Tjejen Ruka är en av ledarna för den nyetablerade Tokyo Police Corporation, en privatiserad polisstyrka som styr Tokyo med järnhand och ultravåld. Traumatiserad av mordet på hennes far när hon var liten, så har hon dedikerat sitt liv till att utrota brottsligheten och att finna sin fars mördare. Hennes senaste fall för henne på spåren av den mystiske Key Man, en galen vetenskapsman som ligger bakom skapandet av "Engineers"; en samling sinnessjuka mutanter som i grund och botten är levande vapen. Key Man är fast besluten på att transformera hela Tokyos befolkning och endast Ruka kan stoppa honom. Under jakten upptäcker hon snart att han är länkad till mordet på hennes far.
Sådärja, ett av de snabbast ihoprafsade inlägg jag nånsin gjort på den här sketna bloggen, se nu den här filmen.
Bok: The Official Splatter Movie Guide! (1989)
Författare: John McCarty, 150 sidor
Ett boktips från min bågnande hylla med skumma titlar: "The Official Splatter Movie Guide" av John McCarty. En bok med undertiteln "More than 400 of the goriest, grossest, most outrageous movies ever made" och med utropet "The Good, The Bad and the Gory" tryckt på baksidan måste man ju bara älska, eller hur! Här listas och resenceras filmer från A till Z, från filmer som "Alien" och "Alien Contamination" till "Zombie Island Massacre" och "Zombie Nightmare" via kända (och lite mer okända) rullar som "Blood Feast", "Humanoids From The Deep", "Legend of the Wolfwoman" och "Slaughter High". Och givetvis alla riktiga klassiker:"Evil Dead", The Texas Chain Saw Massacre", The Beyond" och "Suspiria".
Lite mer oväntade filmer i boken är nog "Monthy Pythons Meaning of Life" och "Caligula", men det är väl splatter av nån sorts kroppsvätska i dom också skulle jag tro. Utspritt här och där i boken finns även högvis med bilder, (svartvita men i alla fall) från blodstänkande epos som "2000 Maniacs", "Day of the dead", "Blood diner" och "Rawhead Rex". Smaskens!
Citat ur boken: "Remember Otto, to know death, you must fuck life in the gall bladder!" Gissa vilken film det kommer från!
CD: Cephalic Carnage - Anomalies! (2005)
Scientific Remote Viewing / Wraith / Counting the Days / The Will or the Way / Piecemaker / Enviovore / Dying Will Be the Death of Me / Inside Is Out / Sleeprace / Kill for Weed / Litany of Failure / Ontogeny of Behavior
Producent: Dave Otero Skivbolag: Relapse
CEPHALIC CARNAGE:
Lenzig Leal (sång), Zac Joe (gitarr), John Merryman (trummor), Steve Goldberg (gitarr), Jawsh Mullen (bas)
Gäster på skivan:
Dave Otero, Travis Ryan (Cattle Decapitation) Barney Greenway (Napalm Death), John Gallagher (Dying Fetus), Corporate Death (Macabre), Brian Hegman (Black Lamb).
----------
Jahappja, favvoskivbolaget Relapse hade rea och då var det ju bara att damma till och köpa en CD med amerikanska grindgänget Cephalic Carnage. Stora favoriter hemma hos mig, det är kanske dags nu för dig att också upptäcka deras storhet?
Cephalic Carnage spelar enligt egen utsago nåt som kallas för "rocky mountain hydro grind" (dom är ju från Denver, Colorado) och i den egenbetitlade musikstilen ingår alltifrån knasig grindcore till teknisk death metal och pårökt jazz, allt spelat i minst 240 bpm. Insprängt i allt detta smattrande oväsen finns ibland korta instrumentalsnuttar, spejsiga flamencogitarrer och ambienta jam. Jag vet inte vad dom har i dricksvattnet därborta i Denver men jag vill också ha. Kalasbra skiva från ett kalasbra band. Vilket skivbolag? Relapse, såklart!
Bäst: "Scientific Remote Viewing", "The Will or the Way", "Kill for Weed" och Soundgarden-minnande (refrängen alltså) "Dying Will Be the Death of Me" Sämst: "Ontogeny of Behavior"
7"-singel: Gary Moore - Falling in love with you! (1982)
A: Falling in love with you / B: Falling in love with you (instrumental)
Producent: Steve Levine Skivbolag: Virgin
Megaballaden och megahiten "Falling in love with you" med gamle gitarrhjälten Gary Moore och den sista Moore-singeln som åker ut på bloggen. Den här köpte jag direkt då den släpptes 1982 och jag har som du ser lyckats få tag på den i nån sorts limiterad serietidningsutgåva tryckt på prassligt tidningspapper såklart. Låten är väl sådär halvbra men visst är förpackningen cool?
Jösses vad mycket bilder och lite text det blev på det här inlägget då! Nu är det nästan slut med singlar hemma hos mig och alla kommande inlägg om 7"-singlar kommer att vara med en och samma grupp: en legendarisk grupp som hållit på med samma sak i evigheter. Två originalmedlemmar kvar. Från England. Har hittills släppt 28 fullängdare. Vilka?
Tidigare inlägg om Gary Moore på min blogg:
- Rockin´ every night (LP) / - We want Moore (2-LP) / - Dirty fingers (LP) / - Corridors of power (LP) / - Nuclear attack (12") / - Shapes of things (cutout pic. 7") / - Out in the fields (7") / - Hold on to love (7")
Diverse KISS-prylar: Paul Stanley rockar loss!
En ung Paul Stanley i fina tights rockar så det står härliga till på en scen nånstans i USA på 70-talet. På posterns baksida: ett Stomatol-leende Beatles.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
Musiktips: Dark Funeral, Hartmann, W.E.T + 1!
Dark Funeral - Angelus Exuro Pro Eternus. Djävlar i min låda vad han hamrar snabbt på trummorna den där Fjällströms-pojken!
http://www.myspace.com/darkfuneral
Oliver Hartmann - III. Melodiös hårdrock från tyske mångsysslaren Oliver Hartmann. Gillar du Gotthard så gillar du Hartmann, tro mig.
http://www.myspace.com/oliverhartmann
W.E.T. - W.E.T. Ännu mera melodiös hårdrock (jag börjar bli gammal...) med Sverige-bekantingen Jeff Scott Soto på sång. Kanonbra.
http://www.myspace.com/wetrocks
Och så slutligen, en favorit i repris:
Mastedon - 3. DJÄVLAR så bra den här skivan är, jag har spelat den så in i HELVETE mycket så det fattar du inte. Måste FAN vara 2009 års bästa skiva. Sa jag förresten att dom är kristna? Jag är helt chockad. GUD så bra.
http://www.myspace.com/johnelefante
2-LP: Grindcrusher - The ultimate Earache! (1991)
A: Morbid Angel - Chapel of Ghouls / Repulsion - Radiation Sickness / Carcass - Exhume to Consume / Godflesh - Streetcleaner
B: Terrorizer - Dead Shall Rise / Hellbastard - Justly Executed / Carnage - Malignant Epitaph / Naked City - Osaka Bondage / Filthy Christians - Extremely Bad Breath / Old Lady Drivers - Colostomy Grab Bag / Intense Degree - I've Got A Cure / Sore Throat - Horrendify and Kill
C: Napalm Death - Malicious Intent / Entombed - But Life Goes On / Nocturnus - BC/AD / Bolt Thrower - World Eater
D: Lawnmower Deth - Satan's Trampoline / Cadaver - Hypertrophian / Sweet Tooth - Fat City / Mighty Force - Thrashing a Dead House / Spazztic Blurr - He-Not-A-Home-Me-Marco / Heresy - Release / Unseen Terror - Divisions / Napalm Death - You Suffer
Producent: - Skivbolag: Earache
En dubbel-LP i enkelfodral med de bästa och gottaste banden det klassiska engelska skivbolaget Earache hade i sitt stall 1991. Och vilka artister den gamle Dig lyckats gräva fram ur underjorden och skriva kontrakt med, det är ju helt sjukt! Eller vad sägs om världens bästa Morbid Angel, Bolt Thrower, Napalm Death, Carcass och Terrorizer! Lilla Sverige finns såklart också representerat här med Entombed, Carnage och det för mig helt okända rensgänget Filthy Christians.
Carnage var ju ett minst sagt namnkunnigt gäng där medlemmarna hette Fred Estby (trummor), David Blomkvist (gitarr), Matti Kärki (sång), Michael Amott (gitarr) och Johnny Dordevic på bas. De tre förstnämnda farbröderna återfinns numera i Dismember, Michael Amott klev först in i vegetariangänget (faktiskt) Carcass och spelar numera flyhänt gitarr i populära orkestern Arch Enemy. Johnny Dordevic då? Jo, han skötte enligt legenden growlandet på Entombeds klassiker "Clandestine". Men det gjorde han ju inte alls som du vet, för det gjorde Nicke. Med i fodralet medföljer också som du ser ett infoblad där alla medverkande artister avbildas på rosenkindade bilder och med kort bandinfo.
Bäst: Morbid Angels sommarhit "Chapel of Ghouls", "Dead shall rise" med kultgänget Terrorizer (Pete Sandoval och David Vincent!), "Osaka Bondage" med jazzgrindarna Naked City med helknasigt saxofonsolo (!) och "But Life Goes On" med Entombed. Bra är också "World Eater" med Bolt Thrower, 22-skundersstänkaren "Horrendify and Kill" med Sore Throat och den helt vrickade "He-Not-A-Home-Me-Marco" med Spazztic Blurr där medlemmar av HC-gänget Wehrmacht ingick. Ja just det, höll på att glömma! Låten som avslutar hela vinylkalaset, Napalm Deaths 1.316 sekunder långa "You Suffer" är också bäst.
Sämst: Godfleshs "Streetcleaner", "Colostomy Grab-Bag" med Old Lady Drivers och "I've Got a Cure" med Intense Degree. Allra sämst: "Thrashing a Dead House" med Mighty Force, vad fan är det för nåt? Disco?
Filmtips: Halloween II (2009)
Regi: Rob Zombie, 119 min
I rollerna: Sheri Moon Zombie, Scout Taylor-Compton, Brad Dourif, Malcolm McDowell, Tyler Mane
Eller filmtips och filmtips, ett litet varningens ord är nog på sin plats innan du klämmer ner arslet i soffan och ser den här, för jag fattar inte riktigt varför Rob Zombie ville göra en remake till, ville världen verkligen ha en en remake även på "Halloween 2"? Och har han inga egna filmideér, karln? Jag menar "Devil´s Rejects" var ju så jävla bra att man ville skrika, nåt åt det hållet kunde han väl gjort istället för att rapa ur sig sånt här...
Men OK, vi går vidare. Precis som i Rick Rosenthals, (eller John Carpenters, beroende på vem du frågar) originalfilm är Laurie Strode på sjukan efter första sammandrabbningen med Michael Myers, och nu är han på väg dit för att vifta med storkniven. Eftersom denna film börjar där originalet typ tog slut så trodde jag att filmen var slut efter bara 15 minuter, men det lilla problemet löste regisserande rockaren Rob Zombie genom att göra en så kallad "Bobby-i-Dallas"-twist på det hela, annars skulle det nog blivit världens kortaste skräckis...
Förutom det faktum att Michael Myers ser ut som sångaren i Amon Amarth utan mask (JAG VILL INTE SE MYERS UTAN MASK!), så är nog det att han (Myers alltså) pratar allra sämst. JAG VILL INTE ATT MYERS SKA PRATA! Men visst, den knivbeväpnande galningen Michael Myers (återigen spelad av exbrottaren Tyler Mane) är en mäktig 2-meterskoloss att skåda och filmen är chockartat blodig och hypervåldsam, (scenen på strippklubben med tjejen och spegeln är nog det råaste jag sett på länge), men frågan kvarstår: ville världen verkligen ha en remake även på "Halloween 2"? Halvschysst underhållning för stunden, inte mer. Proceed with caution.
"Michael Myers: DIE!"
Film på DVD: Rovdyr! (2008)
Regi: Patrik Syversen, 78 min I rollerna: Kristina Leganger Aaserud, Janne Beate Bønes, Henriette Bruusgaard, Jørn Bjørn Fuller Gee
Djävla Norge.
Inte nog att hela landet badar i olja, fiolkillen vann Melodifestivalen och dom (på herrsidan i alla fall) är ljusår bättre än oss i skidskytte. Dom är såklart mycket bättre än oss på att göra skräckfilm också.
Säg en bra svensk skräckis så får du ett halvt kilo kaffe, och du får inte säga "Låt den rätte komma in"... Hörde jag herr Danielsson säga "Evil Ed"? Nä, du ser, visst är det för jävligt! Nu har dom säkert gjort ännu mer bra skräckisar därborta i lusekoftorna land som jag missat (har jag det, Jonas?), men hittills har jag sett utmärkta hotellslashern "Fritt vilt", nazizombiesplattern "Död snö" (snudd på lika blodig som "Braindead") och nu har jag då sett den norska hillbilly horrorn (enligt omslaget) "Rovdyr", som är en blodig mix av "Wrong Turn" och "Jägarna", typ.
Nå, den handlar i alla fall om en folkabuss med färskt kött ... f´låt fyra ungdomar som är på väg till en stuga nånstans i den norska obygden. Efter en lite väl pratig inledning, (eller är det bara jag som är "Crank High Voltage"-skadad?), går det riktigt åt helvete för våra vänner när dom på en vägkrog plockar upp en vettskrämd tjej som är på rymmen från nåt? Men vad? Nä, det får ni allt kolla upp själva. Djävla Norge!
CD: Rhapsody - Rain of a thousand flames! (2001)
01. Rain of a Thousand Flames / 02. Deadly Omen / 03. Queen of the Dark Horizons / 04. Tears of a Dying Angel / 05. Elnor's Magic Valley / 06.The Poem's Evil Page / 07. The Wizard's Last Rhymes
RHAPSODY:
Fabio Lione sång, Alex Staropoli keyboard, piano, Luca Turilli gitarr, Alessandro Lotta bas, Alex Holzwarth trummor
Gäster på skivan: Olaf Hayer, Oliver Hartmann, Tobias Sammet (kör)
Producent: Sascha Paeth och Miro Skivbolag: Limb
Och från ett inlägg om "The Satanic Bible" som (i alla fall bitvis) handlar om en (förhoppningsvis) påhittad värld med magi, trollkarlar och demoner går vi helt sonika till en annan värld med magi, trollkarlar och demoner men som garanterat är sprungen ur fantasin. Klockren övergång, eller hur? Damn I´m good...
För utrustade med plastsvärd, hockeyfrilla och helt utan ironi kommer här de italienska powermetall-krigarna Rhapsody med sin EP "Rain of a thousand flames" med drygt 40 minuter helt nytt material som släpptes mellan fulländarna "Dawn of victory" och "Power of the Dragonflame" där Rhapsodys gitarrist, låtskrivare och starke man Luca Turilli berättar historien om "The Emerald Sword Saga", en saga som sträckte sig över inte mindre än fyra fullängdare och med ett litet sidospår i historien på denna EP. Läst mycket "Sagan om Ringen" tro, hmm...?
Rasande grann digipackutgåva med en popupbild som sprätter upp och skrämmer skiten ur en när man vecklar upp fodralet. Eller egentligen inte, men det är en cool idé. Bra band det här.
Trivia: I låten "Queen of the Dark Horizons" har den lille filuren Luca Turilli bakat in huvudtemat från Dario Argentos insektsskräckis "Phenomena", originalmusiken till den filmen gjordes såklart av likaledes italienska Goblin. Rhapsody, (eller Rhapsody of Fire som dom numera heter) har legat på is ett par år efter kontraktsbråk med sitt skivbolag Magic Circle (som ägs av Manowar-bossen Joey DeMaio och som helt klart är fel kille att tjafsa med), men nu verkar det problemet vara löst och bandet har skrivit kontrakt med tyska jättebolaget Nuclear Blast och ny skiva ska visst komma under 2010. Om jag ska köpa den? Gissa!
Tidigare inlägg om Rhapsody på min blogg:
- Triumph or Agony (CD) / - Symphony of Enchanted Lands II (CD) / - Power of the Dragonflame (CD-box) / - Prophet of the last eclipse (promo-CD) / - Legendary Tales (CD)