LP: Eagles - The long run! (1979)



Ja, jag lovar, nu är det (snart) slut på Eagles-album hemma hos mig. Sjätte fullängddaren från dessa jänkare som nu tyvärr helt gått ifrån tidigare skivors sköna countryvibbar och här såsat till det rejält. Första skivan med nya basisten Timothy B. Schmit blev också hans sista med bandet då Eagles splittrades ett år efter denna.



En skiva som trots sitt lätt såsiga innehåll och tråkiga omslag har den här sålts i över 8 miljoner ex bara i USA.



Fem gravallvarliga män som nu börjat bli seriöst less på varandra.
 


Längst in på respektive sida står det ingraverat "Never let your monster lay down" och "From the Polack who sailed north". Det sistnämnda är en hälsning till producenten Bill Schmy.., ehh Bill Sczhmy..., Schmsh... jag menar Szymczyk som producerade Eagles-album nummer tre, fyra, fem och alltså den här, nummer sex.
 

A:
"The Long Run" 3:42
"I Can't Tell You Why" 4:56
"In the City" 3:46
"The Disco Strangler" 2:46
"King of Hollywood" 6:27

B:
"Heartache Tonight" 4:27
"Those Shoes" 4:57
"Teenage Jail" 3:44
"The Greeks Don't Want No Freaks" 2:21
"The Sad Café" 5:35

* * *

* * *

Producent:
Bill Szymczyk

Skivbolag:
Asylum

EAGLES:
Don Felder, gitarr, sång
Glenn Frey, gitarr, sång, keyboards
Don Henley, trummor, sång
Timothy B. Schmit, bas, sång
Joe Walsh, gitarr, sång, keyboards

LP: Poison - Flesh & Blood! (1990)



Skiva nummer tre från glammiga Poison. Inte så värst bra men två saker var kul med den i alla fall: "Unskinny Bop" och "Ride the wind" är två helt ok låtar och denna utgåva har det ocensurerade omslaget med blodränder under tatueringen. Foto av trummisen Rikki Rockets överarm med nygjord tatuering. På de övriga släppen är nämligen dom läskigheterna bortsuddade. 20 någorlunda väl spenderade kronor på Röda Korset.



Tuffa killar som hänger på nån bakgård. Sista skivan med gitarristen C.C Deville som kickades 1991 och ersattes av Richie Kotzen, flyhänt gitarrhjälte senare med i Mr Big och numera i Winery Dogs tillsammans med Billy Sheehan och Mike Portnoy. Kotzen fick i sin tur kicken från Poison 1993 efter studioskivan "Native Tongue" då han ertappades med att trixa runt lite med trummisens flickvän. Kotzens egna ord om sin tid i Poison: "Being in Poison helped me forget I was a musician".



Darrig på handen, eh?
 

A:
"Strange Days of Uncle Jack" - 1:40
"Valley of Lost Souls" - 3:58
"(Flesh & Blood) Sacrifice" - 4:41
"Swampjuice (Soul-O)" - 1:26
"Unskinny Bop" - 3:48
"Let It Play" - 4:21
"Life Goes On" - 4:46
"Come Hell or High Water" - 5:01

B:
"Ride the Wind" - 3:51
"Don't Give up an Inch" - 3:43
"Something to Believe In" - 5:29
"Ball and Chain" - 4:22
"Life Loves a Tragedy" - 5:13
"Poor Boy Blues" - 5:18

Producent:
Bruce Fairbarn

Skivbolag:
Enigma

POISON:
Bret Michaels, sång, gitarr
C.C. DeVille, gitarr, kör
Bobby Dall, bas, kör
Rikki Rockett, trummor, kör

LP: Nasum - Shift! (2004)



Fjärde och sista fullängdaren från Örebros grindstoltheter inhandlad direkt av Nasum-trummisen Anders Jakobsson via nasum.com. Sista skivan därför att senare samma år åkte gitarristen Mieszko på en väldigt välförtjänt semester till Thailand och omkom tragiskt i tsunamin och så var sagan om Nasum tyvärr slut.



Usch, vilken tråkig stämning det blev här nu då, vi pratar om nåt roligare istället. Om skivan till exempel. En rasande bra skiva som bjuder på en rasande massa låtar med rasande snabb grind. Och ett par långsamma spår, som till exempel "Wrath" som du kan lyssna på här nedan
 


Rasande grann utgåva på Relapse Records från 2014. På uppviket finns alla texter till höger och så en "Shift"-historik skriven av trum-Anders till vänster. Finns två ex kvar i Nasums webshop, 200 kr/inkl frakt. Skynda fynda! RIP Mieszko Talarczyk.
 

A:
"Particles" 1:15
"The Engine of Death" 1:46
"Twinkle, Twinkle Little Scar" 1:46
"No Paradise for the Damned" 0:32
"Wrath" 2:14
"Fear Is Your Weapon" 0:43
"The Deepest Hole" 1:47
"High on Hate" 0:40
"Pathetic" 1:22
"Circle of Defeat" 1:10
"Like Cattle" 1:36
"Ros" 1:25

B:
"The Smallest Man" 2:07
"Cornered" 0:35
"Strife" 1:40
"The Clash" 1:31
"Hets" 1:26
"Closer to the End" 1:49
"Fury" 2:36
"Fight Terror with Terror" 2:26
"Ett inflammerat sår" 0:58
"Deleted Scenes" 2:34
"Creature" 1:21
"Darkness Falls" 2:01

* * *

* * *

Producent:
Nasum

Skivbolag:
Relapse

NASUM:
Mieszko Talarczyk, gitarr, sång
Anders Jakobson, trummor
Urban Skytt, gitarr
Jon Lindqvist, bas

LP: Slayer - South of heaven! (1988)



1988. Första upplagan av Tjejvasan körs. "Fräcka Fredag" med Malena Ivarsson drar igång. Bert Karlsson-metropolen Skara firar 1000 år som stad. Mycket att fira. 1988 är också året då jag köper "South of heaven" på vinyl, uppföljaren till klassikern "Reign in blood". Bra skiva såklart men covern på Judas Priests "Dissident Aggressor" är mer än lovligt fesljummen. Coolt omslag.
 


Nästan all musik på skivan är skriven av Jeff Hanneman (RIP), då Kerry King var nygift, hade flyttat till Phoenix och var med egna ord "the odd man out at that point" då låtarna skrevs.
 


Sista skivan på Def Jam som sen bytte namn till American Recordings.
 
A:
South of heaven
Silent scream
Live undead
Behind the crooked cross
Mandadory suicide

B:
Ghosts of war
Read between the lies
Cleanse the soul
Dissident aggressor
Spill the blood

* * *

* * *

Producent: 
Rick Rubin, Slayer 

Skivbolag: 
Def Jam/Geffen

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

LP: Electric Boys - Funk-o-metal carpet ride! (1990)

 
Amerikansk utgåva av de elektriska pojkarnas debutskiva som jag bara var tvungen att köpa. Det är nämligen ett annat omslag och ett par andra låtar på denna utgåva.



För ut med "Freaky Funksters", "Halleluja! I'm On Fire", "Get Nasty", "Party Up" och titellåten "Funk-o-metal carpet ride", kasta om låtordningen en smula och så in med "The change", "If I had a car", "Captain of my soul", "Rags to riches" och "Into the woods" i stället. Men den flumtuffa "Funk-o-metal carpet ride"-låten då? Ja, av den bidde det bara en 1.30 min. lång "epilog" som ligger sist på sida två, se etiketten nedan. Den fick inte ens vara med på låtuppräkningen på omslaget. De för denna utgåva nya alstren är producerade av Bob Rock som senare hamnade i smöret då han producerade Metallicas mångmiljonsäljande svarta skiva.
 


Men guuu va´ gulliga dom är!
 


Titellåten upphackad och bortgömd allra sist på skivan.
 

A:
Psycedelic Eyes
All Lips N' Hips
The Change
If I Had A Car
Captain Of My Soul

B:
Rags To Riches
Cheek To Cheek
Electrified
Who Are You
Into The Woods

* * *

* * *

Producent:
Electric Boys, Bob Rock 

Skivbolag:
Vertigo

ELECTRIC BOYS:
Conny Bloom, sång, gitarr, sitar
Franco Santunione, gitarr
Andy Christell, bas
Niclas Sigevall, trummor

LP: Madness - Absolutely! (1980)



Efter punkbrötiga Plasmatics så lugnar vi ner oss ett par hekto och steppar loss till Madness istället och deras "Absolutely", fullängdare nummer två från denna engel-ska (geddit?) septett. Innehåller megahitarna "Baggy trousers", "Embarrassment" och "The return of the Las Palmas 7". Inte illa pinkat av ett kompisgäng från Camden. På de första 10 000 exemplaren så håller keyboardisten Mike Barson, längst till vänster, paraplyet upp i luften istället för ner i marken, alltså såhär. En litet raritet att hålla utkik efter vid nästa loppisbesök. Omslagsfoto knäppt vid tunnebanestationen Chalk Farm i Camden.

 
 
"The birth of the Nutty boys": alla nuvarande och tidigare medlemmar avbildas på innerpåsen. Många är det!



Madness la ner 1988 men studsade till liv igen 1992 och hela gänget förutom "Chas Smash" är med i den nuvarande sättningen.
 

A:
"Baggy Trousers" (McPherson Foreman) 2:45
"Embarrassment" (Thompson, Barson) 3:13
"E.R.N.I.E." (McPherson, Foreman) 2:45
"Close Escape" (Thompson, Foreman) 3:29
"Not Home Today" (McPherson, Bedford) 2:30
"On the Beat Pete" (Thompson, Madness) 3:05
"Solid Gone" (Smyth) 2:22

B:
"Take It or Leave It" (Thompson, Barson) 3:26
"Shadow of Fear" (McPherson, Barson) 1:58
"Disappear" (McPherson, Bedford) 2:58
"Overdone" (Thompson, Foreman) 3:45
"In the Rain" (McPherson, Madness) 2:42
"You Said" (McPherson, Barson) 2:35
"The Return of the Los Palmas 7" (Barson, Woodgate, Bedford) 2:01

* * *

* * *

Producent:
Clive Langer, Alan Winstanley

Skivbolag:
Stiff

MADNESS:
Graham "Suggs" McPherson, sång
Mike "Monsieur Barso" Barson, keyboards
Chris "Chrissy Boy" Foreman, gitarr
Lee "Kix" Thompson, saxofon
Daniel "Woody" Woodgate, trummor, brandsläckare
Mark "Bedders" Bedford, bas
Cathal "Chas Smash" Smyth, trumpet; sång på "Solid Gone"

LP: Plasmatics - Coup d´état! (1982)



Tredje skivan från kaotiska orkestern Plasmatics är även deras debut på stort skivbolag. Men där blev de såklart inte långvariga då Capitol droppade dom illa kvickt efter denna skiva. Inte lika hysteriskt kaospunkig som debuten "New hope for the wretched" men så är den producerad av Dieter Dierks också som rattat mer än en skiva med Scorpions. Men vegetarianen Wendy har en röst som kan förflytta berg och skrämma valfritt djur/människa från vettet, lyssna bara på hennes avgrundsvrål på den kärleksfullt betitlade "Put your love in me" här nedan. Enligt legenden fick Wendy uppsöka läkare efter varje sångsession för att inte få permanenta skador på stämbanden.



"No class" som är sist på A-sidan är en Motörhead-cover. På den följande turnén var Plasmatics förband till KISS som var ute på vägarna och krängde "Creatures..."-skivor och Gene Simmons blev helt golvad av den fullkomligt skogstokiga scenpersonligheten Wendy och erbjöd sig att producera Plasmatics nästa skiva. Av det blev tyvärr inget då Plasmatics sen splittrades och Gene producerade istället Wendys kalasbra-iga solodebut "W.O.W" och tog av bara farten med sig hela KISS-gänget med sig in i studion. RIP Wendy.
 

A:
"Put Your Love in Me" (Stotts, Swenson) - 3:55
"Stop" (Beech, Swenson) - 4:40
"Rock 'n' Roll" (Stotts, Swenson) - 4:23
"Lightning Breaks" (Beech, Swenson) - 3:58
"No Class" (Clarke, Kilmister, Taylor) - 2:36

B:
"Mistress of Taboo" (Stotts, Swenson) - 3:16
"Country Fairs" (Beech, Swenson) - 3:37
"Path of Glory" (Stotts, Swenson) - 4:45
"Just Like on TV" (Beech, Swenson) - 3:17
"The Damned" (Romanelli, Swenson) - 4:21

* * *

* * *

Producent: 
Dieter Dierks

Skivbolag: 
Capitol

PLASMATICS:
Wendy Williams, sång
Richie Stotts, gitarr
Wes Beech, gitarr
Junior Romanelli, bas
T.C Tolliver, trummor


LP: Magnum - Chase the dragon! (1982)



Tredje fullängdaren från engelska pomprockarna Magnum. Första skivan med ett omslag målat av Rodney Matthews och även första skivan med keyboardisten Mark Stanway.
 


Ursprungligen menat att det skulle vara ett gatefoldomslag men skivbolaget backade då det skulle bli för dyrt.  Den informationen gick dock inte riktigt fram till omslagskonstnär Matthews hade fått info från Tony Clarkin (som skriver Magnums alla låtar) att skivan skulle heta "The Spirit" och gjorde två maffiga målningar på det temat, "Chase the Dragon" och "Sanctuary", som skulle ligga mitt emot varandra på uppviket. Vi kan väl säga att Matthews inte var speciellt glad sen när titeln ändrades till "Chase the Dragon"... Ett uttryck som för övrigt är slang för att jaga det där ruset man får (har jag hört) av att röka opium. Don´t do drugs, kids, köp LP-skivor istället.
 


Istället för att skriva att man bara spelar "keyboards" så kan man ju gå all in och skriva upp varenda jävla pinal med tangenter på... Observera att trummisen heter Kex i förnamn.
 


Producerat av Jeff Glixman som producerat mången Kansas-skiva, ett band som lirar i samma genre som Magnum, alltså AOR-doftande lättprog eller lättprog-doftande AOR beroende från vilket håll man tittar.
 
A:
"Soldier of the Line" 4:16
"On the Edge of the World" 4:23
"The Spirit" 4:18
"Sacred Hour" 5:35

B:
"Walking the Straight Line" 4:53
"We All Play the Game" 4:07
"The Teacher" 3:21
"The Lights Burned Out" 4:29

* * *

* * *

Producent:
Jeff Glixman

Skivbolag:
Jet

MAGNUM:
Bob Catley, sång
Tony Clarkin, gitarr
Wally Lowe, bas
Mark Stanway, keyboards
Kex Gorin, trummor

LP: Eagles - One of these nights! (1975)



Fjärde fullängdaren från The Eagles har ett coolt omslag där den där buffelskallen och vingarna är präglade i papperet så att de står upp. En av få skivor som jag har hemma med öppningen upptill och inte på sidan.

 
De murrigaste färgerna ever på omslaget. Sista med gitarristen Bernie Leadon som hoppade av efter denna skivas turné då han inte gillade bandets nya, mer rockiga inriktning på låtarna.



Sista låten ut på skivan, “I Wish You Peace”, är skriven av nämnde Leadon tillsammans med hans dåvarande flickvän Patti Davis, Ronald Reagans dotter minsann. Mamma Nancy Reagan, var mäkta upprörd att Patti levde ihop med Leadon utan att vara gifta och hade kastat ut Patti från familjen Reagan. Som om inte det var nog så avskydde resten av Eagles - Henley och Frey i alla fall - låten som det såta paret hade knåpat ihop och kallade det smörig cocktailmusik och definitivt inget som Eagles var stolta över. Den enda orsaken att låten hamnade på skivan var enligt Henley att göra Bernie glad. Vilket alltså inte funkade då han alltså senare hopppade av bandet. Lyssna på smöret här.
 
 

A:
"One of These Nights" (Henley, Frey) – 4:51
"Too Many Hands" (Meisner, Felder) – 4:43
"Hollywood Waltz" (Leadon, Leadon, Henley, Frey) – 4:04
"Journey of the Sorcerer" (Leadon) – 6:40

B:
"Lyin' Eyes" (Henley, Frey) – 6:22
"Take It to the Limit" (Meisner, Henley, Frey) – 4:49
"Visions" (Felder, Henley) – 3:58
"After the Thrill Is Gone" (Henley, Frey) – 3:56
"I Wish You Peace" (Davis, Leadon) – 3:45

* * *

* * *

Producent:
Bill Szymczyk

Skivbolag:
Asylum

THE EAGLES:
Don Felder, gitarr
Glenn Frey, gitarr, sång, piano
Don Henley, trummor, sång
Bernie Leadon, gitarr, sång, banjo
Randy Meisner, bas. sång

LP: Adam Ant - Manners and physique! (1989)



Neeej! Den annars så pålitlige Adam Ant går här på sin femte soloskiva stenhårt vilse i popträsket och levererar en skiva som låter som Trance Dance/Banarama/ABC/valfritt 80-talsskräp. Ant sjunger, Pirroni spelar gitarr och producenten André Cymone (ex-Prince) spelar "everything else". Otroligt att parhästen Pirroni ville vara med på en så gitarr-fattig och o-punkig skiva.



"If You Keep On" är skriven tillsammans med Kevin Rowland, sångare i Dexys Midnight Runners, bandet med den störiga låten "Come on Eileen" du vet. En riktigt dålig skiva, lyssna på "Bright Lights Black Leather" här nedan om du inte tror mig. Den där keyboardslingan som kommer vid 1,35, är nämligen det bästa på den här skivan. Snyggt omslag i alla fall.
 

A:
"Room at the Top" – 4:43 (Ant, Pirroni, Cymone)
"Rough Stuff" – 4:40 (Ant, Cymone)
"If You Keep On" – 4:16 (Ant, Rowland)
"Manners & Physique" – 3:30 (Ant, Cymone)
"Can't Set Rules About Love" – 4:43 (Ant, Pirroni)

B:
"U.S.S.A." – 4:27 (Ant)
"Bright Lights Black Leather" – 5:22 (Ant)
"Piccadilly" – 4:52 (Ant, Cymone)
"Young Dumb and Full of It" – 3:32 (Ant, Pirroni)
"Anger Inc." – 4:35 (Ant, Pirroni)

* * *

* * *

Producent:
André Cymone

Skivbolag:
MCA

ADAM ANT:
Adam Ant, sång
Marco Pirroni, gitarr
André Cymone: keyboards, synthesizers, bas, synthbas, trummor, trumprogrammering

LP: Gary Moore - G-Force! (1980)



Soloskiva nummer tre från Gary Moore. Mitt under en USA-turné med Thin Lizzy så tvärlessnade Gary på allt och drog sin kos, han ersattes på resten av turnén av Midge Ure från Ultravox. Jo, faktiskt. Gary bildade istället en hårdrockstrio med polaren Mark Nauseef på trummor (från jazziga Ian Gillan Band) och Purple-basisten Glenn Hughes och döpte bandet till G-Force (Gary+Glenn). Efter ett våldsamt gräl med den på den tiden kraftigt nersupne Glenn och den välkänt hetlevrade irländaren Gary så sa Glenn tack o hej (men mest troligt "fuck off") och ersattes av Motown-skolade basisten Tony Newton och sångaren Willie Dee från flumrockarna Captain Beyond.



Hejhejhej, vänta nu ett tag! Jazzrock? Motown? Flumrock? Två leadsångare i bandet? Och så bluesfantasten Gary på det? Om du tycker det låter lite konstigt så har du rätt. Men "Rockin n´rollin`" är i alla fall bra. Världens mjukaste papper är använt till omslaget som by the way har väldigt matta färger, det ser ut som nån har skannat av originalet och sen tryckt upp nya. Det är väl inte en piratutgåva? 

 
Jo, kanske. För på etiketten ser man att den är släppt på onekligen tufft betitlade men helt okända skivbolaget "Russian Record Company"...

 
... men på skivan står det att det är Jet som licensierat den till Castle Communication. Fusk? Tjuv- och rackarspel? Vet Putin nåt om detta? Ingen aning, från Kreml är det tyst. En halvbra skiva som jag troligen inte kommer att spela sönder i första taget, men som är kul att ha som kuriosa, bland annat hörs en funkbas på "I look at you" och en ylande saxofon på "The Woman's in Love". Nå, det blev bara en skiva med G-Force för Gary lessnade igen och drog raskt vidare till Greg Lakes band (du vet han från Emerson, Lake & Palmer) och släppte skivan "Manoeuvres" med honom, men det är en annan historia.


A:
"You" (Moore) 4:11
"White Knuckles / Rockin' and Rollin'" (Moore, Nauseef) 5:10
"She's Got You" (Moore, Nauseef) 4:53
"I Look at You" (Moore) 6:02

B:
"Because of Your Love" (Newton, Dee, Hitchings) 4:00
"You Kissed Me Sweetly" (Moore, Newton, Dee) 4:16
"Hot Gossip" (Moore) 3:34
"The Woman's in Love" (Moore) 3:53
"Dancin'" (Moore, Nauseef, Newton, Dee) 4:30

* * *

* * *

Producent:
G-Force

Skivbolag:
Russian Record Company

G-FORCE:
Gary Moore - gitarr, sång på "Hot Gossip", keyboards på "I Look at You" och "The Woman's in Love"
Willie Dee - sång på rubbet utom "Hot gossip"
Tony Newton - bas
Mark Nauseef - trummor

2-LP: Gillan - Double Trouble! (1981)

 

Dubbelvinyl med en studio-LP och en live-LP med världens bästa Gillan. Första skivan med gitarristen Janick Gers som rekryterades från NWOBHM-bandet White Spirit på rekordtid. Gnissel-fantomen Bernie Tormé fick nämligen kicken då han totalvägrade att spela "No Laughing in Heaven" playback på Top of the Pops. Så Gillan & Co kickade Bernie, gjorde TOTP-giget utan Bernie (se spektaklet här) och typ en vecka senare stod en yrvaken Janick Gers längst framme vid en scenkant någonstans i England och undrade hur fan gick det här till?
 


Ett band i lätt sönderfall. Svanesången "Magic" kom 1983, sen hoppade Gillan vidare till Black Sabbath (!) och sen såklart tillbaka till gamla polarna i Deep Purple.
 
 


STUDIO
A:
"I'll Rip Your Spine Out" – (4.30) (Gillan/McCoy/Underwood)
"Restless" – (3.19) (Gillan, McCoy)
"Men of War" – (4.31) (Gillan, McCoy)
"Sunbeam" – (4.11) (Gillan/Gers/McCoy/Underwood)

B:
"Nightmare" – (3.15) (Towns)
"Hadely Bop Bop" – (2.50) (Gillan, McCoy)
"Life Goes On" – (5.12) (Gillan/Towns)
"Born To Kill" (9.28) (Gillan/Towns)

LIVE
A:

"No Laughing in Heaven" – (6.26) (Gillan/McCoy/ Tormé/Underwood)
"No Easy Way" – (10.32) (Gillan/McCoy/Tormé)
"Trouble" – (3.04) (Leiber/Stoller)

B:
"Mutually Assured Destruction" – (5.13) (Gillan/McCoy/Tormé/Towns/Underwood)
"If You Believe Me" – (8.26) (Gillan/McCoy/Tormé/Underwood)
"New Orleans" – (6.03) (Guida/Royster)

* * *

* * *

Producent:
Steve Smith

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
Janick Gers, gitarr
Colin Towns, keyboards
John McCoy, bas
Mick Underwood, trummor

LP: Neon Rose - Reload! (1975)

 

Tredje och sista skivan från svenska hårdrockspionjärerna Neon Rose. Omslaget med en barbröstad hårdrockare på väg genom en glasruta upp på en stairway to heaven (eller nåt) är målat av en herre vid namn Anders F. Rönnblom. Undrar om det är han med den där jullåten "Det är inte snön som faller"?


 
Jäklar vilka tuffingar! Efter denna skiva hoppade Holegård av för att istället spela flippad jazzrock med Dr Åke och resten av galenpannorna i Wasa Express. Han jobbar numera som bildansvarig på Premium Publishing så om du känner dig sugen på att prata lite Neon Rose-minnen med Roger (det vill han säkert jättegärna göra) så kan du surfa hit och skicka ett mejl. Bra skiva är det i alla fall med aviga rocklåtar som kränger och gungar och har sig.
 

A:
Dead Eyes 3:50
Night Birds 2:40
Too Long. 4:45
The Race For Knowledge 4:35
A Man's Not A Man 4:00

B:
A Smell Of Death 5:10
Reload 6:35
Dust And Rust 4:00
Tears Of Pain 4:15

* * *

* * *

Producent:
Neon Rose

Skivbolag:
Vertigo

NEON ROSE:
Roger Holegård, sång, mellotron
Gunnar Hallin, gitarr
Piero Mengarelli, gitarr
Benno Mengarelli, bas
Thomas Wiklund, trummor

LP: Alice Cooper - Billion dollar babies! (1973)

 
Vältuggat loppisfynd av en klassiker. Skitsnyggt omslag.
 
 
 
"Elected" är en nyinspelning av "Reflected" som var med på debuten "Pretties for you", "Hello horray" å andra sidan är i original skriven av den kanadensiske folksångaren Rolf Kempf och här kan du höra hans original.



Idolkorten hänger fortfarande kvar, men ingen sedel.
 


En lätt missnöjd bäbis på innerpåsen.
 
 
Fy fasen vad bra Alice Cooper (bandet) var vid den här tiden. Bonustips: kolla upp Alice Coopers (soloartisten) lite bortglömda skiva "DaDa" som Alice inte har nåt minne av att han spelat in. En fantastisk skiva som också är producerad av Bob Ezrin. Den har jag bara på CD så den kommer du aldrig att få se här på bloggen.
 

A:
"Hello Hooray" (Kempf) 4:15
"Raped and Freezin'" (Cooper, Bruce) 3:19
"Elected" Cooper, (Buxton, Bruce, Dunaway, Smith) 4:05
"Billion Dollar Babies" (Cooper, Bruce, Vinson) 3:43
"Unfinished Sweet" (Cooper, Bruce, Smith) 6:18

B:
"No More Mr. Nice Guy" (Cooper, Bruce) 3:06
"Generation Landslide" (Cooper, Buxton, Bruce, Dunaway, Smith) 4:31
"Sick Things" (Cooper, Bruce, Ezrin) 4:18
"Mary Ann" (Cooper, Bruce) 2:21
"I Love the Dead" (Cooper, Ezrin) 5:09

* * *

* * *

Producent:
Bob Ezrin

Skivbolag:
Warner

ALICE COOPER:
Alice Cooper – sång, munspel
Glen Buxton – gitarr
Michael Bruce – gitarr, keyboard
Dennis Dunaway – bas
Neal Smith – trummor

2-LP: Bathory - Hammerheart! (1990)



Alltså det här är ju löjligt. Hur har jag under alla dessa år som stenhård hårdrockare kunnat missa Bathory helt och hållet? Tyckte att "Blood Fire Death"-plattan var bra men den här pulvriserar ju den totalt. Galet bra vikingametall. Omslaget är målat 1893 av den engelska konstnären Sir Frank Dicksee och är betitlad "The Funeral of a Viking". Såklart.



Eld, vågor och vikingaskepp. Aaaarggghhh, vad tufft!



En aning svårlästa texter.



Och så en getabock på etiketten. Jävlar vilken bra skiva. Hail Bathory! Hail the Hordes! Som vi riktigt hårda hårdrockare brukar säga när vi träffs. Vadå jag leta efter mer Bathory på skivmässan på söndag?
 
A:
Shores In Flames 11:10
Valhalla 9:32

B:
Baptised In Fire And Ice 7:58
Father To Son 6:31

C:
Song To Hall Up High 2:30
Home Of Once Brave 6:44

D:
One Rode To Asa Bay 10:25

* * *

* * *

Producent:
Boss, Quorthon

Skivbolag:
Black Mark

BATHORY:
Quorthon – sång, gitarr, keyboards
Kothaar, bas
Vvornth, trummor

LP: Electric Light Orchestra - Secret messages! (1983)



 Denna skiva var ursprungligen tänkt som en dubbel-LP (drägel...) men skivbolaget fick kalla fötter av kostnaden för ett sådant projekt (fegisar!) och de överblivna låtarna hamnade på diverse B-sidor, på 3-CD samlingen "Afterglow" (1990) samt (lätt omgjorda) på "Power of Balance"-plattan som släpptes 1986. I början av låten "Secret messages" kan man höra morse-kod som knappar ut de tre bokstäverna "E-L-O" som sedan ligger och blippar låten igenom. Genialiskt.



Texten uppe till vänster "warning contains secret backwards messages" togs bort på USA-utgåvan då de ängsliga amerikanerna annars suttit och spelat skivan baklänges i hopp (i rädsla?) av att hitta nåt läskigt. Jeff Lynne bara garvade åt de galenskaperna. Namnen på lapparna till höger är anagram på de fyra bandmedlemmarna: T.D. Ryan (R. Tandy), F.Y.J. Fennel (Jeff Lynne), G.U. Ruttock (K. Groucutt) och E.V. Nabbe (Bev Bevan).
 

A:
Secret Messages
Loser Gone Wild
Bluebird
Take Me On and On
Time After Time

B:
Four Little Diamonds
Stranger
Danger Ahead
Letter from Spain
Train of Gold
Rock and Roll Is King

* * *

* * *

Producent:
Jeff Lynne

Skivbolag:
Jet

ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA:
Jeff Lynne – sång, gitarr, synthesisers, bas
Bev Bevan – trummor
Richard Tandy – keyboards
Kelly Groucutt – bas

LP: Alcatrazz - Disturbing the peace! (1985)



Mellan åren 1982, då han slutade i Zappas kompband, till 1985 då han gick med i David Lee Roths band, hann den snabbfingrade gitarristen Steve Vai med att släppa soloskivan "Flex-Able" och även vara med på den här skivan med Alcatrazz, du vet bandet där Graham Bonnet sjöng. Inte så jäkla dålig skiva det här, bättre än debuten (där Yngwie spelade gitarr) och den enda med Vai innan han som sagt hoppade vidare till DLR. Efter "Dangerous Games" (med den för mig okände Danny Johnson på gitarr) gick Alcatrazz till den sista vilan.



Det helsvarta omslaget med det svartlackade fängelsegallret är lite, (men bara lite) snyggare än debutens bild på en flygande sten med ett fängelsegaller men varför inga bilder på bandet?
 

A:
"God Blessed Video" - 3:30
"Mercy" - 4:22
"Will You Be Home Tonight" - 5:03
"Wire and Wood" - 3:29
"Desert Diamond" - 4:20

B:
"Stripper" - 3:52
"Painted Lover" - 3:23
"Lighter Shade of Green" - 0:46
"Sons and Lovers" - 3:37
"Skyfire" - 3:54
"Breaking the Heart of the City" - 4:59

* * *

* * *

Producent:
Eddie Kramer

Skivbolag:
Capitol

ALCATRAZZ:
Graham Bonnet - sång
Steve Vai - gitarr
Gary Shea - bas
Jan Uvena - trummor
Jimmy Waldo - keyboards

LP: Billy Idol - Billy Idol! (1982)



Debutskiva från punksnubben Billy Idol som här gått solo efter punkgänget Generation X:s uppbrott. Och det gick ju ganska hyfsat för Billy på egen hand och han fick fick en hel drös med hits, bland annat "White wedding" från den här skivan innan han i mitten av 90-talet frivilligt drog sig undan strålkastarljuset. Han dök sen upp igen 2005 med skivan "Devils playground" och håller fortfarande på.



På senare utgåvor är "Dancing with myself" tillagd, även den en smärre hit. Gitarristen Steve Stevens, som spelat på typ alla Billys skivor, har förresten gjort en skiva tillsammans med basmonstret Tony Levin och trumfantomen Terry Bozzio betitlad "Black Light Syndrome". Riktigt bra grejer, kolla upp den om du är intresserad av instrumental jazzrockfusion. Och det är väl alla?

 

A:
"Come On, Come On" 4:00
"White Wedding" (Pt. 1) 4:11
"Hot in the City" 3:40
"Dead on Arrival" 3:54
"Nobody's Business" 4:06

B:
"Love Calling" 4:48
"Hole in the Wall" 4:14
"Shooting Stars" 4:30
"It's So Cruel" 5:20
"Congo Man" 1:08

* * *

* * *

Producent:
Keith Forsey

Skivbolag:
Chrysalis

BILLY IDOL:
Billy Idol – sång, gitarr
Steve Stevens – gitarr, keyboards
Phil Feit – bas
Steve Missal – trummor

RSS 2.0