LP: Van Halen - 5150! (1986)



"5150" från 1986, första skivan med Sammy Hagar på sång. Titeln betyder mentalt instabil person", en pik till David Lee Roth tro? Eddie Van Halens hemmastudio kallas "5150", Eddie kränger också en förstärkare som som heter "5150".
 


Jättefint omslag där muskelbyggaren Rick Valente lyfter en glob Atlas-style. OBS! Ironi. Här har dock globen kollapsat och bandet osar likt anden i flaskan. Ja, det här gjordes före Photoshop.



 
Bröderna Van Halen och basisten Michael Anthony hade väldiga problem att hitta Roths efterträdare och funderade ett tag att ha flera, olika sångare på skivan, bland annat var Patty Smyth, Eric Martin och Jimmy Barnes uppe för diskussion innan Eddies mekaniker (!) tipsade om Sammy Hagar då han mekade med Eddies Ferrari.  Medproducent på skivan är Mick Jones, nej, inte han från The Clash, det här är hans namne som spelar gitarr i Foreigner.

A:
"Good Enough" 4:05
"Why Can't This Be Love" 3:48
"Get Up" 4:37
"Dreams" 4:54
"Summer Nights" 5:06

B:
"Best of Both Worlds" 4:49
"Love Walks In" 5:11
"5150" 5:44
"Inside" 5:02

Producent:
Mick Jones, Van Halen, Donn Landee

Skivbolag:
WB

VAN HALEN:
Sammy Hagar, sång, gitarr
Eddie Van Halen, gitarr, keyboards, kör
Michael Anthony, bas, kör
Alex Van Halen, trummor




LP: Whitesnake - Lovehunter! (1979)



Fullängdare nummer två från Whitesnake. Galet vackert omslag målat av Chris Achilleos. Det blev ett sånt jäkla liv om de här målningen att han inte gjorde fler skivomslag förrän 2003 då han gjorde omslaget till rockoperan "Once and Future King Part I." av och med Gary Hughes, du vet han som sjunger i AOR-bandet Ten. Sidospår: kolla upp Ten-skivan "Stormwarning". Kanonbra. men så spelar Mark Zonder trummor på den också. Originalmålningen av "Lovehunter" stals på 80-talet.
 




Duck Dowle slutade/fick kicken senare samma år och in kommer... Ian Paice!



Jamen du ser ju själv, Whitesnake live 1979 och här är det Ian Paice på pallen.

 
Aaaargggghhh så jäkla bra det här!

A:
Long Way from Home" (Coverdale) – 4:58
"Walking in the Shadow of the Blues" (Coverdale, Marsden) – 4:26
"Help Me Thro' the Day" (Leon Russell) – 4:40
"Medicine Man" (Coverdale) – 4:00
"You 'n' Me" (Coverdale, Marsden) – 3:25

B:
"Mean Business" (Coverdale, Moody, Marsden, Murray, Lord, Dowle) – 3:49
"Love Hunter" (Coverdale, Moody, Marsden) – 5:38
"Outlaw" (Coverdale, Marsden, Lord) – 4:04
"Rock 'n' Roll Women" (Coverdale, Moody) – 4:44
"We Wish You Well" (Coverdale) – 1:39

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
EMI

WHITESNAKE:
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr, kör
Bernie Marsden, gitarr, kör
Jon Lord, keyboards
Neil Murray, bas
Dave Dowle, trummor




LP: Van Halen - OU812! (1988)



Van Halens andra skiva med sångaren Sammy Hagar. Gillar den här Van Hagar-eran av bandet skarpt, kan i och för sig bero på att jag är en sån sucker för Sammy Hagar. Traditionen med märkliga skivtitlar som de började så smått på föregångaren "5150" (polisslang för en komplett galen person) fortsätter här. Omslagsfotot är en blinkning till Beatles och deras skiva "With the Beatles".



Oh you ate one too? Skivtiteln troligen en vinkning till forne VH-sångaren David Lee Roth och hans solodebut "Eat ém and smile" som kom 1986. På baksidan en berömd statyett av den tyske skulptören Hugo Rheinhold betitlad "Affe mit Schädel" ("Ape with skull"). Observera att det står "Darwin" på boken han sitter på. Så, då fick du lära dig lite konsthistoria också.
 


Ett mysko tecken på innerpåsen. Nån som drunknar och det här är hens rop på hjälp?



 

A:
"Mine All Mine" 5:11
"When It's Love" 5:36
"A.F.U. (Naturally Wired)" 4:28
"Cabo Wabo" 7:04

B:
"Source of Infection" 3:58
"Feels So Good" 4:27
"Finish What Ya Started" 4:20
"Black and Blue" 5:24
"Sucker in a 3 Piece" 5:52

Producent:
Van Halen, Donn Landee

Skivbolag:
WB

VAN HALEN:
Sammy Hagar, sång, gitarr
Eddie Van Halen, gitarr, keyboards, kör
Michael Anthony, bas, kör
Alex Van Halen, trummor




LP: Whitesnake - Ready an´ willing! (1980)



Tredju fullängdaren från Whitesnake och den första med Ian Paice på trumpallen och hux flux var det tre ex-Purplekillar i Whitesnake.









Om jag kan den här texten utantill? Gissa. "Fool for your loving" spelades in igen och hottades upp en aning (men den blev inte bättre, snarare tvärtom om du frågar mig) till "Slip of the tongue" som kom 1989. 

 
 
"Blindman", som ligger på A-sidan på LP:n återfinns i original på David Coverdales första soloskiva, du vet den som heter "White snake". Om den här skivan är bra? Jovars, den duger väl.

A:
"Fool for Your Loving" Coverdale, Moody, Marsden 4:17
"Sweet Talker" Coverdale, Marsden 3:38 3.
"Ready an' Willing" Coverdale, Moody, Murray, Lord, Paice 3:44
"Carry Your Load" Coverdale 4:06
"Blindman" Coverdale 5:09

B:
"Ain't Gonna Cry No More" Coverdale, Moody 5:52
"Love Man" Coverdale 5:04
"Black and Blue" Coverdale, Moody 4:06
"She's a Woman" Coverdale, Marsden 4:07

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
EMI

WHITESNAKE:
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr, kör
Bernie Marsden, gitarr, kör
Jon Lord, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor




LP: Whitesnake - Come an´ get it! (1981)



Fjärde fullängdaren från Whitesnake sålde som smör i England och åkte hela vägen upp till andraplatsen på Englandslistan. Den orkade dock inte hela vägen till plats #1 för där hade Adam and the Ants förskansat sig med sin "Kings of the Wild Frontier". Makalöst vackert omslag.



Den vita ormen har krossat glasäpplet och rymt!



Hyfsade musiker han samlat kring sig, den där Coverdale.



Som sagt.



Halvhyfsad skiva som jag lyssnat på en par-tre gånger. Skojar såklart, skulle nog säga att Whitesnake ligger tvåa på listan efter Status Quo på band vars skivor jag lyssnat allra mest på. Kiss kommer trea. 
 
A:
"Come an' Get It" Coverdale 3:59
"Hot Stuff" Coverdale, Moody 3:22
"Don't Break My Heart Again" Coverdale 4:03
"Lonely Days, Lonely Nights" Coverdale 4:16
"Wine, Women an' Song" Coverdale, Moody, Marsden, Murray, Lord, Paice 3:45

B:
"Child of Babylon" Coverdale, Marsden 4:48
"Would I Lie to You" Coverdale, Moody, Marsden 4:29
"Girl" Coverdale, Marsden, Murray 3:55
"Hit an' Run" Coverdale, Moody, Marsden 3:23
"Till the Day I Die" Coverdale 4:23

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Liberty

WHITESNAKE:
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr, kör
Bernie Marsden, gitarr, kör
Jon Lord, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor




2-LP: Whitesnake - Live... in the heart of the city! (1980)



Klassisk livedubbel från mina favoriter Whitesnake. Inköpt 1,2 sekunder efter den landade på skivdisken i november 1980. Otroligt vackert omslag och vilken liveskiva det här är!



Jamen du ser ju själv! Där skulle man ha varit. Men varför är "Come on" med som öppningslåt på båda? Hade väl räckt att ha den på ena skivan? Annars än det, helt felfritt.



Herregud vilket band! Det är dock Dave "Duck" Dowle, trummis på Whitesnakes två första fullängdare, som spelar trummor på 1978-inspelningen. Men han fick som synes inte nån cred för det.



Här är "Duck" fortfarande med! Senare samma år gick Ian Paice med i Whitesnake.

 

Live in the Heart of the City (Hammersmith), 23-24 June 1980
A:
"Come On" Coverdale, Marsden 3:38
"Sweet Talker" Coverdale, Marsden 4:16 
"Walking in the Shadow of the Blues" Coverdale, Marsden 5:00
"Love Hunter" Coverdale, Moody, Marsden 10:41

B:
"Fool for Your Loving" Coverdale, Moody, Marsden 4:58
"Ain't Gonna Cry No More" Coverdale, Moody 6:21
"Ready an' Willing" Coverdale, Moody, Murray, Lord, Paice 4:46
"Take Me with You" Coverdale, Moody 6:28

Live at Hammersmith, 23 November 1978
C:
"Come On" Coverdale, Marsden 3:32
"Might Just Take Your Life" (Deep Purple cover) Coverdale, Blackmore, Lord, Paice 4:55
"Lie Down" Coverdale, Moody 3:33
"Ain't No Love in the Heart of the City" (Bobby Bland cover) Price, Walsh 6:38

D:
"Trouble" Coverdale, Marsden 4:56
"Mistreated" (Deep Purple cover) Coverdale, Blackmore 10:40"

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
UA

WHITESNAKE:
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr
Bernie Marsden, gitarr
Jon Lord, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor på sid A och B
Dave Dowle, trummor på sid. C och D




LP: Van Halen - Van Halen! (1978)



Jätteklassisk debut från Van Halen.



Inga ryggproblem där inte. Japp, det är jag som syns i blänket.



Gene Simmons överst på tacklistan. Han bekostade en demo som senare ledde till skivkontrakt för VH.



Originalet.



Grabbarna grus. Bilden troligen knäppt direkt efter ett gig nångång 1977-78.



Grabbarna på sin första Japanturné. Mimar och larvar sig i en TV-studio.



Inspelad på tre veckor och i princip live i studion. Bara "Runnin' with the Devil" "Jamie's Cryin", "Feel Your Love Tonight" och "Ice Cream Man" har extra gitarrpålägg.
 

A:

"Runnin' with the Devil" 3:36
"Eruption" (instrumental) 1:42
"You Really Got Me" (Ray Davies) 2:38
"Ain't Talkin' 'bout Love" 3:50
"I'm the One" 3:47

B:
"Jamie's Cryin'" 3:31
"Atomic Punk" 3:02
"Feel Your Love Tonight" 3:43
"Little Dreamer" 3:23
"Ice Cream Man" (John Brim) 3:20
"On Fire*" 3:01

Producent:
Ted Templeman

Skivbolag:
Warner Bros

VAN HALEN:
David Lee Roth, sång, akustisk gitarr på "Ice Cream Man"
Eddie Van Halen, gitarr, kör
Alex Van Halen, trummor
Michael Anthony, bas, kör





LP: Wehrmacht - Biērmächt! (1989)



"Biērmächt", fulllängdare nummer två från amerikanska HC/metalgänget Wehrmacht. Festligt omslag må jag säga. Japp, grabbarna gillar öl.



Ett tidstypiskt "vuxna män gör saker tillsammans"-kollage på baksidan.



Japp, grabbarna gillar öl.



Ett bildkollage till på innerpåsen.



Wehrmacht pular visst fortfarande på! Helt galet, hade jag ingen aning om.



Inköpt i blindo nån gång -89/90, garanterat enbart för det fräsiga omslagets skull, jag gjorde massor av såna ogenomtänkta köp på den tiden. Om den är bra? Njaae, det vill jag inte påstå men lite småkul är den allt. Och då den här New Renaissance-utgåvan ligger på typ 500 spänn och uppåt på Discogs tror jag inte jag ska göra mig av med den heller.
 

A:

You Broke My Heart (So I Broke Your Face)
Gore Flix
The Beer Is Here!
Drink Beer Be Free
The Wehrmacht
Everb
1/2 E....!
3/4 Micro-E!
Munchies
Night Of Pain (Part I)

B:
Balance Of Opinion
Suck My Dick
Drink Jack
Radical Dissection
Beer Macht
Outro 

Producent:
Wehrmacht

Skivbolag:
New Renaissance

WEHRMACHT:
Shann Mortimer, bas
Brian Lehfeldt, trummor
John Duffy, gitarr
Marco Zorich, gitarr
Tito Matos, sång




LP: Westworld - Beatbox rock´n´roll! (1988)



Jojo, när man googlar på Westworld nuförtiden är det inte det engelska electropunkbandet med samma namn som dyker upp bland sökresultaten må jag säga. En jäkla massa sidor om hajpade TV-serien "Westworld" däremot dyker upp bland sökresultaten.



Lite tokigt att dom en gång döpte bandet efter sci-fi "Westworld" från 1973 med hårdingen Yul Brunner i huvudrollen. Och nu är Westworld (bandet) tydligen helt bortglömda.



Dom här var också hajpade en gång i tiden, tro´t eller ej. Debutsingeln "Sonic boom boy", tagen från första skivan "Where the action is", blev helt otippat en hit och var som bäst 11:a på Englandslistan. Det är väl inte fy skam?



Men redan här, på andra fullängdaren, verkar det som skivbolaget tröttnat på deras punkiga, elektroniska rockabilly och den släpptes bara i Tyskland och... wait for it... Australien!



Gitarristen Bob "Derwood" Andrews, han med tvättbjörnsmössan till höger, var tidigare med i Generation X, och spelar på deras två första fullängdare. Generation X? Jomen, du vet punkgänget där Billy Idol var sångare.

 
Helt klart inte den sämsta skiva jag har hemma.
 

A:

Everything Good Is Bad 3:46
Steel Toed Engineer 3:58
Break Your Heart 3:37
Beatbox Rock 'N' Roll 5:09
Supersly 3:06
The Last Thing 3:32

B:
Big Red Indian 3:09
Johnny Blue 2:45
Whirlwind Girls 3:02
Ultimate Westerner 2:59
Cadillac 1:48
Paper Skyscraper 4:27

Producent:
Steve Levine

Skivbolag:
RCA

WESTWORLD:
Bob "Derwood" Andrews, gitarr
Elizabeth Westwood, sång
Nick Burton, trummor




LP: Whitesnake - Slide it in! (1984)



En skiva till som jag trodde jag redan skrivit om, men icke! Sjätte fullängdaren från Whitesnake och lite stökigt i bandet vid den här tiden. Coverdale hade börjat snegla lite på USA och allra mest sneglade han på John Sykes, dåvarande gitarrist i Thin Lizzy som Whitesnake turnerade tillsammans med i USA då.



Den uppvaktningen gillade inte Whitesnakes ordinarie gitarrist Micky Moody alls och han hoppade av bandet 1983 under den på skivan följande turnén. Ersättare? John Sykes. Som passade som hand i handske i Coverdales vision om ett hårfagert, melodiöst rockband som skulle ta USA med storm.



Ormen har börjat byta skinn: Mel Galley är borta då han sabbade armen i en olycka, basisten Colin Hodgkinson har fått kicken och är ersatt av den mera bildsköne Neil Murray, och Cozy Powell är bara veckor ifrån att dra till Phenomena. Jon Lord? Han hoppade 1984  tillbaka till det återförenade Deep Purple..



Den här är den engelska utgåvan, det finns en amerikansk utgåva också. Där har Neil Murray spelat in nytt basspår istället för Colin Hodgkinsons, John Sykes har lagt ny gitarr istället för Micky Moody och Jon Lords keyboards är nästan helt bortmixade. Den sista riktigt bra Whitesnake-skivan innan dom pudlade till sig nåt så djävulskt.
 

A:

"Gambler" Coverdale, Galley 3:57
"Slide It In" Coverdale 3:20
"Standing in the Shadow" Coverdale 3:32
"Give Me More Time" Coverdale, Galley 3:41
"Love Ain't No Stranger" Coverdale, Galley 4:13

B:
"Slow an' Easy" Coverdale, Moody 6:09
"Spit It Out" Coverdale, Galley 4:11
"All or Nothing" Coverdale, Galley 3:34
"Hungry for Love" Coverdale 3:57
"Guilty of Love" Coverdale 3:18

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Liberty

WHITESNAKE:
David Coverdale – sång
Mel Galley – gitarr
Micky Moody – gitarr
Colin Hodgkinson – bas
Jon Lord – keyboards
Cozy Powell - trummor

* * *

* * *

LP: White Lion - Big game! (1989)


Tredje fullängaren från White Lion, detta alldeles utmärkta pudelband med danske Michael "Mike Tramp" Trempenau på sång.



Hårfagra killar må jag säga. 



Mike Tramp är numera soloartist, kolla upp hans senaste platta "Maybe Tomorrow", hur bra som helst.

 
 White Lion hade förutom en massa hår på huvudet även nånting i huvudet och texterna handlade ofta om orättvisor och världspolitik, helt tvärtemot övriga hårbands "party all night"-texter. "Cry for freedom" handlar t ex om apartheid och "Little fighter" handlar om Greenpeace-båten Rainbow Warrior som sänktes av franska underrättelsetjänsten.


A:
"Goin' Home Tonight" – 4:57
"Dirty Woman" – 3:27
"Little Fighter" – 4:23
"Broken Home" – 4:59
"Baby Be Mine" – 4:10
"Living on the Edge" – 5:02

B:
"Let's Get Crazy" – 4:52
"Don't Say It's Over" – 4:04
"If My Mind Is Evil" – 4:56
"Radar Love" – 5:59
"Cry for Freedom" – 6:09

* * *

* * *

Producent:
Michael Wagener

Skivbolag:
Atlantic

WHITE LION:
Mike Tramp, sång
Vito Bratta, gitarr
James Lomenzo, bas
Greg D'Angelo, trummor

LP: Danny Worsnop - The long road home! (2016)



Country på bloggen! Jojomän. Jag gillar sånt, eller egentligen bara Dwight Yoakam, om man nu ska prata om ren country. Men ibland dyker man på nåt man aldrig hört talas om tidigare och bara blåser en av stolen. som den här "The long road home", debutskivan från Danny Worsnop, även sångare i Asking Alexandria. Ett band som jag aldrig hört men troligtvis spelar dom nån sorts Carlings-metal, dvs skriker verserna och sjunger refrängerna, har helarms-tatueringar, långa nyckelkedjor, mössor på sig inomhus och svarta snedluggar.



Men här är det alltså inget sånt som tur är utan pur country och inget annat.



Lilla Earache breddar sig må jag säga, från att ha varit en renodlad dödsmetall, grindcoreetikett så har dom nu alltså också countryartister i sitt stall, nu Danny Worsnop och sen tidigare även Blackberry Smoke. Som kanske är mera sydstatsrock än country om man nu ska vara riktigt noga.



Textblad medföljer med texter om sorg, elände, förlorad/hopplös kärlek och sprit. Country alltså.

 
Skitbra skiva, upptäck genast!
 

A:
Prozac
Mexico
I fell like shit
Anyone but me
High
I got bones

B:
Quite a while
Don´t overdrink it
I´ll hold on
Midnight woman
Same old ending
The man

Producent:
Jim Kaufman

Skivbolag:
Earache

DANNY WORSNOP:
Danny Worsnop, sång
Elliot Larago, bas
Richard Bradley, trummor
Josh Kennedy, gitarr
Sasha Smmith, keyboards
Kasper Jensen, banjo
Jonathan Baerd, cello
John Rauhouse, pedal steel

LP: Wendy O. Williams - Maggots - the record! (1987)



Tredje soloskivan från Wendy O. Williams eller den fjärde från Plasmatics beroende hur man räknar. Men hennes namn står ju överst så.. Världens första "Thrash metal opera" och en konceptskiva (jo, faktiskt) som handlar om hur genmanipulerade maskar - som vetenskapsmän odlat fram för att äta vårt växande sopberg - istället förökar sig bortom all kontroll och till slut tar över världen.



Wendys ryggtatuering.



Innerpåsen. Trots sin stenhårda image var Wendy var snäll som ett  lamm, vegetarian och hängiven djurälskare. 



Helt ok skiva, tyvärr är bara varannan låt en låt så att säga. Titlar som ovan som är i tunn stil är nämligen berättarröster och av skådespelare spelade scener. Tror förresten att det där dr Rhesus Macque som tackas längst upp är ett skämt. Rhesus Macaque är latin för en sorts Makak-apa...

 
Men musiken är kalasbra och vilken JÄVLA RÖST hon hade Wendy! Hon kunde verkligen vråla.
 

A:
"Overture / Introduction" (Swenson, Beech, Ray) 0:59
"You're a Zombie" (Swenson, Ray) 2:45
"The White's Apartment / Full Meal Diner" 2:46
"The Day of the Humans Is Gone" (Swenson, Ray) 3:31
"The Central Research Laboratory / Valerie and Bruce on the Phone" 3:06
"Destroyers" (Swenson, Ray) 3:07
"The White's Apartment / Bruce's Bedroom" 1:40
"Brain Dead" (Swenson, Ray) 2:33

B:
"The White's Apartment / Bruce's Bedroom" 2:30
"Propagators" (Swenson, Beech) 3:00
"The White's Apartment / Fire Escape" 2:02
"Finale" (Swenson, Beech, Ray) 4:06

Producent:
Rod Swenson

Skivbolag:
GWR

WENDY O. WILLIAMS / PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr, kör
Michael Ray, gitarr, kör
Chris Romanelli, bas, kör
Ray Callahan, trummor, kör

LP: Wrathchild - The biz suxx (but we don´t care! (1988)



Fullängdare nummer två från engelska glamgänget Wrathchild, här med tillägget "U.K"



Här har dom som synes torkat av sig det massiva sminket dom sportade på debuten men musiken är densamma, lite glam, lite Glitter och lite Sweet, lyssna på (Na Na) Nukklear Rokket" här nedan till exempel.



Stavfel på nästan varenda låt. Djävulskt rosa vinyl.


A:
"The Biz Suxx" – 3:26
"££ Millionaire $$" – 3:19
"Hooked" – 2:53
"(Na Na) Nuklear Rokket" – 3:20
"Wild Wild Honey" – 3:14
"Ring My Bell" – 3:34

B:
"Hooligunz" – 3:32
"She'z No Angel" – 4:32
"O.K. U.K." – 3:24
"Noo Sensation" – 3:42
"Stikky Fingerz" – 3:40

Producent:
Guy Bidmead

Skivbolag:
FM

WRATHCHILD:
Rocky Shades, sång
Lance Rocket, gitarr
Marc Angel, bas
Eddie Starr, trummor

LP: Wendy O. Williams - Deffest and baddest! (1988)



...eller "Wendy O. Williams' Ultrafly and the Hometown Girls" som den fullständiga titeln lyder. Tyvärr riktigt usel. Wendy, som tidigare skrek lungorna ur sig i Plasmatics, försöker här få till nån sorts svängig rapmetal-hybrid á la Beastie Boys men tyvärr med katastrofalt resultat. Nå, jag får väl sortera in den under "Plasmatics (kompletteringar" där i hyllan. Mysko omslag med en ejakulerande banan.



Mera nysprutade bananer på baksidan.



Sex- och drogråd från Wendy. Gitarristen Wes Beech (och producerande maken/managern Rod Swenson såklart) är de enda som är kvar sedan Plasmatics-tiden.

 
Den sista skivan Wendy gjorde innan hon drog sig tillbaka och odlade grönsaker och skötte om skadade djur. Efter två tidigare misslyckade självmordsförsök (-93 och -97) lyckades Wendy till slut ta sig liv den 6 april 1998. I självmordsbrevet skrev hon: "I don't believe that people should take their own lives without deep and thoughtful reflection over a considerable period of time. I do believe strongly, however, that the right to do so is one of the most fundamental rights that anyone in a free society should have. For me, much of the world makes no sense, but my feelings about what I am doing ring loud and clear to an inner ear and a place where there is no self, only calm". RIP.


A:
"Rulers of Rock"
"$10,000,000 Winner"
"Super Jock Guy"
"Early Days"
"The Humpty Song"

B:
"Know Wa'am Say'n?"
"On the Irt"
"Lies"
"La La Land"
"Laffing 'n' Scratching"

Producent:
Rod Swenson, Wes Beech

Skivbolag:
Profile

WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams, sång
Wes Beech, gitarr
Katrina Astrin, kör
La Donna Sullivan, kör
The Stool School, scratching

LP: Wrathchild - Delirium! (1989)



Sista skivan från glammiga Wrathchild innan dom kastade in handduken. Trummisen Star och basisten Angel drog sedan 2009 igång Wrathchild igen med ny sångare och gitarrist och släppte två år senare skivan "Stakkattakktwo". Nej, den har jag inte hört eller ens sett på bild.



Det massiva sminket från debutskivan är borttorkat och en lite ruffigare "titta, vi har sovit i rännstenen"-look har mejslats fram istället. Men det hjälpte alltså inte. Ingen köpte den här skivan i alla fall.



Texter och idolbiler på uppviket.

 
Har inte sett så mycket stavfel på låttitlarna sen valfri Slade-skiva. Bra skiva? Nej, inte så värst men kul att ha och balladen "Long way 2 go" som du kan lyssna på här nedan är helt ok.
 

A:
Delirium
Watch Me Shake It
That's What U Get (When U Fall In Love)
My Girlz
Long Way 2 Go
Good Girlz
Do What U Wanna

B:
Kid Pusher
She's High On Luv
Rokk Me Over
Only 4 The Fun
Drive Me Krazy

Producent:
Andy Guy

Skivbolag:
FM

WRATHCHILD:
Rocky Shades, sång
Marc Angel, bas
Eddie Star, trummor
Lance Rokkit, gitarr

LP: Visage - The anvil! (1982)



Skiva nummer två från synthiga Visage. The Anvil var en gayklubb i London som imponerade så mycket på Steve Strange att han döpte en skiva efter den. Dramatisk omslagsbild knäppt av Helmut Newton.





Om det är 80-tal? Gissa.

 
Sista skivan med denna sättning då Ure och Currie sen drog vidare och väckte Ultravox ur dvalan. Efter den utskällda uppföljaren "Beat boy" försvann sen Visage från radarn helt och hållet och synte inte till igen förrän 2013 med skivan "Hearts and knives" som blev deras sista. Steve Strange avled 2015.
 

A:
"The Damned Don't Cry" 4:43
"Anvil (Night Club School)" 4:39
"Move Up" 4:25
"Night Train" 4:29

B:
"The Horseman" 4:41
"Look What They've Done" 4:49
"Again We Love" 4:44
"Wild Life" 4:24
"Whispers" 5:39"

Producent:
Visage, Midge Ure

Skivbolag:
Polydor

VISAGE:
Steve Strange, sång
Midge Ure, gitarr, kör, synthesizer
Dave Formula, synthesizer
Billy Currie, violin, synthesizer
Rusty Egan, trummor, kör, elektroniska trummor
Barry Adamson, bas

LP: David Coverdales Whitesnake - Snakebite! (1978)



Ett hopkok av de fyra låtar som utgjorde EP:n "Snakebite" (enbart släppt i England) samt på B-sidan fyra låtar från Coverdales soloskiva "Northwinds".



Coverdale, Moody, Marsden Murray... den klassiska Whitesnake-sättningen börjar ta form. På den följande "Trouble" hade Jon Lord gått med och på "Ready and willing" satt Ian Paice bakom trummorna. Hurra!


 

A:
"Come On" (Coverdale, Marsden) – 3:31
"Bloody Mary" (Coverdale) – 3:18
"Ain't No Love in the Heart of the City" (Price, Walsh) – 5:07
"Steal Away" (Coverdale, Moody, Marsden, Murray, Solley, Dowle) – 4:16

B:
"Keep On Giving Me Love" (Coverdale, Moody) – 5:13
"Queen of Hearts" (Coverdale, Moody) – 5:15
"Only My Soul" (Coverdale) – 4:33
"Breakdown" (Coverdale, Moody) – 5:12

Producent:
Martin Birch, Roger Glover

Skivbolag:
Sunburst

DAVID COVERDALES WHITESNAKE:
(låt # 1-4)
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr
Bernie Marsden, gitarr
Neil Murray, bas
Dave Dowle, trummor

(låt # 5-8)
David Coverdale, sång
Micky Moody, gitarr
Tim Hinkley, piano
Alan Spenner, bas
Tony Newman, trummor

LP: Visage - Visage! (1980)

 
Debutskiva från Visage, bandet som Midge Ure hamnade i efter att att ha bondat musikaliskt med Visagegundaren Rusty Egan i powerpop-gruppen Rich Kids, där förresten även Sex Pistols-basisten Glen matlock ingick. För en Ultravox-fetischist som undetecknad är detta såklart mumma då det låter mycket Ultravox i en del låtar. Visage-sångaren och co-bandgrundaren Steve Strange vann förresten första säsongen av reality-showen "Celebrity Scissorhands" där kändisar välgörenhetsklipper hår på folk efter att ha fått en snabbkurs av en riktigt frisör. På TV4 inom kort? Är Anna Book ledig?
 
 
Skitbra skiva med låtar som "Visage", "Visa-age", "Mind of a toy" och jättehiten "Fade to gray". Det blev dock bara en skiva till - "The Anvil" - med Ure i bandet innan han och Currie hoppade av för att istället återuppliva Curries ordinarie orkester Ultravox som legat nere sedan ursprunglige vokalisten John Foxx´ avhopp.
 


Ska baske mig försöka hitta den där "The Anvil" på vinyl också. RIP Steve Strange och John McGeoch.
 

A:
"Visage" 3:53
"Blocks on Blocks" 4:00
"The Dancer" 3:40
"Tar" 3:32
"Fade to Grey" 4:02

B:
"Malpaso Man" 4:14
"Mind of a Toy" 4:28
"Moon Over Moscow" 4:00
"Visa-age" 4:20
"The Steps" 3:14

Producent:
Midge Ure, Visage

Skivbolag:
Polydor

VISAGE:
Steve Strange, sång
Midge Ure, gitarr, synthesizers
John McGeoch, gitarr, saxofon
Dave Formula, synthesizer
Billy Currie, violin, synthesizer
Rusty Egan, trummor

LP: Wendy O, Williams - W.O.W! (1984)

 
Solodebuten från Plasmatics-sångerskan Wendy O. Williams är nog det närmaste man kan komma en KISS-skiva utan att det står KISS på omslaget. Kolla först vem som är producent och basist på skivan. Kolla sen på gästlistan här nedan. Vem trummar på "Legends Never Die"?  Vem drar solot på "Bump and Grind"? Vem är det som lirar kompgitarr på "Ready to Rock"? Vems gitarr hörs allra mest på "Ain't None Of Your Business"?

 


Kolla också vem som varit med och skrivit fem av skivans nio låtar. Både "It's My Life" och 
"Thief in the Night" spelades sen in av KISS. 1998 tog Wendy livet av sig. RIP


A:
"I Love Sex (And Rock and Roll)" (Simmons, Beech, Swenson, Tolliver, Stotts) 3:47
"It's My Life" (Simmons, Stanley) 3:58
"Priestess" (Beech, Swenson, Romanelli, Stotts) 3:23
"Thief in the Night" (Simmons, Weissman) 3:47
"Opus in Cm7" (Swenson, Romanelli) 4:20

B:
"Ready to Rock" (Swenson, Romanelli, Stotts) 5:11
"Bump and Grind" (Beech, Swenson, Romanelli, Tolliver, Stotts) 4:27
"Legends Never Die" (Simmons, Mitchell, Free) 4:25
"Ain't None of Your Business" (Simmons, Carr, Vincent) 3:27

Producent:
Gene Simmons

Skivbolag:
Sword

WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams - sång
Wes Beech - gitarr
Michael Ray - gitarr
Gene Simmons (som Reginald van Helsing) - bas
T.C. Tolliver - trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Ace Frehley - gitarr på "Bump and Grind"
Paul Stanley - gitarr på "Ready to Rock"
Eric Carr - trummor på "Legends Never Die"
Vincent Cusano - gitarr på "Ain't None Of Your Business"

Tidigare inlägg
RSS 2.0