LP: Marduk - Viktoria! (2018)



Jamen givetvis har jag köpt senaste skivan från Norrköpings stoltheter Marduk! Svincoolt, stilrent omslag med en tysk soldat som tittar fram ur skuggorna och så skivtiteln i rödrosa färg längst ner. Designat av Holy Poison Design, det vill säga sångaren Daniel Rostén.



På baksidan kommer den gamla hederliga Marduk-loggan som hängt med sedan starten med uppochnervänt kors, 666 och ett kvistspretigt typsnitt.



Och så grabbarna grus som gjorde det. Fortfarande otroligt kolsvart utan ljusglimtar. Snyggt.



 
Såklart hur bra som helst och Marduk lämnar som vanligt alla andra BM-band i dammet bakom sig.

A:
"Werwolf" 2:02
"June 44" 3:49
"Equestrian Bloodlust" 2:51
"Tiger I" 4:12
"Narva" 4:31

B:
"The Last Fallen" 4:25
"Viktoria" 3:26
"The Devil's Song" 3:46
"Silent Night" 4:12

Producent:
Marduk

Skivbolag:
Century Media

MARDUK:
Daniel "Mortuus" Rostén, sång
Morgan Steinmeyer Håkansson, gitarr
Magnus "Devo" Andersson, bas
Fredrik Widigs, trummor




LP: Eddie Meduza - West a fool away! (1984)



Omdiskuterad LP med allas vår favorit, raggarkungen Eddie Meduza. Omdiskuterad därför att på förstapressningen var låten "Heil Hitler" med. Enligt Eddie antikrigs- och antinazistisk men skivbolaget bara skrek, drog in hela upplagan och tog bort låten från skivan.



Tyvärr är det som synes inte den versionen som jag har men det här är ju så otroligt bra i alla fall. Och så har jag ju en hel packe med CD-skivor med alla, ja alla, låtar som Eddie nånsin gjort så om jag nu vill lyssna på  den där "Heil Hitler"-låten så är det fort gjort. 





Inte sä jäkla illa pinkat att få med John Norum i kompbandet. Såg Eddie Meduza live här i Umeå nångång i början av 80-talet och då var John Norum, typ 17-18 år, med på scen och lirade. Har för mig att Eddies trummis och producent, Thomas Witt, var Norums styvfarsa eller nåt. Rätta mig gärna om jag har fel.



 
Galet bra skiva med ett par vanliga, engelskspråkiga låtar först på A-sidan innan vanvettet brakar lös med "Studiostädare Börje Lundin". På B-sidan är galenskaperna i full blom.

A:
Hey Girl
Hold Your Fire
I Don't Love You Anymore
California
Dead Man's Curve
Leader Of The Rockers
Studiostädare Börje Lundin
West A Fool Away (Noshörningsversion)

B:
Undanflykter
Punkar'n Å Raggar'n
Sverige Vart E Vi På Väg
Sveriges Kompani
Dunder Å Snus
Skarapersiflage
West A Fool Away
Bröderna Lundin Rensar Studion
West A Fool Away (Elefantversion)

Producent:
Eddie Meduza, Thomas Witt, Thomas Ljungqvist

Skivbolag:
CBS

EDDIE MEDUZA:
Errol "Eddie Meduza" Norstedt, sång, gitarr, bas, dragspel, keyboards
Thomas Witt, trummor
Thomas Ljungqvist, bas, keyboards
John Norum, gitarr
Sten Tempelman, gitarr
Simon Runge , slagverk




LP: Morbid Angel - Kingdoms disdained! (2017)



Äntligen kom det då en ny skiva med Morbid Angel! Ända sen 2011 har jag väntat på en uppföljare till "Illud Divinum Insanus". Bespottad av många men jag tyckte den var helt ok.



Som alla vet så är titlarna på Morbid Angels skivor i bokstavsordning, Altars of Madness, Blessed Are the Sick, Covenant och så vidare och nu är vi alltså framme vid "K". Men vad hände med "J"? Jo, Morbid Angel släppte visst en liveskiva betitlad "Juvenilia" på Record Store Day den 18/4 2015. Hade jag ingen aning om, den måste genast införskaffas, trots att det är en live. Gillar inte att ha såna där hål i favoritbands diskografier.



På uppviket är det en arg jävel (nån av The Old Ones?) som reser sig upp ur jorden.





Steve Tucker tillbaka i Morbid Angel igen, han hanterade ju bas och sång på Formulas Fatal to the Flesh, Gateways To Annihilation och Heretic. Lillkillen Scotty Fuller är en ny och för mig okänd förmåga.

 
Har inte hört en ton från denna än, sparar den till julledigheten (två veckor!) då jag tänkte headbanga bort lite julskinka från midjan. Har fullt upp med att lyssna på Cannibal Corpses nya just nu som är ett riktigt monster till skiva, jävlar vilket fett ljud. Och då även den här skivan är producerad av Erik Rutan (ex-Morbid Angel!) så är förväntningarna på topp.
 

A:
"Piles of Little Arms" 3:44
"D.E.A.D." 3:00
"Garden of Disdain" 4:24
"The Righteous Voice" 5:03
"Architect and Iconoclast" 5:44

B:
"Paradigms Warped" 3:59
"The Pillars Crumbling" 5:05
"For No Master" 3:28
"Declaring New Law (Secret Hell)" 4:21
"From the Hand of Kings" 4:02
"The Fall of Idols" 4:48

Producent:
Eric Rutan

Skivbolag:
Silver Lining

MORBID ANGEL:
Steve Tucker, bas, sång
Trey Azagthoth, gitarr, keyboards
Scott Fuller, trummor

* * *

* * *

LP: Eddie Meduza - Garagetaper! (1980)



"Garagetaper" med raggarlegenden Errol "Eddie Meduza" Norstedt har jag såklart hemma. Har inte alla det?  En kalasbra skiva och här kan du skråla med till klockrena hits som "Såssialdemokraterna", "En rock i Velinga", "Summertime Blues" (med genialisk svensk text), "Torgnys svettiga ansikte" och "Hakan". Hela klabbet galet genialiskt. Eller möjligen bara galet. 
 


Omslaget är ju såklart inspirerat av Frank Zappas "Joe´s Garage"...



... men det här fanns inte på Zappas skiva så det har Eddie hittat på själv.



 
Trivia: "Reaktorn läck i Barsebäck" dök tre år senare upp som första halvan av låten "Boyazont" på Europe's debutalbum. Eddie Meduza står med som medkompositör på konvolutet. Den 16 januari 2002 avled Eddie Meduza av en hjärtinfarkt, och Sverige förlorade en stor artist.
 

A:
Caught-rock
Like a Cherokee
Mississippi way
Smällfete Sigges hode
Summertime blues
Reaktorn läck i Barsebäck

B:
Råttan i pottan
Såssialdemokraterna
Hakan
Westgotisk nidvisa
Torgnys svettiga ansikte
Va' den grön så får du en ny
Fånga kräftor å lägga i en balja
En rock i velinga

* * *

* * *

Producent:
Eddie Meduza

Skivbolag:
CBS

EDDIE MEDUZA:
Errol "Eddie Meduza" Norstedt, gitarr, bas, trummor, keyboards, sång
 

LP: More - Blood and thunder! (1982)


Andra och sista fullängdaren från engelska More innan de senare samma år kastade in handduken. Märkligt omslag med gitarristen Kenny Cox i ensamt majestät på omslaget. Bandet heter väl "More" och inte "Cox"?



Bara basisten Brian Day (och chefen Cox då) kvar i sättningen sedan debutskivan. Day lämnade sen bandet under inspelningen av den här skivan men här är han fortfarande jätteglad i sin randiga tröja.

 
En skiva som tyvärr inte på långa vägar är lika charmig och tuff som debuten och nya sångaren Stratton är en ruskigt skrikig herre. Du vet väl att More numera har återförenats (utan en enda av dessa killar) och gissa vem som spelar gitarr med dom? Chris Tsangarides. Jo, faktiskt.
 

A:
"Killer on the Prowl"
"Blood & Thunder"
"I Just Can't Believe It"
"I've Been Waiting"
"Traitors Gate"

B:
"Rock and Roll"
"I Wanna Take You"
"Go Home"
"The Eye"
"Nightmare"

Producent:
Kenny Cox, More & Vic Rush

Skivbolag:
Atlantic

MORE:
Mick Stratton, sång
Kenny Cox, gitarr
Brian Day, bas
Andy John Burton, trummor

LP: Motörhead - Another perfect day! (1983)



Fullängdare nummer sex från Motörhead. Första skivan utan "Fast" Eddie" som här är ersatt av Brian Robertson från Thin Lizzy och sista med Phlithy innan han återkom 1987 och trummade på två skivor till. Brian är ju en fantastisk gitarrist men helt fel kille för Motörhead och efter en tjafsig turné så drog både Robertson och Philthy sin kos och de två tjurskallarna bildade det kortlivade bandet Operator ihop.





En halvkul Motörhead-serie pryder ena sidan på innerpåsen.



Robbo försöker förgäves lära Lemmy och Philthy vad ackord är för något.





Efter denna skiva så släppte bandet samlingsskivan "No Remorse" med fyra nya låtar för att slutföra kontraktet med Bronze. Det var dock inget annat skivbolag som var så värst sugna på bandet och både Elektra, MCA, CBS, Epic och Chrysalis tackade nej innan dom till slut fick napp hos GWR och släppte "Orgasmatron". Då med ny sättning bestående av Lemmy, gitarristerna "Würzel" och Phil Campbell och så Pete Gill på trummor. Men det är en annan historia. En udda fågel i Motörheads diskografi men riktigt bra.
 

A:
"Back at the Funny Farm" 4:14
"Shine" 3:11
"Dancing on Your Grave" 4:29
"Rock It" 3:55
"One Track Mind" 5:55

B:
"Another Perfect Day" 5:29
"Marching Off to War" 4:11
"I Got Mine" 5:24
"Tales of Glory" 2:56
"Die You Bastard!" 4:25

Producent:
Tony Platt

Skivbolag:
Bronze

MOTÖRHEAD:
Lemmy, bas, sång
Brian "Robbo" Robertson, gitarr, piano på "Rock It" och "Shine"
Phil "Philthy Animal" Taylor, trummor

LP: M.O.D - USA for M.O.D! (1987)



Debutskivan från M.O.D med gaphalsen Billy Milano i spetsen, du vet han som hojtade i S.O.D



Det är Billy uppe till höger. Jag säger som Brasse i "Fem myror": här är fyra olika frisyrer som man kan ha på huvudet, vem ska bort?"
 


Inspelad och mixad på fyra dagar. Sådärja!
 


S.O.D gjorde en version av öppningslåten "Aren´t you hungry?" på sin "Bigger than the devil"-skiva.




A:
"Aren't You Hungry?" – 3:25
"Get a Real Job" – 2:10
"I Executioner" – 2:31
"Don't Feed the Bears" – 1:03
"Ballad of Dio" – 0:11
"Thrash or be Thrashed" – 0:51
"Let Me Out" – 1:39
"Bubble Butt" – 0:43
"You're Beat" – 2:15
"Bushwackateas" – 0:19
"Man of Your Dreams" – 3:40
"That Noise" – 0:13

B:
"Dead Men/Most/Captain Crunch" – 3:30
"Jim Gordon" – 2:39
"Imported Society" – 1:46
"Spandex Enormity" – 5:27
"Short But Sweet" – 0:06
"Parents" – 1:39
"A.I.D.S." – 2:00
"Ruptured Nuptuals" – 0:13
"Ode to Harry" – 1:31
"Hate Tank" – 2:20

Producent:
Alex Perialas, Scott Ian

Skivbolag:
Noise

M.O.D:
Billy Milano, sång
Tim McMurtrie, gitarr
Ken Ballone, bas
Keith Davis, trummor

LP: Motörhead - Iron fist! (1982)



Nu tror väl alla att det här är uppgjort i förväg men jag lovar, det här är en ren slump. Alltså att det efter inlägget om den Wendy & Lemmy-singel som gjorde att "Fast" Eddie hoppade av bandet kommer ett inlägg om den sista skiva han gjorde med Motörhead, nämligen "Iron Fist" från 1982.



Står inte så högt i kurs hos Lemmy då det var tjafs med producenten Vic Maile. Trummisen Phlithy var inte alls nöjd med det trumljud som Maile gett honom och totalvägrade jobba vidare med honom. Lång diskussion följde och det slutade med att "Fast" Eddie blev övertalad att producera.



"..I was pissed off 'cause we let Eddie produce it. I wasn't at the time, though. Fair play. But it became obvious after it was released - I sort of sobered up and realized it was garbage, most of it. And there's at least three songs on there that weren't even finished. We just finished them in the studio, you know, like cobbled it together. It just was a substandard album. But the trouble is how do you follow a live album that went straight in at #1? There's nothing you can do.." (Lemmy)



Tycker den rockar på ganska bra trots allt. Cool etikett med Snaggletooth.



På den följande skivan "Another perfect day" var "Fast" Eddie ersatt av strulputten Brian Robertson och hur det gick vet ju alla.
 

A:
"Iron Fist" 2:55
"Heart of Stone" 3:04
"I'm the Doctor" 2:43
"Go to Hell" 3:10
"Loser" 3:57
"Sex & Outrage" 2:10

B:
"America" 3:38
"Shut It Down" 2:41
"Speedfreak" 3:28
(Don't Let 'em) Grind Ya Down" 3:08
"(Don't Need) Religion" 2:43
"Bang to Rights"

Producent:
Eddie Clarke, Will Reid Dick

Skivbolag:
Bronze

MOTÖRHEAD:
Lemmy Kilmister, bas, sång
"Fast" Eddie Clarke, gitarr
Phil "Philthy Animal" Taylor, trummor

2-LP: Michael Schenker Group - One night at Budokan! (1981)



Klassisk dubbel-live med den tyska gitarrfantomen Michael Schenker och hans Group inspelad 1981. Bra grejer det här och Cozy har det plofsigaste ljudet ever på sina pukor. Är trumskinnen ens spända nånting?



Här är dom vänner men när bandet landade i Europa efter Japanbesöket fick Gary Barden kicken då Cozy, MSG:s manager (och i viss mån även Schenker) inte tyckte att han riktigt höll måttet som sångare. Han ersattes raskt av Graham Bonnet men då hade både Cozy (och managern) redan dragits sin kos och lämnat bandet. Hygglo. Bonnet hann i sin tur bara medverka på "Assault attack"-skivan innan han fick kicken och ersattes av....wait for it... Gary Barden! Snurrigt värre.



Tuffa livebilder på uppviket. Fasen vad bra Schenker var här.

 

A:
"Armed and Ready" (Schenker, Barden) - 6:20
"Cry for the Nations" (Schenker, Barden) - 5:32
"Attack of the Mad Axeman" (Schenker, Barden) - 4:50

B:
"But I Want More" (Schenker, Barden) - 5:24
"Victim of Illusion" (Schenker, Barden) - 6:18
"Into the Arena" (Schenker) - 4:45

C:
"On and On" (Schenker, Barden) 5:32
"Never Trust a Stranger" (Raymond) - 6:07
"Let Sleeping Dogs Lie" (Schenker, Barden, Glen, Raymond, Powell) - 7:18

D:
"Courvoisier Concerto" (Schenker, Raymond) - 3:42
"Lost Horizons" (Schenker, Barden) 7:22
"Doctor Doctor" (Schenker, Mogg) - 5:30
"Are You Ready to Rock" (Schenker, Barden) 7:10

Producent:
MSG, David Wooley, David Kirkwood

Skivbolag:
Chrysalis

MICHAEL SCHENKER GROUP:
Gary Barden, sång
Michael Schenker, gitarr
Paul Raymond, gitarr, keyboards
Chris Glen, bas
Cozy Powell, trummor

5xLP-box: Metallica - Death magnetic! (2008)



Fet box med Metallicas "Death Magnetic" på fem vinylskivor för 399 kronor? Ja tack. En av få skivor som jag har både på vinyl och CD. Inte jättebra men ett gigantiskt steg i rätt riktning efter de usla "Load"-, "Reload"-, och "S:t Anger"-skivorna. Och då har jag inte ens nämnt "Lulu"...






Fem tunga 180-grammare med en låt per skivsida som spelas på 45 varv minsann.

 

A:
That Was Just Your Life

B:
End Of The Line

C:
Broken Beat & Scarred

D:
Day That Never Comes

E:
All Nightmare Long

F:
Cyanide

G:
Unforgiven III

H:
Judas Kiss

I:
Suicide & Redemption

J:
My Apocalypse

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
Vertigo

METALLICA:
James Hetfield, sång, gitarr
Kirk Hammett, gitarr
Robert Trujillo, bas
Lars Ulrich, trummor

LP: Mötley Crue - Too fast for love! (1981)



Halvsällsynt utgåva av Mötley Crues debut släppt på det egna bolaget Leathur Records. Inköpt på ren chans av yours truly anno 1981. Omslagsbilden är Mötleys tolkning av Rolling Stones "Sticky Fingers"



Har stått i en plastficka sedan inköpet och är således i alldeles lysande skick.



Ett textblad medföljer också med detta tuffa bandfoto på baksidan. Gitarristen Mick Mars var gammal i gården redan här och var 10 år år äldre än de då 20-åriga slynglarna Vince Neil och Tommy Lee. Nikki Sixx var 23 år.

 
Finns 4000 ex av den här utgåvan och på Discogs kostar den billigaste 1000 spänn sen brakar priserna uppåt. Tänkte att jag behåller den här ett par år till sen säljer jag den och köper ett hus i Spanien för pengarna. Troligt?
 

A:
"Live Wire" 3:14
"Public Enemy #1" 4:22
"Take Me To The Top" 3:43
"Merry-Go-Round" 3:22
"Piece of Your Action" 4:39

B:
"Starry Eyes" 4:28
"Stick to Your Guns" 4:20
"Come on and Dance" 3:11
"Too Fast for Love" 4:11
"On with the Show"

Producent:
Mötley Crue

Skivbolag:
Leathur Records

MÖTLEY CRUE:
Vincent "Vince Neil" Wharton, sång
Robert "Mick Mars" Deal, gitarr
Frank "Nikki Sixx" Ferrana, bas
Thomas "Tommy Lee" Bass, trummor

LP: More - Warhead! (1981)


Debutskivan från engelska More som jag har för mig det snackades en del om där i början av 80-talet. Ett kort tag i alla fall.



More-sångaren Paul Mario Days claim to fame  - förutom denna skiva då - är att han faktiskt är Iron Maidens originalvokalist och sjöng i bandet mellan åren 1975-76. Han kickades av bandledare Steve Harris pga sin bristande scenkarisma.

 
Riktigt jäkla bra skiva det här, producerad av Al Nalli och Henry Weck, ett rutinerat par som jag har för mig har producerat ett gäng skivor med Blackfoot. Och tro´t eller ej men More har  - helt utan originalmedlemmar - återförenats och kallar sig numera för More2012.
 

A:
"Warhead"
"Fire"
"Soldier"
"Depression"

B:
"Road Rocket"
"Way of the World"
"We are the Band"
"I Have No Answers"

Producent:
Al Nalli, Henry Weck

Skivbolag:
Atlantic

MORE:
Paul Mario Day, sång
Kenny Cox, gitarr
Laurie Mansworth, gitarr
Brian Day, bas
Frank Darch, trummor

LP: Metallica - Kill ém all! (1983)



Halvhyfsad debut från Metallica. Inköpt helt i blindo direkt då den kom 1983 då jag tyckte omslaget såg tufft ut.



Fyra finniga och fjuniga killar, nyss fyllda 20 år.





På god väg mot sitt öknamn Alcoholica.



R.I.P.

 
En klockren thrashklassiker producerad av den helt okände Paul Curcio.
 

A:
"Hit the Lights" Hetfield, Ulrich 4:16
"The Four Horsemen" Hetfield, Ulrich, Mustaine 7:13
"Motorbreath" Hetfield 3:08
"Jump in the Fire" Hetfield, Ulrich, Mustaine 4:41
"(Anesthesia) - Pulling Teeth" Burton 4:15
"Whiplash" Hetfield, Ulrich 4:10

B:
"Phantom Lord" Hetfield, Ulrich, Mustaine 5:02
"No Remorse" Hetfield, Ulrich 6:26
"Seek & Destroy" Hetfield, Ulrich 6:55
"Metal Militia" Hetfield, Ulrich, Mustaine 5:09

Producent:
Paul Curcio

Skivbolag:
Music for Nations

METALLICA:
James Hetfield, gitarr, sång
Kirk Hammett, gitarr
Cliff Burton, bas
Lars Ulrich, trummor

LP + 12" EP: Gary Moore - We want Moore! (1984)



Jaja, men nu är det fan slut med Gary Moore hemma hos mig. Tror jag. En knappt spelad live-LP inspelad under Garys "Victims of the future"-turné. En tolvtummare med ytterligare fyra livelåtar hänger också med. Inköpt 1984, spelad nån enstaka gång och har stått i en plastficka sedan dess.



Tveksam till att Gary drog såna här massor på sina konserter, det är nog en festival. 



På uppviket ser vi Gary mitt i ett gnisslande gitarrsolo. Till höger alla speldatum på turnén...



... som sträckte sig så här över världen. Nån som såg Gary på "Concerthouse" i Stockholm den 13:e mars?



 
Låtarna kommer från konserter i Detroit, London, Glasgow och Tokyo.
 
 

A:
"Murder in the Skies" (Moore, Carter) 5:32
"Shapes of Things" (Samwell-Smith, Relf, McCarty) 8:16
"Victims of the Future" (Moore, Carter, Paice, Murray) 8:28

B:
"Cold Hearted" (Moore) 10:37
"End of the World" (Moore) 4:33
"Back on the Streets" (Moore) 5:27

12"-EP:
A:

"So Far Away" (Foster, Russell) 2:41
"Empty Rooms" (Moore, Carter) 8:28

B:
"Don’t Take Me for a Loser" (Moore) 5:49
"Rockin’ and Rollin’" (Moore, Nauseef) 6:38"

Producent:
Tony Platt, Gary Moore

Skivbolag:
10 Records

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Neil Carter, keyboards, gitarr, kör
Craig Gruber, bas, kör
Ian Paice, trummor (4-8, 10)
Bobby Chouinard, trummor (1-3, 9)

GÄST PÅ SKIVAN:
Jimmy Nail, sång på "Rockin’ and Rollin’"

LP: Yngwie J. Malmsteen - Rising force! (1984)



Debutsoloskivan från Lars Johan Yngve Lannerbäck, mera känd som Yngwie Malmsteen. Det här min one and only Yngwie-skiva, i alla fall på vinyl. Har även "Fire and ice" men bara på CD så det räknas väl inte? Eller ska jag börja lägga ut alla mina CD här också tycker du?



Kolla vad jag kan! Yngwie showar loss. En ganska bra skiva med gott om gitarrsolon såklart. Sex av skivans åtta spår är instrumentallåtar, på de två andra, "Now Your Ships Are Burned" och "As Above, So Below", är det Jeff Scott Soto, (ex-Talisman och en miljon andra band) som sjunger.





Många bra låtar här minsann: "Far Beyond the Sun" (med cool gitarr/orgelduell), proggiga "Evil Eye", "As Above, So Below" med fett orgelintro och den småtrixiga "Little Savage". Kolla också upp "Icarus' Dream Suite Op 4" som är tillägnad Yngwies då nyligen avlidna katt Moje.
 

A:
"Black Star" 4:53
"Far Beyond the Sun" 5:52
"Now Your Ships Are Burned" 4:11
"Evil Eye" 5:14

B:
"Icarus' Dream Suite Op. 4" 8:33
"As Above, So Below" 4:39
"Little Savage" 5:22
"Farewell" 0:49

Producent:
Yngwie J. Malmsteen

Skivbolag:
Polydor

YNGWIE J. MALMSTEEN:
Yngwie J. Malmsteen, gitarr, Moog, bas
Jeff Scott Soto, sång
Jens Johansson, keyboards
Barriemore Barlow, trummor

LP: Manowar - Into glory ride! (1983)


Skiva nummer två från världens tufffaste Manowar och den första med den mustaschprydde Scott Columbus på trumpallen. En herre som enligt legenden slog så hårt på trummorna att bandet var tvungna att bygga ett specialset i stål till honom för att slippa köpa nya pukor efter varje gig.



Skiva börjar med samlagsstön som avbryts av flickans föräldrar som skriker "she´s only sixteen!" varefter killen vilt skrattande jagas ut ur huset. Politiskt korrekt tro?


Försök läsa texten här ovan utan att använda din mörkaste filmtrailer-röst och avsluta med ett fett: YEAH!!!! Du ser, det går inte.



Manowars roadcrew tackas. Men vad är "Female technician" och var/hur söker jag en sån tjänst?

 
"The sound of metal so loud it cracks the beams played by warriors called the Metal Kings. A hero's welcome for those who heed the call. We are together, we are all"


A:
Warlord
Secret of Steel
Gloves of Metal
Gates of Valhalla

B:
Hatred
Revelation (Death's Angel)
March for Revenge (By the Soldiers of Death)

Producent:
Manowar, Jon Mathias

Skivbolag:
Music for Nations

MANOWAR:
Eric Adams, sång
Ross "Ross the Boss" Friedman, gitarr, keyboards
Joey DeMaio, bas
Scott Columbus, trummor

LP: Gary Moore - Rockin´ every night! (1983)



Japanpressad liveskiva med Gary Moore inspelad i Tokyo under Garys "Corridors of power"-turné. Släppt i Japan samma år men inte utgiven i Europa förrän 1986. Inköpt nångång 83-84 av mig och knappt spelad.



Med sig hade Gary ett verkligt sopigt kompband: Ian Paice på trummor, Neil Murray på bas och Don Airey på keyboards. Jäkla nybörjare!



Utöver det dreamteamet har Gary även tagit med sig John Sloman som sjunger på "Rockin' Every Night", "Nuclear Attack" och "Rockin' And Rollin'". Man undrar ju lite vad gjorde han resten av konserten? Enligt omslaget spelar han "additional keyboards", behövdes det med en keyboardfantom som Don Airey i bandet?



Trumporr!



Det följer även ett med blad med två recensioner eller möjligen en biografi på ena sidan, min japanska är lite rostig så jag vet inte...



... och så texterna på den andra sidan.

 

A:
Rockin' Every Night
Wishing Well
I Can't Wait Until Tomorrow
Nuclear Attack

B:
White Knuckles
Rockin' And Rollin'
Back On The Streets
Sunset

Producent:
Gary Moore, Nigel Walker

Skivbolag:
Virgin Japan 

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång (#2, 3, 7)
John Sloman, sång (#1, 3, 4, 6), keyboards
Don Airey, keyboards
Neil Murray, bas
Ian Paice, trummor

LP: Gary Moore - Dirty fingers! (1983)


Har ett svagt minne att jag sett Gary Moore på Hultsfredsfestivalen nångång i början av 90-talet men då vi upptäckte att han bara tänkte spela sin eländiga blueslåtar, ja då gick vi... Tänk om han hade drämt iväg rockrökare som "Hiroshima", "Nuclear attack" eller "Run to your mama" från den här tuffa "Dirty Fingers"-skivan istället. Ack ja. Den sistnämnda låten har förresten en stencool gitarr/keyboard-duell mellan Gary Moore och Don Airey! Inspelad 1981 direkt efter "G-Force"-skivan men inte släppt förrän 1983 och då bara i Japan. I resten av världen släpptes den året därpå.





Och eftersom det är en japanpress är såklart innerfodralet fyllt med obegripliga tecken.
Det här är troligtvis texterna.



Som tur är finns texterna på english också. Just den här låten "Nuclear Attack" finns också på ELP-killen Greg Lakes debutsoloskiva där Gary Moore spelar gitarr. Den versionen finns säkert på YouTube om du vill lyssna på den.

 

A:
Hiroshima 4:30
Dirty Fingers 1:09
Bad News 5:06
Don't Let Me Be Misunderstood 3:37
Run to Your Mama 4:44

B:
Nuclear Attack 5:11
Kidnapped 3:50
Really Gonna Rock Tonight 3:50
Lonely Nights 3:58
Rest in Peace 5:58

Producent:
Chris Tsangarides

Skivbolag:
Jet

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Charlie Huhn, sång
Don Airey, keyboards
Jimmy Bain, bas
Tommy Aldridge, trummor

LP: Gary Moore - Back on the streets! (1978)



Andra soloskivan från Gary Moore, eller möjligen den första under helt eget namn, då det på omslaget på den föregående "Grinding stone" stod "The Gary Moore Band". Omslagsbilden visar Gary som lämnar London-fängelset "Wormwood Scrubs". Undrar förresten om tjejen till höger är hans flickvän Donna Campbell, som skrivit inte mindre än fem låtar tillsammans med Gary på denna skiva?



Phil Lynott och Brian Downey spelar på fyra spår, bland annat en soft version av "Don't Believe A Word" som i original finns på Lizzys "Johnny the Fox"-skiva från 1976. "Parisienne Walkways" blev en topp 10-hit i England.

 
Resten av manskapet utgörs av Garys polare från jazzrockiga Colloseum II, den hyfsat kända keyboardisten Don Airey och basisten John Mole, och de instrumentala spåren "Snow Moose", "Hurricane" och den fyndigt betitlade "What Would You Rather Bee or a Wasp" är trixig progjazz så det stänker om det. Trummisen Simon Philips har spelat med så många så det ryms inte här.
 

A:
"Back on the Streets" (Moore, Campbell) – 4:19
"Don't Believe a Word" (Lynott) – 3:34
"Fanatical Fascists" (Lynott) – 2:44
"Flight of the Snow Moose" (Instrumental) (Moore, Campbell) – 6:59

B:
"Hurricane" (Instrumental) (Moore, Campbell) – 4:50
"Song for Donna" (Moore, Campbell) – 5:22
"What Would You Rather Bee or a Wasp" (instrumental) (Moore, Campbell) – 4:48
"Parisienne Walkways" (Lynott, Moore) – 3:08

Producent:
Chris Tsangarides, Gary Moore

Skivbolag:
MCA

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Phil Lynott, bas, sång
John Mole, bas
Don Airey, keyboards
Brian Downey, trummor
Simon Phillips, trummor

LP: Gary Moore - Corridos of power! (1982)



USA-pressad utgåva. Har ingen aning varför jag har så mycket Gary Moore hemma, tyckte antagligen att Gary var ganska bra där i början och mitten av 80-talet. Ruggig gitarrist men en aning tråkig hårdrock tycker jag nu och det var läänge sen jag lyssnade på den här. Men "Don't Take Me For A Loser", "End Of The World" och "Rockin' Every Night" är helt ok.
 


Gary Moore! Ian Paice! Neil Murray! Och så keyboardisten Tommy Eyre som även spelar på Whams mångmiljonsäljare "Make it big".
 
 

A:
Don't Take Me For A Loser
Always Gonna Love You
Wishing Well
Gonna Break My Heart Again
Falling In Love With You

B:
End Of The World
Rockin' Every Night
Cold Hearted
I Can't Wait Until Tomorrow

Producent:
Jeff Glixman

Skivbolag:
Mirage

GARY MOORE:
Gary Moore, gitarr, sång
Ian Paice, trummor
Neil Murray, bas
Tommy Eyre, keyboards

GÄSTER PÅ SKIVAN:
John Sloman, kör
Jack Bruce, co-sång på "End of the world"
Bobby Chouinard, trummor på "End of the world"
Mo Foster, bas på "Falling in love with you"
Don Airey, keyboards på "Falling in love with you"

Tidigare inlägg
RSS 2.0