Film- & Musikbloggen!

Bigger side: I´m bad / Canday / Get down / The Bristol hotel / My rhyme ain´t done / .357 break it on down
Deffer side: Go cut creator go / The breakthrough / I need love / Aahh, let´s get ill / The do wop / On the ill tip

Producent: L.L Cool J., L.A Posse Skivbolag: Def Jam

L.L COOL J:
James Todd Smith a.k.a. L.L. Cool J, vocals, producer / Jay Philpot a.k.a. DJ Cut Creator disc jockey

---

Jävlar i min låda vilken tvär genresväng det blev nu då! Eller vad ska man säga om det här musikaliska hoppet från nyaste CD:n med norska svartmetallarna Dimmu Borgir till en gammal LP med studsig 80-talsrap med L.L Cool J? Lite otippat att jag skulle äga ett ex av den här skivan, eller hur? Och det allra värsta är att jag tycker den bitvis är riktigt bra. För lite oldschool-rap kan ju aldrig vara helt fel, och med oldschool-rap menar jag utöver L.L Cool J givetvis de första skivorna med Public Enemy, Beastie Boys och Run DMC. Faktiskt.

L.L Cool J - betyder givetvis "Ladies Love Cool James" - är ju som alla vet inte bara en stenhård rappare utan även en halvschysst skådis som synts i kioskvältarfilmer som "Halloween H20", "Deep Blue Sea", "Any Given Sunday" och "Rollerball" med flera. Men här på sin andra fullängdsskiva är han fortfarande bara rappare, och såklart en riktigt bra sådan, men tyvärr är själva skivan en något ojämn historia.

För här ligger kalaslåtar som "I´m Bad", "Canday", "Get down", "My rhyme ain´t done", "Go cut creator go" (Chuck Berry-sampling) och "Aahh, let´s get ill" nästspårs med axelryckningar som "Bristol Hotel", ".357 break it on down", "The do wop" och "The breakthrough". Allra sämst är såklart den avslutande "On the ill tip" som inte ens är en låt utan bara en massa svammel från L.L Cool J. följt av gnäggande skratt från hans posse. Med på skivan är också världens första rap-ballad "I need love" som drog iväg och blev en jättehit världen över.

Trivia: boxningsbilden på baksidan är knäppt nere i L.L Cool J:s mormors källare, där han bodde vid den här tiden. Det borde väl vara liiite svårt att dra hem tjejer från krogen då, eller? Fotograf till den och den tuffa omslagsbilden är i vilket fall tagna av en viss Glen E. Friedman, tydligen en välkänd figur inom HC-scenen och som även knäppt bilder på Fugazi, Black Flag, Ice-T, Dead Kennedys, Minor Threat, Misfits, Bad Brains och många, många fler.

Xibir / Born Treacherous / Gateways / Chess with the Abyss / Dimmu Borgir / Ritualist / The Demiurge Molecule / A Jewel Traced Through Coal / Renewal / Endings and Continuations

Limited Edition Bonus:
Dimmu Borgir (orkester version) / Gateways (music video)

Producent: Dimmu Borgir Skivbolag: Nuclear Blast USA

DIMMU BORGIR:
Shagrath, sång, keyboards / Silenoz, gitarr / Galder, gitarr

Session:
Snowy Shaw, bas, ren sång på nr 4, 6 och 9 / Daray, trummor

Gäster:
Agnete Kjølsrud, sång på nr 3 och 10 / Garm, ren sång på nr 10

---

Jahappja, så var dagen till slut kommen. The end. Finito. Alles kaputt. Ja oroa dig inte inte, jag ska inte sluta blogga utan vill bara härmed meddela att det här är sista CD:n som jag slänger ut på bloggen. Hädanefter blir det "bara" inlägg om mina kära gamla vinylplattor som bloggas ut. Till jag köper en ny CD-skiva vill säga. Det kommer ju såklart att hända en vacker dag, men som det är nu så är dom faktiskt slut.

Nåväl, nog om det! Denna rasande granna digipack (en "Exclusive North American deluxe cross digipack version" minsann) skickade jag efter samtidigt som nyaste Therion-plattan från Amazon.com och tro´t eller ej men den här kostade bara 10 dollar! Helt sjukt och jag trodde att för den billiga pengen bara skulle få den vanliga CD-utgåvan i tråkigt plastfodral, men gissa om jag blev glad när jag öppnade Amazon-påsen och den här fetingen dimper ner på köksbordet! En USA-press med specialkors-omslag och med en annan bonuslåt än den europeiska utgåvan, jo jag tackar jag! Har förresten läst nånstans att dom på nästa pressning skulle byta omslag till det som du ser borta på Spotify, ingen aning varför men det är väl mera metal att ha en döskalle än en snubbe utan underläpp på omslaget, men vad vet jag.

Men är den bra då? Nja, juryn är nog fortfarande ute och överlägger i den frågan, för efter en massa genomlyssningar så hör jag fortfarande mest bara en faslig massa symfoniorkester blandat med baskaggesmatter och än så länge är det inte så många låtar som fastnat i huvudet är jag rädd. Men "Gateways" och självbetitlade "Dimmu Borgir" är två feta låtar inget snack om det, jag har gått och hojtat "DIMMU BORGIR FORWARD ONWARD MARCH" i flera dagar nu. Däremot tycker jag inte att Tommie "Snowy Shaw" Helgessons Kai Hansen-liknande röst passar in alls i musiken men så är han tillbaka i Therion också efter en rekordkort sejour som ren-sjungande basist i Dimmu Borgir.

Ett snyggt omslag och CD-häfte med isblå bilder av bandet och övergivna industribyggnader omsluter den lilla runda plastbiten till skiva, men varför har sångaren Stian "Shagrath" Thoresen lånat Elvis gamla Vegas-sparkdräkt till bandbilderna? Är det blackmetal?

A: To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth / Like This With The Devil / Lights Out / Wound / They / Somewhat Peculiar / DCLXVI   
B: Parasight / Damn Deal Done / Put Me Out / Just As Sad / Boats / Uffe's Horrorshow / Wreckage

"Family Favourites" 12" EP:
A: Kick Out The Jams / Tear It Loose / 21st Century Schizoid Man   
B: Bursting Out / Satan / Under The Sun

Producent: Tomas Skogsberg, Entombed Skivbolag: Threeman Recordings

ENTOMBED:
L-G Petrov, sång / Jörgen Sandström, bas / Nicke Andersson, trummor / Monster Cederlund, gitarr / Alex Hellid, gitarr

---

Ruskigt snygg vinylutgåva av Entombedstänkaren "To ride, shoot straight and speak the truth" som varit i min ägo sen releasedagen 1997. Det är som synes den limiterade utgåvan med bonus-EP som jag fått tag på där det är inte mindre än sex tuffa "Entombed-ifierade" covers som i original gjordes av hårdingar som MC5, Twisted Sister, King Crimson, Venom, The Dwarves och Black Sabbath. Inte illa va?

Nu är den här skivan sorterad under kategorin "Deathmetal" men det stämmer nog inte riktigt då Entombed här börjat ta sin dödsmetal mer åt , ja vad kallas det... "death n´roll"-hållet? Eller var det kanske redan på föregångaren "Wolverine Blues" dom började med det, jag har inte hört den? Nåväl, vad det nu än kallas det dom spelar, så låter det bra. Och jag undrar om inte Nicke hade KISS-låten "Ladies Room" i tankarna när han gjorde koskällebreaket i "Lights Out"? Och på tal om Nicke så blev detta sista skivan med honom bakom trummorna.

Trivia: som du ser på uppviket var Entombed på den här tiden Sveriges största band som kunde kosta på sig att flyga mellan gigen med eget flygplan...

På Spotify finns bara själva huvudskivan så du får ge dig ut på internet och leta efter coverlåtarna själv, tyvärr. Men du kommer nog bara att hitta fyra av dom, då Dwarves-dängan "Satan" och Twisted Sister-klassikern "Tear It Loose" av nån anledning hade strukits på CD-utgåvan.

Introduction / Sitra Ahra / Kings of Edom / Unguentum Sabbati / Land of Canaan / Hellequin / 2012 - Return of the feathered serpent / Cú Chulainn / Kali Yuga Part 3 / The Shells Are Open / Din / Children of the Stone: After the Inquisition

Producent: Christofer Johnsson Skivbolag: Nuclear Blast

THERION:
Christofer Johnsson, guitars / Johan Koleberg, drums / Nalley Pählsson, bass / Christian Vidal, guitars / Thomas Vikström, vocals

Gäster:
Waldemar Sorychta, rhythm and lead guitars / Lori Lewis, solo soprano / Snowy Shaw, lead vocals

---

Från Amazon.com har jag nyligen skickat efter två sprillans nya CD-skivor, fick bägge förr 220 spänn inklusive frakt och det är ju såklart ett så kallat fynd. Och den ena skivan (den andra bloggas ut inom kort) var alltså svenska Therions senaste alster "Sitra Ahra". Och i Therion-land har tack och lov inget ändrats utan på skivan är det som vanligt punkig och bensindoftande garagerock med barnförbjudna texter om bärs, bilar, brudar och skrikande bakdäck som gäller.

Ööh, nej. Jag skojar givetvis.

För ska man riktigt kunna greppa Therion och deras symfoniorkestermetal med texter om ockultism, religiösa grubblerier och kristna och hedniska symboler ska man nog helst ha en omfattande universitetsexamen i religionshistoria. Minst.

Eller så heter du Thomas Karlsson och är grundare av det svenska ordenssällskapet Dragon Rouge. Thomas är alltså mannen som skrivit texterna och som sen länge skriver alla Therions texter. För om musiken är relativt lättlyssnad, melodiös progsymfrock med operakörer, är texterna snudd på ogenomträngliga och sprängfyllda med historiska referenser och urtida namn från gamla skrifter från kristendomen, kabbala, Odinsk runosofi, judendom, hinduism och islam.

Eller vad sägs om textraden "Time is spiral, eternal Kundalini in space. Kali, the Black with Garland of sculls Om Krim Kali, Om Krim Kali, Om Krim Kali, Kali Ma..." Eehhh, va?

Så jag tänkte helt enkelt bena upp skivan en låt i taget för att du ska förstå vad som besjungs på skivan. Hygglig som jag är skriver jag bara en kort förklaring vad låten handlar om, vill du förkovra dig på riktigt i Therion-Thomas mystiska lyrikvärld så får du vackert klicka på respektive länk och läsa respektive textsjok själv på Wikipedia. Det här inlägget skulle ju annars bli en meter långt, och så mycket text orkar väl ingen människa läsa nuförtiden. Men klicka för all del på nån av länkarna, alltid lär du dig nåt, det gjorde nämligen jag. Beredd?

- "Introduction / Sitra Ahra" - handlar om Kabbala, en del av den judiska mystiken som gör anspråk på ge en mystisk förståelse av den gudomliga naturen och dess ordning. "Sitra Achra" är den onda sidan och den heliga heter Sitra D’Kedushah. Jämför med kinesiska Yin och Yang.

- "Kings of Edom" - ur Första Mosebok i Bibeln, det numera försvunna riket Edom hade 36 kungar.

- "Unguentum Sabbati" - den olja som häxorna smörjde in sig med för att kunna flyga till Sabbaten. Innehåller enligt de lärde bl a fett från ett odöpt baby (!), persilja och fladdermusblod. Smaskens!

- "Land of Canaan" - du hängde väl med på religionslektionerna i skolan? Då vet du redan vad Kanaans land är.

- "Hellequin" - djävulens svartmaskerade kompanjon på jorden som tillsammans med diverse demoner jagar reda på förtappade själar och för dom till helvetet.

- "2012: Return of the Feathered Serpent" - Mayaindianernas uråldriga kalender förespår ju jordens undergång 2012? Bring it on!

- "Cú Chulainn" - den främsta hjälten i den keltiska mytologin på Irland.

- "Kali Yuga Part 3: Autumn of the Aeons" - Kaliyuga är enligt hinduiska skrifter den tidsperiod vi nu befinner oss i och vilken gäller som den sämsta bland de fyra växlande världsåldrarna.

- "The Shells Are Open" - Kelippot (ursprunglig betydelse skal eller musselskal), ses som den mörka aspekten av Kabbala inom judisk mystik.

- "Din" - Livets träd inom kabbalan är uppbyggt av de 10 sefirot. "Din" betyder "Dom" på hebreiska och det numeriska värdet är 216, alltså 6 x 6 x 6... Enligt Kabbala består Guds 72 hemliga namn av tre bokstäver vardera. 72 x 3 = 216.

- "Children of the Stone: After the Inquisition" - länkar till två sidor? Ja, antingen handlar låten alltså om det här eller så kanske det här. Eller möjligen båda ihop på nåt vis. Fråga Thomas Karlsson.

Summa summarum: så jävla långt ifrån vanliga rock´n roll-lyrik man kan komma och herregud så bra! Vid den första genomlyssningen så blev det mest ett stort "nääää, vad är det här?" då det lät lite mindre symfonipampigt än tidigare skivor, men gosse vad den växer vid varje lyssning. Fantastisk skiva. Klicka på låttitlarna och lyssna på Spotify så får du höra själv.

Mäh, nu blev ju inlägget en meter långt lik förbannat...

Aberinkula / Metatron / Ilyena / Wax Simulacra / Goliath / Tourniquet Man / Cavalettas / Agadez / Askepios / Ouroboros / Soothsayer / Conjugal Burns

Producent: Omar Ridriguez Lopez Skivbolag: Universal

THE MARS VOLTA:
Omar Rodríguez-López, guitar / Cedric Bixler-Zavala, vocals / Isaiah Ikey Owens, keyboards / Juan Alderete, bass / Thomas Pridgen, drums / Marcel Rodriguez-Lopez, percussion / Paul Hinojos, sound manipulation, guitar

---

Näst nyaste fullängdaren från den trixiga duon Lopez/Bixler-Zavala som tillsammans med ett roterande manskap kompmusiker bildar trixiga The Mars Volta. Och som vanligt lyckas dom kompinera tralliga melodier (jo, faktiskt) och tungvrickande taktarter (jo, minst sagt) till en färgglad och ruskigt njutbar kompott av punk, jazzfusion, funk, latinamerikansk musik och progressiv rock. Inget för den svagsinte och musikaliskt trångsinte alltså. Men bra som satan.

"Wax Simulacra" släpptes förresten på det lite udda formatet VinylDisc, med Pink Floyd-covern "Candy and a Currant Bun" på vinylsidan. "Wax Simulacra" spelas alltså i din vanliga CD-spelare sen vänder du på fanskapet och spelar andra sidan på vinylsvarven. Coolt, eller va? Jag undrar om det formatet verkligen kommer att gå hem hos gemene man?

Trivia: Mars Volta-basisten Juan "John" Alderete var på 80-talet medlem i gitarrhjältegänget Racer X, där även Paul Gilbert (Mr Big) och Scott Travis (Judas Priest) ingick. Hur det gick till när han landade giget som basist i Mars Volta? Jo, det var en kul historia, vi låter väl Juan berätta det själv:

"Eventually I auditioned, but they gave me no sign of whether I was cutting it or not. But they said I could leave my gear for the next day. On the second day, I didn’t think I played that well. We jammed some more on the third day, but I was having trouble with this crazy drum break in "Roulette Dares" from the first record. I just couldn’t hear what I was supposed to be doing, so I told Omar, "I don’t know why I’m not getting it, but I’ll really work on it," and he said, "You’d better get it down, because we have a show on Thursday..."

Hårt!

Så ännu en ruskigt bra skiva från den krullhåriga duon där mina favoriter just nu heter "Metatron", "Wax Simulacra", "Agadez" och 10-minutaren "Cavalettas". Hela klabbet förpackat med ett lagom konstigt omslag (Goliath-apelsiner?) av Jeff Jordan som även gjorde konstiga omslagskonsten till "Amputechture" och "Octahedron".

Och till sist, bry er inte om att det tog mig en bra stund att fatta att CD-skivan pga en fettfläck modell jättestor stod och hoppade på samma fyra takter i slutet på "Agadez", och att det inte skulle låta så... Köp! Upptäck The Mars Volta! Nu.

Tidigare inlägg om The Mars Volta på min blogg:
- Frances the mute (3-LP) / - De-Loused in the Comatorium (CD)

A: Speed King / Bloodsucker / Child in Time
B: Flight of the Rat / Into the Fire / Living Wreck / Hard Lovin' Man

Producent: Deep Purple Skivbolag: Harvest

DEEP PURPLE:
Ian Gillan, sång / Ritchie Blackmore, gitarr / Roger Glover, bas / Jon Lord, keyboards / Ian Paice, trummor

---

Tja, vad ska man säga om denna skiva om inte KLASSIKER! Detta opus har jag faktiskt (för bara 20 spänn!) lyckats få tag på i en fransk utgåva på lila vinyl och med fräsigt gatefold-omslag. Eller var det kanske gatefold även på originalutgåvan? Nåja, den här skivan behöver jag verkligen inte skriva så mycket om, för är du bara det allra minsta hårdrockare så har du garanterat redan hört alla de klassiska låtarna på denna skiva. För det hade inte jag, tro´t eller ej. Men två låtar hade jag hört förut.

Som till exempel: "Speed King". Vilken stänkare till öppningslåt. Helt fantastisk. Och visste du att Gillan pusslade ihop texten från textsnuttar som han snodde rakt av från diverse Elvis-, Chuck Berry- och Little Richard-låtar?

"Good Golly, said little Miss Molly
When she was rockin' in the house of blue light
Tutti Frutti was oh so rooty
When she was rockin' to the east and west
Lucille was oh so real
When she didn't do her daddies will
Come on baby, drive me crazy--do it, do it"

Och för att inte tala om 10-minuterseposet "Child in Time", jösses vilken låt, helt fantastisk och orden räcker inte till. Men även de låtar som jag inte har hört tidigare som "Bloodsucker", "Into the Fire" och "Flight of the Rat" var ju hur bra som helst och måste såklart även dom ges en hårdrockig guldstjärna.

Cramp Stomp / God Monster / It Thing Hard-On / Like a Bad Girl Should / Sheena's in a Goth Gang / Queen of Pain / Monkey With Your Tail / Devil Behind That Bush / Super Goo / Hypno Sex Ray / Burn She-Devil, Burn / Wet Nightmare / Badass Bug / Haulass Hyena

Producent: Poison Ivy, Lux Interior Skivbolag: Epitaph

THE CRAMPS:
Poison Ivy, gitarr / Lux Interior, sång / Slim Chance, bas / Harry Drumdini, trummor

---

Den sista Cramps-skivan ut på bloggen, (till jag köper en till vill säga) och en helt klockren sådan, kanske till och med The Cramps allra bästa! Bakom det illillillröda omslaget med en stilettvifftande Poison Ivy ligger nämligen finns nämligen en skiva där den mikrofontuggande sångaren Lux Interior likt en gothsminkad Elvis from hell joddlar, tjoar, hickar och hoar sig igenom skendöda kyrkogårdsklassiker som "God Monster", "It Thing Hard-On", "Super Goo", "Monkey With Your Tail" och "Sheena's in a Goth Gang". Svängigaste låten på skivan? Lätt, det är utan tvekan "Badass Bug". Och den avslutande racersnabba "Haulass Hyena" måste väl vara den snabbaste Cramps-låten ever? Djävligt bra skit det här.

Trivia: skivan är dedikerad till Ernie "Ghoulardi" Anderson, en DJ och radiopratare som på 60-talet med sin mäktiga stämma måste förgyllt en drös trailers i skräckgenren. Jag har även för mig att jag hört den där rösten på mer än en Rob Zombie-skiva. Eller? Lyssna på Ghoulardi här och avgör själv.

Bonus-trivia bara för att det är fuckin´måndag: "Ghoulardis" son är den inte helt okände filmregissören Paul Thomas Anderson med filmer som "Boogie Nights", "Magnolia", "Punch-Drunk Love" och "There Will Be Blood" på meritlistan. Det visste du inte, eller hur?

Nä, nu får det fan vara färdigjiddrat om Ghoulardi och hans son, det här inlägget skulle ju handla om The Cramps, så nu vevar vi igång "Badass bug" igen! Och som det så kärnfullt står på omslaget: "Warning! - this is not ordinary music - PLAY LOADED!" RIP Lux Interior.

A: Stakkels Jim / Get on the Train / Det Bedste til Mig og Mine Venner / This is My Life
B: Jumbo Nummer Nul / Strengelegen / Hvad Gør Vi Nu, Lille Du / Rabalderstræde / Dråben

Producent: Rocco og hans brødre Skivbolag: CBS

GASOLIN´:
Kim Larsen, vocals, rhythm guitar / Franz Beckerlee, guitar / Wili Jønsson, bass, piano / Søren Berlev, drums

---

Har inte varenda kotte ett ex av den här skivan? Är garanterat lika vanlig i danska hem (och svenska för den delen) som Peter Framptons megasäljande "Comes alive" är i amerikanska hushåll. Jaså inte det... Nåja, det här är i vilket fall en riktigt bra rockskiva med danska rockfarbröderna Gasolin´ och en skiva som jag pröjsade 5-kronor för på loppis och det var väl värd, eller vad säger du?

Inspelad under bandets sista turné innan uppbrottet 1978 och den innehåller ett pärlband av klassiska Gasolin´-låtar såsom "Stakkels Jim", "Det Bedste til Mig og Mine Venner", "This is My Life", "Strengelegen", "Hvad Gør Vi Nu, Lille Du" och "Rabalderstræde". På den sistnämnda ligger det förresten ett drygt 4 minuter långt hårdrockigt trumsolo och ett riktigt coolt sådant faktiskt! Dansk dynamit.

Ett fränt tecknat omslag är det också men visst ser det ut som om basisten Wili Jønsson har blivit lite vindögd? Och han som knäppte bandfotot på baksidan, var han tvungen att ta kort precis då ständigt gummistövelbärande (han var rädd att få stötar på scen ser du) gitarristen Franz Beckerlee skulle till å hosta? Vem är förresten den glade mustachprydde dansken som lutar sig in från höger?

Ja, jag är lessen om jag upprör nån nu, men Gasolin´ var/är riktigt bra och Kim Larsen solo är fan ännu bättre, kolla upp hans personnummer-platta "451023-0637" nu genast.

A: Fire of Unknown Origin / Burnin' for You / Veteran of the Psychic Wars / Sole Survivor / Heavy Metal: the Black and Silver
B: Vengeance (The Pact) / After Dark / Joan Crawford / Don't Turn Your Back

Producent: Martin Birch Skivbolag: Columbia

BLUE ÖYSTER CULT:
Eric Bloom, lead vocals, stun guitar / Donald "Buck Dharma" Roeser, lead guitar, vocals / Allen Lanier, keyboards, guitar / Joe Bouchard, bass  / Albert Bouchard, drums

---

Muhahahaha, den är min, äntligen är den min! Som jag har letat efter den skivan! Detta är alltså "Fire of unknown origin", en helt genomfantastisk platta med Blue Öyster Cult som jag försökt få tag på i nästan 30 år. Typ.

I 30 år? Hur jävla kass är du på att leta skivor egentligen? Jo, du förstår, först måste man komma ihåg att leta efter den när man är på skivmässor och loppis och så ska man såklart också helst veta vad skivan heter...

Invecklat? OK, för att göra en lång historia lite längre: den här skivan hade jag fått på kassettkopia av en kompis i början av 80-talet. Problemet var bara att varken jag eller han visste vilken BÖC-skiva det var, då det på kassettbandet bara var skrivet "Blue Öyster Cult", han hade bara kopierat sitt band och gett till mig. Och på den tiden så fanns ju inget sånt där internet, visste man inte vad skivorna hette så var man helt rökt, helt enkelt. Men gosse, vad jag spelade det där kassettbandet sönder och samman!

Men nu finns det som tur är internet och bloggar och så vidare och när jag av BÖC-fantasten "Bob Ramone" fick veta att det var troligtvis "Fire of unknown origin" som jag haft på kassettbandet så var vinyljakten igång! Gick på några blindskott först då jag hittade den på CD både här och där men sånt är ju inte skoj, nä vinylen skulle jag ha. Och troligtvis är Umeå ett riktigt BÖC-fäste för jag hittade massor av plattor men aldrig den här, men som sagt, till slut så!

Ett otroligt coolt omslag omsluter denna lilla hårdrocksjuvel där kanonlåtarna står som spån i backen: "Fire of Unknown Origin", "Burnin' for You", "Veteran of the Psychic Wars", "Sole Survivor", "Heavy Metal: the Black and Silver.. ja du fattar. Och glöm inte "Joan Crawford"!! Köp! Upptäck!

Acid Rain / Biaxident / 914 / Another Dimension / When the Water Breaks / Chewbacca / Liquid Dreams / Hourglass

Producent: Liquid Tension Experiment Skivbolag: Magna Carta

LIQUID TENSION EXPERIMENT:
John Petrucci, guitars / Tony Levin, bass, Chapman stick / Mike Portnoy, drums / Jordan Rudess, keyboards

---

Djävligt bra progjazzplatta med grabbarna Mike Portnoy, John Petrucci och Jordan Rudess från Dream Theater och Tony Levin som spelat med, ja nästan alla på bas, och en skiva där alla medverkande verkligen visar hur ruggiga de är på sitt respektive instrument. Perfekt musik om du - precis som jag - går igång på dryga 10 minuter långa låtar med gitarrsolo, keyboardsolo, gitarrsolo, keyboardsolo,  gitarr- och keyboardsolo, allt kompat med fruktansvärt aviga trumtakter och ett överjordiskt baslir. Ett annat band med liknande fasoner för sig är Planet-X, kolla upp dom också om du diggar det här.

Ja, just, jag glömde nog att nämna att skivan är helt instrumental och att inte mindre än tre låtar ("914", "Chewbacca", och "Liquid Dreams") är helt improviserade där och då i studion. Musikerrunkande på skyhög nivå alltså och således inget för dig som tycker att Dream Theater är för jävla tråkiga när dom har så långa solopartier. Här är det nämligen bara solopartier. 

Trivia: mitt under inspelningen var John Petrucci tvungen att dra iväg då hans fru låg på BB och skulle till och föda. De tre övriga stannade kvar och slutförde då den 17-minuter (!) långa opuset som senare betitlades "When the water breaks" till det nyfödda barnets ära. Och den avslutande "Hourglass" är inspelad 02.30 på morgonen med Petrucci och Rudess alldeles ensamma i studion med akustisk gitarr och piano respektive och spelandes till bandet bokstavligen tog slut. Ruskigt bra skiva.

Praise of The Almighty / Dogma Condemned / Catacombs / Nailed to Obscurity / By His Own Decree / The Creed Of Chaotic Divinity / Dethroned / Sacrilege of Hate / Spiritual Holocaust / Darkness by Oath / Saturated In Dejection

Producent: Erik Rutan Skivbolag: Wicked World

HATE ETERNAL:
Erik Rutan, gitarr, sång / Tim "The Missile" Yeung, trummor / Doug Cerrito, gitarr / Jared Anderson, bas

---

Jamen, det går ju med en rasande fart det här! Ja, jag menar nu inte den här Hate Eternal-skivan utan helt enkelt med vilken rasande fart jag lägger in nya inlägg. På den här HE-skivan går det mycket, mycket fortare. Debutplattan och min one and only platta med dessa Florida-gossar, bandet som gitarristen Erik Rutan hade som sidoprojekt samtidigt som han skötte andragitarren i Morbid Angel. Detta är också skivdebut (!) för den sjukt snabbfotade ynglingen Tim Yeung som smattrar på i sina hastigheter att han nästan lyfter från trumpallen. Yeung smeker även skinnen på Morbid Angels kommande, ännu obetitlade skiva, då ordinarie trummaskinen Pete Sandoval nyligen opererat ryggen.

Till skivan: det här är en skiva som jag bara lyssnat fläckvis på, då alla låtar går i samma, furiösa tempo och de flyter ihop och låter lite väl mycket sammasamma, men det är väl bara jag som börjar bli gammal. Tycker att "I, Monarch"-plattan från 2005 är mycket bättre, men det beror kanske på att idolen Derek Roddy sitter bakom trummorna på den? Kan också vara det att låtskrivaren Rutan numera kanske lugnat ner sig ett par hekto efter att ha fått ur sig skrivit dessa fartrekord till låtar?

Omslaget då, vad föreställer det? Jo, det ska jag berätta för dig. Det är den högra tredjedelen av en triptyk kallad "The Last Judgment", målad av Hans Memling 1467 och du kan se den i all sin högupplösta prakt här. Och så säger vi RIP till denna skivas basist Jared Anderson som avled 2006.

Nävetduva, jag orkar fan inte höra den här skivan en fjärde gång, nu lägger jag bort den. Du redaktör´n, vilken skiva är det som står på tur? En LP? Kul! Men hallå, den där? Men dom har jag ju nyss skrivit om!! Vafan. Jaja, ta hit den då...

A: All Over Town / Tellin' Me Lies / Sign of the Gypsy Queen / Just Between You and Me / Wanna Rock / Caught in the Crossfire
B: Future Tense / Big City Girls / Crash and Burn / Bad Boys / One More Time

Producent: Miles Goodwyn, Mike Stone Skivbolag: Aquarius

APRIL WINE:
Myles Goodwyn, vocals, guitars / Brian Greenway, vocals, guitar / Gary Moffet, guitar / Steve Lang, bass / Jerry Mercer, drums

---

Djävligt bra platta från kanadensiska April Wine och bakom det Trazan och Banarne-inspirerade omslaget (ligger det en banan under bandfotot tro?) så döljer sig en grym rockplatta som som snurrat tusentals gånger på min skivtallrik.

Detta underverk till refrängstark AOR är producerat av legendaren Mike Stone (RIP) som under årens lopp varit inblandad i en hel drös klassiska skivor, bland annat ett gäng Queen-plattor och allra särskilt den på sin tid överjävligt invecklade "Bohemian Rhapsody". En låt som på sina ställen har inte mindre än 180 overdubs och som pusslades ihop med hjälp av rakblad och tejp.

Bäst: "Sign of the Gypsy Queen", "Just Between You and Me", "Bad Boys" och slidesolot på "One More Time".
Sämst: Star Wars-ljudeffekterna på "Caught in the Crossfire". Men 1981 var det säkert the shit.

Trivia: den klockrena "sista dansen"-balladen "Just Between You and Me" blev såklart en jättehit både i Kanada och USA och var den första videon av ett kanadensiskt band som visades på MTV:s premiärdag den 1 augusti 1981. Första video ut denna historiska dag? Den gräsliga "Video Killed the Radio Star" med The Buggles...

Turn off the news / Dog / Gruesome sunday morning / Restless again / Ain´t seen nothing / Hitchhike to Caudine Forks / World / Machine gun justice / No reason / Sideshow screwballs / Rise again / Baby Doc holiday / Sergeant

Producent: Michael Ilbert Skivbolag: Radium

SATOR:
Kent Norberg, Sång, gitarr / Hans Gäfvert, Keyboard / Chips Kiesbye, Sång, gitarr / Michael Olsson, Trummor

---

Mera svenskt! för vad passar bättre att slänga på efter Dag Vags softa reggae-LP om inte denna röjiga powerpunkpop-CD från allas våra favoriter Sator! Fullängdare nummer tre (på den första kallade dom sig dock för Sator Codex) från dessa Borlänge-pysar och en alldeles utmärkt sådan.
Dock har jag aldrig lyckats lista ut vad titeln "Stock rocker nuts" betyder. "Lagra rockar nötter"? Om det nu betyder det, vad har det i så fall med bildäcken och rosorna på framsidan att göra? Och visst har dom snott riffet till pilsnerkrängardängan "I wanna go home" från sig själv och denna skivas "Rise again"?

Nåväl, skit i det som koprofagen sa, nu sätter vi oss i en liten ring och lyssnar på Sator och särskilt på "Dog", "Ain´t seen nothing", "Hitchhike to Caudine Forks", och den rappiga "World". CD-Bonuslåten "Sergeant" kan du dock lugnt hoppa över.

Trivia: introt på "Dog" ("They´re at it again, with the coloured lights and the weird sounds!") har jag för mig kommer från den Stuart "Re-Animator" Gordon-regisserade kultrullen "From Beyond", du vet filmen där dom äter kroppkakor med brunsås.