Bok: Spinal Tap - The big black book!



Jamen den här boken var jag ju bara tvungen att köpa. Älskar ju filmen och dessa dårfinkar.





Som synes följer det med massor med kul ST-memorabilia i boken...



bland annat denna kopia av biljetten där Spinal Tap var "förband" till en dockteater och spelade frijazz...



... och givetvis Stonehenge-ritningen med de olycksaliga måtten 18" som utlästes som tum (45 cm) av dom som skulle göra denna mäktiga scendekor. Nigel menade såklart att den skulle vara 18 fot, alltså 5,4 meter högt och inget annat.  


En affisch för den olycksaliga dockteater-konserten.
 


Spinal Taps alla skivor är såklart recenserade. Nej, de flesta finns inte på riktigt.

 


 
Ett klockrent inköp. Julklapp? Finns på Bokus och AdLibris.
 

SPINAL TAP:
David St. Hubbins (Michael McKean), gitarr, sång
Nigel Tufnel (Christopher Guest), gitarr, sång, piano
Derek Smalls (Harry Shearer), bas, sång

John "Stumpy" Pepys (1964–1966), trummor
Eric "Stumpy Joe" Childs (1966–1967), trummor
Peter "James" Bond (1967–1977), trummor
Mick Shrimpton (1977–1982), trummor
Joe "Mama" Besser (1982), trummor
Richard "Ric" Shrimpton (1982–1999), trummor
Sammy "Stumpy" Bateman (1999–2001), trummor
Scott "Skippy" Scuffleton (2001–2007), trummor
Chris "Poppa" Cadeau (2007–2008), trummor

LP: Stonecake - Under the biketree! (1991)



Debutskivan från Borlängebandet Stonecake. Powerpop med Beatleskänsla = kanonbra. Flummigt omslag.





Producerat av Jacob Hellner som senare, efter att han gjort album med Just D, Clawfinger och Papa D,  blev husproducent åt stenhårda Rammstein.

 
 Stonecake är kanonbra, synd att det bara blev tre skivor.
 

A:
The Nation's On Your Side 4:18
Ain't No Reason 3:23
Completely Mad 3:16
The Unexpected Snow Of April 4:18
Tuesday Afternoon 4:08
Under The Biketree 4:48

B:
Creatures Of The Factory 4:06
Keep On Despite 4:24
Josie 3:29
Telegram To Mum 3:43
Bite The Stonecake

* * *

* * *

Producent:
Jacob Hellner

Skivbolag:
Wire

STONECAKE:
Tommy Andersson, gitarr, sång
Klas Hägglund, bas, hammondorgel
Marcus Källström, trummor

LP: Scorpions - Lonesome crow! (1972)



Herejösses va flummig den här va då! Debutskivan från Scorpions och den enda skivan med Michael Schenker som fullvärdig medlem. På den efterföljande turnén var Scorpions förband till UFO och Mogg & Co blev så impade av den unge tysken - Michael var bara 17 år när den här skivan spelades in - att dom frågade om han möjligen ville spela gitarr med dom istället?



Det ville han såklart, fick ok från storebrorsan Rudolf och lille Michael drog till England trots att han inte kunde ett ord engelska. Jojo, nog ser den där kråkan ensam ut alltid.

 
Den här var då hur spejsad som helst, låter inte ett skvatt som Scorpions sen skulle låta och jag skulle i ett blindtest aldrig nånsin på en miljon år kunna gissa att det är Klaus Meine som sjunger. Producerat av Conny Plank som också gjort skivor med Kraftwerk och Ultravox.
 

A:
"I'm Goin' Mad" 4:53
"It All Depends" 3:30
"Leave Me" 5:06
"In Search of the Peace of Mind" 4:59

B:
"Inheritance" 4:41
"Action" 3:56
"Lonesome Crow" 13:31

* * *

* * *

Producent:
Conny Plank

Skivbolag:
Brain

SCORPIONS:
Klaus Meine, sång
Michael Schenker, gitarr, kör
Rudolf Schenker, gitarr, kör
Lothar Heimberg, bas, kör
Wolfgang Dziony, trummor, kör

LP: Ringo Starr - Ringo! (1973)



Tredje soloskivan från Beatles-trummisen Ringo Starr fick jag för lääängesen från en tidigare jobbarkompis. Jag tackade såklart ja till gåvan, gratis vinyl tackar man aldrig nej tlll. Hela Beatles är med och spelar på olika spår och låtarna är skrivna av bl a Lennon, McCartney och Harrison.





Kommer i ett maffigt gatefold-omslag med ett snyggt häfte fyllt med teckningar (en till varje låt) av Klaus Voorman, som även spelar bas på skivan.





Med på ett hörn är som synes även Vini Poncia, som senare i karriären producerade "Dynasty" och "Unmasked" med Kiss.



Massor med kändisar på skivan, kolla jättelistan här nedan.
 
 
A:
"I'm the Greatest" (Lennon) – 3:21
"Have You Seen My Baby" (Newman) – 3:44
"Photograph" (Starkey, Harrison) – 3:56
"Sunshine Life for Me (Sail Away Raymond)" (Harrison) – 2:45
"You're Sixteen" (Sherman) – 2:48

B:
"Oh My My" (Starkey, Poncia) – 4:16
"Step Lightly" (Starkey) – 3:15
"Six O'Clock" (Paul & Linda McCartney)[43] – 4:06
"Devil Woman" (Starkey, Poncia) – 3:50
"You and Me (Babe)" (Harrison, Evans) – 4:59

* * *

* * *

Producent:
Richard Perry

Skivbolag:
Apple

RINGO STARR:
Ringo Starr, sång, trummor, slagverk
George Harrison, gitarr, kör
Marc Bolan, gitarr
Vini Poncia, gitarr, kör, slagverk
Robbie Robertson, gitarr
Steve Cropper, gitarr
John Lennon, piano, kör
Billy Preston, keyboards
Nicky Hopkins, keyboards
Paul McCartney, kazoo, keyboards, kör
Klaus Voormann, bas
Jim Keltner, trummor
Levon Helm, mandolin
Harry Nilsson, kör
Linda McCartney, kör
Richard Perry, kör

LP: Status Quo - Never too late! (1981)



"Never too late" från 1981 blev den sista plattan med trummisen John "Spud" Coghlan i bandet. "Spud" betyder förresten potatis, det var visst en journalist som på 70-talet tyckte att Coghlan såg ut som en säck potatis bakom trummorna och snabbt som ögat var lustigkurren Rick Parfitt framme och döpte honom till "Spud". Och på tal om Parfitt så drunknade hans 2-åriga dotter Heidi i poolen hemma i augusti 1980 och eftersom Rick såklart var helt utom sig av sorg så turnerade Status Quo (förutom några få TV-framträdanden) ingenting alls för den då nyss släppta skivan "Just supposin´".



Parfitt har skrivit tre låtar på den här skivan och en av dom, "Take me away" har följande väldigt deprimerande textrader: "Build me a coffin and measure me now, Or get me away from here, I know I'm not ready to end it somehow, A mental disorder, a physical wreck..." Undrar om den skrevs efter den tragiska drunkningsolyckan eller om det är sådär han känner sig till vardags?



Tittar du förresten på omslagen på de båda skivorna så hänger de ihop lite grann, för på "Just supposin" så skjuts missilen iväg och här är den på väg tillbaks. Klyftigt, va? Eftersom Status Quo under inspelningen av den föregående "Just Supposin´"-skivan hade spelat in massor av låtar så släpptes den här skivan bara 5 månader senare, i mars 1981. 
 

A:
"Never Too Late" (Rossi, Frost) - 3:59
"Something 'Bout You Baby I Like" (Supa) - 2:51
"Take Me Away" (Parfitt, Bown) - 4:49
"Falling in Falling Out" (Parfitt, Bown, Young) - 4:15
"Carol" (Berry) - 3:41

B:
"Long Ago" (Rossi, Frost) - 3:46
"Mountain Lady" (Lancaster) - 5:06
"Don't Stop Me Now" (Lancaster, Bown) - 3:43
"Enough is Enough" (Rossi, Parfitt, Frost) - 2:54
"Riverside" (Rossi, Frost) - 5:04

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards 

LP: Status Quo - Just supposin´! (1980)



Ett halvmysko omslag men en helt ok skiva från Status Quo.



Kvartetten The Frantic Four är fortfarande intakt och Andy Bown står fortfarande uppskriven som extramusiker och inte fullvärdig medlem. Måste ha känts lite surt då han spelat keyboard på alla Quo:s skivor sedan "Hello" från 1973. Men nu är det bara två år kvar, sen är han fullvärdig medlem i Status Quo. Håll ut, Andy! 

 
Mycket bra låtar här, som "What You're Proposing" "Run to Mummy", "Name of the game" och "Lies". 
Sämst är nog den ubersmöriga balladen "Rock n roll" som trots titeln är det minsta rock n´roll.


A:
"What You're Proposing" (Rossi, Frost) – 4:15
"Run to Mummy" (Rossi, Bown) – 3:08
"Don't Drive My Car" (Parfitt, Bown) – 4:30
"Lies" (Rossi, Frost) – 3:56
"Over the Edge" (Lancaster, Lamb) - 4:29

B:
"The Wild Ones" (Lancaster) – 3:53
"Name of the Game" (Rossi, Lancaster, Bown) – 4:26
"Coming and Going" (Parfitt, Young) – 6:20
"Rock 'n' Roll" (Rossi, Frost) – 5:23

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards

LP: Status Quo - Whatever you want! (1979)



"Whatever you want" från 1979. Konstigt omslag med en ivrig folkhop som väntar på ... wait for it...



... . en pingvin! Vad ska det här symbolisera?



Strävsamt och skäggigt gäng som här fortfarande är någorlunda bästa vänner.

 

A:
"Whatever You Want" (Parfitt, Bown) — 4:04
"Shady Lady" (Rossi, Young) — 3:00
"Who Asked You" (Lancaster) — 4:00
"Your Smiling Face" (Parfitt, Bown) — 4:25
"Living on an Island" (Parfitt, Young) — 4:48

B:
"Come Rock with Me" (Rossi, Frost) — 3:15
"Rockin' On" (Rossi, Frost) — 3:25
"Runaway" (Rossi, Frost) — 4:39
"High Flyer" (Lancaster, Young) — 3:47
"Breaking Away" (Rossi, Parfitt, Bown) — 6:44

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards

LP: Status Quo - If you can´t stand the heat... (1978)

 

Trodde du verkligen att jag hade slut på Quo-skivor? Nädu, inte riktigt än för här kommer "If you can´t stand the heat... från 1978, skivan där Quo flirtade med disco. Tack och lov bara på "Accident Prone".



En ganska schysst skiva om jag får säga det själv, har inget ont att säga om stänkare som "Again and again", "Long legged Linda", "Let Me Fly" och "Like a Good Girl". Men vi kan väl tala lite tystare om dansbandiga "I'm Giving Up My Worryin' " och smöriga balladen "Someone Show Me Home"?  Men annars en helt OK skiva.



Synd att inte Quo skriver ut det här på skivorna längre, var en kul idé.



På uppviket en rökig bild på Coghlans trumset bakom en massa tändstickor. Observera att det övre högra hörnet - nere till höger på omslagets framsida - är bortbränt.



Det heta temat fortsätter på innerpåsen där medlemmarna avbildas på varsin värmeplatta. Nuförtiden har ju alla induktionshällar så den där idén funkar inte längre men 1978 förstod alla vad dom menade.



"Like a good girl" har förresten världens absolut fetaste bas-ton. Vrid upp ljudet på din stereo till 11 efter gitarrsolot och lyssna på en mullrande "spräcka-pappen"-ton.
 

A:
"Again and Again" (Parfitt, Bown, Lynton) — 3:41
"I'm Giving Up My Worryin'" (Rossi, Frost) — 3:02
"Gonna Teach You to Love Me" (Lancaster, Green) — 3:11
"Someone Show Me Home" (Rossi, Frost) — 3:49
"Long Legged Linda" (Parfitt, Bown) — 3:29

B:
"Oh, What a Night" (Parfitt, Bown) — 3:46
"Accident Prone" (Williams, Hutchins) — 5:08
"Stones" (Lancaster) — 3:53
"Let Me Fly" (Rossi, Frost) — 4:25
"Like a Good Girl" (Rossi, Young) — 3:26

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards

LP: Status Quo - Rockin´ all over the world! (1977)



"Rockin´ all over the world" från 1977. En fläckvis ganska bra skiva och titellåten var en brottarhit, originalet gjordes som alla vet av John Fogerty.



Ganska schysst skiva som sagt med "Can't Give You More", "Lets Ride", "Rockers Rollin', "Rockin' All Over the World", "Dirty Water" och "Hold you back" på plus-sidan, resten av låtarna var lite sisådär tycker jag.

 
 Första skivan med Pip Williams i producentstolen, och dom verkade trivas ihop för han producerade sen en hel drös Quo-skivor. Pip hjälpte förresten finska Nightwish att få till alla maffiga orkesterarrangemang på senaste skivan "Endless forms most beautiful".
 

A:
"Hard Time" (Rossi, Parfitt) – 4:45
"Can't Give You More" (Rossi, Young) – 4:15
"Let's Ride" (Lancaster) – 3:03
"Baby Boy" (Rossi, Young) – 3:12
"You Don't Own Me" (Lancaster, Green) – 3:03
"Rockers Rollin'" (Parfitt, Lynton) – 4:19

B:
"Rockin' All Over the World" (Fogerty) – 3:36
"Who Am I" (Williams, Hutchins) – 4:30
"Too Far Gone" (Lancaster) – 3:08
"For You" (Parfitt) – 3:01
"Dirty Water" (Rossi, Young) – 3:51
"Hold You Back" (Rossi, Parfitt, Young) – 4:30

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards

2-LP: Status Quo - Live! (1977)



"Is there anybody out there who wants to rock?
Is there anybody out there who wants to roll?
And is there anybody out there who wants to boogie?
Tonight.
Live...
From the Apollo, Glasgow.
We have the number one rock´n roll band in the land!
Will you welcome...
The magnificient...
STATUS QUOOOOO"



Djävulskt bra livedubbel med Status Quo inspelad på Apollo i Glasgow den 27-29 oktober 1976.



Jojo, där skulle man ha varit.



Innerpåsarna pryds med en idolbild av respektiv medlem. Iiiiiiii, så söta dom är!



RIP Rick Parfitt.






 Förutom hits som "Roll Over Lay Down", "Rain", "Caroline" och "Is There A Better Way" finns här även en lång version av "Forty-Five Hundred Times" som sträcker över drygt halva B-sidan. Bra grejer det här!
 

A:
"Intro/Junior's Wailing" (White, Pugh), 5:16
"Backwater/Just Take Me" (Parfitt, Lancaster), 7:39
"Is There a Better Way" (Rossi, Lancaster), 4:30

B:
"In My Chair" (Rossi, Young), 4:00
"Little Lady/Most of the Time" (Parfitt, Rossi, Young), 7:00
"Forty-Five Hundred Times" (Rossi, Parfitt), 16:42

C:
"Roll Over Lay Down" (Rossi, Parfitt, Lancaster, Coghlan, Young), 5:59
"Big Fat Mama" (Rossi, Parfitt), 5:10
"Caroline/Bye Bye Johnny" (Rossi, Young, Berry), 12:50

D:
"Rain" (Parfitt), 4:48
"Don't Waste My Time" (Rossi, Young), 4:08
"Roadhouse Blues" (Morrison, Densmore, Krieger, Manzarek), 14:12

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboard 

LP: Status Quo - Blue for you! (1976)



"Blue for you" från 1976. Hur bra som helst. Har för mig att jag läst nånstans att Status Quo vid den här tiden var sponsrade av Levi´s jeans, därav det blå temat på skivan.



Förutom de låtar som basisten Alan Lancaster är ensam kompositör till - "Blue for you" och "Ease Your Mind" - är det full fart framåt som gäller och här bjuds vi på de framtida Quo-klassikerna "Mystery Song", "Is There a Better Way", "Rain" och "Rollin´ Home".



Svettångande livebild på uppviket. Tänk om man fått se Quo live vid den här tiden. Troligtvis hade man headbangat till sig en hjärtattack.



Jag säger som jag gjort på alla de tidigare Quo-inläggen: bara kanonlåtar.



Blått, blått, blått.

 
"No I don't take a drink
No I won't take a drink
But I sure take some ups and some downs
She makes me so weary
She picks me up to put me down" ("Mad About the Boy")


A:
"Is There a Better Way" (Rossi, Lancaster) - 3:31
"Mad About the Boy" (Rossi, Young) - 3:31
"Ring of a Change" (Rossi, Young) - 4:15
"Blue for You" (Lancaster) - 4:08
"Rain" (Parfitt) - 4:24

B:
"Rolling Home" (Rossi, Lancaster) - 3:01
"That's a Fact" (Rossi, Young) - 4:20
"Ease Your Mind" (Lancaster) - 3:12
"Mystery Song" (Parfitt, Young) - 6:44

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor
Andy Bown, keyboards

LP: Status Quo - On the level! (1975)



Ännu en helt oumbärlig klassiker från Status Quo som alla definitivt borde ha hemma i hyllan! Innehåller förutom klassiska livefavoriten "Down down" även rockrökarna "Little Lady", "I saw the light", "Over and done" och Chuck Berry-covern "Bye, bye Johnny". Klurig omslagsbild knäppt i ett Ames-rum.



På baksidan är det Rick och Johns tur att stå längst fram. Rättvist ska det vara. Snygga stövlar på trummisen, såna måste jag skaffa mig.



På uppviket är det crazy bilder på bandet i badet, i sängen, på toa, iförda bara raklödder, på puben.. och så vidare. Vuxna män gör saker tillsammans helt enkelt!



Bara kalsalåtar.

 
"Get down deeper and down
Down down deeper and down
Down down deeper and down
Get down deeper and down" (Down Down)

Vem sa att det var svårt att skriva texter?
 

A:
"Little Lady" Parfitt 3:03
"Most of the Time" Rossi, Young 3:22
"I Saw the Light" Rossi, Young 3:40
"Over and Done" Lancaster 3:55
"Nightride"" Parfitt, Young 3:54

B:
"Down Down" Rossi, Young 5:25
"Broken Man" Lancaster 4:14
"What to Do" Rossi, Young 3:07
"Where I Am" Parfitt 2:45
"Bye Bye Johnny" Berry 5:21

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor

LP: Status Quo - Quo! (1974)



"Quo" från 1974. skivan där basisten Alan Lancaster klev fram i rampljuset, han har nämligen skrivit sex av de åtta låtarna på skivan, fem av dom tillsammans med gitarristen Rick Parfitt. Otroligt häftigt omslag.



Kommer ihåg att jag toknötte (och till slut lärde mig) solot på "Fine Fine Fine" då back in the days (30 år sen) när jag övade gitarr dagligen. Sen pajade gitarrförstärkaren och det blev trummor och akustisk gura istället.



Ett medföljande blad med alla texter plus informationen att "This stereo record can be played on mono reproducers provided either a compatible or stereo cartridge wired for mono is fitted. Recent equipment may already be fitted with suitable cartridge. If in doubt, consult your dealer". Visst var det bättre förr?

 

A:
"Backwater" Parfitt, Lancaster 4:22
"Just Take Me" Parfitt, Lancaster 3:31
"Break the Rules" Rossi, Parfitt, Lancaster, Coghlan, Young 3:37
"Drifting Away" Parfitt, Lancaster 5:00

B:
"Don't Think it Matters" Parfitt, Lancaster 4:48
"Fine Fine Fine" Rossi, Young 2:31
"Lonely Man" Parfitt, Lancaster 5:05
"Slow Train" Rossi, Young 7:55

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor

LP: Status Quo - Hello! (1973)


Första inlägget i en kommande låååång rad av inlägg om Status Quo. Säg till när du tycker det räcker med inlägg om dessa engelska boogiefantomer, personligen blir jag då aldrig less och kan lyssna hur mycket som helst på det här bandet. Det här är alltså deras "Hello" från 1973, deras sjätte fullängdare och såklart hur bra som helst, säger bara "Roll Over Lay Down", "Blue Eyed Lady", "Caroline", "Softer Ride", "And It's Better Now" och "Forty-Five Hundred Times". Första skivan med den numera klassiska Quo-loggan.



Jamen du ser ju själv. Bara kalaslåtar.





En maffig poster hänger med i fodralet.

 

A:
"Roll Over Lay Down" (Rossi, Parfitt, Lancaster, Coghlan, Young) — 5:38
"Claudie" (Rossi, Young) — 4:06
"A Reason for Living" (Rossi, Parfitt) — 3:46
"Blue Eyed Lady" (Parfitt, Lancaster) — 3:54

B:
"Caroline" (Rossi, Young) — 4:18
"Softer Ride" (Parfitt, Lancaster) — 4:02
"And It's Better Now" (Rossi, Young) — 3:20
"Forty-Five Hundred Times" (Rossi, Parfitt) — 9:53

* * *

* * *

Producent:
Status Quo

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, piano, sång
Alan Lancaster, bas, sång
John Coghlan, trummor

LP: Slade - Till deaf do us part! (1981)



Helkul skiva med engelska Slade smockad med fotbollsrefränger. Här kan du skråla med läderhalsade sångaren Noddy Holder (en gång påtänkt till AC/DC efter Bons bortgång) till partylåtar som "Lock Up Your Daughters", "Ruby Red", "Till Deaf Do Us Part", "It's Your Body Not Your Mind" och "Knuckle Sandwich Nancy". Kul omslag.



Baksidesbilden visar den skojfriske gitarristen Dave Hill framför ett enormt publikhav, bilden förmodligen från Reading-festivalen 1980. Slade blev nämligen hastigt och lustigt panikbokade där när headlinern Ozzy Osbourne med kort varsel ställde in. Slade gjorde megasuperdupersuccé med sin allsångsvänliga rock´n´roll.



Wut? Innga stafvfäl pa låtittlarrna? 

 
Slade håller såklart fortfarande på och härjar med gitarristen Dave Hill och trummisen Don Powell som kvarvarande medlemmar. Noddy Holder och basisten Jim Lea har pensionerat sig. Det har dom såklart råd med då det är dom två som skrivit merparten av Slades klämmiga låtar, inte minst jullåten "Merry xmas, everybody" som spelas sönder i engelsk radio varje jul. Ett sönderspelande som ger de båda låtskrivarna ca £500,000 i royaltypengar att dela på. Varje år. 
 

A:
Rock And Roll Preacher
Lock Up Your Daughters
Till Deaf Do Us Part
Ruby Red
She Brings Out Devil In Me

B:
A Night To Remember
M'hat, M'coat
It's Your Body Not Your Mind
Let The Rock Roll Out Of Control
That Was No Lady That Was My Wife
Knuckle Sandwich Nancy
Till Deaf Resurrected

* * *

* * *

Producent:
Slade

Skivbolag:
RCA

SLADE:
Noddy Holder, sång, gitarr
Jimmy Lea, bas, keyboards, kör
Dave Hill, gitarr, kör
Don Powell, trummor

2-LP: Scorpions - World wide live! (1985)



Livedubbel från Scorpions inspelad på deras mastiga världsturné åren 1984-85. Tycker faktiskt Scorpions är ett helt OK band, i alla fall fram till och med "Animal magnetism". Helt ok liveskiva men "Tokyo Tapes" är väldigt mycket bättre.





Var verkligen alla dessa människor där bara för att se Scorpions? Jag tror inte det.









Det följde med en stor poster i fordralet också och enligt turnédatumen som står längst ner så var alla spelningar från mars till juli -84 i USA. Alltså 5 månader på raken med spelningar bara i USA. Försöka slå igenom i USA, eller? 



Många godingar på A-sidan; "Coming home", "Blackout", "Bad boys running wild", "Loving You Sunday Morning", "Make It Real", "Rock you like a hurricane"...
 

A:
Countdown
Coming Home
Blackout
Bad Boys Running Wild
Loving You Sunday Morning
Make It Real

B:
Big City Nights
Coast to Coast
Holiday
Still Loving You

C:
Rock You Like a Hurricane
Can't Live Without You
Another Piece of Meat
The Zoo

D:
No One Like You
Dynamite
Can't Get Enough" Pt. 1
Six String Sting
Can't Get Enough Pt. 2

Producer:
Dieter Dierks

Skivbolag:
Mercury

SCORPIONS:
Klaus Meine. sång
Matthias Jabs, gitarr, kör
Rudolf Schenker, gitarr, kör
Francis Buchholz, bas, kör
Herman Rarebell, trummor, kör

3-LP: Scorpions - MTV Unplugged in Athens! (2013)



Ja, jag vet att jag har svurit en blodsed på att aldrig köpa liveskivor mer men:
1: jag har en soft spot för Scorpions. Jo, faktiskt.
2: jag gillar unplugged-formatet. Jo, faktiskt.
3: det är en trippelvinyl. Jo, faktiskt.
4: den var billig, bara 150 spänn. Jo, faktiskt.





Som sagt en maffigt tung trippelvinnyl som man först viker upp såhär åt ena hållet...



... och sen såhär åt andra hållet.



Mikael Nord Andersson, Hans Gardemar, Ola Hjelm... mycket svenskt på scenen! Som du ser till höger så är A-ha-sångaren Morten Harket också med på ett hörn, han sjunger med Klaus på "Wind of change".

 
Utöver ett gäng nyare låtar så bjuds det såklart även på en hel del gamla godingar.
Jättebra liveskiva! Jo, faktiskt.
 

A:
A1 Sting In The Tail 4:36
Can't Live Without You 3:53
Pictured Life 3:56
Speedy's Coming 4:11

B:
Born To Touch Your Feelings 6:20
The Best Is Yet To Come 5:03
Dancing With The Moonlight 3:58
In Trance 4:33

C:
When You Came Into My Life 5:05
Delicate Dance 5:10
Love Is The Answer 4:30
Follow Your Heart 2:49
Send Me An Angel 3:51

D:
Where The River Flows 3:59
Passion Rules The Game 5:45
Rock You Like A Hurricane 4:58
Hit Between The Eyes 4:45

E:
Rock'n'Roll Band 4:33
Blackout 4:57
Still Loving You 3:42
Big City Nights 4:14

F:
Wind Of Change 5:45
No One Like You 4:38
When The Smoke Is Going Down 3:42

* * *

* * *

Producent:
Mikael Nord Andersson

Skivbolag:
Sony

SCORPIONS:
Klaus Meine, sång, gitarr
Rudolf Schenker, gitarr, sitar, sång

Pawel Maciwoda, bas
James Kottak, trummor
Matthias Jabs, gitarr

GÄSTMUSIKER:
Ingo Powitzer, gitarr
Hans Gardemar, piano, dragspel, sång

Mikael Nord Andersson, gitarr, sång
Martin Hansen, gitarr, piano. munspel, sång
Ola Hjelm, gitarr, sång

LP: Steeler - Steeler! (1983)



Det här tror jag väl ändå är en liten raritet? Första skivan som Yngwie Malmsteen gjorde när han som osnuten 19-åring landade i USA. Shrapnel-bossen Mike Varney hade hört en demo med den snabbfingrade svensken och flugit över honom till USA och väl där hamnade Yngwie direkt som gitarrist på Steelers första och enda skiva. Yngwie var bara medlem i bandet i fyra månader och hann med nio konserter innan han drog vidare. 



Så när Steeler nästan direkt efter skivsläppet splittrades så hoppade Yngwie med i Alcatrazz tillsammans med Graham Bonnet. En fullängdare blev det med Graham & Co (och en live) innan Yngwie drog igen och han släppte sin första soloskiva "Rising Force" 1984. Och resten är historia.



. Ygnwie?



Trummisen Mark Edwards gick efter Steelers uppbrott med i Lion (där Doug Aldrich spelade gitarr) och släppte ett par skivor innan dom försvann. Och så är det Lion som spelar titellåten till den tecknade Tranformers-filmen från 1986, bara en sån sak. Ron Keel då? Jo, han kallar sig för "the metal cowboy" och har singeln "Dead man rockin´" ute nu på sin hemsida ronkeel.com
 

A:
"Cold Day in Hell" (Keel) - 4:17
"Backseat Driver" (Keel, Edwards) - 3:24
"No Way Out" (Keel, Edwards, Malmsteen) - 5:18
"Hot on Your Heels" (Keel) - 6:35

B:
"Abduction" (Keel, Malmsteen, Fox) - 1:10
"On the Rox" (Keel, Edwards) - 2:54
"Down to the Wire" (Keel, Edwards) - 3:52
"Born to Rock" (Keel, Edwards) - 3:06
"Serenade" (Keel) - 6:15

* * *

* * *

Producent:
Mike Varney

Skivbolag:
Shrapnel

STEELER:
Ron Keel, sång, gitarr
Yngwie Malmsteen, gitarr
Mark Edwards, trummor
Rik Fox, bas

LP: Spinal Tap - Break like the wind! (1992)



 Galet kul fullängdare från skojfriska Spinal Tap med kraftiga Manowarvibbar på omslaget.



Jag måste leta upp den där "Smell the glove"-skivan från filmen också, du vet den med helsvart omslag. "It's like, how much more black could this be?' and the answer is 'None. None more black."

 
"Bolder than the pirates who used to rule the sea, braver than the natives who never heard of tea"...
Eeeh, va? Skattframkallande texter.


A:
"Bitch School" 2:50
"The Majesty of Rock" 3:55
"Diva Fever" 3:06
"Just Begin Again" 4:52
"Cash on Delivery" 3:03
"The Sun Never Sweats" 4:23
"Rainy Day Sun" 3:42

B:
"Break Like the Wind" 4:35
"Stinkin' up the Great Outdoors" 2:50
"Springtime" 4:02
"Clam Caravan" 3:37
"Christmas With the Devil" 4:33
"Now Leaving on Track 13 2:08
"All the Way Home" 2:07

* * *

* * *

Producent: 
Danny Kortchmar 

Skivbolag: 
MCA

SPINAL TAP: 
Derek Smalls (Harry Shearer), bas, sång
David St. Hubbins (Michael McKean), sång, gitarr
Nigel Tufnel (Christopher Guest), gitarr, sång

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Jeff Beck, gitarr på "Break Like the Wind"
Cher, sång på "Just Begin Again"
Steve Lukather, gitarr på "Break Like the Wind"
Joe Satriani, gitarr på "Break Like the Wind"
Slash, gitarr på "Break Like the Wind"
Timothy B. Schmit, körsång på "Christmas with the Devil" och "Cash On Delivery"
Dweezil Zappa, gitarr på "Diva Fever"

LP: Slayer - South of heaven! (1988)



1988. Första upplagan av Tjejvasan körs. "Fräcka Fredag" med Malena Ivarsson drar igång. Bert Karlsson-metropolen Skara firar 1000 år som stad. Mycket att fira. 1988 är också året då jag köper "South of heaven" på vinyl, uppföljaren till klassikern "Reign in blood". Bra skiva såklart men covern på Judas Priests "Dissident Aggressor" är mer än lovligt fesljummen. Coolt omslag.
 


Nästan all musik på skivan är skriven av Jeff Hanneman (RIP), då Kerry King var nygift, hade flyttat till Phoenix och var med egna ord "the odd man out at that point" då låtarna skrevs.
 


Sista skivan på Def Jam som sen bytte namn till American Recordings.
 
A:
South of heaven
Silent scream
Live undead
Behind the crooked cross
Mandadory suicide

B:
Ghosts of war
Read between the lies
Cleanse the soul
Dissident aggressor
Spill the blood

* * *

* * *

Producent: 
Rick Rubin, Slayer 

Skivbolag: 
Def Jam/Geffen

SLAYER:
Tom Araya, bas, sång
Jeff Hanneman, gitarr
Kerry King, gitarr
Dave Lombardo, trummor

Tidigare inlägg
RSS 2.0