LP: Plasmatics - Coup d´état! (1982)



Tredje fullängdaren skivan från kaotiska Plasmatics är även deras debut på stort skivbolag. Men där blev de såklart inte långvariga då Capitol efter denna skiva droppade dom illa kvickt. Inte lika hysteriskt kaospunkig som debuten "New hope for the wretched" men så är den producerad av Dieter Dierks också som rattat mer än en skiva med Scorpions. Men vegetarianen Wendy har en röst som kan förflytta berg och skrämma valfritt djur/människa från vettet, lyssna bara på hennes avgrundsvrål på den kärleksfullt betitlade "Put your love in me". Enligt legenden fick Wendy uppsöka läkare efter varje sångsession för att inte få permanenta skador på stämbanden.



Råbarkade sällar. "No class" som är sist på A-sidan är en Motörhead-cover. På den följande turnén var Plasmatics förband till KISS som var ute och krängde "Creatures..."-skivor och Gene Simmons blev helt golvad av Wendys skogstokiga scenpersonlighet och erbjöd sig att producera Plasmatics nästa skiva. Av det blev tyvärr inget då Plasmatics sen splittrades, Gene producerade då istället Wendys solodebut "W.O.W" och tog av bara farten med sig hela KISS-gänget med sig in i studion. RIP Wendy O. Williams
 

A:
"Put Your Love in Me" (Stotts, Swenson) - 3:55
"Stop" (Beech, Swenson) - 4:40
"Rock 'n' Roll" (Stotts, Swenson) - 4:23
"Lightning Breaks" (Beech, Swenson) - 3:58
"No Class" (Clarke, Kilmister, Taylor) - 2:36

B:
"Mistress of Taboo" (Stotts, Swenson) - 3:16
"Country Fairs" (Beech, Swenson) - 3:37
"Path of Glory" (Stotts, Swenson) - 4:45
"Just Like on TV" (Beech, Swenson) - 3:17
"The Damned" (Romanelli, Swenson) - 4:21

Producent: 
Dieter Dierks

Skivbolag: 
Capitol

PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång
Richie Stotts, gitarr
Wes Beech, gitarr
Junior Romanelli, bas
T.C Tolliver, trummor

***

***

CD: Perturbator - Dangerous days! (2014)



Raaahh, så jävla bra! Fullängdare nummer tre från franske DJ:n James "Perturbator" Kent.



Fick denna CD i födelsedagspresent av min kära sambo, har torterat henne och spelat Perturbators senaste fullängdare The uncanny valley och EP:n New model på mördande hög volym (har båda på vinyl, thank you very much) i månader och hade väl nån gång suckat över att jag saknade denna.



Handlingen. Tänk dig att du är mitt i en biljakt i ett regnigt  Tokyo nån gång i framtiden. Precis så låter Perturbator.





Svinsnygg CD släppt på finska bolaget Blood Music. Lyssna på Raw power.

 
Welcome Back 2:10
Perturbator's Theme 5:36
Raw Power 5:09
Future Club 4:49
War Against Machines 3:22
Hard Wired 5:32
She Is Young, She Is Beautiful, She Is Next 5:04
Humans Are Such Easy Prey 4:22
Minuit 6:17
Satanic Rites 5:04
Complete Domination 3:58
Last Kiss 4:44
Dangerous Days 12:07

Producent:
Perturbator

Skivbolag:
Blood Music

PERTURBATOR:
James Kent, synhezisers

***

***

LP: Plasmatics - New hope for the wretched! (1980)



Otroligt brötig debutskivan från Plasmatics, en LP som jag utan att tveka köpte olyssnad direkt på släppdagen 1980. Plasmatics var nämligen väldigt i ropet då och det tisslade och tasslades en massa om detta nya, galna New York-band. Och när min dåvarande husbibel Kerrang sen visade bilder på bandet Plasmatics var man såklart fast!



Jamen, kolla på dom! Hur kan man inte älska sånt här?! Basist i Plasmatics var förresten Jean Beauvoir som senare i sin karriär skrev "Thrills in the Night" och "Who Wants to Be Lonely" åt KISS. Jean har även producerat skivor med Ramones och skrivit låtar åt N´Sync. Det förstnämnda bandet har nog ett par beröringspunkter med Plasmatics men det sistnämnda? Nej, inte så mycket. 

 
I mitten på Bobby Darin-covern "Dream Lover" finns ett instrumentalt parti. När den låten spelades in och det var dags för det instrumentala breaket togs medhörningen i lurarna bort så ingen kunde höra vad den andra spelade. Ergo; alla spelar såinnihelvitte konstigt på sina respektive instrument i ett par minuter. Wendy? Hon spelar motorsågssolo på den låten. Underbart vrickat.





 
På etiketten står som synes att skivan är producerad av Jimmy Miller, (Rolling Stones "Exile..." och Motörheads "Bomber"), men när Jimmy till slut hasade in i studion i New York var han heroinpåverkad och fortsatte sen att vara det under inspelningen som blev mer och mer kaotisk. Till slut fick skivbolaget Stiff nog, kickade Miller och inspelningen flyttades till England där den slutfördes av teknikern Ed Stasium och Plasmatics manager Rod Swenson. Men Jimmys namn står trots det kvar... Ingen nypress det här utan den snorgrön-spräckliga originalutgåvan, thank you very much. Svinbra skiva som passar utmärkt som bakgrundsmusik till första dejten. Not.
 
A:
"Tight Black Pants"- 1:47
"Monkey Suit" - 3:27
"Living Dead"- 1:36
"Test Tube Babies" - 1:54
"Won't You" - 2:28
"Concrete Shoes" - 2:55
"Squirm" (live) - 5:29

B:
"Want You Baby" - 1:55
"Dream Lover" (Darin) - 5:41
"Sometimes I..." - 3:58
"Corruption" - 2:39
"Butcher Baby" - 3:32

Producent:
Jimmy Miller, Ed Stasium

Skivbolag:
Stiff

THE PLASMATICS:
Wendy O. Williams, sång, saxofon, motorsåg, maskingevär
Richie Stotts, gitarr
Wes Beech, gitarr
Jean Beauvoir, bas
Stu Deutsch, trummor

***

***

2-LP: Pink Floyd - Ummagumma! (1969)



USA-pressad dubbel-LP med Pink Floyd bestående av en live-LP från 1969 med fyra låtar och så en studioinspelad LP där de fyra medlemmarna fått varsin halv LP-sida att göra vad dom vill på. Observera att det inte är nån bild på den där LP:n som står på golvet, bara en vit ruta... Har granterat nånting med copyright att göra, på England-utgåvan står det i alla fall en LP med soundtracket till filmen "Gigi" där.
 


Fräsig baksidesbild med två Floyd-roadies ståendes mitt ibland en massa symmetriskt utlagda instrument.
 


På uppviket hela bandet och så Roger Waters med frugan June. På de flesta CD-utgåvor av denna skiva är tydligen den bilden beskuren så att hon inte syns. 
 


Liveskivan är bra, den har jag lyssnat på både en, två och tre gånger... 



... men den andra LP:n är en aning svårlyssnad för här flummas det iväg å det väldigaste i mer eller mindre knasiga ljudexperiment. För flummigt till och med för mig som gillar när det är svårtuggat, Zappa, Mars Volta- och Radioheadfan som jag är.
 

A:
Astronomy Domine 8:29
Careful with That Axe, Eugene 8:50

B:

Set the Controls for the Heart of the Sun 9:15
A Saucerful of Secrets 12:48

C:
Sysyphus Part 1 4:29
Sysyphus Part 2 1:49
Sysyphus Part 3 3:07
Sysyphus Part 4 3:38
Grantchester Meadows 7:26
Several Species of Small Furry Animals Gathered Together in a Cave and Grooving with a Pict 4:59

D:
The Narrow Way Part 1 3:27
The Narrow Way Part 2 2:53
The Narrow Way Part 3 5:57

The Grand Vizier's Garden Part
Part 1: Entrance 1:00
Part 2: Entertainment 7:06
Part 3: Exit 0:38

Producent:
Pink Floyd (live), Norman Smith (studio) 

Skivbolag:
Harvest

PINK FLOYD:
David Gilmour - gitarr, sång, alla instrument på "The Narrow Way"
Roger Waters - bas, sång, gitarr på "Grantchester Meadows", tape effects på "Several Species..."
Nick Mason - trummor, slagverk, alla instrument på "Grand Vizier's..."
Richard Wright - keyboards, sång, alla instrument på "Sysyphus"

***

***

LP: Phenomena II - Dreamrunner! (1987)



Skiva nummer två från brorsorna Galleys Phenomena-historia. Lika mycket stjärnor på denna skiva som det var på den första.




Eller vad sägs om Ray Gillen, Glenn Hughes, John Wetton, Kyoji Yamamoto, Mel Galley, Scott Gorham, Neil Murray?
 


Faktiskt ännu bättre än den första skivan, inte minst "Did it all for love" är en helt fenomenal låt.
Upptäck genast!
 
A:
Stop!
Surrender
Did It All For Love
Hearts On Fire
Jukebox

B:
Double 6, 55, Double 4
No Retreat, No Surrender
Move - You Lose!
Emotion Mama
It Must Be Love

Producent: 
Tom Galley

Skivbolag:
Arista

PHENOMENA:
Ray Gillen, sång
Glenn Hughes, sång
John Wetton, sång
Max Bacon, sång
Kyoji Yamamoto, gitarr
Mel Galley, gitarr
Scott Gorham, gitarr
John Thomas, gitarr
Neil Murray, bas
Michael Sturgis, trummor
Toshihiro Niimi, trummor
Leif Johansen keyboards, samplingar

***

***

LP: Phenomena - Phenomena! (1985)



Första skivan från Phenomena, det stjärnspäckade AOR-projekt som Tom Galley (brorsa till Mel Galley, ex-Whitesnake) drog igång,



Stjärnspäckat? Tja, vad ska man annars säga om en skiva som gästas av Glenn Hughes, Mel Galley, Neil Murray, Don Airey, Ted McKenna och Cozy Powell?



En konceptskiva som handlar om det här. Det verkar jättespännande.



 
 


Vet inte riktigt om jag gillar det här längre, det låter onekligen lite väl tunt och fjåsigt. Men 1985 var Phenomena hetare än solen. Fenomenet Phenomena lever och frodas fortfarande, läs mer här: http://www.phenomenaproject.co.uk/
 
A:
Kiss Of Fire
Still The Night
Dance With The Devil
Phoenix Rising

B:
Believe
Who's Watching You
Hell On Wings
Twilight Zone
Phenomena

Producent:
Tom Galley

Skivbolag:
Bronze

PHENOMENA;
Glenn Hughes, sång
Mel Galley, gitarr
John Thomas, gitarr
Neil Murray, bas
Robin Smith, keyboards
Don Airey, keyboards
Richard Bailey, keyboards
Cozy Powell, trummor
Ted McKenna, trummor

***

***

LP: Tom Petty - Full moon fever! (1989)



Tom Petty halkade jag in på via Traveling Wilburys, hade aldrig hört nåt med honom före det. Så när jag fick veta att min idol Jeff Lynne skulle skriva låtar till och producera den här skivan, Pettys första soloalbum, så var det ju bara att köpa den direkt när den släpptes. Alltså, hur dålig kan den vara då Jeff Lynne skrivit låtarna, tänkte jag?



Nä, precis. Den är ju såklart hur bra som helst, fem av tolv spår är skrivna med Lynne.
 


En indian på innerpåsen. På andra sidan är det texter. Observera att det på tipin står "TP", fniss!
 


Gästar den här skivan gör ingen mindre än Wilbury-kompisen George Harrison...



... och Roy Orbison som körar på "Zombie Zoo".

 
Tyckte den här var så bra att jag köpte Pettys två följande skivor "Into the great wide open"
och "Wildflowers" av bara farten men sen tappade jag intresset för ringande Rickenbackers.
RIP Tom Petty.
 

A:
Free Fallin' 4:14
I Won't Back Down 2:56
Love Is a Long Road 4:06
Face in the Crowd 3:58
"Runnin' Down a Dream 4:23

B:
I'll Feel a Whole Lot Better 2:47
Yer So Bad 3:05
Depending on You 2:47
The Apartment Song 2:31
Alright for Now 2:00
A Mind With a Heart of Its Own 3:29
Zombie Zoo 2:56
 
Producent:
Tom Petty, Jeff Lynne, Mike Campbell

Skivbolag:
MCA 

TOM PETTY:
Tom Petty, sång, gitarr, keyboards
Mike Campbell, gitarr, bas, mandolin, slide, dobro, keyboards
Jeff Lynne, bas, gitarr synthesizer, piano, keyboards, kör
Phil Jones, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
George Harrison, gitarr och kör på "I Won't Back Down"
Jim Keltner, trummor på "Love Is a Long Road"
Benmont Tench, piano på "The Apartment Song"
Howie Epstein, kör på "I Won't Back Down" and "Love Is a Long Road"
Roy Orbison, kör på "Zombie Zoo"

***

***

LP: The Police - Zenyatta mondatta! (1980)



Skiva nummer tre från Police heter "Zenyatta Mondatta", en nonsenstitel som inte betyder nånting alls, dom ville bara ha en titel som var lätt att säga.



Tydligen var det bråttom bråttom att få skivan klar. Den spelades in på fyra veckor och var samma dag som skivan var färdiginspelad drog Police ut på världsturné.



Dom ville helst spela in skivan i England men kunde inte pga skatteskäl så dom drog till Holland, f´låt Nederländerna istället och spelade in. Producenten från det två första skivorna, Nigel Gray, hängde också med. Han förhandlade dock upp sitt arvode till 25.000 pund och med de övriga kostnaderna hamnade skivans totala kostnad på 35.000 pund, mer än dubbelt så mycket vad deras två tidigare skivor kostade tillsamman, men en spottstyver för ett så pass stort band.

 
Den instrumentala "Behind my camel" är skriven av gitarristen Andy Summers och vann en Grammy 1982 för "Best Rock Intrumental". Sting avskydde dock låten av hela sitt hjärta och totalvägrade att spela på den så Andy fick lägga basen själv. Schysst kompis, den där Sting!
 

A:
"Don't Stand So Close to Me" 4:04
"Driven to Tears" 3:20
"When the World Is Running Down, You Make the Best of What's Still Around" 3:38
"Canary in a Coalmine" 2:26
"Voices Inside My Head" 3:53
"Bombs Away" 3:06

B:
"De Do Do Do, De Da Da Da" 4:09
"Behind My Camel" 2:54
"Man in a Suitcase" 2:19
"Shadows in the Rain" 5:04
"The Other Way of Stopping" 3:22

Producent:
Nigel Gray

Skivbolag:
A&M

THE POLICE:
Sting, bas, sång
Andy Summers, gitarr, sång på "Friends"
Stewart Copeland, trummor, gitarr på "A Sermon"

LP: Cozy Powell - Over the top! (1979)



Första soloskivan från Colin "Cozy" Powell.
 


Trots att det längst ner till vänster står "lyrics enclosed" så är det här helt igenom en instrumental skiva.



Trumporr!



Om den är bra? Nja, det tycker jag väl inte, men ett billigt köp och kul att ha. Sista låten "Over the top" är till hälften ett fett trumsolo.
 

A:
"Theme One" (Martin) – 3:36
"Killer" (Airey) – 7:16
"Heidi Goes to Town" (Powell, Airey) – 2:57
"El Sid" (Marsden) – 5:09

B:
"Sweet Poison" (Middleton) – 8:24
"The Loner" (Middleton) – 4:50
"Over the Top" (Airey, Powell, Tchaikovsky) – 8:39

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Polydor

COZY POWELL:
Cozy Powell, trummor
Gary Moore, gitarr (#2)
Clem Clempson, gitarr (#5 & 6)
Bernie Marsden, gitarr (#4)
Jack Bruce, bas
Don Airey, keyboards
Max Middleton, keyboards (#6)

LP: The Police - Regatta de blanc! (1979)



Polisernas andra fullängdare. Inspelad under fyra veckor och släppt ett år efter debuten "Outlandos...". Grabbarna hade dock lite ont om nytt material att spela in så Sting och Copeland fick gräva djupt i byrålådorna efter gammal skåpmat att spela in igen.



Bland annat så är texten på "Bring On the Night" recyclad från låten "Carrion Prince (O Ye of Little Hope)" som Sting skrev när han var med i sitt pre-Policeband Last Exit. "The Bed's Too Big Without You" är också den en uppdaterad Last Exit-dänga.



"No Time This Time" låg ursprungligen som b-sida på "So Lonely"-singeln som kom 1978 och lades sist på skivan för att fylla ut speltiden. Allt det här struntade såklart folk (och jag som synes) högaktningsfullt i och "Regatta de blanc" såldes i drivor. Skivan blev etta i England och singelsläppen "Message in a Bottle" och "Walking on the Moon" blev ettor på singellistan.
 

A:
Message in a Bottle (Sting) 4:51
Reggatta de Blanc (Copeland, Sting, Summers) 3:06
It's Alright For You (Copeland, Sting) 3:13
Bring on the Night (Sting) 4:16
Deathwish (Copeland, Sting, Summers) 4:13

B:
Walking on the Moon (Sting) 5:02
On Any Other Day (Copeland) 2:57
The Bed's Too Big Without You (Sting) 4:26
Contact (Copeland) 2:38
Does Everyone Stare (Copeland) 3:52
No Time This Time (Sting) 3:17

Producent:
The Police, Nigel Gray

Skivbolag:
A&M Records

THE POLICE:
Sting, bas, sång, kontrabas
Andy Summers, gitarr, piano
Stewart Copeland, trummor, sång, gitarr

LP: The Police - Outlandos d´ Amour! (1979)



Miljonsäljande debutskiva från engelska The Police som trots bandets bistra uppsyner inte är så värst mycket punk.



Trivia: "Be My Girl / Sally" består dels av en halvfärdig låtidé sjungen av Sting som efter 50 sekunder bryts och vi får höra gitarristen Andy Summers läsa en dikt om en uppblåsbar Barbara (fråga din pappa). 



Bandet hamnade i onåd hos BBC på grund av "Can´t stand losing you" och "Roxanne" då de handlade om självmord och prostutition respektive.
 

A:
Next to You (Sting) 2:50
So Lonely (Sting) 4:49
Roxanne (Sting) 3:12
Hole in My Life (Sting) 4:52
Peanuts (Copeland, Sting) 3:58

B:
Can't Stand Losing You (Sting) 2:58
Truth Hits Everybody (Sting) 2:53
Born in the 50's (Sting) 3:40
Be My Girl - Sally (Sting, Summers) 3:22
Masoko Tanga (Sting) 5:40

Producent:
The Police

Skivbolag:
A&M

THE POLICE:
Sting, bas, sång
Andy Sumners, gitarr
Stewart Copeland, trummor

LP: Poison - Flesh & Blood! (1990)



Skiva nummer tre från glammiga Poison. Inte så värst bra men två saker var kul med den i alla fall: "Unskinny Bop" och "Ride the wind" är två helt ok låtar och denna utgåva har det ocensurerade omslaget med blodränder under tatueringen. Foto av trummisen Rikki Rockets överarm med nygjord tatuering. På de övriga släppen är nämligen dom läskigheterna bortsuddade. 20 någorlunda väl spenderade kronor på Röda Korset.



Tuffa killar som hänger på nån bakgård. Sista skivan med gitarristen C.C Deville som kickades 1991 och ersattes av Richie Kotzen, flyhänt gitarrhjälte senare med i Mr Big och numera i Winery Dogs tillsammans med Billy Sheehan och Mike Portnoy. Kotzen fick i sin tur kicken från Poison 1993 efter studioskivan "Native Tongue" då han ertappades med att trixa runt lite med trummisens flickvän. Kotzens egna ord om sin tid i Poison: "Being in Poison helped me forget I was a musician".



Darrig på handen, eh?
 

A:
"Strange Days of Uncle Jack" - 1:40
"Valley of Lost Souls" - 3:58
"(Flesh & Blood) Sacrifice" - 4:41
"Swampjuice (Soul-O)" - 1:26
"Unskinny Bop" - 3:48
"Let It Play" - 4:21
"Life Goes On" - 4:46
"Come Hell or High Water" - 5:01

B:
"Ride the Wind" - 3:51
"Don't Give up an Inch" - 3:43
"Something to Believe In" - 5:29
"Ball and Chain" - 4:22
"Life Loves a Tragedy" - 5:13
"Poor Boy Blues" - 5:18

Producent:
Bruce Fairbarn

Skivbolag:
Enigma

POISON:
Bret Michaels, sång, gitarr
C.C. DeVille, gitarr, kör
Bobby Dall, bas, kör
Rikki Rockett, trummor, kör

LP: Possessed - Beyond the gates! (1986)







 
A:
Intro 1:23
The Heretic 2:40
Tribulation 4:48
March to Die 3:12
Phantasm 4:23

B:
No Will to Live 6:47
Beyond the Gates 2:55
The Beasts of the Apocalypse 3:13
Seance 3:03
Restless Dead 2:59
Dog Fight 1:23

Producent:
Carl Canedy

Skivbolag:
Music for Nations

POSSESSED:
 Jeff Becerra, bas, sång
Mike Torrao, gitarrr
Larry LaLonde, gitarr
Mike Sus, trummor

LP: Public Enemy - It takes a nation of millions to hold us back! (1988)



Public Enemys båda frontfigurer, Carlton "Chuck D" Ridenhour och William "Flavor Flav" Drayton bakom lås och bom. Ett öde som Flavor har upplevt mer än en gång i sitt liv, innan han ens fyllt 20 hade han suttit i finkan ett flertal gånger och senast i oktober 2012 finkades han för att ha knivhotat sin fästmös tonårsson...




B-sidan var förresten först tänkt att vara A-sidan om du förstår vad jag menar men producent Hank Shocklee ändrade sig just innan mixningen och skivan inleds nu med att den engelske DJ:n Dave Pearce presenterar bandet på en spelning på deras första Europa-turné. Vidare så är skivan nästan på sekunden 1 timme lång dvs 30 minuter per sida. På den här tiden, i alla fall i USA, så var kassettband nämligen populärare än CD så den här skivan är helt enkelt skräddarsydd för ett C-60 kassettband.
 
SIDE SILVER:
"Countdown to Armageddon" - 1:40
"Bring the Noise" – 3:46
"Don't Believe the Hype" – 5:19
"Cold Lampin' with Flavor" – 4:17
"Terminator X to the Edge of Panic" – 4:31
"Mind Terrorist" – 1:21 
"Louder Than a Bomb" – 3:37 
"Caught, Can We Get a Witness?" – 4:53 

SIDE BLACK:
"Show 'Em Whatcha Got" – 1:56 
"She Watch Channel Zero?!" – 3:49
"Night of the Living Baseheads" – 3:14 
"Black Steel in the Hour of Chaos" – 6:23
"Security of the First World" – 1:20
"Rebel Without a Pause" – 5:02
"Prophets of Rage" – 3:18
"Party for Your Right to Fight" - 3:24

Producent:
Hank Shocklee, Carl Ryder

Skivbolag: 
Def Jam

PUBLIC ENEMY:
Chuck D, messenger of prophecy
Flavor Flav, the cold lamper
Terminator X, assault technician
Professor Griff, minister of information
Eric "Vietnam" Sadler, progamming
Hank Shocklee, scratching

LP: The Police - Synchronicity! (1983)



"Synchronicity", den femte fullängdaren från The Police blev både deras mest säljande och sista album, sålde över 8 miljoner ex och puttade faktiskt ned "Thriller" från förstaplatsen i USA. Vilka som tog över förstaplatsen efter The Police? Quiet Riot med "Metal Health". Omslaget finns i en herrejösses massa färgkombinationer, 36 stycken faktiskt, med färgränder på olika ställen och andra foton och den här som jag köpt är givetvis den allra vanligaste... Och på framsidan ser du att Sting läser Carl Jungs bok "Synchronicity" som skivan är döpt efter.



En av få LP som jag har hemma där öppningen är upptill
 
 

A: 
Synchronicity I
Walking in Your Footsteps
O My God
Mother
Miss Gradenko
Synchronicity II

B:
Every Breath You Take
King of Pain
Wrapped Around Your Finger
Tea in the Sahara

Producent: 
Hugh Padgham 

Skivbolag: 
A&M

THE POLICE:
Sting, sång, bas
Andy Summers, gitarr
Stewart Copeland, trummor

LP: Cozy Powell - Tilt! (1981)




 

A:
The Right Side
Jekyll & Hyde
Sooner or Later
Living a Lie

B: 
Cat Moves
Sunset
The Blister
Hot Rock

Producent: 
Cozy Powell, Guy Bidmead 

Skivbolag: 
Polydor

COZY POWELL:
Cozy Powell, trummor
Elmer Gantry, sång
Frank Aiello, sång
Kirkby Gregory, gitarr
Bernie Marsden, gitarr
Jeff Beck, gitarr
Gary Moore, gitarr
Chris Glen, bas
Neil Murray, bas
Jack Bruce, bas
Don Airey, keyboards

2-LP: Public Enemy - Apocalypse 91... the enemy strikes black! (1991)



Fet dubbelvinyl i gatefoldomslag med hårdaste raporkestern Public Enemy som bara står och glänser i en back därhemma. Otippat eller va? Men jag gillar ju såna här gamla oldschool-rapgrejer, så nu det är bara att bita ihop. Då min kunskap om Public Enemy (och rapgenren i gemen) är väldigt begränsad så jag nöjer mig med att säga att Public Enemys fyra första skivor allihopa är kalasbra och du måste givetvis kolla upp dessa, resten av deras diskografi har jag ingen aning om hur det låter. Jomen kom igen katten, det svänger ju stenhårt!



Bäst? Jo, det ska jag berätta för dig, det är "I Don't Wanna Be Called Yo Niga", "By the Time I Get to Arizona" "Shut 'em Down" och "Move!". Och glöm inte bort att lyssna på "Bring the noize" där Chuck D & Co tillsammans med grabbarna i Anthrax river av historien första rap/metal-samarbete.



"There´s still apartheid in AmeriKKKa"
 

A:
Lost at birth
Rebirth
Nighttrain
Can't Truss It

B:
I Don't Wanna Be Called Yo Niga
How to Kill a Radio Consultant
By the Time I Get to Arizona

C:
Move!
1 Million Bottlebags
More News at 11

D:
Shut 'em Down
A Letter to the New York Post
Get the Fuck Outta Dodge
Bring the Noise 

Producent: 
Imperial Grand Ministers of Funk 

Skivbolag: 
Def Jam

PUBLIC ENEMY:
Chuck D, the hard rhymer
Flavor Flav, the juice
Terminator X, the track attacker

LP: The Police - Ghost in the machine! (1981)



Skiva nummer fyra från The Police som här tagit med sig ett gäng synthar med in i studion, det märks särskilt på låtar som "Spirits in the Material World", "Invisible Sun" och "Darkness".  Tyvärr hade nån av de tre också lyckats smuggla in en saxofon, detta djävulens instrument, och den sticker ut lite väl mycket på "Hungry for You", "Too Much Information", "One World (Not Three)" och "Rehumanize Yourself". Eller som gitarristen Andy Summers har sagt:

I have to say I was getting disappointed with the musical direction around the time of Ghost in the Machine. With the horns and synth coming in, the fantastic raw-trio feel—all the really creative and dynamic stuff—was being lost. We were ending up backing a singer doing his pop songs."
 



Skivan innehåller också megahiten "Every Little Thing She Does Is Magic" som blev etta hemma i England och trea i USA på singellistan. Fantastiskt fantasilös baksida på skivan men framsidan är lite kuligare, de tre tecknen är helt enkelt från vänster Andy Summers, i mitten Sting med stubbat hår och till höger trummisen Stewart Copeland med lugg. Vad skivans titel "Ghost in the machine" egentligen syftar på? Läs allt om det härborta på Wikipedia. Hyfsat bra skiva trots allt.
 

A:
Spirits in the Material World
Every Little Thing She Does Is Magic
Invisible Sun
Hungry for You
Demolition Man


B: 
Too Much Information
Rehumanize Yourself
One World (Not Three)
"Ωmegaman"
Secret Journey
Darkness


Producent: 
The Police, Hugh Padgham 

Skivbolag: 
A&M

THE POLICE:
Sting, bas, sång
Stewart Copeland, trummor
Andy Summers, gitarr


RSS 2.0