2-LP: Pink Floyd - Ummagumma! (1969)



USA-pressad dubbel-LP med Pink Floyd bestående av en live-LP från 1969 med fyra låtar och så en studioinspelad LP där de fyra medlemmarna fått varsin halv LP-sida att göra vad dom vill på. Och det gör dom, för det flummas iväg å det väldigaste i diverse knasiga ljudexperiment. En aning svårlyssnat. Liveskivan är dock bra, "Astronomy Domine" och dom andra låtarna har jag lyssnat både en, två och tre gånger. Observera att det inte är nån bild på den där LP:n som står på golvet, bara en vit ruta... Har väl nånting med copyright att göra, på England-utgåvan är det en LP med soundtracket till filmen "Gigi" som står där.
 


Fräsig baksidesbild med två Floyd-roadies ståendes mitt ibland en massa symmetriskt utlagda instrument.
 


På uppviket hela bandet med Roger Waters i mitten med frugan June. På de flesta CD-utgåvor av denna skiva är visst den bilden beskuren så att hon inte syns.
 

A:
Astronomy Domine 8:29
Careful with That Axe, Eugene 8:50

B:

Set the Controls for the Heart of the Sun 9:15
A Saucerful of Secrets 12:48

C:
Sysyphus Part 1 4:29
Sysyphus Part 2 1:49
Sysyphus Part 3 3:07
Sysyphus Part 4 3:38
Grantchester Meadows 7:26
Several Species of Small Furry Animals Gathered Together in a Cave and Grooving with a Pict 4:59

D:
The Narrow Way Part 1 3:27
The Narrow Way Part 2 2:53
The Narrow Way Part 3 5:57

The Grand Vizier's Garden Part
Part 1: Entrance 1:00
Part 2: Entertainment 7:06
Part 3: Exit 0:38 

* * *

* * *

Producent:
Pink Floyd (live), Norman Smith (studio) 

Skivbolag:
Harvest

PINK FLOYD:
David Gilmour - gitarr, sång, alla instrument på "The Narrow Way"
Roger Waters - bas, sång, gitarr på "Grantchester Meadows", tape effects på "Several Species..."
Nick Mason - trummor, slagverk, alla instrument på "Grand Vizier's..."
Richard Wright - keyboards, sång, alla instrument på "Sysyphus"

LP: Madam X - We reserve the right! (1984)



Klassisk (jo, men det är det väl?) debutplatta från Madam X som tyvärr blev deras enda skiva, men vilken skiva sen! Den hårfagre jättebasisten Doliber skrev merparten av skivans refrängstarka låtar som låter som ett Slade som vältrar sig i hårspray, strumbyxor och kajal. Givetvis var det här bandet för bra för att vara sant för när dom som bäst höll på att peppa inför en Englandsturné hoppade Bret Kaiser helt plötsligt av bandet! Ersättaren John Ward gjorde tyvärr ingen människa lycklig med sitt ylande och den hype dom byggt upp med denna kalasskiva försvann sin kos.



Ward kickades och ersattes av inte helt okände Sebastian Bach som bara hann vara med i ett år innan Madam X sen upplöstes. Systrarna Petrucci (inte släkt med Dream Theater-Petrucci) gick vidare till Vixen och Chris "Godzilla" Doliber bildade bandet Dr Bone som jag inte vet ett smack om. Jaså, undrar du också vad som hände med sångaren Bret Kaiser? Surfa till www.bretkaiser.com och kolla själv! Lite otippat må jag säga. Madam X återförenades på SRF 2014, man skulle ha vart där. Skitbra LP.


A:
High In The High School
Come One, Come All
She's Hot Tonight
Dirty Girls
Max Volume


B:
Metal In My Veins
Reserve The Right To Rock
Good With Figures
Cat's Got Your Tongue
We Want Rock
Stand Up And Fight

* * *

* * *

Producent: 
Rick Derringer 

Skivbolag: 
JET

MADAM X:
Bret Kaiser, sång
Chris "Godzilla" Doliber, bas
Maxine Petrucci, gitarr
Roxy Petrucci, trummor

LP: City Boy - Book early! (1978)



Fjärde fullängdaren från City Boy är den med hiten "5705" som du såklart har hört. City Boy hade här, i och med nya trummisen Roy Wards ankomst, nu fått inte mindre än tre lead-sångare vilket ibland blev lite problematiskt/komiskt beroende på vem du frågar. T ex så sjunger Roy lead på just "5.7.0.5" men när det skulle till och mimas i TV-shower så fick Steve Broughton, en av de två egentliga huvudsångarna (och den mer bildsköne av dom) kliva fram och "sjunga", alltså mima till Roys sång. Måste ha känts sådär...  



Trivia: blippandet i början av "5.7.0.5" är telefonnumret till skivbolaget Mercurys kontor. Förstapress av en galet bra skiva, på senare utgåvor är även låten "What a night" med.
 
A:
5.7.0.5. (3:10)
Summer In The Schoolyard (3:52)
Goodbye Laurelie (3:10)
Raise Your Glass (To Foolish Me) (2:57)
Cigarettes (5:30)

B:
Do What You Do, Do Well (3:29)
World Loves A Dancer (3:24)
Beth (2:45)
Moving In Circles (4:05)
Dangerous Ground (4:53)

* * *

* * *

Producent:
Robert John Lange

Skivbolag:
Mercury

CITY BOY:
Lol Mason, sång
Steve Broughton, sång, gitarr
Chris Dunn, bas
Mike Slamer. gitarr
Max Thomas, keyboards
Roy Ward, trummor, sång

LP: The Almighty - Soul destruction! (1991)



Skiva nummer två från The Almighty, du vet det där bandet där Ricky Warwick var sångare. Ricky Warwick? Jamen du vet han som nu sjunger i Black Star "ibland heter vi Thin Lizzy" Riders. Robust rock´n´roll faktiskt producerat av ex-Duran Duran-gitarristen Andy Taylor. "Love Religion" är förresten skriven tillsammans med Del James som är bästis med Axl Rose och numera Guns ´n´ Roses turnémanager. 



Hårda killar direkt från Los Angeles smutsiga bakgat... jag menar Glasgow. Va? Om den var bra? Nej, inte så värst, det var mest en massa osvängiga riff staplade på varann, tycker jag. Tur att den bara kostade 10 kr.
 
A:
"Crucify" (Warwick) - 4:42
"Free 'N' Easy" (London, Warwick) - 4:24
"Joy Bang One Time" (London, Tantrum, Warwick) - 3:33
"Love Religion" (James, London, Warwick)- 4:41
"Bandaged Knees" (James, Warwick) - 6:11
"Praying to the Red Light" (Tantrum, Warwick) - 4:49

B:
"Sin Against the Light" (Warwick) - 4:59
"Little Lost Sometimes" (Tantrum, Warwick) - 7:01
"Devil's Toy" (Warwick) - 5:23
"What More Do You Want" (James, Warwick) - 4:32
"Hell to Pay" (Warwick) - 4:47
"Loaded" (Warwick) - 3:32

* * *

* * *

Producent:
Andy Taylor

Skivbolag:
Polydor

THE ALMIGHTY:
Ricky Warwick, sång
Tantrum, gitarr
Floyd London, bas
Stump Monroe, trummor

LP: Gillan - Future shock! (1981)



En fantastisk skiva med ett gräsligt omslag, troligen tecknat av en 15-årig pryo på skivbolaget. Är bandet på väg upp eller försöker dom trampa sig neråt? Vems är rymdskeppet där ovanför? Vad är det för sladdvinda som Colin Towns försöker reda ut? Varför har Bernie och John Spock-öron? Är Ian Gillan verkligen sådär rödhårig? Frågorna hopar sig.Vilken tur då att musiken som sagt i alla fall är helt fantastisk.
 


Den fina målningen fortsätter på baksidan. Vilken tur att handtaget på den där rymdhojen precis täcker den där förargliga nip-slipen som tjejen i mitten råkat ut för.
 


På baksidan av textbladet är det vuxna män som gör saker tillsammans.
 

A:
"Future Shock" – (Gillan, McCoy, Tormé) (3:06)
"Night Ride Out of Phoenix" – (Gillan, Towns) (5:06)
"(The Ballad Of) The Lucitania Express" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:10)
"No Laughing in Heaven" – (Gillan, McCoy, Tormé, Towns, Underwood) (4:58)
"Sacre Bleu" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:03)
"New Orleans" – (Guida, Royster) (2:37)

B:
"Bite the Bullet" –(Gillan/Towns) (4:50)
"If I Sing Softly" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (6.10)
"Don't Want the Truth" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (5.40)
"For Your Dreams" – (Gillan/Towns) (5.04)

* * *

* * *

Producent:
"Chas" Watkins, Gillan

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
John McCoy, bas
Bernie Tormé, gitarr
Colin Towns, keyboards
Mick Underwood, trummor

LP: Electric Light Orchestra - Time! (1981)

 

Nionde fullängdaren från världens bästa ELO åkte raka spåret upp till första platsen i England och stannade där i två veckor. Ett konceptalbum om en kille som dras iväg på en tidsresa från 1980-talet till år 2095.



Musikvideon till "Hold on tight" var den tidens dyraste video nånsin med en budget på hisnande 40 000 pund.
 


Ett glatt gäng på innerpåsen må jag säga. Galet bra skiva.
 

A:
"Prologue" 1:15
"Twilight" 3:35
"Yours Truly, 2095" 3:15
"Ticket to the Moon" 4:06
"The Way Life's Meant to Be" 4:36
"Another Heart Breaks" 3:46

B:
"Rain Is Falling" 3:54
"From the End of the World" 3:16
"The Lights Go Down" 3:31
"Here Is the News" 3:49
"21st Century Man" 4:00 6.
"Hold On Tight" 3:05
"Epilogue" 1:30

* * *

* * *

Producent:
Jeff Lynne

Skivbolag:
Jet

ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA:
Jeff Lynne – sång, gitarr, piano, synthesizer
Bev Bevan – trummor
Richard Tandy – piano, synthesizers
Kelly Groucutt – bas

LP: Accept - Breaker! (1981)

 

Halvhyfsad skiva från tyska titanerna Accept, eller va? Bandet kastade tidigare skivors försök att skriva en radiohit överbord och gjorde en skiva som dom själva ville lyssna på och det brukar ju funka allra bäst.
 


Två vita Flying V-gitarrer ihoplindade med taggtråd. Metal? METAL!!
 


Trots att det står på etiketten att sistlåten på A-sidan heter "Son of a bitch" så sjunger Udo aldrig det, i alla fall inte på den version som jag har. Nä, för där sjunger Udo minsann "Born to be whipped" i refrängen istället. Det fanns nämligen inte en suck att dom vid den här tiden skulle få släppa en skiva i England med en låttitel som "Son of a bitch" så en snällare version spelades in. Och vips så är Udo vrålandes "Cocksucking motherfucker!" på min LP utbytt mot "Sockcucking fothermucker" och alla, särskilt engelsmännen är nöjda och glada... Lyssna själv i spelaren nedan.
 

A:
"Starlight" – 3:52
"Breaker" – 3:35
"Run If You Can" – 4:49
"Can't Stand the Night" – 5:23
"Son of a Bitch" – 3:52

B:
"Burning" – 5:14
"Feelings" – 4:48
"Midnight Highway" – 3:58
"Breaking Up Again" – 4:37
"Down and Out" – 3:44

* * *

* * *

Producent:
Dirk Steffens

Skivbolag:
Brain

ACCEPT:
Udo Dirkschneider – sång
Wolf Hoffmann – gitarr
Jörg Fischer – gitarr
Peter Baltes – bas, sång på "Breaking Up Again"
Stefan Kaufmann – trummor

LP: Adam Ant - Vive le rock! (1985)



Jotack, min samling med Adam Ant-soloskivor växer och frodas! Skiva nummer tre från allas vår favorit-myra och piratlooken från svunna Adam and the Ants-tiden är som synes puts väck, nu är det rockiga läderbyxor, gitarrer och studsiga låtar med en aning 50-talsstuk som gäller.



Galet bra skiva som legat klistrad på min skivtallrik i veckor och jag har numera låtar som "Vive le rock"; "Miss thing" och "Hell's eight acres" för evigt inristade i hjärnbarken.

 
Producerat av legendaren Tony Visconti som har massor av Bowie- och T-Rex-skivor på CV:et.
 

A:
"Vive Le Rock" – 3:39
"Miss Thing" – 3:08
"Razor Keen" – 3:49
"Rip Down" – 3:23
"Scorpio Rising" – 4:04

B:
"Apollo 9" – 3:22
"Hell's Eight Acres" – 3:51
"Mohair Lockeroom Pin-Up Boys" – 3:14
"No Zap" – 3:14
"P.O.E." – 3:24
"Apollo 9 (Acapella Reprise)" – 1:32

* * *

* * *

Producent:
Tony Visconti

Skivbolag:
CBS

ADAM ANT:
Adam Ant – sång
Marco Pirroni – gitarr
Chris DeNiro – bas
"Count" Bogdan Wiczling – trummor

LP: Wendy O, Williams - W.O.W! (1984)

 
Solodebuten från Plasmatics-sångerskan Wendy O. Williams är nog det närmaste man kan komma en KISS-skiva utan att det står KISS på omslaget. Kolla först vem som är producent och basist på skivan. Kolla sen på gästlistan här nedan. Vem trummar på "Legends Never Die"?  Vem drar solot på "Bump and Grind"? Vem är det som lirar kompgitarr på "Ready to Rock"? Vems gitarr är det som hörs allra mest på "Ain't None Of Your Business"?

 


Kolla också vem som varit med och skrivit fem av skivans nio låtar. Både "It's My Life" och 
"Thief in the Night" spelades sen in av KISS. 1998 tog Wendy livet av sig. RIP


A:
"I Love Sex (And Rock and Roll)" (Simmons, Beech, Swenson, Tolliver, Stotts) 3:47
"It's My Life" (Simmons, Stanley) 3:58
"Priestess" (Beech, Swenson, Romanelli, Stotts) 3:23
"Thief in the Night" (Simmons, Weissman) 3:47
"Opus in Cm7" (Swenson, Romanelli) 4:20

B:
"Ready to Rock" (Swenson, Romanelli, Stotts) 5:11
"Bump and Grind" (Beech, Swenson, Romanelli, Tolliver, Stotts) 4:27
"Legends Never Die" (Simmons, Mitchell, Free) 4:25
"Ain't None of Your Business" (Simmons, Carr, Vincent) 3:27

* * *

* * *

Producent:
Gene Simmons

Skivbolag:
Sword

WENDY O. WILLIAMS:
Wendy O. Williams - sång
Wes Beech - gitarr
Michael Ray - gitarr
Gene Simmons (som Reginald van Helsing) - bas
T.C. Tolliver - trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Ace Frehley - gitarr på "Bump and Grind"
Paul Stanley - gitarr på "Ready to Rock"
Eric Carr - trummor på "Legends Never Die"
Vincent Cusano - gitarr på "Ain't None Of Your Business"

LP: Styx - Paradise theatre! (1981)



Mångmiljonsäljande skiva från Styx som jag tycker är fantastiskt bra. Kan inte riktigt förklara varför, för trots att den innehåller blås, discobas, handklapp, tjejkörer och allt sånt som jag vanligtvis skyr som pesten så gillar jag den skarpt. En historia om "Paradise Theatre" från det glammiga öppnandet 1928 till konkursen och igenbommandet 1958, alltihopa är såklart en metafor för USA:s utveckling under samma tidsperiod. Omslagsbilden visar öppningsdagen...
 


... och på baksidan ser vi det sorgliga förfallet. Varför står det "Paradise Theatre" på framsidan under bandloggan men "Paradise Theater" på baksidan?



Snälla Styx hamnade lite otippat i klistret med "Snowblind", som handlar om kokainberoende då den rabiata föräldragruppen PRMC inte gillade den "sataniska" lyriken! För om man enligt Tipper Gore lyssnade på textraden "I try so hard to make it so" baklänges så blev det "Satan move through our voice"... Haha! Om det hade Dennis DeYoung bara följande att säga: "Anyone who plays their records backwards is the Anti-Christ. We have enough trouble making these records sound right forward..." 

Bandet var så förgrymmade över anklagelserna att den följande skivan, "Kilroy was here" handlade om ett fascistiskt samhälle styrt av "MMM" ("Majority for Musical Morality") som hade förbjudit all musik. Lyssnat mycket på "2112" tro? Och inte nog med det, dom fyllde skivan med riktiga baklängesmeddelanden också som gjorde narr av PRMC! Som grädde på det stekta moset la dom "Snowblind" som B-sida till första singeln, "Mr Roboto". Så går det om man retar upp Styx!



På B-sidan av denna LP är bandnamnet snyggt laseretsat i vinylen, nåt som jag aldrig sett på nån skiva varken före eller efter denna. Bra skiva!
 

A:
A.D. 1928
Rockin' the Paradise
Too Much Time on My Hands
Nothing Ever Goes As Planned
The Best of Times

B:
Lonely People
She Cares
Snowblind
Half-Penny, Two-Penny
A.D. 1958
State Street Sadie

* * *

* * *

Producent: 
Styx 

Skivbolag: 
A&M


STYX:
Dennis DeYoung, keyboards, sång
Chuck Panozzo, bas
John Panozzo, trummor
Tommy Shaw, gitarr, sång
James Young, gitarr, sång

LP: Riot - Restless breed! (1982)



Fjärde fullängdaren från amerikanska hårdrockarna Riot är, trots det lökiga omslaget (en latino-Angus + en säl = metal?), en riktig rackarökare till skiva. Det beror såklart på att bandet här har fått en riktig tuffing till sångare, nämligen Rhett Forrester



Tyvärr blev det bara en LP till med Rhett på sång innan ett slutkört Riot, som kämpat i motvind sedan dag ett, efter en massa managementstrul kastade in handduken. Rhett sjöng sen på Jack Starrs "Out of the darkness" och Thrashers allstar-skiva "Burning at the speed of light" (båda kanonbra), släppte två soloskivor (dom vill jag ha!) innan han började ett frenetiskt bandhoppande och demo-inspelande som tyvärr aldrig ledde nånvart. Rhett sköts ihjäl den 22 januari 1994 av en bilkapare då Rhett vägrade lämna ifrån sig sin bil. RIP.

 
A:
"Hard Lovin' Man" (Forrester, Salomone) - 2:48
"C.I.A." (Forrester) - 3:43
"Restless Breed" (Reale) - 5:11
"When I Was Young" (Burdon, Briggs, Weider, Jenkins, McCulloch) - 3:25
"Loanshark" (Reale, Forrester, Leming) - 4:10

B:
"Loved by You" (Ventura) - 5:37
"Over to You" (Ventura) - 3:42
"Showdown" (Reale) - 3:49
"Dream Away" (Ventura) - 3:43
"Violent Crimes" (Leming, Forrester) - 2:30

Producent:
Steve Loeb, Billy Arnell

Skivbolag: 
Elektra

RIOT:
Rhett Forrester, sång
Mark Reale, gitarr
Rick Ventura, gitarr
Kip Leming, bas
Sandy Slavin, trummor

LP: Ted Nugent - Scream dream! (1980)


En vältuggad (och hålad!) vinyl från 1980. Och det är inte bara omslaget som är lite hafsigt, även skivan känns som ett hopkok. Charlie Huhn sjunger på två låtar och trummisen (och även skivans producent) Cliff Davies sjunger på en. Resten av sången tar farbror Ted hand om själv men konstigt känns det med tre olika röster vid micken.



Men vad händer här? Är det här hårdrock? Efter den här LP:n avtog mitt Nugent-intresse dramatiskt då The Motor City Madman blev lite väl slickad för min smak och det intresset har väl aldrig egentligen återhämtat sig. Men alla hans skivor fram till den här är för jävla bra.



Den alltid lika politiskt korrekte Ted viftar med en pickadoll på innerpåsen.
 

På innerfodralet kan man även shoppa Nugent-prylar. En kniv med Nugent-logga för 16:95 eller varför inte en tuff poster, endast för 2 dollar.


A:
Wango Tango 
Scream Dream 
Hard As Nails 
I Gotta Move 
Violent Love 

B:
Flesh And Blood 

Spit It Out 
Come And Get It 
Terminus El Dorado 
Don't Cry (I'll Be Back Before You Know It Baby)

* * *

* * *

Producent:
Cliff Davies

Skivbolag:
Epic

TED NUGENT:
Ted Nugent - gitarr, sång
Charlie Huhn - gitarr, sång på "I Gotta Move" och "Don't Cry"
Dave Kiswiney - bas
Cliff Davies - trummor, sång på "Come And Get It "

LP: Gillan - Glory road! (1980)



Är verkligen ingen sån skivsamlare som bara måste ha alla utgåvor av en skiva, skiter fullständigt i det faktiskt och är också helt ointresserad av bonusspår, livelåtar, demos, mixar osv. Men den här skivan har jag minsann köpt två av av nån outgrundlig anledning. Eftersom det var typ 30 år sen det hände så har jag inte en susning vad jag tänkte då och varför det nu var så viktigt att ha både, men en av dom här måste ha varit väldigt billig.



Samma fräsiga framsida på båda utgåvorna med präglat bandnamn men baksidan och låtarna skiljer lite mellan dom. Europeisk utgåva ovan och amerikansk dito nedanför. Vi i Europa fick texter och bandfoton på innerpåsen, det fick dom inte i USA utan bara en vanlig vit. Observera den lätt omkastade låtordningen som jänkarna har på sin version.

 
Vet inte vilket omslag som är mera svårläst: det europeiska med sitt snirkliga typsnitt eller det amerikanska med en aning för liten storlek... 


A:
"Unchain Your Brain" (Gillan, McCoy, Tormé) 3:11
"Are You Sure?" (Gillan, McCoy, Tormé) 4:05
"Time And Again" (Gillan, McCoy, Tormé) 5:05
"No Easy Way" (Gillan, McCoy, Tormé) 6:34
Sleeping On The Job (Gillan, Towns) 3:11

B:
"On The Rocks" (Gillan, Towns) 6:39
"If You Believe Me" (Gillan, McCoy, Tormé, Underwood) 7:33
"Running, White Face, City Boy" (Towns) 3:11
"Nervous" (Gillan, Towns) - 3:44

USA-utgåva:
A:
"Running, White Face, City Boy" (Towns) 3:11
Are You Sure (Gillan, McCoy, Tormé) 4:05
Time And Again"Time And Again" (Gillan, McCoy, Tormé) 5:05
"No Easy Way" (Gillan, McCoy, Tormé) 6:34
"Your mother was right" (Gillan, Towns) 5:19

B:
On The Rocks (Gillan, Towns) 6:39
If You Believe Me (Gillan, McCoy, Tormé, Underwood) 7:33
"Unchain Your Brain" (Gillan, McCoy, Tormé) 3:11
"Nervous" (Gillan, Towns) - 3:44

* * *

* * *

Producent:
John McCoy Paul "Chas" Watkins

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan – sång
Colin Towns – Keyboards
John McCoy – Bas
Bernie Tormé – gitarr
Mick Underwood – trummor

LP: Accept - Restless and wild! (1982)



Loppisfyndad spanskpressad utgåva av denna klassiker, därav det väldigt annorlunda omslaget. Ett omslag som skriker METAL! Maffigt trumset. Men vad in the name of Jösse håller Udo och Baltes på med där i mitten?



Baksidesbilden är också en väldans massa metal, det snirkliga typsnittet som använts nertill not so much. Och trots att han är först däruppe bland bandfotona så spelar Herman Frank inte en ton på skivan utan det är Wolf Hoffman som hörs all the way.



En rosa-orange etikett, är det metal? Den där "Deaffy", som fått låtskrivarcredit på två låtar, är förresten en pseudonym för Gaby Hoffman som dubblar både som Accepts manager och Wolf Hoffmans fru. Vem Robert A. Smith-Diesel är, vars namn står efter inte mindre än fem låtar, är däremot höljt i dunkel. Nån som vet?


A:
"Fast as a Shark" (Hoffmann, Kaufmann, Dirkschneider, Baltes) 3:48
"Restless and Wild" (Robert A. Smith-Diesel, Accept) 4:10
"Ahead Of The Pack" (Hoffmann, Kaufmann, Dirkschneider, Baltes) 3:22
"Shake Your Heads" (Hoffmann, Kaufmann, Dirkschneider, Baltes) 4:00
"Neon Nights" (Deaffy, Smith-Diesel, Accept) 6:00

B:
"Get Ready" (Smith-Diesel, Accept) 3:49
"Demon's Night" (Hoffmann, Kaufmann, Dirkschneider, Baltes) 4:34
"Flash Rockin' Man" (Hoffmann, Kaufmann, Dirkschneider, Baltes) 4:24
"Don't Go Stealing My Soul Away" (Smith-Diesel, Accept) 3:15
"Princess Of The Dawn" (Deaffy, Smith-Diesel, Accept) 6:15

* * *

* * *

Producent:
Accept

Skivbolag:
Victoria

ACCEPT:
Udo Dirkschneider –  sång
Wolf Hoffmann – gitarr
Herman Frank – gitarr
Peter Baltes – bas
Stefan Kaufmann – trummor

LP: Andy Taylor - Thunder! (1987)



Debutskivan från ex-Duran Duran-gitarristen Andy Taylor där han skrivit alla låtar ihop med Sex Pistols-gitarristen Steve Jones som också lirar på skivan och co-producerar. 1987 hann Andy också med att producera Rod Stewarts mångmiljonsäljare "Out of order" så -87 var ett busy år för Andy.



Konstigt nog blir slutresultatet, trots Jones medverkan och Taylors önskan att rocka stenhårt, varken punkstökigt eller jätterockigt utan det det är väldigt snäll AOR som bjuds på här. Ibland inte helt olikt Steve Jones egen soloplatta "Mercy" som kom samma år som denna. Tillfällighet? Men Andy är verkligen en fena på gitarr. Har ingen aning vad Andy gör nuförtiden men han borde göra en skiva till, den här var nämligen riktigt bra, väl värd den tia jag betalade för den.
 
A:
"I Might Lie" (Andy Taylor, Steve Jones) – 5:20
"Don't Let Me Die Young" (Taylor, Jones) – 4:23
"Life Goes On" (Taylor, Jones) – 4:53
"Thunder" (Taylor, Jones) – 4:03

B:
"Night Train" (Taylor, Jones) – 4:40
"Tremblin'" (Taylor, Jones) – 4:30
"Bringin' Me Down" (Taylor, Jones) – 5:07
"Broken Window" (Taylor) – 4:11
"French Guitar" (Taylor, Jones) – 4:03

* * *

* * *

Producent:
Andy Taylor, Steve Jones

Skivbolag:
MCA

ANDY TAYLOR:
Andy Taylor - sång, gitarr
Steve Jones - gitarr
Mickey Curry - trummor
Patrick O'Hearn - bas
Brett Tuggle - keyboards

LP+7"-singel: Luciferian Light Orchestra - Luciferian Light Orchestra! (2015)



Alltså har du nångång sett nåt så vackert? Av en ren slump såg jag i mitt Instagram-flöde (du följer väl #musikbloggen?) en snubbe som stolt visade upp denna skiva. Hade ingen aning att detta mästerverk fanns på vinyl så efter en kort konversation med killen i fråga det var bara att surfa iväg till therion.se och beställa.



Det finns bara 100 ex av den här så skynda skynda om du vill fynda. Som synes signerad av Christofer "Therion" Jonsson himself.



Som en extra överraskning följer det även med en enkelsidig singel med bonuslåten "Three Demons".



Kalasbra ockult rock lite åt Ghost- och The Devil´s Blood-hållet...



... på guldfärgad vinyl. Fantastiskt bra.
 
A:
“Dr. Faust on Capri”
“Church of Carmel”
“Taste the Blood of the Altar Wine”
“A Black Mass in Paris”
“Eater of Souls”

B:
“Venus in Flames”
“Sex With Demons”
“Moloch”
“Dante and Diabaulus”

7"-singel:
"Three Demons" (sid 2 på singeln är blank)

* * *

* * *

Producent:
Christofer Jonsson

Skivbolag:
Adulruna/Svart

LUCIFERIAN LIGHT ORCHESTRA:
Christofer Johnsson – gitarr, keyboard
Mari Paul - sång
Mina Karadzic – kör

+ ett gäng icke namngivna musiker

LP: Quireboys - A bit of what you fancy! (1990)



Sleazig klassiker inköpt för en tia på loppis. Har aldrig hört nåt med Quireboys tidigare, bara hört talas om, så det här var verkligen en positiv överraskning. Skitbra skiva med galet sköna låtar. Sharon Osbourne var bandets manager vid den här tiden.



Co-producerad av Jim Cregan som vid denna tid var gitarrist i Rod Stewarts band och han har bland annat skrivit megahiten "Tonight I'm Yours (Don't Hurt Me)" åt Roddan. Om Spike låter som Rod Stewart? Gissa. Bonusinfo: Ian Wallace spelar trummor på skivan men var inte medlem i bandet utan bara en inhyrd kille. Wallace var i början av 70-talet medlem i King Crimson och har också gjort en drös skivor med Bob Dylan. Udda val av trummis till en Faces/Stones-rockande skiva må man tycka, men gosse vad det svänger!
 
A:
"7 O'Clock" 3:38
"Man on the Loose" 4:15
"Whippin' Boy" 4:28
"Sex Party" 2:36
"Sweet Mary Ann" 3:38
"I Don't Love You Anymore" 5:01

B:
"Hey You" 3:20
"Misled" 3:35
"Long Time Comin'" 3:26
"Roses & Rings" 4:12
"There She Goes Again" 2:56
"Take Me Home" 4:11

* * *

* * *

Producent:
Jim Cregan, George Tutko

Skivbolag:
Parlophone

QUIREBOYS:
Jonathan "Spike" Gray – sång
Guy Bailey – gitarr
Guy Griffin – gitarr
Nigel Mogg – bas
Ian Wallace – trummor
Chris Johnstone – keyboards

LP: Keel - The final frontier! (1986)



Nej, det är inte Iron Maiden-skivan med samma namn utan tredje fullängdaren från glammiga bandet Keel med gapiga sångaren Ron "Wrong Key" Keel i spetsen. Riktigt bra skiva med ett otroligt färgglatt omslag målat av John Taylor Dismukes som även gjort ett par omslag till Y&T.
  


Producerat av Gene Simmons och med ett gäng gästartister, se nedan. Gitarristen Marc Ferrari är förresten med i kultrullen "Wayne´s World" där han spelar i Waynes flickvän Cassandras kompband. Den här sättningen, utom basisten Kenny Chaisson, återförenades 2008 och 2010 kom albumet "Streets of rock´n´nroll". Ron Keel hojtar även i barbandet Badlands House Band
 
A:
"The Final Frontier" (Keel, Chaisson) - 3.20
"Rock and Roll Animal" (Ferrari) - 4.47
"Because the Night" (Bruce Springsteen, Patti Smith) - 3.47
"Here Today, Gone Tomorrow" (Keel) - 4.06
"Arm and a Leg" (Keel, Ferrari, Jay, Chaisson) - 3.08

B:
"Raised on Rock" (Ferrari) - 3.10
"Just Another Girl" (Keel) - 3.16
"Tears of Fire" (Ferrari) - 4.20
"Nightfall" (Ferrari) - 1.56
"No Pain No Gain" (Keel) - 3.44

* * *

* * *

Producent:
Gene Simmons

Skivbolag:
Gold Mountain

KEEL:
Ron Keel, sång, gitarr, keyboards
Marc Ferrari, gitarr, kör
Bryan Jay, gitarr, kör
Kenny Chaisson, bas, kör
Dwain Miller, trummor, kör

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Michael Des Barres, sång på "Raised on Rock"
Joan Jett, gitarr på "Raised on Rock"
Jaime St. James, kör på "Rock and Roll Animal"
Gregg Giuffria, kör på "No Pain No Gain"

RSS 2.0