Film- & Musikbloggen!

Debutalbumet från rockgänget Montrose i originalutgåva och inköpt för en sketen tjuga, jo jag tackar jag!

Sångare i Montrose var ju som alla vet ingen mindre än Sammy (eller Sam som det står på skivan) Hagar som efter uppföljaren "Paper Money" tackade för sig och startade en väldigt framgångsrik solokarriär. Han blev senare även sångare i Van Halen som visst influerades mycket av Montrose, så mycket att dom lånade "Montrose"-producenten Ted Templeman till sin debutplatta och på alla sina följande skivor ända fram till "1984"-skivan.

Men nu är det ju Montrose det ska handla om som jag faktiskt inte vet ett smack om, köpte den bara för att Hagar var med på skivan. Men glatt överraskad blev jag! För den innehåller ju ett helt gäng rockrökare i den amerikanska hårdrocksskolan, tyvärr är det lite väl tydliga Led Zeppelin-vibbar på "Space Station No 5" och "Rock candy" (och sånt kan ju aldrig vara bra), men resten är som sagt riktigt bra.

Hade som sagt ingen aning att Ronnie Montrose var en sån hejargitarrist, lyssna bara på "Bad motor scooter" med fränt motorljud från gitarren, den svängiga "I don´t want it" med sydstatsfeeling och tuffa gitarrhamonier och den ösiga "Good rockin´ tonight".

Men omslaget vet jag inte, har inte sett så mycket manliga bröstvårtor och bringor sen valfri Manowar-skiva, men tjejerna gick säkert igång på det här bigtime 1973.

Eller rättare sagt av Äckelhundens husse, den gode (onde?) Allamagoosalum och då är det väl bara att bita ihop och göra som han säger, annars skickar han väl det dräglande hundskrället på mig... So here goes:

3 TV-program jag kollar på:
- Vad som helst på Discovery: "Mythbusters", "Dödlig fångst", "Extrem ingenjörskonst"....
- "Vad blir det för mat" med Per Morberg.
- "30 Rock". Tina Fey is the shit.

3 saker jag gjort idag (läs igår):
- Jobbat.
- Lyssnat på min blå Ghost-vinyl. Två gånger.
- Druckit alkoholhaltig glögg.

3 saker jag längtar efter:
- Vadsomhelstbaradetinteärdethärjävlaskitvädret.
- Sommar 2011. Gothia Cup och Andra Långgatans Skivhandel, here we come!
- Sweden Rock. Hallå gänget, visst åker vi?

3 saker på min önskelista:
- att jag får mitt nyinköpta kort med Viasat Sport att funka på min TV.
- mera vinylskivor gärna med Watain och kanske nån gammal Voivod och Kreator.
- att den där Lemmy-filmen jag läst om kommer snart.

3 saker att hata:
- Snö.
- Snö.
- Snö.

3 måsten för en hårdrockare:
- ha minst en LP med Venom i skivhyllan. (japp, det har jag)
- äga en djävligt urtvättad Motörhead T-shirt. (japp, det har jag)
- spytt Jack Daniels. (japp, det har jag)

Och så skickar jag stafettpinnen (och Äckelhunden hänger på) vidare till:
- Plox.
- Weekend Video.
- Thrash is king.

Debutplattan av Ghost, det mest hypade bandet 2010 har jag givetvis också köpt, har inte du? Skickade efter den från Ginza och fick som du ser den på iskallt snygg djävulsblå vinyl. Kan lugnt säga att jag blev förvånad då jag hörde Ghost första gången, då jag trodde dom skulle låta ungefär som Marduks lillebrorsor om man nu går efter bandfotot, men tji, fick jag, för det här är ju så oldschool att man baxnar och Blue Öyster Cult och tidiga Mercyful Fate var det första som flimrade förbi i skallen.

Ghost impade faktiskt inte sådär tvärmycket på mig vid första lyssningen på Spotify, hade som sagt väntat mig ett virrvarr av blastbeats, men då jag vid upprepade tillfällen kom på mig själv att nynna på godingar som "Stand by Him", "Ritual" och "Con Clavi Con Dio" så var det bara erkänna att jag hade jävligt fel och alla andra hade jävligt rätt och beställa skivan, för herrejesus (förlåt) vad bra den är!



Nu kan man ju tycka vad man vill om att bandet vill vara hemligare än vad KISS var på 70-talet, en massa fin gratisreklam har dom garanterat fått i alla fall, men envisa rykten på diverse nätforum säger att det här är sångaren och att det här är trummisens huvudband. Rätt? Fel? Nån som bryr sig? Ja, jag är i alla fall nyfiken och visst är det kul att spekulera lite?! Vilka är det som gömmer sig under huvorna där bakom påven? Vem spelar bas och vad heter han som spelar orgel så där isande? Och vem är det som har skrivit de geniala låtarna? På skivan står det bara "All songs written by A Ghoul writer"? Hemligt, hemligt, hemligt...

Och till sist; tack vare "Möken" och de andra hårt arbetande eldsjälarna på House of Metal-kontoret så kommer Ghost hit till Umeå nästa år och sprider sina tralliga satansverser på nästa upplaga av HoM. Tack o bock för det!

Jag tror jag börjar gråta snart för har du nånsin sett nåt så jävla vackert? En nyligen inköpt fet 2-kilos bok med historien om det mytomspunna bandet Hellhammer som senare transformerades till det mäktiga, och lika mytomspunna, Celtic Frost. Nedtecknad av bandledaren och dödsgruntaren Tom G. Fischer tillsammans med ex-Frostaren Martin Eric Ain och absolut smockfull med bilder. Celtic Frost säger ni, vad fan är det för nåt? För att ni ska förstå storheten i det här så kan jag väl säga så här: jag älskar KISS men jag DYRKAR Celtic Frost och det finns inget, (nej inte ens Kiss) annat band som jag har lyssnat på lika mycket.

Du kan faktiskt väcka mig mitt i natten så ska jag först ge dig ett tonsäket "death grunt" och sen nynnar jag utan tvekan riffet från valfri låt från "Morbid Tales", "To Mega Therion", "Into the Pandemonium" eller "Emperor's Return". Jösses vad jag har nött dessa jätteklassiska skivor på vinylsvarven.

Fick den här boken förra veckan och jag har faktiskt inte läst den än! Nej, det är sant, jag har bara småbläddrat, luktat på omslaget och kollat på den svincoola omslagsbilden med världens bästa Tom G. Warrior. För den här stenhårda karamellen ska jag suga riktigt länge på, jag kanske börjar lyfta på de nattsvarta bladen lite försiktigt under julledigheten.

Till sist kommer det bästa av allt: denna tunga kloss till bok finns att beställa här på bokus.com för struntsumman 245 spänn, och det mina vänner är tamefan gratis om du frågar mig. Fraktfritt var det också. Skynda och beställ idag så har du den under granen lagom till jul.

A: High In The High School / Come One, Come All / She's Hot Tonight / Dirty Girls / Max Volume
B: Metal In My Veins / Reserve The Right To Rock / Good With Figures / Cat's Got Your Tongue / We Want Rock / Stand Up And Fight

Producent: Rick Derringer Skivbolag: JET

MADAM X:
Bret Kaiser, sång / Maxine Petrucci, gitarr / Roxy Petrucci, drums / Chris "Godzilla" Doliber, bass

---

Jättejättejätteklassisk debutplatta från amerikanska glamgänget Madam X som tyvärr blev deras enda skiva, men vilken skiva sen! Snacka om att gå ut med en bang! En om sagt snorbra skiva med ett helvetiskt hårigt omslag, kolla särskilt på basisten "Godzilla" Dolibers uppkammade jättetova till hår, jag menar WTF!? Sångaren Bret Kaiser ligger inte långt efter med sin kalufs heller, det där är far beyond pudel, mina vänner ,det där är fan en hallmatta.

Den som synes hårfagre jättebasisten Doliber skrev merparten av skivans refrängstarka låtar som låter som ett metalliskt Slade som vällustigt vältrar sig i hårspray, strumbyxor och kajal. Givetvis var det här bandet för bra för att vara sant för när dom som bäst höll på att peppa inför en Englandsturné hoppade Bret Kaiser helt plötsligt av bandet och ersättaren John Ward med sin svartvit-färgade hårman gjorde ingen människa lycklig med sitt ylande.

Ersättare för honom blev i sin tur inte helt okände Skid Row-bekantingen Sebastian Bach, men han blev hängde bara med knappt ett år och Madam X upplöstes 1988 i tomma intet. Systrarna Petrucci (släkt med Dream Theater-Petrucci tro?) gick vidare till all-girl bandet Vixen och bas-kolossen Chris "Godzilla" Doliber bildade bandet Dr Bone som jag inte vet ett smack om.

Vad som hände med den extremt starkröstade sångaren Bret Kaiser? Surfa till www.bretkaiser.com och kolla själv! Lite otippat må jag säga.

"F is for fighting, C is for chew, K is for knuckles, all I need is U". ("Cat's Got Your Tongue")

Här kommer ett lite udda musiktips! Lite udda för jag tipsar inte om en skiva utan faktiskt om 160 olika låtar! Minst! Förvirrad än?

Låt mig förklara: Parry Gripp är sångare, gitarrist och låtskrivare i kanonbra-iga nördpunkbandet Nerf Herder och är en kille som formligen sprutar ur sig lättrallade dängor. Så vad ska han göra när det kliar så gud förbannat i låtskrivartarmen och det han har i huvudet inte passar in i Nerf Herder-mallen?

Jo, han drar såklart igång projektet "Song of the week" på sin hemsida där han lägger ut en ny låt per vecka helt gratis för alla och envar att ladda ner. Och det hoppas friskt mellan musikgenrer ska du veta, Gripp har utöver ett helt gäng tralliga poppunkdängor även plitat ihop ett par feta discolåtar, lite hästcountry, reklamjinglar, nintendo-pop, barnvisor, 50-talrock, några jazzlåtar... Ja du fattar, spretigt är ordet och allt gjort med den berömda glimten i ögat. Och såklart sjukt bra och vansinnigt catchy. Sa jag förresten att de flesta låtarna har ungefär 1 minuts speltid?

Så surfa nu genast dit och börja tanka, jag lovar att du precis som jag kommer att ha skojfriska kompositioner som "We're Gonna Beat Your Sports Team", "Give A Ham A Hug", "Pop It In", "This Is My Ringtone", "$1.99", "Body Spray" och många, många fler ringandes i huvudet i flera dagar.

Puh! Efter att ha genomlidigt det läskiga gungflyt som var Steve Jones-plattan så känns det jävligt tryggt och skönt att hamna på fast mark igen tillsammans med Kiss och "Love Gun" från 1977. Den maskerade kvartettens sjätte studioplatta på fyra år minnsan, förr i tiden kunde man nämligen prångla ut skivorna fort!

En skiva som utöver att det är en klockren klassiker i ordets rätta bemärkelse tyvärr även blev den sista riktiga skivan med originaluppsättningen, då Peter Criss bara trummade på en enda låt på uppföljaren "Dynasty" och inte alls på den då följande "Unmasked"-skivan. Det är ju som alla vet studiofantomen Anton Fig som smeker trumskinn på de skivorna. Och nej, det är inte Peter Criss som trummar på återföreningsplattan "Psycho circus" heller, vad det än står på omslaget. Jo förresten, på en låt trummar han, "Into the void", på resten är det Kevin Valentine.

Tjahappja, då var det ur vägen, men vad ska jag nu skriva om "Love Gun" som alla inte redan vet?

Är det verkligen lönt att jag berättar att omslaget är målat av Ken Kelly som även gjorde det ikoniska "Destroyer"-omslaget och att tjejerna på framsidan faktiskt är en och samma person, nämligen hans fru? Men hur blev Peter sådär lång och reslig?

Eller är det värt att jag delar med mig av infon att "Plaster Caster" handlar om Cynthia Plaster Caster, en groupie som brukade göra avgjutningar av diverse kroppsdelar av kända rockstjärnor?

Att det är Gene som sköter gitarrspelandet på "Almost Human", är det verkligen nåt att skriva hem om? Men att det är Eddie Kramer som spelar piano på "Christine Sixteen" då? Eller att det är Paul som spelar bas på "Love Gun", (låten, alltså) är det nåt värt att slösa bläck på?

Eller att dom valde mellan Elvis-dängan "Jailhouse Rock" och Phil Spectors "Then He Kissed Me", innan dom bestämde sig för att göra en cover på den sistnämnda. Men att dom som du ser först bytte kön på den som kysser? Va tokigt det skulle vara annars. Kan det vara nåt att veta?

Nä, dom sakerna vet ju alla redan!

Men att Ray Simpson, en av körsångarna på skivan, senare blev medlem i gaydiscogänget Village People då? Han var polisen. Det visste du i alla fall inte, eller hur?

Bäst: "Love Gun", Shock Me" (som Ace enligt legenden sjöng liggandes på rygg på studiogolvet), "Christine Sixteen", "Tomorrow and Tonight".
Sämst: "Then She Kissed Me".