LP: Budgie - In for the kill! (1974)


 
Budgies fjärde fullängdare var jag såklart bara tvungen att köpa då jag såg att "Crash Course in Brain Surgery" fanns med på låtlistan, såklart mest därför att Metallica gjort en ganska klämmig cover på den på "The $5.98 EP: Garage Days Re-Revisited" och jag ville höra originalet. Van Halen har en gång i tiden också dunkat ut en Budgie-cover, lyssna här på deras spattiga version av "In for the kill". Med såna storheter som fans så borde väl skivan vara kalasbra?
 


Njae, både ja och nej. Den börjar i alla fall hur bra som helst med "In for the Kill" och så "Crash Course in Brain Surgery" Sen blir det jättekonstigt för "Wondering What Everyone Knows" är en lägereldsballad med bongotrummor... 10-minutaren "Zoom Club" är sen egentligen bara ett jääätttelångt gitarrsolo så nej.

På B-sidan blir detyvärr riktigt jävla dåligt. "Hammer and Tongs" är Led Zeppelin-blues rakt av och du vet vad jag tycker om sånt. Förskräcklig. "Running from My Soul" är ännu sämre, om jag nånsin börjar gilla sån här jävla gubb-blues har du min tillåtelse att putta mig från ett hustak. Sämre än sämst och det kliar över hela kroppen av obehag. Den avslutande "Living on my own" är lite bättre då det låter inte så lite Rush om den men då är det såklart försent och jag har tappat intresset totalt. 20 spänn nästan i sjön.

A:
"In for the Kill" 6:32
"Crash Course in Brain Surgery" 2:39
"Wondering What Everyone Knows" 2:56
"Zoom Club" 9:56

B :
"Hammer and Tongs" 6:58
"Running from My Soul" 3:39
"Living on Your Own" 8:54

* * * 

* * *

Producent:
Budgie

Skivbolag:
MCA

BUDGIE:
Burke Shelley - bas, sång
Tony Bourge - gitarr
Pete Boot - trummor

LP: Eagles - Desperado! (1973)

 
 


 
 
A:
"Doolin-Dalton" (Frey, J. D. Souther, Henley, Browne) – 3:26
"Twenty-One" (Bernie Leadon) – 2:11
"Out of Control" (Henley, Frey, Nixon) – 3:04
"Tequila Sunrise" (Henley, Frey) – 2:52
"Desperado" (Henley, Frey) – 3:36

B:
"Certain Kind of Fool" (Meisner, Henley, Frey) – 3:02
"Doolin-Dalton (Instrumental)" (Frey, Souther, Henley, Browne) – 0:48
"Outlaw Man" (David Blue) – 3:34
"Saturday Night" (Meisner, Henley, Frey, Leadon) – 3:20
"Bitter Creek" (Leadon) – 5:00
"Doolin-Dalton/Desperado (Reprise)" (Frey, Souther, Henley, Browne) – 4:50

* * *

* * *

Producent:
Glyn Johns

Skivbolag:
Asylum

EAGLES:
Glenn Frey – gitarr, piano. munspel, sång
Don Henley – trummor, gitarr, sång
Bernie Leadon – gitarr, mandolin, banjo, dobro, sång
Randy Meisner – bas, sång

2-LP: Alice Cooper - School days! (1973)



En småtuggat omslag omsluter denna dubbelvinyl med (bandet) Alice Cooper innehållandes deras två första skivor, "Pretties for you" och "Easy Action", alltihop inköpt för en tjuga.



Tyvärr är debuten "Pretties..." snudd på olyssningsbar, inte för att skivan är repig eller så utan att det låter som ett tokstenat Beatles försöker spela (för svåra) Zappa-låtar eller möjligen en ganska sansad Zappa som försöker låta som Beatles. I vilket fall som helst är det då en rejäl prövning att ta sig igenom skivan utan att förlora förståndet, ibland låter det som dom hittar på allt eftersom.



Uppviket med Alice hållandes en höna i händerna. Bilden är knäppt 1969 på Torontos Rock 'n' Roll Revival Festival där Alice fick den briljanta idéen att slänga ut en levande höna ut i publiken och voila så slet publiken det stackars djuret i stycken, och Alice Cooper (bandet) var för evigt inskrivna i rockböckerna.

 
PRETTIES FOR YOU:
A:

"Titanic Overture" – 1:12
"10 Minutes Before the Worm" – 1:39
"Sing Low, Sweet Cheerio" – 5:42
"Today Mueller" – 1:48
"Living" – 3:12
"Fields of Regret" – 5:44

B:
"No Longer Umpire" – 2:02
"Levity Ball" – 4:39
"B.B. on Mars" – 1:17
"Reflected" – 3:17
"Apple Bush" – 3:08
"Earwigs to Eternity" – 1:19
"Changing Arranging" – 3:03

EASY ACTION
C:
"Mr. & Misdemeanor" – 3:05
"Shoe Salesman" – 2:38
"Still No Air" – 2:32
"Below Your Means" – 6:41

D:
"Return of the Spiders" – 4:33
"Laughing at Me" – 2:12
"Refrigerator Heaven" – 1:54
"Beautiful Flyaway" – 3:02
"Lay Down and Die, Goodbye" – 7:36

* * *

* * *

* * * 

Producent:
(PFY) Alice Cooper (bandet), (EA) David Briggs 

Skivbolag:
Warner

ALICE COOPER:
Alice Cooper – sång
Glen Buxton – gitarr
Michael Bruce – gitarr, piano, sång på "Below Your Means" och "Beautiful Flyaway"
Dennis Dunaway – bas
Neal Smith – trummor

LP: Europe - Out of this world! (1988)



Oväntat bra skiva inköpt för 10 spänn. innehåller en nyinspelning av "Open your heart" som ursprungligen var med på "Wings of tomorrow"-skivan och som nu blev en jättehit. Enligt obekräftade källor så spelade Ian Haugland trummor helt naken på denna nya version.
 


Drösvis av goa låtar: "Superstitious", "Open your heart", "Let the Good Times Rock", "More Than Meets the Eye", "Coast to Coast", "Ready or Not", "Sign of the Times"...
 
A:
"Superstitious" Tempest 4:35
"Let the Good Times Rock" Tempest 4:04
"Open Your Heart" Tempest 4:04
"More Than Meets the Eye" Tempest, Marcello, Michaeli 3:20
"Coast to Coast" Tempest, Marcello, Michaeli 4:00
"Ready or Not" Tempest 4:05

B:
"Sign of the Times" Tempest 4:15
"Just the Beginning" Marcello, Tempest 4:32
"Never Say Die" Tempest 4:00
"Lights and Shadows" Tempest 4:04
"Tower's Callin'" Tempest 3:48
"Tomorrow" Tempest 3:04

* * *

* * *

Producent:
Ron Nevison

Skivbolag:
Epic

EUROPE:
Joakim "Joey Tempest" Larsson, sång
Kjell "Kee Marcello" Lövbom, gitarr
John Levén, bas
Mathias "Mic" Michaeli, keyboards
Jan "Ian" Haugland, trummor

LP: Journey - Evolution! (1979)

 

Femte skivan från AOR-legenderna Journey är deras andra med sångaren Steve Perry och även deras första med trummisen Steve Smith som tog över efter originaltrummisen Aynsley Dunbar. Steve hoppade sen av bandet 1985, gick med igen 1995, hoppade av 1998 och gick med igen 2015 då ordinarie trummisen Deen Castonovo åkte dit för hustrumisshandel och en massa annat otrevligt. Puh!



Producerad av Roy Thomas Baker som förutom att ha rattat ljudet på Queen-skivorna "Queen", "Queen II", "Sheer Heart Attack", "A Night at the Opera" och "Jazz" även var med på ett hörn på Guns ´n Roses evighetslånga inspelning av "Chinese Democracy". Bra skiva? Nja, tyvärr är det nog bara "Too late" och "Just The Same Way" som jag kan rekommendera. Men omslaget är ju kalassnyggt.
 
A:
"Majestic"(Perry, Schon) 1:16
"Too Late" (Perry, Schon) 2:58
"Lovin', Touchin', Squeezin'" (Perry) 3:55
"City of the Angels" (Perry, Rolie, Schon) 3:12
"When You're Alone (It Ain't Easy)" (Perry, Schon) 3:10
"Sweet and Simple" (Perry) 4:13

B:
"Lovin' You Is Easy" (Perry, Schon, Errico) 3:38
"Just the Same Way" (Rolie, Schon, Valory) 3:18
"Do You Recall" (Perry, Rolie) 3:13
"Daydream" (Perry, Rolie, Schon, Valory) 4:42
"Lady Luck" (Perry, Schon, Valory) 3:35

* * *

* * *

Producent:
Roy Thomas Baker

Skivbolag:
Columbia

JOURNEY:
Steve Perry - sång
Neal Schon - gitarr
Gregg Rolie - keyboards, sång
Ross Valory - bas
Steve Smith - trummor, kör

2-LP: Steven Wilson - The raven that refused to sing... and other stories! (2013)



Stön. En komplett pisskass dubbelvinyl som jag av nån anledning kände mig sugen på att spontanköpa på nätet och vips var jag drygt 200 spänn fattigare. Pretentiös, navelskådande, skitviktig och flummig jävla jazzprogrock med den skitfula basisten från Kajagoogoo och den där jävla hippiegitarristen från överklassbandet The Aristocrats i sättningen. Den evigt flinande trummerjönsen Marco Minneman, som var en av sju som försökte bli medlem i Dream Theater, är också med på ett hörn och förstör precis varenda låt med sitt överlastade "jag-måste-spela-på-alla-pukor-och-cymbaler-hela-tiden-i-varje låt"-spel.


Bandledare Steven Wilson (som helt klart har problem med sig själv och sin självbild) har visst gjort sig ett namn på att vara den go-to guy när det gäller att mixa om gamla progskivor, han har de senaste åren gjort överlastade 5:1-mixar av både King Crimson och Jethro Tull. Men man önskar ju att han när han nu har lurat i ett skivbolag att han kan göra egen musik åtminstone kunde lägga 5 minuter på att... ja jag vet inte.. kanske skriva nåt som en avlägset påminner om en låt?



Ett löst sammanhållet konceptalbum om spöken och mardrömmar och visst får man mardrömmar av fisförnäm skit som "Luminol" (12 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka), repetetiv dynga som "The Holy Drinker" (jojo, nog vill man dränka sig i helig sprit alltid när den låten är klar) och den näsan-i-vädret-stroppiga titelåten "The Raven that refused to sing""The Watchmaker" är också ett klart lysande exempel på skit som borde ha stannat i replokalen forever. Att sen en sån kändis som Alan Parsons (som jobbat både med Beatles och Pink Floyd) sen sätter sitt namn (och rykte) på sånt här skräp är inget annat än ett mysterium.

Fult omslag är det också med nån satans gapande måne på framsidan (nåns unge som målat den eller kanske jönsen Minneman?). Nä, jag säger bara tvi och fyfan och nu måste jag slänga på lite One Direction för att rensa öronen. Förresten, nån som vill ha den?  Jag bjussar på frakten vartsomhelst i världen bara jag blir av med skiten. Skicka ett mejl (försten fram får den) till jagskojabaradennaskivaarjuskitbradittpucko@muhahaha.com så är den din.

(skulle bara kolla om det är nån som verkligen läser hela inläggen, sorry for the hjärtsnörp

A:
"Luminol" 12:10

B:
"Drive Home" 7:37
"The Holy Drinker" 10:14

C:
"The Pin Drop" 5:03
"The Watchmaker" 11:42

D:
"The Raven That Refused to Sing" 7:57

* * *

* * *

Producent:
Steven Wilson, Alan Parsons

Skivbolag:
KScope

STEVEN WILSON:
Steven Wilson – sång, mellotron, keyboard, gitarr, bas
Guthrie Govan – gitarr
Nick Beggs – bas, Chapman Stick
Adam Holzman – keyboards
Marco Minnemann – trummor
Theo Travis – flöjt, saxofon

LP: Eagles - Hotel California! (1976)


 
Jättklassiker som sålts i över 32 miljoner ex som enligt Don Henley är ett konceptalbum. Året denna skiva släpptes så firade USA nämligen 200 år som självständg republik och bandet tänkte då: "eftersom vi är Eagles och örnen är vår nationalsymbol, så kan vi försöka, med hjälp av Kalifornien som ett mikrokosmos av USA, väcka upp folk och säga att vi har varit okej hittills i 200 år, men vi kommer att behöva förändras om vi vill fortsätta vara här"Omslagsbilden är Beverly Hills Hotel, interiören på baksidan är lobbyn i Lido Hotel i Hollywood.


Första skivan med Joe Walsh som ersatte originalmedlemmen Bernie Leadon och sista skivan med basisten Randy Meisner som ersattes av Timothy B. Schmidt .Inspelningen fick förresten avbrytas gång på gång då Black Sabbath spelade in "Technical Ecstacy" i en angränsande studio och Iommi & Cos tordönstoner överröstade helt enkelt Eagles spröda countryrock.

Trivia:
 längst in på respektive sida är det graverat "Is It 6 O'Clock Yet?" och "V.O.L. Is Five-Piece Live" respektive, det sistnämnda är en hälsning från Eagles att "Victims of love" helt enkelt är inspelad live i studion. En känga till bandets kritiker som tyckte dom mest bara lastade en massa pålägg på varann i studion och dom ville minsann visa att dom kunde spela hur bra som helst utan tricks, Den låten har förresten ett störtskönt slidesolo.



Knökfullt på uppviket. Enligt legenden kan man skymta Church of Satans överhuvud Anton Zsandor la Vey nånstans i vimlet.



Det hängde även med en poster i fodralet, snygg va?
 
A:
"Hotel California" (Felder, Henley, Frey) 6:30
"New Kid in Town" (Henley, Frey, J. D. Souther) 5:03
"Life in the Fast Lane" (Henley, Frey, Walsh) 4:46
"Wasted Time" (Henley, Frey) 4:55

B:
"Wasted Time (Reprise)" (Henley, Frey, Jim Ed Norman) 1:22
"Victim of Love" (Felder, Henley, Frey, Souther) 4:11
"Pretty Maids All in a Row" (Walsh, Joe Vitale) 3:58
"Try and Love Again" (Meisner) 5:10
"The Last Resort" (Henley, Frey) 7:28

* * *

* * *

Producent:
Bill Szymczyk

Skivbolag:
Asylum

EAGLES:
Don Felder – gitarr, sång
Glenn Frey – gitarr, piano, sång
Don Henley – trummor, synthesizer, sång
Randy Meisner – bas, sång
Joe Walsh – gitarr, piano, sång

RSS 2.0