LP: Rush - Power windows! (1985)


"Power Windows" från 1985 har verkligen inte snurrat mycket på min skivspelare, men "Big money", "Manhattan Project" och "Middletown Dreams" är väl ganska schyssta låtar trots allt. "Manhattan Project" handlar förresten om byggandet av den första atombomben. Helkonstigt omslag med en synthfrillig kille som pekar med en fjärrkontroll ut genom fönstret.



Han letar helt klart efter nåt för nu har han halat fram kikaren.



Strävsam trio som hållit ihop genom vått och torrt ända sedan 1974.

 
"Imagine a man when it all began, the pilot of Enola Gay.
Flying out of the shockwave on that august day.
All the powers that be, and the course of history
Would be changed forevermore..." 

 

A:
Big Money 5:34
Grand Designs 5:05
Manhattan Project 5:05
Marathon 6:09

B:
Territories 6:19

Middletown Dreams 5:15
Emotion Detector 5:10
Mystic Rhythms 5:52

* * *

* * *

Producent:
Peter Collins, Rush

Skivbolag:
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång, synth
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor, slagverk

LP: Rush - Grace under pressure! (1984)

"Grace under pressure" med Rush från 1984, en skiva som trots att den nästan svämmar över med synthar är riktigt jäkla bra, i allafall A-sidan med "Distant early warning", "Red sector A" och "The enemy within". Den sistnämnda är ju även "Pt I of Fear" där del II är på "Signals"-skivan, del III finns på "Moving Pictures" och del IV återfinns på "Vapor Trails" från 2002.



iiiiiiiii, vilka frisyrer!



Grace under pressure.



 Geddy: Jag vill spela synth. Alex: Jag med! Neil: jag vill också ha nåt sånt!!

 
Bra låtar även på B-sidan med "The body electric" och "Kid gloves", den sistnämnda med ett störtskönt trumkomp från trumgudarnas trumgud Neil Peart.

"1-0-0-1-0-0-1 S.O.S
1-0-0-1-0-0-1 In distress
1-0-0-1-0-0" (The body electric)


A:
Distant Early Warning (4:59)
Afterimage (5:04)
Red Sector A (5:10)
The Enemy Within (Part I of Fear) (4:34)

B:
The Body Electric (5:00)

Kid Gloves (4:18)
red lenses (4:42)
Between the Wheels (5:44)

* * *

* * *

Producent:
Rush, Peter Henderson

Skivbolag:
Mercury

RUSH:
Ggeddy Lee, bas, sång, synth
Alex Lifeson, gitarr, synth
Neil Peart, trummor, elektroniskt slagverk

LP: Rush - Signals! (1982)



"Signals" med Rush från 1982 och här fortsätter dom med det dom började med på den föregående LP:n, "Moving Pictures", nämligen att göra kortare låtar. Och använda mera synthar. På "Subdivisions" och "The Weapon" låter det som det bara är synthar.



Smockfull med bra låtar, till och med balladen "Losing it" med en sorgsen fiol funkar finfint. Jättehiten "New world Man" är en klockren allsångshit och den avslutande "Countdown" är en mäktig historia, med samplingar från uppskjutningen av rymdskytteln Columbia som Rush-killarna bevittnade på plats i Florida.



Vad är det här för karta?





"Pitcher", "First base", "Third base", "Left field", "Right field"... Basebolltokige Geddy har gjort några tillägg i texten på innerpåsen. 

 
Texten på "Chemistry" är för ovanlighetens skull inte skriven enbart av Neil Peart som brukligt, utan av alla i bandet. Måste väl vara första (och enda?) gången.

"He´s noble enough to know whats right, but weak enough not to choose it"
"He´s wise enough to win the world, but fool enough to lose it"
(He´s a New World Man)

 

A:
Subdivisions 5:33
The Analog Kid 4:46
Chemistry 4:56
Digital Man 6:20

B:
The Weapon (Part II of Fear) 6:22
New World Man 3:41
Losing It 4:51
Countdown 5:49

* * *

* * *

Producent:
Rush, Terry Brown

Skivbolag:
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång, synthesizer
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor, slagverk

2-LP: Rush - Exit... stage left! (1981)



Kanonbra livedubbel med Rush från 1981 där vinylsida 1, 3 och 4 är inspelad i Kanada under deras "Moving Pictures"-turné och sidan 2 är inspelad i England på "Permanent Waves"-turnén. Fräsig omslagsbild med en figur vardera från Rushs åtta föregående studioskivor. Vet du inte? Här kommer facit: å framsidan ser vi snöugglan från Fly by Night, kostymnissen från Hemispheres och så tjejen vid draperiet, det är hon som är på omslaget till Permanent Waves. Hon tittar för övrigt ut från "Stage left" som du ser.



Här på baksidan har vi sen kungen från A Farewell to Kings sittandes på en låda med Rush-loggan som ju är från debutskivan. Bredvid honom en målning av Caress of Steel-omslaget hållen av en av snubbarna från Moving Pictures omslagsbild. Sen har vi den nakna killen från Hemispheres (jotack, honom ser vi loud and clear) och i bakgrunden en poster med stjärnmannen från 2112 bredvid "Exit" (geddit?)-skylten. Fasen, vad finurligt.



Hela härligheten uppvikt och fin.





Raaaahhhh, kolla Neils trumset!



Jag sa, kolla Neils trumset!!



Har även denna liveupptagning på VHS-kassett. Japp, du läste rätt, på VHS.
 

A:
"The Spirit of Radio" 5:11
"Red Barchetta" 6:46
"YYZ" 7:43

B:
"A Passage to Bangkok" 3:45
"Closer to the Heart" 3:08
"Beneath, Between & Behind" 2:34
"Jacob's Ladder" 8:46

C:
"Broon's Bane" 1:37
"The Trees" 4:50
"Xanadu" 12:09

D:
"Freewill" 5:31 12.
"Tom Sawyer" 4:59
"La Villa Strangiato" 9:37

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown

Skivbolag:
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång, synth, baspedal
Alex Lifeson, gitarr, baspedal
Neil Peart, trummor

LP: Rush - A farewell to kings! (1977)


Jätteklassisk skiva från allas våra proghjältar Rush. Det är på den här skivan som jättehiten (nåja) "Closer to the heart" återfinns, en låt som Rush sen spelade på alla spelningar ända fram till "Vapor Trails"-turnén då dom, enligt Neil Peart, "got sick of it..."


Det är ju också här som progklassikern "Xanadu" finns. En maffig låt som på 11 minuter avhandlar historien om den kinesiska kejsaren Kublai Khans sommarpalats Shangdu. Kublai Khan var sonson till Genghis Khan och hans sommarpalats Shangdu omnämns i dikten "Kubla Khan" skriven av Samuel Taylor Coleridge är 1798 och som Neil Peart lånade mer än en textrad från.









Neil Peart!



 
Och när du sen lyssnar på den här skivan borta på Spotify så hoppa för guds skull inte över den 11 minuter långa "Cygnus X-1", del ett i sagan om rymdskeppet som åker in i ett svart hål. Del två i den historien täcker med sina 18 minuter hela första sidan på "Hemispheres"-skivan som kom året efter denna. 
Trivia: Texten till "Cinderella Man" är otroligt nog inte skriven av Neil Peart, utan av Geddy Lee.

A:
A Farewell to Kings 5:51
Xanadu 11:08

B:
Closer to the Heart 2:53
Cinderella Man 4:21
Madrigal 2:35
Cygnus X-1 10:25

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown, Rush

Skivbolag:
Mercury


RUSH:
Geddy Lee, bas, sång
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

2-LP: Rush - All the world´s a stage! (1976)



En livedubbel till, nämligen Rush och deras maffiga "All the world´s a stage" från 1976. Skivan är ett hopkok av de tre spelningar bandet gjorde på Massey Hall i Toronto den 11, 12 och 13 juni 1976 under deras "2112"-turné.



Här dammar grabbarna med ungdomlig entusiasm (kom ihåg att dom var bara 23-24 år vid den här tiden) igenom ett rättvist gäng låtar från vardera skiva, men "2112" är konstigt nog inte med i sin fulla prakt då kapitlen "III: Discovery" och "V: "Oracle: The Dream" är avknipsade.



Massor med coola bilder på uppviket.



Observera raden "the close to chapter one, in the annals of Rush", Rush körde länge med upplägget fyra studioplattor och sen släpptes dom en liveskiva men efter "Vapor Trails" kom "Rush in Rio" direkt och då sprack detDen här livedubbeln kom alltså efter de fyra studioskivorna "Rush", "Fly by night", "Caress of steel" och "2112".



Aaah, det var tider det när Geddy spelade på en Rickenbacker!



Trumporr! Kan titta på såna här bilder hur länge som helst. Hur högt sitter de små pukorna? Hur är övergången mellan de små pukorna och resten av pukorna? Hur lågt har han virveln och i vilken vinkel? Hihaten? Var är ridecymbalen? Hög eller låg? Vad har han för vinkel på benen, alltså hur hög/låg är trumpallen? Jag är sjuk, jag vet.



LP nummer 1 består konstigt nog av låtarna på A- och D-sidan. På LP nummer två är det låtarna på B- och C-sidan. Är inte det skumt så säg?

 
Det här är nämligen andra sidan på första skivan... Så om man glömmer bort sig och vänder och spelar B-sidan efter A-sidan så blir det ju världens kortaste livedubbel då konserten ju är slut sen...
 

A:
Bastille Day
Anthem
Fly by night
In the mood
Something for nothing

B:
Lakeside park
2112 ("Overture", "The temples of Syrinx", "Presentation", "Soliloquy", "Grand finale")

C:
By-Tor and the snow dog
In the end

D:
Working man
Finding my way
What you´re doing

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown, Rush

Skivbolag: 
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

LP: The Rods - Heavier than thou! (1986)



Sista skivan från tuffa The Rods innan uppbrottet och här har dom draftat snubben Shmoulik Avigal för att sköta sången. Shmoulik? Jamen, det är ju han som förut sjöng i holländska hårdrockarna Picture (kolla upp deras "Diamond Dreamer" från 1982, grymt bra!). Snyggt omslag på en ljudmässigt väldigt murrig skiva.



Murrigt producerat som sagt men massor av bra låtar. Trivia: "Cold Sweat And Blood" och "Born To Rock" är även med på utmärkta liveskivan "Live" som lite släpptes tre år före (!) den här. En cover på Led Zeppelins "Communication breakdown" finns också här.



Schmoulik är en gaphals av rang, vilken jäkla röst han har! Vem stoppade förresten en keyboard i händerna på Canedy? Han spelar nämligen det på åtta av skivans tolv spår... turligt nog hörs det inte så mycket.



Ex-Rainbowkillen Craig Gruber (RIP) spelar i Garry Bordonaros frånvaro bas på skivan och har som synes även skrivit "She´s trouble" tillsammans med Canedy. Men Garry körar konstigt nog på två låtar.
 

A:
Heavier Than Thou
Make Me A Believer
Angels Never Run
Crossfire
I'm Gonna Rock
She's Trouble

B:
Born To Rock
Chains Of Love
Communication Breakdown
Fool For Your Love
Cold Sweat And Blood
The Music Man 

* * *

* * *

Producent:
Carl Canedy

Skivbolag:
Passport

THE RODS:
Schmoulik Avigal, sång
David "Rock" Feinstein, gitarr
Carl Canedy, trummor, keyboards, gitarr, sång på "She´s trouble"
Craig Gruber, bas

LP: The Rods - Let them eat metal! (1984)



Det var då det värsta vad det kom mycket The Rods-skivor här nudå!? Denna den femte fullängdaren från den tuffa New York-trion ståtar med ett väldigt politiskt korrekt omslag; en halvnaken kvinna som blir alldeles till sig av lycka då hon upptäcker att den banan hon tänkte äta var en dildo.



Inspelad i samma studio som Metallicas debutskiva "Kill ém all" och med samma ljudtekniker, Chris Bubacz



Bandfoto där grabbarna i sympati med jäntan på omslaget också klätt av sig lite.

 
Efter den här skivan så sprack den lyckliga trion då basisten Garry Bordonaro drog sin kos. Polarna Feinstein/Canedy släppte då, med Craig Gruber på bas den stenhårda "Heavier than thou" med Schmoulik Avigal på sång,  Eller sprack och sprack, samma år som den här skivan, 1986 alltså, kom även skivan med titeln "Hollywood" men då släppt under det evighetslånga bandnamnet ... djupt andetag... "Canedy, Feinstein, Bordonaro, Caudle", alltså The Rods men med Rick Caudle på sång. En skiva med ett lite mer AOR-igt sound som tokfloppade. Men det är en annan historia.
 

A:
Let Them Eat Metal 3:52
White Lightning 3:55
Nuclear Skies 3:37
Rock Warriors 3:22

B:
Bad Blood 3:08
She's So Tight 3:04
Got The Fire Burnin' 2:34
I'm A Rocker 3:25
She's Such A Bitch 2:27

* * *

* * *

Producent:
The Rods

Skivbolag:
Music for Nations

THE RODS:
David "Rock" Feinstein, gitarr, sång
Garry Bordonaro, bas, sång
Carl Canedy, trummor, sång

The Rods - Live! (1983)



 En liveskiva med bara nya låtar, det är väl ganska coolt, eller va? Har vad jag vet bara en skiva till i skivhyllan
 där man kör med samma trick, nämligen Ted Nugents "Intencities in ten cities" (fantastiskt klurig titel!). Eller vänta nu, "Hurricane" finns ju med på "In the raw" men annars är det nytt rakt igenom.



 The Rods live! Och det är verkligen 100% live också och inget i efterhand pålagt studiotrixande. Det är bäst så.



YEAAAHHHH!!!! Ja, du ser ju själv hur mycket metal The Rods var i sina glansdagar.

 
Skitbra liveskiva


A:
I Live For Rock'N'Roll
Hellbound
Born To Rock
The Viper
Speed Demon

B:
Hurricane
Devils Child
Rabid Thunder
Cold Sweat And Blood

* * *

* * *

Producent:
The Rods

Skivbolag:
Music for Nations

THE RODS:
David "Rock" Feinstein, gitarr, sång
Garry Bordonaro, bas
Carl Canedy, trummor

LP: The Rods - In the raw! (1983)



Tredje fullängdaren från världens tuffaste trio The Rods. Konstig färg på omslaget, fanns det bara svart och röd färg i tryckpressen?



Ja, som sagt, fanns det bara svart och röd färg? Bilderna blir ju helkonstiga att kolla på när dom är rosa.

 
 Men skivan är kanonbra med "Hurricane", "Can't Get Enough Of The Fun", "Witches Brew" och "Go For Broke" som maffiga utropstecken. Men vem släppte fram trummisen Carl Canedy till sångmicken för att hojta på "Hot city"? Jaha, ingen vågade säga nej då det är han som är skivans producent... 
 

A:
Hurricane
Can't Get Enough Of The Fun
Witch's Brew
Go For Broke
Hot Love

B:
Hot City
Street Fighter
Evil Woman
Hold On For Your Life
Another Night On The Town"

* * *

* * *

Producent:
Carl Canedy, David Feinstein

Skivbolag:
Shrapnel

THE RODS:
David "Rock" Feinstein, gitarr, sång
Garry Bordonaro, bas, sång på "Evil woman"
Carl Canedy, trummor, sång på "Hot city"

LP: The Rods - Wild dogs! (1982)

Fullängdare nummer två från stentuffa trion Rods. Jäklar vilket coolt omslag.



Kolla pukorna på Carls trumset! Jag lovar att hans minsta hängpuka (längst till höger om du undrar) är maffigare och större än min golvpuka. Go, Carl, go! Den som har störst pukor när man dör vinner.

 
Förutom den helt onödiga covern på Supremes "You keep me hangin´on" är det här en hårt rockande skiva som alla riktiga hårdrockare såklart har stående i skivhyllan på bokstaven "R". Eller på "T" som i "The", ni får väl sortera hur fan ni vill.
 

A:
Too hot to stop Waiting for tomorrow
Violation
Burned by love
Wild dogs

B:
You keep me hanging on
Rockin´ n' rollin again
End of the line
No sweet talk, honey
The night lives to rock

* * *

* * *

Producent:
Carl Canedy, David Feinstein, Martin Pearson

Skivbolag:
Arista

THE RODS:
David "Rock" Feinstein, gitarr, sång
Garry Bordonaro, bas, sång
Carl Canedy. trummor

2-EP: Reverend Bizarre - Harbinger of metal! (2003)



Fet dubbel-EP från finska doom-gänget Reverend Bizarre, du vet dom som spelar så långsamt att kontinentalplattornas förflyttning går i raketfart i jämförelse. Sen är kanske "EP" lite missvisande då den är över en timme i speltid men en "EP" är det. Framsida med bocken Tanngrisner i närbild och påkostad guldfolierad text släppt på finska bolaget Svart.



På baksidan svingar en ilsken Tor sin hammare Mjölner.



Bilderna hör såklart ihop och ser ut såhär i sin uppvikta härlighet. Målningen heter "Tors strid med jättarna" och är målad 1872 av konstnären Mårten Eskil Winge



Ja, det här är bilden på uppviket. Känns väldigt mycket doom, eller va?



Maffigt texthäfte i LP-format.



Ett gäng glad finnar i en bil.

 

A:
Harbinger
Strange Horizon
The Ambassador

B:
From The Void

C:
The Wandering Jew

D:
Into The Realms Of Magickal Entertainment
Dunkelheit"

* * *

* * *

Producent:
Reverend Bizarre

Skivbolag:
Svart

REVEREND BIZARRE:
Albert Witchfinder, preacher of death and disgust (bas, sång)
Peter Vicar, chords that killed the Quisling (gitarr)
Earl Of Void, 125 Inter-City express, Vargian lead axes (trummor, gitarr)

LP: Raven - All for one! (1983)



Tredje fullängdaren från engelska Raven och den sista skivan på Neat Records innan dom drog till Amerika och släppte de två halvtama skivorna "Stay hard" och "The pack is back". Den här är dock kanonbra och ståtar med världens fetaste gitarrljud.



Två bröder och en wacko trummis i mitten.





Basist-Gallagher flankerad av producenterna Michael Wagener och Udo Dirkschneider. Wagener och Dirkschneider startade i slutet av 60-talet bandet Band X ihop, ett band som efter en massa medlemsbyten transformerades till Accept. Så dessa två herrar har känt varandra länge. 



Gitarr, bas och trummor vet jag vad det är men "Heterodynes" och "Megatrem"?

 
Bäst: "Hung drawn & quartered" (huga vilket fett riff!), "Mind over metal", "All for one" (allsång), "Run silent run deep" (med proggigt mittpart), "Break the chain" (megafett riff från Mark) och programförklaringen "Athletic rock" (för det är ju det Raven spelar).


A:
Take control
Mind over metal
Sledgehammer rock
All for one
Run silent run deep

B: 
Hung drawn & quartered
Break the chain
Take it away
Seek & destroy
Athletic rock

* * *

* * *

Producent: 
Michael Wagener, Udo Dirkschneider 

Skivbolag: 
Neat Records

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr
Rob "Wacko" Hunter, trummor

12"-EP: Raven - MAD! (1986)


Efter att ha släppt den universiellt utskrattade "The pack is back" med ett väldigt softare sound så kröp ett skamset Raven tillbaka in i studion och vräkte ilsket ut denna tolvtums EP med fem låtar av det dom gör bäst: slamriga, snabba låtar med ylande sång, stenhårda riff och gnisslande gitarrsolon. På omslaget: gitarristbrorsan Mark fångad mitt i ett riff.

 
 Krossade instrument och trumpinnar baksidan. Äntligen kände man igen Raven igen! 
 


Trummisen Rob "Wacko" Hunter spelade som synes i full skyddsmundering och med hjälm då han hade den skallkrossande ovanan att nicka sina cymbaler.
 


Raven fortsatte lyckligtvis på det nygamla tokstökiga musikaliska spåret på den följande "Life´s a bitch"-skivan men sen ledsnade "Wacko" Hunter på alltihopa och hoppade av. Han ersattes 1987 av Joe Hasselvander som tidigare trummat i Pentagram och dom tre tappra farbröderna gnetar fortfarande på och senaste alstret "Extermination" kom 2015. Respekt.
 

A:
"Speed of the Reflex" – 5:01
"Do or Die" – 3:57

B:
"How Did Ya Get So Crazy" – 3:45
"Seen It on the T.V." – 4:06
"Gimmie Just a Little" – 3:56


* * *

* * *

Producent:
Raven

Skivbolag:
Atlantic

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr
Rob "Wacko" Hunter, trummor


12"-EP: Raven - Crash, bang wallop! (1982)



Härligt snorgrön (vinylen alltså, inte omslaget) tolvtummare med bröderna Gallagher och deras Wacko-trummis. Innehåller förutom dunderdängan "Firepower" från fantastiska "Wiped Out"-plattan även tre outgivna låtar.



På A-sidan titellåten "Crash bang wallop" som enligt omslaget är en "Men's Lib protest song" och "Rock hard" med sällsynt sång av gitarristen Mark Gallagher. På B-sidan "Run them down" som är dedikerad "Italian motorists" som troligtvis inte står så högt i kurs hos Raven-pojkarna och så den tidigare nämnda "Firepower".. 



Snorgön.
 

A:
Crash bang wallop
Rock hard

B:
Run the down
Firepower

* * *

* * *

Producent:
Raven, Keith Nichol

Skivbolag:
Neat Records

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr, sång på "Rock hard"
Rob "Wacko" Hunter, trummor

LP: Raven - Wiped out! (1982)



Skiva nummer två från hela världens favvoband Raven.



På baksidan är det det obligatoriska "vuxna män gör crazy saker tillsammans"-kollaget. Enligt faktarutan så spelar dom på skivan utöver bas, gitarr och trummor även "Tremolision", "Hetrodynes", "Broken bottle", "Crash, bang wacko!", "Trem bass" och "Megaphone". 
 


Det följer även med ett textblad så att man kan sjunga med i alla goa låtar...



...  och en cool liten poster. Precis som alla riktigt bra trummisar (Ian Paice, Phil Collins, jag...) är Rob "Wacko" Hunter också vänsterhänt.
 


Producerat av Keith Nichol som även producerat ett par skivor med Toy Dolls och inte minst Venoms två första, tokklassiska skivor "Welcome to hell" och "Black metal". Inget dåligt cv om du frågar mig.
 

A:
Faster Than the Speed of Light
Bring the Hammer Down
FirePower
Read All About It
To The Limit - To The Top
Battle Zone

B:
Live at the Inferno
Star War
UXB
20/21
Hold Back the Fire
Chainsaw

* * *

* * *

Producent: 
Raven, Keith Nichol 

Skivbolag: 
Neat Records

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr
Rob Hunter. trummor

LP: Raven - Rock until you drop! ((1981)



Fantastisk debut från engelska Raven, en skiva som jag lyssnat på en miljard gånger. Såhär småstökig är vår replokal också.



Trummisen Rob Hunter har som synes inte börjat lira trummor iförd hjälm än. Hjälm? Ja, han brukar skalla sina cymbaler titt som tätt och det gjorde så jävla ont så han började lira med gallrad hockeyhjälm. Såklart.

 
. Som sagt en ruskigt bra debut från dessa NWOBHM-galningar som fortfarande håller på. Respekt.

A:
"Hard Ride" – 3:10
"Hell Patrol" – 4:43
"Don't Need Your Money" – 3:22
"Over the Top" – 3:51
"39-40" – 0:51
"For the Future" – 4:04

B:
"Rock until You Drop" – 4:02
"Nobody's Hero" – 3:50
"Hellraiser / Action" (Chinn, Chapman, Scott, Connolly, Priest, Tucker) – 4:21
"Lambs to the Slaughter" – 3:51
"Tyrant of the Airways" – 7:16

* * *

* * *

Producent:
Steve Thompson, Raven

Skivbolag:
Neat

RAVEN:
John Gallagher, bas, sång
Mark Gallagher, gitarr, sång
Rob Hunter, trummor

12"-EP: Ratt - Ratt! (1983)



Debut-EPn från Ratt och eftersom det här är den europeiska versionen så bjuds vi även på bonuslåten "You´re in trouble". Konstigt nog står det bara sex låtar på baksidan omslaget? De välsvarvade, råttbeklädda benen tillhör Tawny Kitaen, Crosbys dåvarande flickvän och mellan åren 1989-1991 fru David Coverdale. Det är även hon som kryper med stjärten i vädret på "Out of the cellars" omslagsbild.
 


 Hela gänget ovan - utom gitarristen Robbin Crosby som 2002 avled av en kombination av heroinöverdos, lunginflammation och AIDS, jo faktiskt, och trummisen Bobby Blotzer, som till de andras grava missnöje harvat runt med en egen version av RATT - är som så många andra band numera återförenade.

 
Men här på etiketten är minsann "You´re in trouble" med! Den och "Back for more" hamnade sen i betydligt slickade versioner på debut-LP:n "Out of the cellar".
 

A:
"Sweet Cheater" - 2:41
"You Think You're Tough" - 3:58
"U Got It" - 3:01
"You're in Trouble" - 3:15

B:
"Tell the World" - 3:15
"Back for More" - 5:16
"Walkin' the Dog" - 3:38

* * *

* * *

Producent:
Liam Sternberg, Mark Leonard

Skivbolag:
Music for Nations

RATT:
Stephen Pearcy, sång
Robbin Crosby, gitarr, kör
Warren DeMartini. gitarr, kör
Juan Croucier, bas, kör
Bobby Blotzer, trummor

LP: Rancid - Rancid! (1993)



Punkrock har jag inte så mycket av i skivhyllan men jag har den här, amerikanska Rancids debutskiva.



Japp, Rancid var än så länge bara tre stycken i bandet. Dom letade dock efter en gitarrist till för att fylla ut ljudet och efter en kort period med Green Days Billie Joe Armstrong i sättningen så blev det ex-UK Subs-killen Lars Fredriksen som blev ny gitarrist. Dessa tre herrar, Fredriksen, Freeman och Armstrong hänger fortfarande ihop och gör klämmig punkrock.



Färg? Nää, det här är ju punkrock!

 
"Union blood" står inte utskriven på omslaget men på etiketten står den. Mysko.
 

A:
"Adina" (Freeman, Armstrong) 1:40
"Hyena" (Armstrong) 2:55
"Detroit" (Armstrong, Freeman) 2:24
"Rats in the Hallway" (Armstrong) 2:22
"Another Night" (Armstrong) 1:53
"Animosity" (Armstrong) 2:25
"Outta My Mind" (Armstrong) 2:23
"Whirlwind" (Armstrong) 2:15

B:
"Rejected" (Freeman, Armstrong) 2:12
"Injury" (Armstrong) 2:06
"The Bottle" (Armstrong) 2:05
"Trenches" (Armstrong) 2:04
"Holiday Sunrise" (Armstrong) 1:46
"Unwritten Rules" (Freeman, Armstrong) 1:42
"Union Blood" (Armstrong) 2:04
"Get Out of My Way" (Armstrong) 1:59

* * *

* * *

Producent:
Donnell Cameron

Skivbolag:
Epitaph

RANCID:
Tim Armstrong, gitarr, sång
Matt Freeman, bas, sång
Brett Reed, trummor, kör

2-LP: Rainbow - On stage! (1977)



I've a feeling we're not in Kansas anymore. We must be over the rainbow..." .
Klassisk live-dubbel med Rainbow inköpt på Tradera för... wait for it... 20 spänn!



Som nästan alla liveskivor ett hopkok från diverse konserter. Bland annat så är första minuten (!) av "Kill The King" från Nuremberg den 28/9, resten är från Munchenkonserten dagen därpå, "Man On The Silver Mountain" är från Tokyo den 16/12, "Starstruck" likaså. "Catch The Rainbow" däremot är inspelad i Osaka 9/12 och "Mistreated" är från konserten i Köln den 25/9.



Den gigantiska regnbågen som svävade ovanför bandet styrdes som synes av en "portable, digital computer the first of its kind in the world". Kan garantera att den där komputern var stor som en friggebod med en datakapacitet som en modern digitalklocka.



COZY POWELL!



Om den är bra? Jovars, den är väl hyfsad.
 

A:
"Kill the King" (Blackmore, Dio, Powell) 5:32
"Man on the Silver Mountain/Blues/Starstruck" (Blackmore, Dio) 11:12

B:
"Catch the Rainbow" (Blackmore, Dio) 15:35

C:
"Mistreated" (Blackmore, Coverdale) 13:03

D:
"Sixteenth Century Greensleeves" (Blackmore, Dio) 7:36
"Still I'm Sad" (Samwell-Smith, McCarty) 11:01

* * *

* * *

Producent:
Martin Birch

Skivbolag:
Oyster/Polydor

RAINBOW:
Ritchie Blackmore, gitarr
Ronnie James Dio, sång
Tony Carey, keyboards
Jimmy Bain, bas
Cozy Powell, trummor

Tidigare inlägg
RSS 2.0