Film- & Musikbloggen!

En mekanisk tiger målad av John Taylor Dismukes som även gjort omslag till Judas Priest, Keel, Foreigner plus en hel drös till men även förpackningen till PC-spelen "Unreal" och "Sid Meiers Civilization".

A:
From The Moon (Instrumental) / Open Fire / Don't Wanna Lose / Hell Or High Water / Forever

B:
Black Tiger / Barroom Boogie / My Way Or The Highway / Winds Of Change

Producent:
Max Norman

Skivbolag:
Warner Brothers

Y & T:
Dave Meniketti, vocals, guitar
Joey Alves, guitar, vocals
Phil Kennemore, bass, vocals
Leonard Haze, drums, vocals

Frän framsida med en sprudlande glad Ozzy.



Tråkigt nog samma bild på baksidan men text- och Ozzy-färgerna har bytt plats.



På uppviket ett livefoto med bandet i full flight och inte en nykter människa så långt ögat kan nå. Särskilt inte på scen.

A:
Wheels of Confusion / Tomorrows Dream / Changes / FX / Supernaut

B:
Snowblind / Cornucopia / Laguna Sunrise/ St. Vitus Dance / Under the Sun

Lyssna på Spotify:
Black Sabbath – Black Sabbath Vol.4

Producent:
Patrick Meehan, Black Sabbath

Skivbolag:
Warner Brothers

BLACK SABBATH:
Ozzy Osbourne, vocals
Tony Iommi, guitar
Geezer Butler, bass
Bill Ward, drums

ABBA? Brighton? Myrornas krig? Hur ända in i det glödheta hamnade vi där? Jesus, vilket sidospår.

Nå. tillbaks till skivan som bandet först ville döpa till "Snowblind" - Ozzy & Co:s kokainkonsumtion nådde här oanade höjder - men skivbolaget tyckte det var väl magstarkt därav denna lätt fantasilösa kompromiss till titel. Halva inspelningsbudgeten slösades tydligen bort på kokain och om du kollar på tacklistan på uppviket (för du har väl vinylen?) så står det där "We wish to thank the great COKE-Cola company of Los Angeles", en rusig hälsning från bandet till alla langare som dränkte studion med det colombianska partypulvret. Det har alltså ingenting med drycken Coke att göra.

Trivia: Om du lyssnar på "Snowblind" så hör du ordet "cocaine" viskas efter första versen. I den ursprungliga versionen - som möjligen refuserades av skivbolaget? - så vrålade Ozzy "COCAINE!" för full hals efter varje vers men det fick dom som sagt inte ha kvar. Live kunde dremot ingen i hela världen hindra Ozzy från att vråla det vita pulvrets namn för allt vad tygen höll.

Mängder med framtida doomklassiker här som "Wheels of Confusion", "Tomorrow's Dream" och "Supernaut" och den avslutande "Under The Sun" som tveklöst har det fetaste Iommi-riffet någonsin. Glöm inte heller bort Iommis pianosmöriga "Changes" som soloartisten Ozzy fick en Englandsetta med 2003 då som en duett med dottern Kelly. Awww, vad gulligt.

Undertow / American Beauty / Stranger in My Life / Nobody Left to Blame / Still Ain't Enough
for Me / Once Upon a Time / As Far as I Can See / All the Way Up / I Won't Get in My Way /
Around the World / I Get the Feeling

+ Unforgiven (bonus track)

Lyssna på Spotify:
Mr. Big – What If...

Producent:
Kevin Shirley

Skivbolag:
Frontiers

MR BIG:
Eric Martin, vocals
Paul Gilbert, guitar
Billy Sheehan, bass
Pat Torpey, drums

Såhär innan julafton har ju nästan alla bloggar julanknytning på sina inlägg och jag vill såklart inte vara sämre! Så antingen bloggar jag om när vi gjorde julgodis häromkvällen och lägger ut en massa bilder på det spektaklet eller så skriver jag om en skiva och försöker få en julvinkling på det.

Vilken av de två tror du att jag väljer?

Just det.

Och turligt nog för mig (och er, tror inte ni vill läsa om vårt julstök) så blev nästa skiva till rakning den här "What if..." från det återförenade Mr Big, en skiva som faktiskt har en fet (flygande) julgris på omslaget!

Julvinkling på inlägget? Check!

Men Mr Big? Javisst. För precis som jag gillar Mastodon, Marduk, Motörhead och Mortician så diggar jag Mr Big stenhårt. Har nästan alla deras skivor, de två skivor som bandet släppte ("Get over it" och "Actual size") med Richie Kotzen på gitarr har jag inte (än) men dom ska såklart också inhandlas bara CDWow sänker priset en smula. Kan inte tänka mig att dom är dåliga så länge dom har Eric Martin på sång och basmonstret Billy Sheehan på... eeeh ja bas.

Nå, för att återgå till det utlovade jultemat så är den här skivan en riktigt smaskig en, griljerad till perfektion och med en munvattnanade strimma fett på kanten. Och ja, jag pratar om musiken.

Farbröderna i Mr Big (återförenade för första gången på 15 år) skivar här skickligt upp elva munvattnande skivor melodiös hårdrock av allra finaste kvalitet och gott som kryddig senap på de aptitliga skinkskivorna bjuds vi även på de två läppdallrande vackra balladerna "Stranger in My Life" och "All The Way Up".

Och som en sista frestande fettrand ligger den ljuvliga bonuslåten "Unforgiven" som enligt reklamen bara ska finnas med på USA- och Europa-utgåvan av denna skiva. Konstigt nog är den då även är med på min argentinska (!) utgåva som jag köpte från CDWow för det löjligt låga priset 59 spänn. För en sprillans ny skiva!

Ett sista grisskämt bara; den är svinbra!

Och om vi inte hörs nåt mer innan: GOD JUL!

A:
Only You Can Rock Me / Pack It Up (And Go) / Arbory Hill / Ain't No Baby / Lookin' Out for No. 1

B:
Hot 'n' Ready / Cherry / You Don't Fool Me / Lookin' Out for No. 1 (Reprise) /
One More for the Rodeo / Born to Lose

Lyssna på Spotify:
UFO – Obsession

Producent:
Ron Nevison

Skivbolag:
Chrysalis

UFO:
Phil Mogg, vocals
Michael Schenker, guitar, flute Arbory Hill
Paul Raymond, rhythm guitar, keyboards, vocals
Pete Way, bass
Andy Parker, drums

Idétorka.

Kommer inte på ett bannade dugg att skriva. Precis som nedan nämnde Barton Fink sitter jag här och panikstirrar på papperet, eller ja skärmen då.

Fan, jag behöver ju bara en kort rad om nånting vadsomhelst så brukar resten av inlägget skriva sig självt.

Hmm, en gammal LP-skiva med UFO från 1978... Tänk, människa. Tänk.



Om jag börjar med att säga att det är UFO:s sjunde fullängdare kanske skrivkrampen lossnar lite?

Nej, fortfarande blankt.

Om jag berättar att ordet "Obsession" kommer från det latinska ordet "obsidere" som betyder "belägra" då? Kan kanske spinna vidare på demoner och besatthet och sen göra en koppling till Linda Blair och ... Nä, det kändes väl sådär lagom kul.

Men om jag berättar att det återigen är konstnärskollektivet Hipgnosis som gjort omslaget kanske? Ja! Och kanske skriva några rader om vad det föreställer och symboliserar? "See nothing, hear nothing, say nothing... smell nothing?" Nix, det var en återvändsgränd som hette duga.

Börja med en fråga kanske? Lite förstrött undra vad Michael Schenker gör där helt solokvist på omslagsbilden och varför han ser så ledsen ut? Nähä, det hade jag visst redan skrivit här längst upp.

Eller så säger jag helt enkelt att det blev den sista skivan med nämde Schenker innan han drog och startade eget och nämner i förbifarten att han inte återkom till Mogg & Co förrän 1993 och skivan "Walk on water"? Men det är kanske lite onödig info som inte en jävel bryr sig om.

Men jag kanske ska plita ner några rader att det är Schenker som spelar flöjt på "Arbory Hill" och kanske rent av skoja till det litegrann och kalla det Jethro UFO? UFO Tull? Nej.

Fan, fa, fan som farbror Thåström brukar säga, jag som aldrig brukar ha några problem med att rapa fram text!

Nä, jag ger upp. i det här inlägget blir det bara en kort rad om vilka låtar som är bäst: "Only You Can Rock Me", "Pack It Up (And Go)", "Cherry" och "You Don't Fool Me" och inget mer. Hoppas det är OK.

Fyra glada gossar på en kobbe.



Dom lämnade visst kvar en kille på ön... En rolig detalj är att det i texten här på baksidan (som du kanske inte ser) står att skivan är mixad i juli 2009 men inspelad i juli 1955! Och ser du att det står "Nobel" där allra längst ner? det är faktiskt loggan för en pizzeria i Örebro! Skulle tro att grabbarna ätit där en hel massa.



På digipackens uppvik är det idolkort på de fyra välväxta killarna, alla sportandes vita finskjortor och rejäla polisonger.

4 days til payday / Angel of death / Louise / Poison chalise / Good girl / She walks the line / I´m on a roll / Ain´t no chance (I´m working on a day like this / Speedking crown / Afterburner / Whoooly you? / It´s gonna be alright

Lyssna på Spotify:
The Accidents – Poison Chalice

Producent:
Christer Spectorsson

Skivbolag:
Burning Heart

THE ACCIDENTS:
D. Vacuum, guitar, vocals
Ric Rebel Jennings, drums, vocals
Kid Creole, guitar, vocals
Fred Tank, bass, vocals

A:
Don't Eat The Yellow Snow / Nanook Rubs It / St. Alfonzo's Pancake Breakfast /
Father O'Blivion / Cosmik Debris

B:
Excentrifugal Forz / Apostrophe (') / Uncle Remus / Stink-Foot

Producent:
Frank Zappa

Skivbolag:
DiscReet

FRANK ZAPPA:
Frank Zappa, guitar, bass, vocals
Jim Gordon, Johnny Guerin, Aynsley Dunbar, Ralph Humphrey, drums
Jack Bruce, Tom Fowler, bass
George Duke, keyboards
Jean-Luc Ponty, violin
Ruth Underwood, percussion
Ian Underwood, Napoleon Murphy Brock, saxophone

Vad tycker du om de nya ramarna jag har fixat? Snygga va? Ja herrejävlar, vad jag är pysslig av mig.

Nåväl, till skivan och det är som synes allas vår favoritgalning Frank Zappa och hans album "Apostrophe (')" från 1974 som ska avhandlas. Köpte den väldigt billigt (och på ren chans) från Bokbörsen där man trots namnet även kan köpa begagnade skivor (CD, LP, 7", 12") och DVD-filmer. Och då min kunskap om såna här nästan 40 år gamla Zappa-vax är lika med noll så blir det här ett relativt kort inlägg. So here goes for nothing:

* släppt den 22 april 1974

* innehåller två av Zappas kanske mest kända låtar, "Don't Eat The Yellow Snow" och "Cosmik Debis". Singelsläppet av den förstnämnda nådde till och med Billboards nedre regioner.

* på titelspåret "Apostrophe" (som jag tror har använts som signatursnutt till ett TV-program, kommer bara inte på vilket?) spelar Cream-killen Jack Bruce bas. Eller i alla fall står det så på omslaget. För Bruce har nämligen i en intervju sagt "he had not played any bass guitar parts on Apostrophe ('), only the cello parts..."  Han skämtar säkert, den gode Bruce, då det inte är nån cello på "Apostrophe" (')".

Men vi låter väl Jack själv utveckla hur hans musikaliska möte med med Frank Zappa gick till:
"Right. So Frank, whom I met earlier, appeared one day in the studio and asked me: "Can you take your cello and go to my session?" So I turned up in a NY studio with my cello, I'm listening to his music, pretty awful, and just don't know what to do with myself, and Frank says to me: "Listen, I would like you to play a sound, like this... whaaaaaang!!!" So I did what he asked me to do. Whaaaaaang!!! That was all. That was my input to Frank Zappa's most popular record! (laughs)".

Replik Frank Zappa:
"Well, that was just a jam thing that happened because he was a friend of my drummer Jim Gordon. I found it very difficult to play with him; he's too busy. He doesn't really want to play the bass in terms of root functions; I think he has other things on his mind. But that's the way jam sessions go..."

* huvuddelen av låtarna på "Apostrophe" spelades in samtidigt som den föregående skivan "Over-Nite Sensation". Det är nämligen samma musiker på bägge.

* "Nanook Rubs It" handlar förresten om en dröm Zappa hade där han var en eskimo vid namn Nanook. En pälsjägare kom plötsligt till Nanooks igloo och börjar slå på hans favoritsäl (!) med en blyfylld snösko. Nanook gnuggar då "yellow snow" (snö som slädhundarna pinkat i alltså) och förblindar honom och vips var en pårökt, jazzig rockklassiker född.

Nä, nu ska jag sluta snacka goja, nu kollar vi in Zappa himself live i Stockholm 1973 med "Cosmik Debris".