LP: Dave Edmunds - Repeat when necessary! (1979)


Den ljusblåaste skiva jag har hemma. Femte fullängdaren från Dave Edmunds innehåller elva coverlåtar av bland andra Elvis Costello och Graham Parker och är släppt på Led Zeppelins eget bolag Swan Song. En USA-pressning med cut-out-omslag, dvs ett jack i omslaget som gjordes på osålda skivor som sedan bara fick säljas till reducerat pris. Det var alltså ingen som ville köpa det här kalasskivan till fullpris!



Den rosaste skivan jag har hemma. Inga låttitlar?

 
Här står låttitlarna, dock med så liten stil att det är snudd på omöjligt att läsa... Inspelad samtidigt som Nick Lowes väldigt bra-iga skiva "Labour of Lust" och med samma sättning; Dave Edmunds, basisten Nick Lowe, Billy Bremner på gitarr och den mycket taktfasta trummisen Terry Williams, hela gänget nog mera kända under bandnamnet Rockpile. Lyssna på "Sweet little Lisa" här nedan, gissa en gång om Dave Edmunds är populär hos motorburen ungdom? Och vilket jävla gitarrsolo, såna där grejer är det bara Dave som kan!
 

A:
Girls Talk 
Crawling From The Wreckage 
The Creature From The Black Lagoon
Sweet Little Lisa 
Dynamite 

B:
Queen Of Hearts 
Home In My Hand 
Goodbye Mr. Good Guy 
Take Me For A Little While 
We Were Both Wrong 
Bad Is Bad

* * *

* * *

Producent:
Dave Edmunds

Skivbolag:
Swan Song

DAVE EDMUNDS:
Dave Edmunds, gitarr, sång, piano
Billy Bremner, gitarr, kör
Nick Lowe, bas, kör
Terry Williams, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Huey Lewis, munspel på "Bad Is Bad"
Albert Lee, gitarr på "Sweet Little Lisa"

LP: Tom Petty - Full moon fever! (1989)



Tom Petty halkade jag in på via Traveling Wilburys, hade aldrig hört nåt med honom före det. Så när jag fick veta att min idol Jeff Lynne skulle skriva låtar till och producera den här skivan, Pettys första soloalbum, så var det ju bara att köpa den direkt när den släpptes. Alltså, hur dålig kan den vara då Jeff Lynne skrivit låtarna, tänkte jag?



Nä, precis. Den är ju såklart hur bra som helst, fem av plattans tolv spår är skrivna tillsammans med Lynne.
 
 


En indian på innerpåsen. På andra sidan är det texter.
 


Gästar den här skivan gör förresten ingen mindre än Wilbury-kompisen George Harrison som spelar gitarr och körar på "I Won't Back Down"...



... och Roy Orbison som körar på "Zombie Zoo".

 
Jag tyckte att den här skivan var så bra att jag köpte Pettys två följande skivor, "Into the great wide open" och "Wildflowers" av bara farten men sen tappade jag intresset och har inte en susning vad han släppt sen.
 

A:
Free Fallin' 4:14
I Won't Back Down 2:56
Love Is a Long Road 4:06
Face in the Crowd 3:58
"Runnin' Down a Dream 4:23

B:
I'll Feel a Whole Lot Better 2:47
Yer So Bad 3:05
Depending on You 2:47
The Apartment Song 2:31
Alright for Now 2:00
A Mind With a Heart of Its Own 3:29
Zombie Zoo 2:56
 
* * *
* * *

Producent:
Tom Petty, Jeff Lynne, Mike Campbell

Skivbolag:
MCA 

TOM PETTY:
Tom Petty, sång, gitarr, keyboards
Mike Campbell, gitarr, bas, mandolin, slide, dobro, keyboards
Jeff Lynne, bas, gitarr synthesizer, piano, keyboards, kör
Phil Jones, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
George Harrison, gitarr och kör på "I Won't Back Down"
Jim Keltner, trummor på "Love Is a Long Road"
Benmont Tench, piano på "The Apartment Song"
Howie Epstein, kör på "I Won't Back Down" and "Love Is a Long Road"
Roy Orbison, kör på "Zombie Zoo"

LP: Kraftwerk - The man machine! (1978)



Jomenvisst, jag har köpt den här också. Har snöat in rejält på Kraftwerk och spelar den här skivan varje dag.
Till min familjs stora glädje vill jag tillägga.



Den sjätte fullängdaren från dessa matematiskt precisa tyskar. Den ryska texten till höger "Я твой слуга, Я твой работник" utläses "Ya tvoy sluga, Ya tvoy rabotni" och betyder "I'm your worker, I'm your servant" och sjungs i början på "Robots"

 


Etiketten på A-sidan...

 
... och etiketten på B-sidan. Kalasbra skiva.
 

A:
"The Robots" 6:11
"Spacelab" 5:51
"Metropolis" 5:59

B:
"The Model" 3:38
"Neon Lights" 9:03
"The Man-Machine" 5:28

* * *

* * *

Producent:
Ralf Hütter, Florian Schneider

Skivbolag:
Capitol

KRAFTWERK:
Ralf Hütter, elektronik, sång
Florian Schneider, elektronik, sång
Karl Bartos, elektroniska trummor
Wolfgang Flür, elektroniska trummor

2-LP: Rush - Exit... stage left! (1981)



Kanonbra livedubbel med Rush från 1981 där vinylsida 1, 3 och 4 är inspelad i Kanada under deras "Moving Pictures"-turné och sidan 2 är inspelad i England på "Permanent Waves"-turnén. Fräsig omslagsbild med en figur vardera från Rushs åtta föregående studioskivor. Vet du inte? Här kommer facit: å framsidan ser vi snöugglan från Fly by Night, kostymnissen från Hemispheres och så tjejen vid draperiet, det är hon som är på omslaget till Permanent Waves. Hon tittar för övrigt ut från "Stage left" som du ser.



Här på baksidan har vi sen kungen från A Farewell to Kings sittandes på en låda med Rush-loggan som ju är från debutskivan. Bredvid honom en målning av Caress of Steel-omslaget hållen av en av snubbarna från Moving Pictures omslagsbild. Sen har vi den nakna killen från Hemispheres (jotack, honom ser vi loud and clear) och i bakgrunden en poster med stjärnmannen från 2112 bredvid "Exit" (geddit?)-skylten. Fasen, vad finurligt.



Hela härligheten uppvikt och fin.





Raaaahhhh, kolla Neils trumset!



Jag sa, kolla Neils trumset!!



Har även denna liveupptagning på VHS-kassett. Japp, du läste rätt, på VHS.
 

A:
"The Spirit of Radio" 5:11
"Red Barchetta" 6:46
"YYZ" 7:43

B:
"A Passage to Bangkok" 3:45
"Closer to the Heart" 3:08
"Beneath, Between & Behind" 2:34
"Jacob's Ladder" 8:46

C:
"Broon's Bane" 1:37
"The Trees" 4:50
"Xanadu" 12:09

D:
"Freewill" 5:31 12.
"Tom Sawyer" 4:59
"La Villa Strangiato" 9:37

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown

Skivbolag:
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång, synth, baspedal
Alex Lifeson, gitarr, baspedal
Neil Peart, trummor

LP: Cheap Trick - One on one! (1982)



Äh, jag dammar väl iväg en Cheap Trick-skiva till när jag ändå har farten uppe, det här är alltså "One on one" från 1982. Sista CT-skivan ut på bloggen, har tidigare haft Cheap Trick (1977), In Color (1977), Heaven Tonight (1978), All Shook Up (1980), Next Position Please (1983), Standing on the Edge (1985), The Doctor (1986) och Lap of Luxury i min ägo på vinyl men har under årens lopp sålt iväg samtliga. Bra eller dåligt?



"Ok, stå nu helt stilla allihopa så knäpper jag". Trixig baksidesbild med speglar kors och tvärs med nya basisten Jon Brant uppe till vänster. En snubbe som är en spitting image av tidigare basisten Tom Peterson så troligtvis märktes inte basistbytet. Dock så spelar han bara bas på tre låtar, "She's Tight", "If You Want My Love" och "Saturday at Midnight", på resten är det Rick som spelar bas.



Rick Nielsen = knasisga stickade tröjor och en keps. Han har galet mycket gitarrer också.



Undrar hur många stickade tröjor med crazy motiv som Rick Nielsen har egentligen?

 
 Och med Peterson ute ur bandet fick Nielsen/Zander fixa låtskrivandet helt på egen hand, Tom brukade ju annars alltid vara med på ett hörn i låtskrivandet på i alla fall några låtar per skiva. Producerat av Roy Thomas Baker som bland annat rattat ljud på ett par Queen-skivor. Bra skiva det här!
 

A:
"I Want You" – 3:02
"One on One" – 3:05
"If You Want My Love" – 3:36
"Oo La La La" – 3:14
"Lookin' Out for Number One" – 3:44

B:
"She's Tight" – 2:58
"Time Is Runnin'" – 2:19
"Saturday at Midnight" – 2:58
"Love's Got a Hold on Me" –2:35
"I Want Be Man" – 3:19
"Four Letter Word" – 3:37

* * *

* * *

Producent:
Roy Thomas Baker

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr, keyboards
Rick Nielsen, gitarr, bas
Jon Brant, bas på "She's Tight", "If You Want My Love", "Saturday at Midnight"
Bun E. Carlos, trummor

LP: Cheap Trick - Dream police! (1979)



Mera Cheap Trick och här kommer deras klassiska "Dream Police"-skiva. Förutom den stentråkiga 7-minutaren "Need your love" en galet bra skiva. Coolt omslag med grabbarna som vitklädda drömpoliser. Eller nåt.



Baksidan är lite mer svårtydd. Robin spelar död Tom är hotfull med ett vinglas, lurige Bun tittar fram bakom en pelare och Rick är cool gitarrhjälte som bllåser krutröken från sitt finger. Eller nåt.




På uppviket är hela bandet uppradat hos drömpolisen med Cheap Trick-snubbarna var och och en i tre roller; som polis, bov och vittne. 20 år före Photoshop var nog den här bilden ett digert arbete att få till.






 
Japp, jag är också med i Dream Police. Vet inte var jag fått den ifrån.
 

A:
Dream police
Way of the world
The house is rockin´ (with domestic problems)
Gonna raise hell

B:
I´ll be with you tonight
Voices
Writing on the wall
I know what I want
Need your love

* * *

* * *

Producent:
Tom Werman

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr
Rick Nielsen, gitarr
Tom Petersen, bas
Bun E. Carlos, trummor

LP: Cinderella - Heartbreak station! (1990)



Tredje fullängdaren från tidigare så glammiga Cinderella som här har anammat en mera jordnära image. Jag gillar Cinderella men tycker nog att de två föregående skivorna "Night songs" och "Long cold winter" är bättre. Har lite svårt för det här truliga "modern day cowboy a long way from home"-stuket som en del hårdrocksband envisas att köra med titt som tätt.



Ja, du ser ju själv så jävla far away from home dom är. Nä, packa upp scarfsarna och läppglanset igen och let´s party!



Det sedvanliga bildcollaget på innerpåsen.



För att spela en ganska basic och rak rock´n´roll behöver då Fred Coury En. Jävla. Massa. Trummor. Fred Coury är precis som Phil Collins, David Grohl och jag en driven låtskrivare och har bland annat gjort musiken till TV-serien "Night Shift".



Det blev bara en skiva till för Cinderella, 1994 års "Still climbing" innan de 1995 kastade in handduken. De återuppstod dock redan 1997 men ingen ny musik har släppts sedan 1994...
 
A:
"The More Things Change" – 4:22
"Love's Got Me Doin' Time" – 5:19
"Shelter Me" – 4:47
"Heartbreak Station" – 4:28
"Sick for the Cure" – 3:59
"One for Rock and Roll" – 4:29

B:
"Dead Man's Road" – 6:38
"Make Your Own Way" – 4:15
"Electric Love" – 5:23
"Love Gone Bad" – 4:20
"Winds of Change" – 5:34

* * *

* * *

Producent:
John Jansen, Tom Keifer

Skivbolag:
Vertigo

CINDERELLA:
Tom Keifer, gitarr, sång, dobro, mandolin, piano
Eric Brittingham, bas
Jeff LaBar, gitarr
Fred Coury, trummor

LP: Cheap Trick - At Budokan! (1978)



"Cheap Trick at Budokan", en klassisk liveskiva som alla borde ha hemma. Gott om kanonlåtar och på A-sidan ligger dom som ett pärlband efter varandra; "Hello There", "Come On Come On", "Look Out" och "Big Eyes", ja utom evighetslånga (8,30 min!) sömnpillret "Need your love" då som jag aldrig orkat lyssna på i sin helhet.
Och nej, det gick inte den här gången heller och efter 3 minuter gäspar jag käken ur led och vänder på skivan...



... och där blir det genast mycket bättre! Efter ett pyttelitet trumsolo (alla trumsolon utom Neil Pearts ska vara korta) kommer en dånande cover på Fats Dominos "Ain't That a Shame" och efter det är det full fart framåt som gäller med "I Want You to Want Me", "Surrender", "Goodnight Now" och extranumret "Clock Strikes Ten". 



Massor med tuffa bilder på uppviket. Robin Zander är en sjujäkla sångare bara så du vet.



Man ska hålla ryggen rak när man gör armhävningar, Rick.



Förutom "Need your love" en helt omistlig liveskiva som såklart alla borde ha i hyllan. Gillar den här så mycket att jag har den här versionen också.
 

A:
Hello There
Come On Come On
Look Out
Big Eyes
Need Your Love

B:
Ain't That a Shame
I Want You to Want Me
Surrender
Goodnight Now
Clock Strikes Ten

* * *

* * *

Producent:
Cheap Trick

Skivbolag:
Epic

CHEAP TRICK:
Robin Zander, sång, gitarr
Rick Nielsen, gitarr
Tom Petersson, bas, kör
Bun E. Carlos, trummor

LP: Ozzy Osbourne - No more tears! (1991)



För att vara en som inte är nåt större fan av Ozzy har jag då en väldig massa Ozzy hemma, eller va? För mig var det nämligen Kiss, Kiss och inget annat än Kiss som jag lyssnade på från 1975-76 ända fram till då jag hörde den dubbelsmattrande låten "Overkill" med Motörhead. Sen var det kört och det bar iväg rakt in/ner i mörkret med Venom, Mercyful Fate, Slayer och sen en herrans massa dödsmetall. Men aldrig Ozzy alltså, eller ens Black Sabbath, tokigt va?



Konstigt nog är inte Bob Daisley, som spelar bas på skivan, med på bandfotot utan där står ex-Alice In Chainskillen Michael Inez som enligt konvoluttexten hjälpte till med "bass inspiration and musical direction"



Jodu, förr om tiden innan dom hittade på internet fick man vackert slänga iväg ett brev i blindo och sen vänta.



Nåväl, det här är trots allt en ganska bra Ozzy-skiva där "Mama I´m coming home" gav Ozzy en Top 40-hit i USA, en låt som förresten Lemmy skrivit texten till. Han har även plitat ihop lyriken till "Hellraiser", "Desire" och "I Don't Want to Change the World". RIP Lemmy och Randy Castillo.
 

A:
Mr. Tinkertrain 5:55
I Don't Want to Change the World 4:04
Mama, I'm Coming Home 4:11
Desire 5:45
No More Tears 7:22

B:
S.I.N. 4:46
Hellraiser 4:51
Time After Time 4:20
Zombie Stomp 6:13
A.V.H. 4:12
Road to Nowhere 5:09

* * *

* * *

Producent:
Duane Baron, John Purdell

Skivbolag:
Epic

OZZY OSBOURNE:
Ozzy Osbourne, sång
Zakk Wylde, gitarr
Randy Castillo, trummor
Bob Daisley, bas
John Sinclair, keyboards

LP: More - Blood and thunder! (1982)


Andra och sista fullängdaren från engelska More innan de senare samma år kastade in handduken. Märkligt omslag med gitarristen Kenny Cox i ensamt majestät på omslaget. Bandet heter väl "More" och inte "Cox"?



Bara basisten Brian Day (och chefen Cox då) kvar i sättningen sedan debutskivan. Day lämnade sen bandet under inspelningen av den här skivan men här är han fortfarande jätteglad i sin randiga tröja.

 
En skiva som tyvärr inte på långa vägar är lika charmig och tuff som debuten och nya sångaren Stratton är en ruskigt skrikig herre. Du vet väl att More numera har återförenats (utan en enda av dessa killar) och gissa vem som spelar gitarr med dom? Chris Tsangarides. Jo, faktiskt.
 

A:
"Killer on the Prowl"
"Blood & Thunder"
"I Just Can't Believe It"
"I've Been Waiting"
"Traitors Gate"

B:
"Rock and Roll"
"I Wanna Take You"
"Go Home"
"The Eye"
"Nightmare"

* * *

* * *

Producent:
Kenny Cox, More & Vic Rush

Skivbolag:
Atlantic

MORE:
Mick Stratton, sång
Kenny Cox, gitarr
Brian Day, bas
Andy John Burton, trummor

Alla mina CD-skivor: G

 Alla mina CD på "G". Mycket bra grejer här, särskilt Galactic Cowboys, Parry Gripp, Gorelord och Genocide Superstars. Kan dock helt ärligt säga att jag aldrig sedan inköpet 1991 lyckats ta mig igenom Guns n´Roses toktråkiga dubbel-CD "Use your illusion" utan att gäspa käken ur led, så dom åker nog ner i loppispåsen snart.

  

Galactic Cowboys - Galactic cowboys (1991)

Galactic cowboys - Space in your face (1993)
Galactic cowboys - Machine fish (1996)
Galactic cowboys - The horse that Bud bought (1997)

Gamma Ray - Heading for tomorrow (1990)
Debutskivan från bandet som Kai Hansen startade efter avhoppet från Helloween.

Genocide Superstars - III (2003)
Motörhead-ig rock´n´roll med Nasum och Accidents-medlemmar. Tokbra.

Georgia Satellites - Georgia Satellites (1986)
Georgia Satellites - Open all night (1988)
Georgia Satellites - In the land of salvation and sin (1989)

Glenmark/Eriksson/Strömstedt - Glenmark/Eriksson/Strömstedt
Ja, vadå?

Gorelord - Norwegian chainsaw massacre Köttig dödsmetall med skräckfilmsinfluenser...
Gorelord - Forcefed on human flesh (2003) ... konstigt nog från Norge. Kanonbra bägge två.

Gripp, Parry - For those about to shop, we salute you (2005)
Svinkul jingelskiva (typ 60 låtar!) med Parry Gripp från nerdcore-bandet Nerf Herder.

Guns N´Roses - Use your illusion I (1991)
Guns N´Roses - Use your illusion II (1991)

Gyllene Tider - Finn fem fel (2004)
Ja, vadå?

 
 

LP: David Bowie - Scary monsters! (1980)



Förutom den maffiga vinylboxen "Sound+Vision" är det här den enda Bowie-platta jag har i min samling. En modern klassiker, det är nog bara "Teenage Wildlife"(huga för falsetten!) som jag har lite svårt för. Tycker också att den första versionen av "It´s no game" med en stenhårt snackande japanska tjejen är mycket tuffare än den betydligt blekare"No. 2" som avslutar skivan. Titellåten med King Crimsonkillen Robert Fripps taggigt aviga gitarrspel är kalasbra.



Baksidan med hintar till Bowies tidigare album "Low", "Heroes" och "Lodger" till vänster. Deras mjölkiga suddighet ska symbolisera att Bowie nu en gång för alla suddat ut sina tidigare alias och gått vidare.





Mycket kändisar med på skivan.



Alla låtar ihopknåpade av Bowie utom "Kingdom come" som är skriven av Tom Verlaine från Television.

 
Längst in på respektive sida står det graverat saker, först "I can´t think..."och sen på B-sidan "...of anything". Fascinerande eller hur? Vad kan det betyda? Och så är ju "Ashes To Ashes" en fortsättning på historien om Major Tom som påbörjades på "Space Oddity" från 1969, men det visste du såklart redan.

"When I looked in her eyes they were blue but nobody home ...
Now she's stupid in the street and she can't socialise"
 

A:
It's No Game (No.1)
Up the Hill Backwards
Scary Monsters (and Super Creeps)
Ashes to Ashes
Fashion


B:
Teenage Wildlife
Scream Like a Baby
Kingdom Come
Because You´re Young
It´s No Game (No.2)


* * *

* * *

Producent:
David Bowie, Tony Visconti

Skivbolag:
RCA

DAVID BOWIE:
David Bowie, sång, keyboards, saxofon
George Murray, bas
Carlos Alomar, gitarr
Dennis Davis, trummor

ÖVRIGA MUSIKER:
Robert Fripp (King Crimson), gitarr
Roy Bittan, (E. Street Band) piano
Pete Townshend (The Who), gitarr på "Because You're Young"

LP: Beastie Boys- Licensed to ill! (1986)



Hade en kortlivad period på 80-talet då jag köpte en del hiphop-skivor. Hallå? Var tog alla vägen? Nå, jag fortsätter väl berätta ifall nån loggar in nu. Var var jag?, jo, jag snöade alltså in en aning på på rap och köpte ett gäng skivor med Public Enemy, LL Cool J, Run DMC och som synes den här, debuten från Beastie Boys. Kan ha nåt att göra med att favvoproducenten Rick Rubin och hans skivbolag Def Jam var gemensam nämnare för (nästan) alla de artisterna. Coolt omslag med en Boeing 727...



... som på baksidan har kraschat in i en bergvägg. Ja, det ska symolisera en fimp som man mosat i en askkopp. Nej, inte en vanlig cigarett utan en.. ja du vet.



Släpptes även på kassett. Chromekassetter var fina grejer.



Såhär fint ser omslaget ut uppvikt.



Michael "Mike D" Diamond, Adam "Ad-Rock" Horovitz och Adam "MCA" Yauch. Tror jag. Den i mitten är då Ad-Rock för det står det på hans ring. RIP "MCA"



Def Jam som sagt. Den här skivan är ju producerad av Rick Rubin som typ samtidigt även producerade Slayers jätteklassiker "Reign in blood" som släpptes en månad före denna.



Livekonserter med Beastie-pojkarna var som synes ganska blöta tillställningar.



"Fight for your right to PARTYYYY!"



Kerry King spelar gitarr och drar ett visslande Slayer-solo på "No sleep till Brooklyn". Ännu en orsak att löpa skivan.



Jodu, förr om tiden innan dom hade hittat på internet fick man vackert slänga iväg ett brev i blindo och sen sitta vid brevlådan och vänta på man förhoppningsvis skulle få lite "t-shirts & bullshit" levererat till sig.


Mängder av samplingar på denna skiva, klicka här för en komplett och väldigt lång lista.

A:
Rhymin & Stealin
The New Style
She's Crafty
Posse In Effect
Slow Ride
Girls
Fight for Your Right (to Party!)

B:

No Sleep till Brooklyn
Paul Revere
Hold It Now, Hit It
Brass Monkey
Slow And Low
Time To Get Ill

* * *

* * *

Producent:
Rick Rubin

Skivbolag:
Def Jam

BEASTIE BOYS:
Michael "Mike D" Diamond
Adam "Ad-Rock" Horovitz
Adam "MCA" Yauch.

LP: Kraftwerk - Trans Europe Express! (1977)



KRAFTWERK!!?? Jojo, kan du fatta. Hur mycket hårdrockare jag nu än är så har jag alltid haft en soft spot för tyska Kraftwerks minimalistiska elektrosynth, eller vad det nu kallas men aldrig ägt nån skiva med dom. Förrän nu alltså.



Har dock massor med MP3:or med dessa skojfriska tyskar, men sånt räknas ju inte. Skojfriska? Kraftwerk?Jamen, kolla på bandfotot på omslagets baksida! Dom ser ju ut som ett dansband från 1952.



Näe, jag har fortfarande svårt att tro att det här är ett gäng synthare från detta foto på innerpåsen.



Bandets sjätte fullängdare i en italiensk utgåva, inhandlad via Discogs såklart. Nu saknas bara resten..
 

A:
"Europe Endless" 9:40
"The Hall of Mirrors" 7:56
"Showroom Dummies"

B:
"Trans-Europe Express"
"Metal on Metal" 2:11
"Franz Schubert" 4:26
*"Endless Endless" 0:55

* * *

* * *

Producent:
Ralf Hütter, Florian Schneider

Skivbolag:
Capitol

KRAFTWERK:
Ralf Hütter, röst, synthesizer, sequenzer
Florian Schneider, röst, vocoder, synthesizer
Karl Bartos, elektroniska slagverk
Wolfgang Flür, elektroniska slagverk

LP: Rush - A farewell to kings! (1977)


Jätteklassisk skiva från allas våra proghjältar Rush. Det är på den här skivan som jättehiten (nåja) "Closer to the heart" återfinns, en låt som Rush sen spelade på alla spelningar ända fram till "Vapor Trails"-turnén då dom, enligt Neil Peart, "got sick of it..."


Det är ju också här som progklassikern "Xanadu" finns. En maffig låt som på 11 minuter avhandlar historien om den kinesiska kejsaren Kublai Khans sommarpalats Shangdu. Kublai Khan var sonson till Genghis Khan och hans sommarpalats Shangdu omnämns i dikten "Kubla Khan" skriven av Samuel Taylor Coleridge är 1798 och som Neil Peart lånade mer än en textrad från.









Neil Peart!



 
Och när du sen lyssnar på den här skivan borta på Spotify så hoppa för guds skull inte över den 11 minuter långa "Cygnus X-1", del ett i sagan om rymdskeppet som åker in i ett svart hål. Del två i den historien täcker med sina 18 minuter hela första sidan på "Hemispheres"-skivan som kom året efter denna. 
Trivia: Texten till "Cinderella Man" är otroligt nog inte skriven av Neil Peart, utan av Geddy Lee.

A:
A Farewell to Kings 5:51
Xanadu 11:08

B:
Closer to the Heart 2:53
Cinderella Man 4:21
Madrigal 2:35
Cygnus X-1 10:25

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown, Rush

Skivbolag:
Mercury


RUSH:
Geddy Lee, bas, sång
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

2-LP: Aerosmith - Get a grip! (1983)



Min one and only LP med Aerosmith. Jag har dock 3-CD-boxen "Panodora´s Box" liggandes i en låda nånstans. En dubbel-LP i ett enkelfodral. Om man bara lyfter nålen förbi de sliskiga balladerna 'Cryin´', 'Crazy' och 'Amazing', så är den faktiskt helt ok, särskilt 'Eat the rich', 'Flesh' och 'Can't Stop Messin'' har snurrat ett par extra varv på min vinylspelare. 'Walk on down' sjungs förresten lite sådär Ace Frehley-sluddrigt av Joe Perry.



Tydligen tyckte massor av människor också att den var mer än OK, då den ganska omgående sålde över 20 miljoner ex.  Coolt omslag med en piercad ko designat av Hugh Syme som gjort massor av omslag till Rush.



Strävsamt gäng som hållit ihop (nåja) ända sedan 1970. Ja, jag vet att både Perry och Whitford var ute ur bandet ett tag på 80-talet, men det är fan bra gjort i alla fall.



Ouch!

 

A:
Intro
Eat The Rich
Get A Grip
Fever
Livin On The Edge

B:
Flesh
Walk On Down
Shut Up And Dance

C:
Cryin
Gotta Love It
Crazy

D:
Line Up
Can't Stop Messin'
Amazing
Boogie Man

* * *

* * *
Producent:
Bruce Fairbairn

Skivbolag:
Geffen

AEROSMITH:
Steven Tyler, sång
Joe Perry, gitarr
Brad Whitford, gitarr
Tom Hamilton, bas
Joey Kramer, trummor

GÄSTER PÅ SKIVAN:
Don Henley (Eagles), kör på "Amazin"
Lenny Kravitz, kör på "Line up"
Desmond Child, keyboards på "Crazy"

LP: Ozzy Osbourne - Bark at the moon! (1983)



Tredje fullängdaren från Ozzy har ett makalöst snyggt omslage där en varulvsmaskerad Ozzy kravlar runt på en trädgren. Galet natutrogen sminkning av trefaldigt Oscarsbelönade SFX-killlen Greg Cannom. Det här är en skiva som alla i min bekantskapskrets köpte då den släpptes 1983.



Såg Ozzy live för första gången den 14:e januari 1983 då han var förband till Whitesnake på Johanneshov. Eller vänta!!, alla andra i bussen skulle kolla på Ozzy, jag åkte såklart ner för att kolla på Whitesnake. Whitesnakes låtar kunde jag ju utan och innan efter åratal av diggande.



Kommer ihåg att det enda jag såg av den då nya gitarristen Jake E. Lee under hela konserten var toppen på hans krulliga kalufs. Antingen stod han på knä och lirade eller då är han jävligt kort...



Enda studioskivan med Tommy Aldridge på pallen. Han fick kicken efter inspelningen och ersattes av Carmine Appice som efter ungefär halva turnén fick kicken och ersattes av... Tommy Aldridge!



Alla låtar skrivna av Ozzy? Jo, tjenare. Jake E. Lee har senare berättat att han skrev den mesta musiken (och Daisley de flesta texterna) men tvingades avskriva sig rättigheterna då Sharon (ständigt denna Sharon) annars hotade att kicka honom. Stråkarna arrade av Louis Clark som annars brukar jobba med Electric Light Orchestra.



Ozzy åkte visst ut på en egen turné senare. nån som såg honom i Lund eller Stockholm? Om du undrar vaarför det står "Metal health" där ovanför så är det skivbolaget som pushar för Quiet Riots mångmiljonsäljare med samma namn.


För såhär ser innerpåsen ut på andra sidan.



"Screams break the silence, waking from the dead of night
Vengence is boiling, he´s returned to kill the light"


A:
Rock 'n' Roll Rebel
Bark at the Moon
You're No Different
Now You See It (Now You Don't)

B:
Forever
So Tired
Waiting for Darkness
Spiders

* * *

* * *

Producent:
Ozzy Osbourne, Bob Daisley och Max Norman

Skivbolag:
Epic

OZZY OSBOURNE:
Ozzy Osbourne, sång
Jake E. Lee, gitarr
Bob Daisley, bas
Don Airey, keyboards
Tommy Aldridge, trummor

2-LP: Rush - All the world´s a stage! (1976)



En livedubbel till, nämligen Rush och deras maffiga "All the world´s a stage" från 1976. Skivan är ett hopkok av de tre spelningar bandet gjorde på Massey Hall i Toronto den 11, 12 och 13 juni 1976 under deras "2112"-turné.



Här dammar grabbarna med ungdomlig entusiasm (kom ihåg att dom var bara 23-24 år vid den här tiden) igenom ett rättvist gäng låtar från vardera skiva, men "2112" är konstigt nog inte med i sin fulla prakt då kapitlen "III: Discovery" och "V: "Oracle: The Dream" är avknipsade.



Massor med coola bilder på uppviket.



Observera raden "the close to chapter one, in the annals of Rush", Rush körde länge med upplägget fyra studioplattor och sen släpptes dom en liveskiva men efter "Vapor Trails" kom "Rush in Rio" direkt och då sprack detDen här livedubbeln kom alltså efter de fyra studioskivorna "Rush", "Fly by night", "Caress of steel" och "2112".



Aaah, det var tider det när Geddy spelade på en Rickenbacker!



Trumporr! Kan titta på såna här bilder hur länge som helst. Hur högt sitter de små pukorna? Hur är övergången mellan de små pukorna och resten av pukorna? Hur lågt har han virveln och i vilken vinkel? Hihaten? Var är ridecymbalen? Hög eller låg? Vad har han för vinkel på benen, alltså hur hög/låg är trumpallen? Jag är sjuk, jag vet.



LP nummer 1 består konstigt nog av låtarna på A- och D-sidan. På LP nummer två är det låtarna på B- och C-sidan. Är inte det skumt så säg?

 
Det här är nämligen andra sidan på första skivan... Så om man glömmer bort sig och vänder och spelar B-sidan efter A-sidan så blir det ju världens kortaste livedubbel då konserten ju är slut sen...
 

A:
Bastille Day
Anthem
Fly by night
In the mood
Something for nothing

B:
Lakeside park
2112 ("Overture", "The temples of Syrinx", "Presentation", "Soliloquy", "Grand finale")

C:
By-Tor and the snow dog
In the end

D:
Working man
Finding my way
What you´re doing

* * *

* * *

Producent:
Terry Brown, Rush

Skivbolag: 
Mercury

RUSH:
Geddy Lee, bas, sång
Alex Lifeson, gitarr
Neil Peart, trummor

2-LP: Ozzy Osbourne - Talk of the devil! (1982)



Djäkligt bra dubbel-live med en Ozzy i högform. Det här utspelades nämligen på det glada 80-talet och då var Ozzy ALLTID i högform och med bara gamla, goa Black Sabbath-låtar på setlistan så trivs han som den berömda fisken i vattnet. På bilden: Ozzy dräglar lingonsylt.



Gitarristen Brad Gillis från pudelrockarna Night Ranger blev hastigt inkallad till Ozzys band efter Randy Rhoads tragiska bortgång för att spela gitarr på resten av spelningarna på "Diary of a madman-turnén, nåt som han såklart fixade hur lätt som helst. Kolla på Night Ranger här när dom spelar en cover på "Crazy train" och lyssna särskilt på Brads solo, sikken kille! Randy Rhoads ler från sin molnkant.



Men här är det alltså 100% Black Sabbath som spelas och vem kunde ana att Brad Gillis var en sån hejare på att veva Iommi-ackord? Och med stadig och väldigt kompetent backup av veteranerna Rudy Sarzo och Tommy Aldridge så kan det inte bli annat än bra.



På uppviket en jättebild på Ozzy och en dvärg som tydligen kallades för Ronnie.

 
Ja, min skiva heter "Talk of the Devil" och inte "Speak..." eftersom det är Englandspressen som jag har.
 

A:
 Symptom of the Universe 5:41
Snowblind 4:56
Black Sabbath 6:04

B:
Fairies Wear Boots 6:33
War Pigs 8:35
The Wizard 4:43

C:
N.I.B. 5:35
Sweet Leaf 5:55
Never Say Die 4:18

D:
Sabbath Bloody Sabbath 5:34
Iron Man"/"Children of the Grave 9:12
Paranoid 3:10

* * *

* * *

Producent:
Max Norman

Skivbolag:
Jet Records

OZZY OSBOURNE:
Ozzy Osbourne, sång
Brad Gillis, gitarr
Rudy Sarzo, bas
Tommy Aldridge, trummor

LP: Canedy, Feinstein, Bordonaro & Caudle: Hollywood! (1986)



Första och sista skivan från detta sidoprojekt från grabbarna i The Rods släpptes med det väldigt bökiga bandnamnet "Canedy, Feinstein, Bordonaro & Caudle". För säkerhets skull hkletade dock skivbolaget dit en en "The Rods project"-lapp så att åtminstone nån skulle köpa den. Trivia: David "Rock" Feinstein är inte bara en stentuff gitarrist, han driver restaurang också. Tror du mig om jag säger att den heter "Hollywood Bar & Grill" och att deras logo är läskigt lik denna skivas? Men så är det.



Inte jättedålig men långtifrån lika tuff som The Rods vanligtvis brukar låta. Här är det lite softare rock som spelas och det är inte "Rock" Feinstein som sjunger utan en snubbe vid namn Rick Caudle, du vet han som sjöng på det andra Rods-projektet "Thrasher" och skivan "Faster than the speed of light". Har ingen aning vadsom hände med Caudle sen, internet är helt tomt på Rick Caudle-info och enligt Discogs sjöng han bara på dessa två skivor. Men han sjunger bra. Inte helt genomusel som sagt, men skivans bästa låtar är bara tre till antalet: "Prisoner of love", balladen "Love is pain" och stökiga"Make your move" och återfinns alla på A-sidan. Bry dig inte om nån låt på B-sidan.

 
  Den här skivan sålde typ ingenting och de två musketörerna Canedy och "Rock" Feinstein (Bordonaro drog till Savoy Brown) kröp skamset tillbaka till fastlandet, alltså The Rods. "Rock" Feinstein hade nog också upptäckt att det var ganska skönt att bara vara gitarrist, så mästerlige vrålaren Schmoulik Avigal (ex-Picture) värvades på sång och ex-Elf/Rainbow-basisten Craig Gruber fick spela bas då Bordonaro var ute på turné med Savoy Brown. Den sättningen släppte samma år som den här, 1986 alltså, den blytunga "Heavier than Thou" som tyvärr blev den sista Rods-skivan på en herrans massa år. En cover på Mountains "Mississippi Queen" finns också med på skivan, en skiva som ska närmas med försiktighet. If in doubt: släng på vadsomhelst med The Rods istället.
 

A:
Prisoner of love
Love is pain
Tokyo rose
Make your move
Mississippi queen

B:
Heat of the night
All american boys
Don´t take it so hard
Money

* * *

* * *

Producent:
Carl Canedy, David "Rock" Feinstein

Skivbolag:
Passport

CANEDY, FEINSTEIN, BORDONARO & CAUDLE:
Carl Canedy, trummor
David "Rock" Feinstein, gitarr
Garry Bordonaro, bas
Rick Caudle, sång
Emma Zale, keyboards


LP: Ozzy Osbourne - Blizzard of Ozz! (1980)



Solodebuten från Ozzy har jag av någon anledning i två olika utgåvor. Och vad jag vet har jag inte köpt nån av dom utan fått bägge två från kompisar som gjort sig av med sina vinyler. Observera klistermärket som tydligen behövdes för att påminna folk om vem Ozzy Osbourne är.



Holländsk utgåva med en livebild på baksidan.
 




Engelsk utgåva och dom behövde såklart inget klistermärke för att veta vem Ozzy var.



Som synes en annan bild på baksidan på denna.



Eeeh, du Ozzy, för det första har du glömt bältet till byxorna nånstans och så håller magen på att välla ut genom skjortan



Alla låtar skrivna av Ozzy och Randy Rhoads tillsammans med basisten Bob Daisley. Nåt som tjorvade till sig en aning 1986 då Daisley (och Kerslake) stämde Ozzy för uteblivna royalties. Sen år 2002 blev det ännu tjorvigare då Sharon (utan Ozzys vetskap) återutgav denna skiva där de ursprungliga bas- och trumpartierna var bortplockade och Ozzys dåvarande rytmsektion, trummisen Mike Bordin och basisten Robert Trujillo hördes istället. Sharon, Sharon, Sharon... så gör man inte.



Innerpåsen är dock likadan på bägge utgåvorna. Här en textsnutt av "Suicide solution", en låt som Ozzy fick massor av kritik för då den ansågs "encouraging self-destructive behavior in young persons who were especially susceptible to dangerous influences"...  Ozzys svärfar Don Arden tyckte det där mest var en massa blaj och har sagt följande om det: "To be perfectly honest, I would be doubtful as to whether Mr. Osbourne knew the meaning of the lyrics, if there was any meaning, because his command of the English language is minimal." Ouch!

 
 Har ingen aning om varför Ozzys namn och skivans titel är uppräknat två gånger på den här utgåvan.
 

A:
"I Don't Know" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 5:16
"Crazy Train" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 4:57
"Goodbye to Romance" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 5:36
"Dee" (Rhoads) 0:50
"Suicide Solution" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 4:20

B:
"Mr Crowley" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 4:57
"No Bone Movies" (Osbourne, Rhoads, Daisley, Kerslake) 3:58
"Revelation (Mother Earth)" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 6:09
"Steal Away (The Night)" (Osbourne, Rhoads, Daisley) 3:28"

* * *

* * *

Producent:
Osbourne, Kerslake, Daisley, Rhoads

Skivbolag:
Jet

OZZY OSBOURNE:
Ozzy Osbourne, sång
Randy Rhoads, gitarr
Bob Daisley, bas, kör
Lee Kerslake, trummor, tubular bells, timpani
Don Airey, keyboards

RSS 2.0