CD+DVD: Slayer - World painted blood! (2009)
World Painted Blood / Unit 731 / Snuff / Beauty Through Order / Hate Worldwide / Public Display Of Dismemberment / Human Strain / Americon / Psychopathy Red / Playing With Dolls / Not Of This God
Producent: Greg Fidelman Skivbolag: American
SLAYER: Tom Araya sång/bas, Jeff Hanneman gitarr, Kerry King gitarr, Dave Lombardo trummor
En blodröd digipackutgåva innehållandes thrashlegenderna Slayers senaste opus pryder numera min CD-hylla. Och precis som med KISS senaste skiva "Sonic boom" så visar Slayer också att gammal verkligen är äldst, och dom visar med hela handen att här - precis här - ska det feta thrashskåpet stå! Som du ser på bilden så kommer det fram en världskarta tackt av blod och dödskallar när man viker upp omslaget, coolt va! Det medföljer också en 20-minuters "grafisk novell" i svartvit "Sin City"-stil som handlar om en snubbe som traskar runt och mördar tjejer för att bygga sig en mamma av kroppsdelarna. Mmmm, jättetrevligt. Musik till detta slafskalas är alla låtar från skivan i snuttifierad form och även en låt som inte finns med på CD:n, betitlad "Atrocity vendor", som sagt bara en snutt men i alla fall.
Bäst: "Unit 731" (kan inte låta bli att lufttrumma till just det där China-cymbalslaget!), "Psychopathy Red" (vilket jävla riff och hej vad det går undan!), "Hate Worldwide" (snärtigt på min ära), "Public Display of Dismemberment" (blastbeats minsann!), "Americon" ("It´s all about the motherfuckin´oil", otippat politisk text av King) och "Not Of This God" med svängigt mittparti.
Sämst: "Playing with dolls", "Human Strain".
Och ja just det, jag höll på att glömma: jag älskar Dave Lombardo.
Tidigare inlägg om Slayer på min blogg:
- Live Intrusion (VHS) / - Reign in blood (LP) / - Show no mercy (LP) / - Decade Of Aggression (CD) / - Divine Intervention (CD) / - Undisputed Attitude (CD) / - Diabolus In Musica (CD) / - God hates us all (CD) / - Christ illusion (CD) / - Haunting the chapel (12") / - Live undead (12") / - Criminally insane (12") / - Live Undead (12" pic.disc) / - South of heaven (LP)
7"-singel: David Lindley - Mercury blues! (1981)
A: Mercury blues / B: Mercury blues (live)
Producent: David Lindley, Greg Ladanyi Skivbolag: Asylum Records
En av de absolut tråkigaste singlar jag har. Den har inget omslag, bara en brun påse och det är samma låt på på bägge sidorna, en cover på bluessnubben K.C Douglas klassiker "Mercury blues". Den på B-sidan är dock inspelad live och är såklart ösigare men varför samma låt på A- och B-sidan? Lite trist kan tyckas, men HELVETESJÄVLAR vilka enorma slidesolon farbror Lindley drar iväg! Kolla in klippet nedan och försök låta bli att spela luftslidegitarr om du kan.
Diverse KISS-prylar: Jävlar vad det smäller!
Jävlar i min låda vad det dundrar och smäller när allas våra favoriter KISS dammar iväg hela veckopengen dom fått av Aucoin på raketer och eldkastare. Det här är samma bild som är på mittuppslaget på 2-LP utgåvan av "KISS Alive II". På posterns baksida: ett betydligt stillsammare Heart spelandes på banjo och akustisk gitarr.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: Alice Cooper - Muscle of love! (1973)
A: Big Apple Dreamin' (Hippo) / Never Been Sold Before / Hard Hearted Alice / Crazy Little Child
B: Working Up a Sweat / Muscle of Love / Man With the Golden Gun / Teenage Lament '74 / Woman Machine
Producent: Jack Douglas, Jack Richardson Skivbolag: Warner Bros.
ALICE COOPER: Alice Cooper (sång), Glen Buxton (gitarr), Michael Bruce (gitarr), Dennis Dunaway (bas), Neal Smith (trummor)
Ruskigt fränt förpackad i en pappkartong med rosa tryck ligger minsann en gammal LP med den gamle skräckrockaren Alice Cooper. Eller skräck och skräck och rock och rock, Alice & Co inte riktigt verkar veta vilket musikben dom ska stå på. För på denna LP spelas det allt från banjoballader ("Crazy Little Child", sämst på skivan), svepande filmmusik ("Man With the Golden Gun") till ösig rock som "Never Been Sold Before" och "Working Up a Sweat", de två sistnämnda tyvärr med blås men bra i alla fall. Lugna låten "Hard Hearted Alice" med spökigt och psykedeliskt intro, titellåten "Muscle of Love" (bäst på skivan) och "Teenage Lament" är också riktigt bra.
Det här är den sjunde och sista skivan med bandet Alice Cooper innan frontmannen Vincent "Alice Cooper" Fournier" kickade hela gänget, gick solo under "eget" namn och redan nästföljande år släppte jätteklassikern "Welcome to my nightmare". Trivia: "Man With the Golden Gun" skrevs till Bondfilmen med samma namn men Bond-producenterna valde i sista stund en låt med nån som kallas Lulu istället. På "Teenage Lament '74" så sjunger Pointer Sisters, Ronnie Spector (Phils fruga) och Gene Simmons gamla flamma Liza Minnelli i kören.
Till sist, den innehåller också vad som måste vara världens längsta nertoning av en låt där musiken på "Big Apple Dreamin' (Hippo)" börjar tonas ner när det är mer än 1,30 minut kvar av låten. Den tar nästan aldrig slut känns det som. Med i papplådan medföljer också ett bokomslag (se bild) som man kan vika ihop enligt en anvisning, men vad fan ska ska det användas till? Nån som vet?
Tidigare inläggg om Alice Cooper på min blogg:
- Billion dollar babies! (LP, 1973)
2-CD + DVD: KISS - Sonic boom! (2009)
Modern Day Delilah / Russian Roulette / Never Enough / Yes I Know (Nobody's Perfect) / Stand / Hot & Cold / All For the Glory / Danger Us / I'm an Animal / When Lightning Strikes / Say Yeah!
Bonus-CD: Deuce / Detroit Rock City / Shout It Out Loud / Hotter Than Hell / Calling Dr. Love / Love Gun / I Was Made For Lovin' You / Heaven's On Fire / Lick It Up / I Love It Loud / Forever / Christine Sixteen / Do You Love Me / Black Diamond / Rock 'n Roll All Nite
Bonus-DVD: KISS live i Buenos Aires 2009
Producent: Paul Stanley Skivbolag: Universal
KISS: Paul Stanley (gitarr, sång), Gene Simmons (bas, sång), Eric Singer (trummor, sång), Tommy Thayer (gitarr, sång)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kalasskiva, det räcker väl egentligen att skriva bara det.
Men OK då, jag utvecklar det lite. Jag som tyckte att Ace-skivan var hur bra som helst men när hans gamla kompisar Gene och Paul spänner låtskrivarmusklerna och släpper första skivan på 11 år så stampar den mr Frehleys (i och för sig alldeles utmärkta) skiva till små smulor! Men jag kan väl direkt säga att jag inte direkt skrek av lycka när öppningslåten "Modern day Delilah" (lite beige, tycker jag) kom dundrande ut ur högtalarna, ett lite svagt spår som skivöppning men det 70-taliga gitarriffandet och ljudet som Pålle rattat fram lät i alla fall coolt. Med "Russian Roulette" (som handlar om att klä av sig) blev det lite bättre men jag saknade fortfarande det där lilla extra som knockar en totalt. Men då kom det minsann ett helt pärlband av svängiga kanonlåtar som lappar till en nåt så gud förbannat och jag sitter där framför stereon med en lyckoklump i halsen och spelar lufttrummor, luftgitarr och faktiskt också luftkoskälla!
Först kommer stänkaren "Never enough" skriven av Stanley/Thayer och som har ett ett sjujävla gitarrsolo av den där nya killen mr Thayer, som endast varit med i KISS i sju år nu... Damn! Och vad hör jag sen om inte ett riktigt "rock and roll over"-riff och Gene Simmons helt suveräna "Yes I Know (Nobody's Perfect)" kommer dundrande med koskälla och allt på refrängen. Kalaslåt, (skivans bästa) och som handlar om att ta av sig kläderna. "Stand" är sen på tur med en helt enorm allsångsrefräng, växelsång av Gene och Paul och en låt som borde vara given på konserterna i åratal framöver, en riktig klassiker och jag börjar nästan gråta av glädje, så bra är den. Sen rullar det på vet du med den ena framtida KISS-klassikern efter den andra: Eric Singer sjunger lead på "All For the Glory" (koskälla, mums!), Tommy Thayer har fått sin alldeles egen "Shock me"-låt vid namn "Lightning strikes" (mycket bra), Gene Simmons sjunger i "Hot & Cold" om att ta av sig kläderna och Paul Stanley kör en ordlekslåt vid namn "Danger Us" ("danger you, danger me, danger us"...).
Däremellan hinner Gene sjunga en tunggungande låt om att ta av sig kläderna... eller vänta, faktiskt inte! "I´m an animal" är nog istället en låtkusin till "God of Thunder" och handlar om hur djuriskt fri och farlig han är och hur han är "made of fire, made of heat.." Bra låt med ett schysst skrik på slutet av den pigga 60-åringen. Ja, faktiskt.
Skivan avslutas storstilat med ännu en klockren allsångslåt "Say yeah" som kommer att få tusentals människor att sträcka händerna i luften på konserterna framöver.
Med i paketet följer också en CD med nyinspelade KISS-klassiker och en snutt av en konsert från Buenos Aires inspelad tidigare i år.
Till sist ett par ord om omslaget som är ihopknåpat av Michael "Rock and roll over" Doret och som jag tycker ser lite knasigt ut. Skulle vilja ha större ansikten och mindre skivtitel men det är kanske bara en yrkesskada, originalare som jag är. Men en "sonic boom" av absolut episka mått är skivan i alla fall. Djävlar så bra den var, när kommer nästa skiva med nytt material?
Fler inlägg om Kiss på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / - Konserthalsdukar! / - Creatures of the Night (12" EP) / - Rock and roll over (LP) / - Diverse KISS-prylar
7"-singel: Lustans Lakejer - Diamanter! (1982)
A: Diamanter är en flickas bästa vän / B: Sång om syrsor
Producent: Lustans Lakejer, Johan Vävare Skivbolag: Stranded Rekords (ja, det stavas så)
LUSTANS LAKEJER: Johan Kinde (sång/gitarr), Janis Bokalders (klaviaturinstrument/gitarr), Peter Bergstrandh (bas), Christer Hellman (trummor/sång)
Jodu, kolla vad jag hittade i mina gömmor om inte en sjutummare med Sveriges synthstoltheter Lustans Lakejer! Bland all hårdrock, grind, black- och deathmetal har jag alltså en synthsingel, how about that?
Tro´t eller ej men jag har sett Lustans Lakejer live en gång på 80-talet. Vi drog iväg ett helt gäng från Umeå till Lycksele (av alla ställen) och såg Lakejerna spela på lokala nöjespalatset MB. Eller såg och såg, jag minns att vi mest stod ute på parkeringen och sörplade diverse rusdrycker med en massa glada Lycksele-bor. Man fick nämligen gå ut och in ur konsertlokalen hur man ville, bara man kunde gå upprätt... Men några låtar med den extremt välklädda syntorkestern såg jag faktiskt!
Nåväl, nog om detta, tillbaka till denna singel (var har jag fått den ifrån?), där det på A-sidan är det den svängiga hitlåten "Diamanter" och på B-sidan en coverlåt vid namn "Sång om syrsor" som i original sjöngs av Zarah Leander. Hur mycket hårdrockare jag nu än låtsas vara så måste jag säga att "Diamanter" är en ganska schysst låt. Lyssna själv på Spotify via länkarna ovan.
"Jag ska börja bli elak, jag ska odla mitt hat
För om hatet är tillräckligt kallt så ser man världen så klart" (Diamanter)
Diverse KISS-prylar! Peter Criss blöder!
Det verkar gå hårt till i KISS replokal för här har Peter Criss av någon anledning fått sig en dagsedel i skallen med blodvite som följd. Troligtvis är det Gene och Paul som lappat till honom, se bara vad bestämda dom ser ut. Längst till höger: en uppskrämd Ace som trycker sig mot basistens rygg. På posterns baksida: Bee Gees. Ja, faktiskt.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
4-LP box: Black Sabbath - Hand of doom! (1984)
A: Black Sabbath / The Wizard / Behind The Wall Of Sleep / N.I.B.
B: Evil Woman / Sleeping Village / Warning
C: War Pigs / Paranoid / Planet Caravan / Iron Man
D: Electric Funeral / Hand Of Doom / Rat Salad / Fairless Wear Boots
E: Sweet Leaf / After Forever / Embryo / Children Of The Grave
F: Orchid / Lord Of This World / Solitude / Into The Void
G: Wheels Of Confusion / Tomorrows Dream / Changes / FX / Supernaut
H: Snowblind / Cornucopia / Laguna Sunrise / St. Vitus Dance / Under The Sun
Producent: Black Sabbath, Patrick Meehan, Rodger Bain Skivbolag: Victoria
Black Sabbath: Ozzy Osbourne (sång), Tony Iommi (gitarr), Geezer Butler (bas), Bill Ward (trummor)
En småcool inylbox innehållandes Black Sabbaths fyra första skivor "Black Sabbath", "Paranoid", "Masters Of Reality" och "Volume 4" och enligt legenden enbart utgiven i Spanien. Efter en snabbsurfning på nätet så upptäcker jag att (med min vanliga tur), att den här boxen är lika vanlig som finnar i ett fjortisfejs så nåt större värde har den nog inte tyvärr, men den har ett grymt snyggt omslag. Eller? Fyra skivor med jätteklassisk hårdrock, det är bara att klicka på Spotify-länkarna ovan och njuta. Grymt bra!
Här nedan följer lite info om repektive skiva som jag helt enkelt snodde rakt av från Wikipedia och redigerade lite. Jag är en hemsk människa. Och lat nåt så gud förbannat.
BLACK SABBATH:
Släpptes fredagen den 13 februari 1970 i Storbritannien, och 1 juni samma år i USA. Redan på deras debutalbum blev de associerade med svart magi och onda krafter då de bluesrockiga, smått psykedeliska låtarna ofta dryftade dylika ämnen, särskilt det legendariska titelspåret och "The Wizard". Albumet brukar av många ofta räknas som det första riktiga heavy metal-albumet på grund av sina riktigt tunga riff. Soundet hade använts ett år tidigare på Led Zeppelins två första album, men inte riktigt på det här sättet. Dessa riff var krypande och mer hårda än tidigare, och texterna handlar om typiska ämnen för heavy metal-musiken, här finns apokalyptik ("Black Sabbath"), Satan ("N.I.B."), och annat ockult.
På de europeiska LP-versionerna av albumet fanns gruppens cover på Crows "Evil Woman" med (den släpptes även som singel). Eftersom den låten varit en mindre hit i USA har de amerikanska utgåvorna av albumet låten "Wicked World" där istället. Dagens CD-utgåvor brukar innehålla båda dessa låtar. Även "Warning" är en cover. Aynsley Dunbar Retaliation spelade in den på sin debut 1969. Eftersom låtarna var för långa för den amerikanska marknaden kreerade Warner Bros lite extra 'låtar' till albumet, genom att döpa en handfull intron till fullvärdiga låttitlar. Därför skiljer sig tracklistan mellan Euro och US-utgåvorna. Introt till "Behind the Wall of Sleep" heter "Wasp", introt till "N.I.B." heter "Bassically", och introt till "Sleeping Village" heter "A Bit of a Finger".
PARANOID:
"Paranoid" spelades in samma år som debuten (1970) och släpptes 8 september samma år. Med detta album kom Black Sabbath också in på marknaden i USA. Paranoid blev en stor försäljningssuccé i både Europa och USA. En stor och viktig skillnad från det första albumet är att Paranoid saknar de långa solon och utspel som utgjorde en stor del av debuten, man fokuserade istället på riffen. Detta gör albumet mer kompakt, och framgången berodde kanske på att det blev mer lättlyssnat på grund avdetta.
I och med Paranoid tog Black Sabbath ett steg ifrån sina bluesrötter för att fokusera mer på det sound som de kom att bli kända för att ha skapat. Titelspåret och "Iron Man" blev de två framgångsrikaste låtarna och betraktas idag som några av hårdrockens klassiker. Det var från början meningen att albumet skulle heta War Pigs och att det alltså skulle vara titelspåret. Skivbolaget ändrade titeln - Vietnamkriget pågick och man ville inte ge ut en skiva med en så känslig titel.
MASTER OF REALITY:
Master of Reality är rockbandet Black Sabbaths tredje album, utgivet 1971. Till stilen liknar albumet väldigt mycket det tidigare släppta albumet Paranoid, och vissa menade då det begav sig att albumet var en lite svag uppföljare. Låtarna är dock fortfarande fyllda av tunga riff och albumet räknas som en stark grundsten och inspirationskälla till heavy metal-musiken. Master of Reality var det första album där Black Sabbath valde att stämma ned gitarr och bas ett och ett halvt tonsteg, från E till C#. Detta dels för att få mer tyngd i riffen, men också för att Tony Iommi lättare skulle kunna spela; han förlorade två fingertoppar på högerhanden (han är vänsterhänt) i en arbetsplatsolycka.
"Sweet Leaf" inleder albumet, och innan riffet börjar hörs Tony Iommi som hostar då han röker en marijuana-cigarett i en paus under inspelningen. Låten är en hyllning till marijuana och riffen räknas som mycket inflytelserika. En annan uppmärksammad låt på albumet är "Children of the Grave" som har ett mycket karaktäristiskt riff. Låten är en protest mot det då pågående Vietnamkriget och texten påminner mycket om texterna från 60-talets flower power-musik. Här finns också två korta instrumentala spår av Iommi, "Embryo" och "Orchid". På skivans sjunde spår "Solitude" demonstrerar Tony Iommi sin instrumentala bredd där han spelar gitarr, flöjt och piano. En vanlig missuppfattning är också att Bill Ward ska ha lagt sången på "Solitude" men faktum är att det är Ozzy Osbourne vid mikrofonen även här.
VOL. 4:
Vol. 4 är heavy metal-bandet Black Sabbaths fjärde studioalbum, släppt i september 1972. Albumet följde de framgångsrika Paranoid och Master of Reality men räknas allmänt som något svagare än dessa två.[källa behövs] Kommersiellt var albumet ungefär lika framgångsrikt. Det nådde som bäst åttonde plats på den brittiska albumlistan och trettonde på den amerikanska. Här finns de hårda "Wheels Of Confusion", "Tomorrow's Dream" och "Supernaut", men även Tony Iommis piano-ballad "Changes".
"Changes" brukar det ibland ses ner på då texten handlar om förlorad kärlek och var tänkt att hamna på en mer kommersiell grund. "Laguna Sunrise" och "FX" är två korta instrumentella spår som antagligen är tänkta att förstärka den ockulta känslan lite grann. Sista låten, "Under The Sun":s första riff räknas som bandets absolut tyngsta, långsammaste riffet som bandet någonsin har skapat. Frank Zappa sade tidigare att War Pigs var den bästa hårdrockslåt som någonsin skapats, fast ändrade sig 1972 att Supernaut var den bästa hårdsrockslåten någonsin.
"My name is Lucifer... please take my hand"
CD: Charta 77 - Tecken i tiden! (1995)
Vem bad om det? / När världssamvetet tog semester / Den enda vägens politik / Herrarna i sandlådan / Vi vill ha svar / Kungarna af stan III / I morgon ska jag förändra världen / En del mornar / Hymn till fullmåne / Lilla björn och lilla tiger / Tiden / Dansa med Jante
Producent: Thomas Gabrielsson, Christian Edgren Skivbolag: Birdnest
Jodu, jag har en CD med Charta 77 hemma också, inköpt för endast 50 bagis och enbart för att jag såg att den helsköna låten "Lilla björn och lilla tiger" var med på den, en låt som jag tidigare bara hade på denna CD. Här finns också hitlåten "Herrarna i sandlådan" som jag skrålat med i ett otal gånger. Refrängstark trallpunk (typ) med politiska (vänster såklart, finns det inga moderatpunkband?) texter om nerlagda akutcentraler ("Vi vill ha svar"), Wallenberg och Gyll ("Herrarna i sandlådan") och Ingvar Carlsson ("den enda vägens politik"). Men även om baksmälla ("Hymn till fullmåne"), en barnsaga av Janosch ("Lilla björn och lilla tiger") och Jante-lagen (den avslutande folkmusikinspirerade sjuminutaren "Dansa med Jante") komplett med fiol och allt. En riktigt bra skiva faktiskt.
Basist på skivan är på tal om ingenting en snubbe vid namn Gustaf Hielm som några år senare blev en 7/16-delstakt räknande basist i krångliga matematikmetallarna Meshuggah. Och sångare Granberg har varit medlem i allstarpunkgänget Krymplings, du vet dom med den skattefria dunken. Trivia: den fantastiskt (för ett punkband) påkostade CD-förpackningen förklaras nog enklast med det faktum att Charta 77-sångaren Per Granberg äger skivbolaget Birdnest.
7"-bildsingel: KISS - A world without heroes! (1981)
A: A world without heroes / B: Mr Blackwell
Producent: Bob Ezrin Skivbolag: Phonogram
Mycket KISS på bloggen nuförtiden, det är dock en total slump och absolut inte genomtänkt om ni undrar. Det här är i alla fall en rasande snygg bildsingel med just KISS innehållandes två låtar från den lätt underskattade "The Elder"-plattan. Den förstnämnda låten är förresten den enda som låt från denna skiva som nånsin spelats live, dom spelade den på KISS MTV Unplugged. Ingen turné gjordes heller för denna skiva. Vad Ace Frehley, som hoppade av KISS-skutan kort efter releasen, tyckte om skivan? Jo, det här: "I hated that album, that was the icing on the cake when I quit the group. I listened to it, I took the tape and smashed it against the wall."
Fler inlägg om KISS på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / Konserthalsdukar! / Creatures of the Night (12" EP) / Rock and roll over (LP) / - Thrills in the night (7") / - I´m a legend tonight (7") / - Peter Criss (LP) / - Diverse KISS-prylar
Diverse KISS-prylar: Gene Simmons ryker och blöder!
En ung Gene Simmons i början av sin karriär men blodet är redan på plats. Observera de hemmagjorda kläderna och sminket som inte riktigt fått sitt ikoniska utseende. Snyggt målat på naglarna, Gene.
Fler Kiss-prylar på min blogg:
- Diverse KISS-prylar!
LP: KISS - Peter Criss! (1978)
A: I'm Gonna Love You / You Matter To Me / Tossin' And Turnin' / Don't You Let Me Down / That's The Kind Of Sugar Papa Likes
B: Easy Thing / Rock Me, Baby / Kiss The Girl Goodbye / Hooked On Rock And Roll / I Can't Stop The Rain / I'm Gonna Love You
Producent: Vini Poncia Skivbolag: Casablanca
Peter Criss (sång, trummor), Bill Bodine (bas), Bill Cuomo (keyboard), Richard Gerstein (keyboard), Brendan Harkin (gitarr), Neil Jason (bas), Art Munson (gitarr), Elliot Randall (gitarr), Stan Penridge (gitarr), Allan Schwartzberg (trummor)
Gäster: Steve Lukather (gitarrsolo på "That's The Kind Of Sugar Papa Likes" och "Hooked On Rock And Roll"), Lenny Castro (slagverk)
Allas vår favoritkatt Peter Criss sjävbetitlade debutalbum har jag såklart också hemma. Eller räknas den möjligen som en en KISS-skiva men med bara Peter Criss? Svårt det där, men jag chansar och ger skivan titeln "KISS - Peter Criss", eftersom KISS-loggan trots allt är med på framsidan. OK för alla?
Jamen va bra, då kör vi: fy fan vad jag tyckte den här skivan var kass då jag köpte den! Jag var såklart tvungen att köpa alla fyra soloskivor från mina stora idoler KISS, att strunta i att köpa en KISS-medlems skiva var ju helt otänkbart. Tur var så var de andra tre skivorna var så pass bra, för den här sög verkligen purjo big time. Och tror du inte att nu, drygt 30 år senare är den nästan lika dålig! Jag kan nu när jag blivit lite (ha!) äldre uppskatta en del låtar lite mer nu än vad jag gjorde då som finnig fjortis, men den här skivan har jag knappt lyssnat på sen inköpet utan den har bara stått där i hyllan tillsammans med Gene, Paul och Aces soloskivor, skivor som snurrat betydligt mer än den här.
Men nu var det ju Criss-pojkens skiva som skulle avhandlas lite kort. I princip alla låtar på skivan är gammal skåpmat från Peters pre-KISS band Lips och har hängt med sen 1971 minst, förutom "Tossin´and turnin´" som är en cover. Skivan består alltså av sex låtar skrivna av Stan Pendridge (och som Stan faktiskt sjöng då dom spelade låtarna i Lips), två låtar skrivna av kompisen Sean Delaney och två covers. Peter Criss hade inte så där tvärmycket med själva låtskrivandet att göra vad än skivetiketten säger.
Men det som är kul är i alla fall det faktum att det här är väl nåt som aldrig gjorts förut, (tror jag), alltså att alla medlemmar i ett band släpper varsin soloplatta och på samma dag, i det här fallet den 18 september 1978. Vilka andra band skulle kunna göra nåt liknande? Beatles? Ja, inte nu såklart, men då hade dom säkert kunnat. Genesis? Troligen. Rush? Nirvana? Metallica? Njaeee... Hela idéen stupar väl på trummisen är jag rädd, trots att jag själv är trummis och är enligt egen utsago enormt musikalisk. Det visst, det här hade nog varit en alldeles lysande idé om den hade gått hem hela vägen, men de fyra soloskivorna flög väl inte direkt ut från skivaffärshyllorna direkt. KISS vid den här tiden 1978 på bara fyra år släppt inte mindre än sex studioskivor, två live-album och två samlingsskivor, så skivköparna var nog en aning mätt på KISS, hur äckligt det än låter.
Bäst: Vänta ett tag så kommer jag säkert på nåt....Jo, "Hooked On Rock`n`roll" är ganska ok med gitarrsolo av Toto-farbrorn Steve Lukather, men rock´n´roll? Nix, det är det icke. Och den megasmöriga "Kiss The Girl Goodbye" är ganska skön. Sämst: typ allt men allra sämst är nog "Don`t You Let Me Down", "You matter to me" och saxofonen på "Tossin´and Turnin´" Den sistnämnda körde tydligen KISS på "Dynasty"-turnén, men det vete fan om jag tror på. Och sämst är det att det följde med en poster med varje soloskiva som man kunde sätta ihop till en lång rackarns poster om man hade all fyra. Och det hade jag, men på nåt konstigt sätt har jag också lyckats drulla bort dom allihopa...
För att travestera Criss så är det här "not the kind of music papa likes"... Skitsnyggt omslag dock, klart snyggast målat av de fyra soloskivorna faktiskt.
Fler inlägg om KISS på min blogg:
Dressed to kill (LP) / Hotter than hell (LP) / Kissology vol. I (DVD) / Kissology vol. II (DVD) / Kissology vol. III (DVD) / KISS in Las Vegas (DVD) / The Second Coming (DVD) / KISS-dockor / KISS behind the mask (bok) / KISS (LP) / Hot in the shade (CD) / Revenge (CD) / - Alive (2-LP) / Konserthalsdukar! / Creatures of the Night (12" EP) / Rock and roll over (LP) / - Thrills in the night (7") / - I´m a legend tonight (7")