LP: Lene Lovich - No man´s land! (1982)



Ja, vad ska jag säga? Jag gillar Lene Lovich. Och Marduk, Nasum, Dwight Yoakam, Ayreon och Lustans Lakejer. Bred musiksmak eller va?


Nu har jag "March" och "Shadows and dust" kvar att köpa så har jag alla Lenes skivor. Den sistnämnda har jag *host* lånat på nätet och dom MP3:orna har jag snart nött ut, den är nämligen hur bra som helst.



På "Rocky road" gästspelar Thomas Dolby på synthesizer. Har gör detsamma på Def Leppards "Pyromania"-skiva men där vågade han inte gå ut med sitt namn utan kallar sig för Booker T. Boffin.
 

A:
"It's You, Only You (Mein Schmerz)" (Bakker, Sinzheimer) 3:42
"Blue Hotel" (Lovich, Chappell, Goldsand) 3:43
"Faces" (Lovich Chappell) 3:32
"Walking Low" (Lovich, Chappell) 3:16
"Special Star" (Lovich, Chappell) 4:31

B:
"Sister Video" (O'Neill) 4:45
"Maria" (Lovich, Chappell) 3:02
"Savages" (Lovich, Chappell) 3:47
"Rocky Road" (Lovich, Chappell) 4:10

* * *

* * *

Producent:
Lese Chappell, Lene Lovich

Skivbolag:
Stiff

LENE LOVICH:
Lene Lovich, sång, saxofon, trumpet
Les Chappell, gitarr, synthesizer, sång

LP+7"-singel: Luciferian Light Orchestra - Luciferian Light Orchestra! (2015)



Alltså har du nångång sett nåt så vackert? Av en ren slump såg jag i mitt Instagram-flöde (du följer väl #musikbloggen?) en snubbe som stolt visade upp denna skiva. Hade ingen aning att detta mästerverk fanns på vinyl så efter en kort konversation med killen i fråga det var bara att surfa iväg till therion.se och beställa.



Det finns bara 100 ex av den här så skynda skynda om du vill fynda. Som synes signerad av Christofer "Therion" Jonsson himself.



Som en extra överraskning följer det även med en enkelsidig singel med bonuslåten "Three Demons".



Kalasbra ockult rock lite åt Ghost- och The Devil´s Blood-hållet...



... på guldfärgad vinyl. Fantastiskt bra.
 
A:
“Dr. Faust on Capri”
“Church of Carmel”
“Taste the Blood of the Altar Wine”
“A Black Mass in Paris”
“Eater of Souls”

B:
“Venus in Flames”
“Sex With Demons”
“Moloch”
“Dante and Diabaulus”

7"-singel:
"Three Demons" (sid 2 på singeln är blank)

* * *

* * *

Producent:
Christofer Jonsson

Skivbolag:
Adulruna/Svart

LUCIFERIAN LIGHT ORCHESTRA:
Christofer Johnsson – gitarr, keyboard
Mari Paul - sång
Mina Karadzic – kör

+ ett gäng icke namngivna musiker

LP: Lene Lovich - Stateless! (1978)



Debutskiva från aviga new wave-artisten Lene Lovich. Inte alls så öststatsgrå som omslaget påskiner utan det här är en helt okej debut med hiten "Lucky number" och stompiga "Say when" som toppspår. Innehåller även en spretig cover på Tiffanys hit "I think we´re alone now" och Nick Lowes "Tonight".



 Lite väl spretigt men inte dåligt på nåt sätt. På den följande "Flex"-skivan trillade poletten dock ner ordentligt för fröken Lovich och hon hittade sin alldeles egna, skruvade stil och "Flex" är således en riktig fem-etta till skiva som du absolut måste lyssna på. Hennes senaste album "Shadows and dust" kom 2005 och är också hur bra som helst.
 
A:
"Home" Lene Lovich Les Chappell 3:40
"Sleeping Beauty" Lovich Chappell 3:00
"Lucky Number" Lovich Chappell 2:47
"Too Tender (to Touch)" Lovich Chappell 4:04
"Say When" Jimme O'Neill 2:49

B:
"Writing on the Wall" Lovich Chappell 3:08
"Telepathy" O'Neill 2:45
"Momentary Breakdown" Lovich Chappell 3:18
"I Think We're Alone Now" Richie Cordell 2:45
"One In A 1,000,000" Lovich Chappell 2:48
"Tonight" Nick Lowe 4:27

* * *

* * *

Producent:
The Stateless

Skivbolag:
Stiff

LENE LOVICH:
Lene Lovich, sång, saxofon
Les Chappell, gitarr, synthesiser

LP: Lustans Lakejer - Lustavision! (1984)



Femte skivan från Lustans Lakejer och det enda som släpptes på engelska, den föregående plattan "En plats i solen", som ju hette "A place in the sun" på engelska, släpptes både på svenska och engelska. Konstigt: om nu denna skiva var menad för den engelsktalande delen av världen varför står det då på svenska på innerfodralet?



Här är lakejerna som synes reducerade till en duo. Om den här var bra? Nej, inte så värst men nu saknar jag bara "Sinnenas Rike" som kom året efter denna så har jag Lustans alla 80-talsskivor på vinyl. Sen försvann LL från radarn och inte förrän 1999 kom en ny skiva.
 
A:
Obsession (Kinde)
No One But A Fool (Kinde)
Loreley (Kinde)
Flaming Rapture (Kinde/Ericson) 

B:
Good As Gold (Kinde/Ericson)
The Flame That Never Fades (Kinde)
Pure at Heart (Ericson)
Nowhere to Run (Kinde/Ericson)
If Only For A Moment (Kinde)

* * *

* * *

Producent:
Lustans Lakejer, Johan Ekelund

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde – sång
Anders Ericson – gitarr

GÄSTER:
Johan Ekelund – synthesizer, bas
Magnus Persson – trummor
Michael Bolyos – flygel

12" EP: Lene Lovich - New toy! (1981)



 
A:
New toy
Savages
Special star

B:
Never never land
Cats away
Details


* * *

* * *

Producent:
Lene Lovich, Les Chappell

Skivbolag:
Stiff

LENE LOVICH:
Lene Lovich, sång, saxofon
Les Chappell, gitarr

LP: Lustans Lakejer - Lustans Lakejer! (1980)



En väl använd gammal skiva men den kostade bara 15 spänn.



Hatten! Luggen! Kavajen! Käppen! Skorna!
 
A:
Begärets dunkla mål
Världen utanför
Kärlekens nöjen
Nyhetens behag
De överflödiga

B:
Ögonblickets spänning
En nöjenas natt (på dina drömmars ö)
Image fatale
Massans Sorl

* * *

* * *

Producent:
Cox

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde – sång
Adrian Valery – gitarr
Peter Bergstrandh – bas
Jan Kyhle – klaviatur/sång
Urban Sundbaum – trummor

LP: Lene Lovich - Flex! (1979)




A:
"Bird Song" (Lene Lovich, Les Chappell) 4:27
"What Will I Do Without You?" (Judge Smith) 3:35
"Angels" (Lovich, Chappell) 3:08
"The Night" (Bob Gaudio, Al Ruzicka) 4:31
"You Can't Kill Me" (Smith) 3:45

B:
"Egghead" (Lovich, Chappell) 2:26
"Wonderful One" (Lovich, Chappell) 4:28
"Monkey Talk" (Lovich, Chappell) 3:20
"Joan" (Lovich, Chappell) 3:18
"The Freeze" (Lovich, Chappell) 4:41

* * *

* * *

Producent:
Lene Lovich, Les Chappell, Roger Bechirian, Alan Winstanley

Skivbolag:
Stiff

LENE LOVICH:
Lene Lovich – sång, saxofon
Les Chappell – gitarr, synthesizer
Justin Hildreth – trummor
Mark Heyward-Chaplin – bas
Dean Klevatt – keyboards
Nick Plytas – keyboards

LP: Lustans Lakejer - Uppdrag i Genéve! (1981)

 
 
A:
Rendez-vous i Rio (Kinde/Wolgers)
En lång natts färd mot dag (Kinde)
Sista tangon i Paris (Kinde)
Segerns sötma (Wolgers/Liljedahl)
Stilla nätter (Kinde/Wolgers)

B:
Man lever bara två gånger (Kinde/Bergstrandh)
Män av skugga (Kinde/Wolgers)
Unga moderna (Kinde/Wolgers)
Öppna städer (Kinde/Wolgers)
Paradisets portar (Kinde/Wolgers)

* * *

* * *

Producent:
Anis/Kinde/Wolgers

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde – sång/gitarr
Tom Wolgers – klaviaturinstrument
Peter Bergstrandh – bas
Christer Hellman – trummor/sång
 

LP: Lustans Lakejer - En plats i solen! (1982)




1983 spelade Lustans Lakejer in det här albumet igen i engelsk översättning som då hette "A Place in the Sun". Den var tänkt som starten på en internationell karriär, Lustans Lakejer kallade då sig för Vanity Fair, men den floppade big time.



"Kläderna är viktigare än musiken" Johan Kinde.
 
A:
En främlings ögon (Kinde)
Läppar tiger, ögon talar (Kinde/Bergstrandh)
Räddaren i nöden (Kinde)
Vackra djur (Kinde)
En plats i solen (Anis)

B:
Något måste brista (Kinde/Anis)
Den glöd som aldrig dör (Kinde/Anis)
Drömmar dör först (Kinde)
En kyss för varje tår (Kinde)

* * *

* * *

Producent:
Richard Barbieri

Skivbolag:
Stranded

LUSTANS LAKEJER:
Johan Kinde – sång/gitarr
Janis Bokalders – klaviaturinstrument/gitarr
Peter Bergstrandh – elbas
Christer Hellman – trummor/sång

Gästartister:
Mick Karn (från gruppen Japan) – saxofon

LP: Selim Lemouchi and his enemies - Earth Air Spirit Water Fire (2013)



 
A:
Chiaroscuro 10:32
Next Stop, Universe B. 3:25
The Ghost Of Valentine 6:59

B:
The Deep, Dark Waters 10:57
Molasses 12:55

* * *

* * * 

Producent:
Pieter G. Kloos

Skivbolag:
Van Records

SELIM LEMOUCHI AND HIS ENEMIES:
Selim Lemouchi, gitarr, bas, sång
Farida Lemouchi: sång
Job van de Zande, bas
Milko Bogaard, sång, Mini Moog, Mellotron
Robby Geerings, effekter, Gitarr 
Oeds Beydals: Gitarr

Ries Doms, trummor
Micha Haring, trummor
Hans van de Perre, trummor
Hansz Deijnen, trummor

12" EP: Selim Lemouchi and his enemies - Mens animus corpus!



Debut-EP från Selim Lemouch, tidigare i The Devil´s Blood. Galet bra.


 
A:
Eschaton 8:46
Thistle 6:05

B:
Your Way Down 13:57

* * *

* * *

Producent:
Pieter G. Kloos

Skivbolag:
Van Records

SELIM LEMOUCHI AND HIS ENEMIES:
Selim Lemouchi, gitarr, bas, sång

LP: Lard - The last temptation of Reid! (1990)

 

I Ministry-mannen Al Jourgensens numera nerlagda sidoprojekt LARD hade han ihop med Dead Kennedys ex-sångare Jello Biafra. Låter som Ministry utan synthar och Biafras gnälldarriga sång är alltid kul att höra.
 


Skivtiteln är en blinkning både till Martin Scorseses "The Last Temptation of Christ" och "Reid" är helt enkelt Reid Hyams som driver studion där denna skiva spelades in. Det är han här på baksidan.
 
A:
"Forkboy" (Biafra, Jourgensen, Barker, Rieflin, Ward) – 3:53
"Pineapple Face" (Biafra/Jourgensen/Barker/Ward) – 6:37
"Mate Spawn & Die" (Biafra, Jourgensen, Barker, Rieflin, Ward) – 4:55
"Drug Raid At 4 AM" (Biafra/Jourgensen/Barker/Ward) – 5:01

B:
"Can God Fill Teeth?" (Biafra/Jourgensen/Barker/Ward) – 4:20
"Bozo Skeleton" (Biafra/Jourgensen/Barker/Ward) – 4:30
"Sylvestre Matuschka" (Biafra/Jourgensen/Barker/Ward) – 3:54
"They're Coming to Take Me Away" – 8:28 (N. Bonaparte)

* * *

* * *

Producent:
Hypo Luxa, Hermes Pan, Count Ringworm

Skivbolag:
Alternative Tentacles

LARD:
Alien Jourgensen, gitarr
Paul Barker, bas
Jeff Ward, trummor, sång
Jello Biafra, sång

LP: Philip Lynott - Solo in Soho! (1980)



A: 
Dear Miss Lonely Hearts
King's Call
A Child's Lullaby
Tattoo (Giving It All Up for Love)
Solo in Soho

B: 
Girls
Yellow Pearl
Ode to a Black Man
Jamaican Rum
Talk in 79

Producent: 
Philip Lynott, Kit Woolven 

Skivbolag: 
Vertigo

PHILIP LYNOTT:
Philip Lynott, bass, rhythm guitar, keyboards, vocals
Scott Gorham, guitars (#1, 4, 8)
Snowy White, guitars (#1, 5)
Brian Downey, drums

Gäster på skivan:
Mark Knopfler, guitar (#2) 
Gary Moore, guitar (#9)
Huey Lewis, harmonica (#4, 8)
Jimmy Bain, piano (#6)
Billy Currie, synthesizer (#6)
Midge Ure, synthesizer (#7)

2-LP: Lynyrd Skynyrd - One more from the road! (1976)













A: Workin' for MCA / I Ain't the One / Searching / Tuesday's Gone
B: Saturday Night Special / Travellin' Man / Whiskey Rock-a-Roller / Sweet Home Alabama
C: Gimme Three Steps / Call Me the Breeze / T for Texas
D: The Needle and the Spoon / Crossroads / Free Bird


Producent: Tom Dowd Skivbolag: MCA

LYNYRD SKYNYRD:
Ronnie Van Zant, vocals / Allen Colins, guitar / Gary Rossington, guitar / Steve Gaines, guitar / Billy Powell, keyboard / Leon Wilkeson, bass / Artimus Pyle, drums


Många bilder blev det minsann! Och eftersom jag är så där konstig av mig så är det här faktiskt min enda skiva med detta legendariska sydstatsband, tokigt va? Jag köpte på mig alla Molly Hatchet-plattor istället och glömde helt bort sydstatsbandet som influerade precis alla andra sydstatsband.

Sålunda har jag, förutom de två jättemegasuperduperklassikerna "Free Bird" och "Sweet Home Alabama" inte hört nån av de andra låtarna på denna maffiga dubbel-LP som är ett sammelsurium av tre utsålda kvällar som Lynyrd Skynyrd gjorde på Fabulous Fox Theatre i Atlanta den 7-9 juli 1976. Drygt år senare, den 20 oktober 1977 så hände tyvärr den tragiska flygolyckan som tog bandmedlemmarna Ronnie Van Zant, Steve Gaines och körsångerskan Cassie Gaines liv och detta är alltså den enda liveinspelning som finns med bandets klassiska sättning.

Men hur låter det då, är det bra? Jo, men självklart, för här gungar, slingrar, slirar och svänger det fram och tillbaka och den alltid barfota sjungande Ronnie Van Zant (RIP) busvisslar och har sig, precis som min gamle polare Danny Joe Brown (RIP) i Molly Hatchet brukade göra. Sen gjorde ju Molly Hatchet en fet 11-minuters version av just "Free Bird" på sin lika feta dubbel-LP "Double Trouble Live", men det är en annan historia. Förutom de redan nämnda klassikerna (solot på "Free Bird" är ju hur långt som helst!) var "Tuesday´s Gone" en jävligt skön och tillbakalutad bilåkarlåt och "Saturday Night Special" en härligt svängig historia.

Med i fodralet hänger det som synes även med en fyrsidig folder proppfull med bilder på bandet och på uppviket är det en lång text skriven av Cameron Crowe, på den tiden skribent i tidningen Rolling Stone och numera som du vet välkänd filmregissör med bland annat "Singles", "Jerry Maguire", "Almost Famous" och "Vanilla Sky" på meritlistan.

Trivia: på första LP:n är det sid. ett och sid, 4, och på den andra är det sid. 2 och 3, är är inte det jävligt udda? Mera trivia: efter 9/11-attackerna så hamnade "Tuesday's Gone"Clear Channels lista med låtar som på grund av antingen titeln eller titeln inte fick spelas på nån av deras 1200 radiostationer. Varför? 11 september 2001 var en tisdag...

LP: L.L Cool J - Bigger and deffer! (1987)





Bigger side: I´m bad / Canday / Get down / The Bristol hotel / My rhyme ain´t done / .357 break it on down
Deffer side: Go cut creator go / The breakthrough / I need love / Aahh, let´s get ill / The do wop / On the ill tip

Producent: L.L Cool J., L.A Posse Skivbolag: Def Jam

L.L COOL J:
James Todd Smith a.k.a. L.L. Cool J, vocals, producer / Jay Philpot a.k.a. DJ Cut Creator disc jockey

 

Jävlar i min låda vilken tvär genresväng det blev nu då! Eller vad ska man säga om det här musikaliska hoppet från nyaste CD:n med norska svartmetallarna Dimmu Borgir till en gammal LP med studsig 80-talsrap med L.L Cool J? Lite otippat att jag skulle äga ett ex av den här skivan, eller hur? Och det allra värsta är att jag tycker den bitvis är riktigt bra. För lite oldschool-rap kan ju aldrig vara helt fel, och med oldschool-rap menar jag utöver L.L Cool J givetvis de första skivorna med Public Enemy, Beastie Boys och Run DMC. Faktiskt.

L.L Cool J - betyder givetvis "Ladies Love Cool James" - är ju som alla vet inte bara en stenhård rappare utan även en halvschysst skådis som synts i kioskvältarfilmer som "Halloween H20", "Deep Blue Sea", "Any Given Sunday" och "Rollerball" med flera. Men här på sin andra fullängdsskiva är han fortfarande bara rappare, och såklart en riktigt bra sådan, men tyvärr är själva skivan en något ojämn historia.

För här ligger kalaslåtar som "I´m Bad", "Canday", "Get down", "My rhyme ain´t done", "Go cut creator go" (Chuck Berry-sampling) och "Aahh, let´s get ill" nästspårs med axelryckningar som "Bristol Hotel", ".357 break it on down", "The do wop" och "The breakthrough". Allra sämst är såklart den avslutande "On the ill tip" som inte ens är en låt utan bara en massa svammel från L.L Cool J. följt av gnäggande skratt från hans posse. Med på skivan är också världens första rap-ballad "I need love" som drog iväg och blev en jättehit världen över.

Trivia: boxningsbilden på baksidan är knäppt nere i L.L Cool J:s mormors källare, där han bodde vid den här tiden. Det borde väl vara liiite svårt att dra hem tjejer från krogen då, eller? Fotograf till den och den tuffa omslagsbilden är i vilket fall tagna av en viss Glen E. Friedman, tydligen en välkänd figur inom HC-scenen och som även knäppt bilder på Fugazi, Black Flag, Ice-T, Dead Kennedys, Minor Threat, Misfits, Bad Brains och många, många fler.


RSS 2.0