LP: Venom - Welcome to Hell! (1981)



Namnet på mina memoarer? Hmm, vad sägs om "Jag, en idiot"? Varför? Jo, för att jag har sålt iväg min originalutgåva av denna klassiker och blir då tvungen att köpa den igen när den kommer på nypress! En ruskigt snygg gatefold med 180 gr. guldfärgad vinyl men i alla fall.. Visst är jag förjävla listig? Och det bästa av allt är att jag har fått göra precis samma sak med "Black Metal"-skivan..



Musiken är dock fortfarande klockrent underbar. De tre slynglarna staplar här - helt ovetandes såklart - framtida metalklassiker på hög. Och det är ingen dålig hög klassiker dom fått ihop till sin debutplattta med "Welcome to Hell", "Poison", "Live Like an Angel", "Witching Hour", "Angel Dust" och min personliga "gå-med-eldgaffeln"-epos "In League With Satan". Allt med underbart burkigt ljud och med skönt hafsigt trumspel av den notoriskt otajte Abaddon.



Oroväckande mycket lila på uppviket. Är lila det nya svarta?



Guldfärgad vinyl. Producerat av Keith Nichol som även gjort skivor med jätteglada punkarna Toy Dolls!
 

A:
Sons of Satan
Welcome to Hell
Mayhem With Mercy
Poison
Live Like an Angel

B:
Witching Hour
One Thousand Days in Sodom
Angel Dust
In League With Satan
Red Light Fever

* * *

* * *

Producent: 
Keith Nichol, Venom 

Skivbolag: 
Earmark

VENOM:
Conrad "Cronos" Lant, bas, sång
Jeffrey "Mantas" Dunn, gitarr
Tony "Abaddon" Bray, trummor

LP: The Cramps - A date with Elvis! (1986)

 

En svensk utgåva hittad på loppis och som du ser är den konstigt nog utan både bandnamn och skivtitel på omslaget, och på kanten på omslaget står det bara "The Cramps". Bolaget Planet Records släppte tydligen två versioner av denna LP, och den andra versionen ser ut så här. Dom hittade väl inte igen den snirkliga texten när det var dags att trycka upp fler omslag. Eller nåt.

 
A:
How Far Can Too Far Go?
The Hot Pearl Snatch
People Ain't No Good
What's Inside a Girl?
Can Your Pussy Do the Dog?

B:
Kizmiaz
Cornfed Dames
Chicken
(Hot Pool Of) Womanneed
Aloha from Hell
It's Just That Song

* * *

* * *

Producent: 
Poison Ivy 

Skivbolag: 
Planet Records

THE CRAMPS:
Lux Interior, sång
Poison Ivy Rorschach, gitarr, bas
Nick Knox, trummor

LP: Twisted Sister - Under the blade! (1982)





A: What You Don't Know / Bad Boys (Of Rock 'N' Roll) / Run For Your Life / Sin After Sin / Shoot 'Em Down
B: Destroyer / Under The Blade / Tear It Loose / Day Of The Rocker


Producent: Pete Way Skivbolag: Secret

TWISTED SISTER:
Dee Snider, sång / Mark Mendoza, bas / A. J. Pero, trummor / Eddie "Fingers" Ojeda, gitarr / Jay Jay French, gitarr


 


TWISTED FUCKIN´ SISTER! Äntligen blev det lite klass på den här skitbloggen, eller hur? Debutplattan från de snedvvridna systrarna och jösses vad bra den är. Rått och utan krusiduller där klassikerna står som spön i backen och försök att låta bli luftgitarren när Dee & Co trampar igång allsångsdängor som "Bad Boys (Of Rock 'N' Roll)", "Sin After Sin", "Shoot 'Em Down", "Tear It Loose" och blytunga favoriten "Destroyer". Men den 5-minuter långa "Day of the Rocker" är väl lite småtråkig?

 


Skitfränt omslag med 100% kultvarning där vi ser grabbarna i full krigsmundering på framsidan och kanske lite mer streetcreddiga på baksidan. Underverket förnämligt producerat av UFO-basisten Pete Way och släppt på engelska etiketten Secret då inget bolag hemma i USA ville ta i dom med tång. Skivan blev givetvis en succé resten är historia.


Trivia:
Tipper Gore och hennes PRMC sa en gång för länge sen att Twisted Sister-låten "Under the Blade" från just denna skiva handlade om sadomasochism, bondage och våldtäkt. "Sånt kan ju inte våra barn lyssna på, vi måste få sätta varningslappar på skivorna!" 

Låtskrivaren Dee Snider gick såklart i taket och sa att den faktiskt handlar om en operation, närmare bestämt Eddie Ojeda's halsoperation! Men det är klart, sa han vid kongressförhören till Al Gore (Tippers make): "tänker man mycket på bondage så läser man nog in bondage i texten" Tipper Gore - Dee Snider 0-1.


LP: Status Quo - Back to back! (1983)





A: A Mess of Blues / Ol' Rag Blues / Can't Be Done / Too Close to the Ground / No Contract
B: Win or Lose / Marguerita Time / Your Kind of Love / Stay the Night / Going Down Town Tonight


Producent: Status Quo Skivbolag: Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi - Vocals & lead guitar / Rick Parfitt - Vocals & guitar / Alan Lancaster - Bass & vocals / Andy Bown - Keyboards / Pete Kircher - Drums


Efter det evighetslånga Metallica-inlägget kommer här ett betydligt kortare om Status Quo och deras "Back to Back"-skiva. Som blev den sista skivan med trummisen Pete Kircher och bandets originalbasist Alan Lancaster. Den sistnämnde blev kraftigt putt när skivbolaget hellre ville ha den version av "Ol´ rag blues" (skriven av Lancaster) där Francis Rossi sjunger, istället för den där Alan själv sjunger. Förståeligt, det var ju hans låt och en Topp 10-hit i England blev den också. Via Spotify-länken ovan kan du höra hur "Ol rag blues" låter med låtskrivaren Lancaster på sång.

Mera Lancaster: han också kraftigt missnöjd med megasofta sommarlåten "Marguerita Time" som han tyckte var alldeles för smörig för ett rockband som Quo. Låten - som givetvis blev en Topp 3-hit i England - skulle framföras på TV-showen Top of the Pops men det vägrade Lancaster göra. Vad göra då? Jo, man lånar helt enkelt in Slade-basisten Jim Lea till inspelningen som får stå längst bak och lattja med basen. Det var ju playback så han behövde inte ens kunna låten...

Bäst: "A mess of blues", "Ol' Rag Blues", "Win or Lose"
Sämst: Ja, det är väl dansbandslåtarna "Margeurita time" och "Too Close to the Ground" då.

Slänger in ett Youtube-klipp av den där videon där Jim Lea spelar bas. Häng med till slutet av videon och kolla vad Rick Parfitt gör, hur många Margueritas hade han klämt i sig före sändning tro?! Inte så jättesnyggt omslag, men en hyfsat bra skiva.


RSS 2.0