LP: Venom - Welcome to Hell! (1981)



Namnet på mina memoarer? Hmm, vad sägs om "Jag, en idiot"? Varför? Jo, för att jag har sålt iväg min originalutgåva av denna klassiker och blir då tvungen att köpa den igen när den kommer på nypress! En ruskigt snygg gatefold med 180 gr. guldfärgad vinyl men i alla fall.. Visst är jag förjävla listig? Och det bästa av allt är att jag har fått göra precis samma sak med "Black Metal"-skivan..



Musiken är dock fortfarande klockrent underbar. De tre slynglarna staplar här - helt ovetandes såklart - framtida metalklassiker på hög. Och det är ingen dålig hög klassiker dom fått ihop till sin debutplattta med "Welcome to Hell", "Poison", "Live Like an Angel", "Witching Hour", "Angel Dust" och min personliga "gå-med-eldgaffeln"-epos "In League With Satan". Allt med underbart burkigt ljud och med skönt hafsigt trumspel av den notoriskt otajte Abaddon.



Oroväckande mycket lila på uppviket. Är lila det nya svarta?



Guldfärgad vinyl. Producerat av Keith Nichol som även gjort skivor med jätteglada punkarna Toy Dolls!
 

A:
Sons of Satan
Welcome to Hell
Mayhem With Mercy
Poison
Live Like an Angel

B:
Witching Hour
One Thousand Days in Sodom
Angel Dust
In League With Satan
Red Light Fever

* * *

* * *

Producent: 
Keith Nichol, Venom 

Skivbolag: 
Earmark

VENOM:
Conrad "Cronos" Lant, bas, sång
Jeffrey "Mantas" Dunn, gitarr
Tony "Abaddon" Bray, trummor

LP: The Cramps - A date with Elvis! (1986)

 

En svensk utgåva hittad på loppis och som du ser är den konstigt nog utan både bandnamn och skivtitel på omslaget, och på kanten på omslaget står det bara "The Cramps". Bolaget Planet Records släppte tydligen två versioner av denna LP, och den andra versionen ser ut så här. Dom hittade väl inte igen den snirkliga texten när det var dags att trycka upp fler omslag. Eller nåt.

 
A:
How Far Can Too Far Go?
The Hot Pearl Snatch
People Ain't No Good
What's Inside a Girl?
Can Your Pussy Do the Dog?

B:
Kizmiaz
Cornfed Dames
Chicken
(Hot Pool Of) Womanneed
Aloha from Hell
It's Just That Song

* * *

* * *

Producent: 
Poison Ivy 

Skivbolag: 
Planet Records

THE CRAMPS:
Lux Interior, sång
Poison Ivy Rorschach, gitarr, bas
Nick Knox, trummor

LP: Twisted Sister - Under the blade! (1982)



Debutplattan från de snedvvridna systrarna och jösses vad bra den är. Rått och utan krusiduller där klassikerna står som spön i backen och försök att låta bli luftgitarren när Dee & Co trampar igång allsångsdängor som "Bad Boys (Of Rock 'N' Roll)", "Sin After Sin", "Shoot 'Em Down", "Tear It Loose" och blytunga favoriten "Destroyer". Men visst är den 5-minuter långa "Day of the Rocker" lite småtråkig?



Fränt omslag där vi ser grabbarna i full krigsmundering på framsidan och kanske lite mer streetcreddiga på baksidan. Underverket förnämligt producerat av UFO-basisten Pete Way och släppt på engelska etiketten Secret då inget bolag hemma i USA ville ta i dom med tång. Skivan blev givetvis en succé resten är historia. Trivia: Tipper Gore och hennes PRMC sa en gång för länge sen att Twisted Sister-låten "Under the Blade" från just denna skiva handlade om sadomasochism, bondage och våldtäkt. "Sånt kan ju inte våra barn lyssna på, vi måste få sätta varningslappar på skivorna!" Dee Snider gick såklart i taket och sa att den faktiskt handlar om Eddie Ojeda's halsoperation! Men det är klart, sa han vid kongressförhören till Al Gore (Tippers make): "tänker man mycket på bondage så läser man nog in bondage i texten.."
 

A:
What You Don't Know
Bad Boys (Of Rock 'N' Roll)
Run For Your Life
Sin After Sin
Shoot 'Em Down

B:
Destroyer
Under The Blade
Tear It Loose
Day Of The Rocker

Producent:
Pete Way 

Skivbolag:
Secret

TWISTED SISTER:
Dee Snider, sång
Mark Mendoza, bas
A. J. Pero, trummor
Eddie "Fingers" Ojeda, gitarr
Jay Jay French, gitarr

LP: Status Quo - Back to back! (1983)



"Back to Back" med Status Quo. Sista skivan med trummisen Pete Kircher och bandets originalbasist Alan Lancaster. Den sistnämnde blev kraftigt putt när skivbolaget hellre ville ha den version av "Ol´ rag blues" (skriven av Lancaster) där Francis Rossi sjunger, istället för den där Alan själv sjunger.

Lancaster var också kraftigt missnöjd med softa "Marguerita Time" som han tyckte var alldeles för smörig för ett rockband som Quo. Låten - som givetvis blev en Topp 3-hit i England - skulle framföras på TV-showen Top of the Pops men det vägrade Lancaster göra. Vad göra då? Jo, man lånar helt enkelt in Slade-basisten Jim Lea till inspelningen som får stå längst bak och lattja med basen. Det var ju playback så han behövde inte ens kunna låten...



A:
A Mess of Blues
Ol' Rag Blues
Can't Be Done
Too Close to the Ground
No Contract


B:
Win or Lose
Marguerita Time
Your Kind of Love
Stay the Night
Going Down Town Tonight


Producent: 
Status Quo 

Skivbolag:
Vertigo

STATUS QUO:
Francis Rossi, gitarr, sång
Rick Parfitt, gitarr, sång
Alan Lancaster, bas, sång
Andy Bown, keyboards
Pete Kircher, trummor

RSS 2.0