LP: Ian Gillan Band - Clear air turbulence! (1977)



"Clear air turbulence", fullängdare nummer två från det frijazzproggiga Ian Gillan Band. Kalasbra skiva fylld med udda takter, jazziga solon och fantastiska skrik av Ian Gillan. Otroligt vackert omslag.



Jamen du ser ju själv.



Det bidde bra en skiva till, "Scarabus", (även den släppt 1977 btw) innan Ian Gillan resolut drog ut jazzpluggen ur kroppen och tillsammans med keyboardisten Colin Towns drog igång det betydligt hårdare Gillan.



Jamen du hör ju själv så jävla underbart det är.

 
 Nu saknas bara livedubbeln "Live at the Budokan" från Ian Gillan Band i hyllan. Har som alla vet lite svårt för liveskivor men det skulle vara kul att höra det här jazzbandet spela "Smoke on the Water" och "Woman from Tokyo".
 

A:
 "Clear Air Turbulence" – 7:47
"Five Moons" – 7:34
"Money Lender" – 5:40

B:
"Over the Hill" – 7:20
"Goodhand Liza" – 5:20
"Angel Manchenio" – 7:21

Producent:
Ian Gillan Band

Skivbolag:
Island

IAN GILLAN BAND:
Ian Gillan, sång
Colin Towns, keyboard, flöjt
John Gustafson, bas, sång
Ray Fenwick, gitarr, sång
Mark Nauseef, trummor, slagverk

***

***

LP: Ian Gillan Band - Child in time! (1976)



Första solskivan från Ian Gillan efter avhoppet från Deep Purple 1973 då han drog sig tillbaka från musikbranschen och istället investerade i en motorcykelfabrik, öppnade hotell samt var delägare i studion Kingsway Recorders. Men efter ett succéartat inhopp i Roger Glover rockopera "Butterfly Ball" 1975 där han med kort varsel hoppade in och sjöng "Sitting in a Dream" istället för Ronnie James Dio (som inte fick ledigt av mr Blackmore) blev Gillan lite speedad på det där med musik igen. Han bildade ett band och kallade det först för Shand Grenade, men övertalades att byta namn till det mera lättsäljande Ian Gillan Band. Det skadar kanske inte heller att döpa debutskivan efter en hyfsat känd Deep Purple-låt?
 


Men Ian Gillan Bands myllriga jazzfusion-rock diggades dock bara av ett fåtal japaner, några enstaka människor i Europa och absolut inte en käft i USA. så efter tredjeskivan "Scarabus" la Gillan ner Ian Gillan Band, kortade namnet till Gillan och rockade loss istället med välkänt lysande resultat. Man kan nästan tro att det här är Spinal Taps "Smell the glove" för jösses vad svart den är. 



Kubistisk design på uppviket. Basisten John Gustafson: "Gillan decided he didn’t like the band’s direction and wanted to do more rock stuff. In reality, he should have put his foot down a lot earlier. I personally was expecting Deep Purple stuff, but he let us do whatever we wanted."

 
 När det inte räcker att skriva att man spelar trummor...
 

A:
"Lay Me Down" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:55
"You Make Me Feel So Good" (Gillan, Moran, Wintour, Holland, Steele) – 3:41
"Shame" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson) – 2:47
"My Baby Loves Me" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Glover) – 3:35
"Down the Road" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Glover) – 3:27

B:
"Child in Time" (Blackmore, Gillan, Glover, Lord, Paice) – 7:23
"Let It Slide" (Gillan, Fenwick, Nauseef, Gustafson, Moran) – 11:41

Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Polydor

IAN GILLAN BAND:
Ian Gillan, sång, munspel
Ray Fenwick, gitarr, sång
John Gustafson, bas, sång
Mark Nauseef, trummor
Mike Moran, keyboards

***

***

LP+10"-EP: Ghost - Prequelle! (2018)



Jamen givetvis. Har inte alla köpt den här? Fantastiskt vackert omslag målat av Zbigniew Bielak



Nu är det ruskigt nära att vi får se Ghost i Melodifestivalen nästa år, för nu är det poppigt må du tro.



Uppviket med nya sångaren Cardinal Copia.



Det hängde med en 10" EP också med två coverlåtar, "It's A Sin" i original av Pet Shop Boys och "Avalanche" av Leonard Cohen.



Även den i genomskinlig vinyl.



 
Synd bara "Miasma" (saxofon, iiii) och "Helvetesfönster" (Mikael Åkerfeldt från Opeth gästar på gitarr) är instrumentaler. Och då "Ashes" är ett intro så betyder det att det "bara" är sju nya låtar på skivan, annars en helt klockren skiva. Genomskinlig vinyl, finns bara i 3000 ex.

A:
Ashes
Rats
Faith
See The Light
Miasma

B:
Dance Macabre
Pro Memoria
Witch Image
Helvetesfönster
Life Eternal

10"-EP
It's A Sin (Chris Lowe, Neil Tennant)
Avalanche (Leonard Cohen)

Producent:
Tom Dalgety

Skivbolag:
Universal

GHOST:
Tobias "Cardinal Copia" Forge, sång, gitarr, bas, keyboards
Nameless Ghouls, övriga instrument




LP: Gillan - Future shock! (1981)



Så bra att man måste ha flera utgåvor av den! Jo, för nu har jag inte mindre än tre varianter av denna Gillan-skiva! Helt galet men så kan det gå. Hittade nämligen denna utgåva med det 16-sidiga häftet på Discogs och shoppade den på stört. När jag packade upp paketet var det dock den vanliga utgåvan jag fått och den hade jag ju redan, en finskpressad variant. Den jag fick var engelskpressad men annars var dom precis lika. Och inget häfte. Ett snabbt mejl till säljaren i England som bad tusen gånger om ursäkt och skickade sen denna, den rätta, till mig. Så nu har jag tre "Future shock". Fantastisk skiva med ett gräsligt omslag.




Världens bästa sångare? Ja, i alla fall topp fem. Eller?





Cool kille med ögonlapp. Jag gillar Bernie Tormé och hans kaotiska gitarrspel.



Mycket bilder är det. Det var ju därför jag ville ha den här utgåvan.



Hela gänget samlat för en stilla.. kartläsning?



Blåaste textbladet ever.



Keyboardisten Colin Towns till vänster och stentuffe basisten John McCoy till höger. 



Ännu mer bilder och så en idolbild på den pillemariske trummisen Mick Underwood.



Häftet avslutas med ännu en futuristisk målning och omslagsbilden från den föregående plattan "Glory road".

 
A:
"Future Shock" – (Gillan, McCoy, Tormé) (3:06)
"Night Ride Out of Phoenix" – (Gillan, Towns) (5:06)
"(The Ballad Of) The Lucitania Express" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:10)
"No Laughing in Heaven" – (Gillan, McCoy, Tormé, Towns, Underwood) (4:58)
"Sacre Bleu" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:03)
"New Orleans" – (Guida, Royster) (2:37)

B:
"Bite the Bullet" –(Gillan/Towns) (4:50)
"If I Sing Softly" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (6.10)
"Don't Want the Truth" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (5.40)
"For Your Dreams" – (Gillan/Towns) (5.04)

Producent:
"Chas" Watkins, Gillan

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
John McCoy, bas
Bernie Tormé, gitarr
Colin Towns, keyboards
Mick Underwood, trummor




2-LP: Genesis - The lamb lies down on Broadway! (1974)



Den sjätte fullängdaren från Genesis blev och den sista med Peter Gabriel på sång. Konstigt omslag...



... som är precis lika konstigt på baksidan. 
 




Den har en helt obegriplig historia på uppviket som börjar allra längst upp till vänster...



... och som slutar längst ner till höger mitt i en mening med ett "he checks the..." Typiskt, just när det började bli spännande.



Det är i alla fall ett konceptalbum som handlar om graffittimålaren Rael som efter ha sett ett lamm lägga sig ner på Broadway (!) kastas in i en fantasivärld där han blir en fluga på ett bilfönster, blir kastrerad av Dr Dyper, förförd av tre toplesstjejer med ormkropp och till slut räddar sin bror Real ("it is Real, it is Rael") från att drunka i en fors. Slutknorren på hela historien är att det är sig själv han träffar. Jaha!
 

A:
The Lamb Lies Down on Broadway 
Fly on a Windshield 
Broadway Melody of 1974 
Cuckoo Cocoon 
In the Cage 
The Grand Parade of Lifeless Packaging 

B:
Back in N.Y.C. 

Hairless Heart 
Counting Out Time 
The Carpet Crawlers 
The Chamber of 32 Doors 

C:
Lilywhite Lilith 
The Waiting Room 
Anyway 
Here Comes the 
Supernatural Anaesthetist 
The Lamia 
Silent Sorrow in Empty Boats 

D:
The Colony of Slippermen 

Ravine 
The Light Dies Down on Broadway 
Riding the Scree 
In the Rapids 
It

Producent:
John Burns, Genesis

Skivbolag:
Charisma

GENESIS:
Peter Gabriel, sång, flöjt
Mike Rutherford, bas
Phil Collins, trummor, sång på "The Colony of Slippermen"
Tony Banks, keyboards
Steve Hackett, gitarr

LP: Girlschool - Hit n´ run! (1981)



Fullängdare nummer två från Girlschool med ett småtaffligt omslag. Jag ser en "hit" men inte så värst mycket "run"..., tycker dom står väldigt stilla där till höger. Eller tittar dom kanske efter föraren som springer nånstans där framför dom?



Men enligt den här bilden sitter han fortfarade kvar i bilen och fotar tjejer. Hela flickskolegänget - utom Kelly Johnson, som gick bort i cancer 2007 - håller fortfarande på och 2015 kom skivan "Guilty as sin". Respekt.



GRILLSCHOOL??!!


"Gibbins"?! Tryckfelsnisse är framme på etiketten också.
 

A:
"C'mon Let's Go" (McAuliffe, Johnson) 3:35
"The Hunter" (McAuliffe, Johnson) 3:15
"(I'm Your) Victim" (McAuliffe, Dufort) 2:42
"Kick It Down" (McAuliffe, Johnson) 3:03
"Following the Crowd" (WIlliams, McAuliffe, Johnson) 3:08
"Tush" (Gibbons, Hill, Beard) 2:16

B:
"Hit and Run" (McAuliffe, Johnson) 3:08
"Watch Your Step" (Williams, McAuliffe, Johnson) 3:22
"Back to Start" (Johnson, Williams) 3:32
"Yeah Right" (McAuliffe, Johnson, Dufort) 3:21
"Future Flash" (Johnson, McAuliffe) 4:27

Producent:
Vic Maile

Skivbolag:
Bronze

GIRLSCHOOL:
Kim McAuliffe, gitarr, sång
Kelly Johnson, gitarr, sång
Enid Williams, bas, sång
Denise Dufort, trummor





LP: Gillan & Glover - Accidentally on purpose! (1988)



Vad gör man då man heter Ian Gillan och har en skiva kvar att leverera på sitt soloskivkontrakt med Virgin? Jo, man drar till Bahamas med bästa polaren Roger Glover och skriver och spelar in en hop låtar. De två vännerna verkar ha haft väldans skojigt med låtskrivandet där på stranden för allt verkar ha varit tillåtet och på skivan kastas man mellan Miami Vice-synthar, maffiga gospelkörer, Little Richard-covers, The Police-reggae och stånkande munspelsblues. 



Alla instrument på skivan (utom trummor och nån enstaka gitarr) spelas av av de två herrarna här ovan. Och som vanligt med Gillans texter är det kul läsning, särskilt i "I Thought No" om ett hett möte med en tjej som senare i låten blir ett hett möte med hennes killes knytnäve... Det är Gillan som sköter munspelandet. 



Att skriva låtar är ett hårt jobb.



Gillan tyckte nog det var jävligt skönt att slippa Blackmore ett tag, de två hade rykt ihop mer än en gång under inspelningen av "The house of blue light" som kom året före denna. Stridandet fortsatte dock och 1989 fick Gillan kicken från Deep Purple. 1992 var han dock tillbaka igen och spelade in "The battle rages on..." (Gillan vs Blackmore?) med hela det gamla gänget men mitt under turnén fick Blackmore ett psykbryt och drog, denna gång för gott.

 

A:
Clouds And Rain 4.00
Evil Eye 4.10
She Took My Breath Away 4.32
Dislocated 3.22
Via Miami 4.58

B:
I Can't Dance To That 4.23
Can't Believe You Wanna Leave 3.08
Lonely Avenue 3.05
Telephone Box 5.15
I Though No 3.35


Producent:
Roger Glover

Skivbolag:
Virgin

GILLAN & GLOVER:
Ian Gillan, sång, munspel
Roger Glover, bass, keyboards, gitarr




2-LP: Gillan - Double Trouble! (1981)

 

Dubbelvinyl med en studio-LP och en live-LP med världens bästa Gillan. Första skivan med gitarristen Janick Gers som rekryterades från NWOBHM-bandet White Spirit på rekordtid. Gnissel-fantomen Bernie Tormé fick nämligen kicken då han totalvägrade att spela "No Laughing in Heaven" playback på Top of the Pops. Så Gillan & Co kickade Bernie, gjorde TOTP-giget utan Bernie (se spektaklet här) och typ en vecka senare stod en yrvaken Janick Gers längst framme vid en scenkant någonstans i England och undrade hur fan gick det här till?
 


Ett band i lätt sönderfall. Svanesången "Magic" kom 1983, sen hoppade Gillan vidare till Black Sabbath (!) och sen såklart tillbaka till gamla polarna i Deep Purple.
 
 


STUDIO
A:
"I'll Rip Your Spine Out" – (4.30) (Gillan/McCoy/Underwood)
"Restless" – (3.19) (Gillan, McCoy)
"Men of War" – (4.31) (Gillan, McCoy)
"Sunbeam" – (4.11) (Gillan/Gers/McCoy/Underwood)

B:
"Nightmare" – (3.15) (Towns)
"Hadely Bop Bop" – (2.50) (Gillan, McCoy)
"Life Goes On" – (5.12) (Gillan/Towns)
"Born To Kill" (9.28) (Gillan/Towns)

LIVE
A:

"No Laughing in Heaven" – (6.26) (Gillan/McCoy/ Tormé/Underwood)
"No Easy Way" – (10.32) (Gillan/McCoy/Tormé)
"Trouble" – (3.04) (Leiber/Stoller)

B:
"Mutually Assured Destruction" – (5.13) (Gillan/McCoy/Tormé/Towns/Underwood)
"If You Believe Me" – (8.26) (Gillan/McCoy/Tormé/Underwood)
"New Orleans" – (6.03) (Guida/Royster)

Producent:
Steve Smith

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
Janick Gers, gitarr
Colin Towns, keyboards
John McCoy, bas
Mick Underwood, trummor





LP: Gillan - Future shock! (1981)



En fantastisk skiva med ett gräsligt omslag, troligen tecknat av en 15-årig pryo på skivbolaget. Är bandet på väg upp eller försöker dom trampa sig neråt? Vems är rymdskeppet där ovanför? Vad är det för sladdvinda som Colin Towns försöker reda ut? Varför har Bernie och John Spock-öron? Är Ian Gillan verkligen sådär rödhårig? Frågorna hopar sig.Vilken tur då att musiken som sagt i alla fall är helt fantastisk.
 


Den fina målningen fortsätter på baksidan. Vilken tur att handtaget på den där rymdhojen precis täcker den där förargliga nip-slipen som tjejen i mitten råkat ut för.
 


På baksidan av textbladet är det vuxna män som gör saker tillsammans.
 

A:
"Future Shock" – (Gillan, McCoy, Tormé) (3:06)
"Night Ride Out of Phoenix" – (Gillan, Towns) (5:06)
"(The Ballad Of) The Lucitania Express" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:10)
"No Laughing in Heaven" – (Gillan, McCoy, Tormé, Towns, Underwood) (4:58)
"Sacre Bleu" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (3:03)
"New Orleans" – (Guida, Royster) (2:37)

B:
"Bite the Bullet" –(Gillan/Towns) (4:50)
"If I Sing Softly" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (6.10)
"Don't Want the Truth" –  (Gillan, McCoy, Tormé) (5.40)
"For Your Dreams" – (Gillan/Towns) (5.04)

Producent:
"Chas" Watkins, Gillan

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång
John McCoy, bas
Bernie Tormé, gitarr
Colin Towns, keyboards
Mick Underwood, trummor




LP: Gillan - Glory road! (1980)



Är verkligen ingen sån skivsamlare som bara måste ha alla utgåvor av en skiva, skiter fullständigt i det faktiskt och är också helt ointresserad av bonusspår, livelåtar, demos, mixar osv. Men den här skivan har jag minsann köpt två av av nån outgrundlig anledning. Eftersom det var typ 30 år sen det hände så har jag inte en susning vad jag tänkte då och varför det nu var så viktigt att ha både, men en av dom här måste ha varit väldigt billig.



Samma fräsiga framsida på båda utgåvorna med präglat bandnamn men baksidan och låtarna skiljer lite mellan dom. Europeisk utgåva ovan och amerikansk dito nedanför. Vi i Europa fick texter och bandfoton på innerpåsen, det fick dom inte i USA utan bara en vanlig vit. Observera den lätt omkastade låtordningen som jänkarna har på sin version.

 
Vet inte vilket omslag som är mera svårläst: det europeiska med sitt snirkliga typsnitt eller det amerikanska med en aning för liten storlek... 


A:
"Unchain Your Brain" (Gillan, McCoy, Tormé) 3:11
"Are You Sure?" (Gillan, McCoy, Tormé) 4:05
"Time And Again" (Gillan, McCoy, Tormé) 5:05
"No Easy Way" (Gillan, McCoy, Tormé) 6:34
Sleeping On The Job (Gillan, Towns) 3:11

B:
"On The Rocks" (Gillan, Towns) 6:39
"If You Believe Me" (Gillan, McCoy, Tormé, Underwood) 7:33
"Running, White Face, City Boy" (Towns) 3:11
"Nervous" (Gillan, Towns) - 3:44

USA-utgåva:
A:
"Running, White Face, City Boy" (Towns) 3:11
Are You Sure (Gillan, McCoy, Tormé) 4:05
Time And Again"Time And Again" (Gillan, McCoy, Tormé) 5:05
"No Easy Way" (Gillan, McCoy, Tormé) 6:34
"Your mother was right" (Gillan, Towns) 5:19

B:
On The Rocks (Gillan, Towns) 6:39
If You Believe Me (Gillan, McCoy, Tormé, Underwood) 7:33
"Unchain Your Brain" (Gillan, McCoy, Tormé) 3:11
"Nervous" (Gillan, Towns) - 3:44

Producent:
John McCoy Paul "Chas" Watkins

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan – sång
Colin Towns – Keyboards
John McCoy – Bas
Bernie Tormé – gitarr
Mick Underwood – trummor




LP: Ghost - Meliora! (2015)






Gatefoldomslag med ett 14-sidigt häfte med en teckning för varje låt.




Som synes grön vinyl och första låten "Spirit" handlar om spritsorten Absint som är... just det, grön. I första versen sjunger Papa III om "your green muse", den holländske konstnären Van Gogh kallade absint för sin gröna musa. Han skar av sig sitt ena öra i ett våldsamt absintrus. Frågor på det?
 
A:
"Spirit" 5:15
"From the Pinnacle to the Pit" 4:02
"Cirice" 6:02
"Spöksonat" 0:56
"He Is" 4:13

B:
"Mummy Dust" 4:07
"Majesty" 5:24
"Devil Church" 1:06
"Absolution" 4:50
"Deus in Absentia" 5:37

Producent:
Klas Åhlund

Skivbolag:
Loma Vista Recordings

GHOST:
Papa Emeritus III − sång
Nameless Ghouls – alla instrument




3-LP/2-CD: The Gentle Storm - The Diary! (2015)



Vem annan än det musikaliska geniet Arjen Anthony Lucassen skulle komma på (och komma undan med) att släppa en skiva med samma låtar i två olika arrangemang? Där låtarna först avhandlas i en "Gentle" version med akustiska instrument såsom fiol, flöjt, akustiska gitarr och så vidare för att sen dunka iväg hela rasket en gång till i en "Storm" version där det krämas på med symfoniorkestrar, baskaggesmatter och lite till á la bombastisk progmetall?
 


Ett konceptalbum som berättar historien om sjömannen Joseph Warwijck och hans käresta Susanne Vermeer och som utspelar sig under den holländska guldåldern på 1700-talet, när holländarna seglade över världen. Joseph är anställd av Ostindiska kompaniet och är den mesta tiden ute till havs och historien avhandlar deras brevkonversation som sträcker ut sig över flera år det det där att skicka (och få) brev inte var så tvärenkelt som nu. Om det nu är nån som fortfarande skriver brev...
 


Hela rasket även på två CD.

 
 
GENTLE:
A:

1. "Endless Sea" 5:59
2. "Heart of Amsterdam" 6:36
3. "The Greatest Love" 4:08

B:
4. "Shores of India" 6:40
5. "Cape of Storms" 5:28
6. "The Moment" 6:08

C:
7. "The Storm" 5:56
8. "Eyes of Michiel" 3:56
9. "Brightest Light" 4:46
10. "New Horizons" 5:24
11. "Epilogue: The Final Entry" 2:02

STORM:
D

"Endless Sea" 5:53
2. "Heart of Amsterdam" 6:37
3. "The Greatest Love" 3:57

E:
4. "Shores of India" 6:24
5. "Cape of Storms" 5:32
6. "The Moment" 6:10

F:
7. "The Storm" 5:58
8. "Eyes of Michiel" 4:00
9. "Brightest Light" 4:54
10. "New Horizons" 5:25
11. "Epilogue: The Final Entry" 2:03

+ Samma låtar på två CD, arrade i en "Gentle" och en "Storm"-version.

Producent:
Arjen Anthony Lucassen

Skivbolag:
InsideOut

THE GENTLE STORM:
Anneke van Giersbergen, sång
Arjen Anthony Lucassen, gitarr, bas, keyboards

Övriga musiker:
Johan van Stratum, bas
Ed Warby, trummor
Rob Snijders, slagverk
Joost van den Broek, piano
Ben Mathot, violin
Maaike Peterse, cello
Hinse Mutter, ståbas
Jenneke de Jonge, horn
Jeroen Goossens, wind instruments
Michael Mills, bouzouki




LP: Gillan - Mr Universe! (1979)



Debutskivan Gillan, (även kallat The japanese album, släppt på pytteetiketten EastWorld), släpptes bara i Japan, Australien och Nya Zealand - alltså så långt ifrån England man bara kan komma... -  men sålde så pass bra på import att bandet fick kontrakt med (lite större men fortfarande pytte) Acrobat som raskt beställde en skiva från Gillan & Co. Men då bandet - nu med nya medlemmarna Mick Underwood (Gillanpolare sen länge och tillsammans med Gillan och Roger Glover i pre-Purplebandet Episode Six) och den då helt okände svajarmsgnisslande gitarristen Bernie Tormé, inte hade material nog att fylla ut ännu en fullängdare så återanvändes inte mindre än fem låtar, Second Sight, Secret of the Dance, Dead of Night, Fighting Man och Message in a Bottle, från debuten. Resten var nyskrivet av Ian Gillan och keyboardisten Colin Towns.



Gillans texter, som på Ian Gillan Band-tiden, kunde vara i stil med "Bright casino lights flicker as you dance. Warm Arabian nights, atmospheres of chance", var nu mera i linje med "Keep your hand on my lever, watch it whilst I stab your beaver" för att passa Gillanbandets hårdare framtoning och för att få deras nya publik, mest långhåriga killar i jeansväst, att digga (förstå?) lyriken.



Bolaget Acrobat gick dock i putten kort efter releasen, kanske därför det var så förtvivlat svårt att få tag på den här skivan då? Vet att jag letade efter den här skivan som en säl efter vatten i öknen, men alla de fåtaliga skivinköparkanaler som då gick att uppbåda gick bet på uppdraget. Betänk att det var alltså tidigt 80-tal och om min lokale skivhandlare här i Umeå säger att han, efter veckor av efterforskningar, inte får tag på mr Universe var skulle man då vända sig? Internet? 

Till sist ett JÄTTESTORT TACK till Robban "Purple Theater" för skivan. Otroligt schysst.
 
A:
"Second Sight" – (2.33) (Towns)
"Secret of the Dance" – (2.54) (Gillan, Towns)
"She Tears Me Down" – (5.07) (Towns)
"Roller" – (4.43) (Gillan, Towns)
"Mr Universe" – (6.14) (Gillan, Towns)

B:

"Vengeance" – (3.34) (Gillan, Towns)
"Puget Sound" – (4.23) (Gillan, Towns, McCoy, Tormé, Underwood)
"Dead of Night" – (4.04) (Gillan, Towns)
"Message in a Bottle" – (3.09) (Gillan, Towns)
"Fighting Man" – (7.28) (Towns)

Producent:
Paul "Chas" Watkins, Ian Gillan, Colin Towns, John McCoy

Skivbolag:
Acrobat

GILLAN:
Ian Gillan – sång, munspel
Colin Towns – keyboards, flöjt
John McCoy – bas
Bernie Tormé – gitarr
Mick Underwood – trummor

LP: Gillan - Magic! (1982)



Sista skivan från bandet Gillan innan Ian Gillan tyckte det var en bra idé att joina Black Sabbath. Det gick ju som alla vet inte så bra och Ian Gillan återförenades sen 1984 med sina gamla polare i Deep Purple.



En inte alls dålig skiva men jag saknar verkligen Bernie Tormés sjövilda gitarrspel och gnisslande solon, Bernie är här nämligen ersatt av Janick Gers, numera en av Iron Maidens tre gitarrister och vars stil är betydligt lugnare och mera städad är Tormés kaoskompande. Och då blir ju tyvärr låtarna genast mera städade och lite tråkigare.

 
A:
""What's The Matter" – (Gillan/McCoy/Gers) 3:33
"Bluesy Blue Sea" – (Gillan/Gers) 4:48
"Caught in a Trap" – (Gillan, Towns) 3.34
"Long Gone" – (Gillan, Towns) 3.59
"Driving Me Wild" – (Gillan, Towns) 3.05

B:
"Demon Driver" – (Gillan, Towns) 7.15
"Living A Lie" – (Gillan, Towns) 4.27
"You're So Right" - (Gillan/McCoy) 2:55
"Living for the City" – (Stevie Wonder) 4.27
"Demon Driver (reprise)" – (Gillan, Towns) 0.42

Producent:
Mick Glossop

Skivbolag:
Virgin

GILLAN:
Ian Gillan, sång, munspel
Janick Gers, gitarr
Colin Towns, keyboards
John McCoy, bas
Mick Underwood, trummor

LP: Peter Gabriel - So! (1986)



Bläddrade igenom LP-hyllan häromsistens och försökte packa ihop skivorna lite, har nämligen köpt en hel drös nya, fina vinyler som jag måste försöka klämma in i min redan nu överfylla hylla. Och vad hittar jag då, inklämd mellan Frehley´s Comet och Genesis om inte Peter Gabriels mångmiljonsäljande soloskiva "So"

Vet inte om det är nån som minns det men för ett tag sen så fick jag en back med gamla LP-skivor av en polare för ett tag sen där jag bland annat plockade ut skivor med LARD, U2, Europe och Dare innan jag lät resten gå till de sälla jaktmarkerna, alltså till loppis. Tydligen så plockade jag även ut den här skivan, stoppade snyggt och prydligt in den i hyllan och glömde bort den. Tokigt!



Vet inte riktigt vad jag ska säga om det här, inte riktigt min kopp te, men "Sledgehammer" är helt klart en bra låt med en rasande cool video men resten? Nja... "Sledgehammer" är förresten MTV:s mest spelade musikvideo nånsin. Ett rekord som aldrig kommer att slås då MYV numera mest visar högintellektuella program som "Teen mom" och "Geordie Shore"...



Men den här skivan sålde ju ett gigantiskt antal miljoner ex världen över och "Dont give up", som Gabriel sjunger tillsammans med Kate Bush, blev ju en hejdundrande hit världen över så vad vet jag?
 
A:
"Red Rain" 5:39
"Sledgehammer" 5:12
"Don't Give Up" 6:33
"That Voice Again" 4:53

B:
"In Your Eyes" 5:27
"Mercy Street" 6:22
"Big Time" 4:28
"We Do What We're Told (Milgram's 37)" 3:22
"This Is The Picture (Excellent Birds)" 4:25

Producent:
Daniel Lanois, Peter Gabriel

Skivbolag:
Charisma

PETER GABRIEL:
Peter Gabriel, sång, piano
Tony Levin, bas
David Rhodes, gitarr
Jerry Marotta, trummor (#1, 8)
Manu Katché, trummor (#2, 3, 4, 5)
Stewart Copeland, hi-hat (#1), trummor (#7)
Daniel Lanois – guitar (#1, 2, 4, 7, 9)
Kate Bush, sång (#3)
Larry Klein, bas (#5, 6)
Youssou N'Dour, sång (#5)
Jim Kerr, kör (#5)
Bill Laswell, bas (#9)
Nile Rodgers, gitarr (#9)
Laurie Anderson, sång (#9)

LP: Ghost - Infestissumam! (2013)



En litet gossebarn är fött i St Peterskyrkan och Papa Emiritius II hälsar det välkommet.





Olycksbådande bandbild på uppviket...



... och så hänger det med ett häfte med en snygg teckning till varje låt.



Det är SNUSK på innerfodralet!



Vit vinyl med ännu mera snusk på etiketten!

A:
"Infestissumam" 1:42
"Per Aspera ad Inferi" 4:09
"Secular Haze" 5:11
"Jigolo Har Megiddo" 3:59
"Ghuleh / Zombie Queen" 7:29

B:
"Year Zero" 5:50
"Body and Blood" 3:43
"Idolatrine" 4:24
"Depth of Satan's Eyes" 5:26
"Monstrance Clock" 5:53

Producent:
Nick Raskulinecz

Skivbolag: 
Sonet

GHOST:
Papa Emiritius II, sång
Nameless Ghouls, övriga instrument

LP: Genesis - Selling England by the pound! (1973)



Och från ett inlägg som mest handlade om helvetet går vi raskt vidare till ett inlägg som handlar om skapelsens början. För det är ju det som det grekiska ordet "genesis" (Γένεσις) betyder nämligen "födelse" eller "ursprung". "Genesis" är även namnet på Första Moseboken, även kallad "Pentateuken", som inleder det Gamla Testamentet. Den första av fem böcker, "Penta" betyder ju "fem" som du vet. Genesis är även namnet på ett engelskt progrockband som jag har två LP av hemma.



Trivia: Textraden "chewing through your Wimpey dreams" i "Dancing with the Moonlit Knight" är en passning till den engelska hamburgerkedjan Wimpys.

Ljudet som inleder 
"I Know What I Like (In Your Wardrobe)"ska föreställa en gräsklippare. Just det, det är därför det är en gräsklippare på omslaget.

"The Battle of Epping Forest" handlar inte om ett mäktigt medeltida slag som man kanske kan tro utan om ett gängslagsmål i den i London belägna skogen som faktiskt hänt på riktigt. Låten var dock så svårspelad live (och svårsjungen då den har en massiv textmassa) så den droppades från setlistan efter turnén.




En skiva som enligt samlad expertis är en jätteklassiker, jag är efter upprepade lyssningar dock fortfarande lite tveksam, eller så kanske jag inte var på humör för engelsk 70-talsprog just idag?
 

A:
"Dancing with the Moonlit Knight" 8:04 (Genesis)
"I Know What I Like (In Your Wardrobe)" 4:07 (Genesis)
"Firth of Fifth" 9:35 (Genesis)
"More Fool Me" 3:10 (Genesis)

B:
"The Battle of Epping Forest" 11:49 (Genesis)
"After the Ordeal" 4:13 (Genesis)
"The Cinema Show" 11:06 (Genesis)
"Aisle of Plenty" (Genesis)

Producent: 
Genesis, John Burns

Skivbolag:
Charisma

GENESIS:
Tony Banks, keyboards, mellotron, synthesizer
Phil Collins, trummor, sång på "More Fool Me"
Peter Gabriel, sång, flöjt, oboe
Steve Hackett, gitarr
Mike Rutherford, bas, kompgitarr, sitar




LP: Guns n´ Roses - Appetite for destruction! (1987)



Ett sedermera censurerat omslag med konstnären Robert Williams målning "Appetite for Destruction" där en robot är på väg att våldta en troslös tjej. Som tur är kommer en annan robotpryl flygandes över staketet till undsättning. Tysk utgåva, tyvärr med ett maffigt klistermärke mitt i alltihop.



Grabbarna lite lagom småfulla sittandes på en matta i replokalen. Kolla på Duff, nyss ramlat ur sängen tro? han ser ju helt uppskrämd ut. Och om du också som jag har vinylutgåvan ser du att A-sidan heter "G" och B-sidan "R". På "Guns"-sidan ligger alla låtar om sprit och andra droger och på "Roses"-sidan är låtarna om sex och diverse tjejer. Du som har CD-versionen missar såklart såna små sköna detaljer.

På tal om sex: Axl ville ha "sexljud" i "Rocket Queen". Låter man då en tjej komma in i studion och stöna lite? Nä, inte då. Då bjuder man helt sonika in Steven Adlers flickvän Adriana Smith och sätter på henne på riktigt i studion och voilá har man en stönande jänta på skivan... Skivans tekniker Steve Thompson vägrade dock att ha nåt att göra med just den delikata inspelningen utan lät sin assistent Victor Deglio sköta det lilla uppdraget. Om du lusläser tacklistan ser du att det står Victor "the fucking engineer" Deglio" där. True story.


Sida G: 

Welcome to the Jungle
It's So Easy
Nightrain
Out ta Get Me
Mr. Brownstone
Paradise City

SidR R: 
My Michelle
Think About You
Sweet Child o' Mine
You're Crazy
Anything Goes
Rocket Queen

Producent: 
Mike Clink 

Skivbolag: 
Geffen

GUNS N` ROSES:
W. Axl Rose, sång
Izzy Stradlin, gitarr
Slash, gitarr
"Duff" McKagan, bas
Steven Adler, trummor

LP: Ghost - Opus eponymous! (2010)


Debutplattan av Ghost, det mest hypade bandet 2010 har jag givetvis också köpt, har inte du? Skickade efter den från Ginza och fick som du ser den på iskallt snygg vinyl. Kan lugnt säga att jag blev förvånad då jag hörde Ghost första gången, då jag trodde dom skulle låta ungefär som Marduks lillebrorsor om man nu går efter bandfotot, men tji fick jag, för det här är ju så oldschool att man baxnar och Blue Öyster Cult och tidiga Mercyful Fate var det första som flimrade förbi i skallen.



 
A:
Deus Culpa
Con Clavi Con Dio
Ritual
Elizabeth
Stand By Him  

B:
Satan Prayer
Death Knell
Prime Mover
Genesis

Producent:
Gene Walter

Skivbolag:
Rise Above Records

GHOST:
Papa Emeritus I, sång,
Nameless Ghouls, gitarr, bas, trummor

LP: Griftegård - Solemn, sacred, severe! (2009)



Blytung debutskiva från Norrköpings-doomarna Griftegård, utgiven av skivbolaget Nachtgnosis och den är ju så jävla vacker att man bara vill skrika! Blodröd vinyl släppt i en "Collectors"-utgåva på endast 200 ex. 
med ett snyggt 24-sidigt häfte med bilder på respektive medlem i tuffa rockposer och texterna.







Musiken då? Jo, på detta mästerverk finns det inte mindre än fem blytunga, eller vänta... jag menar såklart fem BLYTUNGA framtida doomklassiker, som alla släpar sig fram i samma tempo som en torr säl i Sahara. Så BLYTUNGT att Candlemass låter som trallpunkarna NOFX i jämförelse. Skivans första låt "Charles Taze Russell" (det är snubben som startade Jehovas Vittnen by the way) inleds givetvis med en ödesmättade kyrkklockor och körer, och är så grymt långsam att du hinner ta en fika mellan taktslagen. Jehovas Vittnen, är det doom? Ja, det hänger ihop med att bandledaren, lyrikförfattaren och gitarristen (i den ordningen) Ola Blomkvist var i sin ungdoms dagar medlem i Jehovas Vittnen men lyckades som tolvåring ta sig ur kultens grepp.





Efter fyra ytterligare dräptunga doom-kolosser (särskilt "The Mire" och "I Refuse The Ashes" är överjävligt bra!) så avslutas skivan väldigt, väldigt lågmält med en stilla psalm (ja, faktiskt) benämnd "Noah's Hands" som nästan lyckas skingra det kompakta mörker som sänkt sig runt min vinylsvarv under tiden skivan snurrat. Mäktig med sin kyrkorgel och tusenhövdad kör är den i alla fall, det är då ett som är säkert. Och på tal om ingenting så är här vinylutgåvan mastrad av en herre vid namn Magnus Andersson, som på helgerna kallar sig "Devo" och är liksminkad basist i världens bästa blackmetalband Marduk.

"Man can not suffer enough for his sins"




Det följer också med en cool amulett med det allseende ögat ("the ill stare"


A:
Charles Taze Russell
The Mire
Drunk With Wormwood

B: 
Punishment And Ordeal
I Refuse The Ashes
Noah's Hands

Producent:
Griftegård, Magnus Jonsson 

Skivbolag: 
Nachtgnosis

GRIFTEGÅRD:

Ola Blomkvist gitarr, texter
Thomas Eriksson sång
Per Broddesson gitarr
Thomas Jansson bas
Jens Gustafsson trummor

Tidigare inlägg
RSS 2.0